Angående promemorian Gränsöverskridande fusioner (Ds 2006:22)

Transkript

1 YTTRANDE AD / Sundsvall (10) Tfn: Fax: bolagsverket@bolagsverket.se Justitiedepartementet Enheten för fastighetsrätt och associationsrätt Stockholm Angående promemorian Gränsöverskridande fusioner (Ds 2006:22) Bolagsverket avger härmed följande yttrande med anledning av ovan rubricerade remiss. Sammanfattning Bolagsverket ser positivt på att föreningslagens bestämmelser om nationella och gränsöverskridande fusioner sker med aktiebolagslagens bestämmelser som förebild. Bolagsverket tillstyrker att det är verket som skall vara den myndighet som skall lämna föreningar tillstånd att verkställa fusionsplanen. Bolagsverket tillstyrker vidare att det är verket som skall vara den myndighet i Sverige som på begäran utser oberoende sakkunnig. Bolagsverket avstyrker förslaget att bestämmelser om gränsöverskridande fusion skall tas in i de lagar som reglerar de associationsformer som direktivet 1 är tillämpligt på. Bolagsverket föreslår istället att det införs en särskild lag om gränsöverskridande fusioner. Bolagsverket tillstyrker den föreslagna ikraftträdandetidpunkten. Bolagsverkets synpunkter på promemorian I promemorian har det särskilt givits uttryck för att det är angeläget att de svenska bestämmelserna ligger så nära direktivets bestämmelser som möjligt. Bolagsverket har därmed genomgående beaktat detta i de synpunkter och förslag som verket nu lämnar i sitt yttrande. Nedan följer verkets kommentarer på författningsförslag och överväganden som gjorts i promemorian. 1 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar (tionde bolagsdirektivet)

2 2 (10) 1 Författningsförslag 1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 7 kap. 17 I det föreslagna sista stycket första meningen bör ordet att ändras till ett (...eller allmän domstol genom ett beslut som har vunnit laga kraft ). 1.6 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 23 kap. 36 Bolagsverket noterar att bestämmelsen i 23 kap. 45 aktiebolagslagen (ABL) inte finns uppräknad i 23 kap. 36 samma lag om tillämpliga bestämmelser vid gränsöverskridande fusion. Enligt Bolagsverkets mening bör det finnas en hänvisning till 23 kap. 45 ABL i nämnda bestämmelse. 23 kap. 51 I första stycket andra punkten hänvisas till bestämmelserna om revisorsgranskning i och Hänvisningen bör dock, menar Bolagsverket, ske till och istället. 23 kap. 51 I sista stycket skall möjligen ordet revisorsyttrande strykas. 23 kap. 52 Med anledning av ändringen i ABL, som innebär att 23 kap. 36 ersätts av 23 kap. 52, måste även hänvisningen i 7 kap. 51 tredje stycket ABL ändras. 5 Överväganden 5.2 Lagtekniska frågor I promemorian föreslås att bestämmelser om gränsöverskridande fusioner tas in i de lagar som reglerar de olika associationsformer som direktivet är tillämpligt på. Bolagsverket förordar dock, av nedan angivna skäl, att bestämmelser om gränsöverskridande fusioner tas in i en särskild lag.

