Rättsliga förutsättningar för att skörda alger och öka vattenflödet genom vägbankar

Transkript

1 Lena Thulin Plate Ann Dahlberg Margaretha Berg Eva-Britt Eklöf Jonas Ledelius Lars-Erik Persson Elena Severin Maravgi Staifo Länsstyrelsen Västra Götaland Helena Blomqvist Ålands Landskapsstyrelse Rättsliga förutsättningar för att skörda alger och öka vattenflödet genom vägbankar

2 Författare: Lena Thulin Plate Ann Dahlberg Margaretha Berg Eva-Britt Eklöf Jonas Ledelius Lars-Erik Persson Elena Severin Maravgi Staifo Länsstyrelsen Västra Götaland Vänersborg Helena Blomqvist Ålands Landskapsstyrelse FIN Mariehamn Åland Omslag: Cilla Odenman/Amelie Wintzell Foto: Harald Sterner Rapportnr: 2001:48 Projektnr: EU Life algae LIFE96ENV/S/380

3 Förord Denna rapport, Rättsliga förutsättningar för att skörda alger och öka vattenflödet genom vägbankar, har tagits fram inom projektet EU Life algae, Delprojekt 8 och ingår i projektets rapportserie, se omslagets bakre insida. Rapporterna i serien redovisar arbete och resultat från delprojekt, seminarier och konferenser. Materialet har legat till grund för slutrapporteringen till EU Life, Final Report 2001, och en populärvetenskaplig sammanfattande broschyr på svenska och engelska; Alger i överflöd skördas för livet - Algae in excess - harvesting for Life. Författarna svarar för rapporternas innehåll och Projekt Management Unit för slutredigeringen. Rapporterna kan läsas på eller laddas ner från projektets webbplats; Projektets grundläggande idé och mål är att återskapa en långsiktigt hållbar miljö i de grunda havsvikar som sedan flera år tillbaka under somrarna täcks av algmattor till nackdel för såväl fisk och andra organismer i områdena som friluftsliv och turism. Projektet har utvecklat och testat olika sätt att skörda flytande algmattor och studerat förutsättningarna för att öka vattenflödet genom vägbankar som en metod att restaurera vikarna. Rapporten, Rättsliga förutsättningar för att skörda alger och öka vattenflödet genom vägbankar lägger den rättsliga grunden för möjligheterna att genomföra de åtgärder som projektet förslår är nödvändiga för nå uppställda mål. I Delprojekt 8 har deltagit följande tjänstemän för Länsstyrelsen Västra Götaland Lena Thulin-Plate, projektledare Ann Dahlberg, biträdande projektledare Margaretha Berg Eva-Britt Eklöf Jonas Ledelius Lars-Erik Persson Elena Severin Maravgi Staifo för Ålands Landskapsstyrelse Helena Blomqvist Project Management Unit Harald Sterner Anna Jöborn Mattias Sköld Projektdirektör Projektledare Projektledare 1

4 Innehåll Summary 3 Sammanfattning 3 1 Inledning 5 2 Algskörd Civilrättsliga aspekter Tillståndskrav Frågor som rör algskördemaskinen 12 3 Vägbankar Allmänna vägar Tillståndskrav Enskilda vägar Vägbank en tillståndspliktig vattenverksamhet Underhållsskyldighet för vattenanläggning Länsstyrelsen tillsynsmyndighet Sammanfattning Förteckning över lagstiftning som endast kan bli tillämplig i mindre omfattning 20 4 Fallstudier Inledning Algskörd i Strömstads kommun Vägbankar i Strömstad 24 5 Vem ansvarar för förbättrad vattencirkulation genom befintliga vägbankar? Vägbankar med tillstånd till vattenverksamhet (vattendom) Vägbankar utan tillstånd till vattenverksamhet (vattendom) 28 6 Avslutande synpunkter 28 7 Checklista inför algskörd 29 8 Checklista inför att öppna vägbankar och förbättra vattengenomströmningen i ett område 30 Bilaga 1 31 Bilaga 2 34 Bilaga 3 35 Bilaga

5 Summary There are many statutes and regulations affecting the possibilities of harvesting algae and increasing the flow of water through road embankments, even though such measures are designed to help preserve and reconstitute natural environments that are very important to biological diversity, fishing and outdoor recreation. The following indicates the ways it works in Sweden. Owners of property and water rights must be requested to grant their permission for algae harvesting to be carried out in their waters. According to Swedish law on the environment, Miljöbalken, permission is also normally required from the relevant supervisory authorities, which may take the form of exemption from protective regulations or announcement of consultations with them. Subsequent treatment of the algae harvested is also regulated in this way. If harvesting of algae is likely to be necessary for a long time to come, it might be as well to revise legislation in order to facilitate it. Under Swedish law, an embankment in or adjacent to water is a water installation. Building an embankment or taking other steps in connection with one is a water operation in terms of Swedish law on the environment. Which regulations apply in a particular case will depend on whether there are water rights attaching to the embankment under the terms of an existing permission. Where this is the case, the terms of the existing permission must be observed. If a diversion is necessary for the purposes of improving the flow of water, new permission must be applied for. Legislation relating to roads and constructions may also be applicable, depending on whether the road in question is a public or private right of way. In the case of an embankment, it is the infilling that has the greatest influence, since flow of water is impaired, and the owner of the water rights and the owner of the embankment are the ones to take measures. Basically, the Åland Islands have the same legal conditions as Sweden. Sammanfattning Inledning Ökningen av fintrådiga alger i Sveriges kust och skärgårdar är en följd av dels storskalig näringstillförsel till kustvattnen från havet och luften, dels påverkan från lokala källor. Det går i de flesta fall inte att peka ut någon enskild källa. Den storskaliga påverkan kan endast hindras genom internationella överenskommelser. Den lokala påverkan kan däremot behandlas i den statliga och kommunala förvaltningen och planeringen av kustområdena. Det är många lagar och bestämmelser som påverkar möjligheterna att skörda alger och öka vattenflödet genom vägbankar i Bohusläns kust och skärgård. Samtidigt är åtgärderna ett led i att bevara och återskapa naturmiljöer med mycket höga skyddsvärden för den biologiska mångfalden, fisket och friluftslivet. Algskörd Det är viktigt att tillstånd till skörd av alger erhålls från alla berörda fastighetsägare och vattenrättsinnehavare. Det krävs normalt även beslut från tillsynsmyndigheten om tillstånd eller dispens från förekommande skyddsföreskrifter enligt 7 kap Miljöbalken (MB) eller anmälan om samråd med tillsynsmyndigheten enligt 12 kap MB. Den efterföljande hanteringen av de skördade algerna regleras i 9 kap MB om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Om algskörd bedöms vara en nödvändig åtgärd under lång tid framöver för att bevara och återskapa stora områden med höga skyddsvärden längs kusten kan det finnas behov av att se över lagstiftningen inom området, för att underlätta genomförandet. Vägbankar En vägbank i eller i anslutning till vatten är en vattenanläggning. Anläggande av en vägbank eller åtgärder i och i anslutning till vägbanken är vattenverksamhet enligt 11 kap MB. Undantag från tillståndsplikten finns om det är uppenbart att allmänna eller enskilda intressen inte påverkas. Vilka regelverk som berörs, beror på om vägbanken har tillstånd (vattendom) eller inte. Finns vattendom måste bestämmelserna i domen följas, behövs avsteg från vattendomen för att åstadkomma en förbättrad vattengenomströmning krävs ett nytt tillstånd. Saknas det vattendom och vägbanken kan påverka allmänna eller enskilda intressen behöver åtgärder vidtas. Tillsynsmyndigheten kan förelägga om rättelse med stöd av MB. Den åtgärd som 3

6 behövs, för att t.ex. förbättra vattengenomströmningen, kan innebära att man behöver söka tillstånd enligt MB. Vidare kan bl.a. väglagen och anläggningslagen vara tillämpliga, beroende på om det är allmän eller enskild väg. När det gäller vägbankar är det utfyllnaden i sig som utgör den största påverkan i det aktuella området till följd av bl.a. försämrad vattencirkulation. Det är i normalfallet innehavaren av vattendomen, alternativt ägaren av vägbanken som är skyldig att vidta åtgärder. Checklista Inom ramen för projektet har vi tagit fram checklistor som tar upp vad man bör ta reda på och beakta inför skörd av alger respektive åtgärder i och i anslutning till vägbankar. 4

7 1 Inledning Delprojekt 8 Rättsliga förutsättningar för att skörda alger och öka vattenflödet genom vägbankar utgör en del av projektet EU-Life algae som syftar till att utveckla och pröva metoder att hindra tillväxten av fintrådiga snabbväxande alger i grunda havsvikar i Bohusläns och Ålands skärgårdar. I Delprojekt 1 har utvecklats en teknik som kan skörda algerna och transportera dem till lämpliga användare. De upptagna algmassorna ska tas om hand och utgör ett nytt miljöproblem om inte materialet kan användas på ett bra utan måste deponeras. Ett annat sätt att förhindra algtillväxt är att förbättra vattengenomströmningen i de grunda havsvikarna. Delprojekt 9 hur vägbankar påverkar vattenutbytet i sund och vikar. För att kunna genomföra de beskrivna åtgärderna krävs kunskap om vilka lagar och bestämmelser som måste tillämpas i de olika fallen. Delprojekt 8 har fått i uppdrag att utreda de rättsliga förutsättningarna för att skörda och ta hand om algerna och för att öka vattenflödet genom vägbankar. Utredningen utgår från de försök som genomförts i Strömstads kommun. Vidare har utförts en allmän genomgång av den lagstiftning som kan bli berörd utifrån vad som hittills redovisats och kunnat förutses i de genomförda försöken. Frågor som bör ställs innan olika typer av åtgärder vidtas i och i anslutning till vatten har sammanförts i checklistor. Rättsförhållandena för åtgärder på Åland är kommenterade i PM se bilaga 4 De juridiska frågor som berör framtagande, utveckling och patent på en algskördemaskin har utretts och klarlagts i Delprojekt 1 inom ramen för upphandlingen av teknik och utrustning för att ta upp och avvattna snabbväxande kortlivade alger i grundområden, 6 mars 1997, dnr Dessa frågor tas därför inte upp i denna rapport. 2 Algskörd 2.1 Civilrättsliga aspekter 2.1.1Allmänt I 2 kap. 18 regeringsformen slås fast, att oberoende av det skydd som grundlagen ger den enskildes äganderätt, alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten. Allmänhetens rätt har alltså numera stöd i grundlagen. Det framgår dock vare sig av grundlag eller annan lag vad allemansrätten mer specifikt innebär i praktiken. I stort sett kan sägas att var och en har rätt att använda annans fastighet mark och vatten främst genom att färdas över den, åtminstone till fots, och under en kortare tid uppehålla sig där. Denna rätt gäller även om inte ägaren eller den som annars bestämmer över fastigheten har samtyckt. Allmänheten får dock inte ta sig sådana friheter att markägaren tillfogas någon olägenhet eller skada av betydelse. Dessutom gäller enligt 7 kap 1 miljöbalken att var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den. Det finns stora möjligheter för allmänheten att röra sig på annans vattenområde, t.ex. med båt. Någon obegränsad rätt till båttrafik har man dock inte, man får inte störa omgivningen. Båtar får förtöjas vid strand som inte utgör tomt och som inte heller är fridlyst enligt andra regler, till exempel till skydd för fågellivet. Helt tillfällig förtöjning är tillåten till och med vid annans brygga utanför tomtmark, om inte ägaren hindras i sin användning. Även tillfällig ankring på annans vatten får i regel godtas. Däremot är det tveksamt hur mer varaktig eller regelbunden förtöjning eller ankring skall bedömas. Om strandägaren direkt hindras från att använda sin egen båtplats är det tänkbart att intrånget kan straffas som egenmäktigt förfarande. Eftersom det är tveksamt hur länge man enligt allemansrätten får förtöja vid annans strand bör man införskaffa markägarens tillstånd. 5

8 Av 12 kap 2 brottsbalken framgår vilka naturalster som allmänheten inte får tillgodogöra sig. Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter, eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant som ej är berett till bruk, dömes för åverkan. De naturprodukter som inte tas upp i denna bestämmelse kan man plocka utan att bli straffansvarig eller ersättningsskyldig mot markägaren. Detta gäller framförallt vilda bär, vilda blommor och andra örter, svamp och kottar. Enligt 2 kap 1 jordabalken gäller att på rot stående träd och andra växter är tillbehör till fastigheten. Det torde således vara fastighetsägaren som äger de alger som finns på fastigheten. Slutsats Huvudregeln är att tillstånd från fastighetsägaren måste inhämtas innan man vidtar en åtgärd på dennes fastighet, om inte allemansrätten gäller. Att rensa stränder och vatten från alger täcks inte av allemansrätten. Frågan är då om det finns något annat undantag från tillståndsplikten? Vi har inte funnit något sådant undantag. Alltså måste fastighetsägarens tillstånd inhämtas. Tillståndsfrågan kan lösas på olika sätt. Ett sätt är att inhämta tillstånd varje gång som en algskörd skall genomföras. Om algskörd skall ske regelbundet torde det vara smidigare att få ett tillstånd som inte är tidsbegränsat eller i vart fall gäller för lång tid framöver. Då kan regler om nyttjanderätt, servitut och expropriation bli aktuella. Innan vi redogör för de reglerna krävs en definition av begreppen fastighet och fastighetsägare Fastighet I en fastighet ingår jord, dvs. stränder m.m. (1 kap 1 jordabalken). Dessutom ingår visst vatten i begreppet. Lag (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde (som 1 kap 2 jordabalken hänvisar till) är tillämplig. I 2 anges vilket vatten som tillhör fastigheten. Av 1 framgår att detta vatten kallas enskilt vatten. 2 Till fastigheterna hänföres i havet 1. allt vatten inom trehundra meter från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd ävensom, på de ställen där den stranden följande kurvan för högst tre meters djup går längre ut, allt vatten inom denna djupkurva; samt 2. allt vatten, som har förbindelse med öppna havet allenast över vatten som nu sagts; dock att ej på grund av vad under 2 upptagits vatten vid Bohusläns kust från och med Gullmarsfjorden till och med Hakefjorden må hänföras till fastigheterna. Slutsats Med tanke på att algskörden sker i grunda havsvikar befinner man sig inte mer än 300 meter från fastlandet (det är troligen inte heller mer än 3 meter djupt). Detta innebär att skörden sker på/i enskilt vatten. Om fastighetsgränsen i vattnet inte blivit fastställd finns regler i jordabalken för hur gränsen skall dras i 1 kap 3-6 jordabalken. Detta sker genom fastighetsbestämning (fastighetsbildningslagen- Lantmäteriet är första instans). Ett sådant ärende kan endast initieras av sakägare. Om det uppstår tolkningsproblem om var gränsen till allmänt vatten går rekommenderas en kontakt med Lantmäterimyndigheten. Def. fastighetsägare Ett fastighetsköp skall ske skriftligen, annars är köpet ogiltigt (4 kap 1 jordabalken). Köparen skall ansöka om lagfart inom tre månader efter det att köpehandlingen/köpebrevet (fångeshandlingen) upprättades (20 kap 1 och 2 jordabalken). Detta innebär att den lagfarne ägaren framgår av fastighetsregistret. För att veta vem som ett tillstånd skall inhämtas från är det därför lämpligt att kontrollera uppgifterna i fastighetsregistret Nyttjanderätt I 7 kap jordabalken (JB) finns bestämmelser om nyttjanderätt. 7 kap 3 JB Av fastighetsägaren åt annan upplåten rätt att avverka skog på fastigheten eller att tillgodogöra sig andra alster av fastigheten eller dennas naturtillgångar eller att jaga eller fiska på fastigheten är att anse som nyttjanderätt, även om med rättigheten icke är förenad rätt att i övrigt nyttja fastigheten. Vad fastighetsägaren enligt en skriftlig överenskommelse med staten eller en kommun angående naturvården inom ett visst område (naturvårdsavtal) förbundit sig att tillåta eller tåla skall vid tillämpningen av denna balk och andra författningar i sin helhet anses som en nyttjanderätt. Lag (1998:861). 7 kap 5 JB Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är inte bindande längre än femtio år från det avtalet slöts. Upplåtelse av fast 6

