Kulturgeografiska institutionen Nr Samarbete i Öresund. En studie om integrationsarbetet i en gränsregion. Erica Härefors

Transkript

1 ARBETSRAPPORTER Kulturgeografiska institutionen Nr. 636 Samarbete i Öresund En studie om integrationsarbetet i en gränsregion Erica Härefors Uppsala, mars 2007 ISSN X

2 1. Inledning Syfte och frågeställningar Metod och material Disposition Regionbyggande i teorin Integration Region på olika sätt Folklig förankring Infrastruktur Benchmarking Öresund en gränsregion Öresundsregionen Öresundskomiteen - en huvudaktör Handlingsplanen för samarbetet mellan Malmö och Köpenhamn Regionbyggande i praktiken Samarbetet och dess bakgrund Folket och vardagen Att skapa en identitet Att lära av andra Problem på vägen Framtiden Analys Avslutning Litteratur- och källförteckning

3 1. Inledning Öresundsbron är inte bara ett fysiskt byggnadsverk utan har också ett högt symbolvärde i och med att Sverige nu befinner sig närmare Europa än någonsin. Sedan bron över sundet invigdes sommaren år 2000 har det hänt mycket i den så kallade Öresundsregionen. Den visar sig alltmer ha förutsättningar för att kunna vara en aktör som kan stå sig i konkurrensen även på den globala scenen. Denna transnationella region utgörs av Skåne, Själland, Mön, Lolland, Falster samt Bornholm, och har totalt ca 3,6 miljoner invånare 1. Sedan den fasta förbindelsen mellan Sverige och Danmark blev verklighet har arbetet för en ökad integration blivit mer och mer intensivt. Det finns flera exempel på samarbetsforum och institutioner som jobbar mot det målet. Öresund är även en av de regioner i Europa som anses tillräckligt intressant för att få ekonomiskt stöd från Interreg-programmet, som har syftet att öka integrationen i gränsregionala samarbeten 2. Den folkliga förankringen i ett sådant här projekt ses som väldigt viktig, då en region kan sägas vara ett uttryck för en viss typ av gemensamhetskänsla som är socialt konstruerad. Byggandet av en region är ett sorts integrationsprojekt och kan ha olika bakomliggande motiv. Det kan till exempel handla om att återskapa en före detta samhörighet, lösa problem som existerar över gränsen eller att stärka näringslivet i regionen och skapa nya möjligheter för medborgarna och tillväxten i regionen. 3 I sin gemensamma handlingsplan Köpenhamn och Malmö, en stad har Malmö stad och Köpenhamns kommun som vision att ta del av den gemensamma kompetensen som finns inom städerna samt att utbyta erfarenheter inom diverse verksamhetsområden. Det skulle på liknande sätt också vara både lönsamt och bra för integrationen om till exempel en gemensam infrastruktur i större utsträckning kunde utnyttjas. År 2003 utformades handlingsplanen gemensamt av Malmö och Köpenhamn som syftar till att öka integrationen mellan de två städerna, de som utgör den storstadsregion som på flera sätt är navet i Öresundsregionen. Handlingsplanen har sitt ursprung från en vision som definierades redan 2000, och ur den har representanter från arbetsgruppen tillsammans arbetat fram konkreta åtgärder för att 1 Öresundsregionen: Interreg är en del av EU:s strukturfonder, som syftar till att utveckla gränsregionala projekt i EU. Ekonomiskt stöd delas ut till samarbeten i gränsregioner för en ökad integration. EU bidrar till godkända projekt med ungefär lika stora summor som den svenska och danska staten själva tillför. Mellan fick programmet Interreg IIIA Öresund ca 31,3 miljoner euro. Källa: Öresundskomiteen samt EU-upplysningen. 3 Wiberg, Ulf. 2002, Hållbarhet i glesa regionala strukturer exemplet södra Norrlandskusten. Working paper 39:2002. Kulturgeografiska Institutionen, Umeå Universitet, s 9ff. 3

4 förbättra de så kallade överordnade strukturerna. Detta ska uppnås genom att satsa på information, kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte. 4 Öresundsregionen är som regionprojekt speciellt intressant därför att regionen är transnationell. Även om detta medför spännande möten och innehåller olikheter som kan vara utvecklande och berika varje part för sig, medför det naturligtvis även nya frågor och problem att ta itu med vad gäller integrationsarbetet. Inte minst vad gäller regler och lagar i respektive land, som fortfarande ses som hinder för integrationen. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att titta närmare på hur integrationsarbetet praktiseras, vilka strategier man har samt vilka mål man jobbar mot. Avgränsningen består av att undersökningen ska fokusera på den handlingsplan för samarbete som finns upprättad mellan Köpenhamns kommun och Malmö stad; Köpenhamn och Malmö, en stad. Uppsatsen tas på så sätt ner till en lägre och konkretare abstraktionsnivå då regionen annars innefattar ett mycket större område än bara dessa två städer. Problemformuleringarna är följande: Hur har arbetet med att ta fram handlingsplanen gått till? Hur gör man (inom ramen för handlingsplanen) för att uppnå sina mål om ökad och lyckad integration, och vad består dessa mål av för de inblandade? Vilka resultat har uppnåtts i integrationsarbetet hittills, samt vilka problem och hinder har stötts på? 1.2 Metod och material Jag har valt att i undersökningen om Öresundsregionen koncentrera mig på det samarbete som finns mellan Malmö stad och Köpenhamns kommun. Det samarbetet, som i olika former i praktiken alltid har funnits, har sedan några år konkretiserats med en handlingsplan som beskriver hur samarbetet för ökad integration ska se ut och vilka områden man vill satsa speciellt på. Detta gör jag för att få reda på mer om hur strategin bakom integrationsarbetet ser ut och hur man går tillväga för att lyckas med det. Syftet med uppsatsen är till stor del att beskriva hur situationen för det pågående samarbetet ser ut. Tanken är alltså inte att utreda och värdera arbetet på något sätt, utan jag kommer att hålla mig till det deskriptiva tillvägagångssättet. 5 Jag kommer 4 Handlingsplan för samarbetet Malmö/København år Skrift av Malmö Stad och Köpenhamns Kommun. 5 Repstad, Pål, 1993, Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Studentlitteratur, Lund, s 60. 4

