Konsekvensbedömning för dricksvatten vid en ny reglering av Mälaren

Transkript

1 Konsekvensbedömning för dricksvatten vid en ny reglering av Mälaren Underlag till miljökonsekvensbeskrivning Projekt Slussen Uppdragsnummer: Lena Tilly

2 2 (51) Sammanfattning Denna rapport är framtagen inom ramen för Projekt Slussen. Beställare av uppdraget är s stad. Inom Projekt Slussen utreds en ny reglering av Mälaren med ökad tappningskapacitet. Rapporten redovisar förväntade konsekvenser på dricksvattenförsörjning och VA-system till följd av nollalternativet och förslag på ny reglering. Nollalternativet och förslag på ny reglering är framtagna av SMHI. Förslaget på ny reglering (=huvudalternativet) innebär att dimensionerande vattenstånd ( års återkomsttid) minskar från över 6 m till 4,78 m i Mälarens höjdsystem. Vattennivån 4,78 m förekommer i dagens reglering omkring vart 30:e år. Årsmedelvattenståndet i Mälaren beräknas bli 4,18 m i förslag till ny reglering, mot nollalternativets 4,19 m. Förändringarna är dock olika under olika delar av året; under november-februari är medelvattenståndet omkring 5 cm lägre, men under perioden mars-mitten av maj är medelvattenståndet ca 5-10 cm högre jämfört med nollalternativet. Resten av året (maj-oktober) är alternativens medelvattenstånd mycket lika varandra. Mälaren fyller en viktig samhällsfunktion som källa för dricksvattenförsörjning för mer än 2 miljoner invånare i Mälardalen och sregionen. Det finns ingen alternativ vattenresurs av samma storleksordning i närområdet som kan ersätta Mälaren. Ett mycket högt värde kan därför sättas på Mälaren ur dricksvattensynpunkt. Mälarvattnet utnyttjas som råvattentäkt via ett flertal stora ytvattenverk. Det finns även grundvattentäkter som ligger strandnära, vissa av dessa är förstärkta genom infiltration av Mälarvatten. Med huvudalternativet sker inga översvämningar av strandområden under normal drift. Den uteblivna översvämningen innebär att någon föroreningsspridning från dessa områden inte sker till ytvattnet eller inom tillrinningsområdet till grundvattentäkter vilket är en positiv konsekvens. Även omfattningen av bräddningar av orenat eller dåligt renat avloppsvatten reduceras. Säkerheten för dricksvattenförsörjningen ökar därmed såväl avseende mikrobiologiska problem som olika miljögifter, petroleumprodukter mm. Detta innebär således en förbättring jämfört med nollalternativet. Förändringen av utläckage av humus (vilket kan medföra brunifiering) och näringsämnen (vilket kan medföra övergödning och algblomning) från översvämmad mark är svårbedömd, en något högre vårnivå kan å ena sidan ge en ökning medan den minskade arealen översvämmade områden å andra sidan kan ge en minskning. Förändringen bedöms dock som marginell jämfört med de stora mängder näringsämnen och humus som tillförs Mälaren från avrinningsområdet vid hög avrinning, oavsett hur Mälaren regleras. I Mälaren är det vattenverkens intagsnivåer som är styrande ur kapacitetssynpunkt. Det lägsta vattenståndet är något högre i huvudalternativet vilket är en förbättring jämfört med nollalternativet. Då Mälarens nivå sjunker så lågt att utskoven stängs stoppas utflödet och därmed omsättningen av vatten. Detta innebär risk för försämrad vattenkvalitet med syrefria förhållanden och frigörelse av föroreningar, metaller och näringsämnen från bottensedimenten. I huvudalternativet minskar den längsta sammanhängande perioden med nolltappning med ca en

3 3 (51) månad jämfört med nollalternativet. På årsbasis minskas även antalet dagar med nolltappning från 57 till 34. Detta innebär således en förbättring jämfört med nollalternativet. Vid situationer då Saltsjön ligger högre än Mälaren föreligger risk för saltvatteninträngning, vilket kan påverka dricksvattenförsörjningen. I huvudalternativet sker anpassning av höjden för de nya utskoven i Söderström. Anpassningen sker i förhållande till höjda havsvattennivåer inom anläggningens livslängd. Detta innebär en förbättring jämfört med nollalternativet. För att hindra saltvatteninträngning krävs även att de befintliga luckorna i Norrström (Riksbron och Stallkanalen) på sikt höjs. Sammantaget medför huvudalternativet stora positiva konsekvenser för såväl dricksvattenresursen Mälaren som för dricksvattenförsörjningen från ytvatten- och grundvattentäkter. Jämfört med nollalternativet bedöms stora förbättringar erhållas. Den största förbättringen gäller för extrema händelser, alltså för de höga vattenstånd som inträffar vid extrema flöden (med 1000 och års återkomsstid). Mälaren utgör den enda möjliga recipienten för renat avloppsvatten och dagvatten för ett stort antal tätorter som ligger runt sjön. VA-systemen som har utlopp i Mälaren har hydraulisk kontakt med sjön. Det oförändrade medelvattenståndet i huvudalternativet innebär oförändrat inläckage till VA-systemen och därmed oförändrad belastning på avloppsreningsverken sett på årsbasis. Den lägre vinternivån innebär att inläckaget av kallt vatten till avloppsreningsverken minskas. Detta är positivt ur reningssynpunkt och huvudalternativet innebär en förbättring jämfört med nollalternativet. I huvudalternativet minskas belastningen av övergödande ämnen och den indirekta påverkan på dricksvattenförsörjningen (vattenburen smitta, algtoxiner mm) betydligt. Även den indirekta påverkan på bebyggelse genom mark- och källaröversvämningar minskas. Sammantaget sker en förbättring jämfört med nollalternativet. Möjligheten att uppfylla relevanta miljömål förbättras med huvudalternativet, dels p g a den indirekta risken för föroreningsspridning från översvämmade områden försvinner, dels p g a att minskade utsläpp av avloppsvatten innebär minskad övergödning.

