Koncentration av ekoåklagare

Transkript

1 Koncentration av ekoåklagare inom ÅM nya stationeringsorter Rapport Arbetsgruppen December 2008

2 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning av förslagen Uppdraget...5 Genomförande Åklagarkamrarnas verksamhetsområde m.m....6 Geografisk indelning...6 Verksamhetsområdet...7 Ekomål...7 Med ekomål avses...7 Enkla ärenden...8 Behov av andra myndighetsinterna författningsändringar Bemanning av eko-åklagare vid stationeringsorterna...9 Administrativa resurser...11 Behövs en särskild samordningsfunktion?...11 Bakgrund...12 En särskild samordningsfunktion...12 Behov av ytterligare resurser Övergången...14 Personalpolitiska hänsyn...15 Arbetsmiljö...16 Kortsiktiga frågor rörande bemanningen...16 Lokalfrågor...16

3 3 1 Sammanfattning av förslagen 1. Verksamhetsområde och geografisk indelning Den geografiska indelningen för de åklagarkammare som ska svara för ekobrottsbekämpningen inom Åklagarmyndigheten ska vara följande: Åklagarkammaren i Umeå: Västerbottens och Norrbottens län Åklagarkammaren i Sundsvall: Jämtlands och Västernorrlands län Åklagarkammaren i Uppsala: Uppsala, Västmanlands och Gävleborgs län Åklagarkammaren i Örebro: Örebro, Dalarnas och Värmlands län Åklagarkammaren i Linköping: Östergötlands, Södermanlands och Jönköpings län Åklagarkammaren i Växjö: Kronobergs och Kalmar län Verksamhetsområdet ska motsvara verksamhetsområdet för Ekobrottsmyndigheten enligt vad som sägs i 2 första punkten i EBM-instruktionen, varför kamrarna ska handlägga eko-mål enligt följande: a) de brott som avser 11 kap. brottsbalken, lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., skattebrottslagen (1971:69) eller aktiebolagslagen (2005:551), eller b) mål vars handläggning annars ställer särskilda krav på kännedom om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller liknande Enkla ärenden Eko-åklagarna ska handlägga även de enkla målen fullt ut. 2. Bemanningen Bemanningsbehovet av eko-åklagare den 1 januari 2009 är följande. Åklagarkammare Åklagare Rekryteringsbehov Umeå 3 1 Sundsvall 3 2 Örebro 5 4 Uppsala 8 5 Linköping 8 5 Växjö 4 3 Administrativt stöd Det administrativa stödet har beräknats till en administratörstjänst för tre eko-åklagare. Samordningsfunktion En vice chefsåklagartjänst med särskilt ansvar för frågor som rör samordning bör inrättas vid de åklagarkammare som har flest eko-åklagare, dvs. Uppsala, Örebro och Linköping. Vid de övriga åklagarkamrarna ska kammarchefen ge en av eko-åklagarna ansvaret för samordningsfunktionen. Vice chefsåklagartjänsten är inräknad i den föreslagna bemanningen.

4 4 Tillkommande resurser När verksamheten vid de nya stationeringsorterna har stabiliserat sig ska en förnyad bedömning göras av behovet av eko-åklagare och administratörer vid de enskilda kamrarna. 3. Övergångsfrågor Samtliga eko-åklagarbefattningar överförs per den 1 januari 2009 till de nya stationeringsorterna. De tjänster som är vakanta och de som tillkommer ska utlysas omedelbart. Övriga tjänster tillsätts efter att eko-åklagare beretts tillfälle att övergå till ny stationeringsort. Frågor som rör önskemål från de enskilda eko-åklagare som idag inte tjänstgör vid de nya stationeringsorterna ska behandlas individuellt. Det innebär att eko-åklagartjänster omedelbart ska utlysas för åklagarkamrarna i Örebro och Växjö med en tjänst vardera. Därutöver ska följande ekoåklagartjänster utlysas snarast; två tjänster vid Åklagarkammaren i Uppsala respektive Linköping och en tjänst vid Åklagarkammaren i Sundsvall. En gemensam personalpolitisk syn ska vara utgångspunkten och ledande vid de arbetsrättsliga bedömningarna och beslut som kommer att beröra de enskilda befattningshavarna. Personalpolitiska utgångspunkter Enhetlighet över riket vid enskilda bedömningar Flexibilitet för tillgodoseende av eko-åklagarnas önskemål Hänsyn till ekonomiska konsekvenser för den avlämnande kammaren Lösningarna ska leda till goda resultat på såväl kort som lång sikt Personavdelningen ska överväga möjligheten för eko-åklagare som inte övergår till de nya stationeringsorterna att erbjudas annan specialisttjänst Upparbetad kompetens i enskilda ärenden hos eko-åklagare ska tas till vara så långt det är möjligt Överlämnanden av ärenden till nya eko-åklagare ska lösas mellan berörda kammarchefer Arbetsmiljöfrågor Det är kammarchefen vid stationeringsorten som har ansvar för arbetsmiljöfrågor som rör eko-åklagarna även för det fall en eko-åklagare utför sina arbetsuppgifter vid den avlämnande kammaren. Samråd ska ske mellan berörda kammarchefer i frågan om bevakning och uppföljning av arbetsmiljöfrågor. Kortsiktiga frågor om bemanningen Åklagarmyndigheten bör göra en inventering av tillgången av åklagare med eko-kompetens som kan tas i anspråk vid behov för avarbetning av uppkomna balanser. Lokalfrågor Det finns behov av utökning av lokaler vid åklagarkamrarna i Örebro, Linköping och Växjö.