9 egendom inom detaljplan och upplåtelse av jordbruksarrende är dock inte bindande längre än tjugofem år. Upplåtelse av annan nyttjanderätt än jordbruksarrende för någons livstid gäller utan begränsning till viss tid. Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätt att avverka skog för annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än fem år. Första och andra styckena gäller ej nyttjanderätt som upplåtes av staten. Första stycket inverkar ej på nyttjanderättshavares rätt till förlängning av avtal på grund av lag. Har arrende eller hyra upplåtits på längre tid än den i första stycket föreskrivna längsta tiden för nyttjanderätts bestånd och vill fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren frånträda avtalet sedan denna tid gått ut, skall uppsägning ske. Lag (1987:132). Fastighetsägaren kan upplåta åt annan att tillgodogöra sig alster från fastigheten (nyttjanderätt). Detta sker på frivillig basis. Fastighetsägaren och den som vill nyttja fastigheten kan teckna ett avtal som reglerar nyttjanderätten. Tångtäkt är ett exempel på nyttjanderätt. Nyttjanderätten kan skrivas in i fastighetsregistret (7 kap 10 JB). Inskrivningen ger ökad trygghet för rättighetshavaren (nyttjaren). I 7 kap 5 JB finns regler om hur länge nyttjanderätt kan upplåtas. Huvudregeln är att avtalen inte är giltiga längre än 50 år. Inom detaljplanelagt område är dock 25 år längsta upplåtelsetid. Dessa två regler gäller dock inte staten. Hur länge nyttjanderätten kan upplåtas vid algskörd beror alltså dels på vem som skördar, dels var skörden sker. Även upplåtelsetiden bygger på frivillighet från fastighetsägaren (och rättighetshavaren). Fastighetsägaren kan alltså bestämma att nyttjanderätten skall gälla under en kortare tidsperiod. Slutsats Att avtala om nyttjanderätt är för närvarande ett lämpligt och säkert sätt att lösa tillståndsfrågan (eftersom något smidigare alternativ inte finns). Vid långsiktigt återkommande nyttjande är det dessutom bra om nyttjanderätten skrivs in i fastighetsregistret. Problem Eftersom detta alternativ bygger på frivillighet från fastighetsägarens sida kan denne säga nej till nyttjanderätt Servitut I 7 och 14 kap jordabalken finns bestämmelser om servitut. 14 kap 1 JB Om det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning, får i fastighet (den tjänande fastigheten) upplåtas rätt för ägaren av annan fastighet (den härskande fastigheten) att i visst hänseende nyttja eller på annat sätt taga i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad eller annan anläggning som hör till denna eller att råda över den tjänande fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende (servitut). Servitut får avse endast ändamål som är av stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten och får icke förenas med skyldighet för ägaren av den tjänande fastigheten att fullgöra annat än underhåll av väg, byggnad eller annan anläggning som avses med servitutet. Bestämmelserna i detta kapitel avser icke servitut som tillkommit genom förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller genom expropriation eller liknande tvångsförvärv. 7 kap 6 JB Upplåtelse av servitut eller rätt till elektrisk kraft får ske utan begränsning till tiden. Förlängning av tiden för upplåtelsen samt ändringar i och tillägg till upplåtelseavtalet. Servitut kan definieras som rätt för ägaren av en fastighet (den härskande fastigheten) att i visst avseende nyttja eller på annat sätt ta i anspråk annan fastighet (den tjänande fastigheten). Servitutet skall vara ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning och får endast avse ändamål som är av stadigvarande betydelse. Vid algskörd finns ingen tjänande fastighet. Det är vidare tveksamt om algskörden kan anses vara ägnad att främja en ändamålsenlig markanvändning på det sätt som avses i jordabalken. Upplåtelse av servitut kan ske utan tidsbegränsning (7 kap 6 JB) Slutsats I nuläget är reglerna om servitut inte tillämpliga Expropriationslagen Lagen ger staten möjlighet att ta i anspråk fastighet som tillhör annan än staten med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt (1 1 kap). I lagens 2 kap regleras vilka ändamål som motiverar expropriation. Inget av dessa ändamål passar direkt in på vårt algproblem. 7

10 3 Expropriation får ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller av att bortföra eller oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet. Skall ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för avloppsvatten eller annan orenlighet ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen ej föreligger. Första stycket gäller ej sådant ianspråktagande av fastighet för tillgodogörande av vattenkraft eller för gruvdrift varom bestämmelser finns i annan lag. Om expropriation blir aktuell skall staten ersätta fastighetsägaren med löseskilling eller intrångsersättning. Slutsats I nuläget är expropriationslagen inte tillämplig Sammanfattning Fastighetsägarens tillstånd måste inhämtas innan algskörd sker på dennes fastighet. Även enskilt vatten ingår i fastigheten. Hur tillstånd inhämtas är en smaksak. Antingen sker det vid varje enskilt tillfälle eller så försöker man få till stånd en långsiktig lösning. Ett lämpligt alternativ är att avtala med fastighetsägaren om nyttjanderätt till algerna. Nyttjanderätten kan antecknas i fastighetsregistret. När det gäller äganderätten till algerna måste denna anses tillfalla fastighetsägaren. Annan än fastighetsägaren bör kunna ta så mycket alger som allemansrätten tillåter. 2.2 Tillståndskrav Fiskelagstiftning I fiskelagen (1993:787) och förordning (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen finns bland annat regler för rätten att fiska i allmänt och enskilt vatten. När det gäller vad som avses med allmänt och enskilt vatten hänvisas till bestämmelserna i lagen om gräns mot allmänt vattenområde (se ovan). Med fiske avses verksamhet som syftar till att fånga eller döda fritt levande fisk. Detta följer av 5 fiskelagen. Med fisk jämställs även enligt 4 vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. Varje svensk medborgare får fiska i allmänt vatten. Fisket i enskilda vatten tillhör fastighetsägaren. Alla svenska medborgare har dock rätt att fiska i enskilt vatten i den omfattning och på det sätt som anges i bilaga till fiskelagen. Detta framgår av 8 och 9 fiskelagen. Enligt 27 fiskelagen får den som fiskar tillfälligt använda annans strand och vattenområde för att dra upp eller göra fast båt eller redskap om det behövs för fisket och kan ske utan olägenhet för den som innehar stranden. För den som fiskar yrkesmässigt utan stöd av enskild fiskerätt gäller denna rätt även om olägenhet skulle uppstå. Förutsättningen är att ersättning lämnas för skada och intrång. Det finns bestämmelser i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen som reglerar i vilka fall ekonomiskt bidrag kan lämnas för strukturåtgärder m.m. för fiskerinäringen. Bland annat får bidrag lämnas för åtgärder vars syfte är att genom förbättrad vattengenomströmning skapa bättre uppväxtområden för fisk och fisknäringsdjur. Detta följer av förordningens 4 kap 12. För ytterligare information hänvisas till Fiskeriverket. Slutsats Verksamheten att skörda alger kan inte anses utgöra fiskeverksamhet och därmed blir inte heller denna lagstiftning tillämplig. Fiskeriverket och länsstyrelsen kan dock som tillsynsmyndigheter ha synpunkter på hur skördearbetet bedrivs. Eftersom de grunda havsvikarna ofta är av stort intresse som födo- och uppväxtplatser för fisk och vattenlevande blöt- och kräftdjur är det viktigt att minsta möjliga åverkan sker på bottnar m.m. Dessa intressen kan t.ex. beaktas inom ramen för prövning enligt samrådsbestämmelsen i 12 kap 6 miljöbalken (se nedan) Miljöbalken 7 kap - Skydd av områden Allmänt För vissa särskilt värdefulla mark- och vattenområden finns ett starkare behov av aktsamhet genom bevarande, vård och hushållning än vad de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap MB erbjuder. Detta behov tillgodoses i 7 kap MB genom särskilda former av områdesskydd. De särskilda skydd som kan bli aktuella till följd av algskördearbetet är närmast bestämmelserna om strandskydd, naturreservat, djur- och växtskyddsområde. Till följd av Sveriges anslutning till Europiska Unionen är Sverige skyldig att i sin nationella lagstiftning införliva bl.a. EG:s direktiv om bevarande av vilda fåglar (Fågeldirektivet 79/409/EEG) och direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter 8

11 (Habitatdirektivet 92/43/EEG). Av den anledningen har regeringen av riksdagen bemyndigats att förklara ett naturområde som är av intresse för EG, antingen som särskilt skyddsområde (Fågeldirektivet) eller som särskilt bevarandeområde (Habitatdirektivet), således två speciella skyddsinstitut. Strandskydd Av 7 kap 13 MB framgår att strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag. Strandskyddet omfattar enligt 7 kap 14 MB land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde). Området får av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer utvidgas till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att tillgodose något av strandskyddets syften. Inom strandskyddsområde får enligt 7 kap 16 5 punkten MB inte åtgärder vidtas som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- och växtarter. Strandskyddsförbudet gäller enligt 7 kap 17 MB inte byggnader, anläggningar eller andra åtgärder som behövs för bl.a. jordbruket eller fisket. Länsstyrelsen får enligt 7 kap 18 MB meddela dispens från bestämmelserna i 16 om det föreligger särskilda skäl. Av förarbetena till miljöbalken (prop.1997/98:45 del 2 s 89f) framgår det att åtgärdens art och omfattning är av intresse vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger. Vidare framgår av förarbetena att dispens inte skall lämnas om de biologiska värdena påverkas på ett icke acceptabelt sätt. Prövningen skall alltid omfatta påverkan på både friluftslivet och djur- och växtlivet. Slutsats Behovet av strandskyddsdispens bör utredas i varje enskilt fall. Det kan i och för sig tänkas att det finns särskilt skyddsvärda områden exempelvis med ålgräsängar som skulle ta sådan skada av skördearbetet att det trots allt inte kan anses föreligga särskilda skäl för en dispens. Naturreservat Av 7 kap 4 MB framgår att mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet. Vidare framgår att ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter får förklaras som naturreservat. Enligt 7 kap 5 MB skall beslutet om naturreservat innehålla de inskränkningar i rätten att använda området som behövs för att uppnå syftet med reservatet. Om det behövs för att tillgodose syftet med naturreservatet får länsstyrelsen eller kommunen med stöd av 7 kap 6 MB förplikta fastighetsägaren att tåla visst intrång. Om verksamheten skall bedrivas inom område som berörs av naturreservat eller dylikt kan det även behövas dispens från eventuella reservatsföreskrifter. För sådana områden som förklarats såsom särskilt skydds- eller bevarandeområdet (Fågeldirektivet eller Habitatdirektivet) får dispens från skyddsföreskrifter endast medges efter regeringens medgivande. Enda undantaget från kravet på regeringens tillåtelse är om det är uppenbart att dispens eller tillstånd för den planerade verksamheten förorsakar endast obetydlig skada på områdets naturvärden (MB 7 kap 29, 20 förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.). Slutsats Miljöbalken innehåller inget heltäckande regelsystem som man kan använda sig av för att på ett smidigt sätt fortsätta algskördeverksamheten. Det är möjligt att man på samma sätt som för naturreservat lagstiftningsvägen skulle kunna ge kommun eller länsstyrelse rätt att göra intrång på aktuella fastigheters havsvikar där det finns problem med alger och skörda algerna även om det eventuellt skulle innebära omrörning i sediment eller annan påverkan på stränder eller havsbottnarna. Det vore även rimligt om man enligt naturreservatsmodellen kunde förplikta fastighetsägare att tåla intrång för att utföra vissa åtgärder. Eftersom fastigheten snarast torde öka i värde av att algerna tas bort borde intrång kunna tålas utan rätt till ersättning Miljöbalken 9 kap - Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Miljöfarlig verksamhet definieras enligt 9 kap 1 MB som 1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar i mark, vattenområde eller grundvatten, 2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av mark, luft, vattenområde eller grundvatten, eller 9

