Sebastian Högrell svenskt hopp inför Boccia-EM i Portugal

Transkript

1 nr årgång 41 Sebastian Högrell svenskt hopp inför Boccia-EM i Portugal Porträttet: Maja Reichard Tre nykomlingar i svenska simlandslaget Anna-Stina Nordmark Nilsson ny förbundsordförande Handikappidrottens huvudsponsorer 1

2 INVACARE TOP END ForceTM CC - anta utmaningen! Top End Force TM CC - för dig som älskar utmaningar Invacare Top End Force CC är en handcykel för terrängkörning. Den är lätt men samtidigt stadig och har extremt låga växlar, stadiga hjul med mountainbikedäck och en mycket känslig skivbroms fram. Designen, som är en korsning mellan våra populära handcyklar Top End Force RX och Top End Force G, har större markfrigång och ett mycket justerbart ryggstöd som gör det enkelt att ta sig uppför backar, över stenar och genom oländig terräng. Öka takten i alla typer av terräng! 2

3 Innehåll HANDIKAPPIDROTT Porträttet: Maja Reichard 4 Bordtennis-SM:s yngste deltagare tog silver 10 Förbundsmötet 2013: Ny ordförande och ny idrott 20 Utan bredd ingen elit 22 Racerunning godkänd sport i Sverige 23 En legendar tackar för sig 24 Utmärkelser och stipendier 25 "Bakom varje boll ligger mycket tankearbete" 26 Tre nykomlingar i svenska simtruppen 30 Kandidaterna på klassisk mark i Lillsved 34 Paralympiska Guldklubben firar 10 år 38 Aktuellt 49 Lättläst 50 Krönika 55 På gång 57 Först och främst vill jag tacka alla debattglada deltagare vid vårt förbundsmöte. God stämning och många som äntrade talarstolen. Enda sättet att ta frågor vidare är att stöta och blöta åsikter mot varandra. Flera viktiga beslut fattades som har stor betydelse för förbundets framtid. Återkommer till dem i mina månadsbrev. På förbundsmötet avtackades delar av den tidigare styrelsen. Jag vill rikta ett stort tack till dem alla men ett särskilt tack vill jag skicka till Torsten Karlsson som i egenskap av ordförande gjort en extra stor arbetsinsats under tiden då förbundet saknat generalsekreterare. Sista helgen i maj var Riksidrottsmötet i Luleå. Vi var tre delegater från vårt förbund som hade förmånen att få vara tillsammans med drygt 600 andra idrottspersoner. Vilken arena att synas och höras på! Om två år kommer vi att vara ännu mer varma i kläderna och mer taggade. Syns vi inte där, så finns vi inte som en delegat från ett annat förbund utbrast. Och visst hördes och syntes många. Debatten var livlig, viktiga beslut fattades och trevlig var stämningen. Det ska bli intressant att se hur svensk idrott utvecklas under de närmsta åren och då särskilt inom vårt eget förbund. Jag hoppas att fler föreningar blir medlemmar även i andra specialidrottsförbund och att vi på så sätt får en bredare spridning av handikappidrotten på föreningsnivå. För oss är frågan prioriterad och vi träffar representanter för specialidrottsförbunden inom någon vecka för att diskutera frågan. Sommaren blir full av aktiviteter. Från elit till bredd och från förbund till förening. Kim Källström Trophy i Göteborg tror jag blir en folkfest, och det blir givetvis spännande att följa elitens resa mot Paralympics i Sotji. Jag tror att SVT kommer att satsa extra mycket under Paralympics eftersom de inte sänder OS.Vi kanske rent av ser uttagna paralympier i Vinterstudion i höst! I år är vi med på idrottens dag under Almedalsveckan. Riksdagspolitiker kommer att spela som partners i en uppvisningsmatch i fotboll av Special Olympics Unified. En fotbollsmatch där topp-politiker och våra fotbollsspelare från FC Gute spelar i Visby botaniska trädgård klockan 12:00 den 3 juli. Förhoppningsvis hejar medier, PR-bolag, politiker och DU tillsammans med mig på spelarna. Vi lyfter tillsammans fram «Idrott som förändrar världen». Jag önskar er en riktigt härlig sommar, vi ses! Anna-Stina Nordmark Nilsson Förbundsordförande Handikappidrott nummer årgång 41 Svenska Handikappidrottsförbundet Idrottens Hus, Stockholm Redaktion: Redaktör Martin Nauclér Redaktionssekreterare Ann Eriksson I detta nummer: Skribenter Maria Leijonhielm Gunilla Nauclér Tomas Tirén Ann Eriksson Martin Nauclér Lena Llinares Anna Lönnqvist Krönikör Annelie Svärdh Teckning Mattias Häggström Fotografer Martin Nauclér där inget annat anges Tidningen Handikappidrott Sigma Havregatan Stockholm Tel/fax: handikappidrott@sigmaforlag.se Grafisk form Johanna Lagerström, Sigma Media Omslagsbild Martin Nauclér Prenumerationer/adressändringar Carina Forslund Tel: Fax carina.forslund@shif.rf.se Ansvarig utgivare Henrik Hjelmberg Prenumerationspris Medlemmar: 100 kronor per helår Icke medlemmar: 250 kronor per helår Avgifterna gäller även för taltidning Prenumerationsavgiften betalas till postgiro: (märk talongen med namn och adress) Annonser LRK Media AB Hulda Lindgrens gata Västra Frölunda info@handikappidrott.net bankgiro: Tryck Lindgren & söner AB 3