5 inte att kunna dra några generella slutsatser för läget idag vad gäller regioner och det är inte heller min ambition. Eftersom undersökningen endast tar upp exemplet Malmö-Köpenhamn kan man se det som en fallstudie av hur man i just detta samarbete valt att gå tillväga. Egenskaper hos en kvalitativ undersökning är just att man går på djupet mer än på bredden, med ett färre antal enheter. Genom detta skapas en djupare förståelse av just de problem man tar upp i studien och är intresserad av och kan därför inte förväntas dra generella slutsatser ur detta. 6 Undersökningsobjekten är få, ibland kanske bara en enhet, men här studerar man istället hela enheten, till skillnad från en kvantitativ undersökning där man koncentrerar sig på vissa extraherade fakta ur sammanhanget. 7 I diskussionen om modern samhällsvetenskap hörs ibland åsikter om att vetenskapen ska vara kvantitativ. Till exempel sägs det att kvantifiering av uppgifter är ett tecken på mognad, och att forskare inte kan intressera sig för det enskilda fallet på grund av att de söker lagar och statistiska resultat. Ofta anses de hårda kvantitativa data väga tyngre än de mer mjuka, kvalitativa. Men ändå bygger en stor del av vetenskapen, till och med naturvetenskapen, på kvalitativa beskrivningar och iakttagelser. I samhällsvetenskapen används både kvalitativa och kvantitativa angreppssätt. Vilket av dessa verktyg man använder beror på vilka forskningsfrågor som ställs och vad som krävs av just den studien, och i de allra flesta fall kompletterar de varandra. 8 Det begränsade antalet exempel kräver naturligtvis också att man måste vara medveten om att bilden blir mindre nyanserad än om fler exempel fått bidra till att ge en bild av verkligheten. Det faktum att jag avgränsat mig till ett exempel har givetvis också sin förklaring i tidsaspekten. Till min hjälp kommer jag att använda mig av en del begrepp och definitioner som är användbara när man diskuterar region- och integrationsfrågor. Till exempel behöver begreppet integration i sig definieras för att läsaren ska förstå vad som avses i just detta fall. Mer om detta i teorikapitlet. Min metod kommer mest att likna den induktiva, detta för att jag i första hand kommer att titta på hur empirin för den aktuella handlingsplanen ser ut och utifrån den vill kunna förstå hur arbetet gått tillväga. Undersökningen är kvalitativ, och mina primärkällor har varit ett mindre antal intervjuer med insatta personer. Intervjuerna är så kallade informantintervjuer, där personen som intervjuas är insatt och delaktig i den verksamhet som ska undersökas och kan ge information om hur verkligheten ser ut. Eftersom det är mellan Malmö stad och Köpenhamns kommun som handlingsplanen är upprättad blev det naturligtvis mest intressant och lämpligt att intervjua personer från dessa två instanser. Malmö stad representeras av Kristina 6 Holme, Idar Magne, Solvang, Bernt Krohn, 1991, Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder, Studentlitteratur, Lund., 1991, s Repstad, 1993, s 14f. 8 Kvale, Steinar, 1997, Den kvalitativa forskningsintervjun, Studentlitteratur, Lund, s

6 Ohlsson, som arbetar på stadskontoret i Malmö där hon arbetar med frågorna som rör samarbetet mellan Malmö och Köpenhamn. Representanten från Köpenhamns kommun heter Anne Sofie Fogtmann och har ansvar för motsvarande områden på den danska sidan av samarbetet. För att få mer information om hur Öresundsregionen fungerar och arbetar i stort har jag även intervjuat Stefan Larsson som arbetar på Region Skåne, den politiska organisation som fungerar som ett landsting för Skåne län. 9 Han har tidigare även arbetat på Öresundskomiteen med det gränsregionala samarbetet mellan Själland, Bornholm och Skåne, med olika projekt för utvecklingen och samarbetet. Stefan Larsson har därför god inblick i hur Öresundsregionen fungerar och dess utveckling samt hur man arbetar med gränsregionala frågor. På grund av det icke obetydliga geografiska avståndet mellan mig och de intervjuade genomfördes intervjuerna på telefon med Stefan Larsson och Kristina Ohlsson samt via e-postkorrespondens med Anne Sofie Fogtmann. E-postkorrespondensen var på initiativ av intervjupersonen själv. Givetvis är den mest önskvärda intervjusituationen den med ett möte öga mot öga. Där har man fler kommunikationskanaler än i en telefon och ännu fler än via e-post, och man kan även hålla koll på den yttre miljön runt den svarande. Många signaler kan gå förlorade om inte mötet sker öga mot öga, till exempel gester, ansiktsuttryck och ögonkontakt. Istället försökte jag vara extra uppmärksam på tonfall, tveksamhet, intresse/ointresse, skepsis etc. Vid första kontakttillfället informerade jag om mig själv och ämnet för min uppsats. Några dagar innan intervjun genomfördes skickade jag ett mail till intervjupersonerna som innehöll mer ingående information om vad jag var intresserad av för frågor för att de skulle kunna förbereda sig. Intervjuerna började med att de fick presentera sig själva, berätta om sin roll och sina arbetsuppgifter. Sedan följde semistrukturerade frågor upplagda efter följande sekvenser; Samarbetet och handlingsplanen, Relationen Malmö-Köpenhamn samt Avslutande frågor. En del frågor var mer öppna än andra, till exempel där personen ombads beskriva bakgrunden till samarbetet. Ingen av intervjupersonerna har önskat att vara anonym och samtliga kommer därför att anges med sina riktiga namn i uppsatsen. 1.3 Disposition Detta inledande kapitel har gett en introduktion till ämnet och förklarat syftet med uppsatsen. Även tillvägagångssättet har beskrivits under metodavsnittet. I följande kapitel kommer teoretiska begrepp och definitioner som används i uppsatsen att tas upp. Därefter, i kapitel tre, ska Öresundsregionen och Malmö-Köpenhamnsamarbetet 9 Förutom de vanliga uppgifterna ett landsting har, till exempel sjukvård, har Region Skåne även andra uppgifter. De ansvarar för utvecklingen i sin region inom områden som näringslivet, kommunikationer och kultur. Organisationen styrs av regionfullmäktige, vars representanter invånare i Skåne själv valt genom allmänna val. Region Skåne samarbetar även med företag, högskolor och kommunerna i Skåne för att förbättra utvecklingen i Skåne. Källa: Region Skåne:

7 presenteras. I det fjärde kapitlet kommer resultaten av intervjuerna att presenteras, och i det femte kapitlet kommer jag att analysera och reflektera över resultaten i undersökningen tillsammans med teorin. Slutligen, i det sista kapitlet, knyts uppsatsen ihop. 7

