KOMPLETTERING AV MILJOKONSEKVENSBESKRIVNINGEN FÖR TORIVE ÄLVMYNNINGENS IIÖGVATTENREGLERINGSPROJEKT BETRÄFFANDE STENSIMPA, LAX OCII FLODPÄRLMUSSLA

Transkript

1 Lapin ympäristökeskus P KOMPLETTERING AV MILJOKONSEKVENSBESKRIVNINGEN FÖR TORIVE ÄLVMYNNINGENS IIÖGVATTENREGLERINGSPROJEKT BETRÄFFANDE STENSIMPA, LAX OCII FLODPÄRLMUSSLA d1a/aicic if+öi^i^y IliiiFiRA PSV-Maa ja Vesi

2 INNEHÅLL 1.INLEDNING HÖGVATTENREGLERINGSPROJEKTET OCH DESS INVERKNINGAR ENLIGT MKB- BESKRIVNINGEN...: NATURTILLSTÅNDET I DET PLANERADE.. FLODFÅREMUDDRINGSOMRÅDET NATURA OMRÅDENAS NEDRE GRANS I TÖRNE ALV STENSIMPANS, LAXENS OCH FLODPÄRLMUSSLANS SKYDDSSITUATION, FÖREKOMST OCH BIOLOGISKA GRUNDDRAG Stensimpa (Cottus gobius) Lax (Saluro salar) Flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) FÖREKOMSTEN AV STENSIMPA, LAX OCH FLODPÄRLMUSSLA I TÖRNE ÄLVS VATTENSYSTEM Stensimpa Lax Flodpärlmussla HÖGVATTENREGLERINGSPROJEKTETS INVERKNINGAR PÅ SKYDDET AV STENSIMPA, LAX OCH FLODPÄRLEMUSSLA ITÖRNE ÄLV...:.11 SAMMANFATTNING...13 REFERENSER...:...14 t

3 1 poaa2^ Lapplands miljöcentral KOMPLETTERING AV MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNINGEN FÖR TÖRNE ÄLV- MYNNINGENS HÖGVATTENREGLERINGSPROJEKT BETRÄFFANDE STENSIMPA, LAX OCH FLODPÄRLMUSSLA 1. INLEDNING Torneå stad och Haparanda kommun insände år 1998 till den finsk-svenska Gränsälvskommissionen en tillståndsansökan om muddring av en flödesfåra i Torne älvmynning. I de uttalanden som.lämnades till Gränsälvskommissionen förutsattes att projektet passar in i den miljökonsekvensbeskrivning som MKB-lagen förutsätter. Lapplands miljöcentral, som ansvarar för projektet, utarbetade tre åtgärdsförslag och ett MKB -program innehållande ett s.k. nollalternativ. Om detta informerades och förrättades hörning i april MKB-beskrivningen blev klar i januari Förfarandet avslutades med ett uttalande om MKB -beskrivningen som den som kontaktmyndighet fungerande. Norra Österbottnens miljöcentral lämnade i september Under MKB-förfarandets gång kompletterades de av Finland till EU:s Natura 2000-nätverk föreslagna områdena med Torne älv -Muonio älv vattenområden (FI ) och de av Sverige föreslagna områdena med Torne älvs och Kalix älvs vattensystem (SE ). Torneå, Muonio och Kalix älvområden representerar, som Natura 2000-naturtyper, Fennoskandiens älvar i naturtillstånd. De inverkningar som Torne älvs högvattenregleringsprojekt har på Torne älvs Natura -område bedömdes imkb-beskrivningen. I uttalanden om MKB-beskrivningen konstaterades, att vissa lagförändringar trätt i kraft i Sverige Detta betyder speciell tillståndspliktig verksamhet i projekten och kan inverka på sådana Natura 2000-områden som börjar efter Det faktum, att de i naturdirektivets bilaga 2 nämnda arterna ; stensimpa, lax och flodpärlmussla, som alla finns i Torne älvs vattensystem, inte nämnts inatura-bedömningen som ingår i Torne älvs MKB-beskrivning, togs upp som en brist i bedömningen. Kontaktmyndigheten ansåg i sitt uttalande, att MKB-beskrivningens Natura-bedömning var bristfälligför de arters del som ingår i det av landets regering godkända kompletteringsförslaget till Sveriges Natura 2000-skyddsnätverk. Bedömningen måste för dessa delar kompletteras innan det är möjligt att överväga om förutsättningarna för beviljning av tillstånd uppfylls. I denna tilläggsutredning kartläggs förekomsten av stensimpa, lax och flodpärlmussla i nedre delen av Torne älvs vattensystem. Högvattenregleringsprojektets inverkningar på dessa arters bestånd och skydd i nedre delen av Torne älv granskas utgående från den allmänna information som står till förfogande om arternas biologi och vattenpåverkansbedömningen för högvattenregleringsalternativen som presenterats imkb-beskrivningen. Från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har man fatt provfiskeresultat om stensimpa - och laxyngel i Torne älvs vattensystem (bilaga 2). Uppgifterna om förekomsten av flodpärlmussla baserar sig på skriftliga källor. Man har likaså ställt förfrågningar till intendent Ilmari Valovirta vid Helsingfors universitets djurmuseum, som koordinerar forskningarna om flodpärlemusslorna.