4 4 (51) Sammanfattning Syfte Avgränsning Tid Geografi Aspekter och påverkansfaktorer Ny reglering och ökad tappning Metodik för analyserna Geografiska analyser Nollalternativ - normaldrift Huvudalternativ - normal drift Nollalternativ - extrema händelser Huvudalternativ - extrema händelser VA-system Mälaren Naturgeografi Vattenkvalitet Statusklassificering Förhållandet Mälaren Saltsjön Grundvatten och Mälaren Mälaren som dricksvattentäkt Grundvattentäkter i närområdet av Mälaren Faktorer som påverkar dricksvattenkvaliteten Förorenade områden Avloppsvatten och dagvatten Avrinning från jordbruks- och skogsmark Strandbete Sjöfart Skyddsområde för vattentäkter Bedömningsgrunder Övergripande bedömningsgrunder och miljömål Specifika bedömningsgrunder dricksvatten Värdeskala dricksvatten Mälarens värde som dricksvattentäkt Analys av normal drift Konsekvenser av nollalternativet Konsekvenser av huvudalternativet VA-system Konsekvenser av nollalternativet Konsekvenser av huvudalternativet Analys av extrema händelser Konsekvenser av nollalternativet Konsekvenser av huvudalternativet VA-system...44

5 5 (51) Konsekvenser av nollalternativet Konsekvenser av huvudalternativet Åtgärdsförslag och skyddsåtgärder Samlad bedömning / diskussion Referenser...49

6 6 (51) 1 Syfte Syftet med denna rapport är primärt att beskriva hur de föreslagna ändringarna av regleringen och tappningen från Mälaren påverkar dess funktion som regional vattentäkt. Även en eventuell påverkan på dricksvattenproduktionen i samband med byggskedet belyses. Utöver påverkan på Mälaren belyses även konsekvenser för till Mälaren närbelägna grund/ytvattentäkter som skulle kunna påverkas av nivåförändringar i Mälaren. Eftersom hanteringen av avloppsvatten både kan påverkas av de föreslagna ändringarna av regleringen och tappningen från Mälaren och i sin tur kan påverka dricksvattenförsörjningen belyses VA-systemen i ett helhetsperspektiv. 2 Avgränsning 2.1 Tid Inom Projekt slussen gäller följande tidshorisonter: Driftstid av regleringen: Maximalt 50 år (från 2018-) Slussenanläggningen ska dimensioneras för 100 års driftstid. 2.2 Geografi Den geografiska avgränsningen utgörs av Mälarens strandzon inom området avgränsat av den dimensionerande vattennivån i nollalternativet. Påverkansområdet definieras som de stränder och strandnära miljöer som berörs av vattenståndsfluktuationer upp till 500 m från medelvattenstånd samt låglänta områden vilka kan beröras av översvämningar under normaldrift eller vid extrema händelser. Totalt omfattar påverkansområdet 4 län och 22 kommuner. Både ytvatten och grundvatten samt mark ingår. 2.3 Aspekter och påverkansfaktorer I denna rapport hanteras både dricksvattenförsörjning och VA-systemen i och runt Mälaren, detta för att få ett helhetsperspektiv. produktionen från Mälaren kan påverkas avseende vattnets kvalitet och/eller kvantitet av förändringar i flöde, vattenstånd, näringsläckage och erosion. Enskilda objekt för dricksvattenförsörjning såsom råvattenintag kan påverkas av vattenstånd och erosion (flöden). Vattenförsörjning från brunnar lokaliserade i Mälarens närområde kan påverkas avseende vattnets kvalitet och/eller kvantitet av förändringar i vattenstånd. VA-systemen kan påverkas av förändrade nivåer. Effekten av dessa kan i sin tur få indirekta konsekvenser för dricksvattenförsörjningen och bebyggelse.

7 7 (51) Tabell 2.1. Sammanställning av möjlig påverkan på dricksvatten kopplat till olika geografiska påverkansområden Påverkansområde/ Påverkas av Slussenområdet Lokalt Regionalt Mälaren Regionalt Saltsjön / Vattenstånd Mälaren, direkt (kvalitet, kvantitet, ytvatten och grundvatten) Vattenstånd Saltsjön (kvalitet ytvatten) Vattenstånd Mälaren, indirekt (bräddning avloppsanläggningar, utläckage föroreningar, näringsämnen) Flöden (erosion vid råvattenintag) Östersjön - X X - - X X X - - X X - Enskild VA-försörjning (brunnar och avloppsanläggningar) tas inte upp här. Påverkan på sjöförlagda ledningar och anläggningar avseende erosion mm samt konsekvenser med avseende på avlopp till följd av förändrade flöden nedströms Slussen/Söderström hanteras i separat rapport hanteras i separat rapport (SMHI, Rapport C). 3 Ny reglering och ökad tappning Den nya regleringen av Mälaren syftar till att: Minska risken för översvämningar runt Mälaren Samhällsintressen: försörjning, bebyggelse och infrastruktur,sjöfart, jordbruk Minska risken för låga vattennivåer i Mälaren Samhällsintressen: försörjning och sjöfart Förhindra saltvatteninträngning Samhällsintressen: försörjning Vid utformningen av den nya regleringen tas särskild hänsyn till värdefulla strandnära naturmiljöer genom att eftersträva årstidsvariationer som gynnar strandnära naturmiljö. Regleringen ska eftersträva att sänka vattenhastigheterna i syfte att begränsa erosion på bottnar och anläggningar samt påverkan på sjöfarten uppströms och nedströms Slussen. Utformningen av regleringen eftersträvar vidare, om möjligt, särskild hänsyn till det allmänna fiske-intresset och kulturmiljön genom längre tidsperioder med önskade flöden i s ström, vid Riksbron, särskilt under vår och höst. SMHI har tagit fram förslag på en ny reglering (SMHI, rapport Förslag på Mälarens framtida reglering Slutrapport Fas 3).

8 8 (51) Det presenterade förslaget till ny reglering (som utgör huvudalternativ) ger möjlighet att i Söderström reglera mot önskade flöden vid ett givet Mälarvattenstånd. Tillsammans med möjligheten att ändra luckställning/önskat flöde flera gånger per dygn medför detta ett flertal positiva konsekvenser. Statistik för Mälarens vattenstånd för nollalternativet respektive huvudalternativet redovisas i tabellerna Data är hämtade från SMHI, rapport (Förslag på Mälarens framtida reglering Slutrapport Fas 3). Tabell 3.1. Statistik för de olika regleringsalternativen över medel-, hög och lågvattenstånd samt Q100. Statistiken avser perioden (efter SMHI). Nivån avser meter i Mälarens höjdsystem. Nollalternativ Huvudalternativ Högsta 4,78 4,57 högvattenstånd Medelvattenstånd 4,19 4,18 Lägsta 3,86 3,90 lågvattenstånd Q100 5,17 4,56 Vintervattenstånden har i medeltal sänkts. Vårvattenståndet har höjts men sänks av från månadsskiftet mars-april. Ett mål för arbetet har varit att låta nivåerna variera mer med tillrinningsmönstret. Nivån vid höga höst- och vinterflöden stiger men inte lika högt som i nollalternativet och har en kortare varaktighet. Det högsta högvattenståndet är 4,57. Medelvattenståndet är 4,18 i huvudalternativet vilket är samma som i nollalternativet (4,19). Det lägsta lågvattenståndet är 3,90 i huvudalternativet, vilket är 4 cm högre än nollalternativet (3,86). Antalet dagar då vattenståndet i Saltsjön (Ws) är högre än vattenståndet i Mälaren (Wm) ökar från 0,1 i nollalternativet till 1 i huvudalternativet. Detta beror på att Mälarens vattenstånd hålls nere vintertid och det är då dessa situationer inträffar.