12 3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande. Det praktiska arbetet med att samla in alger såsom hittills har utförts kan normalt inte betraktas som miljöfarlig verksamhet. Däremot blir bedömningen annorlunda när det gäller hanteringen av det skördade materialet. I 15 kap 1 MB definieras avfall såsom varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller är skyldig att göra sig av med. I renhållningsförordningen (1998:902) och dess bilagor anges de avfallskategorier som finns samt förteckning över avfall som hör till de olika kategorierna. Avfall innehållande organiskt kol d.v.s. avfall som har sitt ursprung i växt- eller djurriket kallas för organiskt avfall. Att notera när det gäller omhändertagande av organiskt avfall är att deponering inte får ske av organiskt avfall fr.o.m enligt 27 renhållningslagen (1998:902). Det skördade algmaterialet kan komma att betraktas som avfall när det hanteras efter upptagningen. Felaktigt omhändertagande kan medföra en rad olika olägenheter både för miljön i form av t.ex. Närsaltsläckage samt för människors hälsa i form av luktolägenheter m.m. Om algerna behöver mellanlagras innan vidare transport för slutligt omhändertagande kan det bli aktuellt att enligt reglerna för miljöfarlig verksamhet söka tillstånd alternativt anmäla verksamheten. Vilken prövningsnivå det kan bli frågan om beror på hur verksamheten klassificeras enligt bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det finns även regler i renhållningsförordningen (1998:902) som avser krav på tillstånd eller anmälan för yrkesmässig transport av avfall. Om algerna skall användas t.ex. som gödsel i form av komposterat eller rötat material eller i obehandlat skick gäller särskilda regler för hur spridning får ske. Dessa regler, liksom kraven vid ekologisk odling och miljöstöd för sådan odling, finns i miljöbalken, förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket samt i Jordbruksverkets föreskrifter. Reglerna vänder sig då snarast till verksamhetsutövare i nästa led jordbrukaren. Sammanfattningsvis kan sägas att det är viktigt att den som ansvarar för skördeverksamheten har klart för sig hur algerna skall hanteras efter skörd och hur man slutligt avser att ta om hand om skörden. Skall algerna användas som gödsel eller skall de vidare till kompostanläggning, rötbehandling etc.? Med hänsyn till risken för luktolägenheter, risk för förorening av mark och vatten m.m. får det anses vara av vikt att verksamheten blir föremål för någon prövning/bedömning enligt miljöbalken och att behov av erforderliga försiktighetsmått övervägs. Om hanteringen rent formellt vare sig skulle kräva tillstånd eller är anmälningspliktig enligt miljöbalken kan kommunen som tillsynsmyndighet agera för att skydda miljön och hälsan utifrån bestämmelserna i 26 kap MB. Det kan bli aktuellt att algskördeverksamheten kräver upplag på stranden eller att andra anläggningar kan behövas när man tar upp eller förvarar de alger som skördats. Bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10) kan då bli tillämpliga Miljöbalken 11 kap - Vattenverksamhet Kapitlet innehåller bestämmelser om vattenverksamhet och vattenanläggningar. Ytterligare bestämmelser finns i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Enligt 11 kap 2 MB avses med vattenverksamhet uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i vattenområden, bortledande av vatten från eller grävning, sprängning och rensning i vattenområden samt andra åtgärder i vattenområden, om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup och läge. Enligt 11 kap 12 MB gäller att tillstånd till vattenverksamhet inte behövs om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. I begreppet rensning och grävning ingår även muddring. Enligt Naturvårdsverkets allmänna råd 85:4 är muddring, beteckning på de åtgärder som vidtas för att fördjupa eller restaurera ett vattenområde. Fördjupningen kan åstadkommas genom grävning, sprängning, uppsugning eller bortspolning av sediment. Av de uppgifter som lämnats angående tillvägagångssättet för att skörda alger, se bl.a. Teknisk rapport för algskördare och skörd under perioden , s 5 och ff, framgår följande. De två trustorer som används för framdrift och styrning åstadkommer ganska stor åverkan på bottnarna. Runt hela skördaren är vattnet mycket grumligt, ofta rena lervällingen. Detta syns också som grunda diken i sedimentet där skördaren har gått fram. Störst skada gör trustorerna på de områden som har ålgräsängar, där trustorerna muddrar upp både rötter och blad. För att om 10

13 möjligt bl.a. skona bottnarna har landvad använts vid skördningen under Skördaren har då ankrats upp i en vik varefter landvaden lagts ut och dragits in mot skördaren. Landvaden är försedd med tyngder som skrapar mot botten. Slutsats Vi anser inte att algskördearbetet kan innefattas i någon av de moment som enligt 11 kap 2 MB definieras som vattenverksamhet. Algerna skördas inte i syfte att fördjupa eller restaurera havsvikarna och skördearbetet kan heller inte i övrigt anses inverka på vattenförhållandena. Någon vattendom torde därför inte behövas Miljöbalken 12 kap 6 Samråd I 12 kap 6 MB stadgas följande: Kan en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i miljöbalken komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall anmälan för samråd göras hos den myndighet som utövar tillsyn enligt bestämmelser i 26 kap eller bestämmelser som har meddelats med stöd av samma kapitel. Enligt 4:e stycket samma får tillsynsmyndigheten förelägga den anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten. Bestämmelser om rätt till ersättning vid ett sådant föreläggande eller förbud finns i 31 kap. Enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken är Länsstyrelsen tillsynsmyndighet för verksamheten. Samrådsreglerna är avsedda att fungera som ett förebyggande och lättillgängligt medel för myndigheten att kontrollera, styra och eventuellt hindra verksamheter och åtgärder som väsentligt kan ändra naturmiljön. Den allmänna samrådsplikten gäller inte för verksamheter eller åtgärder som är anmälnings- eller tillståndspliktiga enligt andra kapitel i miljöbalken. En samrådsanmälan skall vara skriftlig och åtföljas av karta samt innehålla en beskrivning av den planerade verksamheten eller åtgärden. Slutsats Betraktas skörden av alger som en verksamhet som väsentligt ändrar naturmiljön blir ovanstående bestämmelser tillämpliga. Samråd skall då ske med Länsstyrelsen. Det är viktigt att man vid samrådet redovisar alla effekter som verksamheten kan få på naturmiljön. Skördearbetet har hittills inneburit sidoeffekter såsom att man med tången även får upp tångräkor, strandkrabbor, musslor och snäckor m.m. Likaså har trustorna påverkat bottnarna på ett ej obetydligt sätt. Vid samrådet får eventuella negativa effekter vägas mot det som är positivt för naturmiljön. Det kan även ställas krav på hur skördearbetet får bedrivas osv Miljöbalken 12 kap Om täkt Enligt 12 kap 1 3 stycket 1 p MB gäller inte bestämmelserna om tillstånd för täkt om det är fråga om åtgärder i vattenområde som kräver tillstånd enligt 11 kap MB Kulturminneslagen Ett skeppsvrak är enligt 2 kap 1 kulturminneslagen (KLM) fast fornlämning om minst etthundra år kan antas ha förflutit sedan skeppet blivit vrak. Till en fast fornlämning hör enligt 2 kap 2 KLM ett så stort område på sjöbotten som behövs för att bevara fornlämningen. Området kallas fornlämningsområde. Av 2 kap 6 KLM framgår att det är förbjudet att utan tillstånd enligt KLM att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada fast fornlämning. Länsstyrelsen kan lämna tillstånd till ovannämnda åtgärder på den aktuella platsen endast om fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse (se 2 kap 12 KLM). Om tillstånd skulle lämnas får Länsstyrelsen ställa upp skäliga krav på att en särskild undersökning av fornlämningen skall genomföras (se 2 kap 13 KLM). Den som skall utföra arbetsföretaget får normalt sett stå för kostnaderna (se 2 kap 14 KLM). Slutsats Med tanke på att de vikar där algskörden kommer att genomföras är förhållandevis grunda kan det medföra att skördemaskinen i vissa fall rör om sedimenten på bottnarna. Algskördearbetet kan medföra att fornlämningar på havsbotten eller vid strand kan komma till skada. Även om algskörden inte sker i direkt anslutning till fornlämningen utan på ett större avstånd kan den påverka bottenförhållandena så att fornlämningen/fornlämningsområdet ändå berörs och/eller kommer till skada. Om algskörd i en särskild vik där det finns fornlämningar känns väldigt angelägen kan man söka tillstånd hos Länsstyrelsen som då kan ställa krav på undersökning av fornlämningen med kostnader som den som utför detta normalt sett får stå för. 11

14 2.3 Frågor som rör algskördemaskinen Allmänt I denna del redovisas de bestämmelser som ur sjörättslig synpunkt är (eller som under vissa förutsättningar kan bli) tillämpliga vid driften av den skördemaskin som används för algskörden. Vi vill dock framhålla att sjölagen och de lagar och förordningar som gäller vid sidan om eller tillsammans med sjölagen ger ett omfattande regelverk. Denna redovisning kan därför inte göra anspråk på att vara garanterat heltäckande men vill peka på de bestämmelser som kan bli tillämpliga vid driften av algskördefartyget. Vi lämnar inte några särskilda kommentarer kring bestämmelserna och dess tillämpning utan nöjer oss med att konstatera att de som arbetar med algskördefartyget bör ha i åtanke att vissa av sjölagens m.fl. bestämmelser även är tillämpliga vid driften av skördemaskinen. Vår utgångspunkt är att skördefartyget har ett skrov som har en största längd om minst 5 meter och inte är längre än 12 meter Sjölagen Allmänt Av 1 kap 2 sjölagen framgår att fartyg, vars skrov har en största längd av minst 12 meter och en största bredd av minst 4 meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt. Denna uppdelning mellan skepp och båt har sin betydelse eftersom sjölagen har olika bestämmelser beroende på om det är frågan om skepp eller båt samt vissa bestämmelser där man mer generellt talar om fartyg. Registrering av skördefartyget Av 1 kap 2 andra stycket sjölagen framgår att det förs ett skeppsregister över svenska skepp. Över vissa båtar förs ett båtregister enligt bestämmelserna i lagen om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m. Lagen gäller alltså båtar som nyttjas yrkesmässigt till vissa i 4 sjölagen angivna ändamål. Vi nämner lagen endast för att det kan vara en idé för projektet som sådant att ta reda på om skördemaskinen kan tänkas vara registreringspliktig eller inte. Registreringsmyndighet enligt lagen är en särskild enhet vid Stockholms tingsrätt, registermyndighet för de göromål som avses i 1 kap 2 sjölagen. 4 sjölagen har följande lydelse. 4 I båtregistret skall föras in varje båt som anges i andra stycket, om båten används yrkesmässigt till befordran av gods eller passagerare, till bogsering eller bärgning, till fiske eller annan fångst eller till uthyrning till allmänheten och båtens skrov har en största längd av minst fem meter. Även mindre passagerarbåtar skall föras in i båtregistret, om de är konstruerade så att de kan föra fler än tolv passagerare. Första stycket gäller varje båt som 1. skall anses som svensk enligt 1 kap. 1 eller 1 b första stycket sjölagen (1994:1009), 2. vanligen finns i Sverige och vars ägare är bosatt här, eller 3. uppfyller de förutsättningar som anges för skepp i 2 kap. 1 andra stycket 1 sjölagen och vars ägare anmäler båten för registrering. Regeringen får efter överenskommelse med främmande makt förordna om registreringsplikt även för annan fiskebåt än som avses i första stycket. Lag (1997:267). Sjövärdighet Enligt 1 kap 9 sjölagen skall ett fartyg när det hålls i drift vara sjövärdigt. För algskördefartyget kan det uttryckas så att fartyget skall vara byggt, utrustat och vidmakthållet så att olyckor inte uppstår i de vatten den arbetar. Maskinen måste alltså vara konstruerad så att den flyter ordentligt, har framdrivningsfunktionerna i ordningen. Till utrustningen hör att den skall uppfylla sådana krav på signalering och lanternföring som kan bli aktuella enligt sjövägsreglerna. Ansvaret för att algskördefartyget är sjövärdigt ligger på den som är att betrakta som befälhavare (6 kap 1 sjölagen). Detta ansvar är även straffsanktionerat (20 kap 1 sjölagen). Skadeansvar 7 kap 7 kap sjölagen innehåller endast en paragraf av vilken framgår att det är redaren som är ansvarig för skada som någon ombord på algskördefartyget orsakar genom fel eller försummelse under tiden de arbetar med algskörden. Denna bestämmelse har i rättsfallet NJA 1978:14 ansetts tillämplig på mindre nöjesbåt. Vi utgår därför från att den även skulle bli tillämplig på algskördefartyget. Mot bakgrund av de uppgifter som varit tillgängliga är vi dock osäkra på vem som är att betrakta som redare. Skada genom fartygs sammanstötning 8 kap Kapitlet innehåller endast 4 paragrafer men vi tror inte att det är nödvändigt att i det här sammanhanget gå in på dem i detalj. Vi nöjer oss med att här nedan göra en sammanställning av bestämmelserna. 12

15 Det skall dock nämnas att bestämmelserna gäller skador som ett fartyg kan tillfoga ett annat fartyg samt att kapitlet inte omfattar skador då ett fartyg stöter samman med eller på annat skadar annat än ett fartyg t.ex. en brygga. Däremot gäller de allmänna skadeståndsreglerna för sådana skador. Särskilda problem kan uppstå vid kollisioner med båtar eller fartyg under bogsering. Vi nämner detta eftersom det framgår att skördefartyget blir bogserat mellan vikarna. De problem vi syftar på är ansvarsfördelningen mellan bogseraren och den bogserade om dessa är i olika personers ägo. 1 Om två fartyg sammanstöter så att skada uppstår på det ena fartyget eller på personer eller gods som finns ombord och sammanstötningen är orsakad genom vållande på endera sidan, skall den sidan ersätta skada och förlust som uppkommer därav. Har sammanstötningen orsakats genom vållande på båda sidor, skall dessa utge ersättning enligt förhållandet mellan de på ömse sidor gjorda felen. Om omständigheterna inte ger stöd för någon viss fördelning skall vardera sidan ersätta hälften av skadan. Vardera sidan svarar endast för sin del av ersättningen. För skada på person svarar dock båda sidor solidariskt. Om den ena sidan har betalat mer än sin del, får den sidan kräva den andra på det överskjutande beloppet. Mot ett sådant krav kan göras gällande samma rätt till befrielse från eller begränsning av ansvarighet som hade kunnat åberopas mot den skadelidande enligt denna lag eller en motsvarande främmande lag eller enligt förbehåll som är förenligt med den tillämpliga lagen. Ett förbehåll får dock inte åberopas till befrielse från eller begränsning av ansvarighet utöver vad som följer av bestämmelserna i kap. eller motsvarande bestämmelser i den främmande lagen. Vid bedömandet av frågan om vållande till en sammanstötning skall särskilt beaktas om tiden medgav övervägande eller inte. 2 Om en sammanstötning har inträffat genom en olyckshändelse eller om det inte kan utredas att den orsakats av vållande på endera sidan, svarar vardera sidan för sin skada. 3 Bestämmelserna i denna lag om sammanstötning mellan fartyg skall tillämpas även när till följd av ett fartygs manövrering eller på liknande sätt skada orsakas på ett annat fartyg eller på personer eller gods som finns ombord på det, utan att fartygen sammanstöter. 4 Om ett fartyg har sammanstött med ett annat fartyg är det befälhavarens skyldighet att lämna det andra fartyget och de ombordvarande där all behövlig och möjlig hjälp för räddning ur den uppkomna faran, om det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget och de ombordvarande. Han skall också för det andra fartygets befälhavare uppge namnet på det egna fartyget och dess hemort samt den ort eller den hamn varifrån det kommer och den dit det skall gå Sjötrafikförordningen, 1986:300 Med fartyg avses i sjötrafikförordningen varje farkost som används eller som kan användas till transport på vattnet (1 kap 1 ). De bestämmelser i sjötrafikförordningen som är tillämpliga vid skördeinsatsen är bestämmelserna i 1 kap vilka i korta ordalag föreskriver att sjötrafikanter skall visa gott sjömanskap och följa de internationella sjövägsreglerna. I 5 kap ges de ansvarsbestämmelser som är tillämpliga. Av 5 kap 1 andra stycket framgår då att om någon vid framförandet av skördemaskinen begår något brott som anges i första stycket dömes denna till penningböter. Även sjölagens 20 kap om straffbestämmelser innehåller en bestämmelse (2 ) om straffansvar för den som brister i gott sjömanskap. Här nedan följer en sammanställning av 1 och 5 kap. 1 kap. Allmänt 1 Med fartyg avses i denna förordning varje farkost som används eller kan användas till transport på vattnet. 2 För sjötrafik inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon tillämpas, om inte annat anges i 3, den i London den 20 oktober 1972 avslutade konventionen om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss (de internationella sjövägsreglerna) med de ändringar som beslutades av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) den 19 november 1981, den 19 november 1987, den 19 oktober 1989 och den 4 november Konventionen med 1981, 1987, 1989 och 1993 års ändringar publiceras i svensk översättning i Sjöfartsverkets författningssamling. Förordning (1996:526). 3 För sjötrafik inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon gäller de tillägg till och undantag från de internationella sjövägsreglerna som följer av denna förordning eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen. 13