8 2. Regionbyggande i teorin De teoretiska begrepp som är centrala i uppsatsen beskrivs här. En del av begreppen är stora och kan användas på flera sätt, men i min användning åsyftas den betydelsen och definitionen som passar till fallet med Öresundssamarbetet. 2.1 Integration Hur begreppet integration används beror på det perspektiv man har och vill förmedla. I allmänhet kan det antingen vara den process som leder fram till en förening av skilda enheter, eller resultatet av processen. I Öresundsfallet kan man beskriva det som processen som förenar flera samhällen till en större enhet, liknande den som pågår i Europa; den europeiska integrationen. Att nå integration syftar ofta till att få invånarna att dela gemensamma värden, någon slags gemensam grund att stå på. I sammanhang där (internationell) migration studeras menar man med integration den process som mindre, etniska grupper genomgår då de slussas in i ett nytt samhälle. 10 Den betydelsen kommer inte att åsyftas i denna uppsats, då studieobjektet istället är två likvärdiga enheter som förenas, här på transnationell nivå. Här handlar begreppet istället om sammansmältning, synkronisering eller förening av utvalda delar och funktioner i regionen, beroende på vilken grad av integration man vill uppnå och inom vilket område, där förhållandet mellan de två enheterna är av horisontell karaktär. Att prata om lyckad integration är kanske än mer diffust. När är lyckad integration nådd? Och är motsatsen misslyckad integration? Detta är förvisso en tolkningsfråga, men det kan till exempel handla om i vilken grad man uppnår de uppsatta målen. Visionens mål som finns vid processens början, och som måste vara rimliga, får på något sätt bli ett riktmärke för hur bra det sedan har gått. Att en integrationsprocess faller väl ut kan också avspegla sig i hur mycket som möjliggjorts och förbättrats i och med det ökade samarbetet, samt hur stora synergieffekter som processen medfört. Om man istället ser integrationen som den process som pågår och inte ett mål som skall uppnås, kan en lyckad integration handla om att ha ett bra samarbete där man överbryggar de kulturella skillnaderna som kan finnas. 10 Nationalencyklopedin. 8

9 2.2 Region på olika sätt Det rumsliga sammanhang som har en central roll i uppsatsen är regionen, samt dess betydelse. Region är, liksom integration, ett vitt begrepp som används i många olika sammanhang, men som på ett eller annat sätt innebär en gränsdragning mot omvärlden. Omfattningen av en region kan variera mycket, men i detta fall utgör den en del i staten/staterna. Flera olika typer av regioner finns. De fysiska regionerna är avgränsade naturligt av naturen (t.ex. öar), de administrativa är till exempel länder eller län som har en gemensam styrning och administration, identitets- och kulturregionerna är de som finns i människors medvetande och där människor delar identitet vad gäller etnicitet, religion, historia etc., samt de funktionella regionerna som kännetecknas av att människorna i dem interagerar med varandra i olika system som inte är klart avgränsade (t.ex. arbetsmarknad och kommunikation) utan har uppstått av praktiska skäl. 11 En homogen region har en gemensam identitet, en etnisk gemenskap, och delar även gemensamma naturresurser som utgångspunkt för regionen. Definitionen på den funktionella regionen innebär enligt Wiberg bland annat att det finns en ekonomisk dimension med i spelet. Kännetecken är bland annat förekomst av industrikluster eller produktionssystem inom regionen. I Öresundsregionen finns företagskluster i flera olika branscher. Dessa är i första hand inte industrier baserade på naturresurser, utan mer en typ av centra som kallas K- regioner (kunskap, kompetens, kultur, kreativitet och kommunikation). 12 Det som beskrivs ovan är en del av den nya sortens regionalism som på senare tid allt mer vuxit fram i Europa. Förr var regionerna naturbundna, medan det idag är andra faktorer som påverkar var och hur en region ska existera. Den nya regionen är öppnare geografiskt och mer kulturbunden, och det handlar i allt större utsträckning om människors förmåga och kompetens. Nyckelorden kan sägas vara flyttbarhet, mänskliga relationer och kunskap. 13 I samarbetsregionen förekommer ett horisontellt, frivilligt samarbete av institutionaliserade former mellan städerna. 14 Den institutionalisering som regionen genomgår vid bildningen beskrivs av Paasis modell. Enligt honom har alla regioner dessa egenskaper, som beskrivs med fyra stadier 15 : 11 Erlingsson, Gissur Ó, Demokrati utan gränser. Öresundskomiteen - en okonventionell politisk konstruktion i det framväxande flernivåsystemet, Statsvetenskapliga inst., Lunds Universitet, Törnqvist, Gunnar, 1993, Sverige i nätverkens Europa gränsöverskridandets former och villkor, Liber-Hermods, Malmö, s Ibid., s Wiberg, 2002, s Paasi, Ansi, 1986, The Institutionalization of Regions: A Theoretical Framework for Understanding the Emergence of Regions and the Constitution of Regional Identity, Fennia, Finland. 9

10 1. Konsensus om områdets avgränsning mot omvärlden (assumption of territorial space). 2. Regionens identitet utvecklas med hjälp av begrepp och symboler (development of conceptual shape). 3. Gemensamma institutioner och regelverk skapas eller anpassas (development of institutions). 4. Regionen har funnit sin roll i förhållande till andra regioner (establishment as part of the regional system and regional consciousness of the society concerned). För att lyckas med regionbyggande verkar identitets- och kulturregionen vara något av det viktigaste att ta hänsyn till. Det är alltså av stor betydelse att människorna som lever i regionen känner att de är en del av den och känner samhörighet med andra inom den. De behöver också själva ha klart för sig att det finns en avgränsning för regionen mot den övriga världen. Om inte detta finns i människors medvetande finns det inte heller någon region (i alla fall inte i något längre perspektiv). Även om det nu finns en fast och konkret förbindelse mellan Skåne och Själland, som har varit en viktig del i regionens framväxt, måste inte detta betyda att folks attityder ändrats. Kulturgeografen Gunnar Törnqvist beskriver detta med begreppen teknisk räckvidd och mänskliga räckhåll. Den tekniska räckvidden är möjligheten att kunna resa eller flytta saker med hjälp av den tekniska utvecklingen. Det mänskliga räckhållet däremot handlar om vad människan tar till sig i sin mentala sfär. Det handlar om attityder och vilja hos människorna, och handlar till stor del om den mänskliga kontakten. 16 Det är därför man ofta pratar om att den folkliga förankringen är så viktig på vägen till en integrerad region. 2.3 Folklig förankring Det är en utbredd uppfattning att det behövs folklig förankring i regionbildningsprojekt. Det är hos invånarna som den mentala bilden av regionen måste finnas för att den ska existera överhuvudtaget. Liksom Törnqvist ser även Paasi en nyregionalism i Europa, där den regionala identiteten är viktig. De europeiska förespråkarna av regioner menar att vikten av regional identitet och uppfattningen hos vanligt folk är stor vid bildandet av en region, men tyvärr något som ofta förbigås. En region och dess identitet är socialt konstruerade företeelser, och finns därför endast om människor är medvetna om den och håller med om dess existens, det vill säga är folkligt förankrad Törnqvist, Gunnar, 1998, Renässans för regioner, Stockholm, SNS Förlag. 17 Paasi,