3 3 (10) Inledningsvis kan sägas att Bolagsverket anser att det finns ett behov av en särskild lag som behandlar gränsöverskridande fusioner. Det är Bolagsverkets uppfattning att den nuvarande aktiebolagslagens bestämmelser inte bör tyngas av ytterligare bestämmelser som endast ett fåtal bolag kommer att beröras av. Med en sådan ordning skulle, menar verket, rättsområdet bli mer lättillgängligt för både företagen, ombuden och rättstillämparen. Alternativet till en särskild lag är att det i aktiebolagslagen införs ett separat kapitel som endast reglerar gränsöverskridande fusioner. Bolagsverket är vidare av den uppfattningen att det vid gränsöverskridande fusioner, då flera medlemsstater deltar, inte ska finnas alltför stort utrymme för tolkningar i den praktiska rättstillämpningen, eftersom det skulle kunna försvåra prövningen av fusionens giltighet och förfarandet i sig. Ett exempel på sådan oklarhet som kan komma att uppstå med den nu valda lagtekniken anges nedan. Av promemorian framgår klart att de föreslagna bestämmelserna om gränsöverskridande fusioner i aktiebolagslagen är tillämpliga även på europabolag. Detta eftersom ju ett redan bildat europabolag med säte i Sverige följer de bestämmelser som avser publika bolag i aktiebolagslagen. När det dock gäller själva bildandet av ett europabolag genom fusion, som ju också är att se som en gränsöverskridande fusion, kan det, menar Bolagsverket, bli oklart vilka bestämmelser i kapitel 23 i aktiebolagslagen som skall vara tillämpliga i de fall där SE-förordningen 2, lagen om europabolag och förordningen om europabolag saknar reglering. Ett konkret exempel där oklarhet kan uppstå är huruvida 23 kap. 41 ABL skall vara tillämplig på SE-bolag under bildande genom fusion, jfr artikel 22 i SE-förordningen. Om denna bestämmelse inte skall tillämpas på europabolag som skall bildas genom fusion bör en motsvarande bestämmelse tas in i lagen om europabolag. Bolagsverket har i samband med ett ärende rörande bildande av europabolag genom fusion fått förfrågan om att utse oberoende granskare i enlighet med artikel 22 i SE-förordningen. Om lagstiftaren ändå väljer att hålla fast vid den nu föreslagna lagtekniken utgår Bolagsverket från att det klargörs i förarbetena huruvida de särskilda bestämmelserna i aktiebolagslagen om gränsöverskridande fusioner skall tillämpas även i ärenden som rör bildande av ett europabolag genom fusion. 5.3 En modernisering av föreningslagens fusionsregler Inledningsvis kan nämnas att Bolagsverket tillstyrker att anpassningen av bestämmelserna om inhemska och gränsöverskridande fusioner sker med aktiebolagslagens bestämmelser som förebild. Aktiebolagslagens bestämmelser är sedan länge väl inarbetade och den tilllämpnings- och registreringspraxis som har utvecklat sig över tiden är, såvitt Bolagsverket bedömer det, i tillämpliga delar direkt överförbara till tillämpningen av bestämmelserna i det föreslagna fusionsförfarandet i lagen om ekonomiska föreningar (LEF). 2 Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag

4 4 (10) 5.6 Offentliggörande (artikel 6) Vissa av de uppgifter som kungörelsen av fusionsplanens registrering skall innehålla enligt 23 kap. 42 andra stycket ABL samt i 12 kap. 4 LEF bör företrädesvis tas in i fusionsplanen. Bestämmelsen i 23 kap. 38 punkt 1 ABL och 12 kap. 24 LEF bör därför, enligt Bolagsverkets mening, kompletteras med en hänvisning till bestämmelsen i 23 kap. 42 ABL respektive 12 kap.4 LEF. Ett annat alternativ är att uppgifterna, samtliga eller vissa av dem, anges i anmälan om registrering av fusionsplanen. Bolagsverket ser gärna att uppgift även lämnas om bolagens nationalitet. När det gäller adressuppgifter och andra kontaktuppgifter till bolagen kan det tyckas mer naturligt att dessa anges i registreringsanmälan. Eftersom det ankommer på Bolagsverket att kungöra nämnda uppgifter är det av naturliga skäl viktigt att det, i så fall, av den kommande förordningstexten framgår vad anmälan skall innehålla. 5.7 Styrelsens rapport (artikel 7) Enligt den föreslagna bestämmelsen i 23 kap. 39 ABL skall styrelsens redogörelse fogas till fusionsplanen. Om avsikten med bestämmelsen är att det inte skall finnas något utrymme för att ta in redogörelsen direkt i fusionsplanen är det, enlig Bolagsverkets uppfattning, viktigt att det tydliggörs att innebörden av begreppet fogas till är att redogörelsen skall vara en från fusionsplanen fristående handling. Det är särskilt viktigt med tanke på att direktivet inte, i och för sig, hindrar att det införs nationella bestämmelser som tillåter att redogörelsen tas in direkt i fusionsplanen. Om avsikten är den ovan nämna bör det alltså, enligt Bolagsverkets uppfattning, inte lämnas något utrymme för annan tillämpning av bestämmelsen. På så sätt kan man också i den praktiska tillämpningen undvika direkta tilllämpningssvårigheter, så