16 Det finns särskilda bestämmelser för sjötrafik i hamnar, kanaler och särskilda farleder. Det finns också särskilda bestämmelser för trafik med militära fartyg, fartyg i konvoj, sjöflygplan och höghastighetsfartyg, för sjötrafiken i närheten av sådana fartyg eller sjöflygplan och för trafik med svävare. Förordning (1998:1356). 4 I den mån det inte strider mot tillämplig lag i främmande stat gäller de internationella sjövägsreglerna samt denna förordning och, om inte annat anges, med stöd av förordningen meddelade föreskrifter även för trafik med svenskt fartyg utanför Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Förordning (1996:526). 5 En sjötrafikant skall visa gott sjömanskap och iaktta den omsorg och varsamhet som till förekommande av sjöolycka betingas av omständigheterna. 6 Den som framför fartyg eller eljest på fartyg har uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss får inte fullgöra sin uppgift om han på grund av sjukdom, uttröttning eller påverkan av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel eller av något annat skäl inte kan utföra uppgiften på ett betryggande sätt. 5 kap. Ansvarsbestämmelser m.m. 1 Till böter döms 1. den befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet a) bryter mot bestämmelse i de internationella sjövägsreglerna om ljus eller signal, eller b) underlåter att följa vad som föreskrivs om trafikseparering i de internationella sjövägsreglerna, 2. den som i befälhavarens ställe eller på hans uppdrag ansvarar för fartygets framförande, om han därvid uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att följa vad som föreskrivs om trafikseparering i de internationella sjövägsreglerna, 3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 kap. 1, 2 eller 9, 4. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 2 första stycket, 5. den som bryter mot 3 kap. 5 eller 6. Om någon begår brott enligt första stycket vid framförande av båt enligt definitionen i 1 kap. 2 sjölagen (1994:1009) döms till penningböter. Straff döms inte ut enligt denna paragraf om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, sjölagen (1994:1009) eller lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. Förordning (1996:526) Lag 1980:424 om åtgärder mot förorening från fartyg Denna lag är så vitt vi kan bedöma inte tillämplig. Däremot kan sjöfartsverket ha meddelat särskilda föreskrifter om åtgärder mot föroreningar för fartyg som inte omfattas av lagen (se 2 kap 1 förordningen om åtgärder mot förorening från fartyg). 3 Vägbankar 3.1 Allmänna vägar Vägområde Enligt 3 väglagen (vägl.) (1971:948) utgörs ett vägområde av den mark, som tagits i anspråk för väganordning Väganordning Till väg hör enligt 2 vägl. vägbana och övriga väganordningar. Anordningar, som stadigvarande behövs för vägens bestånd, drift eller brukande och som kommit till stånd genom väghållarens försorg eller övertagits av denne, är väganordningar. Väganordning är också sådan till väg ansluten brygga eller färja med färjläge som behövs för 14

17 allmän samfärdsel eller annars kan antagas få synnerlig betydelse för det allmänna och som kommit till stånd genom väghållarens försorg eller övertagits av denne. Broar, vägbankar och vägtrummor utgör väganordningar och ingår därmed i vägområde ( se prop 1971:123 s ) Väghållning Enligt 4 väglagen omfattar väghållning byggande av väg och drift av väg. Vid väghållning skall tillbörlig hänsyn tas till enskilda intressen och till allmänna intressen, såsom trafiksäkerhet, miljöskydd, naturvård och kulturmiljö. Staten är enligt 5 vägl. väghållare för allmänna vägar. Om det främjar en god och rationell väghållning får regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, besluta att en kommun skall vara väghållare inom kommunen. Beslutet kan begränsas till att avse vissa vägar eller vissa områden inom kommunen. Lag (1986:636). Enligt 6 vägl. handhar Vägverket väghållningen för statens räkning och har tillsyn över kommunernas väghållning. Väghållningsmyndighet är, då staten är väghållare, den till Vägverket hörande regionala förvaltning som regeringen bestämmer och, då en kommun är väghållare, den kommunala nämnd som kommunfullmäktige utser därtill. Lag (1987:459) Drift och underhåll av vägar och väganordningar Av 26 väglagen framgår följande. Väg skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder. Genom renhållning skall vägområdet hållas i ett sådant skick att olägenheter för människors hälsa förebyggs eller avhjälps och så att skäliga trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Detsamma gäller i fråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Inom områden med detaljplan gäller detta stycke endast områden för motorväg eller motortrafikled. Ytterligare krav i fråga om renhållning inom områden där detta stycke gäller får inte ställas med stöd av miljöbalken. De åtgärder som behövs för sådana ändamål som anges i första och andra styckena räknas till drift av väg. Till drift av väg räknas också serviceåtgärder och förbättringsåtgärder. Om särskilda skäl föreligger, kan Vägverket besluta om inskränkning i skyldigheten att vidta åtgärder Vägverket i egenskap av väghållningsmyndighet ansvarar för drift och underhåll av vägbanor och väganordningar till vilka även hör vägbankar och vägtrummor. Sidotrummor anslutna till enskilda vägar som endast betjänar enskilda intressen kan vara undantagna av Vägverkets underhållsskyldighet. 3.2 Tillståndskrav Av 43 vägl. framgår följande: Inom ett vägområde får inte utan väghållningsmyndighetens tillstånd 1. uppföras byggnader, göras tillbyggnader eller utföras andra anläggningar, 2. vidtas andra åtgärder som kan inverka menligt på trafiksäkerheten eller vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande. I samband med tillstånd får väghållningsmyndigheten meddela de föreskrifter som behövs. Ett tillstånd kan när som helst återkallas. Bestämmelserna i första stycket gäller inte för sådant arbete som avses i 44. Om tillstånd saknas eller har återkallats, får väghållningsmyndigheten vidta de åtgärder som behövs för rättelse. Lag (1987:459). För att bl.a. utföra öppningar i befintliga vägbankar (allmänna vägar) krävs det enligt bestämmelsen ovan tillstånd från Vägverket. 3.3 Enskilda vägar Definitionen av vägar och vägområdet finns i 46 anläggningslagen och motsvarar vad som anges i vägl. för allmän väg. Av 46 anläggningslagen ( 1973:1149) framgår följande: Till väg hör vägbana och övriga väganordningar. Anordning, som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande är väganordning. Väganordning är också till väg ansluten brygga eller färja med färjeläge. Enligt anläggningslagen har Vägverket ingen allmän tillsynsfunktion. Om man vill få till stånd underhåll av eventuella vägtrummor måste detta lösas helt på frivillig väg genom överenskommelse med den privata väghållaren. 15

18 Däremot finns särskilda bestämmelser när det gäller enskilda vägar som erhåller statsbidrag. Av 27 förordning (1989:891) om statsbidrag till enskild väghållning framgår att: vägar till vilka årliga driftbidrag lämnas skall hållas öppna för trafik och underhållas väl. Om en väg stängts av för trafik utan Vägverkets regions medgivande eller om underhållet eftersatts, får Vägverkets region besluta att beviljat årligt driftbidrag inte skall betalas ut. Förordning (1997:657). Enligt 26 förordningen om statsbidrag till enskild väghållning skall Vägverket se till att de bidrag som lämnas enligt denna förordning används på lämpligt sätt för avsedda ändamål. Enligt bestämmelsen ovan skall enskilda vägar till vilka statsbidrag lämnas vara öppna för allmän trafik. Vägverket är i sammanhanget tillsynsmyndighet så till vida att man ska se till att vägen inte hålls stängd för trafik och att den underhålls väl. Det borde därför vara möjligt för Vägverket att som krav för utbetalning av bidrag ställa motkrav på rensning och annat underhåll av befintliga vägtrummor. Enligt Vägverket erhåller en tredjedel av landets enskilda vägar per mil räknat statsbidrag. Dessa vägar finns registrerade hos Vägverkets regionmyndighet. När det gäller enskilda vägar utan statsbidrag finns inga regler som gör det möjligt att hålla vägarna öppna för allmän trafik. Av 10 kap 10 trafikförordningen framgår att i fråga om en enskild väg skall ägaren av vägen avgöra om trafik med motordrivna fordon eller ett visst eller vissa slag av sådana fordon får äga rum. Sådant förbud får avse även fordon med viss största bredd, längd eller vikt. Förbud enligt första stycket skall utmärkas med vägmärke eller på annat tydligt sätt. Väghållningsmyndighetens befogenhet att meddela föreskrifter om förbud eller inskränkning av trafik med motordrivna fordon på enskild väg framgår av 41 vägl. (1971:948) Förordning (1999:240). Enligt bestämmelsen ovan har väghållaren rätt att stänga av vägen för obehöriga fordon. I sådant fall krävs väghållarens tillstånd för att utnyttja vägen. Enskilda vägar där väghållaren är en samfällighet eller en vägförening är registrerade hos Lantmäteriet. Register saknas däremot över enskilda vägar som ägs av enskilda fastighetsägare. Slutsats Som framgått ovan omfattas broar, vägbankar och trummor av vägområde. Detta gäller både för allmänna och enskilda vägar. Allmänna vägar och enskilda som erhåller statligt bidrag skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder. Vägverket i egenskap av väghållningsmyndighet har ansvaret när det gäller drift och underhåll av de allmänna vägarna och väganordningarna. Igenslammade trummor torde innefattas av sådan underhållsskyldighet. I fråga om åtgärder att utföra nya öppningar på befintliga vägbankar (allmänna vägar) torde snarare avse ändring i väganordning i väglagens mening. För att någon annan än väghållaren skall få utföra en sådan åtgärd krävs det tillstånd från Vägverket enligt 43 vägl. För enskilda vägar krävs dock ej Vägverkets tillstånd såvida man inte har särkilt förordnat om detta med stöd av anläggningslagen (56 ). Såvitt vi kan bedöma så skall Vägverket tillämpa vägl. (främst 4 och 26 ) på sådant sätt att hänsyn tas till bland annat miljöskydd och naturvårdsintressen. Dock gäller att om Länsstyrelsen vill tvinga fram åtgärder som rensning av vägtrummor eller öppnande av vägbankar måste tillsynsbestämmelserna i miljöbalken tillämpas. Ett eventuellt hinder i sammanhanget som belyses nedan är att uppförande och ändring av vägbank är en vattenverksamhet som kräver tillstånd från miljödomstolen och ansökan om sådant tillstånd skall i första hand lämnas av väghållaren/ägaren av vattenanläggningen. Vad avser frågan om transport av algskörd på enskilda vägar gäller att enskilda vägar till vilka statsbidrag lämnas skall enligt förordningen (1989:891) om statsbidrag för enskild väghållning vara öppna för allmän trafik. För att bereda sig möjlighet att trafikera övriga enskilda vägar krävs det däremot tillstånd från väghållaren till den enskilda vägen. 3.4 Vägbank en tillståndspliktig vattenverksamhet I 11 kap 2 p 1 MB anges att med vattenverksamhet avses uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i vattenområden, bortledande av vatten från eller grävning, sprängning och rensning i vattenområden samt andra åtgärder i vattenområden om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge. 16