4 Porträttet Maja Reichard Modig och viljestark På Paralympics i London sommaren 2012 tog Maja Reichard, som bara kan se skillnad på ljus och mörker, guld på 100 meter bröstsim. Tiden var också nytt världsrekord. Hemma igen var hon lycklig över att den intensiva fysiska och mentala uppladdningen inför den viktigaste tävlingen i idrottsvärlden hade gett ett så fantastiskt resultat. Men hon var också trött och sliten efter anspänningen. Under några veckor tränade hon inte alls. Det var ovant och befriande! När mina kompisar skulle på konsert eller grilla, kunde jag säga: Jag följer med!. Jag behövde inte gå och lägga mig för att jag skulle upp och träna tidigt nästa morgon. Tiden före paralympics hade jag gått på vilja, istället för glädje. Så ville jag inte ha det. Mycket snart var lusten tillbaka. I British International Disability Championship i Sheffield i april i år slog hon sitt eget världsrekord från London med 59 hundradelar. Nu hägrar VM i Montreal i Canada i augusti. Maja föddes med ögonsjukdomen Retinits Pigmentosa. Sjukdomen är obotlig, men kan ibland stanna upp på en viss nivå. För Maja blev det tvärt om och försämringen tog fart när hon var i puberteten. De senaste åren har hon bara kunnat skilja på mörker och ljus. Ont av skarpt ljus Idag flödar solen från en molnfri himmel och Maja som får ont i ögonen av skarpt ljus sätter på sig solglasögonen Jag vill inte låta synen hindra mig, utan försöker göra allt det jag älskade medan jag kunde se. Det mesta går. så fort hon kliver ur taxin. Den har tagit henne från en föreläsning i miljösystem-analys på Kungliga tekniska högskolan, KTH, där hon pluggar till civilingenjör, till dagens andra träningspass på Eriksdalsbadet i Stockholm. Har du något emot att vi sätter oss utomhus, frågar hon och vecklar ut sin käpp som är en förutsättning för att hon ska kunna röra sig relativt lätt i okänt område. Klart man vill sitta ute en dag som denna och hon tar ett fjäderlätt tag om min arm och vi går ner mot utecaféet som öppnar sig mot Årstaviken. Maja kan inte se grönskan, det blåa vattnet, joggarna, de förälskade paren, men hon känner vinden mot sin hud, andas in doften av friskt gräs och hör fåglarnas jubelkvitter. När man inte kan se, lär man sig utnyttja sina andra sinnen desto mer. Jag vill inte låta synen hindra mig, utan försöker göra allt det jag älskade medan jag kunde se. Det mesta går. Hatade glasögonen Redan när hon var riktigt liten förstod hennes föräldrar att hon hade problem med synen. Hon förde upp gaffeln till ögonen för att titta på maten hon stoppade i sig, hon snubblade på leksaker och över trottoarkanter. När hon var två år fick hon sina första glasögon som hon hatade. 4

