SVENSKA FOLKETS SYN PÅ BISTÅND I TIDER AV ORO

Transkript

1 Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro SVENSKA FOLKETS SYN PÅ BISTÅND I TIDER AV ORO ANN-MARIE EKENGREN OCH HENRIK OSCARSSON Sammanfattning I en tid av säkerhetspolitisk oro och omfattande diskussioner om flyktingkrisen ökade andelen personer i Sverige som var negativt inställda till att minska det internationella biståndet till 52 procent hösten 15. Gapet mellan andelen biståndspositiva och biståndsnegativa har därmed ökat sedan finanskrisen 8-9. Även andelen svenskar som skänker pengar till en hjälporganisation minst en gång i månaden har ökat stadigt sedan år 1998, från 27 procent till 46 procent år 15. I ett försök att undersöka generaliteten av internationell forskning om vad som förklarar skillnader mellan biståndspositiva och biståndsnegativa personer har vi funnit att ju högre utbildningsnivå, ju högre politiskt intresse, ju högre hushållsinkomst, ju mer positiv man är till omfördelning i samhället och ju högre förtroende man har för samhällsinstitutioner, desto mer positiv är man till bistånd också i Sverige. Det innebär att våra resultat i stora delar bekräftar de studier som gjorts i USA på området. U nder hösten 15 fick historikern och underrättelseanalytikern Wilhelm Agrell uppmärksamhet när han argumenterade för att IS terrordåd i Europa, det komplicerade kriget i Syrien och krigshandlingar på många andra ställen i Mellanöstern borde betraktas som ett belägg för att tredje världskrig utbrutit. Historikern Henrik Höjer och freds- och konfliktforskaren Isak Svensson tillhörde dem som argumenterade emot: omfattningen på krigshandlingarna och antalet döda var alltför begränsat för att man skulle dra den slutsatsen (SvD , Metro ). Oavsett hur situationen bör betecknas är dock alla överens om att världen befinner sig i ett allvarligt och förvärrat säkerhetspolitiskt läge. Som ett resultat av det osäkra säkerhetspolitiska läget har flyktingsituationen i världen varit minst sagt ansträngd, med stora flyktingströmmar i närområdena (andra delar av Mellanöstern, samt vissa länder i Afrika). Även till Europa har stora skaror av människor sökt sig för att söka en fristad i en tid av krig och konflikter. Under hösten, mitt under flyktingkrisen, uppmärksammades de ekonomiska behoven för att hjälpa människor som valt att stanna kvar under svåra omständigheter till exempel i Syrien, men också de människor som fanns i flyktingläger eller på vandring mot exempelvis Europa. I slutet av augusti och under september beskrev ett stort antal tidningsartiklar hur människor och företag i Sverige valde att skänka pengar, mat och kläder till flyktingar och till hjälporganisationer. Den 29 september anordnades till exempel en stor gala till stöd för flyktingar kallad Ekengren, Ann-Marie & Oscarsson, Henrik (16) Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro i Jonas Ohlsson, Henrik Oscarsson & Maria Solevid (red) Ekvilibrium. Göteborgs universitet: SOM-institutet. 215

2 Ann-Marie Ekengren och Henrik Oscarsson Hela Sverige skramlar. Flera hjälporganisationer kunde notera en kraftig ökning av givandet och att många människor önskade engagera sig som volontärer (Svt Nyheter , G-P , SvD , Svt Nyheter ). Det är alltså i en inte helt normal utrikespolitisk situation som vi undersöker svenska folkets syn på bistånd 15, utan i ett sammanhang som innebär ett mycket stort fokus på det allvarliga läge som många människor befann sig i och där frågor om hjälp till människor på flykt och var gränserna går för vilka möjligheter som Sverige hade att hjälpa stod på både den mediala och politiska agendan. Syftet med kapitlet är att studera svenska folkets biståndsvilja, samt att undersöka giltigheten av några