Jag var inte den killen då, det var någon jag blev

Transkript

1 Jag var inte den killen då, det var någon jag blev En kvalitativ studie om processer i identitetsskapande, socialisering, stämpling och stigmatisering av ungdomar i högerextrema organisationer I wasn t that guy then, it was someone I became A qualitative study about processes of identification, socialization, labeling and stigmatization of youths in right-wing organizations Helena Reivall Fakulteten för Humaniora och samhällskunskap Samhällsanalytikerprogrammet med inriktning organisering Kandidatuppsats 15 poäng Handledare: Markus Arvidson Examinator: Anna-Lena Haraldsson Vt.- 15

2 Sammanfattning Syftet med studien är att identifiera och analysera olika processer som gör att ungdomar som är medlemmar i högerextrema organisationer stannar kvar inom denna grupp. I denna kvalitativa studie finns också en beskrivning av de förebyggande åtgärder som används i syfte att individer inte ska bli medlemmar i högerextrema grupperingar. Intervjuer har gjorts med två informanter som arbetar med brottsförebyggande frågor i den aktuella kommunen samt två informanter som har varit medlemmar i högerextrema organisationer. Efter att intervjuerna genomförts och transkriberats har de analyserats tematiskt utifrån det socialpsykologiska perspektivet symbolisk interaktionism genom tre underkategorier; socialisering, identitet samt stämpling och stigmatisering. Genom socialiseringen tar individer efter de normer och värderingar som de möter i sin omgivning. Individen socialiseras genom olika grupper, där den högerextrema gruppen kan vara en källa till en förstärkning av nazisitska och rasistiska åsikter. Identiteten skapas också genom interaktion med andra människor. Individens identitet kan stärkas när denne blir medlem i ett högerextremt gäng och kan vara svår att komma ifrån om denne inte erbjuds något annat, bättre från samhället utanför gruppen. Stämplingsteorin utgår från att samhället inte accepterar andra normer än de som är vedertagna av den stora gruppen. Övriga individer avvisas och utesluts. Individer som stämplas och utesluts från den stora gruppen söker sig till andra grupperingar, i denna studie högerextrema, där de blir accepterade och på så sätt ökar avståndet till det etablerade samhället. För att undvika en fortsatt rekrytering till högerextrema gäng förespråkas att ungdomar ska få ta del av en stabil värdegrund och lära sig om demokratiska rättigheter. Skolan pekas ut som den viktigaste påverkningsarenan. Nyckelord: högerextremism, identitet, socialisering, stigmatisering, processer

3 Abstract The purpose of this study is to analyze the processes that make youths stay in right-wing organizations. In this qualitative study there is also a description of the measures used in order that individuals do not become members of the extreme right-wing groupings. Interviews have been made by two informants who work with crime prevention issues in the municipality, and two informants who have been members of extreme-right organizations. After the interviews were conducted and transcribed, they have been analyzed thematically based on the social-psychological perspective, symbolic interactionism through three subcategories; socialization, identity as well as labeling and stigmatization. Through socializations the individuals emulate the norms and values that they encounter in their environment. The individual is socialized through various groups, the extreme-right group could be a source of strengthening Nazi and racist views. Identity is also created through interaction with other people. The individual's identity can be reinforced when he becomes a member of right-wing extremist factions and can be difficult to get away if he was not offered anything else, better from society outside the group. The Labeling theory assumes that society does not accept standards other than those accepted by the large group. Other individuals are rejected and excluded. Individuals who is labeled and excluded from the large group seek to enter other groupings, in this study the right-wing extremist, where they will be accepted, thus increasing the distance to the established society. In order to avoid the continued recruitment to extremist gangs advocated that young people should take part of a stable set of values and learn about democratic rights. School singled out as the main influence area. Keywords: right-wing extremism, identity, socialization, stigmatization, processes

4 Innehållsförteckning 1. Inledning Problemformulering Syfte och Frågeställningar Definition och avgränsning Extremism Social brottsprevention Ungdomar Tidigare forskning Teoretiska utgångspunkter Socialiseringsprocessen Identitet Stämplingsteori och stigmatisering Metod Kvalitativ forskning: intervjustudie Tolkning och mening Urval och urvalsanalys Validitet Reliabilitet Kritisk reflektion av metodval Resultat och analys Identitetsskapande inom högerextremism Socialiseringen till att bli högerextremist Stämpling och stigmatisering i anslutning till högerextremism Slutsats Diskussion Identitet Socialisering Stämpling och stigmatisering Metoddiskussion Evidensbaserade insatser och kostnader Fortsatta forskningsfrågor Referenser Bilaga 1: Intervjuguide... 33

5 1. Inledning Bakgrunden till denna studie ligger i den återkommande rapporteringen från media om högerextrema organisationers utbredning i Sverige. Bland annat de uppmärksammade demonstrationerna i Kärrtorp 2013 satte fokus på det högerextrema våldet. Redan innan händelserna i Kärrtorp hade en utredning av den dåvarande regeringen startats angående hur våldsbejakande extremism ska motverkas. En handlingsplan där bättre samarbete mellan olika institutioner i samhället var en av de viktigaste punkterna hade börjat konstrueras. I juni 2014 utsågs Mona Sahlin till nationell samordnare för att värna om demokratin och hitta lösningar för att motverka alla former av våldsbejakande extremism, där högerextremism ingår, under namnet Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism. I beslutet om att hon och hennes grupp skulle starta sitt arbete går att läsa om att de handlingar som våldsbejakande grupperingar utför kan vara ett hot mot demokratin. Övriga våldsbejakande organisationer som Sahlins grupp har till syfte att motverka är vänsterextremistiska samt terroristiska sammanslutningar. I dagsläget ser gruppen inte några tendenser på att nyrekryteringen till någon av de våldsbejakande organisationerna trappas ner. Att få individer att inte lockas in i de våldsbejakande miljöerna är centralt för Sahlin och hennes grupps arbete samt att samla information om fenomenet från olika aktörer som arbetar mot de våldsbejakande grupperna. De brott som de högerextrema grupperna främst gör sig skyldiga till är bland annat våld mot meningsmotståndare och hets mot folkgrupp (Riksdagen 2014). Omfattningen av det högerextrema våldet är svårt att uppskatta, eftersom många inte anmäler brott. Enligt BRÅ (2015) utfördes främlingsfientliga hatbrott under Alla som utsätter individer för denna typ av brott behöver inte vara medlemmar i högerextrema organisationer, men statistiken visar ändå att det är ett utbrett problem i samhället. Genom att intervjua personer som själva har varit medlemmar i högerextrema grupper är målet med denna studie att få en bättre förståelse till hur olika processer påverkar ungdomar genom sitt medlemskap i högerextrema organisationer. Jag vill också ta reda på vilka åtgärder som förespråkas av yrkesverksamma med syfte att förhindra att individer blir medlemmar i högerextrema organisationer. Studien fokuserar på ungdomar mellan 15-19år, vilken enligt SÄPO och BRÅ (2009:15) är den åldersgrupp som är mest aktiva inom högerextrema grupper. 1