11 Det är skillnad på en äkta identitet och region som är accepterad av invånarna och som har en verklig funktion, och en som konstruerats av politiker, forskare, näringslivet etc. Dessa har som mål att skapa en region och integration med hjälp av symboler och marknadsföring av regionens image som ett varumärke. Paasi är kritisk mot att förlita sig för mycket på det tillvägagångssättet och menar att det måste finnas en naturlig vilja och medvetenhet hos folket om att de tillhör en gemensam region. I det arbetet spelar faktorer som sociala relationer, solidaritet och förtroende den största rollen Infrastruktur Kombinationen av en utbyggd infrastruktur samt förtroende, gemensamma värderingar och sammanhållning ger en bra grund för en integrationsprocess i regionen och tillväxt i densamma. 19 Infrastruktur är ett begrepp som ofta används i sammanhang om nätverk och utveckling. Den är en naturlig del av det regionala rummet och sätter till stor del upp dess förutsättningar. Wiberg, och många med honom, anser att det är viktigt för en region hur dess infrastruktur ser ut. Dess roll har stor strategisk betydelse för förändringsförutsättningarna. Den gemensamma arenan, som man kan beskriva regionen som, förstärks genom investeringar i infrastrukturen. 20 Innebörden i begreppet har delvis ändrat sin betydelse över tiden. Från början användes det i militära sammanhang och stod för de fasta, bakre anläggningarna och försörjningssystemen. Allt mer har ordets betydelse kommit att handla om allt från kommunikationer, vägar och bebyggelse till tekniska system för vattenförsörjning, avlopp och energi. Dessa ting kallas hård infrastruktur. Tillgångar i samhället som är funktioner och aktiviteter, till exempel bibliotek, sjukhus och universitet, räknas numera med och brukar kallas för mjuk infrastruktur. 21 En av de viktigaste dimensionerna i regionen är den hårda infrastrukturen och tillgängligheten till bra transporter och kommunikation. Detta ökar möjligheterna för tillväxt. Infrastrukturen kan användas till att på ett strategiskt sätt bestämma hur rummet utformas och hur regional utveckling ska styras. Det finns samband mellan aktiviteten i en region och vad infrastrukturen erbjuder. Genom att bygga ut transportinfrastrukturen tänjer man räckvidden i en region och skapar förutsättningar för utveckling. 22 Att man specifikt använder infrastrukturprojekt för att hjälpa den regionala utvecklingen finns många exempel på. 23 I Öresundsregionen var bron den 18 Ibid. 19 Paasi, 1986, s 9ff. 20 Wiberg, 2002, s Persson, Lars Olof, Wiberg, Ulf, 1991, Regioner och nätverk, Industridepartementet Ds 1991:37, Graphic Systems AB, Göteborg, s Wiberg, 2002, s Ibid, s 8. 11

12 saknade byggstenen för att en gång för alla sammanfoga de två landsdelarna till en region. 2.5 Benchmarking Att lära sig av andra kan berika arbeten i stor utsträckning. Företeelsen kallas benchmarking och kan vara ett användbart sätt för att inhämta ny information. Det är effektivt och sparar tid och resurser. Det finns stora kunskaper och erfarenheter hos de människor som är engagerade i arbetet med gränsregionala frågor och tillsammans blir dessa en idébank att hämta inspiration ur. Man lär av andra, välfungerande exempel på verksamheter för att kunna styra sin egen organisation på bästa sätt. 24 Benchmarking handlar alltså om att förbättra det som finns genom att hitta bättre sätt att göra det på, ofta externa exempel. Detta görs genom att man tar del av de bästa organisationernas eller företagens sätt. Efter att ha ringat in vad det är man vill förbättra lokaliserar man var det bästa exemplet på området finns. Exempelvis kan ett besök på platsen hjälpa till att skapa sig en uppfattning om vilka lärdomar som kan användas i den egna verksamheten. Genom att jämföra sig själv med det bästa förädlas det egna arbetet. Syftet är att förbättra, effektivisera och höja kvalitén på det egna arbetet eller produkterna Nationalencyklopedin. 25 Albinsson, Per, 1998, Den lärande organisationen från vision till verklighet, Brain Books AB, Falun, s

13 3. Öresund en gränsregion Studieobjektet för den här uppsatsen är samarbetet mellan Malmö stad och Köpenhamns kommun. De två är en del av Öresundregionen, som i sin tur också har institutioner och organ som arbetar på regionnivå för ökad integration och samarbete. Det är ur dessa institutioner som idéerna om ett samarbete mellan de två städerna ursprungligen kommit. 3.1 Öresundsregionen Sedan bron över Öresund invigdes sommaren år 2000 har det hänt en del i den så kallade Öresundsregionen. Den visar sig alltmer ha förutsättningar för att kunna vara en aktör som kan stå sig i konkurrensen även på den globala scenen. Denna transnationella region utgörs av Skåne, Själland, Mön, Lolland, Falster samt Bornholm, och har totalt ca 3,6 miljoner invånare. 26 Cirka 1,7 miljoner av dessa är förvärvsarbetande. Den största delen av dem, 1,2 miljoner, bor på den danska sidan och den resterande halva miljonen på den svenska sidan. 27 Fig. 1 Karta över Öresundsregionen. Källa: Öresundskomiteen. Den växande rörligheten mellan de båda länderna är ett exempel på den alltmer ökande integrationen. Både flyttningen och pendlingen över sundet har ökat sedan 26 Öresundsregionen. 27 Öresundskomiteen: Den underliga stavningen av namnet är en symbolisk sammanslagning av svenska och danska. 13