förklaringsfaktorer till varför vissa grupper är mer biståndsnegativa och andra är mer biståndspositiva. I takt med att omfattningen på flyktingströmmarna ökade under hösten blev debatten mer fokuserad på restriktivitet och att Sverige var tvunget att minska antalet personer som sökte asyl. I det sammanhanget fanns ett visst ökat fokus på att Sverige om möjligt skulle hjälpa flyktingar på plats och i deras grannländer, men naturligtvis också på gränser för hur mycket Sverige skulle kunna bidra. Sverige har sedan tidigt 196-tal haft målsättningen att biståndet ska utgöra en procent av BNI, och i praktiken uppnåddes den målsättningen i mitten av 197-talet. Under 199-talets ekonomiska kris sänktes biståndet och 1999 var biståndet nere på,7 procent av BNI, vilket för övrigt är FN:s egen norm för sina medlemsländer. Sedan år har biståndet ökat igen, och rört sig kring en procent av BNI, ibland till och med lite mer. Samtidigt har de så kallade avräkningarna ökat, dvs. att man använt en ökande andel av biståndsbudgeten till annat än fattigdomsbekämpning i andra delar av världen. Bland annat har biståndsbudgeten använts till flyktingmottagning. Ungefär procent av biståndsbudgeten användes för flyktingmottagning åren 12-14, medan så mycket som procent användes till flyktingmottagning 15 (Ekengren och Götz 13, Svt Nyheter ). De svarande i SOM-undersökningarna har vid ett stort antal tillfällen under de senaste åren fått ta ställning till förslaget att minska biståndet till utvecklingsländerna (se figur 1). Resultaten visar att gruppen biståndspositiva det vill säga andelen som tycker att det är ett ganska dåligt eller mycket dåligt förslag att minska biståndet till utvecklingsländerna har stigit till 52 procent 15. Andelen som tycker att det är ett ganska bra förslag eller mycket bra förslag att minska biståndet till utvecklingsländerna har samtidigt minskat till 17 procent. Å ena sidan kan 15 års SOM-undersökning visserligen sägas ha genomförts under en period av opinionshösten 8 procent av de svarande sände in sina enkäter före den 1 november då svenskarna hade en något mer givmild inställning i frågor om bistånd. Men å andra sidan är den tydliga uppgången del av en längre trend mot ökat stöd för svenskt bistånd som pågått sedan 12. Andelen biståndspositiva har alltså ökat under senare år. Gapet mellan andelen biståndspositiva och biståndsnegativa ökar. Andelen personer som svarar att de varken tycker att det är ett bra eller dåligt förslag att minska biståndet är 31 procent. 216

3 Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro Figur 1 Andelen positiva och negativa till förslaget att minska biståndet till utvecklingsländerna (procent) mycket/ganska dåligt förslag mycket/ganska bra förslag Kommentar: Resultaten visar andelen som ställer sig positiva (mycket bra+ganska bra förslag) till förslaget att minska biståndet till utvecklingsländerna (andelen biståndsnegativa) och andelen som ställer sig negativa (mycket dåligt+ganska dåligt förslag) till förslaget att minska biståndet till utvecklingsländerna (andelen biståndspositiva). Under perioden användes minska u-hjälpen som frågeformulering i SOM-undersökningarna. Eftersom båda formuleringarna användes i 7 års SOM-undersökningar kunde vi dra slutsatsen att skiftet av formulering haft mycket liten betydelse för skattningar av biståndsopinionen i Sverige (för fler analyser av svensk biståndsopinion, se t ex Ekengren & Oscarsson 1999; Abrahamsson & Ekengren ; Ekengren & Oscarsson 13). Källa: De nationella SOM-undersökningarna I SOM-sammanhang har biståndsopinionen studerats sedan 1987 (se t.ex. Abrahamsson & Ekengren, Ekengren & Oscarsson 13). Andelen biståndspositiva började på en hög nivå och år 1988 liknade