6 1.1 Problemformulering Medlemmar i högerextrema organisationer utsätter andra personer för stort lidande och deras våld kostar samhället stora summor varje år. Genom denna kvalitativa studie vill jag undersöka hur omgivningens reaktioner samt medlemmars interaktioner innanför respektive utanför gruppen påverkar deras fortsatta medlemskap med utgångspunkt i den symboliska interaktionismen. Vilka anledningar som finns till att individer ingår i högerextrema organisationer kommer att beröras men inte vara centralt i studien. Individer påverkas av varandra genom interaktion. Samhället är utformat efter normer och värderingar som individer tar del av genom socialisering (Giddens & Sutton 2013). De som inte följer det informella regelverk som normerna bildar kan stämplas som avvikare av den stora gruppen (Becker 2013). Interaktionen ger individer en identitet. Identiteten påverkar hur individen ser sig själv, men även hur andra personer ser på individen (Hammarén & Johansson 2009). Hur socialisering, skapande av identitet och avvikelse påverkar individerna kommer undersökas. Jag vill även ta reda på vilka metoder som förespråkas att användas för att ungdomarna inte ska känna ett behov av att ansluta sig till grupperna. 1.2 Syfte och Frågeställningar Syftet med studien är att undersöka olika processer som ungdomar i högerextrema organisationer påverkas av. Studien syftar till att undersöka olika typer av processer som finns innanför samt utanför gruppen samt olika åtgärder som motverkar nyrekrytering. Frågeställningarna som denna studie kommer besvara är: Hur påverkas ungdomar som är medlemmar i högerextrema organisationer av olika typer av processer som skapas genom interaktion med omgivningen? Hur påverkas ungdomar som är medlemmar i högerextrema organisationer av olika typer av processer som skapas genom interaktion med andra gruppmedlemmar? Vilka åtgärder används för att motverka nyrekrytering till högerextrema organisationer? 2

7 2. Definition och avgränsning 2.1 Extremism Enligt SOU (2013:81) definieras våldsbejakande extremismgrupper som en grupp individer som vill förändra samhället med radikala metoder som innehåller våldshandlingar. Grupperna menar att deras egna åsikter är de som borde vara gällande i samhället och de visar stor intolerans mot andra åsikter och grupper som inte faller in i deras ramar. Deras våldshandlingar rationaliseras av gruppen och ses som nödvändiga och verksamma reaktioner mot det som gruppen definierar som problem eller icke-önskvärt i deras bild av hur samhället ska se ut. Extremistiska grupper finns i Sverige idag inom både höger-, vänster- och muslimska fraktioner. Män är överrepresenterade gällande statistiken för våldbrott inom de högerextrema grupperna. Statistik visar även att medlemmarna är som mest aktiva mellan år (SÄPO & BRÅ 2009:15). 2.2 Social brottsprevention Social brottsprevention är ett begrepp som inbegriper de insatser som bland annat kommuner erbjuder sina invånare med målet att de inte ska känna sig motiverade att begå brott. Insatserna syftar till att motverka att nya problem uppstår och att lösa de sociala problem som redan finns. Sociala skillnader och utanförskap är två återkommande orsaker till brottslighet vilket åtgärder med social preventiv utgångspunkt syftar till att motverka. Tidiga och återkommande insatser är önskvärt för att insatserna ska ha störst möjlighet att verka (Sahlin 2000). 2.3 Ungdomar Studien fokuserar på de processer som kan vara centrala när barn och ungdomar väljer att ingå i högerextrema gäng. Även gällande de sociala insatser som syftar till att verka brottsförebyggande beskriver insatser riktade till barn och ungdomar. Åldern är avgränsad till år. Vid 19 års ålder går de flesta ut ur gymnasiet och eftersom många insatser handlar om skolans arbete görs denna avgränsning. De individer som är mest aktiva inom högerextrema kretsar är mellan år. 3

8 3. Tidigare forskning Det förekommer förhållandevis mycket forskning inom mitt aktuella forsknigsområde. För att ge en inblick i relevant forskning kommer jag i detta kapitel gå igenom tidigare forskning som behandlar olika processer som ungdomen genomgår när hen blir medlem i en högerextrem grupp. Den redovisade forskningen kommer även ge en förklaring på varför ungdomar väljer att ingå i högerextrema organisationer. Jag kommer även ta upp forskning som berör ämnet social brottsprevention med särskilt fokus på vilka insatser som läggs på att förhindra ungdomar att bli medlemmar i högerextrema grupper. Genom att redovisa relevant forskning vill jag dels ge läsaren en bättre förståelse i ämnesområdet samt visa vilken relevans min egen studie har inom omådet. Forskningen visar på relevansen av att individer känner sig inkluderade i samhället för att inte begå kriminella handlingar. Socialiseringen är central för att individer ska leva i konformitet med samhällets normer. Denna process fortlöper genomgående i livet och individer påverkas av de möten och grupptillhörigheter de upplever (Hawkins & Weis 1985). Enligt Simmel (refererad i Nedelmann 2001) är denna process ett ständigt utbyte mellan individen och samhället. Det går inte att studera individen utan att se dennes koppling till samhället och det går inte heller att studera samhället utan att studera de individer som samhället består av. De som söker sig till högerextrema gäng kan enligt Säkerhetspolisen - SÄPO och Brottsförebyggande rådet - BRÅ (2009:15) delas in i fyra kategorier: utagerarna, grubblarna, familjens väg och kontaktsökarnas väg. Utagerarna och kontaktsökarna är enligt rapporten ofta individer som är utstötta från andra sociala grupper och söker gemenskap och identitet i de högerextrema gängen. De som kategoriseras som grubblare eller återfinns i kategorin familjens väg har ett politiskt motiv bakom sitt intåg i gänget. I rapporten återfinns bättre samverkan mellan skola och hem som en typ av åtgärd som kan sättas in för att motverka nyrekrytering. Att erbjuda andra fritidssysselsättningar och skapa gemenskapshetskänsla genom andra, konforma, sysselsättningar utpekas också som en vinnande strategi. Medlemmarna som rekryteras in i de högerextrema grupperna väljs ut på förhand så att de passar in i den organisationens planer och tänkta ageranden. Högerextrema grupper studeras ofta på en mikrosociologisk nivå, men Fillieule (2010) menar att de måste studeras med fler variablar. Uppväxtvillkor, social status och hur samhället utvecklas för stunden måste också studeras för att få en tillförlitlig föreställning om varför individer väljer att gå med samt 4