14 bron öppnades. Mest har flyttströmmen av danskar till Sverige ökat. Under 2004 flyttade danskar över gränsen, medan bara hälften så många svenskar flyttade åt motsatt håll. Danskarnas flyttningar till Sverige har därmed mer än fördubblats sen år 2000, och mellan åren 1998 och 2003 närapå femdubblades den. 28 Även resorna över sundet har ökat reste 28 miljoner människor över Öresund, 16,7 miljoner av dessa reste över bron. Varje dag pendlar nästan personer till den motsatta sidan. 29 Däremot är antalet pendlare betydligt större från Sverige än från Danmark. Detta förklaras med det faktum att lönesituationen är bättre i Danmark. En del av de svenska pendlarna är alltså danskar som flyttat hit men arbetar kvar i Danmark Fig. 2 Statistik över pendlingen till Danmark och Sverige. 2004* och 2005* är uppskattningar (egen bearbetning). Källa: Öresundskomiteen. Att regionen är en av de mest framgångsrika i både Sverige och Danmark visar sig bland annat i näringslivsstrukturen, där klimatet är gynnsamt för både etablerade och nystartade företag. Styrkan ligger bland annat inom branscherna IT, livsmedel, medicin- och bioteknik samt miljö. 30 Till exempel finns 47 % respektive 52 % av alla anställda inom Sveriges och Danmarks läkemedels- och medicinteknisk industri i Öresundsregionen. 31 Enligt en prognos om arbetsmarknadens utveckling fram till år 2008 beräknas tillväxten i regionen under den här tiden bli 4,3 %, dvs. ca invånare. Generellt, på båda landsidor, väntas en tillväxt i åldersgruppen <65 år, samt en liten minskning av gruppen äldre än 65 år. Den arbetsföra delen av folket förväntas öka, mest i Skåne, detta på grund av att den yngre gruppen kommer in på arbetsmarknaden. Arbetslösheten beräknas sjunka på båda sidor av sundet, framförallt 28 Öresundskomiteen (statistik från SCB samt Danmarks statistik). 29 Öresundsregionen. 30 Ibid. 31 Öresundskomiteen. 14

15 i storstadsregionen runt Köpenhamn, medan Malmö inte förväntas lyckas lika väl på grund av sin stora nettoinflyttning. 32 I sin bok om förväntningarna inför Öresundsförbindelsen skriver etnologen Fredrik Nilsson både om de politiska ambitionerna och invånarnas förhoppningar. Många av de som var med i undersökningen nämnde restiden som den viktigaste och mest kännbara förändringen de såg med brobygget. Förhoppningarna var att resorna skulle bli kortare, smidigare och att kommunikationerna skulle komma att fungera bättre. Det gav en känsla av ökad frihet hos de tillfrågade. Nilsson menar att regionens tre bärande element är bron, det gemensamma kulturella arvet samt den synkroniserade vardagen. Av dessa är det bron som är den mest solida, och det visar än en gång på hur viktig den hårda infrastrukturen är för en regions integrations- och hållbarhetspotential Öresundskomiteen - en huvudaktör I regionen har det med tiden uppstått flera organisationer, plattformar, samarbetsforum och liknande, alla med syftet att verka för att underlätta regionbyggandet och integrationen i den samma. En av de mest centrala idag är Öresundskomiteen, en politisk konstruktion som bildades 1993 ur organisationerna Öresundsrådet och Öresundskontakt. Den består av 32 politiker och lika många suppleanter, hälften från Sverige och hälften från Danmark. Syftet med Öresundskomiteen, som det förklaras på hemsidan, är att förbättra och underlätta integrationen för regionens invånare, att göra regionen till en enkel plats att leva på för dessa samt att stödja och stimulera folkligt förankrade samarbeten över gränsen. 34 Öresundskomiteen är även mottagare av bidrag från EU-programmet Interreg och den vidare fördelningen av dessa till samarbetsprojekt inom regionen. Integrationen är beroende av att invånarna på sitt sätt bidrar till utbytet mellan de båda länderna. Utvecklingen av regioner ligger i hela Europas intresse, och därför stöds projekt av den typen inom EU av Interreg-programmet. Regionen ansågs behöva vara en mer politiskt styrd organisation för att kunna utvecklas ytterligare till en välfungerande region. Innan bildandet av kommittén saknades det ett politiskt intresse och drivkraft i regionen. 35 Representanterna är indirekt valda in i kommittén från ett urval av städer i Skåne och Danmark. Resterande Skåne syns dock bara via Region Skånes representanter. Det, i kombination med att inte gemene man känner till kommittén och dess verksamhet så 32 Utvecklingen på arbetsmarknaden i Öresundregionen prognos Länsarbetsnämnden, AF- Fredriksborg, Nilsson, Fredrik, 1999, När en timme blir tio minuter, Historiska media, Lund. 34 Öresundskomiteen. 35 Erlingsson,

16 väl, har kritiserats, bland annat att insynen i verksamheten är dålig. Erlingsson diskuterar detta i sin text, och ifrågasätter Öresundskomiteens öppenhet och demokratiska legitimitet. Han menar även att regionen i sig har en flytande karaktär, samt att den svävar i nuläget i något av ett demokratiskt och konstitutionellt tomrum, där ingen politisk organisation bär formellt ansvar eller har tydligt mandat att bedriva politik för området som helhet. Andra som uttryckt åsikter om det tycker att regionen är ett öppet projekt, där nya typer av samarbete har testats och man improviserar en hel del. Man bjuder in alla att delta i processen; från näringslivet och universiteten till media och turismindustrin Handlingsplanen för samarbetet mellan Malmö och Köpenhamn I navet för Öresundsregionen ligger två av dess största städer; Köpenhamn och Malmö. Det är mellan dessa två som den enda fasta förbindelsen mellan länderna finns, Öresundsbron, och det är nog på den här stadsregionen som de flesta tänker när de först hör talas om Öresundsregionen. Regionen är ju så mycket större än bara Malmö och Köpenhamn, men det geografiska läget för de två städerna förpliktigar nästan till samarbete. År 2000 antogs en vision mellan Malmö stad och Köpenhamns kommun för att få ett lyckat samarbete mellan städerna, ökad integration i Öresundsregionen samt att få invånarna i båda städerna att känna sig som invånare i en gemensam stad. Visionens namn är Köpenhamn och Malmö en stad, och på våren 2003 fastställdes en handlingsplan för för hur arbetet ska genomföras och visionen nås. De ansvariga för handlingsplanens integrationsarbete utgörs av en gemensam, politisk arbetsgrupp med representanter från Malmö stad och Köpenhamns kommun. Målet med handlingsplanen är att med olika medel förbättra och öka integrationen mellan de två städerna. För de flesta av insatsområdena är målen förbättrad tillväxt och lönsamhet i regionen. Men man vill även uppnå förbättringar av livssituationen för invånarna, till exempel en gemensam arbetsmarknad som leder till att fler får sysselsättning (i förlängningen ökade inkomster för regionen), bättre kommunikationer och infrastruktur som gör livet lättare för alla som bor där och utnyttjar detta. I handlingsplanen sägs att man dels vill fortsätta pågående samarbeten, men även göra insatser där de behövs som mest; för särskilt utsatta medborgare och de grupper som inte naturligt tar del av integrationsprocessen. Dessa är till exempel barn, ungdomar, gamla, arbetslösa och hemlösa. Då mycket resurser redan läggs på de så kallade resursstarka grupperna, till exempel förvärvsarbetarna och pendlarna, 36 Hannervik, Ulrika och Birkoff, Gustaf, 2004, En region i förändring. En studie om integrationsprocessen i Öresundsregionen, Statsvetenskapliga inst., Lunds Universitet. 16

