Petroselinum crispum (Mill.) Nyman ex A.W. Hill

Transkript

1 Petroselinum crispum (Mill.) Nyman ex A.W. Hill Figur 1. Petroselinum crispum (foto av Figen Demirbag, 2006 ) Författare: Figen Demirbag Handledare: Anders Backlund Farmakognosi 5p, Vårterminen 2006 Avdelning för Farmakognosi Institutionen för Läkemedelskemi Uppsala Universitet

2 Namn Petroselinum crispum (Mill.) Nyman ex A.W. Hill ibland känd som Carum petroselinum Benth. & Hook. F., är det vetenskapliga namnet för det vi i dagligt sammanhang kallar för bladpersilja eller kruspersilja. Det grekiska namnet petroselinon, petra= klippa och selinon= selleri har varit till grund vid namngivning till släktet Petroselinum (Stodola och Volák, 2000). Bladpersiljan har haft många auktorer under årens lopp men 1753 var första gången som bladpersiljan namngavs av Carl von Linné. Namnet han gav var Apium petroselinum. Hundra år senare, då viss efterforskning gjorts på persiljan blev namnet ändrat till Carum petroselinum Benth. & Hook. f. Även detta namn kom att ändras flera gånger då man till slut än idag har namnet Petroselinum crispum (Mill.) Nyman ex A..W. Hill kvar. Eftersom bladen, rötterna och klyvfrukterna används som drog har persiljan tre drognamn, nämligen Petroselinum crispum folium, Petroselinum crispum radix och Petroselinum crispum fructus. Moderorganismen Petroselinum crispum tillhör familjen Apiaceae (flockblomstriga växter). Apiaceae har 418 släkten och 3100 arter varav 40 släkten och omkring 50 arter finns i Sverige. De är vanligast i Europa, Afrika och Asien men förekommer i alla bebodda världsdelar. Bladpersiljan är en kal, cm hög, tvåårig växt. En rosett av trekantiga, 2-3 gånger pardelade blad bildas första året som i sin tur följs av kraftiga, greniga stjälkar med strödda, tredelade, skaftade blad och sammansatta flockar av små gulgröna blommor i toppen det andra året. Frukten består av en rundad, dubbel nöt som delar sig i skärformiga frön (Lindeberg et al., 1982). Jorden som föredras av Petroselinum crispum är näringsrik och fuktighetshållande, dessutom självsår den sig (Atha, 2002). Persiljan har en aromatisk doft och smak som utnyttjas vid matlagning men den har även medicinsk verkan. 2

3 Historisk användning Persiljan är en utav våra mest kända örter och har sitt ursprung från medelhavsländerna. Den har använts sedan 3000 år före Kristus ända in i våra dagar. I det antika Grekland ansågs det att persiljan hade övernaturliga krafter. Man gjorde därför kransar av persilja som användes då man hedrade atleter vid ceremonier. Persiljekrans användes även vid högtidliga festmåltider då den ansågs ha hög symbolisk status. Medicinskt trodde grekerna att persiljekransarna förebyggde berusning. Romarna använde persiljan som en ört och det var de som introducerade plantan genom Europa (Kiple och rnelas, 2000). Persiljeblad som stöttats har använts för att lindra insektsbett och för att göra sig av med löss och hudparasiter. lika delar av persiljan har även använts mot tumörer i urinblåsan, brösten, ögonen, levern och halsen. Örtte av persilja har också använts mot gallsten (Duke, 1985). Drogen De växtdelar som används av Petroselinum crispum är klyvfrukterna, rötterna och de färska bladen. Ett sätt för insamling, beredning och extraktion är till exempel att man plockar persiljeblad och tvättar dem noggrant med kranvatten, sedan låter man bladen torka vid rumstemperatur under mörker. Efter torkning extraheras bladen (100 g) genom tillsättning av 1000 ml destillerat vatten och kokning i 30 minuter. Efter extraktionen filtreras extraktet som sedan avdunstas under lågt tryck med en roterande avdunstningsapparat. Det sista steget blir att lösa upp extraktet i destillerat vatten innan administration för lämpligt ändamål görs (Bolkent et al., 2004). 3

4 Kemi Petroselinum crispum innehåller många kemiska substanser, bland annat apiol och myristicin (eteriska oljor), flavonoider, furanokumariner (bland annat bergapten), tertametoxyallylbensen, terpener, polyacetylener, askorbinsyra, vitamin A, vitamin C, järn, kalcium och fosfor (Barnes et al., 2002; Yanardag et al., 2003). Substanserna förekommer i olika mängder i de olika delarna av persiljan. Vissa är specifika för vissa delar medan andra är ospecifika. Myristicin tros ha en hallucinogen effekt, se figur 2 för kemisk struktur. Den menstruationsbefrämjande substansen i persilja är apiol vars kemiska struktur kan ses i figur 3. Figur 2. Kemisk struktur av myristicin Figur 3. kemisk struktur av apiol Strukturellt är flavonoider derivat av 1, 3- difenylpropan. Apigenin är ett exempel på en flavon som finns i persilja, se figur 4 för kemisk struktur. Bensenringen B är ett derivat från shikimisyravägen och ring A har sitt ursprung från acetat. En hydroxylgrupp i orto-position till sidokedjan i ringen A finns nästan alltid. Det finns fyra basstrukturer som alla flavonoider kan refereras till, se referens för vidare information. Flavonoider förekommer antingen i fri form eller som glykosider i naturen. De biosyntetiseras genom en kombination av shikimisyravägen och acylpolymalonatvägen. 4