5 5 2 Uppdraget Riksåklagaren gav den 23 oktober 2008 en arbetsgrupp i uppdrag att förbereda genomförandet av en samlad ekobrottshantering inom Åklagarmyndigheten vid sex verksamhetsorter. Beslutet att samordna ekobrottshanteringen har föregåtts av en utredning under överåklagare Gunnar Stetlers ledning. Arbetsgruppen har bestått av kammarcheferna Eva Lundström, Annika Öster, Fredrik Skoglund, Jan Axelsson, Ronny Tärning, vice överåklagare Ewa Nyhult, bitr. personaldirektören Anders Kjellman, kammaråklagare Oscar Strömblad, Jusek och chefsadministratör Veronika Yng Gisslin, ST. I direktiven till arbetsgruppens uppdrag har ingått att - efter samråd med berörda kammarchefer föreslå de geografiska upptagningsområdena för respektive stationeringsort samt behovet av ekoåklagare och administrativt stöd på respektive ort, - lämna förslag på vilka ärenden eko-åklagare ska handlägga, särskilt vad gäller enklare ärenden, - lämna förslag till vilka befattningar som organisatoriskt ska föras över till stationeringsorterna samt hur de ska bemannas, - i samråd med personalavdelningen föreslå vilka personalpolitiska hänsyn som ska tas i samband med övergången till den nya organisationen, - förebereda de ändringar i ÅFS 2005:5 om åklagarkamrarnas lokalisering och verksamhetsområden samt ev. andra ändringar i myndighetsinterna författningar som beslutet medför, - i samråd med berörda kammarchefer och ekonomiavdelningen analysera behovet av lokaler på stationeringsorterna och lämna förslag till hur dessa behov kan mötas. I denna rapport redovisas arbetsgruppens förslag till åtgärder. Genomförande Arbetsgruppen har sammanträtt vid fem tillfällen och kontakter har tagits med berörda medarbetare och kammarchefer i syfte att förankra de ställningstaganden och förslag som nu lämnas i rapporten.

6 6 3 Åklagarkamrarnas verksamhetsområde m.m. Arbetsgruppens förslag: Verksamheten vid r stationeringsorterna ska ha följande geografiska indelning; Åklagarkammaren i Umeå: Västerbottens och Norrbottens län Åklagarkammaren i Sundsvall: Jämtlands och Västernorrlands län Åklagarkammaren i Uppsala: Uppsala, Västmanlands och Gävleborgs län Åklagarkammaren i Örebro: Örebro, Dalarnas och Värmlands län Åklagarkammaren i Linköping: Östergötlands, Södermanlands och Jönköpings län Åklagarkammaren i Växjö: Kronobergs och Kalmar län Verksamhetsområdet motsvarar EBM:instruktionen; 2 1 st. punkten 1 a) och b) Eko-åklagarna ska handlägga enkla ärenden fullt ut Några ändringar i myndighetsinterna författningar krävs inte utom i ÅFS 2005:5 Geografisk indelning Arbetsgruppen har tagit del av de överväganden som lämnats av överåklagaren Gunnar Stetler i hans förslag till stationeringsorter (nedan benämnt Förslaget till stationeringsorter). 1 En av utgångspunkterna för förslaget var att även eko-åklagarna skulle kunna delta i det arbete som nu kommer att bedrivas vid de Regionala underrättelsecentra (RUC) och aktionsgrupper (nedan kallat aktionsgrupper) som rikspolischefen har beslutat om den 22 september Det nu beslutade ordningen - nämligen att även Åklagarkammaren i Sundsvall ska bedriva eko-verksamhet - har föranlett vissa övervägande från arbetsgruppens sida i frågan om Gävleborgs län ska ingå i verksamhetsområdet för Åklagarkammaren i Uppsala eller Åklagarkammaren i Sundsvall. Ett argument för det senare valet skulle vara att Gävleborgs län ingår i upptagningsområdet för Hovrätten för Nedre Norrland. Gruppen har stannat vid att - med utgångspunkt i att Gävleborgs län ingår i aktionsgruppen för öst mellersta SamoKUT-området, där även Uppsala och Västmanlands län ingår - Gävleborgs län ska ingå i Åklagarkammarens i Uppsala verksamhetsområde. I övrigt är det arbetsgruppens mening att de nya Eko-kamrarnas geografiska område ska följa den indelning som redovisas nedan under rubriken ändringar i ÅFS 2005:5. 1 Förslag till stationeringsorter för ekobrottsbekämpningen inom Åklagarmyndigheten, den 23 september Rikspolisstyrelsens beslut den 22 september 2008

