Praktikplats Mauritius

Transkript

1 Praktikplats Mauritius

2 Sammanfattning Vulkanön Mauritius ligger öster om Madagaskar i den Indiska oceanen. Ön är i storlek jämförbar med Gottland, men med ett invånarantal som överstiger 1,2 miljoner. På 1500 talet upptäcktes den då obebodda ön av Portugiser och har sedan dess lytt under Nederländerna, Frankrike och Storbritannien, tills landet blev självständigt Landskapet domineras av sockerrörsplantagen som är landets största exportvara. Men Mauritius är också känt för att vara ett semesterparadis för västerländska turister. Ebenisterie D'art Ltee ligger i Quartier-Militaire, en lite by mitt på ön. Företaget är grundat av Mr Armoogum år 1978 och har en produktion av möbler med bildhuggeri. Under dom första åren var Mr Armoogum ensam företagare och arbetade mycket med handverktyg. Men efter hand blev fler anställda och det investerades i maskiner och lokaler. Idag är det ca 13 st anställda, alla med olika arbetsuppgifter för att få en så flytande produktion som möjligt. Det här är en reseberättelse över min praktikperiod hos Ebenisterie D art Ltee, där jag fick möjlighet att fördjupa mina kunskaper i bildhuggeri. 2

3 Innehållsförteckning Inledning 4 Bakgrund och Syfte 4 Metod 4 Praktiken 5 Ebenisterie D art Ltee 5 En reseberättelse 6 Avslutande del 9 Slutsats 9 3

4 Inledning Bakgrund och Syfte Jag har under mina år på Carl Malmsten CTD haft ett intresse av bildhuggeri. Hantverket har alltid fascinerat mig med sina skulpturala uttryck. Under den första terminen hade vi en vecka bildhuggeri med Felix Ginzburg och det var där som intresset hos mig väcktes. Jag fick under den andra terminen på Malmstens tillfälle att parallellt med mina studier hjälpa Felix att ersätta förlorade bildhuggeridetaljer på de södra portarna på s slott. Det har varit svårt att få tid till att lära mig mer bildhuggeri under min tid på Malmstens. Jag valde därför att försöka hitta ett företag som tillverkar möbler med bildhuggeri under min praktikperiod hösten det sista året på skolan. I januari månad samma år hade jag och min familj semester på Mauritius i en vecka. Jag fick mersmak av ön och dess befolkning. Jag sökte praktikplatser och hittade då ett företag som var inriktade mot bildhuggeri på Mauritius. Och de välkomnade mig. Metod Jag bestämde tillsammans med chefen på företaget, Mr Armoogum, att mina arbetsuppgifter till största del skulle handla om att träna bildhuggeri. Jag skulle till en början lära mig hantera verktygen och känna till grunderna i bildhuggeri, innan jag fick vara med i dom olika projekten på företaget. Eftersom jag var där för att lära mig bildhuggeri skulle jag inte ha andra arbetsuppgifter än det. 4

5 Praktiken Ebenisterie D art Ltee Mr Armoogum startade sitt företag 1978, då hade han sedan tidigare jobbat som bildhuggare på ett företag med portugisiska ägare. Han hade då 3 års erfarenhet och träning av bildhuggeri. Under de första åren var han ensam i företaget och tillverkade mycket för hand. Kunderna blev fler och Mr Armoogum investerade i fler maskiner och anställde efter hand nya medarbetare. Idag har företaget ca 13 anställda och produktionen går snabbt. Här tillverkas allt från matsalsbord och stolar, till hela sovrumsinredningar, men också dörrar och fasta inredningar. Och det mesta är specialbeställda varor från kunden. Mr Armoogum formger de flesta möblerna själv men med hänsyn av kundens önskemål. Och enligt honom själv finns här kunskaper om det mesta inom möbeltillverkning. Träslaget som dominerar i möblerna heter Sapele och är importerat från Afrika. Eftersom Mauritius inte har något skogsbestånd av bättre kvalité för möbelproduktion, åker Mr Armoogum var tredje månad till Afrika för att köpa virke. Där väljer han själv ut stockarna som sågas upp på plats innan de skeppas till Mauritius. Företaget torkar själv virket till möbeltort. Mr Armoogum får även en hel del inkomster av att sälja det torkade virket till mindre snickerier på Mauritius. Ebenisterie D art Ltee har tre anställda bildhuggare som jobbar heltid med bildhuggeridetaljerna på möblerna. I produktionsledet har alla sina egna uppgifter men flexibiliteten hos dom flesta är stor. Av dom anställda är större delen män, men två kvinnor jobbar deltid med att putsa möbler och bildhuggeridetaljer. Mr Armoogum har aldrig använt sig av någon reklam, utan har klarat sig bra på sitt goda rykte som genererat nya kunder. I framtiden hoppas han att någon av hans sönder ska ta över företaget och gå i hans fotspår. Men för tillfället har ingen av hans barn intresse i möbler eller möbeltillverkning. Mr Armoogum på virkesresa i Afrika 5