5 H A B H H Figur 4. Kemisk struktur av apigenin Bergapten är en furanokumarin av typen psoralen, se figur 5 för kemisk struktur. Som alla andra kumariner är den ett derivat av 5,6-benso-2-pyron, se figur 6 för kemisk struktur. Furanokumariner har en furanring som inte finns i andra kumariner, därav namnet (Samuelsson, 2004). Figur 5. Kemisk strukturformel av bergapten Figur 6. Kemisk strukturformel av 5,6-benso-2- pyron. Farmakologi I bland annat den turkiska folkmedicinen används persiljan som antidiabetikum. Den antidiabetiska effekten har testats på levervävnad hos råttor med diabetes och en morfologisk och biokemisk studie har gjorts. Enligt studien har man sett en betydligt lägre halt av glukos i blodet hos de råttor som man behandlat med persilja. Den antidiabetiska effekten tros ha koppling till askorbinsyra, flavonoider och de eteriska oljorna som finns i persilja (Bolkent et al., 2004). För att persiljan ska kunna användas mot diabetes mellitus så krävs fler kliniska studier om dess antidiabetiska effekter. I samma studie noterades att de råttor med diabetes som behandlades med persilja minskade även i vikt. Denna viktminskning beror på den diuretiska effekten som persiljan har. 5

6 Den diuretiska effekten beror på en hämning av Na+/K+-pumpen som leder till minskad K+ och Na+ sekretion och K+ absorbtion. Ju mer Na+ och K+ som finns kvar i lumen hos njurtubulin desto mindre vatten kommer att återabsorberas, vilket resulterar i att mer vatten lämnar kroppen (Kreydiyyeh och Usta, 2002). Apiol är den substans i persilja som främst har den diuretiska effekten. Myristicin tros ha en hallucinogen effekt om man får i sig stora kvantiteter (Samuelsson, 2004). Det finns en hypotes om att myristicin omvandlas till amfetamin i kroppen. Strukturellt är myristicin lik sympatomimetiska aminer och man tror att den tävlar om monoaminoxidas enzymer, därav uttrycker den en monoaminoxidas hämmande effekt (Barnes et al., 2002). Flavonoider tros vara antiinflammatorisk, antihepatotoxisk, antitumör, antimikrobiell, antiviral, enzymhämmande och antioxidant då dessa farmakologiska effekter har observerats vid många in vivo och in vitro studier. Studier av flavonoider spelar en viktig roll då man försöker hitta medel mot kroniska hjärtsjukdomar och cancer. Många flavonoider hämmar enzymet som oxiderar LDL (Low Density Lipoproteins) vilket minskar den cytotoxiska effekten av oxiderad LDL. 6,7- furanokumariner som till exempel bergapten har en fotokemoterapeutisk effekt som går ut på att icke pigmenterade delar av huden kan behandlas med bergapten och solljus vilket ger en brun färg på dessa delar av huden. Mekanismen bakom denna effekt är inte helt känd men man tror att det har med att ämnet interfererar med DNA genom att bilda broar mellan basparen (Samuelsson, 2004). Kliniska erfarenheter Det finns många studier som gjorts in vitro och in vivo med Petroselinum crispum. Utsöndring av urinär apigenin (en flavon), blod antioxidant enzymer och biomarkörer för oxidativ stress har studerats efter intag av persilja. Resultatet av denna studie var bland annat att en ökning av de två antioxidantenzymerna GR och SD. Även en minskning av proteinoxidation noterades, vilket betyder att persiljan minskar den oxidativa stressen. Apigenin absorberades från persiljan i stora mängder men den utsöndrades i betydligt mindre mängder via urin. Detta kan utnyttjas som biomarkörer vid analys av apigenin absorbtion i humana celler (Nielsen et al., 1999). 6