biståndsopinionen i mångt och mycket den som råder idag. Under 199-talets ekonomiska kris sjönk andelen biståndspositiva kraftigt och under några år var andelen personer som ville minska biståndet större än de som ville bibehålla eller öka det. Men efter 1997 blev biståndsviljan starkare igen. Under -talet fanns ett stabilt flertal som uttryckte motstånd mot att minska biståndet. I samband med den globala finanskrisen under åren 8-9 sjönk biståndsviljan på nytt och opinionsläget kom att likna det som vi såg under den ekonomiska krisen under 199-talet. De hastigt försämrade ekonomiska utsikterna ledde till att stödet för svenskt bistånd minskade dramatiskt mellan 7 och 9, från 47 till 37 procent. Sedan den globala finanskrisen har biståndsviljan långsamt återhämtat sig även om det blev en ny minskning 11, men därefter har trenden varit att biståndsviljan ökat igen. Att biståndsviljan ökar hösten 15 är i linje med den trend som har rått de senaste fyra åren. 217

4 Ann-Marie Ekengren och Henrik Oscarsson Frågan är om det bara är biståndsviljan som ökat, eller om det ökande givandet som hjälporganisationerna vittnar om också avspeglar sig i hur ofta människor säger sig skänka pengar. Sätter en mer givmild attityd också prägel på människors faktiska handlande? Är det fler som skänker pengar eller blir medlemmar i humanitära hjälporganisationer? I figur 2 redovisas förändringen över tid för andelen svenskar som på månatlig basis eller oftare skänkt pengar eller stött någon hjälporganisation och andelen som uppger att de är medlemmar i en hjälporganisation. Figur 2 Andelen som skänkt pengar eller på annat sätt stött någon hjälporganisation minst en gång i månaden , samt andelen svenskar som är medlem i en hjälporganisation (procent) skänkt pengar till hjälporganisation Medlem i humanitär hjälporganisation Kommentar: Frågan om att skänka pengar till hjälporganisation ställs i ett frågebatteri om olika vanor. Huvudfrågan lyder: Hur ofta har du under de senaste 12 månaderna gjort följande? - Skänkt pengar till hjälporganisation. Sex svarsalternativ används: Ingen gång, Någon gång under de senaste 12 månaderna, Någon gång i halvåret, Någon gång i kvartalet, Någon gång i månaden, Någon gång i veckan, Flera gånger i veckan. Andelen som redovisas i figuren är de som svarat att de skänker pengar någon gång i månaden eller oftare. Frågan om medlemskap i hjälporganisation lyder: Är du medlem i någon typ av förening/organisation? - Humanitär hjälporganisation. Svarsalternativen är Nej, Ja och Ja, och jag har någon typ av uppdrag. Andelen som redovisas i figuren är de som svarat något av Ja-alternativen. Källa: De nationella SOM-undersökningarna Andelen svenskar som skänker pengar till en hjälporganisation minst en gång i månaden har ökat stadigt sedan 1998, från 27 procent till 46 procent 15. Ökningen har sin motsvarighet också i givarstatistiken för hjälporganisationer ( Det här kan naturligtvis avspegla dels att människor faktiskt känner ett behov av att i större utsträckning bidra till utsatta grupper, dels att organisationerna själva arbetar allt mer aktivt för att knyta upp personer till ett regelbundet, månatligt givande. Trenden visar tydligt att andelen som skänker pengar minst en gång i månaden ökar, och också att vi sett en extra kraftig ökning 218