9 9 (51) Figur 3.1. Mälarens vattenstånd med huvudalternativet (fas 3b) redovisat som medel, max och min för varje dag på året under perioden (röd, blå respektive grön kurva). Som jämförelse/komplement redovisas motsvarande vattenstånd för reglering enligt nollalternativet (svarta kurvor) från SMHI. Karakteristiska värden för medelvattenstånd (i Mälarens system) vid olika årstider framgår av tabell 3.2. Tabell 3.2. Modellerat medelvattenstånd för de två alternativen perioden , vinter: 1/12-29/2, vår: 1/3-31/5, sommar: 1/6-31/8, höst: 1/9-30/11. Nivån avser meter i Mälarens höjdsystem. Nollalternativ Huvudalternativ VINTER 4,21 4,15 VÅR 4,25 4,31 SOMMAR 4,14 4,13 HÖST 4,13 4,13

10 10 (51) Statistik avseende nolltappning redovisas i tabell 3.3. Antalet dagar då ingen tappning sker reduceras betydligt och den längsta perioden med nolltappning minskar med ca en månad (från 185 dagar i nollalternativet till 154 dagar). På årsbasis inträffar nolltappning vid färre tillfällen i huvudalternativet (2 tillfällen/år) än i nollalternativet (4 tillfällen/år). Tabell 3.3. Statistik över nolltappningstillfällen för huvudalternativet samt nollalternativet. Statistiken avser perioden (efter SMHI) Nolltappning Nollalternativ Huvudalternativ Antal dagar per år Antal år Antal tillfällen per år 4 2 Längsta period Vattenstånd beräknade för extrema tillrinningar, dvs flöde med 1000 års återkomsttid (Q1000), med års återkomsttid (Q10000) samt dimensionerande tillrinning (FLK1) redovisas i tabell 3.4. Av tabellen framgår att vattenstånden har sänkts betydligt för samtliga fallen. Tabell 3.4. Statistik över Mälarens högsta vattenstånd vid extrema flöden för huvudalternativet samt nollalternativet. Resultaten gäller för ett statiskt Saltsjövattenstånd på 4,08 m i Mälarens höjdsystem. (efter SMHI). Nivån avser meter i Mälarens höjdsystem. Nollalternativ Huvudalternativ Q1000 >6,00 4,64 Q10000 >6,00 4,78 FLK1 >6,00 4,78 4 Metodik för analyserna 4.1 Geografiska analyser Geografiska analyser har genomförts för att beskriva konsekvenserna av huvudalternativet och av nollalternativet (dagens reglering) av Mälaren. Den geografiska analysen grundar sig på att det inte finns detaljerat material avseende höjder utan konsekvensbeskrivningen genomförs med främst översiktliga översvämningskarteringar som utförts av Räddningsverket och SMHI. Dessa skikt är framställda på basis av den rikstäckande höjddatabasen (GSD-höjddata). Vad gäller noggrannheten i geografiska data hänvisas till speciell rapport avseende detta (Sweco, PM Noggrannhet i GIS-data) Nollalternativ - normaldrift Vattennivån för 100-årsflödet i nollalternativet är 5,17 (Mälarens system), detta analyseras med stöd av det skikt som tagits fram av Räddningsverket i deras översvämningskartering för nivån 5,14. Lägsta lågvattenstånd är 3,86 i nollalternativet.

11 11 (51) Övrig beskrivning av nollalternativets normaldrift är identisk med nuläget Huvudalternativ - normal drift Vattenstånd vid 100-årsflödet ligger på 4,56 (Mälarens system) för huvudalternativet. Det normala spannet för regleringen är vattennivåer upp till 4,70 och vattenståndet vid 100-årsflödet håller sig alltså inom detta. Huvudalternativet innebär att medelvattenståndet sett över hela året (4,18) blir ungefär samma som i nollalternativet (4,19). Någon särskild analys bedöms därför inte erfordras. Medelvattenståndet under olika årstider förändras något (jämför tabell 3.2), dessa förändringar bedöms översiktligt. Det årliga högvattenståndet blir samma i huvudalternativet som i nollalternativet (4,45) Nollalternativ - extrema händelser Både vattenståndet vid och årsflödet i nollalternativet beräknas bli högre än 6,0. Dessa fall är det som ger de högsta vattennivåerna. För analysen används det GIS-skikt som tagits fram av Räddningsverket i deras översvämningskartering för nivån 6,14 (Mälarens system). Det kallas Klimat- och sårbarhetsutredningen 266. Att det inte går att beskriva vilka områden som översvämmas vid nivåer högre än 6,0 accepteras Huvudalternativ - extrema händelser Det normala spannet för regleringen är vattennivåer upp till 4,70 och vattenståndet vid årsflödet (4,64) håller sig inom detta. Vattenstånd vid årsflöde för huvudalternativet är 4,78 (Mälarens system). I analysen används GIS-skiktet, Räddningsverket - Högsta flöde på år som avser nivån 4,80 m. Skillnaden på 2 cm mellan det GIS-skikt som finns och den nivå som studeras bedöms kunna accepteras. 4.2 Lägen för större vattentäkter, både för direkta ytvattenintag och för uttag för konstgjord infiltration som stöd i grundvattentäkter, har identifierats. Uppgifter om fastställda vattenskyddsområden har hämtats från projektets GIS-databas. Detta har kompletterats med det underlag som finns tillgängligt genom de studier Tyréns utfört i samband med befintliga och planerade skyddsområden inom den östra och södra delen av Mälaren (för Storstockholms vattenförsörjning samt Södertälje och Håbo kommuner). Från projektets GIS-databas har uppgifter om kända platser med föroreningar hämtats. Detta material har kompletterats med uppgifter avseende risker och potentiella föroreningskällor från ovan nämnda