7 Polyacetylener som finns i persilja har cytotoxiska effekter enligt en studie som gjorts med en analys som heter annexin V-PI på cellkulturer odlade med humana cancer- och leukemiceller (Zidorn et al., 2005). Biverkningar och toxikologi Myristicin tros kunna ge oönskade effekter som hudrodnad, hjärtklappning och minskad salivation. Bergapten kan ge dermatos om man utsätter huden för direkt kontakt med persilja och solljus (Samuelsson, 2004). Kvinnliga arbetare på en fabrik som plockade persilja utvecklade hudinflammationer och lila missfärgningar på huden och händerna. Eteriska oljor från persilja som används i parfymer kan orsaka dermatos. Apiol och myristicin kan vara giftiga vid för höga doser. De kan orsaka yrsel, dövhet, blodtrycksfall och förlamning. Även degenerering av levern och njurarna sker (Duke, 1985). Apiol kan orsaka hemolytisk anemi vid intag av mer än 10 g. Den är en irriterande komponent och kan orsaka irritation av njurarna vid utsöndring. Myristicin som tros ha hallucinogena effekter ger vid överdosering först en lätt centralstimulerande verkan som senare övergår till berusningstillstånd. LD 50 -värden för apiol och myristicin är 50 mg/kg respektive 200 mg/kg kroppsvikt hos möss. Persiljan påverkar menstruationscykeln och är därför en kontraindikation vid graviditet. Myristicin förstör placentan och kan leda till takykardi hos fostret. Därför bör man inte under graviditeten konsumera persilja i för höga doser (Barnes et al., 2002). Medicinsk användning Persilja används inom folkmedicin i Turkiet. Extraktet finns i många hudvårdsprodukter och hårvårdserier. Persiljebladen är en välkänd krydda runt om i hela världen. Den används främst som urindrivandemedel. Aptiten kan också stimuleras med persilja, samt även ökning av mjölkproduktionen vid amning (Färnlöf, 1992). I Iran används den som dämpare av maggaser och för ökning av den sexuella lusten (Nowroozi-Larki, 1995). 7

8 Urite är ett naturläkemedel som innehåller bland annat persiljerot. Den används som milt vattendrivande vid PMS och fasta. Läkemedelsformen är örtte. Inga kända biverkningar har rapporterats vid angiven dosering. Naturmedlet tillverkas i Tyskland och Birger Ledins AB är produktionsansvarig i Sverige. Urite är dock inte godkänd som naturläkemedel i Sverige (Färnlöf, 2004). Referenser Atha, A. Prismas stora örtabok: Hur man odlar och använder mer än 200 kryddörter och läkeväxter; Bokförlaget Prisma: Stockholm, Sweden Barnes, J., Anderson, A. och Philipson, J. D. Herbal Medicines; Pharmaceutical Press: London, United Kingdom Bolkent, S., Yanardag, R., Karabulut-Bulan,. och zsoy-sacan,. Effects of Parsley (Petroselinum crispum) on the Liver of Diabetic Rats: a Morphological and Biochemical Study. Phytotherapy Research 2004, 18, Duke, J. A. Handbook of Medicinal Herbs; CRC Press: Boca Ration, USA Färnlöf, Å. Naturmedel 1992; Hälsokostrådets Förlag AB: Stockholm, Sweden Färnlöf, Å. och Tunön, A. Naturläkemedel 2004; Svensk Egenvård, Stockholm, Sweden Kiple, K. F. och rnelas, K. C. The Cambridge World History of Food; Cambridge University Press: Cambridge, United Kingdom Kreydiyyeh, S. I. och Usta, J. Diuretic effect and mechanism of action of parsley. Jornal of Ethnopharmacology 2002, 79, Lindeberg, I. et al. Örtmedicin och Växtmagi; Reader s Digest AB: Stockholm, Sweden

9 Nielsen, S. E., Young, J. F., Daneshvar, B., Lauridsen, S. T., Knuthsen, P., Sandström, B. och Dragsted, L.. Effect of parsley (Petroselinum crispum) intake on urinary apigenin excretion, blood antioxidant enzymes and biomarkers for oxidative stress in human subjects. British Journal of Nutrition 1999, 81, Nowroozi-Larki, C. Persiska Läkemedelsväxter; Bitas Bokförlag: Uppsala, Sweden Samuelsson, G. Drugs of Natural rigin: A textbook of pharmacognosy; Swedish Pharmaceutical Society, Swedish Pharmaceutical Press: Stockholm, Sweden Stodola, J. och Volák, J. Tidens stora bok om läkeväxter: Så används växter inom medicinen och kokkonsten; Bokförlaget Prisma: Stockholm, Sweden Yanardag, R., Bolkent, S., Tabakoglu-guz, A. och Özsoy-Sacan, Ö. Effects of Petroselinum crispum Extract on Pancreatic B Cells and Blood Glucose of Streptozotocin-Induced Diabetic Rats. Biological and Pharmaceutical Bulletin 2003, 26, Zidorn, C., Jöhrer, K., Ganzera, M., Schubert, B., Sigmund, E. M., Mader, J., Greil, R., Ellmerer, E. P. och Stuppner, H. Polyacetylenes from the Apiaceae Vegetables Carrot, Celery, Fennel, Parsley, and Parsnip and Their Cytotoxic Activities. Journal of Agricultural and Food Chemistry 2005, 53,