9 stanna kvar i grupperna. Författaren menar även att medlemskapet kan liknas vid Goffmans teori om karriär inom gruppen. Medlemskapet kan ändra personligheten, moralen och de tidigare övertygelser som individen hade innan hen klev in i den högerextrema världen. Genom att individen känner att denne får en högre social status genom att ingå i en högerextrem grupp kan det bli svårt att lämna denna. Samspelet med andra människor spelar stor roll för hur individen ser på sig själv och sitt medlemskap (Fillieule 2010). Genomgående i forskningen framhålls att resurser bör tillhandages barnet och dennes familj vid så tidiga insatser som möjligt. Det finns studier som visar på goda resultat där föräldrarna fick tillhandaha resurserna redan innan barnet föddes. Resurserna inbegriper bl. a. redskap för hur familjen bör kommunicera med sitt barn och vilka konsekvenser en dålig kommunikation kan medföra. Det är viktigt att identifiera de familjer som är i riskzonen för att kunna sätta in resurser, men även att bedriva aktiva kunskapshöjande insatser för att ungdomar själva ska kunna resonera kring källkritik och samhällets normer och värderingar. Problematik och ett upplevt utanförskap som kan leda till brottslighet senare i livet i alla socioekonomiska grupper, men det finns forskning som visar på att vissa grupper är mer utsatta än andra (Brå 2001:15). Vidare finns det en genomgående uppfattning om att insatserna ska tillandahållas genom resurser på flera olika samhälls- och organisationsplan. Forskningen visar att de sociala insatserna för minskad brottslighet bör samordnas mellan olika aktörer i samhället, som polis, socialtjänst och skola (Statens offentliga utredningar SOU 2010:15). 5

10 4. Teoretiska utgångspunkter Den teorietiska utgångspunkt som denna studie tar avstamp i rör den socialpsykologiska teorin om symbolisk interaktionism och varför vi blir de vi blir i samspel med andra människor. Det handlar om omgivningens påverkan och reaktioner av vårt agerande som formar oss till individer. Studien fokuserar på de pågående processer vilka formar individers identitet och handlingar. Enligt Cooley (refererad i Hilte 1996) finns varken samhälle eller människa utan den andre. Människa och samhälle agerar i växelverkan med varandra och det går inte att studera samhället utan att studera människan och tvärt om. Genom att möta människor möter vi våra egna föreställningar om personerna. Samhället ses som en relation mellan olika idéer. Individens egen uppfattning av sig själv speglas i den sociala kontext som denne vistas i och vilka reaktioner som omgivningen ger individen. Genom att individen reflekterar över bilden som andra människor har om sig själv kan en känsla inbringas. Denna känsla kan oftast mynna ut i antingen stolthet eller förödmjukelse. Människan är överlag känslig för andras upplevelser av sitt beteende. De personer i vår omgivning som står oss närmst är de som vi har en stark gemenskap med och som vi känner en vi-känsla med. Personerna kan vara familjen, vänner eller gäng och en stor del av vår identitet ligger i umgänget med dessa människor. 4.1 Socialiseringsprocessen Genom socialiseringsprocessen får individer lära sig de sociala regler och koder som ska efterlevas i samhället (Giddens & Sutton 2013). En uppdelning mellan primär och sekundär socialisering görs vanligen. I den första delen av socialiseringsprocessen, den primära, möter barnet de signifikanta andra. Denna grupp består av föräldrar, nära vänner till familjen och släktingar och är de viktigaste förmedlarna av kulturella kunskaper, som exempelvis språk. Genom denna process lär sig barnet också sin plats i samhället och lär sig både att smälta in i gemenskapen men även att bli en egen person genom att börja skapa sin identitet (se vidare nästa avsnitt) (Johansson & Lalander 2010). När barnet har blivit lite äldre börjar den sekundära socialiseringsfasen ta vid. Denna fas involverar även personer utanför familjen. Skolan, föreningar och vänner är viktiga i förmedlingen av normer, värderingar och andra kulturella företeelser som karaktäriserar den verklighet som barnet eller ungdomen växer upp i (Giddens & Sutton 2013). Skolan har ett större ansvar än att endast utbilda elever i skolämnen. Skolan är en viktig arena för skapande och upprätthållande av gemensamma värderingar och normer. Moraliska föreställningar är en viktig del i det som utbyts mellan lärare och elever samt elever emellan. Att få elever att bli själva bli självdisciplinerade och 6