12 12 (51) vattenskyddsarbeten i det östra mest urbaniserade området samt från utförda uppdrag för Vattenmyndigheten i Norra Östersjöns vattendistrikt. Uppgifter om grundvattenförekomster i Mälaren närhet har hämtats från SGU och VISS (VattenInformations System i Sverige). Det underlag som Klimat- och sårbarhetsutredningen begärde från de större dricksvattenproducenterna har inhämtats. Materialet utgör av papperskopior av mailkonversationer och ifyllda listor. Dessa sårbarhetsanalyser avseende påverkan i samband med översvämningsscenarier har utnyttjats. Direkta kontakter har tagits med de stora dricksvattenproducenterna för analys av lågvattensituationer. För att kunna belysa främst riskscenarier med höga nivåer har underlag avseende riskobjekt såsom avloppsreningsverk, större bräddpunkter för avloppsvatten, större utsläpp av dagvatten mm som finns i GISdatabasens samlingskartor använts. 4.3 VA-system För VA-anläggningar finns underlag från Ekerö, Håbo, Strängnäs, Kungsör och Västerås inlagt i GIS-databasen. Som VA-anläggningar räknas här vattenverk, reningsverk, vattenintag, pumpstationer samt utsläppspunkter för dag- och spillvatten. För att bedöma hur omfattande översvämningsproblemen blir behövs detaljinformation avseende vilka bräddavlopp och nödavlopp som ligger under vissa kritiska nivåer samt inventering av nivån på källargolv och andra lågt belägna utrymmen. I samband med Klimat- och sårbarhetsutredningen har vissa huvudmän för VA gjort speciella konsekvensanalyser avseende höga nivåer. Dessa har nyttjats. Men Tyréns bedömer att det inte genomgående krävs den detaljeringsgraden för konsekvensanalyserna. Alla dagvattensystem med utlopp i Mälaren förutsätts ha utlopp under Mälarens nuvarande medelvattennivå. Tyréns bedömer inte att det är meningsfullt att detaljinventera samtliga dagvattenutlopp. I det befintliga underlaget finns uppgifter om VA-ledningar i Solna, Ekerö, Eskilstuna, Håbo, Köping, Södertälje och Upplands-Bro. I finns uppgifter endast sydost om Slussen. Tyréns bedömer dock att ledningarnas och pumpstationernas nivåer i sig är ointressanta det är bara bräddavloppen som möjliggör kommunikation med Mälaren och som därför påverkar förloppet. Någon vidare analys görs därför inte av dessa uppgifter. Fokus i analysen har lagts på vilken påverkan som erhålls på dricksvattenförsörjning och bebyggelse. 5 Mälaren 5.1 Naturgeografi Mälarens km 2 stora avrinningsområde utgör ca 5 % av Sveriges yta. Avrinningsområdet är ungefär rektangulärt till formen, med största delen av ytan norr och väster om Mälaren (se figur 5.1). I söder är vattendelaren belägen mindre än 30 km från strandlinjen.

13 13 (51) Figur 5.1. Mälarens avrinningsområde Mälaren är en flikig sjö med ett stort antal öar vilket gör att sjön kan delas in i väl avgränsade bassänger. Den indelning i vattenförekomster som vattenmyndigheten för Norra Östersjön tillämpar, se figur 5.2, baseras på den indelning i bassänger som Mälarens vattenvårdsförbund tidigare gjort. Västra Mälaren med bassängerna Galten (vattenförekomsten SE , bassäng A enligt Mälarens vattenvårdsförbund) och Blacken (SE , bassäng B enligt Mälarens vattenvårdsförbund) är grunda och mellan dem finns en trång passage vid Kvicksund. Bassängen Gripsholmsviken (vattenförekomsten SE , bassäng C enligt Mälarens vattenvårdsförbund) innefattar flera stora djupa fjärdar (Prästfjärden och Björkfjärdarna). Norra Mälaren med bassäng Lårstaviken (vattenförekomsten SE , bassäng D enligt Mälarens vattenvårdsförbund) tar emot tillflödet från Fyrisån. Närmast utflödet ligger bassäng Görväln (vattenförekomsten SE , bassäng E enligt Mälarens vattenvårdsförbund) samt den stockholmsnära bassängen Rödstensfjärden (vattenförekomsten SE , bassäng F enligt Mälarens vattenvårdsförbund). Vattenmyndigheten har dessutom avgränsat Västerås hamnområde (vattenförekomsten SE ) och Köpingsviken (vattenförekomsten SE ) som separata vattenförekomster, beroende på lokal påverkan från hamnverksamhet, samt Stora Ullfjärden (vattenförekomsten SE ).

14 14 (51) Figur 5.2. Mälarens indelning i vattenförekomster. (Källa: Vattenmyndigheten). Nästan hälften av tillrinningen (46 %) förs med större åar till sjöns västligaste bassäng A- Galten. Till den därpå följande bassängen B-Blacken förs ytterligare 24 % av tillrinningen. Ytterligare 11 % tillförs den nordöstra bassängen D-Lårstaviken. Resten kommer med små tillflöden från närområdet runt sjön. Den ojämnt fördelade tillrinningen ger upphov till två huvudriktningar längs vilket vattnet transporteras genom sjöbäckenet. En öst-västlig längs Mälarens huvudriktning och en nord-sydlig från fjärdarna söder om Uppsala och vidare mot de stockholmsnära bassängerna där de två vattenmassorna möts och blandas. Sjön som helhet kan betraktas som relativt grund (medeldjup 12,8 m) och med ett djup på mindre än 3 m i 20 % av sjön. Den teoretiska omsättningstiden för hela Mälaren är 2,8 år. Bassängernas olika volymer i kombination med tillrinningen avgör vilken uppehållstid vattnet får i respektive bassäng (se tabell 5.1). Bassäng A som tar emot hälften av tillrinningen och som har minst volym har därför den snabbaste omsättningen tillsammans med bassäng F som mottar stora flöden från bassängerna C och E.

15 15 (51) Tabell 5.1. Arealer, volymer, djupförhållanden och omsättningstid i Mälaren. Vattenförekomst Bassäng Areal (km 2 ) Volym (km 3 ) Medeldjup (m) Maxdjup (m) Omsättningstid (år) SE ,21 3,4 19 0,07 Bassäng A SE ,57 8,4 35 0,6 Bassäng B SE ,57 16,9 60 1,8 Bassäng C SE ,08 11,5 50 1,2 bassäng D SE , ,4 Bassäng E SE ,28 10,4 35 0,05 Bassäng F Mälaren totalt ,03 12,8 63 2,8 5.2 Vattenkvalitet Vattenkvaliteten i Mälaren skiljer sig mellan de olika delbassängerna (se figur 5.2). Markanta skillnader i tillrinningsområdets geologi, naturgeografi och markanvändning är en huvudorsak till dessa skillnader i vattenkemi. Markanvändning inom avrinningsområdet framgår av tabell 5.2. Tillrinningsområdet till nordöstra Mälaren utgörs av näringsrik morän och kalkhaltig lera. Utbredningen av torvmark i dessa områden är låg. Vattnet härifrån är näringsrikt med en svag vattenfärg. Förhållandena i de nordvästra delarna av tillrinningsområdet är helt annorlunda, med kalk- och näringsfattiga jordar men en hög andel torvmark. Vattnet härifrån är därför mindre näringsrikt men med en mörkare vattenfärg. Denna variation i vattenkemi förstärks ytterligare av skillnader i de olika bassängernas morfologi och vattenomsättning. Tabell 5.2. Ungefärlig fördelning av markanvändningen inom Mälarens avrinningsområde (SLU och Mälarens vattenvårdsförbund, 2000). Markanvändning Andel (%) Ungefärlig yta (km 2 ) Skogs- och myrmark Åker- och ängsmark Sjöar TOTALT Djupförhållandena har också stor betydelse. I de grunda bassängerna blir ämnesomsättningen intensivare än i de djupa. Vattenomsättningen är en nyckelfaktor för bassängernas självrenande förmåga, i bassänger med långsam omsättning fastläggs fosfor i sedimenten och kväve omvandlas av mikroorganismer till ofarlig kvävgas. Denna förmåga till självrening är mycket betydelsefull för vattenförsörjningen i Storstockholm. Innan vattnet når fram till vattenverken i passerar det de största bassängerna i Mälaren och genomgår en betydande kvalitetsförbättring. Mälarens vattenkvalitet generellt förändras långsamt eftersom vattenmassan är stor och omsättningstiden är lång, speciellt i de östra delarna av sjön där stora och djupa fjärdar finns.