17 vill man även göra något för andra samhällsgrupper och lägga resurser på andra områden där inget annat hittills gjorts. 37 I handlingsplanen nämns fyra insatsområden som man vill satsa på. Dessa är arbetsmarknad och utbildning, välfärd och omsorg, stadsplanering och miljö samt kultur och arbete. Inom dessa vill man förbättra de övergripande strukturerna. Dessa handlar om information, utbyte av samlade erfarenheter samt kompetensutveckling. 38 Några av de åtgärder som föreslås i handlingsplanen handlar om att förbättra förutsättningarna på arbetsmarknaden, speciellt för ungdomar. Bland annat vill man göra information om utbildningar mer lättillgänglig, utöka möjligheterna till praktikplatser på båda sidor sundet samt samarbeta med transportföretagen över sundet så att resor till praktikplatser rabatteras. Inom området vård och omsorg vill man arbeta fram ett samarbetsavtal vad gäller barnomsorgen. Pendlande föräldrar i Malmö-Köpenhamnsregionen upplever idag problem med dagisens begränsade öppettider. Man vill kunna ha möjlighet att välja barnomsorg på den sida av sundet man arbetar eller en pendlarförskola med flexiblare öppettider och där personalen är både dansk och svensk. Vad gäller stadsplaneringen vill man utbyta erfarenheter för att bättre lyckas med segregationsproblemet, samt hitta lösningar som gör pendlingen smidigare. Att lyfta fram resmöjligheterna och bättre utnyttja de stationsnära områdena så att byte till andra transportmedel går snabbare skulle kunna göra resorna effektivare och restiderna kortare Handlingsplan för samarbetet Malmö/København år Malmö Stad och Köpenhamns kommun. 38 Ibid. 39 Ibid. 17

18 4. Regionbyggande i praktiken I detta kapitel kommer intervjuerna att presenteras. Dessa empiriska nedslag ska ge en bild av hur arbetet i Öresundsregionen och mellan Malmö och Köpenhamn fungerar idag. Intervjupersonerna kan sägas representera de organisationer de arbetar inom och jag utgår från att de därför i största möjliga mån gett sina svar utifrån sina respektive arbetsplatsers synvinklar. En viss koppling till teorin förekommer i detta kapitel, men i huvudsak kommer resultaten att analyseras i slutet av uppsatsen. 4.1 Samarbetet och dess bakgrund Följande stycke beskriver hur samarbetet ser ut och bakgrunden till handlingsplanen, samt hur de intervjuade ser på samarbetet och integrationen. Handlingsplanen för har en föregångare för åren , och upprinnelsen till den beskrivs också. Det är ursprungligen från Öresundskomiteen som idén om samarbetet och handlingsplanen mellan Malmö och Köpenhamn kommer. Efter att Öresundskomiteen bildats 1993 började tankarna om integration och utveckling av Öresundsregionen att ta fart. Samarbetet skulle vara brett och innefatta hela Själland och Skåne. Eftersom Malmö och Köpenhamn är en viktig nod i regionen var naturligtvis relationen mellan dem av essentiell betydelse för utvecklingen av hela regionen. Detta tog man fasta på, och på en EU-konferens i Bryssel 1999 presenterade man både Öresundskomiteens samt Malmö och Köpenhamns centrala roll och betydelse för utvecklingen i regionen. Efter det arbetades visionen för samarbetet fram av en gemensam arbetsgrupp, och en tid därefter också den första handlingsplanen för år Det övergripande syftet med den var att skapa mervärde för medborgarna och städerna genom att ge invånarna möjlighet till val och öka rörligheten mellan städerna. Denna första handlingsplan kom att inrikta sig på insatsområdena kompetensutveckling, utbildning, service, idrott och fritid, information och marknadsföring samt offentlig upphandling. Till exempel är utbildningsfrågorna ett område där man lyckats väl. Gemensamt utbildningsmaterial har tagits fram och idag finns möjligheten för eleverna i Malmö och Köpenhamn att kunna välja gymnasieskola i båda städerna. 40 Den första handlingsplanen utvärderades och utifrån det definierades nya områden som blev aktuella för handlingsplanen för Med hjälp av utvärderingen och lägesrapporter diskuterade den politiska arbetsgruppen fram vad det var man ville satsa på. I detta arbete lärde man sig mycket av varandras erfarenheter inom de olika 40 Telefonintervju med Kristina Ohlsson, Malmö stad,

19 områdena. 41 Insatsområdena för den nya handlingsplanen är arbetsmarknad och utbildning, välfärd och omsorg, stadsplanering och miljö, samt kultur och näringsliv. Sedan har tjänstemannagrupperna för respektive område träffats, i ett enligt Kristina Ohlsson decentraliserat system, och gemensamt bestämt vad som bör göras inom området. I den aktuella handlingsplanen är integration i fokus, samt att förbättra den strukturella nivån. Allt med ett och samma mål; att förbättra för invånarna. 42 Från intervjuerna bekräftas att Skåne och Region Skåne är en administrativ region, som också i sin tur kan bestå av flera regioner uppdelade efter arbetsmarknaden etc. Malmö-Köpenhamnsområdet omnämns även som storstadsregion och gränsregion. 43 Kristina Ohlsson, Malmö stad, ser Öresundsregionen och Malmö- Köpenhamnsområdet som funktionella regioner, och betonar skillnaden mellan dessa och de administrativa. 44 Alla dessa omnämnda typer av regioner binds samman av olika förhållanden och omständigheter. Men något som är gemensamt för alla regioner är att de är sammanlänkade geografiskt och genom infrastrukturen. Anne Sofie Fogtmann menar att man inte kan höra till samma region om man inte har möjlighet att åka till varandra. 45 Då syftet med handlingsplanen och samarbetet är att gynna medborgarna och underlätta deras vardag blir framstegen i den vardagliga sfären de viktigaste. En av de främsta framgångarna är att flyttningen över sundet har ökat de senaste åren. Malmö och den svenska sidan har blivit allt mer attraktivt för danskarna att köpa hus på och flytta till. Det är billigare att bo i Sverige än i Danmark och pendlingstiden mellan Malmö och Köpenhamn blir allt kortare, och att danskarna blir mer positiva till att flytta till Malmöområdet är bara en naturlig utveckling. 46 Integration handlar inte nödvändigtsvis om att bli lika varandra, utan om att kunna ta del av varandras olika resurser och kunskaper, menar Stefan Larsson. Han ser istället möjligheter i olikheterna och i den mångfald som uppstår i brytningen mellan de två länderna. Integrationsprocessen är att vilja, vara medveten om och kunna utnyttja de resurser som finns på och runt den plats man befinner sig, även om de hör till någon annan part i området E-postintervju med Anne Sofie Fogtmann, Köpenhamns kommun, Kristina Ohlsson Kristina Ohlsson, Telefonintervju med Stefan Larsson, Region Skåne, , Kristina Ohlsson Kristina Ohlsson, Anne Sofie Fogtmann, Anne Sofie Fogtmann , Kristina Ohlsson Stefan Larsson,