som frågan om en fusionsplan kan ligga till grund för registrering om den innehåller styrelsens redogörelse eller om registrering i sådant fall skall vägras. Vidare följer av 23 kap. 39 ABL att styrelsens redogörelse skall avse i fusionen deltagande svenska bolag. Av vad som framgår av kommentaren till den föreslagna bestämmelsen och vad som sägs under överväganden synes det inte föreligga några hinder för att styrelserna i de deltagande bolagen avger en gemensam redogörelse. Enligt kommentaren torde det t.o.m. som regel vara lämpligt att avge en gemensam redogörelse. Eftersom det främsta syftet med styrelsens redogörelse är att aktieägare, borgenärer och anställda skall kunna ta ställning till fusionen och de konsekvenser den kan komma att medföra för dessa anser Bolagsverket att det måste ligga i sakens natur att redogörelsen upprättas på det eller de språk som möjliggör detta. Det är relativt vanligt förekommande att handlingar ges in till Bolagsverket på annat språk än svenska, vanligtvis är det fråga om engelskspråkiga handlingar. Bolagsverket utgår ifrån att det även vid gränsöverskridande fusioner kommer att ges in handlingar på annat språk än svenska. För att möjliggöra för alla som vill ta del av t.ex. styrelsens redogörelse bör det krävas att denna skall vara översatt till respektive deltagande bolags nationella språk. Språkfrågan bör därför, enligt Bolagsverkets uppfattning, klargöras särskilt så att direkta tillämpningssvårigheter kan undvikas eller i vart fall minimeras.

5 5 (10) Vad avser stadgandet i 23 kap.39 ABL om skälig tid saknar Bolagsverket ett resonemang kring frågan om vad som kan anses vara skälig tid. Bolagsverket kan av erfarenhet säga att allmänna frågor av det slaget generellt ställs till verket. Det är därför sannolikt att det kommer att förväntas att verket, i samband med eller inför ett fusionsärende, skall kunna göra en bedömning av den tid som avses. Det är lämpligt att det i specialmotiveringen till den aktuella bestämmelsen i vart fall finns ett allmänt resonemang om vad som kan anses vara skälig tid i sammanhanget. 5.8 Rapport av oberoende sakkunnig (artikel 8) Med hänvisning till artikel 8 i det tionde bolagsdirektivet föreslås i 23 kap. 41 ABL och 12 kap. 30 LEF att oberoende sakkunniga kan utses att gemensamt granska fusionsplanen. Granskningen skall utmynna i ett gemensamt yttrande. Oberoende sakkunniga skall utses av behörig myndighet, vilken i Sverige föreslås vara Bolagsverket. Bolagsverket instämmer, i och för sig, i att det är naturligt i sammanhanget att den behöriga svenska myndighet som avses i artikel 8 i det tionde bolagsdirektivet är Bolagsverket. Verket ställer sig dock frågan om bolagen själva kan eller skall föreslå oberoende sakkunnig för uppdraget. Om det anses att bolagen kan föreslå någon för uppdraget uppkommer frågan om denne i så fall är att betrakta som oberoende i förhållande till bolagen, i den mening som avses med bestämmelsen. I sammanhanget kan en jämförelse med Bolagsverkets uppdrag att förordna likvidatorer vara av intresse, bland annat när det gäller frågan om själva förordnandet av oberoende sakkunnig, registrering av den som förordnas och ersättning till denne. Vad avser frågan om ersättning förutsätter Bolagsverket att bolagen bär kostnaden eftersom de är dessa som begär att oberoende sakkunnig skall utses. Även i detta sammanhang noterar Bolagsverket att språkfrågan aktualiseras eftersom sakkunnigyttrandet skall omfatta samtliga deltagande bolag och således är en handling som samtliga berörda skall ha möjlighet att ta del av, se vidare vad som har anförts nedan under övriga kommentarer från Bolagsverkets sida. 5.9 Godkännande av stämman (artikel 9) I de fall då ett beslut om att godkänna fusionsplanen förenas med villkor som innebär att en senare bolagsstämma godkänner formerna för arbetstagarnas medverkan i övertagande bolag infinner sig några frågetecken angående hur Bolagsverket förväntas agera. Bland annat gäller det frågan om när fusionsplanen blir gällande, vilket har betydelse för rättidsprövningen av en inkommen ansökan. Enligt 23 kap. 20 ABL skall ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ges in till Bolagsverket inom en månad från det att planen blev gällande. Eftersom gällandebegreppet är knutet till bolagsstämmans godkännande är det viktigt att det klargörs om det är den första stämmans beslut som är avgörande för när planen blir gällande. Det framstår nämligen inte som självklart, menar Bolagsverket, om fusionsplanen blir gällande vid den första eller vid den efterföljande bolagsstämman. En annan fråga som uppkommer är när den andra bolagsstämman skall hållas. Det kan få betydelse vid Bolagsverkets tillståndsprövning, nämligen vad avser frågan om verket kan lämna tillstånd till verkställighet om det i fusionsplanen uppställda villkoret inte är uppfyllt.