5 5

6 När jag började på lågstadiet var jag tvungen att sitta inne på rasterna för att lära mig skriva på dator, eftersom jag såg för dåligt för att bara nvända papper och penna. Många gånger var jag ledsen och arg och tyckte att livet var orättvist. Men å andra sidan, i min värld såg man inte bättre än jag gjorde och barn är bra på att leva i nuet. Trots att Maja hade begränsat synfält och var extremt närsynt ägnade hon sig under uppväxten åt en rad idrottsaktiviteter, både tillsammans med sin sportiga och naturintresserade familj och med kompisar. Genom åren blev det bland annat ridning, segling, skidor, skridskor, jiujitsu, gympa, dans... Allt var roligt, men det sa inte klick förrän jag började simma, säger Maja. Vi har sommarställe i Stockholms skärgård och jag har alltid älskat vatten. Det var mamma som föreslog att jag skulle lära mig alla simsätten. När jag började var jag tydlig med att jag inte tänkte tävla. Jag hade en kusin som gjorde det och hon tränade alltid. Det verkade så pressande. Maja blev medlem i Nacka HI samtidigt som henne syn snabbt försämrades. Medan det blev allt svårare att läsa svartskrift, förstå vad kompisarna skrattade åt och att cykla till skolan, forsade hon dag efter dag obehindrat fram genom bassängen. Att hon var ett framtidslöfte var tidigt uppenbart för hennes tränare, men själv simmade hon länge bara för glädjen att röra sig fritt. Kan inte se linan Men jag märkte ju att de i klubben som åkte iväg och tävlade var tajtare när de kom tillbaka, och till sist var jag ganska lätt att övertala, säger Maja. Inte förrän jag var 15 köpte jag att det var ett funktionshinder att vara 6

7 För att ge allt, måste jag lita helt och fullt på personen som hjälper mig. Inför Paralympic började Maja träna med Spårvägen, för att i konkurrens med seende, sporras till maximala personliga resultat. synskadad. Jag insåg förstås att jag såg sämre än mina kompisar, men jag vägrade att acceptera att mina förutsättningar skulle vara sämre än deras. Men så är det. Tidsskillnaden på 100 meter bröst är runt 20 sekunder mellan Maja och Litauiska Meilutyte Ruta som vann guld på samma sträcka i Olympiska spelen i London. Maja kan inte se linan som skiljer hennes bana från grannens. Simmar hon det minsta snett stöter hon i, gör sig illa och förlorar fart. Hon räknar armtag för att veta var hon är i bassängen och kan inte se kanten. När det är dags att vända slår en tapper henne lätt i huvudet med en boll fäst på en lång stav. För att ge allt, måste jag lita helt och fullt på personen som hjälper mig. Kör jag huvudet i kaklet i full fart, så riskerar jag hjärnskakning. Det har hänt några gånger. Cyklade till skolan Som blind sätts förmågan till mod och tillit på ständiga prov. Osäkerheten det innebär att inte kunna se, gör att det finns en risk för att isolera sig innanför de egna välkända och förutsägbara cirklarna. Sådan är inte Maja. Hon har snarare en tendens att vara lite väl framåt. Långt upp i högstadiet envisades hon med att cykla till skolan. Men för att inte bli en trafikfara för sig själva och andra, kastade hon till sist under stor vånda in handduken. Då var det hennes bästa kompis Ellen som kom med den förlösande idén: Tandem! Slalom slutade hon med först när hon missade ett stup på tre meter och föll handlöst. Eller rättare sagt: hon slutade inte alls, men åker sedan dess inte själv, utan med sin pappa. På henne väst står det blind på hans guide och de är 7