5 Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro de senaste 2 åren. År 13 gav 37 procent pengar till en hjälporganisation minst en gång i månaden och bara två år senare är den siffran alltså 46 procent. Att skänka pengar regelbundet är ett sätt att hjälpa hjälporganisationernas arbete för behövande. En annan är att också bli medlem och på så sätt kunna användas i olika påtryckningsarbeten. Även andelen medlemmar ökar, men mycket långsamt och man kan här snarast tala om hög stabilitet. Andelen personer som är medlemmar i humanitära hjälporganisationer har ökat svagt från 13 procent 11 till 18 procent 15. Fyra förklaringar till variationen i människors biståndsvilja Tidigare studier om biståndopinionen (foreign aid opinion) har visat att om man jämför biståndsviljan i olika länder ligger den svenska biståndsviljan i topp, tillsammans med andra länder som Danmark, Finland, Nederländerna, Italien, Luxemburg och Grekland. Biståndsviljan i USA brukar hamna i botten i sådana länderkomparativa jämförelser (Diven & Constantelos 9:119). Vi vet också att även om biståndsviljan har varit hög i många europeiska länder varierar också det faktiska biståndsgivandet mycket mellan länder. De nordiska länderna och Nederländerna tillhör de länder som gett mest statligt bistånd sett till andel av BNI (bruttonationalinkomst). Eftersom detta inte är en länderkomparativ studie är det dock inte variationer mellan olika länder som vi är ute efter att förklara. Däremot skulle vi vilja förklara den variation som finns mellan olika grupper i Sverige. Att biståndsviljan ökar 15 i förhållande till tidigare år, liksom viljan att vara en månatlig givare eller att bli medlem i humanitära organisationer, står klart. Men samtidigt är det vi hittills har redovisat ett genomsnitt i befolkningen i stort och när vi tittar närmare på fördelningen i olika grupper ser vi stora variationer. Tidigare forskning, företrädelsevis amerikanska studier, har kunnat belägga ett antal samband mellan bakgrundsfaktorer som inställning till omfördelning, ekonomiskt välstånd, kunskap och samhällsförtroende och biståndsvilja. Vi vill här pröva hur väl dessa förklaringar håller streck i en svensk kontext. Det är svårt att på förhand ha några tydliga förväntningar på resultaten. Ett sätt att tänka är att om det visar sig att de förklaringar på individnivå som vanligtvis finner stöd i USA även får stöd i fallet Sverige, borde vi i så fall bli ännu mer säkra på att förklaringarna äger mer generell giltighet. På forskarspråk brukar den typen av forskningsdesign gå under namnet mest olika design, eller Most Different Systems Design (Esaiasson et al. 11). Sverige och USA är så pass olika varandra med avseende på allmänna nivåer av bland annat tillit, kunskaper och omfördelning för välfärd att det är intressant att jämföra länderna med avseende på om samma förklaringar till biståndsopinon är giltiga. Sverige brukar beskrivas som ett land där tilliten till samhällsinstitutioner är hög (jfr Bo Rothsteins och Sören Holmbergs kapitel i denna volym), medan USA är ett land med låg tillit. Sverige 219

6 Ann-Marie Ekengren och Henrik Oscarsson brukar beskrivas som ett land med många välinformerade medborgare, medan motsatsen har framförts om USA. Slutligen, Sverige är ett land som ägnat sig åt betydande ekonomisk omfördelning mellan olika samhällsgrupper, medan USA inte har gjort det. En första analys avser att pröva om det är så att personer med större kunskap om hur bistånd fungerar och vilka mottagare som finns för biståndet också är mer positivt inställda till bistånd. Tidigare studier visar att européer generellt sett har ganska bra uppfattning om aktuella biståndsnivåer i sina länder, vilket också gäller svenskar (Diven & Constantelos 9:122), medan amerikaner tidvis har beskrivits som okunniga, vilket fler studier över tid har tillbakavisat (Milner & Tingley 13: 39). I likhet med tidigare studier har vi valt att låta hög utbildningsnivå och högt politiskt intresse fungera som indikatorer på om man sannolikt är mer benägen att kunna mer om bistånd. Den amerikanska forskningen har visat (se t ex Gilens 1) att det finns ett samband mellan kunskap