19 Av 11 kap 9 MB framgår att för vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Ansökan om tillstånd till vattenverksamhet prövas av miljödomstolen. Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd även om det inte krävs tillstånd för verksamheten. Av förarbetena (prop 1997/98:45 del 2 s 126) framgår bl.a. att uppförande, ändring lagning mm av vägbankar är vattenverksamhet. En sådan vattenverksamhet kan, enligt 11 kap 9 MB, kräva tillstånd från miljödomstolen. I 12 MB stadgas att tillstånd enligt kapitlet inte behövs, om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. Uppförande, ändring och lagning av vägbankar kan såsom framgått ovan vara tillståndspliktig vattenverksamhet. I förarbetena till balken (prop. 1997/98:45 del 2 sid. 134) anges följande. Tillståndsskyldighet enligt detta kapitel i balken föreligger alltså inte om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. Verksamhetsutövaren har bevisbördan för att förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda. Beviskravet är mycket starkt. Kravet på att förhållandet skall vara uppenbart innebär att tillståndsplikten omfattar i princip all slags vattenverksamhet av någon betydelse. Med inverkan på vattenförhållandena avses i första hand vattnets djup eller läge, men även inverkan på vattenområdets användning för båttrafik. Även inverkan på vattnets kvalitet omfattas, exempelvis på grund av grumling. I de fall åtgärder behöver genomföras i befintliga vägbankar får man i varje enskilt fall göra en bedömning av om tillstånd behövs. Enligt 11 kap 15 MB behövs inte tillstånd för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har avvikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp. Om arbetet berör en fastighet som tillhör någon annan, skall fastighetsägaren alltid underrättas innan arbetena påbörjas. Om fisket kan skadas, skall anmälan om de planerade arbetena göras till länsstyrelsen innan arbetena påbörjas. Rensning omfattar borttagande av bottenslam eller liknande och vegetation intill dikets eller vattendragets tidigare djup, läge eller sträckning. Om ett vattendrag vuxit igen så att förändringen fått en bestående karaktär som skulle försvinna vid en rensning brukar man tala om att ett nytt naturtillstånd har inträtt. Undantaget i denna paragraf är då inte tillämpligt. För de fall att det finns vägbankar med trummor som behöver rensas skulle paragrafen eventuellt kunna tillämpas beroende på förhållandena i det enskilda fallet. Om öppnandet eller rensning av vägbankar (där tillstånd eller anmälan inte krävs) väsentligt kan ändra naturmiljön blir bestämmelsen om samrådsskyldighet enligt 12 kap 6 MB tillämplig. 3.5 Underhållsskyldighet för vattenanläggning Allmänt Av 11 kap 3 MB framgår att med vattenanläggning avses en sådan anläggning som har kommit till genom en vattenverksamhet, tillsammans med manöveranordningar som hör till anläggningen. Som exempel på vattenanläggningar anges i prop. 1997/98:45 del 2 s 128 bl.a. vägbankar. I 11 kap 17 MB anges följande: Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Om vattenanläggningen med stöd av en särskild rättighet utförts på någon annans mark och äganderätten till anläggningen övergått till markägaren till följd av att rättigheten upphört, kvarstår underhållsskyldigheten för den som var rättighetshavare. Den som enligt 28 kap. 12 har fått rätt att använda någon annans vattenanläggning är tillsammans med ägaren skyldig att underhålla anläggningen, om inte miljödomstolen bestämt något annat. I 20 och 21 samt i 24 kap. 4 andra stycket finns bestämmelser om överflyttning av underhållsskyldigheten. Slutsats Av bestämmelserna ovan framgår att en vägbank är att betrakta som vattenanläggning och att ägaren av en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i 17

20 vattenförhållandena. I fråga om allmänna vägar där staten är väghållare har Vägverket underhållsskyldigheten - det kan även finnas allmänna vägar med kommunen som väghållare och då är det kommunen som har underhållsskyldigheten - medan i fråga om enskilda vägar är det den enskilde väghållaren (väghållningsförening, samfällighet eller den enskilde fastighetsägaren) som är ansvarig för underhållet Tillträde för att underhålla en vattenanläggning Enligt 28 kap 11 MB anges att Den som är skyldig att underhålla en vattenanläggning har rätt att nyttja annans mark för arbeten eller åtgärder som behövs för att underhållsskyldigheten skall kunna fullgöras. Den underhållsskyldige skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol. Enligt 31 kap 16 skall den som med stöd av tillstånd enligt 11 kap genom inlösen eller på annat sätt tar i anspråk annans egendom eller vidtar en åtgärd som skadar annans egendom betala ersättning för vad som avstås eller skadas, om inte annat är särskilt angivet. 3.6 Länsstyrelsen tillsynsmyndighet Länsstyrelsen är enligt förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken tillsynsmyndighet i fråga om vattenverksamhet. 26 kap 1 MB Tillsynen skall säkerställa syftet med miljöbalken och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses. Exempel på förebyggande åtgärder för att skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna uppfyllas är rådgivning och information i enskilda fall. Länsstyrelsen kan underlätta fortsatta projekt genom att i ett tidigt skede verka rådgivande och göra en bedömning av om enskilda eller allmänna intressen kommer att påverkas och lämna information om vilka eventuella tillstånd/dispenser som krävs. 26 kap 9 MB En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas. Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1. Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer. Länsstyrelsen torde därmed med stöd av 26 kap 9 MB jämfört med 11 kap 17 MB ha möjlighet att förelägga ägaren av en vattenanläggning ( i detta fallet en väghållare) att underhålla igenslammade vägtrummor eller åtgärda de trummor som inte längre fyller avsedd funktion. Den underhållsskyldige har med stöd av 28 kap 11 MB rätt att nyttja annans mark för arbeten eller åtgärder som behövs för att underhållsskyldigheten skall kunna fullgöras. För de vägbankar som saknar tillstånd (vattendom) till vattenverksamhet gäller följande: i 17 lagen om införande av miljöbalken (MBP) anges Om en vattenanläggning har tillkommit utan tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lagstiftning eller om tillståndsfrågan beträffande en sådan anläggning är oklar, kan den som äger anläggningen eller avser att utnyttja den för vattenverksamhet begära prövning av anläggningens laglighet hos miljödomstolen. Begärs tillstånd att ändra en vattenanläggning som har tillkommit utan tillstånd före miljöbalkens ikraftträdande, skall ansökan samtidigt göras om prövning av anläggningens laglighet. En lagligförklaring får förenas med villkor. 18

21 Vid domstolsprövning tillämpas den lagstiftning som gällde vid anläggningens tillkomst. Detta framgår av 18 (MBP). I lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV) ges bland annat regler om rådighet över vatten. Dessa måste särskilt beaktas när annan än ägaren av anläggning/fastighet ansöker om tillstånd. 2 kap.1 LSV För att få bedriva vattenverksamhet skall verksamhetsutövaren ha rådighet över vattnet inom det område där verksamheten skall bedrivas. 2 kap. 2 LSV Var och en råder över det vatten som finns inom hans fastighet. Rådighet över en fastighets vatten kan också någon ha till följd av upplåtelse av fastighetsägaren eller enligt vad som är särskilt förskrivet, förvärv tvångsvis. 2 kap. 4 4 p LSV Den som vill bedriva vattenverksamhet har för detta ändamål rådighet som anges i 1, om vattenverksamheten innebär vattenverksamhet som behövs för allmän väg, allmän farled eller allmän hamn. 3.7 Sammanfattning Vägbank är enligt 11 kap MB en vattenanläggning. Uppförande, ändring, lagning m.m. av en vägbank kan vara en tillståndspliktig vattenverksamhet. Ägaren av en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Ägaren av en vägbank kan vara Vägverket om det handlar om allmän väg där staten är väghållare eller en kommun om det handlar om en allmän väg där kommunen är väghållare. I fråga om enskilda vägar är det den enskilde väghållaren (en samfällighet, en vägförening eller en enskild fastighetsägare) som är ägare av anläggningen. Att rensa igenslammade trummor eller åtgärda trummor som inte längre fyller avsedd funktion torde kunna hänföras till föreskriven underhållsskyldighet. Länsstyrelsen bör då i egenskap av tillsynsmyndighet kunna ha möjlighet att med stöd av 26 kap MB vitesförelägga respektive anläggningsägare att vidta nödvändiga åtgärder. I fråga om utförande av nya öppningar i befintliga vägbankar som uppförts utan vattendom är bilden däremot mer komplicerad. En sådan åtgärd är att betrakta som ändring i vattenanläggning och kan därmed vara tillståndspliktig. Att söka tillstånd för sådan åtgärd tillkommer i första hand ägaren av anläggningen. En framkomlig väg att förmå anläggningsägare (väghållare) att ansöka om tillstånd för ändring i anläggningen, är att Länsstyrelsen inleder diskussion med den berörde väghållaren för att få denne att frivilligt lämna en sådan ansökan till miljödomstolen. Ett problem som kan uppkomma är finansieringen av åtgärden. I fråga om allmän väg borde det inte leda till några väsentliga problem medan det kan vara svårare i fråga om enskilda vägar. När det gäller allmänna vägar är det Vägverkets regionkontor som är den enhet på Vägverket som har tillsyns- och kontrollfunktionen inom verket i fråga om drift och underhåll. Om en vattenanläggning har tillkommit utan tillstånd enligt 11 kap MB får ägaren av anläggningen eller den som avser att nyttja den begära prövning av anläggningens laglighet hos domstolen. En lagligförklaring kan förenas med villkor. Ovan refererade bestämmelser i miljöbalken stämmer i stort sett överens med motsvarande bestämmelser i gamla vattenlagen. 19

22 3.8 Förteckning över lagstiftning som endast kan bli tillämplig i mindre omfattning Lagstiftning Åtgärd Kommentar Kommunallagen 2 kap 7 Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget. Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet, om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kommunen eller landstinget. Kommunallagen 2 kap 8 Kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget. Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara om det finns synnerliga skäl för det. Räddningstjänstlagen 21 Innehåll i räddningstjänstplan Räddningstjänstlagen Behandlar alarmeringsskyldighet vid utsläpp eller andra faror Räddningstjänstlagen 43 Behandlar skyldighet att vidta förebyggande åtgärder Ordningslagen 3 kap 1 En offentlig plats inom detaljplanelagt område får inte utan tillstånd av polismyndigheten användas på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål som platsen har upplåtits för eller som inte är allmänt vedertaget. Tillstånd behövs dock inte, om platsen tas i anspråk endast tillfälligt och i obetydlig omfattning och utan att inkräkta på någon annans tillstånd. I fråga om allmänna vägar gäller kravet på polismyndighetens tillstånd endast sådana åtgärder som inte är reglerade i vägl. Ordningslagen 3 kap 4-5 Säkerhetsåtgärder kring brunnar, bassänger m.m. Kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen eller landstinget. Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara om det finns synnerliga skäl för det. Räddningstjänstplan Alarmering Förebyggande åtgärder Regler om användning av allmän plats Åtgärder till skydd för person och egendom och lokala ordningsföreskrifter Kan bli aktuellt om sådan verksamhet bedrivs i kommunal regi. Kan bli aktuellt om stöd begärs för verksamheten. Eventuellt kan det finnas skäl att ta med ett algupplag eftersom en olycka möjligen skulle kunna innebära risk för allvarlig skada på miljön. Kan möjligen bli aktuella Kan möjligen bli aktuella Gäller främst fall då allmän plats tas i anspråk för upplag av alger Gäller främst fall då allmän plats tas i anspråk för upplag av alger 20

23 Lagstiftning Åtgärd Kommentar Lag (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. 4 (beslut om skyddsområde) och 7-8 (regler om förbud mot tillträde och vilka det riktar sig mot) Områden till vilka staten har äganderätten eller nyttjanderätten och som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt Kan finnas föreskrifter om förbud mot att vistas inom sådana områden 4 Fallstudier 4.1 Inledning För att lättare kunna åskådliggöra vilka lagar och andra bestämmelser som skörd av alger och öppnande av vägbankar kan beröra har vi utgått från de försök, några fallstudier, som genomförts i Sverige. 4.2 Algskörd i Strömstads kommun Allmänt För skördning av alger har man inom ramen för projektet valt ut åtta stycken vikar på Öddö och Tjärnö i Strömstads kommun ( karta se bilaga 1 ). Fyra av vikarna har skördats mer eller mindre regelbundet och de övriga fyra vikarna tjänar som referensvikar. Skördevikarna utgörs av Norra Bågen, Båsen, Kingeleran och Tången och referensvikarna utgörs av Eskilbågen, Raskerödleran, Dynäs och Hagen. Norra Bågen har strukits som skördevik eftersom det inte funnit några alger att skörda. Skörd av de återstående tre vikarna har skett med olika intensitet och skördeteknik sedan sommaren Vikarna valdes ut med tanke på tillgänglighet, likhet i topografi, hydrodynamiska förhållanden samt likartade bottenförhållanden. Gemensamt för vikarna är att de utgör grundområden och omfattar en yta av ca 1ha. Bottnarnas beskaffenhet skiljer sig på så sätt att Båsen och Tången har ganska begränsad makrovegetation. Kingeleran däremot har ålgräsängar både i de djupare yttre delarna och i de grunda inre delarna Skydd Det aktuella skärgårdsområdet liksom stora delar av Sveriges västkust har mycket stora dokumenterade naturvärden. Samtliga vikar ligger inom områden som enligt miljöbalken (4 kap) utpekas som riksintressanta med hänsyn till natur och kulturvärden samt för turismens och friluftslivet främst det rörliga friluftslivet. Vidare är samtliga grundområden mellan 0-6 m djup av riksintresse för fisket. Grundområden har allmänt sett höga marina naturvärden. De har en hög biologisk produktion och utgör barnkammare för många marina djurarter. Samtliga områden inom försöksprojektet är belägna inom strandskyddsområde. Vidare är vägbankarna belägna inom område som omfattas av förordnande om lanskapskapsbildsskydd (se Länsstyrelsens beslut den 16 december 1974). Detta innebär att det bl.a. är förbjudet att utan Länsstyrelsens tillstånd Anlägga ny båtbrygga eller kaj annat än för yrkesfiskets behov. Utföra fyllning, tippning, schaktning eller annan liknande åtgärd som ej är hänförlig till jordbrukets eller skogsbrukets behov, vägunderhåll eller anläggningsarbeten för vilka bygglov lämnats. Utföra muddring och sandsugning Påverkan De studerade försöksvikarna är belägna i ett förhållandevis opåverkat område. Det finns inga stora industrier eller annat i vikarnas omedelbara närhet. Även bostadsbebyggelsen i området är sparsam. Den lokala påverkan till följd av närsaltsutsläpp från punktkällor bedöms som låg Ägoförhållanden Antalet berörda fastighetsägare runt vikarna som skördats varierar från en till fyra. I anslutning till Båsen och Kingeleran ägs några berörda fastigheter av samfälligheter Kontakter innan projektet påbörjades Innan skördningen av alger påbörjats har de som ombesörjt algskörden, personal på Tjärnö marinbiologiska laboratorium, kontaktat berörda markägare och vattenrättsinnehavare muntligt. Alla 21