6 En reseberättelse Efter många månaders funderingar, ansökningar till eventuella praktikplatser och stipendium föll pusselbitarna tillslut på plats. Allt hände på bara någon vecka och så stod jag där med en bokad resa till Mauritius. Att resa iväg ensam under 10 veckor var inget jag såg med lugn på. Jag var väldigt nervös tiden innan avresa, med många funderingar och förväntningar. Jag hade ju ingen aning om vad det var för ställe jag skulle till. Om det var en bra praktikplats, om chefen var vänlig och hur dom kulturella skillnaderna skulle påverka mig. Planet lämnade Sverige den 30 Juli.Väl på plats, på andra sida jorden, stod Mr Armoogum och hans fru vid flygplatsen och väntade på mig. Mr Armoogum talade bra engelska medan hans fru hade det svårare att hitta orden. Dom hade gjort ordning ett rum till mig i sitt hus i Quartier-Militaire, som bara låg någon minut ifrån verkstaden. Jag åt alla mål mat tillsammans med familjen, dvs Mr Armoogum, hans fru och deras fyra barn. Jag fick därför en nära inblick i livet på Mauritius, deras matkultur, religioner och livsvärderingar. Efter att jag kommit tillrätta i mitt rum och vilat ut lite fick jag och Mr Armoogum prata igenom mina arbetsuppgifter på hand företag. Vi var båda överens om att jag skulle koncentrera mig på att få en grund i bildhuggeri och att jag därför i början inte skulle ta del i något projekt utan bara öva på provbitar. Min lärare skulle vara Mayeven som jobbat med bildhuggeri i 26år. Under dom första dagarna var allas ögon på mig, inte minst min lärares. Jag fick verkligen stå emot dom kvinnliga fördomarna och bevisa att jag som kvinna ändå hade något där att göra. Men efter några dagar släppte spänningen och jag var välkomnad varje dag med många leenden. Det var inte så många på snickeriet som talade engelska så vi fick nöja oss med hej och hejdå. Men min lärare, Mayeven, talade bra engelska och han var dessutom en otroligt duktig bildhuggare. Jag fick av honom lära mig hantera bildhuggerijärnet, att använda mina båda händer i olika situationer för att vara så effektiv som möjligt. Vilket var otroligt svårt samtidigt som jag fick hålla reda på hur mina händer höll i järnet och hade rätt stöd på arbetsstycket, utan att få några fingrar i vägen. Jag hade sedan tidigare god kunskap om trä och fiberriktningen, som är viktigt om man ska arbeta med bildhuggeri. Men jag fick tillrättavisning så fort jag bara antydde att jag skulle hugga mot fiberriktningen. Mina händer och armar var inte alls vana vid detta arbete så jag gick ofta hem med träningsvärk och blåsor. Dom första veckorna tränade jag på olika former av akantusblad och blommor, vilket krävde enorm ansträngning att träna och träna på ett och samma motiv. Jag stod vid samma bänk som 6

7 Mayeven och hade därför alltid ett öga på det han gjorde, samtidigt som han också hade nära till att rätta till mina fel. Allt eftersom veckorna gick och jag blev mer hemma i arbetet fick jag svårare uppgifter och ibland fick jag även vara med på ett hörn av dom projekten Mayeven arbetade med. Han tittade naturligtvis över mitt arbete och rättade till det som behövdes innan det gick vidare i produktionsledet. Jag och Mayeven jobbar tillsammans på del till en soffa. Mr Armoogum hade jag inte så mycket kontakt med under arbetstid. Som han förklarade för mig var han alltid allvarlig på arbetet och tyckte inte det var en plats för att samtala och skratta. Mayeven däremot var en glad man, med många ordvitsar att berätta, och ofta nära till ett litet leende. Han fick mig att trivas på jobbet. 7

8 Under min praktiktid var jag med och arbetade med sänggavlar, stolsben, dekorerade taklister, garderobsdörrar, skrivbord och lådfronter. I Mr Armoogums möbler är grundmotiven desamma, voluter, akantusblad och blommor, men med olika storlekar och former. Men jag fick även lära mig göra rosor, andra varianter av voluter och snäckor. Företaget producerade möbler i snabb takt och jag hängde ofta inte med i den snabba takten. Möblerna körde Mr Armoogum själv ut till kunden och monterade ibland på plats. Det producerades också stoppade möbler som Mr Armoogums fru själv stoppade i en liten verkstad i bostaden. Det var otroligt ansträngande och krävande att träna hela dagarna från Så jag var ofta helt slut efter jobbet och kvällarna blev därför korta. Jag hade därför svårt att förstå hur Mayeven klarade av att stå hela dagarna och bara göra bildhuggeri. Men det visade sig också att hans kropp var ganska slut efter 26år i branschen. Hans arbetstider är måndag till fredag 7:30-17:00 och lördag 7:30-15:00, som genererade en månadslön på 12000rupies. Vilket motsvarar ungefär 3000 svenska kronor och är i mina ögon inte mycket att leva på i Mauritius. 8

9 Avslutande del Slutsats Min praktikresa till Mauritius har varit otrolig givande och lärorik. Jag har fått en bra grund i bildhuggeri men är långt ifrån fullärd. Men mitt intresse är fortfarande stort och jag har funderingar kring bildhuggeri på mina framtida möbler. Möblerna som företaget tillverkade var inte så inspirerande i längden, men jag har haft tur som kom till ett snickeri med hög klass på bildhuggeriet. Men det har också varit mycket annat under resans gång som har varit lärorikt. Jag var medveten innan jag for att det kanske inte var så vanligt att en kvinna var möbelsnickare, och jag fick även möta en del motstånd och frågor. För mig var också resan i sig en stor utmaning, eftersom jag aldrig tidigare rest ensam och varit borta under en så lång period. Men det gick bra och jag skulle absolut kunna resa mer ensam. Just eftersom jag bodde med en familj fick jag en nära inblick i hur man lever på Mauritius, språket, kulturen, maten och religionerna. Jag fick prova på att bära Sari, gå på gudstjänster och bröllop, äta på bananskal med händerna och möta otroligt varma och välkomnande människor. Jag har lärt känna många vänner och kommer med all säkerhet återvända till Mauritius. 9