7 7 Verksamhetsområdet I Utvecklingscentrum Stockholms Rapport om ekobrottsbekämpningen inom Åklagarmyndigheten 3 (nedan angiven som Rapporten om ekobrottsbekämpningen inom ÅM) sägs att det för eko-åklagarna inom ÅM finns ett behov av ett något mer utvidgat verksamhetsområde än vad som följer av EBM:s instruktion. 4 Verksamheten skulle - sägs det i rapporten - lämpligen innefatta förutom de brott som anges i 2 1 st. punkten 1 a) och b) EBMinstruktionen även brottslighet av annat slag som är så kvalificerad att det behövs en specialistkompetens som eko-åklagare för att kunna utreda den på ett effektivt sätt. Arbetsgruppens uppfattning är att det finns goda skäl för att föreslå en sådan ordning. Gruppen konstaterar emellertid att ÅRE-gruppens förslag om en mer effektiv ekobrottsbekämpning i hela landet bland annat innefattar frågor om gemensam verksamhetsplanering samt gemensamt kategoriseringssystem och resultatmått mellan EBM och ÅM. 5 Mot denna bakgrund talar övervägande skäl för att verksamhetsområdet för ekobrottsverksamheten inom ÅM i största möjliga mån ska vara kongruent med EBM:s. Åklagarmyndighetens föreskrifter om åklagarkamrarnas lokalisering och verksamhetsområden (ÅFS 2005:5), bilaga 1, Särskild fördelning av vissa mål mellan de allmänna åklagarkamrarna, ska till följd av de ställningstaganden som redovisats ovan ändras till följande. Ekomål Åklagarkammaren i Umeå handlägger mål hänförliga till Västerbottens och Norrbottens län Åklagarkammaren i Sundsvall handlägger mål hänförliga till Jämtlands och Västernorrlands län Åklagarkammaren i Uppsala handlägger mål hänförliga till Uppsala, Västmanlands och Gävleborgs län Åklagarkammaren i Örebro handlägger mål hänförliga till Örebro, Dalarnas och Värmlands län Åklagarkammaren i Linköping handlägger mål hänförliga till Östergötlands, Södermanlands och Jönköpings län Åklagarkammaren i Växjö handlägger mål hänförliga till Kronobergs och Kalmar län Med ekomål avses a) De brott som avser 11 kap. brottsbalken, lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., skattebrottslagen (1971:69) eller aktiebolagslagen (2005:551), eller b) mål vars handläggning annars ställer särskilda krav på kännedom om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller liknande. 3 Eko- och miljöbrottsbekämpningen inom Åklagarmyndigheten, Rapport, Utvecklingscentrum Stockholm, januari 2008, sid Förordningen (1997:898) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten 5 En mer effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet i hela landet, Rapport från ÅRE-gruppen (Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och Ekobrottsmyndigheten)