16 16 (51) Med dagens reglering sammanfaller i de flesta fall höga flöden med höga vattennivåer i Mälaren. På samma sätt sammanfaller låga flöden med låga nivåer i Mälaren. Analyser av långsiktiga trender visar på samband mellan vattenkvalitet och nederbörd / flöden, men med olika variationsmönster och tidsförskjutningar för olika kvalitetsparametrar. En koppling mellan höga flöden (och höga nivåer) med efter en tid sämre vattenkvalitet kan spåras. Erfarenheter från högflödessituationen år 2000 visar försämrad vattenkvalitet under flera år därefter. Över de senaste åren har en tydlig förändring i ökat färgtal skett av Mälarens vatten. Brunifieringen beror på att halten löst organiskt material, humus, har ökat i vattnet. Vattenfärgen varierar naturligt mellan år och det finns långsiktiga variationer i Mälaren som beror på naturliga fluktuationer i nederbörd och avrinning liksom det finns en tydlig variation över året, med en högre vattenfärg i mars som sedan avtar fram till september. I likhet med andra vattenkvalitetsparametrar uppstod tydliga problem med brunifiering efter de höga flödena år Vattenfärg och humusinnehåll har en tydlig koppling till nederbörd, vilken infiltrerar den övre mineraljorden med organiskt innehåll och för med sig humussyrorna. Grundvattennivån i marken påverkar halterna då en högre nivå ger en högre avrinning genom de ytliga humusrika lagren. Humushalten i sjön är även beroende av vattnets omsättningstid då fotooxidation, sedimentation och mineralisering bryter ned humussyrorna. En lång omsättningstid ger således en lägre humushalt. I Mälarens bassänger samvarierar färgtalet väl, trots att omsättningstider och tillflöden skiljer markant mellan bassängerna. Detta kan bero antingen på att närområdets tillflöden har en stor betydelse eller att utbytet mellan bassängerna är högre än beräknat, åtminstone vid extrema flöden. Brunifiering kan orsaka dels biologiska problem i ekosystemet och dels tekniska problem för vattenförsörjningen. Frågan är komplex och ett 5-årigt forskningsprojekt, finansierat av FORMAS och initierat av dricksvattenproducenterna Norrvatten och Vatten AB, påbörjas hösten Syftet med projektet, som bedrivs i samarbete med Statens Lantbruks Universitet och Uppsala Universitet, är att ta fram prognosmodeller för hur humushalten liksom dess sammansättning kommer att påverka Mälaren på kort och lång sikt, samt utveckling av effektiv reningsteknik vid vattenverken. Högt humusinnehåll försvårar reningen av råvattnet med ökad kemikalieförbrukning som följd och det finns risk för bakterietillväxt i ledningssystemet om inte humusämnena reduceras tillräckligt. Ett högt innehåll av humus leder ofta till lägre ph, lägre ljusgenomsläpplighet samt till lägre syreinnehåll i vattnet. En hög tillförsel av näringsämnena kväve och fosfor kan orsaka övergödning. De ändrade förhållandena av näringshalter kan i sin tur leda till algblomningar. För vattenförsörjningen är algblomningar med blågröna alger den mest kritiska genom att toxiska substanser kan bildas som är svåra att rena dricksvattnet från. Störst risk för dessa algblomningar föreligger särskilt när fosfortillförseln är hög, vilket ändrar kväve/fosforkvoten så att kväve blir begränsande. Detta gynnar de kvävefixerande algerna på bekostnad av andra alger. 5.3 Statusklassificering Vattenmyndigheten i Norra Östersjöns distrikt har kartlagt och statusklassificerat Mälarens bassänger (tabell 5.3). Fyra av Mälarens vattenförekomster uppnår inte god ekologisk status.

17 17 (51) Det är bland annat den västra delen av Mälaren och tarmen upp mot Uppsala som berörs och det är övergödning som är det största problemet (Vattenmyndigheten Norra Östersjön och Länsstyrelsen Västmanland län, 2008 och 2009b). Tabell 5.3. Ekologisk och kemisk status för Mälarens nio vattenförekomster samt miljökvalitetsnorm (MKN). Vattenförekomst Stora Ullfjärden SE Lårstaviken SE Rödstensfjärden SE Gripsholmsviken SE Blacken SE Galten SE Görväln SE Västerås hamnomr SE Köpingsviken SE Nuvarande Ekologisk status Måttlig status* Otillfredställande status* God Status Nuvarande Kemisk status God status God status* Uppnår ej god status* MKN Ekologiska Kvalitetskrav God status Tidsfrist 2021 God status Tidsfrist 2021 God Status MKN Kemiska Kvalitetskrav God status God status God status 2015 undantag för TBT (2021) God Status God status God status God status Måttlig status* Måttlig status* God status God status God status Tidsfrist 2021 God status Tidsfrist 2021 God status God status God status God status God status God status Måttlig potential* Måttlig potential* *Risk att god status inte uppnås till Uppnår ej god status* Uppnår ej god status* God potential Tidsfrist 2021 God potential Tidsfrist 2021 God status 2015 undantag för PAH (2021) God status 2015 undantag för TBT (2021) 5.4 Förhållandet Mälaren Saltsjön Mälaren avsnördes från havet och blev gradvis en insjö under 1100 och 1200-talen då trösklarna vid Norrström genom landhöjningen kom allt närmare vattenytan. Vattenståndsskillnaden mellan Mälaren och Saltsjön har trots landhöjningen förblivit ca 0,5 m vid medelvattenstånd. Detta beror på att trösklarna i består av löst sand och grus (Brunkebergsåsen) som successivt eroderats ner. Statistik för Mälarens vattenstånd för nollalternativet respektive föreslag till ny reglering fas 3b redovisas i tabell 3.1 (från SMHI rapport Förslag på Mälarens framtida reglering Slutrapport fas 3). Statistik för havsvattenstånd för dagens klimat samt för framtida klimat har tagits fram av SMHI (Rapport Havsvattenståndsberäkningar stad/projekt Slussen). SMHI använder i första hand den vedertagna metoden (IPCC 2007) med ett högt scenario med vissa jämförelser med resultat från den holländska Deltakommittén (som räknar med större höjning). Saltsjöns nivå kan variera snabbt beroende på vind- och tryckförhållanden. Mälarens utlopp sker i 9 punkter, se tabell 5.4. Vid de situationer då Saltsjön ligger högre än Mälaren finns risk för saltvatteninträngning. Då nivån i Saltsjön överstiger luckornas höjd (se tabell 5.4) kan saltvatten tränga in direkt i dessa lägen. Är den relativa skillnaden mellan