8 förbundna med varandra med ett gummiband. Hon håller i handtaget i ena änden, den andra änden är spänd runt pappans midja. Ingen backe är för svår och ju mindre folk där är, desto större kan avståndet mellan de två åkarna vara. När pappa svänger ropar han till och jag känner genom gummibandet åt vilket håll jag ska svänga. Det är en fantastisk frihetskänsla. Men en sådan tillit har jag inte till så många. Jag valde till exempel att inte följa med min KTHklass till Åre. Tråkigt att missa gemenskapen, men det hade varit för jobbigt att inte kunna vara med och åka skidor på dagarna. Läser till civilingenjör Maja har länge haft siktet inställt på att bli civilingenjör, som sina föräldrar, och blev inte så lite provocerad när en yrkesvägledare på KTH ifrågasatte att hon som var blind skulle klara utbildningen. Yrkesvägledaren hade givetvis fel. Hittills har Maja haft godkänt på varenda tenta, men för att klara både studier och träning pluggar hon på halvfart. Mitt problem är att jag vill så mycket. Det är så mycket som är roligt och viktigt. Mitt program, Energi och Miljö är jättekul! Jag har alltid varit intresserad av processer och helheter. Allt hör ihop och påverkar vartannat. Det gäller både miljön och simningen. Om jag gör något konstigt med högerarmen så påverkar det hela kroppen. Allt måste fungera ihop för att det ska bli bra! Också studierna och träningen måste fungera ihop för att livet som helhet ska bli bra. Planering, struktur och disciplin har Maja lärt sig genom simningen, men utan hjälp från klasskamraterna är hon tveksam till om hon skulle klara både ock. Min klass är den underbaraste som finns, säger hon. Mina kompisar hjälper mig att komma ikapp när jag har varit på tävling, de läser högt för mig om böckerna eller artiklarna inte finns på dator eller i blindskrift, de möter upp mig i korridoren när vi ska byta klassrum. När jag kom hem från London stod de på Arlanda och sjöng en nykomponerad sång. Jag sörjer redan att jag kommer förlora dem nästa år. Men det är oundvikligt eftersom de pluggar heltid och jag halvtid. Livet är fullt av val och hur mycket Maja än kommer att sakna sina klasskamrater är det simningen som ett bra tag framöver kommer att vara prio ett i hennes liv. När jag var mindre så sa mina föräldrar att idrotten inte fick gå ut över skolarbetet. Nu är det tvärt om. Om skolan krockar med en tävling, så väljer jag tävlingen. Det viktiga är att hela tiden vara medveten om hur man prioriterar. Mitt problem är att jag vill så mycket. Det är så mycket som är roligt och viktigt. Text: Maria Leijonhielm Jag har accepterat att jag inte kan se, men jag har inte accepterat, och vill aldrig acceptera, att jag inte ens skulle kunna göra samma saker som en seende. 8

9 9

10 Bordtennis-SM:s yngste Han är bara 15 år men har redan spelat två svenska mästerskap. Möt Nicklas Westerberg, bordtennis- SM:s yngsta spelare och kanske största vinnarskalle. Det är en söndag i slutet av april och jag befinner mig i Liljeholmshallen för att se svenska mästerskapen i bordtennis. Tanken är att jag ska hålla extra koll på SM:s yngsta deltagare, 15-årige talangen Nicklas Westerberg, och sedan intervjua honom när han spelat klart. Men det är inte Nicklas dag, och han åker ur redan i gruppspelet. Efteråt är han så besviken att han helt enkelt sticker. Det blir ingen intervju den dagen, men jag får tag på honom några veckor senare, när besvikelsen har lagt sig och han fått lite distans till det hela. Nu i efterhand känner jag att jag inte kunde ha gjort så mycket mer. Så det är bara att ta nya tag och försöka nästa år igen. Jag försöker tänka att det kommer nya SM och nya utmaningar. Jag var trots allt yngst i hela tävlingen, säger Nicklas över telefon. Viktigt att vinna När man ser Nicklas spela så förstår man snabbt att han tycker det är viktigt mycket viktigt att vinna. I den första individuella matchen i SM hamnar han snabbt i underläge med 0-2 i set mot betydligt äldre och mer rutinerade motståndaren Anders Wikholm. Frustrationen är tydlig och Nicklas pratar högt med sig själv mellan bollarna. Men vid 0-2 i set händer något, nervositeten släpper och viljan att vinna tar över. Han tänder till och plockar boll efter boll tills det plötsligt står 2-2 i set. Den här gången räcker det ändå inte hela vägen, och Wikholm vinner till slut avgörande set med Men upp- hämtningen visar ändå vilken fighter och vinnarskalle Nicklas är. Jag hade för stora förväntningar på matchen. Tidigare hade jag slagit honom i Malmö Open och Stockholm Games, så det blev jobbigt när han tog kommandot i matchen, säger Nicklas. Nervositeten avgörande Han vinner nästa match, mot Henrik Nquyen, i tre raka set, men det räcker ändå inte till slutspel då han förlorar den sista gruppspelsmatchen mot FIFH Malmös duktige Victor Söderlund. I efterhand känns det som att nervositeten i första matchen blev avgörande. När man blir spänd i pingis så får man klubbarm och det går inte att göra en mjuk och bra rörelse. Vi har jobbat mycket på den mentala biten, men man får ta det steg för steg. Det är som med allt annat, man måste jobba 10