11 känna ansvar samt bli delaktiga för samhällets funktioner är också viktiga delar i den så kallade dolda läroplanen (Giddens & Sutton 2013). Genom socialiseringsprocessen lär vi oss normer och värderingar från de personer vi står närmst. Normerna och värderingarna överförs mellan individer. Vi utvecklar egna identiteter genom samspel med andra människor i vår omgivning. Om de handlingar vi utför inte passar in i den sociala kontext vi befinner oss i kan vi bli stämplade som avvikare från utomstående och vi kan känna att vi inte hör hemma bland dem. Om avvikelsen förstärks kan nästa steg bli en stigmatisering, vilket innebär ett större avståndstagande mellan individer i en eventuell subgrupp och resterande samhället. 4.2 Identitet Identitet är det begrepp som beskriver vilka vi som människor är. Vad vi har för erfarenheter och upplevelser från livet påverkar vår identitet. Identiteten påverkar även det vi ser hos andra människor genom att vi överför våra egna erfarenheter på människor som vi möter. Identiteten kan därför vara något som både upplevs inifrån en individ samt vilken upplevelse utomstående kan ha om andra individer baserat på båda individers identiteter. På många håll i samhället kategoriseras människor efter deras identitet och därmed görs även skillnad mellan olika människors identiteter. Genom att kategorisera människor efter sina identiteter finns det en risk för att vissa människor har svårt att komma ifrån sin kategori när denna kategorisering även tillämpas av icke önskvärda inslag i samhället så som rasism (Hammarén & Johansson 2009). Individer som utifrån andra individer upplevs som kriminella kan falla in i den identiteten vid upprepade påminnelser från omgivningen om vilka de borde vara. Identiteten utvecklas hos individer i samspel med omgivningen och omgivningens bemötande påverkar hur individens identitet utvecklas. En individ som innehar en kriminell identitet har utvecklat denna i samspel mellan individer i sin omgivning. Där kan det dels förekomma individer med liknande upplevd identitet samt individer som tar avstånd mot dennes identitet. Människor kan inneha olika typer av identiteter samtidigt. Den sociala identiteten visar vilka vi är i relation med andra människor (Hammarén & Johansson 2009). Genom den sociala identiteten finner individen sin plats i samhället, sin roll. För alla individer går det att ingå i olika sociala identiteter och roller samtidigt och byta roll efter vilken situation man befinner sig i. Genom att inta en specifik roll får individen vissa förväntningar på sig från utomstående. Med dessa förväntningar, som Goffman kallar manuskript, är ramarna och utrymmet för våra 7

12 handlingar begränsade. Vi själva skapar vår identitet i samspel med andra människor i vår omgivning. I dagens samhälle finns mycket influenser och kunskap i hjälpen med att skapa vår identitet. Vi kan fråga oss själva vad denna nya kunskap eller erbjudande av tillhörighet kan ge oss och därefter välja att bli del av det nya (Hammarén & Johansson 2009). Vidare kan identiteten spegla de kulturella fenomen som finns runt individer genom att dessa förkroppligas. Individen klär sig på ett speciellt sätt och använder andra attribut för att visa sin identitet. Kollektiva rörelser, eller subkulturer, kan förmedla en identitet och sociala tillhörighet genom att visa specifika attribut för detta. Det yttre ska alltså spegla individens identitet och exempelvis politiska åsikter (Hammarén & Johansson 2009). Den kollektiva identiteten kan innehålla politiska åsikter och skapas kan genom exempelvis en tro på en nationalstat och det finns en stor gemenskap hos dem som delar den kollektiva identiteten (Hammarén & Johansson 2009). När en individ ingår i en grupp och känner sig delaktig i gruppens kollektiva identitet kan denna identitet stärkas genom de aktiviteter som gruppen ägnar sig åt. Är gruppen delaktiga i aktiviteter som är olagliga kan individen känna sig som en outsider från det övriga samhället och denna identitet stärks ju mer individen blir involverad i gruppen (Lalander 2001). Ungdomstiden har en central roll i utvecklandet av individens identitet, men det finns ingen tydlig definition av när ungdomstiden infaller. Det är en tid som är präglad av förändring, både fysiskt och psykiskt, vilket kan göra att många ungdomar upplever ungdomstiden som påfrestande (Hammarén & Johansson 2009). Det finns en uppfattning om att man inte kan förändra sin identitet, den är homogen och har utvecklats stegvis inom människan. Denna uppfattning är spridd i samhället och har ett fast grepp om den vardagliga uppfattningen av identitet (Hammarén & Johansson 2009). 4.3 Stämplingsteori och stigmatisering Becker (2013) menar att det är olika regler som gäller i olika grupper i samhället. Individer som inte följer reglerna som det etablerade samhället lever efter kan utveckla en avvikaridentitet. Individer kan vara medlemmar i olika grupper samtidigt. Alla individer måste följa reglerna i den aktuella gruppen som de agerar i, annars kan det komma olika former av sanktioner från gruppens övriga medlemmar. Reglerna är utformade av och upprätthålls av gruppen. Vilka beteenden som är avvikande ser olika ut beroende på grupp och det är svårt att veta på förhand vilka beteenden som kommer att stämplas som avvikande 8

13 från gruppen. Oavsett vilken typ av grupp det är, handlar det om en slags politisk bestämmelse om vad som är acceptabelt och inte inne i gruppen. De personer som inte kan följa de regler som är styrande för gruppen stämplas som avvikare. Att stämpla någon som avvikare kan också ses som ett sätt att upprätthålla de regler som finns i gruppen. Istället för att modifiera gruppens regler efter avvikaren utesluts avvikaren och gruppen fortsätter att vara relativt homogen. En handling i sig är aldrig avvikande om inte samhället eller omgivningen reagerar på den som avvikande. Det är alltså omgivningens reaktioner och eventuella sanktioner som skapar avvikaren. Vidare finns det som Becker (refererad i Hilte 1996) kallar för primär och sekundär avvikelse. Den primära avvikelsen kan bero på kulturella eller sociala faktorer och den är oönskad, men den behöver inte stämpla individen som avvikare. Den primära avvikelsen kan normaliseras och neutraliseras av gruppen. När avvikelsen är för utpekande kan den inte länge neutraliseras och normaliseras och blir då klassad som sekundär avvikelse. Den sekundära avvikelsen sker genom återupprepade avvisningar av individen från gruppen. Det är när detta sker som individen själv kan se sig som en avvikare och går in i rollen som avvikare genom att exempelvis byta klädstil, ändra rörelsemönster eller sätt att tala. Vid den sekundära avvikelsen går avvikaren in i en avvikarroll. När avvikaren använder sig av sin avvikarroll som en motreaktion mot samhällets reaktioner mot avvikandet kan man beskriva detta som en stigmatisering. Avvikaren har gått in i rollen som avvikare och känner sig inte längre inkluderad i gruppen. När individer inte känner sig delaktig i gruppen kan de känna att de inte längre har något att förlora och är heller inte längre bundna till det etablerade normsystemet. Individer som av det etablerade samhället, den stora gruppen, blir stämplade som avvikare kan å sin sida stämpla övriga individer som avvikare. Detta förkommer bland annat i missbrukarkretsar eller andra grupper som samlas kring ett specifikt sätt att leva eller tro. Gruppen skapar en ideologi som ska bevisa att deras livsåskådning är den bästa (Hilte 1996). Genom stigmatiseringen kan den stämplade individen ta sig an den identiteten som samhället har målat upp att personer i den aktuella gruppen har. Andra personer ser personen på ett visst sätt och personen ändrar alltså sitt sätt att vara för att passa in i den föreställda bilden. Individer kan, efter att de stigmatiserats, känna att de tillhör en grupp på ett sätt som de inte upplevt förut (Goffman 1963). I den nya, stigmatiserade gruppen känner individen en lojalitet med gruppen som hen inte har känt av tidigare. Därmed bör individerna i gruppen alltid söka sig till varandra för att inte bli stämplade som fega och oengagerade i gruppens existens. Individen ska i kontakt med andra grupper ta sitt stigma i besittning och förklara för 9