24 som tillfrågats har varit mycket positiva under hela projektets gång. De enda negativa reaktioner som har konstaterats är när man vid skördearbetet inte lyckats samla in lösdrivande alger utan dessa har drivit in i angränsande vikar. I dessa fall har berörda vattenrättsinnehavare velat att alger skulle skördas även i dessa vikar. Utifrån de uppgifter som vi inom projektet har fått fram har ingen av markägarna eller allmänheten i omgivningen varit negativ till att algskörd har genomförts Tillvägagångssätt Skördning av alger har pågått under perioden juni till och med augusti, under Båsen är den vik som skördats med störst regelbundenhet under hela försöksperioden då denna har varit mest lättskördad. Även Kingeleran och Tången har skördats regelbundet men inte lika ofta. Skördetekniken har utvecklats från år till år och påverkan på och i anslutning till vikarna har därför varierat och haft något olika karaktär. Det kan dock konstateras att skördningen på olika sätt påverkar bottnarna. Förutom att man får upp alger får man upp mycket annan biomassa som bottenfauna och bottenflora. Vidare kan kraftiga spårbildningar konstateras i bottnarna, i några fall, till följd av skördemaskinens propellerrotation. Efter att algmassorna skördats och avvattnats har de tagits om hand på olika sätt på land. Målsättningen är att materialet skall kunna få ett ekonomiskt värde och kunna utnyttjas som en råvara. Inom projektets ram har man försökt behandla och/eller utnyttja materialet till: Gödningsmedel/jordförbättringsmedel direkt och efter kompostering Framställning av biogas Framställning av handgjort papper Tillämpliga regler Med bakgrund av de uppgifter som redovisats ovan är följande lagstiftning tillämplig för de aktuella skördevikarna. Miljöbalken 4 kap MB Särskilda bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområde Vikarna är belägna inom områden som omfattas av de särskilda hushållningsbestämmelserna enligt MB 4 kap 1,2 och 3. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om det kan ske på sätt som inte påtagligt skadar områdets natur- och kulturvärde. Turismens och friluftslivet främst det rörliga friluftslivet intressen skall beaktas vid bedömning av tillåtlighet för ingrepp i miljön. 7 kap MB Skydd av områden Samliga vikar ligger inom strandskyddsområde, MB 7 kap berörs därför. I de aktuella försöksprojekten har det inte uppförts några byggnader eller anläggningar. Den punkt som skulle kunna vara tillämplig är 16 5 p som innebär att inom strandskyddsområde får inte andra åtgärder vidtas som väsentligt försämrar livsvillkoren för djur och växtarter. Framför allt är det den fysiska påverkan på botten skulle kunna ha sådana effekter som beskrivs i denna punkt. Enligt MB 7 kap 18 får länsstyrelsen meddela dispens från bestämmelserna i 16, om det finns speciella skäl. Eftersom utgångspunkten är att minska den fysiska påverkan på botten som uppstår till följd av kraftig algtillväxt samt att förbättra livsvillkoren för naturligt förekommande djur och växtarter i dessa vikar torde inte effekterna av algskörden vara av sådan karaktär att de kan anses motverka syftet med strandskyddet i någon av de vikar som skördats. Någon dispens från strandskyddsbestämmelserna torde därför inte behövas. Vikarna är belägna inom ett område med förordnande om landskapsbildsskydd enligt dåvarande naturvårdslagen (i sin lydelse från den 16 december 1974). Detta beslut innebär att det bl.a. är förbjudet att utan Länsstyrelsens tillstånd Anlägga ny båtbrygga eller kaj annat än för yrkesfiskets behov. Utföra fyllning, tippning, schaktning eller annan liknande åtgärd som ej är hänförlig till jordbrukets eller skogsbrukets behov, vägunderhåll eller anläggningsarbeten för vilka bygglov lämnats. Utföra muddring och sandsugning. Det är tveksamt om algskörd hör hemma under någon av de punkter som anges här. Om utgångspunkten är att nyttan överväger eventuella skador bör algskörden ses som ett underhåll av de värden som skyddet i form av landskapsbildskydd har till syfte att upprätthålla. En dispens behövs i detta fall inte. 12 kap MB Täkter, jordbruk och annan verksamhet 12 kap 6 MB anmälan för samråd är tillämplig. Samrådet skall göras minst sex veckor före skörd 22

25 påbörjas om inte tillsynsmyndigheten har medgett annat. 9 kap MB Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Den efterföljande hanteringen av algmassorna efter skörd kan innebära störningar i form av lukt, urlakning av näringsämnen till omgivningen. Det kan därför komma att krävas tillstånd enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd med stöd av MB 9 kap. 4 och 6, Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I de tillämpliga fallen i Strömstad är det anläggningarna som tagit emot alger för t.ex. kompostering och rötning som skall ha erforderliga tillstånd enligt MB för sin verksamhet. Miljötillståndet för Österöds avfallsanläggning innebär att man där har tillstånd att ta emot och kompostera max 200 ton trädgårdsavfall per år. Då det skördade materialet förutom växtmaterial innehåller betydande mängder annat organiskt material är det inte helt självklart att det är att jämföra med trädgårdsavfall. Strömstads kommun har inlett en omprövning enligt miljöbalken av Österöds avfallsanläggning. För att få en beredskap för att mer regelmässigt kunna ta emot och behandla alger kan det vara lämpligt att ta in detta speciellt i den nya ansökan. När det gäller mottagning av alger som gödningsmedel direkt på grödan är det den som tar emot algerna som har att se till att bestämmelserna i förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket följs. 26 kap MB Tillsyn Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet enligt MB 7, 9,11 och 12 kapitlet och skall med stöd av 26 kapitlet MB utöva tillsyn så att gällande regler följs. I de delar som avser icke prövningspliktiga miljöstörande verksamheter är Strömstads kommun tillsynsmyndighet enligt 9 kapitlet MB. Jordabalken För inhämtande av fastighets- och vattenrättsinnehavarnas tillstånd att få skörda är jordabalken tillämplig. Av Jordabalken framgår att alla ägarnas tillstånd måste alltid inhämtas för att man skall få göra något på deras mark eller vatten. Sammanfattning För algskörd i de aktuella vikarna i Strömstads skärgård behövs tillstånd från samtliga berörda fastighetsägare och vattenrättsinnehavare. Det finns inga krav på skriftliga medgivanden men detta kan vara att rekommendera att upprätta ett skriftligt avtal som reglerar nyttjanderätten. I detta fall där nyttjanderätten behövs under flera år för att undersöka vilka effekter skördning av alger har samt för att skördetekniken skall kunna utvecklas är det lämpligt att skriva in nyttjanderätten i fastighetsregistret enligt 7 kap 10 jordabalken. På så sätt kan man trygga att projektet får ske under den tid som behövs för att kunna dra slutsatser m.m. För att få kompostera organiskt material krävs tillstånd enligt 9 kap MB Algskörd- diskussion och slutsatser En fråga som är central i detta sammanhang är vem som skall initiera denna typ av åtgärder. De aktuella försöksvikarna har som ovan redovisats ett starkt skydd som ett mycket bevarandevärt område på grund av dess höga naturvärde, betydelse för fisket och det rörliga friluftslivet m.m. De mycket stora förekomsterna av fintrådiga grönalger är ett förhållandevis nytt problem som även är ett hot mot de värden som utgör grunden för att området fått så höga skyddsvärden. Det går inte att peka ut någon enskild verksamhet som ansvarig till den ställvis mycket rikliga förekomsten av alger. Detta gör att ansvarfrågan är oklar. Algerna är dock ett miljöhot mot områden med mycket höga naturvärden m.m. Det torde därför vara ett gemensamt samhällsansvar att försöka vidta åtgärder. Det är dessvärre inte så enkelt att minska tillförseln av näringsämnen eftersom denna spridning är storskalig och svår att hänföra till någon enskild källa. Vidare antas stora mängder närsalter finnas lagrade i sedimenten till följd av långvarig närsaltstillförsel. Även om en kraftigt minskad tillförsel av närsalter skulle åstadkommas i det aktuella området skulle effekterna av en minskad tillförse inte visa sig för än efter en lång tid. För att inte algerna skall orsaka allt för stora miljöskador och medför att helt nya ekosystem bildas i de drabbade vikarna kan det komma att bli nödvändigt med åtgärder i form av algskörd och/eller öppnande av vägbankar eller motsvarande under lång tid framåt. Eftersom den enskilde fastighetsägaren/ vattenrättsinnehavaren inte enskilt kan lastas för effekterna i havet torde det i första hand vara samhällets ansvar att vidta åtgärder. Som det fungerar i dagsläget har man dock inga möjligheter att vidta åtgärder utan att inhämta varje berörd markägares/vattenrättsinnehavares tillstånd. Det räcker med att en av de berörda ägarna i en vik av någon anledning motsätter sig att man vidtar 23

26 åtgärder för att skördning av alger skall försvåras väsenlig. Eftersom algerna till stor del flyter omkring bör man kunna samla in dem där de är lättast att skörda och man bör ha tillgång till hela den aktuella viken för att detta skall bli tillräckligt effektivt. Kommunen har ansvaret för att upprätthålla en god naturmiljö i kommunen och Länsstyrelsen för att bevaka att en god naturmiljö upprätthålls i den aktuella regionen. Problemet med fintrådiga gröna alger förekommer dock mer eller mindre längst större delen av Sveriges kust. Ytterst torde det vara regeringens ansvar att verka för och ge förutsättningar för att kunna åtgärda problemet med alger långsiktigt genom regler för utsläppsbegränsningar m.m. På kort sikt bör man ge förutsättningar i form av lämpligt regelverk för att genomföra fysiska åtgärder som algskörd m.m. Det är således viktigt att grundläggande regelsystem tas fram och att tillräckliga personella och ekonomiska resurser avsätts för att åtgärda störningarna i havsmiljön. Det är vidare tveksamt om regionala och lokala myndigheter skall skörda alger i egen regi. Det kan vara lämpligt att de regionala myndigheterna får en mer styrande roll och sätter upp kriterier för hur skörden skall bedrivas och vad som skall uppnås och sedan uppdrar åt någon lämplig utförare att genomföra skörden på samma sätt som kalkningsverksamheten i försurade sjöar har bedrivits under en lång följd av år. En förutsättning för detta är dock att resurser avsätts, förslagsvis nationellt, för denna typ av projekt. Om det går att få ekonomisk lönsamhet genom kommersiellt utnyttjande av algerna som en resurs torde drivkrafterna vara annorlunda. Någon typ av regeländring torde ändå behövas. Dels för att göra det möjligt att reglera hur algskörden skall gå till för att inte andra negativa miljöeffekter eller annat skall uppkomma. Nedan följer några exempel på hur man vid andra tillfällen gått till väga för att försöka minska utbredningen av oönskade växter som möjligen kan ge vägledning till hur det fortsatta arbetet med att minska utbredningen av fintrådiga alger kan bedrivas. Lag (1985:620) & förordning (1985:626) om vissa torvfyndigheter reglerar koncession för torvtäkt. Annan än fastighetsägaren kan under vissa förutsättningar söka och få tillstånd för undersökning och bearbetning av fyndigheter av torv för att utvinna energi. Bestämmelser i lag och förordning reglerar då bland annat vilken ersättning markägaren kan få samt vilka krav som ställs på exploatören när det gäller utredning, ställande av säkerhet m.m. Länsstyrelsen prövar frågan om koncession. Naturvårdsverket har i början av 1990-talet startat en kampanj i avsikt att begränsa spridningen av Jättelokan. Eftersom växten dels är giftig och kan orsaka skador på huden och dels sprider sig väldigt fort har verket genom information försökt få kommuner och allmänheten att gemensamt utrota växten. Det har i detta fall inte utfärdats någon lag eller förordning utan kampanjen har helt byggt på frivillig medverkan från enskilda fastighetsägare. De olägenheter som Jättelokan orsakade har i vissa fall ansetts utgöra sanitär olägenhet och därmed har hälsoskyddslag och förordning kunnat tillämpas. Jordbruksverket kan med stöd av växtskyddslagen (1972:318) utfärda föreskrifter för att skydda växter, odlingar m.m. Så har exempelvis skett när det gäller Berberisbusken som varit bärare av svartrost (växtskadegörare). 4.3 Vägbankar i Strömstad Allmänt För att bl.a. studera hur förbättrad vattencirkulation kan minska tillväxten att av alger har man inom ramen för projektet genomfört försök att förbättra vattengenomströmningen genom fyra vägbankar i Strömstads kommun. Följande vägbankar har valts (Bilaga 2): Vägbanken mellan Lindholmen och Killingholmen. - Vägbanken saknar i dag speciella anordningar för att det skall ske någon vattenpassage genom vägbanken. Vattencirkulationen skall därför förbättras genom att två nya vägtrummor dras genom vägbanken och vattengenomströmning genom banken därmed blir möjlig. Vägbanken mellan Killingholmen och Tjärnö. - Genom vägbanken går en befintlig vägtrumma som skall rensas dessutom skall man anlägga ytterligare en ny vägtrumma genom vägbanken. Rester av gammal vägbank samt tryckbank under befintlig bro mellan Älgö och Valö. - Resterna av den gamla vägbanken skall grävas upp och en tryckbank som bildats och som grundar upp havsbotten skall muddras bort. Vägbanken mellan Gullnäs och Gullnäsholmen. - Vägbanken saknar i dag speciella anordningar för att det skall ske någon vattenpassage genom vägbanken. Vattencirkulationen skall därför förbättras genom att två nya vägtrummor dras genom 24