11 deltagare tog silver Nicklas Westerberg Ålder: 15 Tävlar för: Eskilstuna BTK Meriter: SM-silver i dubbel 2013, USM-guld 2012, 2013 Bor: Väsby Västergården, utanför Eskilstuna Familj: Pappa Tomas, mamma Anette, storebror Patrik Intressen: Idrott Lyssnar på: Det som spelas i radio med det. Det man lägger ner tid på blir man bra på, säger Thomas Westerberg, Nicklas pappa och matchcoach. Han beskriver sin son som väldigt envis, men poängterar att det också är en av Nicklas absolut starkaste sidor, och en stor anledning till att han klarar sig så bra, både i bordtennisen och vid sidan om. Nicklas har en hemiplegi, som påverkar rörligheten i höger fot och arm. Därför använder han bara vänster hand när han servar, och kastar upp bollen med racketen. Hittar på lösningar själv Jag försöker att hitta så många lösningar som möjligt, och hur jag kastar upp bollen är ett exempel på det. Jag har fått en del tips, men det mesta har jag hittat på själv, säger Nicklas. Hans stora mål är att få delta i Paralympics i Rio För att nå dit tränar han alla vardagar, och sen blir det tävlingar på helgerna. Och när han inte spelar bordtennis så tränar han löpning, simning och styrketränar. Jag försöker att träna så mycket som möjligt. Hela mitt liv har bestått av att idrotta, säger Nicklas. Med facit i hand kan vi konstatera att jag valde fel SM-dag att komma och titta på. Under dubbelspelet dagen innan blev det succé för Nicklas, som gick hela vägen till finalen ihop med rutinerade landslagsspelaren Linus Karlsson. Där blev paret Peter och Marleen Rosenmeier för tuffa, men att ta ett SM-silver redan som 15-åring är onekligen en mycket imponerande bedrift och ett kvitto på att han är på rätt väg. Det kändes fantastiskt. Så himla roligt att få spela med en så duktig spelare som Linus, att lyssna och få tips från någon som är med i landslaget och har spelat de största tävlingarna. Jag lärde mig massor. Så vad kan en Paralympics-meriterad landslagsman lära en ung kille på väg uppåt i karriären? Han sa åt mig att ta det lugnt, och inte stressa Text: Tomas Tirén 11

12 12

13 BEVILJAT TILLSTÅND ATT CERTIFIERAD BEDRIVA PERSONLIG ASSISTANS friheten att leva ditt liv. GRÖN För dig som bedriver assistans i egen regi och endast vill anlita vårt lönekontor ORANGE För er föräldrar som assisterar era barn utan utomstående assistenter RÖD För dig som vill samordna din egen assistansinsats utan att behöva bedriva egen verksamhet LILA För dig som vill överlåta hela din assistans åt din assistansanordnare info@omniaab.se

14 HUM_Vuxenskr_HKidr_216x303utf_Layout Sida 1 Sveriges största företag inom personlig assistans. Och du bestämmer allt. society M-106-HUMAS Ända sedan starten har vi arbetat efter en ledstjärna. Att alla har rätten till ett bra liv. Hur det ser ut vet bara du. Och hur vi bäst kan hjälpa till att förverkliga det. Så självfallet är det du som är kund hos Humana som bestämmer. Och det gäller det mesta som har med dig och din assistans att göra. Uppenbarligen är det något som uppskattas. Annars hade vi nog inte blivit störst i landet. Så vill du också bestämma över Sveriges största företag inom personlig assistans, känn dig varmt välkommen. Gå gärna in på och läs mer om oss eller ring

15 ELECTROLUX DISTRIPARTS AB NORRAHAMMAR Telefon GÖHLINS Verktyg & Maskin AB Box Gnosjö Tel Västra Vallgatan Varberg 15

16 Vänliga Varor butik i din närhet Järnvägsgatan 14 ÅHUS Telefon Barsebäcksv. 60, Löddeköpinge Välkomna! Ett EN av SWEDAC ackrediterat laboratorium Norderns snabbaste och billigaste ackrediterade lab? Bråttomt? Metallanalyser, mm? Svar samma dag som provet kommer! Med snabba supermoderna utrustningar, dubblerade för hög tillgänglighet. RING/skicka till DLAB D-LAB DEGERFORS LABORATORIUM AB Box 54, Degerfors Telefon , , Fax sebackman@degerforslab.se 16