14 utomstående att gruppen har värdefulla egenskaper. På så sätt sätter den stigmatiserade individen alltid sin grupp i första hand (Goffman 1963). 10

15 5. Metod Syftet med studien är att undersöka olika processer som ungdomar i högerextrema organisationer påverkas av. Studien syftar till att undersöka olika typer av processer som finns innanför samt utanför gruppen samt olika åtgärder som motverkar nyrekrytering. I enighet med studiens syfte och frågeställningar valdes informanterna ut efter deras bakgrund och yrken. Två informanter har ett förflutet inom högerextrema kretsar och två informanter är yrkesverksamma ibland annat brottspreventiva frågor. Efter kontakt med påtänkta informanter bokades intervjuer. Intervjuerna utfördes på deras respektive arbetsplatser. Intervjuerna har utförts med samma halvstrukturerade intervjuguide och genom informanternas olika erfarenheter utvecklades intervjuerna i varierande riktning, men kärnan i intervjuerna var densamma. Intervjuerna är sammanlagt 180 minuter fördelat på tre tillfällen. Efter att intervjuerna genomfördes transkriberades de. Utifrån det transkriberade materialet gjorde jag en tematisk analys för att fånga in processerna, vilket sedan analyserades med hjälp av relevanta teorier. De tre teman som användes i analysen var identitet, socialisering samt stämpling och stigmatisering. 5.1 Kvalitativ forskning: intervjustudie I denna kvalitativa studie har jag använt mig av en halvstrukturerad intervjuguide och jag har utfört halvstrukturerade livsvärdsintervjuer. Syftet med den halvstrukturerade intervjuguiden är att informanterna får utrymme att tala relativt fritt utifrån de teman som jag presenterade under intervjun. Intervjuguiden är utformad efter syfte och forskningsfrågor och är granskad av handledare innan den användes. Jag ville att mina informanter skulle komma med egna tankar, idéer och erfarenheter kring de presenterade temana, därför ställdes öppna frågor, sedan ställdes följdfrågor om det som var intressant för mig och min studie. Frågorna har ställts med avsikt att inte vara ledande. Den kvalitativa forskningsintervjun är ett samtal mellan forskare och intervjuperson(er) och resultatet är beroende på den samhälleliga kontexten samt vilken relation som parterna har med varandra (Kvlae & Brinkmann 2009). Under mötet konstrueras ny kunskap i ett microperspektiv, alltså fördjupad kunskap om ett litet antal personers livsvärldar. Forskaren har som uppgift under de kvalitativa intervjuerna att leta efter kunskap som finns hos informanterna. Det kan handla om erfarenheter och uppfattningar som de har utvecklat i sitt privat- eller yrkesliv. Genom att använda sig av en kvalitativ forskningsintervju kan forskaren identifiera och analysera de processer som individen genomgår när denne ingår i ett gäng. 11

16 Intervjuerna har varit av en fenomenologisk karaktär, vilket innebär att jag har varit intresserad av intervjupersonernas egna uppfattningar om deras livsvärld (Kvale & Brinkmann 2009). Detta har kunnat appliceras både på informanterna som har varit aktiva i högerextrema rörelser och de yrkesverksamma; det är båda typer av informanters livsvärldar jag har varit intresserad av att undersöka. De yrkesverksamma resonerade kring den upplevda och rapporterade effektiviteten av deras arbete och informanterna med ett förflutet inom högerextrema rörelser kunde applicera frågorna på sina egna erfarenheter och upplevelser. Genom att visa en öppenhet och naivitet kan forskaren utvinna en djupare förståelse för det fenomen som intervjun behandlar. Forskaren ska agera förutsättningslöst alltså försöka ha sina egna hypoteser och egengjorda tolkningar i parentes under intervjun och koncentrera sig på det som sägs (Kvale & Brinkmann 2009). Under mina intervjuer upplevde jag att mina egna hypoteser inte styrde hur samtalet utvecklades, men mina egna förkunskaper och intressen gjorde att jag valde att undersöka vissa uttalanden från informanterna vidare och därmed kassera andra. Jag hade inte som utgångspunkt att försöka bekräfta mina på förhand formulerade hypoteser, men att vara helt neutral och lägga all tidigare fakta och intressen åt sidan visade sig, för mig, vara en omöjlighet. Efter att intervjuerna genomförts och transkriberats kodar forskaren vanligen intervjuerna för att på ett mer övergripligt sätt kunna läsa de viktigaste kategorierna som framkommit under intervjuerna. Genom att koda kan forskaren finna små fragment av intervjun som speglar mycket av innehållet. Forskaren kan använda sig av meningskoncentrering för att sammanfatta längre stycken till korta punkter. Det är viktigt att innebörden i långa uttalanden inte försvinner trots meningskoncentrering, därför måste forskaren vara noggrann med att välja det viktigaste i sin redovisning av resultaten (Kvale & Brinkmann 2009). Jag har noga gått igenom mitt transkriberade material och redovisat det som utgör essensen i intervjuerna samt ger svar på mina forskningsfrågor. 5.2 Tolkning och mening Det är forskarens uppgift att sedan tolka det insamlade materialet. Beroende på vilken forskningstradition hen tillhör kan resultatet bli olika. Inom den hermeneutiska meningstolkningen finns en uppfattning om att man som forskare måste tolka sitt material beroende på i vilken kontext det är hämtat ur. Materialet tolkas som helhet men också som små fragment. För att förstå de små delarna måste helheten också studeras. Detta sätt att tolka kallas för den hermeneutiska cirkeln. Kritiker till kvalitativ forskning menar att forskaren läser av sitt material utifrån den teoretiska bakgrund hen har och således blir även tolkningen 12