18 18 (51) Saltsjön och Mälaren stor så förvärras problematiken vid ett eventuellt inläckage (inflödet blir större). Dammarna vid Riksbron och i Stallkanalen är lägst, och kan överskridas först. Därefter kommer Karl-Johan. Ett exempel på situation då Saltsjöns nivå låg högt kan januari 2007 nämnas. Den 21 januari var nivån samma som i Mälaren vid Hammarbyslussen (+4,38). Vattenståndet i Mälaren var 4,43 vid detta tillfälle. Något inläckage skedde dock inte eftersom luckorna inte överskreds. Tabell 5.4. Luckhöjder mm vid Mälarens utlopp. Information från s hamnar (Hans Bergström) samt Sjöfartsverket, Södertälje. Utlopp Luckhöjd / dammkrön (Mälaren/RH00) Riksbro-dammen 4,40 / + 0,56 Stallkanalen 4,40 / + 0,56 Avtappningskanalen (John Ericsson) 5,20 / +1,36 Karl-Johan slussen 4,90 / +1,06 Hammarbyslussen 5,48 / +1,64 Kulvert Hammarby Undervattenskulvert Södertälje slussen 5,20 / +1,36 Kulvert Maren (Södertälje) Undervattenskulvert Kulvert Vettersgatan (Södertälje) Undervattenskulvert Dammen vid Riksbron har en fisklucka. Denna är utformad som ett urtag/jack i den stora luckan. Nivån är lägre här och ger således ett utflöde i normalläget. SMHI bedömer att detta utflöde har betydelse vid perioder då vattennivån i Mälaren är låg och vattenmagasinet i Mälaren är ansträngt. Fiskluckan utgör i dagsläget även ett riskmoment där ett inflöde av saltvatten kan ske vid höga havsnivåer. Enligt uppgift från s hamnar är luckan utformad så att den ska kunna stängas, denna funktion är dock inte installerad i dagsläget. För att undvika direkt inströmning av saltvatten är luckornas höjd och täthet viktigast. Men vid situationer med havsvattenstånd högre än Mälaren med lång varaktighet kan inläckage ske via mark-grundvatten och otätheter utanför luckorna. Detta bedöms dock inte ske i sådan omfattning att dricksvattenförsörjningen påverkas negativt. Tätning vid Helgeandsholmen har erhållits genom den spontning som genomförts för Riksdagshuset. Denna hade egentligen till syfte att hålla uppe grundvattennivån för att bevara grundläggningens träpålar. På Rosenbadsidan kan ett läckage via mark-grundvatten iakttas, detta var tydligt i samband med den provtappning som utfördes Då läckte Mälarvatten ut till Saltsjön, men läckage kan antagligen också ske den omvända vägen. Vatten AB har i sina provtagningar i Östra Mälaren konstaterat förhöjda salthalter i samband med större inflöden av saltvatten. Detta har sedan 1981 skett 1983, 1990 och Det tunga saltvattnet har vid dessa tillfällen inte nått längre in i Mälaren än till djupområdet vid Klubben. Tidigare skedde större saltvatteninbrott som nådde längre in, men justeringar i vattendomen har förbättrat situationen. Speciellt i Årstaviken har höga salthalter uppmätts. Direkt inträngning via Hammarby slusslucka kan inte ske i dagens högvattensituationer eftersom luckan är tillräckligt hög. Däremot sker ett vattenutbyte i samband med slussning, vid 0,6 m vattenståndsskillnad uppskattas volymen till m 3 /slussning (uppgift från s hamnar). Vid slussen i Södertälje uppskattas volymen till m 3 /slussning vid en vattenståndsskillnad på 0,5 m (uppgift från Sjöfartsverket).

19 19 (51) 5.5 Grundvatten och Mälaren De viktigaste grundvattenresurserna förekommer i åsformationer. Ett flertal sådana större grundvattenförande åsformationer löper genom området såsom Uppsalaåsen, Enköpingsåsen, Badelundaåsen och Malmsjöåsen (se figur 5.3). Grundvattenmagasinen närmast Mälaren kan stå i hydraulisk kontakt med ytvattnet. Detta styrs av de lokala förhållandena (jordlager, topografi mm). Figur 5.3. Grundvattenförekomster i Mälarområdet. Ur SGU:s databaser, Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) Grundvattennivåer styrs främst av grundvattenbildning från nederbörd. Där kontakt finns mellan grundvattenmagasin och ytvatten kan detta påverka grundvattennivåerna i närområdet. Några specifika nivåer är svårt att ange generellt då detta styrs av lokala förhållanden. Förändringar i Mälarens nivå utjämnas och fördröjs i angränsande grundvattenmagasin, vilket ger kortvariga förändringar med begränsad påverkan. Det är snarast förändringar i medelvattenståndet som är styrande. Generellt för vattenkvalitet gäller att vid höga grundvattennivåer tillförs mer organiskt material till Mälaren från omgivande mark. Vid låga grundvattennivåer oxideras sulfider i marken till sulfat. Vid låga nivåer kan grundvattentäkter drabbas, dels kvantitetsmässigt (av vattenbrist eller torrläggning), dels kvalitetsmässigt då andra delar av grundvattenmagasinet aktiveras. De naturliga variationerna i grundvattenmagasinen samt avsänkningar i samband med uttagen bedöms dock påverka grundvattentäkterna mer än Mälarens nivå ur kvalitetsaspekt.

20 20 (51) Relikt saltvatten (dvs saltvatten från de perioder då Mälardalen var täckt av hav) har konstaterats i åsarna vid Strängnäs (Gorsingeholm) och Enköping (Fagerudd). Detta saltvatten är instängt i hydrauliska fällor, och en försämring kan ske vid lägre nivåer i Mälaren eftersom gränsen till saltvattnet höjs. En högre lägsta nivå bedöms som positivt. Samtliga berörda grundvattenförekomster har klassificeringen god kvantitativ och kemisk status (Vattenmyndigheten Norra Östersjön och Länsstyrelsen Västmanland län, 2008 och 2009). 5.6 Mälaren som dricksvattentäkt Mälaren fyller en viktig samhällsfunktion som källa för dricksvattenförsörjning för mer än 2 miljoner invånare i Mälardalen och sregionen. Att långsiktigt säkerställa denna funktion ingår i de grundläggande målen för regleringen av Mälaren (såväl dagens reglering som det nya förslaget till reglering). Vatten från Mälaren används som råvatten för Storstockholm (via vattenverken Lovö, Norsborg och Görväln) och för Håbo kommun (vattenverken i Bålsta och Skokloster). Mälarvatten används även indirekt för produktion av konstgjort grundvatten i Västerås och Södertälje (som reserver i Strängnäs och på Ekerö). I figur 5.4 framgår lägena för de större ytvattenintagen. Omkring 8 m 3 /s utnyttjas för dricksvattenproduktion, motsvarande omkring 5 % av medelflödet. Figur 5.4. Lägen för större ytvattenintag för kommunal vattenförsörjning samt skyddsområden är markerade.