6 6 (10) Bolagsverket är av den bestämda uppfattningen att det i vart fall inte skall ankomma på verket att bevaka att de uppställda villkoren är uppfyllda. Det åligger styrelsen i ett bolag att kalla till ny bolagsstämma varför Bolagsverket anser att det då även skall vara styrelsens ansvar att underrätta verket om att en senare bolagsstämma har hållits Kontroll av fusionens laglighet och utfärdande av fusionsintyg (artiklarna 10 och 11) Av artikel 11.2 i det tionde bolagsdirektivet följer att varje fusionerande bolag skall överlämna det fusionsintyg som avses i artikel 10.2 till den myndighet som avses i artikel 11.1 inom sex månader från fusionsintygets utfärdande. I promemorian föreslås i 23 kap 48 ABL att, om Bolagsverket är den myndighet som avses i direktivets artikel 11.1, en anmälan om registrering av genomförandet av fusionen skall göras senast två månader efter det att ett beslut om tillstånd att verkställa fusionsplanen har vunnit laga kraft. I bestämmelsens tredje stycke anförs att fusionen får registreras endast om, såvitt nu är av intresse, de utländska bolag som deltar i fusionen har gett in fusionsintyg. Bolagsverket ställer sig här frågande till varför anmälningstiden i dessa fall måste vara så kort som två månader då de inblandade bolagen har sex månader på sig från det att intyg utfärdades att överlämna detta till den myndighet som avses i direktivets artikel i detta fall Bolagsverket. Det kan således förflyta en avsevärd tid från det att anmälan kommer in till Bolagsverket till dess att ärendet verkligen registreras pga. av att fusionsintygen ges in lång tid efter själva anmälan. Det kan tänkas, menar Bolagsverket, att detta uppfattas som en olägenhet för företagen eftersom de måste ha flera tidsfrister att iaktta i de fall kontroll av den gränsöverskridande fusionens lagenlighet skall ske i Sverige. En jämförelse kan göras med europabolagen (och även med europakooperativen) där det inte finns en motsvarande tidsfrist som nu föreslås i promemorian utan där Bolagsverket har tillämpat bestämmelsen i artikel 26.2 i SEförordningen, dvs. att bolaget skall överlämna fusionsintygen till verket inom sex månader från intygets utfärdande. Intygen kan då ges in samtidigt som anmälan enligt artikel 12 i SEförordningen görs, jfr 4 förordningen (2004:703) om europabolag. Nu sagda gäller även föreslagen bestämmelse i 12 kap. 37 LEF Säkerställandet av arbetstagarnas rätt till medverkan Vad avser bestämmelsen i 23 kap. 38 andra stycket ABL om arbetstagarnas medverkan bör det av lagkommentaren framgå att det i fusionsplanen, i de fall då arbetstagarnas medverkan inte aktualiseras, t.ex. om det inte finns några arbetstagare, lämnas uppgift om att så inte är fallet. Det underlättar tillämpningen av bestämmelsen så till vida att Bolagsverket inte behöver ställa frågan till bolagen huruvida bestämmelsen har iakttagits. Bolagsverket menar alltså att det, även om det kan anses vara underförstått att så måste vara fallet, motsatsvis bör framgå av fusionsplanen Möjlighet för en myndighet att motsätta sig fusion m.m.