17 av materialet till viss del en reproduktion av tidigare kunskap. För att få ny kunskap kan forskaren istället läsa av materialet med en perspektivistisk subjektivitet, där forskaren intar olika teoretiska utgångspunkter till samma material för att visa på sin teoretiska mångfald (Kvale & Brinkmann 2009). Jag har sett fenomenet högerextremism från två håll under min studie; både från tidigare medlemmar i organisationerna samt de yrkesverksammas bild av det. På så sätt har min hermeneutiska cirkel vidgats genom att jag har kunnat läsa av intervjuerna i samband med varandra. Fenomenet har inte isolerats utan istället integrerats genom en studie som söker information från ett bredare perspektiv. 5.3 Urval och urvalsanalys Urvalet till studien valdes utifrån informanternas arbete respektive deras förflutna. Kravet var att de ska ha ett yrke där de på något sätt arbetar med brottspreventiva frågor alternativt att de har ett förflutet inom högerextrema grupper och någon koppling till den aktuella regionen. Jag ville studera fenomenet högerextremism ur ett perspektiv som tar hänsyn till både vilka processer som kan leda till att individer stannar kvar inom organisationen samt vad som kan göras för att stoppa dessa. Fokus hos de två informanterna med ett förflutet inom högerextremism låg inte vid vilken typ av kriminalitet de har varit involverade i inom gruppen, utan kravet var att de har blivit involverade i de högerextrema organisationerna under deras uppväxt eller ungdomstid. Anledningen till denna begränsning var för att det på så sätt skulle finnas större möjlighet till att studera de processer som ledde till att informanterna ingick medlemskap inom den högerextrema gruppen, hur de påverkades att stanna kvar och diskutera hur dessa kan motverkas genom insatser inom social brottsprevention. Urvalet, som gjordes genom ett strategiskt urval, mynnade ut i två informanter som arbetar som tjänstemän inom två olika organisationer som bland annat arbetar med brottspreventiva frågor samt två informanter som har ett förflutet inom högerextrema grupper. Informanterna levde upp till de krav som jag hade på mina informanter som jag formade när jag skulle använda mig av ett strategiskt urval. Genom det strategiska urvalet ska alltså informanterna passa in i den urvalsmall som forskaren skapar inför insamlingen av empiri (Kvale & Brinkmann 2009). I denna studie är urvalsmallen begränsad till att intervjua informanter som har blivit medlemmar i en högerextrem organisation under sin ungdomastid eller som arbetar med förebyggande åtgärder för att fler individer inte ska bli medlemmar i organisationerna. Informanterna är fördelade på tre män och en kvinna. Informanterna som arbetar med de aktuella frågorna blev intervjuade var för sig och 13

18 informanterna med ett förflutet inom högerextremism blev intervjuade vid samma tillfälle i en gruppintervju. Anledningen till att det blev en gruppintervju är främst p. g. a. tidsbrist hos mig och mina informanter, det fanns inte möjlighet för två intervjuer under den tidsperiod jag behövde samla in min empiri. Att jag genomförde en gruppintervju kan ha medfört viktig empiri som jag annars kunde ha gått miste om. Informanterna pratade om sina upplevelser gällande högerextrema organisationer under sin ungdomstid med varandra, vilket ledde dem in på ämnen och tankegånger som jag möjligtvis inte fått ta del av vid enskilda intervjuer. Informanterna kommer att kallas för I1 och I4, vilka är yrkesverksam i arbetet med brottspreventiva åtgärder samt I2 och I3 som har ett förflutet i högerextrema grupper. 5.4 Validitet Genom att försäkra sig om att studien har en hög validitet kan forskaren vara säker på att hen har använt sig av den säkraste metoden för att få fram svar som mäter det syftet var att mäta. Det handlar alltså att välja den metod som på bästa sätt kan undersöka det valda ämnet (Olsson & Sörensen 2011). Forskaren kan bland annat mäta kriterievaliditet genom att jämföra sin studie med liknande studier för att försäkra sig av att den valda metoden är relevant för syfte och frågeställningen. Enligt denna typ av mätning anser jag att min valda metod är väl anpassad till vad den avser att mäta. När det gäller att intervjua personer om deras egna erfarenheter kan det vara svårt att få reda på den universella sanningen, det är deras egen sanning som står i fokus för svaret (Kvale & Brinkmann 2009). När det gäller individers upplevelser kan det vara svårt att validera deras svar har de verkligen talat sanning? Jag utgår från att mina informanter har givit mig den bild av deras verklighet de har uppfattat att jag har frågat efter. Vilken teori som empirin analyseras efter är även det en viktig del av validiteten. Teorin och de teoretiska utgångspunkter som studien grundar sig på måste kunna relateras till empirin på ett sätt som gör att de viktigaste delarna av empirin belyses och inte väljs bort (Kvale & Brinkmann 2009). Även denna del av validiteten anser jag mig uppnå. 5.5 Reliabilitet Genom att mäta en studies reliabilitet vill man få reda på hur väl den aktuella studiens resultat överensstämmer med en annan studie utförd på samma sätt (Olsson & Sörensen 2011). I denna studie, liksom många andra som utförs kvalitativt, är svaren beroende av vilka informanter som intervjuas samt vilka frågor som har ställts under intervjuerna. Genom att använda sig av en halvstrukturerad intervjuguide med öppna frågor kan reliabiliteten 14