och inställning till bistånd, som beror på att okunniga medborgare kraftigt överskattar storleken på det internationella biståndet och därför ställer sig mindre positiva till bistånd. Frågan är om liknande kunskapseffekter på biståndsviljan finns även i Sverige? Är det så att högre kunskap om bistånd också leder till en mer positiv inställning till bistånd? En andra analys avser att pröva om det är så att personer som är ekonomiskt nöjda med sin och landets situation är mer positivt inställda till bistånd (Diven & Constantelos 9:124, Paxton & Knack 8:3). Vi har i tidigare studier i Sverige också kunnat visa att det finns ett samband på aggregerad nivå; i tider av ekonomisk framgång tenderar biståndsviljan att vara högre (Ekengren & Oscarsson 1999; Abrahamsson & Ekengren ; Ekengren & Oscarsson 13). Det sambandet har dock bara visat sig på individnivå under särskilda omständigheter. Är det så att individer som uppfattar en positiv ekonomisk utveckling också är mer positivt inställda till bistånd? En tredje analys avser att pröva om det är så att personer som är benägna att tycka att det är positivt att omfördela resurser i samhället är mer positiva till bistånd (Diven & Constantelos 9: 125). Tanken är att individer hyser vissa kärnvärden där ett sådant är huruvida man tycker att samhället ska bistå svaga individer eller om man tycker att enskilda individer i första hand måste ta eget ansvar. Frågan är alltså om personer som tycker att samhället bör ägna sig åt omfördelning och utjämning av samhälleliga resurser också är mest positiva till bistånd, även om det alltså handlar om bistånd till människor i andra länder. En fjärde analys avser att pröva om personer som har ett större förtroende för samhällets institutioner också är mer positiva till bistånd (Paxton & Knack 8: 5). Givet rapporter om problem med bistånd som inte når fram eller korruption i mottagarländer är det inte omöjligt att individer som tror att det egna samhällets institutioner förmår hantera sådan information på ett bra sätt också är mer positiva till bistånd. Eftersom det är skattepengar som finansierar biståndet, blir det alltså viktigt att det finns ett förtroende för myndigheter i Sverige, särskilt så 2

7 Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro klart sådana institutioner som på något sätt är delaktiga i biståndsarbete. Frågan är alltså om det är så att individer med högt förtroende för samhällets institutioner också är mer positiva till bistånd? I tabell 1 har vi samlat resultat från bivariata analyser som är tänkta att pröva de fyra förklaringarna en i taget. Data är hämtade från flera olika sentida SOMundersökningar och vi har försökt använda flera olika operationaliseringar av kunskap, ekonomi, omfördelningsattityder och samhällsförtroende. Resultaten i tabell 1 visar att resultaten från den internationella forskningen i mångt och mycket bekräftas också i en svensk kontext. Vi har använt SOMundersökningar mellan 11 och 15 för att pröva våra hypoteser. Om vi börjar med hypotesen att kunniga personer sannolikt är mer positivt inställda till bistånd så finner vi att personer som har högre utbildning och högre politiskt intresse är mer biståndspositiva än personer med lägre utbildning eller lågt politiskt intresse (tau +.23, +.17). I enlighet med den andra hypotesen kunde vi förvänta oss att personer som har en god egen ekonomi och som bedömer samhällsekonomin som god också är mer biståndspositiva. Vi får stöd för att personer med en egen god ekonomi också är något mer biståndspositiva (tau +.9), men vi får inget stöd för tanken att personer som bedömer samhällsekonomin som god också är mer biståndspositiva (tau -.3). Resultaten från det svenska fallet bekräftar alltså inte