17 Avera AB Telefon

18 Stora Lundby Församling stödjer Handikappidrotten 18

19 Mötesplatsen för nytta och nöje Vi har lokalen, tekniken och maten Magasinsgatan VARBERG Tel: VAXHOLMS STAD STÖDER HANDIKAPPIDROTTEN När du ser Svensk Fågels logotyp på förpackningen, då vet du att din kyckling och kalkon garanterat är svensk och håller våra höga kvalitetskrav. Vårt märke finner du på Kronfågel, Guldfågeln, Lagerbergs, Knäreds, Bjärefågel och Ingelsta Kalkon. 19

20 Förbundsmötet 2013 Ny styrelse och ny idrott Ny styrelse, ny idrott och ett eventuellt namnbyte. Det blev en intensiv helg när SHIF/SPK samlades för årets förbundsmöte. Årets förbundsmöte skulle egentligen hållas på Gotland, men blev till slut flyttat till Kistamässan utanför Stockholm. Med fräscha lokaler och nära till hotell och kommunikationer, så tror jag att de flesta var ganska nöjda med det beslutet. Mötet inleddes på lördagen med att avgående ordföranden Torsten Karlsson lämnade över ordet till Sveriges kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth, som höll ett tal där hon bland annat pratade om handikappidrottens utveckling och vikten av förebilder. Hon tackade även för upplevelserna från sommarens Paralympics i London och kallade framgångarna ett kvitto på svensk handikappidrotts hårda arbete. Under lördagen behandlades alla motioner som kommit in. En av de viktigaste som klubbades igenom var att 20

21 Fr.v. bakifrån: Ingrid Eiken, Stig Carlsson, Annica Landström Walther, Margareta Israelsson, Gunilla Bernhardsson, Anna-Stina Nordmark Nilsson. Fr.v. framifrån: Henrik Nevala, Lena Käld, Dedjo Engmark racerunning blir en godkänd sport i Sverige. En annan omdiskuterad motion var den om ett eventuellt namnbyte av det lite krångliga namnet Svenska Handikappidrottsförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté (SHIF/SPK). Mötet beslutade att en arbetsgrupp ska tillsättas för att utreda det hela. Utmärkelser och stipendier Lördagskvällen avslutades med kamratmiddag, och i samband med den de- lades det ut en rad utmärkelser och stipendier. Förbundets sponsor KIA delade ut kronor var till nio idrottare. Zebastian Modin och Pernilla Lindberg tog emot varsitt stipendium ur Sven Tumbas minnesfond. Dessutom utsågs tre nya Hall of Fame-medlemmar: basketspelaren Gunnar Berglund, samt eldsjälen Bengt Hollén och bordtennisspelaren Ernst Bolldén (båda postumt). På söndagen valdes den nya styrelsen, och efter diskussioner och omröstningar klubbade man till slut igenom valberedningens förslag. Det innebär att Anna-Stina Nordmark Nilsson blir ny förbundsordförande. Fyra ledamöter valdes för fyra år Stig Carlsson, Lena Käld, Gunilla Berhardsson och Ingrid Eiken. Dessutom valdes Annica Landström Walther för två år (fyllnadsval). Ledamöterna Margareta Israelsson, Henrik Nevala och Dedjo Engmark har två år kvar av sin mandatperiod. 21