19 försämras eftersom olika informanter tolkar och reflekterar över frågor på olika sätt (Kvale & Brinkmann 2009). Vid hög reliabilitet ska samma svar återfinnas i studier som utförs på samma sätt, även efter att en tid har gått. I denna studie ingick frågor (se bilaga 1: intervjuguide) som bland annat berör vilka åtgärder som sätts in som sociala brottspreventiva åtgärder, vilka har utformats efter den aktuella forskning som finns att tillgå i ämnet. Vid en senare mätning kan forskningsläget vara ett annat och därmed kan svaren på samma frågor skilja sig åt. Informanter med olika bakgrunder kan också ge olika svar på vilka åtgärder de anser vara effektiva eller vilka anledningar de kan identifiera som gjorde att de gick med i ett gäng samt hur detta påverkade dem. En av intervjuerna utfördes med två informanter samtidigt, vilket kan ha påverkat deras svar. Deras relation till varandra kan ha haft en inverkan på hur samtalet fortlöpte. Vilka organisationer samt vilka finansiella förutsättningar organisationerna har för tillfället kan också påverka arbetets upplägg och dessa förutsättningar kan förändras i ett annat skede. Detta kan också påverka svaren och därmed analysen av empirin vid en undersökning av samma sort som denna. Forskarens roll i kvalitativa studier kan också påverka studiens reliabilitet (Kvale & Brinkmann 2009). Forskaren är den som både ställer frågor och tolkar svaren, vilket gör att denne har en central roll i studien. Detta kan påverka reliabiliteten negativt, om det har ställts ledande frågor eller om forskaren har utfört en analys av materialet som är baserat på egna erfarenheter snarare än vetenskapliga teorier (Kvale & Brinkmann 2009). 5.6 Etiska överväganden Inför intervjuerna fick informanterna reda på att jag ville samla information till min kandidatuppsats samt vilket ämne denna berör. Första kontakten med informanterna gjordes via mail. De fick reda på vilket ämne den skulle behandla samt vilken utbildning jag läser samt att jag önskade att spela in intervjuerna. Inför ett av intervjutillfällena uttrycktes en önskan om att få frågorna på förhand, vilka jag skickade. Vid tillfälle för intervjuerna beskrev jag hur materialet skulle komma att behandlas och att allt som kunde kopplas till dem som informanter skulle komma att anonymiseras. Informanterna fick information om att de när som helst under intervjun kunde välja att avbryta samt att de inte behövde svara på alla frågor. Efter att informationen givits ville samtliga informanter fortsätta med intervjuerna. Denna information kallar Kvale och Brinkmann (2009) informerat samtycke. Enligt Vetenskapsrådet (2015) ska forskaren även ta hänsyn till följande etiska riktlinjer; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. 15

20 Informationskravet gäller den information som forskaren ger sina studieobjekt innan studien börjar, bland annat syftet med studien och vilken roll informanterna har samt informera om att de får avbryta studien när de vill. Gällande samtyckeskravet menar Vetenskapsrådet (2015) att informanterna ska ha gett samtycke för att medverka i undersökningen. De ska också ha möjlighet att när som helst avsluta intervjun utan att forskaren ska ifrågasätta det. Konfidentialitetskravet sätter riktlinjer för hur den empiri som forskaren samlar in med hjälp av intervjuer eller enkäter ska behandlas så att informanternas identiteter inte ska avslöjas för läsare. I mitt fall, i en kvalitativ studie med intervjuer, har jag varit noga med att dölja bland annat namn och specifika aktiviteter i min utskrift. Aktiviteterna är sådana som har få utövare och har därför censurerats. Vid nyttjandekravet ska forskaren hålla sitt material för sig själv och inte föra information om informanterna vidare till andra personer eller företag. I insamlingen av empirin till denna uppsats har jag tagit ställning till särskilda etiska överväganden. Enligt Olsson och Sörensen (2011) ska forskaren bland annat ta hänsyn till principen att inte skada. I mitt fall handlade det bland annat om att inte tvinga mina informanter med ett förflutet i högerextrema grupper att prata om personliga upplevelser eller tankar som de inte ville dela med sig av. Jag försäkrade mig om att de var bekväma med mina frågor genom att innan intervjun informera om att de inte behövde svara om de inte ville. Om jag identifierade ett intressant ämne i deras svar frågade jag vill du berätta mer om det?. Detta uttryck förhåller sig mildare än uppmaningen berätta mer, vilket jag också kunde sagt. Genom att lyssna till deras upplevelser och sedan analysera dessa i uppsatsen gjorde jag ett annat etiskt övervägande, nämligen att det skulle bli en större vinning än förlust av att genomföra intervjuerna. Alltså att deras kunskaper och erfarenheter är värdefulla att prata om för att kunna skapa ny kunskap vilken kan föras vidare till andra personer. Under intervjun med informanterna som har ett förflutet inom högerextrema grupper lades inte fokus på vilka brott de står skyldig till inom gruppen, utan anledningar till varför de befann sig i de miljöer och kretsar vilka ägnar sig åt kriminella aktiviteter. På så sätt kan frågorna ha varit av en känsligare karaktär än exempelvis en förklaring av hur strukturen såg ut i kretsarna med anledning av att det är dem som individer och egna personer som står i fokus för frågorna. Oavsett vilken bakgrund eller erfarenhet som informanterna har måste dessa behandlas med respekt och deras integritet ska skyddas. Olsson och Sörensen (2011) understryker även vikten av att alla informanter behandlas lika oavsett bakgrund, vilket jag också ställer mig 16