8 8 Enkla ärenden I Rapporten om ekobrottsbekämpningen inom ÅM (se s. 38 f.) har ett förslag lämnats som avser handläggningen av enkla ärenden. Utgångspunkten har därvidlag varit att eko-åklagarna inte mer än nödvändigt ska tas i anspråk för handläggning av enklare ekobrott. I rapporten förfäktas den uppfattningen att utvecklingen bör gå i en riktning mot att alla åklagare, dvs. även de åklagare som inte är eko-åklagare, ska kunna handlägga ekobrott av enkel beskaffenhet. Gruppen har diskuterat förslaget och kommit fram till att det finns goda skäl för att inte anamma den ordning som föreslagits i rapporten. Det är arbetsgruppens mening att de eventuella effektivitetsvinster som förslaget skulle kunna ge på sikt för eko-åklagarna inte står i proportion till de olägenheter som skulle kunna uppstå då oerfarna åklagare inom ekobrottsområdet övertar ansvaret för handläggningen. Enligt rapportens förslag ska eko-åklagaren vidta de inledande åtgärderna i form av beslut om förundersökning och lämnande av direktiv med en preliminär gärningsbeskrivning. Ärendet ska därefter lottas över till andra åklagar för att bedriva förundersökningen, besluta i åtalsfrågan och eventuellt processa målet i domstol. Det finns som arbetsgruppen ser det ingen effektivitetsvinst i att därefter överlämna ärendet till annan åklagare i dessa typer av utredningar, som i de flesta fall sköts helt av polisen eller en skattebrottsenhet. En effektivitetsvinst med att målet överlämnas till en åklagare vid en allmän kammare för att bl.a. sköta processen i domstol skulle kunna vara att ekoåklagare inte behöver resa till annan ort för att processa i enklare ärenden. Arbetsgruppen vill i det sammanhanget särskilt peka på de möjligheter som den nya lagstiftningen om en modernare rättegång nu ger i form av videokonferens i rätten. Dessa möjligheter bör på sikt medföra ett minskat resande för åklagare som har rättegångar utanför stationeringssorten. Arbetsgruppen vill framhålla att de allmänna åklagarkamrarna - som inte kommer att ha ansvar för ekobrottsbekämpningen - idag inte har resurser för en sådan tillkommande uppgift. Mot denna bakgrund anser arbetsgruppen att några effektivitets vinster inte kommer att uppnås med det lämnade förslaget samt att det med fog kan befaras att kvaliteten i handläggning kommer att eftersättas under en längre tid framöver. Sammantaget är det således gruppens mening att eko-åklagarna även fortsättningsvis ska ansvara för handläggningen även av de enkla ärenden fullt ut. Arbetsgruppen utgår dock ifrån att de kammarchefer som nu kommer att ansvara för ekobrottsbekämpning inom ÅM, inom ramen för den fortlöpande samverkan dem emellan, vidtar de åtgärder som krävs i form av metodutveckling och andra insatser för en mer effektiv hantering av de enkla ärendena. Detta ska särskilt ses i ljuset av ÅRE-gruppens förslag om gemensam kategorisering av ärenden mellan ÅM och EBM.

9 9 Behov av andra myndighetsinterna författningsändringar Gruppen har haft till uppgift att överväga om eventuellt andra ändringar i myndighetsinterna författningar krävs till följd av beslutet om nya stationeringsorter. Frågan om vilket regelverk som ska styra hantering av s.k. blandbrottslighet och gränssnittsbrottslighet inom ÅM har varit föremål för överväganden i Rapporten om ekobrottsbekämpningen inom ÅM. Som det har framhållits i rapporten kan det vid såväl kammarövergripande som kammarinterna kollisioner rörande eko-resurserna finnas anledning för kammarchefer att använda grunderna för den överenskommelse mellan ÅM och EBM som återfinns i ÅMR 2006:7. 6 Arbetsgruppen har därvid konstaterat att ÅM och EBM nu kommer att starta ett arbete - i enlighet med ÅRE-gruppens förslag med att utveckla de gemensamma riktlinjerna. Det är gruppens mening att det i detta arbete även bör övervägas om den nya strukturen för ekobrottsbekämpningen inom ÅM kan föranleda några justeringar i riktlinjerna. När det gäller frågor som rör samordning av ärenden och internationellt samarbete och som finns angivna i ÅFS 2005:25 och ÅFS 2007:12, finner gruppen det inte påkallat med några justeringar. Arbetsgruppen anser därför att det inte finns behov av ytterligare förändringar än i ÅFS 2005:5. 4 Bemanning av eko-åklagare vid stationeringsorterna Arbetsgruppens förslag: Bemanningsbehovet den 1 januari 2009 av ekoåklagare vid de nya stationeringsorterna är 31 eko-åklagare med ett rekryteringsbehov på 20 eko-åklagare. I bemanningen ingår den förslagna tjänsten som vice chefsåklagare vid kamrarna i Uppsala, Örebro och Linköping. Behovet av administrativt stöd är en administrativ tjänst för tre ekoåklagare. Antalet eko-tjänster som ska överföras till ny stationeringsort är 16 vilka ingår i det beräknade rekryteringsbehovet. Arbetsgruppen har i frågan om bemanningen vid de nya stationeringsorterna haft kontakt med de berörda kammarcheferna för att efterhöra deras uppfattning i frågan om behovet av eko-åklagare i dagsläget. Arbetsgruppen har också analyserat tillgängliga statistikrapporter avseende eko-mål såväl när det de gäller inkomna ärenden som balanser och balansutveckling. Gruppen har också analyserat om fördelningsmodellen där viktpoängen för inkomna brottmisstankar för eko-mål, med korrigering för stora mål, skulle kunna ge en fingervisning om hur antalet eko-åklagare skulle fördela sig på de nya stationeringsorterna. En beräkning - enligt denna modell - har gjorts med 6 Åklagarmyndighetens riktlinjer ÅMR 2006:7, Ekobrottsmyndighetens riktlinjer EBMR 2006:1