fullt ut de mönster som man funnit i internationell forskning. Enligt den tredje hypotesen förväntade vi oss att personer som är positivt inställda till att omfördela ekonomiska resurser i samhället också är mer biståndspositiva. Personer som vill minska inkomstskillnaderna i samhället (tau +.6), personer som inte vill minska den offentliga sektorn (tau -.) och personer som intar en vänsterposition på vänster-högerskalan (tau -.15) är något mer biståndspositiva än personer som inte vill omfördela. Till sist har vi den fjärde hypotesen som förutspådde att personer som har lägre förtroende för samhällsinstitutioner också blir mer skeptiska till bistånd, sannolikt som ett resultat av att de därmed inte har förtroende för att biståndet kan administreras på ett lämpligt sätt. Dels har vi skapat ett förtroendeindex med alla 21 institutioner som undersöks i SOM (jfr Sören Holmbergs och Lennart Weibulls kapitel i denna volym), dels har vi undersökt de fyra institutioner som är särskilt förknippade med att också hantera biståndsfrågor på något sätt, nämligen regering, riksdag, EU-kommissionen, EU-parlamentet och FN. Resultaten visar att personer med högt förtroende för samhällets institutioner (tau +.13) är mer biståndspositiva. Samma samband återfinns även för personer med högt förtroende för de mer biståndsnära institutionerna riksdag, regering, EU-institutionerna samt FN (tau +.11). 221

8 Ann-Marie Ekengren och Henrik Oscarsson Tabell 1 Samband mellan graden av biståndsvilja och fyra olika förklaringsfaktorer (kunskapsnivåer, ekonomi, attityder till omfördelning och samhällsförtroende), SOM-undersökningar (tau) bivariat samband tau r n Kunskaper om bistånd Utbildningsnivå (4 kategorier) JA Politiskt intresse (4 kategorier) JA Ekonomisk välfärd Hushållsinkomst (5 kategorier) JA Retrospektiva ekonomiska bedömningar (3 kategorier) NEJ Attityder till omfördelning Minska inkomstskillnaderna i samhället JA Minska den offentliga sektorn JA Vänster-högeridentifikation JA Samhällsförtroende Förtroendeindex 21 institutioner (Cronbacks alpha=,91) JA Förtroende för regering, riksdag, EU-kommissionen, EU-parlamentet och FN JA Kommentar: Antalet svarande som analyserna bygger på varierar eftersom frågan om biståndsvilja inte förekommit tillsammans med andra frågor i alla editioner av de nationella SOM-undersökningarna under åren I tabellen redovisas två olika korrelationsmått, tau-b och pearson s r. Tau-måttet är ett sambandsmått för variabler på ordinalskalenivå medan det mer bekanta Pearson s r används för att beskriva korrelationen mellan variabler på intervallskalenivå. Båda måtten beskriver riktning och styrka i korrelationen och går mellan -1 och +1. Som synes har valet av korrelationsmått inte någon betydelse för huvudresultaten i kapitlet. Källa: De nationella SOM-undersökningarna Våra svenska data bekräftar alltså i mångt och mycket de resultat som internationella studier har funnit. Det enda undantaget handlade om bedömningar av samhällsekonomin, där det inte fanns några samband i den svenska kontexten. Sammanfattningsvis visar alltså våra resultat att ju högre utbildningsnivå, ju högre politiskt intresse, ju högre hushållsinkomst, ju mer positiv man är till omfördelning i samhället och ju högre förtroende man har för samhällsinstitutioner, desto mer positiv är man till bistånd. För att undersöka om de fyra hypoteserna visar tydliga samband med biståndsvilja även i en flervariabelanalys har vi också genomfört en serie regressionsanalyser för att skatta effekterna av utbildning, ekonomi, attityder till omfördelning och samhällsförtroende under kontroll för varandra. I figur 3 redovisas predicerade sannolikheter att tillhöra kategorin biståndsvänliga för olika grupper. Beräkningarna av den förväntade biståndsviljan i olika grupper sker under antagandet att alla andra variabler i modellen hålls vid sitt medelvärde (se figur 3). 222