21 21 (51) Till Norsborgs vattenverk kommer vatten från västra Mälaren, medan vattenverken Lovö och Görväln tar in vatten från såväl västra som norra Mälaren (tillflödet via Fyrisån). Det näringsrika vattnet från det nordliga tillflödet (Uppsalaslätten) är tyngre än det västliga och sjunker därför djupare ner. Detta vatten kräver mer kemikalier vid beredningen och utnyttjas därför främst under sommaren då det djupare vattnet håller en lägre temperatur än det ytligare lätta vattnet. Ur kapacitetssynpunkt är det möjligheten att ta in vatten till vattenverken som styr, här är det nivån vid intagsanordningarna som är begränsande. Med stöd av information från vattentäkternas huvudmän ( Vatten AB, Norrvatten, Mälarenergi och Telge Nät) har uppgifter för de olika vattenverkens intag sammanställts, se tabell 5.5. Vid vattenverken Lovö och Görväln finns djupa fjärdar och intag har placerats på flera olika djup. Detta ger en flexibilitet och ökar driftsäkerheten. Intagen utnyttjas vid olika perioder av året, de djupaste intagen används främst sommartid för att säkerställa en låg temperatur. Tillfälligt bedöms de kunna utnyttjas även under andra perioder, dock med ökade kostnader för behandlingen av vattnet (speciellt vid Görvälnverket där det djupa vattnet utgörs av tillflödet från norra Mälaren med en sämre vattenkvalitet). Norsborg ligger vid Rödstensfjärden som inte är så djup, och här finns endast ett intagsläge. Intagsledningarna mynnar i intagskammare / intagsbassänger där silar och pumpar är installerade. Dessa konstruktioner är öppna och kommunicerar med Mälarens vattenyta och det är här som intaget av vatten är känsligt för Mälarens nivå. Intagskonstruktionerna är fasta och går inte eller är svåra att bygga om. I tabell 5.5 redovisas uppgifter för intagen. En lägre vattennivå än den styrande nivån i intagskammaren innebär att det inte går att pumpa in vatten med full (maxflöde) respektive normal kapacitet. Vid lägre nivåer suger pumparna in luft och/eller silarean reduceras betydligt. Tabell 5.5. Uppgifter om vattenverk och vattenintag i Storstockholm. Vattenverk Andel av vattenuttag för Storstockholm Antal ledningar Dimension (mm) Intagsdjup (m under vattenyta) Görväln Lovö Norsborg Östra verket Norsborg Västra verket 24 % (ca 43 miljoner m3/år) 30 % (ca 54 miljoner m3/år) 22 % (ca 40 miljoner m3/år) 22 % (ca 40 miljoner m3/år) Styrande nivå i intagskammaren (nivå i Mälarens system/rh00) Ca 3,6/-0,2 (maxprod) Ca 3,3/-0,5 (normalprod) Ca 3,6/-0,2 (maxprod) Ca 3,3/-0,5 (normalprod) ,7-3,8/-0,1 (maxprod) 3,4-3,5/- 0,4(normalprod)

22 22 (51) Västerås (Mälarenergi) har angett att deras intag ligger på 6 m djup och att det inte är känsligt för låga nivåer. Konstruktionen i intagsbassängen klarar nivåer ner till ca 3,5 m. Södertälje (Telge Nät) har angett att deras intag vid Bastmora inte är känsligt för låga nivåer. Håbo har inte lämnat några uppgifter avseende intagets känslighet. Intagsnivån i Norsborgs västra verk är dimensionerande då intaget ligger ytligast (ca +3,7-3,8). Vattenverket står också för en stor andel av dricksvattenproduktionen. Vid litet tillflöde i Mälaren erhålls generellt en god kvalitet på råvattnet, då blir självreningen i de stora fjärdarna uppströms intagen god eftersom uppehållstiden är lång. Detta gäller för Storstockholm, Södertälje och Håbo. I Västerås är vattenkvaliteten vid intaget främst präglad av lokala nederbörds- och vindförhållanden, här finns inte samma goda förutsättningar för självrening. Låga nivåer har ofta samband med hög temperatur vilket ger längre period med temperaturskiktning och större risk för syrebrist och kvalitetsproblem (frigörelse av föroreningar, metaller och näringsämnen från bottensedimenten). Att specificera vid vilken nivå som vattenkvaliteten försämras bedöms inte möjligt. Då vattennivån i Mälaren blir så låg att utskoven stängs ändras förutsättningarna och omsättningen stoppas upp. Stagnanta förhållanden ökar risken för försämrad vattenkvalitet (syrefria förhållanden och frigörelse från bottensedimenten). Vatten har en reservvattentäkt (Bornsjön) för Norsborg vattenverk. Bornsjön har god kapacitet och kan klara ett långvarigt uttag. Minskad kapacitet i Norsborgs västra verk kan sannolikt tillfälligt till del kompenseras med ökade uttag/produktion i Norsborgs östra verk och från Lovöverket. Det finns ingen reservvattentäkt för Lovö vattenverk. Viss överföring mellan Norsborg, Lovö och Görväln är möjlig via distributionsnätet. Norrvatten har fyra grundvattentäkter som reserver för Görvälnverket. Dessa täcker dock endast ca 40 % av Norrvattens normalproduktion, och uttagen kan bara göras under en relativt begränsad tid. För Håbo kommun finns inga reserver, varken för Bålsta eller Skokloster. Det finns inga reservvattentäkter i Södertälje eller Västerås, däremot finns här en viss reservvolym i grundvattenmagasinen. 5.7 Grundvattentäkter i närområdet av Mälaren Grundvattenförekomsterna i Mälardalen utnyttjas för kommunal vattenförsörjning i Uppsala, Enköping, Västerås, Södertälje, Strängnäs, Eskilstuna, Upplands-Bro och Sigtuna. Vid översvämning av tillrinningsområdet finns risk för indirekt påverkan på grundvattentäkter p g a föroreningar. Vattentäkterna kan bli utslagna för lång tid om de förorenas allvarligt. Direkt påverkan på grundvattentäkter av ytvatten från Mälaren beror till stor del på uttagsbrunnarnas placering och hur de är utformade. Uttag av Mälarvatten utnyttjas för produktion av konstgjort grundvatten i Södertälje, Västerås och på Ekerö. Ytvattnet infiltreras i öppna bassänger i grundvattentäkterna. Om förorenat ytvatten infiltreras kan grundvattenmagasinet bli förstört för lång tid eftersom omsättningstiden oftast är lång och sanering kan vara svårt att genomföra. Grundvattentäkten Visholmen i Strängnäs (numera reservvattentäkt) bygger på inducerad infiltration av Mälarvatten.