27 vägbanken och vattengenomströmningen genom banken blir möjlig. Den sistnämnda vägbanken är den som är belägen vid skördeviken Båsen. Erfarenheter från andra liknande åtgärder, t.ex. öppning av vägbankar på andra håll t.ex. Orust och Lilla Askerön har gett mycket gott resultat avseende förbättrat vattenutbyte (se Havsmiljö maj 1998) Skydd Det aktuella skärgårdsområdet liksom stora delar av Sveriges västkust har mycket stora dokumenterade naturvärden. Samtliga vikar ligger inom områden som enligt 4 kap miljöbalken utpekas som riksintressanta med hänsyn till natur och kulturvärden samt för turismens och friluftslivet främst det rörliga friluftslivet. Vidare är samtliga grundområden mellan 0-6 m djup av riksintresse för fisket. Grundområden har allmänt sett höga marina naturvärden. De har en hög biologisk produktion och utgör barnkammare för många marina djurarter. Samtliga vägbankar inom försöksprojektet är belägna inom strandskydd. Vidare är vägbankarna inom projektet belägna inom ett område som omfattas av förordnande om landskapsbildsskydd ( se Länsstyrelsens beslut den 16 december 1974). Detta beslut innebär att det bl.a. är förbjudet att utan Länsstyrelsens tillstånd: Anlägga ny båtbrygga eller kaj annat än för yrkesfiskets behov. Utföra fyllning, tippning, schaktning eller annan liknande åtgärd som ej är hänförlig till jordbrukets eller skogsbrukets behov, vägunderhåll eller anläggningsarbeten för vilka bygglov lämnats. Utföra muddring och sandsugning. Vägbanken på Galtöleran mellan Älgön och Valö är dessutom belägen inom ett naturvårdsområde (se Länsstyrelsens beslut den 22 mars 1982). Föreskrifterna enligt detta beslut innebär att det bl.a. är förbjudet utan Länsstyrelsens tillstånd : Utföra schaktning, tippning, fyllning, sprängning eller muddring Bedriva täcktverksamhet Anlägga ny eller utbygga befintlig brygga eller båthamn Anordna bojförtöjning eller annan fast förankring Anordna upplag annat än för yrkesfiskets behov Vägbanken och det aktuella området där vissa massor planeras att läggas upp är dessutom beläget inom ett område som regeringen har fattat beslut om att det skall utgöra ett Natura 2000 område. Att regeringen har godkänt att ett område skall utgöra ett Natura 2000 område innebär att Sverige har förbundit sig att skydda området så att förutsättningarna som gjort att området valts till ett Natura 2000-område inte försämras. I detta fall är det ett fågelhabitat SCI som ligger till grund för att området är skyddsvärt. Bl.a. finns flera fågelarter som är upptagna på den nationella röda listan. Dispens från skyddsföreskrifter inom ett Natura 2000 områden får endast lämnas efter regeringens godkännande. Enda undantaget är om det är uppenbart att den planerade åtgärden endast orsakar obetydlig skada på områdets naturvärde Påverkan De aktuella vägbankarna är belägna i ett förhållandevis opåverkat område. Det finns inga stora industrier eller annat i omedelbar närhet till de aktuella områdena. Även bostadsbebyggelsen i området är sparsam. Den lokala påverkan till följd av närsaltsutsläpp från punktkällor bedöms som låg. Den största påverkan i området torde vara att vägbankarna och utfyllnaderna i sig har negativ påverkan på vattengenomströmningen Urvalsgrunder Vägbankarna uppfördes av Vägverket för ca 30 år sedan eller längre tillbaks i tiden. Vägbankarna uppfördes helt utan eller med mycket små genomströmningsmöjligheter. Efter det att vägbankarna kommit till har man kunnat se en tydlig förändring på respektive sida av vägbankarna i form av uppgrundning samt försämrad vattengenomströmning och på senare år även ökad algtillväxt. Samtliga av de aktuella vägbankarna saknar tillstånd för vattenverksamhet. Resterna av en gammal vägbank i anslutning till Valö saknar också vattendom den nya Valöbron har dock ett tillstånd från 15 januari 1973, 39/72. SMHI har genomfört beräkningar utifrån speciell beräkningsmodell, HEC2, se EU-life Algae, TD9, som visar att vattenutbytet skulle förbättras avsevärt genom att ta bort rester av gamla vägbankar alternativt öppna upp befintliga vägbankar. Genom att förbättra vattengenomströmningen räknar man med att kunna undvika muddringsarbeten samt att 25

28 minska tillväxten av fintrådiga gröna alger i de aktuella områdena Ägandeförhållande Vägen mellan Gullnäs och Gullnäsholmen är enskild väg som ägs av en fastighetsägare. De övriga vägarna ägs och underhålls av Vägverket. Vid Älgöleran där man avser att lägga upp muddermassor på Valö ägs den berörda marken på Valö av en enskild markägare. I övrigt berörs inga enskilda markägare eller vattenrättsinnehavare av dessa projekt Tillvägagångssätt Projektet i denna del drivs av Strömstads kommun i samarbete med Länsstyrelsen. Kommunen har skickat in varje enskilt ärende för samråd. Vid Älgöleran planerar man att ta bort resterna av en gammal vägbank i anslutning till Valö samt muddra bort en tryckbank. Överskottsmassorna avses att läggas upp i anslutning till strandkanten och i anslutning till väg på Valö. Vid öppning förbättring av vattengenomströmningen vid de övriga vägbankarna blir det inga överskottsmassor att tala om. I så fall endast marginellt, 1-2 m 3. Massorna utgörs av rena sten- och grusmassor som tas upp på land. Lämpligen kan de utnyttjas som en resurs och användas för utfyllnadsändamål på lämplig plats Tillämpliga regler Med bakgrund av de uppgifter som redovisats ovan är följande regler tillämpliga för de aktuella skördevikarna. Miljöbalken 4 kap MB Särskilda bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområde Vikarna är belägna inom områden som har särskida hushållningsbestämmelser enligt 4 kap 1,2 och 3 MB. 7 kap.mb Skydd av områden Samliga vikar ligger inom strandskyddsområde, 7 kap MB berörs därför. I de aktuella fallen handlar det inte om att uppföra nya vägbankar eller några byggnader eller anläggningar. Den punkt som skulle kunna vara tillämplig är 16 5 punkten MB som innebär att inom strandskyddsområde får inte andra åtgärder vidtas som väsentligt försämrar livsvillkoren för djur och växtarter. Framför allt är det den fysiska påverkan på botten och åtgärderna vid uppläggning av muddermassor på stranden vid Valö som skulle kunna ha sådana effekter som beskrivs i denna punkt. Enligt 7 kap18 MB Skydd av områden, får länsstyrelsen meddela dispens från bestämmelserna i 16, om det finns speciella skäl. Eftersom utgångspunkten är att förbättra bottenförhållandena och öka vattengenomströmningen och därmed förbättra livsvillkoren för naturligt förekommande djur och växtarter i dessa vikar torde inte effekterna av att förbättra vattengenomströmning genom vägbankar vara av sådan karaktär att de kan anses motverka syftet med strandskyddet på någon av de aktuella platserna. Någon dispens från strandskyddsbestämmelserna bedöms därför inte nödvändigt i de aktuella fallen. Samtliga av de aktuella vägbankarna är beläget inom ett område med förordnande om landskapsbildsskydd enligt naturvårdslagen (i dess lydelse från den 6 december 1974). Resterna av den gamla vägbanken mellan Älgön och Valö är dessutom belägen inom ett naturvårdsområde (se Länsstyrelsens beslut den 22 mars 1982). Dessa beslut innebär att det bl.a. är förbjudet att utan Länsstyrelsens tillstånd Utföra fyllning, tippning, schaktning eller annan liknande åtgärd som ej är hänförlig till jordbrukets eller skogsbrukets behov, vägunderhåll eller anläggningsarbeten för vilka bygglov lämnats. Utföra muddring och sandsugning. Öppnande av vägbankar torde falla under begreppet vägunderhåll schaktning och tippning. Tillstånd att få utföra åtgärderna skall därför inhämtas. Regeringen har vidare godkänt att bl.a. detta område skall utgöra ett Natura 2000 område. Detta innebär att Sverige har förbundit sig att skydda området så att förutsättningarna som gjort att området valts till ett Natura 2000-område inte försämras. I detta fall är det ett fågelhabitat SCI som ligger till grund för att området är skyddsvärt. Bl.a. finns flera fågelarter som är upptagna på den nationella röda listan. 11 kap MB Vattenverksamhet Uppförande, ändring och lagning av vägbankar kan såsom framgått ovan vara tillståndspliktig vattenverksamhet. 11 kap 2 p 1, 9 och 12 MB är därför tillämpliga vilket framgår i den rättsliga genomgången. Länsstyrelsen har meddelat tillstånd enligt föreskrifterna för Älgöleran-Mjölnarekilens naturvårdsområde till muddring och tippning av muddermassor vid Valöbron i beslut den 30 november Länsstyrelsen har i samma beslut meddelat vilka skyddsåtgärder som behöver iakttas 26

29 för att allmänna intressen inte skall påverkas och att påverkan på naturmiljön skall begränsas. För utfyllnaden längs vägen på Valö krävs vidare samråd enligt bestämmelsen om samrådsskyldighet enligt 12 kap 6 MB. Samtliga vägbankar utgör vattenverksamhet enligt vad som avses i 11 kap MB. Vidare utgör även de kringåtgärder som planeras vid öppnande av vägbankar såsom muddring i rännan i Älgöleran också vattenverksamhet. Länsstyrelsen har i samband med tillsyn gjort bedömningen att åtgärderna så som de har redovisats inte har påverkat allmänna eller enskilda intressen under förutsättning att vissa föreskrivna skyddsåtgärder följts. Dessa råd om skydd är en tillsynsåtgärd och har meddelats med stöd av 26 kap 1 MB. 9 kap MB Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Uppläggning av de massor som muddrats upp i Älgöleran kan vara en miljöfarlig verksamhet som kan innebära störningar i form av lukt m.m. till omgivningen. Anmälan krävs för denna typ av uppläggning enligt förordningen om miljöfarligt verksamhet och hälsoskydd. Den punkt i bilagan till förordningen som torde vara aktuell är , C, Uppläggning eller utsläpp av fast avfall eller något annat fast ämne på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten där föroreningsrisken bedöms som ringa. Anmälan sker till kommunen. Väglagen Väglagen (vägl) är tillämplig på de allmänna vägarna. I de aktuella fallen i Strömstad är 4 och 26 vägl. tillämplig, se genomgången av rättsliga förutsättningar. Åtgärden med att förbättra vattengenomströmningen kan sägas vara ett led i att uppfylla väghållarens skyldighet att underhålla vägen med hänsyn till allmänna intressen, såsom miljöskydd och naturvård. Enligt 43 vägl. krävs det tillstånd från Vägverket för att bl.a. öppna upp vägbankar när det gäller allmänna vägar. Vägverket är både väghållare och tillsynsmyndighet enligt väglagen när det gäller allmänna vägar. För enskilda vägar gäller speciella regler. Anläggningslagen För den enskilda vägen mellan Gullnäs och Gullnäsholmen gäller anläggningslagen. För både allmänna eller enskilda vägar gäller att man får utföra åtgärder endast om ägarens tillstånd har inhämtats. Jordabalken För inhämtande av fastighets- och vattenrättsinnehavarnas tillstånd för att förbättra vattencirkulationen genom vägbankar är jordabalken tillämplig, se genomgång av rättsliga förutsättningar. Enligt jordabalken skall ägaren ha lämnat sitt medgivande innan åtgärder för att förbättra vattengenomströmningen vidtas. Sammanfattning Åtgärderna innebär att det krävs tillstånd enligt bestämmelserna om landskapsbildsskydd och för Älgöleran även att det krävs tillstånd enligt bestämmelserna naturvårdsområde. I de fall då tillstånd till vattenverksamhet finns har väghållaren skyldighet att följa det som anges i tillståndet i form av underhåll m.m. I de fall tillstånd saknas har väghållaren ett ansvar för att vägbanken inte påverkar allmänna eller enskilda intressen. Om vägbanken ger upphov till dålig vattengenomströmning och detta i sin tur orsakar ansamling av fintrådiga alger kan detta utgöra en negativ påverkan på allmänna intressen. I de fall tillstånd till vattenverksamhet saknas finns det möjlighet för tillsynsmyndigheten att ställa krav på rättelse med stöd av 26 kap 9 på denna typ av åtgärder om det går att visa att vattengenomströmningen försämrats till följd av täta vägbankar. Detta torde i de flesta fall vara möjligt att visa. Nyttjanderätt och tillstånd krävs i de beskrivna fallstudierna enligt jordabalken. Broar, vägbankar och trummor utgör vägområde. Väg skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder. Vägverket i egenskap av väghållningsmyndighet har ansvar för drift och underhåll av allmänna vägar och väganordningar. Igenslammade trummor torde innefattas av sådan underhållsskyldighet. Om man avser att öppna befintliga vägbankar är detta att anse som ändring i väganordning i väglagens mening. För att någon annan än väghållaren skall få utföra en sådan åtgärd krävs det tillstånd från väghållaren om att få utföra åtgärden och om väghållaren är annan än Vägverket krävs det dessutom tillstånd enligt 43 vägl. tillstånd från Vägverket. För enskilda vägar krävs tillstånd från berörda ägare att göra en öppning i vägbanken. 27

30 5 Vem ansvarar för förbättrad vattencirkulation genom befintliga vägbankar? 5.1.Vägbankar med tillstånd till vattenverksamhet (vattendom) Ägaren av vattenanläggningen (väghållaren) är underhållsskyldig enligt miljöbalkens regler (11 kap). Eventuella vägtrummor skall underhållas så att vattenströmningen sker på sätt som föreskrivs i vattendomen. I de fall vattendomen är av äldre datum kan det vara svårt att få till stånd förändringar om inte väghållaren frivilligt går med på åtgärder. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet i fråga om vattenverksamhet och kan med stöd av 26 kap 9 jmf med 11 kap 7 MB förelägga ägaren av vattenanläggningen att åtgärda de vägtrummor som inte längre fyller avsedd funktion. Länsstyrelsen är dock bunden av vad som regleras i vattendomen och är, i de fall man önskar ändring av tillståndet eller villkoren, hänvisad till att begära omprövning ( se 24 kap 5 MB). Normalt får omprövning begäras när det förflutit tio år sedan tillståndsbeslutet vann laga kraft. Om öppnandet av vägbank bedöms som en nödvändig åtgärd krävs enligt huvudregeln nytt tillstånd för vattenverksamhet. Undantag från tillståndsplikten gäller endast om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom verksamhetens inverkan på vattenförhållandena. Troligen finns ingen möjlighet för tillsynsmyndigheten att tvinga ägaren av vattenanläggningen (väghållaren) att öppna vägbanken. En framkomlig väg är att ägaren förmås att på frivillig väg ansöka och anlägga vägtrumma. En stötesten torde dock vara finansieringen. 5.2 Vägbankar utan tillstånd till vattenverksamhet (vattendom) I de fall tillstånd saknas och det går att konstatera att vägbanken är orsak till dålig vattengenomströmning i ett område eller att andra allmänna problem uppstått är det vattenrättsinnehavarens skyldighet att vidta åtgärder så att allmänna eller enskilda intressen inte påverkas. Huvudregeln är att tillstånd till vattenverksamhet skall sökas. Den som äger anläggningen eller avser att utnyttja den för vattenverksamhet får begära prövning av anläggningens laglighet hos miljödomstolen. En laglighetsförklaring får förenas med villkor. Länsstyrelsen kan med stöd av 26 kap 9 jmf med hänsynsreglerna 2 kap MB samt de särskilda tillåtlighetsreglerna för vattenverksamhet i 11 kap 6-8 MB förelägga ägaren av en vattenanläggning att åtgärda vägbanken. Finns det vägtrumma som är dåligt underhållen kan Länsstyrelsen t.ex förelägga ägaren att rensa denna. 6 Avslutande synpunkter Det finns ett stort antal vägbankar längs kusten som har olika grad av påverkan på vattenutbytet. En önskvärd åtgärd vore att få till stånd en inventering av vägbankar utmed kusten. Utifrån denna bör man sedan göra en prioriterings- och åtgärdsplan för de vägbankar som har störst negativ effekt ur naturoch miljösynpunkt. Vägverket borde ha de bästa förutsättningarna för att utföra en sådan inventering med tillhörande åtgärdsplan. 28