20 4.2 Folket och vardagen Som nämnts innan är inställningen hos människorna en mycket viktig faktor för hur väl en region fungerar. Syftet med handlingsplanen är just att få invånarna att känna sig som medborgare i en stad. Färdigställandet av bron spelar här en synnerligen viktig roll. Kristina Ohlsson påpekar att den folkliga förankringen blivit mer påtaglig sedan bron invigdes och understryker den symboliska effekten som bron har. Även de små, vardagliga sakerna spelar stor roll, och till exempel att arbetsmarknaden ändrats eller att det finns valmöjligheter inom utbildning gör att människors vardag och därmed också inställning ändras. 48 Den ökande flyttningen över sundet har spelat en av de största rollerna för integrationen. De som märker av integrationen mest och har den största viljan till den är just de som flyttat till eller arbetar på andra sidan. För att en integration ska kunna nås är det viktigt att ha förutsättningarna; infrastrukturen. Om det är billigare och enklare att ta sig över sundet sker det mer frekvent. Anne Sofie Fogtmann säger också att folk på Själland och i Köpenhamn ser Malmö som närmare än exempelvis Århus och Odense, och att det är ett tecken på att acceptansen för ett svenskt samarbete är stor bland danskarna i området. 49 Stefan Larsson säger att den folkliga förankringen har växt fram under 2000-talet, och även han betonar brons betydelse. Till exempel har det blivit lättare för folk att utnyttja den andra sidan bättre för både arbete och nöjen. 50 Det som märks mest markant som invånare i Malmö, det är ju att danskarna har upptäckt Malmö(...) När jag började jobba på Öresundskomiteen var det väldigt vanligt att man träffade danskar som aldrig hade varit i Malmö eller Skåne eller Sverige och som inte ens reflekterat över att åka dit, för vad skulle de där och göra, och närmast såg Malmö som någon sorts landsbygdsavkrok. 51 På avstånd, till exempel från övriga Sverige sett, anses skåningar och danskar redan vara lika varandra, ett integrerat folk med gemensam historia och som förstår varandra väl. Det är den bild som ges av media men som skåningarna eller danskarna själva knappast känner igen sig i. Men det verkar som om det kan finnas en obalans över sundet rörande intresset för regionen som håller på att skapas. I sin bok tar Nilsson upp Köpenhamns roll som storebror i relationen gentemot Malmö och som på grund av sin storstadskaraktär (den enda i regionen) inte visat lika mycket intresse för Malmö som tvärtom. 52 Att det idag skulle finnas en obalans i intresset från någon sida är inget som direkt bekräftas av någon av de intervjuade. Möjligtvis har det varit så i ett tidigare stadium, men det är något som jämnat ut sig med tiden. Stefan 48 Kristina Ohlsson, Anne Sofie Fogtmann, Stefan Larsson Ibid. 52 Nilsson, 1999, s

21 Larsson håller med om att det kunde skönjas under 1990-talet men har blivit allt mindre. 53 I Köpenhamn har man inte resurserna till att prioritera samarbetet mer än man gör, men intresset för det är för den skull gediget. 54 Att danskarna mer och mer upptäckt Sverige är något som Kristina Ohlsson håller med om. Bron har minskat restiderna över sundet drastiskt, och detta har lett till att allt fler ser den andra sidan som ett alternativ för att bo eller arbeta på. Malmö och Köpenhamn försöker öka på vardagsintegrationen ännu mer, och med hjälp av små medel kan man göra mycket. 55 Sen har ju Malmö/Köpenhamn avsatt pengar till uppmuntran för skolor och föreningar, till kontakter över sundet. Då har man kunnat söka resebidrag för att inleda kontakt på andra sidan, med en dansk och en svensk [samarbets-] partner (...) det är den vardagliga kontakten som är viktigast, att man kan träffas. 56 Det är just vardagen som är viktig, och som ändrar människors vanor och levnadssätt. Att till exempel pendlingen ökar över sundet är ett tecken på att invånarna mer och mer ser den motsatta sidan som ett rimligt alternativ till den egna sidan. När den tekniska räckvidden blivit större, som i detta fall då restiderna minskat sedan bron invigdes, ökar även det mänskliga räckhållet sakta men säkert Att skapa en identitet Att marknadsföra sig är mycket viktigt för att klara sig på marknaden och i den allt hårdare konkurrensen. Även regioner skapar idag sina egna varumärken (s.k. branding) och marknadsför sig på ett sätt som liknar företagens för att locka till sig investerare och nya invånare. Öresundsregionen har bland annat skapat en logotyp som ska fungera som dess ansikte utåt. 58 De intervjuade säger att de tycker det är viktigt att ha ett varumärke för regionen. Kristina Ohlsson betonar det faktum att man kan identifiera sig med något, och att symbolen står för samma sak som hela regionen står för. 53 Stefan Larsson, Anne Sofie Fogtmann, Kristina Ohlsson, Kristina Ohlsson, Törnqvist, 1998, s Öresundsregionen. 21