7 7 (10) Bestämmelsen i 23 kap. 21 a ABL om att Bolagsverket, på begäran av Skatteverket, skall förklara fusionen vilande kräver, enligt verkets uppfattning, ett klargörande i lagkommentaren, bland annat vad gäller omfattningen av bestämmelsen samt om Skatteverket även fortsatt tillhör den krets av borgenärer som omfattas av Bolagsverkets kallelse på borgenärer enligt bestämmelsen i 23 kap. 22 ABL. Vad avser möjligheten att förklara en fusion vilande konstaterar Bolagsverket att det föreligger en skillnad mellan 23 kap. 21 a ABL och 23 kap. 23 ABL så till vida att, medan syftet med den nya bestämmelsen är att förebygga att fusionsinstitutet används för att försvåra skattekontroll, den nu gällande bestämmelsen i 23 tar sikte på de fall då en fordran redan föreligger, dvs. att den gällande bestämmelsen är direkt borgenärsskyddsinriktad, i motsats till det mer allmänna skyddsintresset som skall tas till vara genom den nya bestämmelsen i 21 a. Det bör med anledning av detta klargöras om Skatteverkets begäran om vilandeförklaring är att likställa med ett sådant bestridande av fusionen som är grundad på en redan fastställd skattefordran, i den mening som avses i 23 kap ABL, eller om bestämmelsen i 23 kap. 21 a ABL gäller utöver nämnda bestämmelser. Detta har betydelse vad avser den krets av borgenärer som skall omfattas av Bolagsverkets kallelse enligt 23 kap. 22 ABL. Bolagsverket önskar ett klargörande av om bestämmelsen om kallelsen på borgenärer skall anses innefatta såväl en möjlighet för Skatteverket att, i egenskap av borgenär, motsätta sig fusionen som möjligheten att begära fusionen vilande (eller om Bolagsverket särskilt skall underrätta Skatteverket om fusionen). Detta får även betydelse vid Bolagsverkets tillståndsprövning genom att verket endast kan överlämna ett fusionsärende till tingsrätt i de fall då en borgenär, som omfattas av ovan nämnda kallelse, har motsatt sig verkställighet av fusionsplanen. I det hänseendet tycks det föreligga en skillnad i förhållande till 23 kap. 21 a ABL, dvs. Skatteverkets beslut kan, enligt denna bestämmelsen, överklagas till allmän förvaltningsdomstol medan tillståndsprövningen även i fortsättningen åligger Bolagsverket. Vidare bör det i kommentaren tydliggöras när under fusionsförfarandet Skatteverket kan inkomma med begäran om vilandeförklaring, dvs. om det är när fusionsplanen registreras eller när bolagen ansöker om tillstånd att verkställa planen. Förutsatt att denna möjlighet inte omfattas av kallelse på borgenärer, har det betydelse för Bolagsverket vad avser frågan om när verket skall underrätta Skatteverket om fusionen. Enligt Bolagsverkets uppfattning kan det vara lämpligt att i så fall knyta verkets underrättelseskyldighet till den senare tidpunkten, av det skälet att det först då föreligger ett bolagsstämmobeslut om att planen har godkänts. Det bör uttryckligen regleras att Skatteverket skall underrätta Bolagsverket om sitt beslut. Lämpligen kan detta regleras i förordningstexten.