22 Förbundsmötet 2013 SHIF/SPK:s nya ordförande: Utan bredd blir det ingen elit Anna-Stina Nordmark Nilsson Hon brinner för förändringar och menar att bredden och eliten lever i symbios. Möt SHIF/SPK:s nya ordförande Anna-Stina Nordmark Nilsson. Hon har redan en ganska klar bild av vilka förändringar som behövs inom Handikappidrotten. Det handlar om att vi måste hjälpa föreningarna att få ännu större kontinuitet. Vi har nästan 500 förening- När jag träffar Anna-Stina Nordmark Nilsson har det gått en månad sedan hon blev vald till ny ordförande i SHIF/SPK. Nu kommer hon direkt från ett styrelsemöte men inte med Handikappidrottsförbundet, utan med Svenska Kraftnät. Som styrelseproffs sitter hon med i en rad stora företag och organisationer, inom alla möjliga områden. Just hennes mångsidighet och stora erfarenhet från liknande uppdrag är en av anledningarna till att hon blev nominerad och vald till föreningens nya ordförande. För mig är inte verksamhetsinriktningen det väsentliga. Jag har bland annat jobbat som revisor och lärt mig att gå in i och snabbt lära mig och förstå oerhört många verksamheter. Det är något jag har tagit med mig även i andra uppdrag, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson. Hon har tidigare även varit vd för Piteå-Tidningen, vägdirektör för Norroch Västerbotten, landstingsdirektör i Norrbotten och hälso- och sjukvårdsdirektör i Stockholms Läns Landsting. Gillar förändringar Nu senast kommer hon från ett uppdrag som vd för Företagarna. Lägg till ett stort antal styrelseuppdrag och mångårig erfarenhet som auktoriserad revisor till cv:t och man förstår snabbt att Anna-Stina inte bara har ett enormt kontaktnät, utan dessutom gillar förändringar. Jag har i stort sett i alla uppdrag arbetat med förändringar, det har löpt som en röd tråd genom min karriär. Oavsett bransch och om det är i rollen som vd eller styrelsemedlem så har det mycket handlat om förändrings- och utvecklingsarbete. Anna-Stina Nordmark Nilsson Född: i Överkalix 1956 Bor: Fårön, Piteå skärgård och Stockholms innerstad Familj: Maken Ingemar Nilsson och två vuxna barn, Karolina och Oscar Favoritsport: ishockey, har varit akitv inom Piteå Hockey Senast lästa bok: En bok om idrottens historia, Utgiven av SISU 22

23 Vad tror du att beslutet kommer innebära för utvecklingen av racerunning i Sverige? Vi ser redan nu hur viktigt resurs- Forts. nästa sida ar som trots små medel gör ett fantastiskt jobb. Handikappidrotten är verkligen på frammarsch och verksamheterna har gjort strålande insatser, speciellt med tanke på den begränsade budgeten och hur strukturen ser ut ute i landet. Hon kallar landets föreningar för basen, och menar att det är de som står för den viktiga bredden. Utan bredd blir det ingen elit, och utan elit får man inte en lika stor bredd. Eliten bidrar med förebilder som gör att fler personer söker sig till idrotten, så allt hänger ihop. Mitt uppdrag, tillsammans med styrelsen, blir att skapa de förutsättningar som krävs för att verksamheten ska kunna bli ännu mer aktiv, säger Anna-Stina Nordmark Nilsson. Inbyggd motsättning Samtidigt menar hon att det inom handikappidrotten, precis som i många andra organisationer, finns ett slags inbyggd motsättning mellan bredd och elit som bygger på att det helt enkelt inte finns obegränsat med resurser. Det innebär att vi måste fördela resurserna dit de gör mest nytta, dit vi får bästa utväxlingen. Men det blir allt större fokus på handikappidrotten, och allt fler förstår hur viktig den är. Så ju mer vi visar framfötterna, såväl på förenings- och distriktsnivå som nationellt och internationellt, desto mer medel kommer vi att dra till oss. Viktigt att synas Med sin långa erfarenhet från tidningsbranschen förstår hon också vikten av att synas för att kunna växa. Många tror att det bara är de nationella mediegenomslagen som räknas. Jag har jobbat oerhört aktivt för att inta mediepostioner i många av mina jobb, och vet av erfarenhet att den lokala och regionala mediedelen måste sitta i en sån här struktur. Och då krävs det att föreningarna och distrikten själva får redskap för att kunna jobba direkt mot media. Det kan röra sig om allt från en lättskött hemsida där föreningarna själva kan lägga in resultat, rapporter och nyheter till att helt enkelt lära sig att tänka mer journalistiskt, och på så sätt få media att nappa på nyheterna. Det är både viktigt och roligt att synas i lokalpressen. Utövarna blir stolta när de ser sig själva i tidningen, och det hjälper till när det gäller att bygga såväl idrotten som självkänslan hos deltagarna. För att få fler utövare måste man synas, och hur gör man det på bästa möjliga sätt? Inte genom att köpa dyra annonsplatser, utan genom att få journalistiskt genomslag. Strategisk plan I höst kommer Anna-Stina och den nya styrelsen att arbeta fram en strategisk plan för SHIF/SPK, och först då kommer man att formulera nya mål och visioner för verksamheten. Racerunning godkänd sport i Sverige Ett av de stora besluten på förbundsmötet var att racerunning blir en godkänd sport i Sverige. Vi växlade några ord med eldsjälen Vicki Skure-Eriksson, som låg bakom motionen. Det är fantastiskt att få komma in i en verksamhet där det finns goda möjligheter att fortsätta bygga vidare på en idag i samhället förankrad verksamhet. Det är en väldigt ung organisation som har mängder av möjligheter. För mig är det verkligen ett hedersuppdrag att ha blivit utsedd till ordförande för förbundet. Text: Tomas Tirén Racerunning är en sport som kommit till Sverige relativt nyligen. I sporten tävlar man på löparbanor med specialbyggda trehjulingar utan pedaler, som gör att balansen inte är något hinder för deltagarna. Varför var det viktigt med ett godkännande? Det handlar dels om att man ska kunna få resursstöd för att köpa in cyklar, men även om att sporten ska kunna bli en gren i SM. Vi vill att Sverige ska driva på utvecklingen av racerunning i världen, och att det så småningom ska bli en gren i Paralympics, säger Vicki Skure-Eriksson. Hur länge har ni drivit frågan? Vi har drivit den sedan vi upptäckte sporten var första gången vi var med på det internationella racerunning-lägret i Köpenhamn. Där träffade vi bland annat företrädare för CPIS- RA, och bildade en liten internationellt sammansatt grupp med målet att sprida sporten. 23