10 10 medelvärdet av inkomna brottsmisstankar i eko-mål under perioden som grund. Därefter har viktpoängen för de nya stationeringsorterna tagits som en utgångspunkt för bemanningen. Gruppen konstaterar också att det i nuläget endast är möjligt att ange en bemanning utifrån hur verksamheten har bedrivits fram till idag. Det finns därför anledning att i ett senare skede göra en förnyad bedömning i bemanningsfrågan (se nedan, avsnitt Behov av ytterligare resurser). Vid en samlad bedömning finner arbetsgruppen slutligen att bemanningsbehovet den 1 januari 2009 för eko-åklagare vid de nya stationeringsorterna ska vara följande. Åklagarkammare Antal åklagare Rekryteringsbehov Umeå 3 1 Sundsvall 3 2 Örebro 5 4 Uppsala 8 5 Linköping 8 5 Växjö 4 3 TOTALT I bemanningen ingår för Uppsala, Örebro och Linköping även den föreslagna tjänsten som vice chefsåklagare (se nedan, avsnitt Behövs en särskild samordningsfunktion?). De befattningar som organisatorisk ska överföras till de nya stationeringsorterna är efter den föreslagna geografiska indelningen följande; Åklagarkammare Eko tjänst Övergår till Luleå 1 Umeå Östersund 1 Sundsvall Gävle 2 Uppsala Västerås 2 Uppsala Falun 2 Örebro Karlstad 2 Örebro Nyköping 2 Linköping Jönköping 2 Linköping Kalmar 2 Växjö TOTALT 16

11 11 Förslaget om bemanningen ger följande effekter på antalet ekotjänster: Kammare Skillnad Umeå Luleå 1 Sundsvall Östersund 1 Uppsala Gävle 2 Västerås 2 Örebro Karlstad 2 Falun 2 Linköping Nyköping 2 Jönköping 2 Växjö Kalmar 2 Totalt Administrativa resurser Utöver ovan nämnda fördelning och med stöd av en eko-åklagare som tillika är vice chefsåklagare ska en kammare kunna räkna med att tre eko-åklagare behöver stöd av en administratörstjänst. Dagens administratörstjänster för eko-verksamheten är fördelade på de kammare som idag hanterar ekobrott. En viss omfördelning av de administrativa uppgifterna måste därför ske såväl vid de kammare som inte längre kommer att bedriva eko-verksamhet som vid de nya stationeringsorterna. Arbetsgruppen menar att en sådan omfördelning kan ske inom ramen för de nyrekryteringar eller avgångar som naturligen sker vid en åklagarkammare. Arbetsgruppen vill emellertid reservera sig för att det kan behöva nyrekryteras administratörer till eko-verksamheten. Personalavdelningen kommer därför i samråd med berörda kammarchefer att genomföra en översyn av behovet av nyrekryteringar. Behövs en särskild samordningsfunktion? Arbetsgruppens förslag: Vice chefsåklagarbefattningar, som är inräknade i den föreslagna bemanningen, inrättas vid åklagarkamrarna i Uppsala, Örebro och Linköping. Vid de övriga åklagarkamrarna ska kammarchefen ge en av eko-åklagarna ansvaret för att samordningsfunktionen. I arbetsgruppens direktiv anges att en uppgift är att föreslå behovet av åklagare och administrativt stöd på respektive ort. Mot bakgrund av vad som sagts i frågan om gruppens överväganden i bemanningsfrågan har gruppen funnit det angeläget att särskilt behandla de frågor som rör samordningsuppgiften inom ekobrottsbekämpningen.