9 Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro Figur 3 7 Biståndsviljan bland personer med olika utbildning, intresse, hushållsinkomst, vänster-högeridentifikation och samhällsförtroende (predicerad sannolikhet att tillhöra kategorin biståndsvänliga), Predicerade sannolikheter Predicerade sannolikheter Låg utbildning Medel utbildning Hög utbildning Utbildningsnivå Mycket låg Ganska låg Medel inkomst Hushållsinkomst Ganska hög Mycket hög Predicerade sannolikheter Predicerade sannolikheter Mycket intresserad Ganska intresserad Inte särskilt intresserad Inte alls intresserad Klart till vänster Något till vänster Varken eller Något till höger Klart till höger Politiskt intresse Vänster-högeridentifikation Kommentar: Resultaten är hämtade från en logistisk regressionsanalys med biståndsvilja som beroende variabel (1=anser att förslaget att minska biståndet till utvecklingsländerna är ett mycket eller ganska dåligt förslag). De predicerade sannolikheterna har multiplicerats med av pedagogiska skäl eftersom de då enklare kan tolkas som procenttal. Övriga variabler är undersökningsår, utbildning, politiskt intresse, hushållsinkomst, vänster-högeridentifikation och samhällsförtroende (indexet består av totalt 21 bedömda institutioner men är här kategoriserat i fem lika stora grupper). Hushållsinkomst har i analysen delats in i fem lika stora grupper (mycket låg= <tkr, ganska låg=1- tkr, medelinkomst=1- tkr, ganska hög=5-7 tkr, mycket hög=>71 tkr). Alla kategorier har använts som dummyvariabler i analysen, vilket möjliggör för oss att upptäcka även icke-linjära samband. Antal svarande är totalt personer. Källa: De nationella SOM-undersökningarna Predicerade sannolikheter 7 6 Mycket lågt 44 Ganska lågt 48 Varken eller 52 Ganska högt Förtroendet för samhällsinstitutioner 55 Mycket högt 223

10 Ann-Marie Ekengren och Henrik Oscarsson Flervariabelanalyserna ger stöd för tre av våra fyra hypoteser. Bakåtblickande ekonomiperceptioner som gäller landets ekonomi visar sig inte ha någon betydelse alls för svenskars inställning till bistånd. I det svenska fallet fungerar hushållsinkomst som en bättre indikator på ekonomiskt välstånd i våra modeller. Det halvstarka sambandet mellan hushållsinkomst och biståndsvilja överlever intakt i en flervariabelanalys: framför allt är det personer i hushåll med de allra högsta inkomsterna som tillhör de mer biståndsvänliga. Även under kontroll för varandra gäller alla de övriga samband vi funnit tidigare. Allt annat lika har utbildning, politiskt intresse, inkomster och samhällsförtroende en positiv påverkan på människors benägenhet att ställa sig positiva till bistånd till utvecklingsländer. Som ett resultat av det stora datamaterial vi använt oss av är även små skillnader mellan de kategorier som presenteras i figur 3 statistiskt signifikanta. Ett samband som blir tydligare i en flervariabelanalys gäller den generella inställningen till omfördelning, här operationaliserat som vänster-högeridentifikation. Den enligt modellen förväntade andelen biståndsvänliga är klart högre bland personer som identifierar sig klart till vänster i politiken (65 procent) än bland personer som identifierar sig klart till höger (29 procent). Biståndsvänner är utbildade, stadgade och förtroendefulla Hösten 15 var svensk biståndsvilja på topp, sett vid en jämförelse tillbaka till 1987 enligt SOM-undersökningen. I en tid av säkerhetspolitisk oro och omfattande diskussioner om flyktingkrisen ökade andelen personer i Sverige som var negativt inställda till att minska biståndet. Internationell forskning