8 8 (10) Övriga kommentarer från Bolagsverkets sida Kravet på underskrift av fusionsplan I 23 kap. 36 ABL framgår vilka bestämmelser som skall vara tillämpliga på gränsöverskridande fusioner. Bolagsverket noterar att 23 kap. 6 ABL inte är tillämplig i dessa fall. Det skulle dock vara önskvärt, menar Bolagsverket, om 23 kap. 6 ABL vore tillämplig i den delen som avser uttryckligt krav på undertecknande av fusionsplanen. Detsamma gäller 12 kap. 23 LEF. Kallelse på borgenärer Av 23 kap. 22 sista stycket ABL framgår att Bolagsverket skall kungöra kallelse på bolagens borgenärer i Post- och Inrikes Tidningar (PoIT) samt också skicka en särskild underrättelse om kallelsen till Kronofogdemyndigheten. Denna bestämmelse kan bli oklar vid en gränsöverskridande fusion där det övertagande bolaget finns i Sverige och där samtliga överlåtande bolag är utländska. Om revisorn har uttalat att fusionen inte medför någon fara för att borgenärerna i det övertagande bolaget inte skall få sina fordringar betalda så innebär detta vid en gränsöverskridande fusion att Bolagsverket inte gör någon kallelse alls i PoIT. Kallelse på de utländska överlåtande bolagens borgenärer får anses ske enligt respektive medlemsstats inhemska bestämmelser. Samma situation kan uppkomma även vid bildande av ett europabolag (eller ett europakooperativ) vid fusion. Bolagsverket måste här, menar verket, kunna förlita sig på de fusionsintyg som respektive inblandad medlemsstat skall utfärda - ett intyg som inte skall kunna utfärdas utan att behörig myndighet, notarius publicus eller domstol har tagit borgenärsskyddet i beaktande. Det som nu sagts gäller även ekonomiska föreningar. I 12 kap. 22 LEF hänvisas till 14 i samma kapitel som avser kallelse på överlåtande förenings borgenärer. Vid en gränsöverskridande fusion där den svenska föreningen är den övertagande föreningen och där samtliga överlåtande föreningar är utländska uppfattar Bolagsverket det alltså på det sättet att verket i dessa fall inte kommer att göra någon kallelse alls på borgenärer i PoIT. Som nämnts ovan får det antas att sådan kallelse sker i de medlemsstater under vilken respektive överlåtande förening lyder. Om avsikten är att Bolagsverket i alla situationer som rör gränsöverskridande fusioner alltid skall utfärda kallelse på borgenärer i PoIT bör detta sålunda klargöras. Det bör då samtidigt tydliggöras om Bolagsverket alltid skall skicka underrättelse till Kronofogdemyndigheten, dvs. även i de fall någon kallelse inte har skett. Angående intyg från revisor I 23 kap. 48 ABL finns en hänvisning till 25 samma kapitel. Av 23 kap. 25 sista stycket ABL följer att till anmälan skall fogas ett intyg från auktoriserad revisor om att överlåtande bolags tillgångar har överlämnats till det övertagande bolaget. Denna bestämmelse kan medföra problem att tillämpa vid gränsöverskridande fusioner då det kan förhålla sig på det sättet att denna bestämmelse inte är tillämplig i andra medlemsstater. Det kan vara svårt för en revisor att intyga att samtliga tillgångar i de utländska inblandade bolagen har överlämnats till det svenska bolaget innan fusionen verkligen har genomförts. En ytterligare frågeställning i sammanhanget är om exempelvis utländska tillsynsmyndigheter kan acceptera att

9 9 (10) ett bolags tillgångar överlämnas innan fusionen slutligen har genomförts. Eftersom utländska rättsordningar inblandas vid gränsöverskridande fusioner vore det därför, menar Bolagsverket, önskvärt om begreppet "överlämnats" i så fall kunde förklaras närmare. Skulle man med begreppet överlämnats mena att det rör sig om en äganderättsövergång kan det ifrågasättas om inte bestämmelsen rent av strider mot artikel 19.1a i Rådets tredje direktiv av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag (fusionsdirektivet). Eftersom Bolagsverket får frågor rörande innebörden av nämnda bestämmelse även avseende inhemska fusioner så vore det välkommet om innebörden kunde tydliggöras i kommentaren till lagen. Angående 23 kap. 51 ABL I föreslagna 23 kap. 51 ABL anförs vad som skall gälla vid absorption av helägt dotterbolag. I första stycket punkt 1 anges att fusionsplanen inte behöver innehålla sådana uppgifter som avses i 38 första stycket 2-4. Bolagsverket ställer sig här frågande till varför inte den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen behöver anges när det rör sig om