22 Men sen handlar det ju om vad man lägger i den, vad man associerar den till, dess innehåll.(...) Det är ju en stor del av marknadsföringen och profileringen, vad Öresund står för, och hur vi sänder ut till andra vad Öresund står för. 59 Anne Sofie Fogtmann tycker att en logotyp av den här sorten är viktig även för den interna känslan, men att den blir speciellt angelägen när det handlar om kontakter med externa aktörer och att attrahera företag utifrån. 60 Stefan Larsson säger att det är mer fruktbart att ha en gemensam identitet att referera till när kontakter med externa aktörer tas än om man inte hade haft någon. Det kan skapa förvirring bland potentiella samarbetspartners eller kunder om man saknar en sådan. 61 Alla de intervjuade nämner bron som den i särklass viktigaste symbolen och artefakten för Öresundsregionen. Även om det är Malmö och Köpenhamn den binder samman har den blivit en symbol för hela regionen, dvs. ändå från västra Själland till nordöstra Skåne. 62 Fig. 3 Logotypen som skapats av Öresundsregionen för att marknadsföra regionen. Källa: Öresundsregionen. 4.4 Att lära av andra Det gränsregionala samarbetet mellan Malmö och Köpenhamn är inte avskärmat från omvärlden, utan inhämtar kunskaper och erfarenheter även från andra håll. Kunskapsöverföring mellan verksamheter är ett bra sätt att utveckla organisationen på. Stefan Larsson på Region Skåne säger att man givetvis tar intryck och lär sig av vad som sker både i de egna länderna, övriga Europa och resten av världen. 63 I samarbetet mellan Malmö och Köpenhamn har arbetsgruppen företagit flera studieresor till olika regioner runt om i Europa för att ta del av projekten och titta närmare på hur man arbetar med frågorna där. Bland annat har de danska och svenska representanterna 59 Kristina Ohlsson, Anne Sofie Fogtmann, Stefan Larsson Anne Sofie Fogtmann, , Stefan Larsson, , Kristina Ohlsson, Stefan Larsson,

23 besökt Basel-regionen och gränsregionen mellan Spanien-Frankrike. Basel-regionen består av en schweizisk kanton och en del av sydtyskland. Där har man kunnat få till stånd gemensamma skatteregler mellan de båda länderna. Detta är något som man enligt Anne Sofie Fogtmann gärna velat och vill ha i Öresundsregionen också, men som är svårt att genomföra på grund av de olika lagstiftningarna. 64 Resorna till de europeiska regionerna förekom enligt Kristina Ohlsson mest i de tidigare faserna av samarbetet men inte lika mycket under det senaste året. Även hos Haparanda-Torneåregionen har ett framgångsrikt besök gjorts. Där samarbetar man bland annat med räddningstjänst och styrorgan på kommunal nivå. 65 Stefan Larsson berättar också att Sveriges olika gränsregionala projekt med norska, danska och finska partners har relativt tät kontakt genom det nätverk som finns mellan de nordiska gränsregionerna. Han menar att det är bra att ha ett gemensamt forum för att diskutera de frågor som uppstår, eftersom det är många av projektens problem som är av liknande art Problem på vägen Fortfarande finns det hinder och barriärer som hindrar eller gör integrationen inom Öresundsregionen långsammare. Det handlar dels om skillnader mellan de svenska och danska kulturerna, dels om mer administrativa områden som till exempel nationella lagar och regler. Under årens lopp har hindren blivit allt mindre och fått mindre betydelse, men är dock inte obetydliga. De språkliga och kulturella skillnaderna som trots allt finns kommenteras av samtliga intervjupersoner som försumbara och de säger också att det blivit bättre med tiden. 67 Man konstaterar att det finns skillnader, men enligt Kristina Ohlsson är det något som det går att göra något åt. Inom ramen för handlingsplanen har det gjorts insatser för att höja kompetensen bland annat genom en projektledarutbildning som tar upp frågorna om likheter och skillnader mellan länderna. Språkkurser i danska har arrangerats för förtroendevalda och tjänstemän på Malmö stad, vilket också har minskat problemet. 68 Originaldokumentet Handlingsplan för samarbetet Malmö/Köpenhamn år är skriven på blandad svenska och danska, vilket gör texten lättläst för båda nationaliteter och kan ses som en symbolik för integrationen mellan städerna Anne Sofie Fogtmann, Kristina Ohlsson Stefan Larsson Anne Sofie Fogtmann , Kristina Ohlsson , Stefan Larsson Kristina Ohlsson Handlingsplan för samarbetet Malmö/København år Skrift av Malmö Stad och Köpenhamns Kommun. 23

24 I tidigare skrivet material om Öresundsregionen framgår det att det fortfarande finns hinder för integrationen över sundet som berör människor, företag och organisationer. Ett av de största problemen är de båda ländernas olika lagstiftningar. Att underlätta för de berörda vad gäller till exempel skatteregler, socialförsäkrings- och pensionssystemen, arbetsgivaravgifter och a-kassa är en viktig fråga för regeringarna. På regeringsnivå har man insett att det finns problem och vill gärna lösa dessa, och ambitionen är därför att försöka ändra i regelverken så att det blir så bra som möjligt. Dock menar de inblandade att det finns skillnader mellan länderna som är alltför stora och fundamentala för att man skulle kunna lösa dem. 70 Dessa nämnda frågor behöver ändras på ett nationellt plan, och är därför något som ligger utanför de intervjuades område. Anne Sofie Fogtmann hoppas istället på att man så länge kan lösa problemen inom regionen, till exempel att pendlingen ska bli bättre, snabbare och billigare så snart man kan. 71 Öresundskomiteens direktör Petter Møller menar i en artikel att man måste utnyttja regionens potential, genom att underlätta för de som arbetspendlar. Han säger också att arbetsmarknadslagarna måste förändras och pekar på samma områden som presenterats ovan. 72 I intervjuerna kom dessa frågor upp flera gånger, och det verkar som om även dessa personer ser de ovan nämnda frågorna som det största problemet och hotet för regionbildandet och integrationsarbetet. Grundproblemet är ju att det är två olika länder (...) med två olika nationella lagstiftningar och sätt att organisera samhällsinsatser. Det gör ju att det fungerar väldigt väl inom ett land, men om två sådana system ska mötas i vardagliga situationer som påverkar människor och påverkar företag och organisationer, så uppstår det problem. 73 Stefan Larsson säger att det handlar om till exempel skatter, socialförsäkringar, utbildningssystem, regler för gränshandel och arbetsmarknadspolitik. Dessa områden är beroende av sådant som ligger utanför Malmö/Köpenhamn-samarbetets räckvidd. Det är istället de två regeringarna som bör vidta åtgärder för att få ännu mer ut av den enorma möjlighet som Öresundsregionen är Regeringen: Detta arbetar departementen med, Nordiskt gränshindersamarbete. Sydsvenskan : Gränslös tillväxt, Cristina Husmark Pehrsson, Cecilia Malmström. 71 Anne Sofie Fogtmann, Sydsvenskan : Underlätta arbetspendlingen, Petter Møller. Ett exempel för problematiken ges: En person bor i Sverige, arbetar i Danmark och har samtidigt ett deltidsarbete i Sverige. Pga. den danska anställningen hör personen till det danska socialförsäkringssystemet, men flyttas pga. den svenska anställningen över till det svenska systemet. Den danska arbetsgivaren måste då betala svensk arbetsgivaravgift på den danska lönen, vilket innebär extra utgifter för denne. 73 Stefan Larsson Ibid. 24