24 Förbundsmötet 2013 stödet är för att locka folk till sporten. Bromsklossen när det gäller att starta upp en sådan här verksamhet är att man är tvungen att köpa in ett antal cyklar. Man måste ha några, i olika storlekar, för att kunna köra igång. På sikt hoppas vi att man ska kunna få cykeln förskrivningsbar, eftersom den är ett jättebra hjälpmedel i andra sammanhang också. Varför är racerunning en framtidssport? Många har inte muskelkraften i armarna eller balansen i benen för att kunna delta i annan friidrott. Och racerunning tar inte deltagare från annan friidrottsgren, utan ger istället en helt ny kategori utövare chansen att vara med. Text: Tomas Tirén En legendar tackar för sig Lars Löfström tackade nej till omval, och därmed lämnar Hall of fame-medlemmen SHIF/SPK:s styrelse efter totalt sex år. Hur känns det att sluta? Det känns skönt faktiskt. Jag har funderat länge och tog beslutet för något år sedan. Nu räcker det för mig, och jag lämnar hela idrottsvärlden. Jag har varit med i förbundet sedan 1969, och jag är mycket för att gamla stötar ska ge plats åt nya färska skott. Sen har jag också delvis tappat intresset, och då ska man inte sitta kvar. Det känns alldeles utmärkt att lämna över till en rolig och framåtblickande styrelse. Vad ska du göra istället? Jag har mina projekt. Jag jobbar och har min familj. Dessutom tycker jag om att utmana mig själv. Det har jag fått från idrotten, viljan att bryta gränser. Mitt nästa projekt är att bestiga Kilimanjaro i september, tillsammans med en bra kompis. Om du ser till din tid i styrelsen, är det något du är extra stolt över? Jag brinner mycket för Paralympics, så jag gillar att man startade det Paralympiska utskottet. Nu var jag själv inte med i det, men jag fick vara med och dra igång det. Något jag varit med i är Elitidrottsgruppen, som jobbade med RF, SOK och SHIF under ett års tid, för att distribuera ut de miljoner som staten hade satsat. Där känner jag att vi kom ganska långt. Nu har hela det systemet förändrats, men poängen är ändå att vi ska få ut mycket pengar till de aktiva, och i det arbetet fick jag vara med. Du är en förespråkare av ett namnbyte av SHIF/SPK? Bakgrunden är att jag aldrig har trivts med namnet Svenska Handikappidrottsförbundet. Jag har aldrig känt mig handikappad, och även om jag har en funktionsnedsättning så tycker jag inte att det är något jag ska behöva ta upp i tid och otid. Jag vill istället prata om min idrott, och så har det alltid varit för mig Är du nöjd med det mötet kom fram till? Ja, det viktiga är att vi tittar på ett nytt namn. Vi har funderat i många år och inte kommit fram till något bra. Men nu lutar jag åt att vi borde ta bort den första delen av namnet och helt enkelt stryka SHIF och snedstrecket, och istället bara kallas oss Sveriges Paralympiska Kommitté. Vi behöver inte hela tiden presentera oss som handikappade eller funktionsnedsatta. Vi skulle aldrig säga att Zlatan håller på med herridrott. Han är en fotbollsspelare, precis som att Jeffrey Ige är en kulstötare. Text: Tomas Tirén