31 7 Checklista inför algskörd Vilka vikar skall skördas? Har alla berörda markägare/vattenrättsinnehavare lämnat sitt medgivande? Tillstånden bör vara skriftliga och täcka hela den period som algskörd planeras att ske. Finns något dokumenterat skydd till följd av höga naturvärden eller annat för området? I så fall vilka? Krävs speciella tillstånd, dispenser eller annat med hänvisning till dessa skyddsföreskrifter? Ex. beslut om naturreservat och strandskydd m.m. Denna typ av tillstånd skall alltid utgöras av skriftliga beslut från berörd myndighet. Hur skall algskörden gå till? Skall den ske på land eller ifrån vattnet? Finns det risk för skador eller störningar till följd av algskörden på sjöbotten eller på land? I så fall vilken typ av skador? Beskrivning av miljökonsekvenser. Finns det fysiska förutsättningar att skörda alger? Tillgång till upplastningsplatser, framkomliga vägar m.m. Hur skall algerna hanteras efter det att de skördas? Skall de mellanlagras? I så fall hur? Krävs tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken för mellanlagringen? I vilka mängder skall de mellanlagras? Hur länge? Hur skall algerna transporteras till slutligt omhändertagande? På vilka vägar? Om det är en enskild väg krävs tillstånd från väghållaren! Bör vara skriftligt. Hur skall det slutliga omhändertagandet ske? Krävs tillstånd/anmälan enligt miljöbalken för det slutliga omhändertagandet? Finns det speciella säkerhets- eller registreringskrav m.m. på skördemaskinen? Uppfylls dessa? 29

32 8 Checklista inför att öppna vägbankar och förbättra vattengenomströmningen i ett område Har vägbanken tillstånd enligt dåvarande vattenlagen eller enligt 11 kap MB om vattenverksamhet? Vad får man göra inom ramen för detta tillstånd? Vilka skyldigheter medför tillståndet? Innebär det man avser att göra att nytt tillstånd för vattenverksamhet enligt MB behövs? Vilka utredningar ligger till grund för behovet av att vidta åtgärderna? Vem är väghållare? Innebär ingreppet att det uppkommer massor som behöver tas om hand? Hur mycket och vilken typ av massor uppkommer? Hur skall massorna tas om hand? Behövs det tillstånd / bedömning av massornas hantering enligt MB 9 Kapitlet? Finns något dokumenterat skydd till följd av höga naturvärden eller annat för området? I så fall vilka? Krävs speciella tillstånd, dispenser eller annat med hänvisning till dessa skyddsföreskrifter? Ex. beslut om naturreservat och strandskydd m.m. Denna typ av tillstånd skall alltid utgöras av skriftliga beslut från berörd myndighet. Om vägbanken saknar tillstånd enligt dåvarande vattenlagen eller enligt MB 11 kapitlet om vattenverksamhet: Innebär åtgärd påverkan på allmänna eller enskilda intressen krävs tillstånd enligt 11 kap MB om vattenverksamhet! I dessa fall är det viktigt att i ett inledande skede i planeringsprocessen ha tidigt samråd med Länsstyrelsen enligt 6 kap MB. I de fall man är osäker på huruvida tillstånd enligt MB krävs eller inte kan ett tidigt samråd enligt 6 kap MB även vara ett bra första steg i processen för att få ett klargörande av detta. Om åtgärden inte innebär att allmänna eller enskilda intressen påverkas krävs inte tillstånd till vattenverksamhet. Det kan dock krävas andra tillstånd. Inför varje projekt bör man därför även ha följande klart för sig: Krävs samråd enligt 12 kap 6 MB? Det skall i en miljökonsekvensbeskrivning eller motsvarande även visas att nyttan av åtgärderna överväger skadan. Vilken / vilka vägbankar skall åtgärdas? Har alla berörda markägare/vattenrättsinnehavare lämnat sitt medgivande? Tillstånden bör vara skriftliga. Finns något dokumenterat skydd till följd av höga naturvärden eller annat för området? I så fall vilka? Krävs speciella tillstånd, dispenser eller annat med hänvisning till dessa skyddsföreskrifter? Ex. beslut om naturreservat och strandskydd m.m. Denna typ av tillstånd skall alltid utgöras av skriftliga beslut från berörd myndighet. Vilka åtgärder skall vidtas? Finns det risk för skador eller störningar till följd av åtgärden på sjöbotten eller på land? I så fall vilken typ av skador? Beskrivning av miljökonsekvenser. Kommer det att uppstå schaktmassor? Hur mycket och hur skall dessa hanteras? Krävs tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken för hanteringen? Hur skall schakt- och eller muddermassorna transporteras till slutligt omhändertagande? På vilka vägar? Om det är en enskild väg krävs tillstånd från väghållaren! Bör vara skriftligt. Hur skall det slutliga omhändertagandet ske? 30

33 Bilaga 1 Vikar Alla vikar på Tjärnö Riksintresse natur: Tjärnöarkiepellagen, Resö-Galtö Riksintresse friluftsliv: Norra Bohusläns kust Särskilda hushållningsbestämmelser MB 4:1-4 Strandskydd råder inom samtliga aktuella vikar Båsen Gullnäs 1:4, 1:8, 1:11(2), samfällighet Kranseholmarna 31

34 Kingeleran Tjärnöbo 1:12, 1:13, 1:14 och samfällighet S2 Hagen och Tången Hagen Hagen 1:14, 1:26, 1:28, 1:29; Myren 1:59 samt samfällighet, Gatan 1:68 Tången Gatan 1:68 32

35 Raskerödleran Öddö 1:29, 1:44, 1:52, 1:62 och en samfällighet Norra Bågen Öddö: 2: 27 A, 2:94, 2:156 och 2:158 Eskilbågen Öddö: 2:156, 2:158, S:4 samfällighet (Öddö 1:156 och 2:193) 33

36 Bilaga 2 Vägbankar Studerade vägbankar lämpliga att åtgärdas för att förbättra vattengenomströmningen i områdena, Strömstads kommun. Lindholmen Killingholmen: Riksintresse för natur och friluftsliv. Särskilda hushållningsbestämmelser Strandskydd Killingholmen-Tjärnö Riksintresse för natur och friluftsliv. Särskilda hushållningsbestämmelser Strandskydd Båsen Riksintresse för natur och friluftsliv. Särskilda hushållningsbestämmelser Strandskydd Vägbank Älgöleran Riksintresse för natur och friluftsliv. Särskilda hushållningsbestämmelser Strandskydd. Skyddad natur. Natura

37 Bilaga 3 Rättsliga förutsättningar för att skörda alger och öka vattenflödet genom vägbankar på Åland Miljöjurist Helena Blomqvist, Ålands Landskapsstyrelse 1. Algskörd Aktuella bestämmelser Vattenlagen för landskapet Åland (ÅFs 61/1996) speciellt 4 och 6 kapitlena Vattenförordningen för landskapet Åland (ÅFs 71/1996) Landskapslagen om renhållning (ÅFs 3/1981), väsentligt ändrad genom (ÅFs 91/1998) Landskapslagen om hälsovården (ÅFs 36/1967) Ägandet av algerna Klart är att de alger som ligger på stranden ägs av den som äger land- eller vattenorådet där de ligger. Samma sak gäller för dem som växer på sjöbotten. Även de alger som flyter i fastighetens vatten bör tillhöra fastigheten. Skillnad deponering - återanvändning Om algerna betraktas som avfall kan tillstånd enligt i alla fall renhållningslagen behövas, eventuellt även enligt vattenlagen och förläggningstillstånd enligt hälsovårdslagen. Att deponera eller lagra alger kräver markägarens tillstånd. Lagring och behandling av organiskt avfall såsom rötslam, fiskavfall och liknande är i alla fall anmälningspliktigt enligt 5 vattenförordningen för landskapet Åland (ÅFs 77/1996) I vems regi bör skörden bedrivas? Det är möjligt att skörda lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Någon ansvarsfördelning har inte gjorts på Åland. Vem äger vattnet? Det framkommer av lantmäterikartorna vem som äger vattnet. Skador av algskörd? En muddring som inte har en obetydlig påverkan på vattenmiljön är anmälningspliktig enligt 5 vattenförordningen. 2. Vägbankar Regler som berörs om man vill ändra vattenflödet genom en vägbank Vattenlagen Landskapslagen om allmänna vägar i landskapet Åland (ÅFs 23/1957) Landskapslagen om kommunalvägar (ÅFs 16/1964) Landskapslagen om ägovägar i landskapet Åland (ÅFs 19/1932) Vem är skyldig att underhålla befintliga vägtrummor? Väghållaren är ansvarig att underhålla vägtrummor som finns i vägen. Om broar m.m. byggts utan tillstånd, vad gäller då? Det finns säkert ett antal broar som byggts under tider när det inte krävdes tillstånd att bygga sådana. Dessa har därmed byggts lagligt. Vägområde Till vägområde räknas for allmänna vägar enligt 3 landskapslagen om allmänna vägar i landskapet Åland (ÅFs 23/1957): 1) körbana, gång- och cykelbana och övriga trafikbanor, samt 2) vägren, slänt, vägbank, dike, mitt-, skilje- eller gränsområde, mötes-, vänd- eller hållplats, mindre upplags- eller parkeringsområde i omedelbar anslutning till väg, belysningsanordningar och trafikljus, skyddsvärn, trumma, bro, bullerhinder, färja med färjläge och färjled, brygga som förklarats ansluten till väg, vägmärke samt övriga områden, anläggningar och anordningar som varaktigt behövs for användande och underhåll av trafikbanorna. 2 landskapslagen om kommunalvägar lyder som foljer: Till kommunalväg höra körbana samt de områden, anläggningar och anordningar, som varaktigt erfordras för vägens bestånd och begagnande, såsom vägren, slänt, bankett, dike, mötes-, vändeller hållplats, mindre upplags- eller parkeringsområde, som ansluter sig omedelbart till vägen, samt skyddsvärn, trumma, bro, färja med färjläge och färjled samt brygga, som förklarats ansluten till vägen, ävensom vägmärke. Till väg såsom dess biområden höra dessutom platser, vilka varaktigt erfordras för uttagning och transport av väghållningsämnen. Område, som avses i 1 mom., utgör vägområdet. Vägområde, vars gränser icke fastställts vid lantmäteriförrättning, sträcker sig till ett avstånd av en meter från yttre kanten av diket eller, där dike icke finnes, vägslänten eller vägskämingen. 35

38 Bilaga 4 Referenser Tillsyn över vattenverksamhet - Genomgång av vissa rättsfrågor, Rolf Strömberg, SNV Rapport 5126 Havsmiljön, Aktuell rapport om miljötillståndet i Kategatt, Skagerak och Öresund. EU-Life Algae, Teknisk rapport för Algskördare och Skörd, under perioden , Dr. Benno Jönsson 36

39 Projektrapporter och andra publikationer EU Life algae rapportserie 1997 Pettersson, K Report from the work-shop on Algal mats on shallow soft bottoms Ascue, J. och Norberg, Å Jordbrukstekniska institutet. Kontinuerlig rötning av grönalger och källsorterat hushållsavfall, slutrapport Berglund, J Kartering av makrofyter och drivande alger på grunda mjukbottnar i Ålands skärgård. Jöborn, A., Oscarsson, H. och Pihl, L A new approach to combat blooms of ephemeral opportunistic macro algae in Scandinavian coastal waters, ICES. Rönnberg, C. och Genberg, J Biologiska effekter av algskörd. Kontrollprogram på Åland Stigebrandt, A. och Eilola, K Modelling filamentous algae mats in shallow bays Berglund, J. och Heikkilä, J Rapport över det biologiska kontrollprogrammet på Åland 1999, samt en jämförelse över Jönsson, B Teknisk rapport för algskördare och skörd, under perioden Lindahl, S. Vägbankars inverkan på vattencirkulationen i grunda havsvikar. SMHI. Melin, Y Alternativ användning av marina fintrådiga makroalger. Olrog, L Fintrådiga alger som gödselmedel. Sammanställning av försök genomförda av Hushållnings- Sällskapet i Göteborg och Bohuslän Svensson, A. och Pihl, L Biologiskt kontrollprogram Österling, M. och Pihl, L Effects of green algal mats on infaunal functional feeding Boman, U. Försök med användning av alger och blåstång som gödselmedel i jordbruket Dåverhög, M. och Lindström, Å Remote sensing of filamentous algae in shallow waters along the Swedish West Coast. Uppsala Universitet. Harlén, A. och Zackrisson, A-C Ekonomisk analys för algskörd och an-vändning av fintrådiga alger. Heikkilä, J Rapport över det biologiska kontrollprogrammet på Åland Jöborn, A., Sköld, M., Sterner, H. och Trefil Engström, M Final report. Jöborn, A., Oscarsson, H., Sköld, M. och Sterner, H Algae in excess - harvesting for Life. Melin, Y Can marine filamentous algae be used as fertiliser? An analysis of heavy metal and nutrient content. Göteborgs Universitet. Pihl, L Effekter av fintrådiga alger på rekrytering av rödspätta en numerisk modell. Sterner, H. med flera Teknikbeskrivning. Sterner, H. med flera Rekommendationer för planering och förvaltning. Svensson, A. och Pihl, L Biologisk undersökning av grunda havsvikar effekter av fintrådiga alger och skörd. Thulin Plate, L. med flera Rättsliga förutsättningar för att skörda alger och öka vattenflödet genom vägbankar. Andra publikationer Pihl, L., Svensson A., Moksnes P-O. och Wennhage, H Utbredning av fintrådiga grönalger i grunda mjukbottnensområden i Göteborgs och Bohus län under Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, 1997:22. Pihl, L., Svensson A., Moksnes P-O., och Wennhage, H Distribution of algal mats throughout shallow soft bottoms of the Swedish Skagerrak archipelago in relation to nutrient sources and wave exposure. Journal of Sea Research 41 ( ).

40 Projektdeltagare Länsstyrelsen Västra Götaland Ålands Landskapsstyrelse Göteborgs Universitet Kristineberg Marina Forskningsstation Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium Åbo Akademi Husö Biologiska Station Västra Götalandsregionen Strömstads Kommun Fiskeriverket Vägverket Bohuslän Sverige Åland Finland ISSN X Rapport 2001:48