12 12 Bakgrund En effektivare brottsbekämpning Frågan om samordning ska ses i ljuset av de direktiv som ligger till grund för Rapporten om ekobrottsbekämpningen inom ÅM. I direktiven hänvisas till regeringens uttalande i bl.a. budgetpropositionen (2007/08:1) som innebar ett krav på att ekobrottsbekämpningen ska utvecklas och effektiviseras ytterligare. Vidare ska här också nämnas att det regeringsuppdrag som ålagts Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten i regleringsbreven för som ligger till grund för ÅRE-rapporten - innebar ett krav på att myndigheterna tillsammans ska vidta åtgärder för att åstadkomma en mer effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet i hela landet. Den organisation som nu ska sättas i kraft med färre lokaliseringar och större koncentration är en av de åtgärder som nu vidtas inom Åklagarmyndigheten för att åstadkomma en mer effektiv ekobrottsbekämpning. En sådan koncentration av resurserna skapar goda förutsättningar för en ökad samordning och samverkan mellan bl.a. eko-åklagarna, polisen och Skatteverkets brottsutredande enheter(sbe) samt de internationella åklagarkamrarna och Ekobrottsmyndigheten. Den organiserade brottsligheten nya arbetssätt Förslaget till stationeringsorter har behandlat frågan om eko-åklagarnas deltagande i de insatser som nu görs för bekämpningen av den organiserade brottsligheten (se Förslaget s. 6). Där betonas betydelsen av att åklagare med särskild ekonomisk kompetens bör vara lokaliserade på sådant sätt att de kan ha ett nära samarbete med de olika aktionsgrupper och underrättelsecentra som nu har inrättats. Det framhålls också i detta sammanhang att en effektiv metod att bekämpa den organiserade brottsligheten är att angripa utbyte av de aktuella brotten eller de näringsverksamheter som bedrivs för bl.a. penningtvätt. Det konstateras också att den nya lagstiftningen om utvidgat förverkande av utbyte av brottslig verksamhet bäddar för nya angreppssätt mot den organiserade brottsligheten. Inriktningen kommer att vara mer fokuserad på att angripa de ekonomiska vinsterna av brottslig verksamhet och att inte enbart arbeta mot straffansvar och påföljd. En särskild samordningsfunktion I Rapporten om ekobrottsbekämpningen inom ÅM framhålls också att kammarcheferna på de nya stationeringsorterna kommer att få en hel del nya arbetsuppgifter(se Rapporten s. 35). Det bör föranleda, sägs det i rapporten, ett övervägande om det vid de aktuella kamrarna ska inrättas en funktion med uppgift att under kammarchefen svara för eko-brottsbekämpningen. Enligt arbetsgruppen mening tillkommer därtill de ytterligare krav på en mer kraftfull samordning i frågor som berörts ovan om den organiserade brottsligheten men också när det gäller utvecklingen av hanteringen av enkla eko-ärenden. På de orter där polisens regionala underrättelsecentra och aktionsgrupper etableras kommer flera av arbetsuppgifterna att vara av samordnande karaktär.

13 13 Härtill kommer de samordnings- och samverkansuppgifter som redan idag finns inom eko-området. 7 Arbetsgruppen anser mot denna bakgrund att det krävs en särskild samordningsfunktion vid de åklagarkammare som svarar för ekobrottsbekämpningen inom ÅM. Gruppen anser att förslaget om att denna funktion ska ligga på en vice chefsåklagarnivå är en god lösning. Arbetsgruppen föreslår därför att vice chefsåklagarbefattningar inrättas vid de aktuella åklagarkamrarna med reservation för de åklagarkammare som endast kommer att ha ett fåtal eko-åklagare. Vid dessa kammare kan kammarchefen förslagsvis utse en av eko-åklagarna att utöva samordningsfunktionen. Behov av ytterligare resurser Arbetsgruppens förslag: Eko-verksamheten vid de nya stationeringsorterna ska noga följas och analyseras under En sådan analys ska sedan ligga till grund för en ny bedömning av behovet av eko-åklagare, administratörer och eventuellt andra kompetenser vid de enskilda kamrarna. Det är arbetsgruppens uppfattning - som nämnts under avsnittet som behandlar bemanningsfrågan - att det senare kan visa sig att resursbehovet inte motsvarar den bedömning som gjorts i dagsläget Även de tillkommande arbetsuppgifter som redovisas nedan kan, som gruppen ser det, komma att generera behov av ytterligare eko-åklagare och administratörer. I Rapporten om ekobrottsbekämpningen inom ÅM har frågan om behovet av eko-revisorer lyfts fram och att det finns anledning att överväga frågan om att ha ekonomer anställda inom såväl Polisen som ÅM(se rapporten s. 42). Det finns därför skäl att senare under 2009 göra en förnyad bedömning av resursläget när verksamheten har stabiliserat sig och funnit sina arbetsformer. Följande omständigheter talar för en sådan bedömning. De geografiska områden som tillskapas och den koncentration av eko-åklagare till stationeringsorterna som förslaget innebär, kommer att medföra ett ökat resande under förundersökningen samt för huvudförhandlingar. Det nya arbetssätt som följer av att eko-åklagaren kommer att delta i arbetet inom aktionsgrupperna ställer höga krav på en mer aktiv och offensiv åklagarroll. Åklagarens uppgift kommer bland annat att innefatta ett deltagande i det underrättelsestyrda arbetet och prioriteringar av ärenden. Det är i hög grad sannolikt att denna verksamhet kommer att leda till ett ökat ärendeinflöde. Nya angreppssätt och arbetsmetoder som beskrivits ovan under avsnittet Behövs en särskild samordningsfunktion? kommer också att leda till att ekoåklagarnas arbetsfält vidgas. I det här sammanhanget ska också nämnas att de kammare som ansvarar för ekobrottsbekämpningen också kommer att ha i uppgift att säkerställa att tillräckliga resurser finns tillgängliga för sådana utredningar som initieras genom Operativa rådet, de regionala underrättelsecentra samt polisens aktionsgrupper. Likaså kommer eko-åklagarna att spela en aktiv roll i frågan om att åstadkomma en effektivare tillämpning av den 7 Förordning (1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk brottslighet