om biståndsvilja har i första hand utvecklats genom amerikanska studier och på basis av urvalsstudier av amerikanska medborgare. Med tanke på att Sverige och USA är så olika varandra i många avseenden har vi velat undersöka om samma hypoteser som fungerar för att förklara amerikansk biståndsvilja fungerar för att förklara skillnader mellan biståndspositiva och biståndsnegativa personer också i Sverige. Resultaten visar att tre av fyra hypoteser fick stöd också i Sverige, medan den fjärde hypotesen bara fick begränsat stöd. Personer som är välutbildade och politiskt intresserade är sannolikt mer kunniga om bistånd och då också mer positivt inställda till detsamma. Personer som är positivt inställda till omfördelning av gemensamma resurser på nationell nivå är också mer positivt inställda till bistånd. Personer som har högt förtroende för samhällsinstitutioner litar på att biståndet administreras på ett bra sätt och är därför mer biståndspositiva än personer som har låg tillit till våra samhällsinstitutioner. Personer som har en god hushållsekonomi är också mer positiva till bistånd, men däremot fick vi inget stöd för tankegången att personer som gör en mer positiv bedömning av samhällsekonomin också är mer positiva till bistånd. 224

11 Svenska folkets syn på bistånd i tider av oro Slutsatsen av våra studier är alltså att vi har kunnat ge den internationella forskningen stöd i stora delar och vi har därigenom utökat dess generalitet. De faktorer som vi studerat i det här kapitlet kan därmed sägas ingå i en grundmodell för att förklara biståndsvilja också i Sverige och utgör därmed en god grund för fortsatt forskning på området. Vi ser goda möjligheter att föra in ytterligare förklaringsfaktorer som t.ex. religiösa värderingar, kön, ålder och partisympati till denna grundmodell. Referenser Abrahamsson, Hans & Ann-Marie Ekengren (). Försvagad biståndsvilja. I Nordiskt ljus. Sören Holmberg & Lennart Weibull. Göteborgs universitet, SOM-institutet. Abrahamsson, Hans & Ann-Marie Ekengren (). Förvagad biståndsvilja. I Holmberg, Sören & Lennart Weibull, Red. (). Nordiskt ljus. Göteborgs universitet, SOM-institutet. Diven, Polly & Jon Constantelos (9). Explaining generosity: a comparison of US and European public opinion on foreign aid. Journal of Transatlantic Studies, 7:2, Ekengren, Ann-Marie & Henrik Oscarsson (1999). Solidaritet med omvärlden? Biståndsviljan i Sverige Göteborgs universitet, Statsvetenskapliga institutionen. Ekengren, Ann-Marie & Henrik Oscarsson (13). Svensk biståndsopinion I Weibull, Lennart, Annika Bergström & Henrik Oscarsson, Red. (13). Vägskäl. Göteborgs universitet, SOM-institutet. Ekengren, Ann-Marie & Henrik Oscarsson (13). Svensk biståndsopinion I Weibull, Lennart, Henrik Oscarsson och Annika Bergström (red). Vägskäl, SOM-rapport 59. Göteborgs universitet: SOM-institutet. Ekengren, Ann-Marie och Norbert Götz (13). The One Per Cent Country: Sweden s Internalization of the Aid Norm i Olesen, Thorsten B, Pharo, Helge och Paaskesen, Christian (red.) Saints and Sinners. Official Development Aid and its Dynamics in a Historical and Comparative Perspective. Oslo: Akademika. Esaiasson, Peter, Mikael Gilljam, Henrik Oscarsson & Lena Wängnerud (11). Metodpraktikan. Om konsten att studera människa, politik och samhälle. 4:e upplagan. Stockholm, Norstedts Juridik. Gilens, Martin (1). Political ignorance and collective policy preference in the US. American Political Science Review 95(2): Milner, Helen, V & Dustin Tingley (13). Public Opinion and Foreign Aid: A Review Essay. International Interactions, 39:3, Paxton, Pamela & Stephen Knack (8). Individual and Country-Level Factors Affecting Support for Foreign Aid. The Policy Research Working Paper

12