absorption av helägt dotterbolag, jfr motsvarande bestämmelse i 12 kap. 43 LEF. Revisorsgranskning Enligt Bolagsverkets uppfattning kan bestämmelsen i 23 kap. 40 ABL komma att bli något svårtillämpad på grund av att den kan anses innebära en motsättning när det gäller kravet på revisorsgranskning. Det krävs därför, enligt verkets uppfattning, stor tydlighet när bestämmelsen kommenteras. Naturligt är att, så som redan nu framgår av kommentaren, samtycket bekräftas i det stämmobeslut där fusionsplanen har godkänts. Det framgår av kommentaren att samtycket för de aktieägare som inte är närvarande på stämman måste dokumenteras på lämpligt sätt. Enligt Bolagsverket måste det förutsättas att samtycket skall vara skriftligt och att det skall fogas till fusionsplanen. Det är en av förutsättningarna för att Bolagsverket skall kunna registrera en ansökan om tillstånd till att verkställa en fusionsplan där någon revisorsgranskning inte har skett. Av promemorian framgår att det, trots samtycke bland aktieägarna, krävs en borgenärsskyddsinriktad revisorsgranskning. Bolagsverket önskar att det tydliggörs vad en sådan revisorsgranskning skall innefatta och att det klart framgår att revisorsyttrandet skall ges in till Bolagsverket i samband med tillståndsansökan. Frågor angående språk Fusionsplanen skall, enligt bestämmelsen i 23 kap. 37 ABL vara en gemensamt upprättad handling. Det ligger därmed, enligt Bolagsverkets uppfattning, i sakens natur att den skall vara upprättad på det eller de språk som samtliga berörda kan ta del av, dvs. såväl aktieägare, borgenärer, anställda och myndigheter. Följaktligen menar Bolagsverket att fusionsplanen skall upprättas på respektive deltagande nations eget språk och att samtliga språkversioner ska ges in till berörda myndigheter. Bolagsverket förutsätter att en fusionsplan som ges in till verket på annat språk skall vara översatt till svenska. Översättningen skall, enligt Bolagsverkets mening, vara gjord av en översättare som har auktorisation eller motsvarande behörighet, jfr 27 kap. 1 a ABL. Bolagsverket utgår dock från att det kommer att förekomma att den gemensamma fusionsplanen upprättas på ett för bolagen gemensamt språk.

10 10 (10) För att i sådana fall underlätta för berörda att ta del av planen måste det, enligt verket, klargöras vad som skall accepteras i förekommande fall. Nämnas kan att det i den praktiska rättstillämpningen förekommer att handlingar som ges in till verket är upprättade på engelska eller något av de skandinaviska språken. Sådana gånger skulle det underlätta för Bolagsverket om det kunde finnas ett uttryckligt stöd i författning att kräva in översättning till det svenska språket. Vad som ovan anförts om kravet på auktoriserad översättning gäller även andra handlingar som skall fogas till fusionsplanen eller som i övrigt skall ges in i fusionsärendet. Bolagsverket anser det avslutningsvis nödvändigt med ett klargörande om huruvida det fusionsintyg som verket skall utfärda skall göras på andra språk än svenska. Om Bolagsverket skall åläggas skyldighet att utfärda sådant fusionsintyg även på andra språk, såsom t.ex. engelska bör detta framgå av förordningstexten. Bolagsverket har möjlighet att utfärda handlingar främst på engelska och det gör verket mot betalning om kund begär att få ett sådant intyg. Om kravet skall vara att Bolagsverket alltid skall utfärda fusionsintyg på både svenska och t.ex. engelska måste det finnas stöd för Bolagsverket att kunna få ta ut avgift för översättningsarbetet. Eftersom det rör sig om gränsöverskridande ärenden, är det naturligtvis förståeligt om kunden önskar att myndigheten tillhandahåller en samtidig översättning av fusionsintyget. Det torde dessutom också underlätta för den mottagande myndigheten om Bolagsverket kan tillhandahålla det på svenska utfärdade fusionsintyget i översättning till exempelvis engelska. Denna problematik avseende språk och fusionsintyg gäller även vid bildande av ett europabolag och europakooperativ genom fusion (samma frågor aktualiseras också vid flytt av säte). Detta yttrande har beslutats av t.f. generaldirektören Roland Höglund. I den slutliga handläggningen har deltagit chefsjuristen Per Nordström och avdelningsjuristen Jörgen Schéle. Föredragande har varit bolagsjuristerna Arja Tikkakoski och Lena Göransson Norrsjö. Roland Höglund Arja Tikkakoski Lena Göransson Norrsjö