21 bakom och har följt detta under intervjuerna, analysen och skrivandet av uppsatsen. 5.7 Kritisk reflektion av metodval Den kvalitativa forskningsintervjun är ett samtal där forskare och intervjupersoner interagerar med varandra i syfte att skapa ny kunskap, vilken forskaren sedan använder sig av i efterföljande analys. Genom den kvalitativa forskningen får forskaren ta del av informanternas upplevelser och kan finna nyanser i deras uttalanden. Det finns också plats för reflektion om ämnet, vilket kan få forskaren att se på ämnet från ett annat perspektiv. Genom att använda sig av kvalitativ forskning studerar forskaren en mindre grupp människor jämfört med en kvantitativ undersökning. Skillnaden ligger i att den kvantitativa forskningen söker efter skillnader och likheter som kan förklaras med siffror och andelar, men den kvalitativa forskningen gör inga sådana anspråk. Genom den kvalitativa forskningen fokuserar forskaren istället på ett microperspektiv och söker mycket information från få personer. Genom denna typ av informationshämtning förbises andra människors upplevelser till förmån för de som intervjuas. Genom att jämföra studiens resultat med andra studier och deras resultat samt metod kan forskaren avgöra om studien anses tillförlitlig och användningsbar. I varje kvalitativ studie är det forskarens tolkning som ligger till grund för resultatet. Tolkningen är en subjektiv ansats, vilken därför inte kan sägas vara absolut rätt eller absolut fel. Vid en transparant beskrivning av tillvägagångsättet kan läsaren själv avgöra om metoden är väl vald för ämne och forskningsfrågor (Kvale & Brinkmann 2009). Min egen studie är transparant i hänsyn till att jag förklarar varför jag har valt att göra en kvalitativ studie. Även tillvägagångssättet är utförligt beskrivet så att läsarna kan följa utvecklingen samt att jag har beskrivit att mina egna intressen kan ha styrt intervjuerna genom att jag har ställt följdfrågor på det som informanterna har berättat och som har intresserat mig. I min studie kan min egen förmåga som intervjuare ligga till grund för en sämre kvalitet jämfört med någon som är mer van att intervjua. Jag gjorde ett aktivt val att inte läsa på för mycket om olika teorier om hur individer påverkas i högerextrema organisationer, men detta kan ha gjort att jag inte upptäckte de små nyanser hos informanternas svar som kan ha speglat andra möjliga tolkningar. Min egen förförståelse kan också ha påverkat både frågorna i intervjuguiden, följdfrågorna och den tolkning jag gjorde av mitt material. Vilka informanter och vad de valde att säga (och inte säga) är också en faktor som har påverkat mitt resultat. Hur bekväma de var i intervjusituationen och hur de har uppfattat frågorna kan ha varit yterliggare faktorer som har haft inverkan på materialet. 17

22 6. Resultat och analys Nedan presenteras empirin samt analyseras med hjälp av utvalda teorier. Materialet kommer att presenteras i tre teman; identitet, socialisering samt stämpling och stigmatisering. Genomgående i analysen finns ett fokus på de processer som individerna genomgår i sin förbindelse eller medlemskap i de högerextrema grupperna. Empirin som har återfunnits i de studerade temana har sammanfattats och jag presenterar kärnfulla citat från informanterna. 6.1 Identitetsskapande inom högerextremism Under intervjuerna med informanterna framkom det att identitetsskapandet är en viktig faktor när ungdomar ingår i högerextrema grupper. Informanterna menar att ungdomar söker efter sin identitet under ungdomsåren och kan då vara känsliga för yttre påverkan. En informant som har ett förflutet i högerextrema grupper berättade att genom att ingå i ett gäng blev han inte längre mobbad och han understryker att han blev någon. [ ] och sådär, och sen så började jag slåss också. Jag blev skinnskalle och sådär. Och då fick jag ju uppmärksamhet och då blev jag ju någon, jag fick ju min identitet i det istället. (I3). Ja, jag hittade mitt umgänge, min identitet och kände att jag var någon... då blev det ju, då började det bli ganska för sent för folk att hjälpa mig då var man ju väldigt fast... (I2). där finns det ju lite olika när man har kategoriserat det där - varför drar sig någon i den typen av miljöer? En del är sökare, det är sökarens väg, de söker identitet till exempel, alltså grupptillhörighet och identitet någonstans... (I1). Ungdomar söker sig till gäng för att i vissa fall hitta sin identitet. Genom alla typer av gäng bildas en gruppidentitet, vilken individen kan göra till sin egen (Hammarén & Johansson 2009). Identiteten som kommer från gängets åsikter och handlingar kan komma att karaktärisera den enskilde individens identitet. Om gänget klär sig på ett utmärkande sätt är det möjligt att individen också kommer att klä sig på detta vis, vilket gör att utomstående kan tänka om och behandla gängmedlemmar enligt deras klädsel. Identiteten är något som skapas genom interaktion med andra människor, genom en pågående process (Nedelmann 2001). Individer kan känna sig stärkta av den nya kollektiva identitet som de får när de blir medlemmar i gäng. De kollektiva identiteterna beskrivs som starka och med en god gemenskap. Gänget erbjuder en trygghet och de ser personerna, de erbjuder en uppmärksamhet som medlemmarna kan ha saknat tidigare. Genom att ingå i en högerextrem 18

23 grupp uppfattar omgivningen individen utifrån de uppfattningar som finns om gruppens åsikter och handlingar. Omgivningen uppfattar individerna på ett sätt och individerna agerar så som de borde reagera (Hammarén & Johansson 2009). Den kollektiva identiteten kan bli väldigt betydelsefull för individen om denne tidigare har känt sig utanför gruppen och känt att den inte är med och delar en kollektiv identitet. Om personen inte själv är en del i en kollektiv identitet är det stor risk att personen lockas av att bli medlem i ett gäng som erbjuder detta. Om de känner sig svikna av samhället är risken större att de går in i organisationen (BRÅ & SÄPO 2009:15). För att undvika detta missnöje som är riktat mot samhället måste samhället stötta individen innan den känner sig sviken. Det ska inte finnas utrymme för en känsla av att inte höra hemma i det etablerade samhället, inte finnas någonting att känna sig sviken för. De tidiga insatserna måste därför syfta till att hjälpa individen hitta en identitet som är inkluderad i det etablerade samhället och denne ska inte känna något behov av att ingå i ett högerextremt gäng för att hitta sin identitet (BRÅ 2001:15). Åtgärder som diskuterades under intervjuerna var att ungdomar som är på väg in eller redan är inne i ett högerextremt gäng ska få träffa och prata med personer som har liknande erfarenheter men har lämnat det livet bakom sig. Personer i de högerextrema gängen behöver hjälp med att hitta en annan identitet. För att lämna måste de ha någonting annat som lockar. I3 beskrev det: Du måste ge dom något nytt. Vill du att jag ska ta mig ur allt jag gör idag, då måste du presentera något nytt till mig [ ] som funkar för mig. I3 har kontakt med en ung kille med radikala åsikter. Han beskriver dennes behov av annat umgänge: När han började hänga med mig, när vi började umgås och han fick hänga med [aktivitet] lite och så vidare så försvann det där ganska mycket så... för då var det som att det kanske var umgänget som var det centrala för han och kanske inte ideologin, även om han och dom då samlades under den, så kanske det inte var just det centrala för just han som person. För äldre ungdomar kan möjligheten till att få en anställning och börja arbeta vara vägen ut från gänget och vägen till en ny identitet. För yngre ungdomar kan det handla om att de får chansen att börja med något nytt fritidsintresse. I3 fortsätter: 19