14 14 nya lagstiftningen om förverkande av vinning av brott inom Åklagarmyndigheten. Mot bakgrund av eko-åklagarnas kunskap inom detta område kommer de att utgöra en knutpunkt för information och metodutveckling inom området. Nya angreppssätt, ny lagstiftning och nytt förhållningssätt vid bekämpningen av den organiserade brottslighet kommer således, som arbetsgruppen ser det, att medföra tillkommande resor och samverkansinsatser såväl mellan rättsväsendets myndigheter som inom åklagarväsendet. Eko-åklagarna kommer också att i större utsträckning ha behov av en förstärkt samverkan mot Ekobrottsmyndigheten, vilket ska ses i ljuset av de förslag om gemensamma insatser som lämnats i ÅRE-gruppens förslag om en mer effektiv bekämpning av ekonomisk brottslighet i hela landet. Samtidigt ska det sägas att det givetvis är önskvärt att den nya organisationen uppfyller det syfte som eftersträvas med reformen, nämligen en ökad effektivitet i verksamheten. Arbetsgruppen utgår också ifrån att det arbete som nu kommer att påbörjas vid de nya stationeringsorterna kommer att fokusera på en sammanhållen syn på hur ekobrottsbekämpningen ska utvecklas inom ÅM. De större arbetsenheter som nu skapas kommer också att kunna ge nya möjligheter till effektivitetsförbättringar. Arbetsgruppen har inte sett det som sin uppgift att göra en bedömning av om ärendeinflödet på grund av andra externa faktorer kommer att öka. 5 Övergången Arbetsgruppens förslag: Samtliga eko-åklagarbefattningar överförs per den 1 januari 2009 till de nya stationeringsorterna och målen överflyttas i Cåbra till de nya kamrarna Förfrågan om eko-åklagarnas intresse för att övergå till stationeringsorterna görs omedelbart Vid övergången ska angivna personalpolitiska hänsyn stå i förgrunden De tjänster som är vakanta och de tillkommande tjänster ska utlysas omedelbart Övriga tjänster tillsätts efter att eko-åklagare har beretts tillfälle att övergå till ny stationeringsort Arbetsmiljöansvaret för eko-åklagare som fysiskt arbetar kvar vid annan kammare ska ligga på kammarchefen vid stationeringsorten En inventering ska ske av tillgången på åklagare med kompetens inom eko-området Lokalfrågor som berör kamrarna i Örebro, Linköping och Växjö ska hanteras av ekonomiavdelning i samråd berörd kammarchef Det är arbetsgruppens mening att samtliga eko-åklagarbefattningar överförs per den 1 januari 2009 till de nya stationeringsorterna. I anslutning därtill överflyttas målen i Cåbra till de nya kamrarna. För Åklagarkamrarna i Örebro och Växjö kan svårigheter uppstå med att få till stånd en grundbemanning om två eko-åklagare per den 1 januari 2009.