23 23 (51) 6 Faktorer som påverkar dricksvattenkvaliteten Det mångfaldiga nyttjandet av Mälaren innebär att det förutom den planerade verksamheten finns ett stort antal faktorer som påverkar vattenkvaliteten. Dessutom påverkar många av de verksamheter som förekommer inom avrinningsområdet vattenresursen direkt eller indirekt. En sammanställning av riskobjekt redovisas i tabell 6.1. De riskobjekt/påverkansfaktorer som bedöms kunna påverkas/förvärras vid förändrade vattenstånd är markerade med fet stil i tabellen. De viktigaste faktorerna kommenteras i detta kapitel. Enligt den underlagsrapport som Svenskt Vatten tagit fram för klimatutredningen (M 135, 2007) kan höga vattennivåer och översvämningar öka risken för att föroreningar kommer ut direkt i ytvattnet eller i tillrinningsområdet för vattentäkter. Föroreningarna kan ge akuta problem av mikrobiologisk karaktär, men med begränsad varaktighet. De kan också vara av karaktären miljögifter som kan ge mer eller mindre permanenta skador på en vattentäkt. Speciellt grundvattentäkter med långsamma flöden och med fastläggning av föroreningar i marken kan skadas för mycket lång tid. Tabell 6.1. Kategorisering av olika påverkansfaktorer (efter rapport , Svenskt Vatten Utveckling). De riskobjekt/påverkansfaktorer som bedöms kunna påverkas/förvärras vid förändrade vattenstånd är markerade med fet stil. Punktvisa Diffusa Tillfälliga Olycksrelaterade utsläpp, sjöfart Olycksrelaterade utsläpp, industri Olycksrelaterade utsläpp, väg-/bantrafik Olycksrelaterade utsläpp, hamnverksamhet Dammbrott Broras Bräddning avloppsvatten Översvämning jord-/ skogsbruksmark Översvämning förorenad mark Strandbete Skred Saltvatteninträngning Kontinuerliga Kontinuerliga utsläpp, avloppsvatten Exploatering förorenad mark Erosion och slamtransport Urlakning förorenad mark Avrinning avfallsdeponier Avrinning jord-/ skogsbruksmark Otillåtna och tillåtna utsläpp, sjöfart Nedfall luftföroreningar Enskilda avlopp I figur 6.1 redovisas de viktigaste påverkansfaktorerna (farleder, större reningsverk, översvämmade områden) och skyddsobjekten (vattenverk, vattenskyddsområden).

24 24 (51) Lena Tilly Figur 6.1. Figur över påverkansfaktorer (farleder, större reningsverk, översvämmade områden) och skyddsobjekt (vattenverk, vattenskyddsområden). 6.1 Förorenade områden Utläckage från förorenade områden och industriområden kan påverka yt- och grundvattenresurser. Stigande vattennivåer och ökande ytavrinning kan i större utsträckning medföra utläckage från förorenade områden. Detta gäller både översvämningar samt fluktuerande och periodvis stigande grundvattennivåer. I det befintliga underlaget finns uppgifter om förorenad mark och potentiellt förorenad mark från Ekerö kommun, s kommun, Håbo kommun, Kungsör, Hallstahammar, Västerås och Köping. Data från Länsstyrelsen i vissa län finns också i databasen. De anger områden på kommunnivå. Data för förorenade områden varierar innehållsmässigt. Vissa data innehåller endast en typ av verksamhet, medan andra är mer heltäckande. En del objekt är noga utredda, andra är inskrivna utifrån vaga misstankar. Frånvaro av objekt är inte säkert detsamma som att markföroreningar saknas, nya uppgifter tillkommer och databaser uppdateras kontinuerligt. Ett mindre antal objekt är klassade enligt MIFO1-modellen. MIFO är tänkt som ett hjälpmedel att gallra mellan ett större antal förorenade områden för att avgöra vilka som är mest angelägna att undersöka vidare eller sanera. 1 Metodik för inventering av förorenade områden

25 25 (51) Antalet misstänkt förorenade områden är färre än vad som framkommer i objektslistan eftersom varje post motsvarar en bransch på en plats. På en plats kan det ha bedrivits flera olika verksamheter genom åren med olika branschtillhörighet. Då bättre höjddata blir tillgängligt kan en mer detaljerad analys av förorenade områden göras i områden som bedöms känsliga. I samband med detta bör materialet över förorenade områden dateras upp då mer information löpande läggs in i dessa databaser. 6.2 Avloppsvatten och dagvatten Enligt den underlagsrapport som Svenskt Vatten tagit fram för klimatutredningen (M 134, 2007) kan högre vattennivåer i recipienterna resultera i: Sämre avledning av dagvatten om dämning sker längre in i dagvattensystemen Risk för återströmning i brädd- och nödavlopp Ökad risk för mark- och källaröversvämningar (med avloppsvatten) Dessutom kan bräddningar av orenat eller dåligt renat avloppsvatten och dagvatten öka. Mälaren är recipient för olika typer av utsläpp. Totalt sett är det drygt 5 % av det vatten som lämnar Mälaren (räknat som medelflöde) som tillförs via kommunala avloppsreningsverk, dagvatten och industrier. För svenska förhållanden är Mälaren intensivt utnyttjad som recipient. Huvuddelen av Storstockholms renade avloppsvatten leds till Saltsjön. Men för de tätorter som ligger i Mälardalen utgör sjön i princip den enda möjliga recipienten. Det finns både större och mindre kommunala reningsverk runt om Mälaren, lokaliserade till strandnära lägen. Spillvatten innehåller näringsämnen, syreförbrukande ämnen, tungmetaller, smittämnen och organiska ämnen som t ex läkemedelsrester. I reningsverket reduceras föroreningshalterna av många ämnen. Renat spillvatten kan dock innehålla läkemedelsrester och andra kemiska ämnen eftersom reningsverken inte är byggda för att avlägsna dessa. En av de absolut farligaste riskerna förknippad med dricksvattenförsörjning är vattenburen smitta. Det finns en liten risk att reningsprocesserna i vattenverken inte klarar att förhindra smittspridning. Eftersom Mälaren samtidigt utnyttjas som recipient för avloppsvatten finns risk för smitta eftersom spillvatten från hushåll innehåller stora mängder bakterier, virus och andra organismer, många sjukdomsframkallande (se vidare nedan under strandbete). I väl fungerande reningsverk reduceras även smittämnena väsentligt. Bräddning av spillvatten förekommer dels vid s k nödbrädd som inträffar vid elavbrott och dylikt och dels p g a hydraulisk överbelastning av kombinerade system (där dag- och spillvatten leds i gemensam ledning). Under normala förhållanden förekommer nödbrädd sällan och ger begränsade mängder bräddat avloppsvatten. Vissa kommuner, exempelvis, har kombinerade system med bräddningar som följd t ex p g a häftiga regn sommartid (som ger hydraulisk överbelastning i ledningsnätet). Vid höga nivåer kan bakåtströmning ske via bräddoch nödavlopp som ligger lågt. Mälaren och avloppssystemen kommer då att fungera som kommunicerande kärl vilket får en mängd negativa konsekvenser. Här har bräddavloppets nivå helt avgörande betydelse. När vattnet väl kommit in i spillvattensystemet kommer det att belasta hela systemet med ledningar och pumpstationer hela vägen till avloppsreningsverket. Det kommer även att medföra kraftig överbelastning av reningsverken, reningen skulle då kraftigt försämras.