15 15 Arbetsgruppen föreslår därför att en eko-åklagartjänst omgående ledigförklaras vid vardera av dessa kammare. Därutöver föreslår arbetsgruppen att följande eko-åklagartjänster utlyses snarast; två tjänster vid åklagarkammaren i Uppsala respektive Linköping och en tjänst vid Åklagarkammaren i Sundsvall. I denna beräkning ingår inte de eko-åklagartjänster som idag finns vid de avlämnande kamrarna, se nedan. För att underlätta en övergång och för att göra en beräkning av behovet av nyrekryteringar av eko-åklagare har samtliga berörda kammarchefer och ekoåklagare kontaktats av personavdelningen och de kammarchefer som ingår i arbetsgruppen. Vid denna kontakt har förfrågan gjorts om de enskilda personernas egna önskemål och vilja samt möjligheter och intresse av att fortsättningsvis handlägga ekobrott vid de nya stationeringsorterna. För det fall frågan har aktualiserats har eko-åklagaren tillfrågats om intresse för att under en övergångstid handlägga eko-mål vid den avlämnande kammaren. De besked som lämnats från eko-åklagarnas sida kan inte enligt arbetsgruppens bedömning anses arbetsrättsligt bindande. Vidare har uppgifter inhämtats om ekoåklagarnas möjlighet till alternativa åklagaruppgifter vid de avlämnande åklagarkamrarna. Arbetsgruppen föreslår därför att de frågeställningar som redovisas ovan ska beredas vid Riksåklagarens kansli i samråd med berörda kammarchefer för ställningstagande i enskilda fall. Därefter kan på sedvanligt sätt frågorna bli föremål för förhandling mellan arbetsgivarföreträdare och arbetstagarorganisationerna och beslut kan tas i frågan om vilka av dessa tjänster som ska lysas ut. Personalpolitiska hänsyn Vid övergång till de nya stationeringsorterna bör följande personpolitiska hänsyns stå i förgrunden. Utgångspunkten är att verksamheten vid de nya stationeringsorterna ska vara fullt bemannade så snart som möjligt efter årsskiftet. Vid övergången bör hänsyn tas till enskilda medarbetares egna önskemål och intresse. Arbetsgivaren ska genom en dialog med de enskilda åklagarna bilda sig en uppfattning om den enskilde eko-åklagarens individuella behov och önskemål vad gäller byte av stationeringsort. En strävan i detta arbete ska vara enhetlighet vid bedömningarna i de enskilda fallen - sett över riket - men också flexibilitet i den meningen att den enskildes intressen kan tillgodoses så långt det kan låta sig göras på kort såväl som lång sikt. Vid bedömningen av alternativa val för den eko-åklagare som inte kommer att arbeta med eko-mål vid den nya stationeringsorten, ska även hänsyn ska tas till ekonomiska konsekvenser för den avlämnande åklagarkammaren samt behov av kompetens på dessa kammare. Frågor som i det enskilda fallet kan röra byte av specialistområde genom att t.ex. låta eko-specialisten erhålla annan specialisttjänst bör bli föremål för närmare överväganden från personalavdelningens sida.

16 16 När det gäller överlämnande av ärenden till ny åklagare får frågan lösas på sedvanligt sätt i samråd mellan berörda kammarchefer. Utgångspunkten bör i dessa fall vara att inte förlora den kompetens som upparbetats i enskilda ärenden. Arbetsmiljö Enligt arbetsgruppens uppfattning är det ledningen för den nya stationeringsorten som har arbetsmiljöansvaret för samtliga eko-åklagare även för de som i nuläget väljer att utföra arbetsuppgifterna vid den avlämnande kammaren. I de fall en eko-åklagare, som övergår till den nya stationeringsorten, kommer att utföra sitt arbete vid den avlämnande kammaren är det angeläget att kammarcheferna samråder i frågor som rör arbetsmiljö eller andra arbetsrättsliga frågor. De berörda kammarchefernas uppgift är som arbetsgruppen ser det att i samråd skapa bästa möjliga förutsättningar för att kontinuerligt följa upp och bevaka arbetsmiljöfrågorna för den enskilde eko-åklagaren. Ett sätt att formalisera ett sådant samarbete kan vara att kamrarna träffar överenskommelser, som dokumenteras i skriftlig form, om hur arbetsmiljöuppgifterna ska fördelas. Kortsiktiga frågor rörande bemanningen För att undvika stopp i ärendehanteringen föreslås att Åklagarmyndigheten inventerar, såväl inom internt som externt, tillgången på åklagare med ekokompetens som kan användas vid behov av avarbetning av balanser som uppkommit eller riskerar att uppkomma i de fall eko-åklagartjänsterna inte har kunnat tillsättas/bemannas inom rimlig tid. Lokalfrågor När det gäller frågan om lokaler har gruppen konstaterat att det - utifrån föreslagen bemanning - finns behov av en utökning av lokaler vid åklagarkamrarna i Örebro, Linköping och Växjö. Mest akut är läget beträffande lokaler i Örebro som endast kan inrymma en till två åklagare i befintliga kontorsytor. Frågeställningar är kända och omhändertagna av ekonomiavdelningen som i planeringen tar höjd för ovanstående bemanning. För arbetsgruppen Ewa Nyhult