4 2 2. HÖGVATTENREGLERINGSPROJEKTET OCH DESS INVERKNINGAR ENLIGT MKB-BESKRIVNINGEN Muddring av en trafikabel farled för hamnisbrytaren från havet från västra sidan av Röyttä till nedre delen av Hellälä Karinkanta ansågs imkb-beskrivningen vara huvudalternativet för högvattenregleringsåtgärderna itorne älvmynningen. IMKB-beskrivningen granskas på allmän nivå även alternativet att sanda. eller strö aska på isen, försäkring av vattenledningsförmångan itorne älvmynningens bifåror samt nollalternativet. Sandnings- och askningsalternativet samt försäkringen av bifarornas vattenledningsförmåga bedöms närmast teoretiskt, ty som högvattenregleringsåtgärder anses de osäkra och innehålla betydliga oförutsedda risker. I nollalternativet vore risken för isdammbildning i älvmynningen samma som tidigare och på vårarna skulle issågningen fortsätta som förr. Farleden som planerats muddras i Torne älvmynning ligger i ett område, där vattenytans höjd följer havsvattnets höjd. Farledens längd vore cirka 6 km, bredd 50 m och djup 5,5 m. Den planerade farledens övre del följer nationsgränsen och nedre delen från mellersta delen av Kraaseli ligger på svenska sidan (bild 1). De massor som muddras, uppskattningsvis m3, skall placeras som bankar längs strandområdena och endera delvis heller helt som dumpning i havsområdet. Den planerade övre delen av farleden, som ingår i Torne älvens Natura 2000-skyddsområden vore på cirka en kilometers avstånd nedströms. Konsekvenserna av muddringen av farleden infaller vid projektgenomföringstidpunkten och efteråt, d.v.s. de kan uppdelas i konsekvenser under arbetets gång och långsiktiga konsekvenser. Projektet skulle ha såväl positiva som negativa konsekvenser. De positiva konsekvenserna är närmast att högvattenskadorna och -hotet minskar, muddringen har en sysselsättande inverkan, det blir lättare att röra sig med båt och båtsäkerheten blir bättre. Farledsmuddringens negativa inverkningar på vattensystemet under arbetets gång infaller enligt bedömningen till två höstar. Då försämras vattenkvaliteten inärheten av arbetsmaskinerna och dumpningsområdet, där fastämneshalten och grumligheten ökar. Tidvis kan fastämneshalten ett par hundra meter från arbetsplatsen öka till nivån 30 mg/1, men den genomsnittliga ökningen vid farledens grävningsplats är 2-3 mg/1 och på ett par hundra meters avstånd 0,5 mg/l. Inverkan försvinner snabbt efter att grävningen upphör. Bullret och vattnets grumlighet leder till smärre olägenheter för de fiskar och nejonögon som är på uppvandring i slutet av året. Farledsmuddringens långsiktiga konsekvenser infaller enligt bedömningen flera tiotals år efter projektet. Som negativa inverkningar på vattensystemets tillstånd anses det faktum att vattentillrinningen blir litet långsammare i andra fåror än i den som muddras mellan Kraaseli och Leppikari, med medeltillrinning till exempel på västra sidan om Kraaseli 15 % och i Kirkkopudas 5 %. Med stora vattenhöjder och tillrinningar sker inga väsentliga förändringar till det nuvarande. Vattenhöjderna ändras ovanför den fara som skall muddras och i älvens övriga bifåror, men ändringen är ganska obetydlig, t.ex. i Kirkkopudas med medeltillrinning 0,5 cm högre och i älven lägre än det. Vandringsfiskarnas och nejonögonens uppstigning kan mera än nuförtiden inriktas till östra sidan av Kraaseli. På detta inverkar även den tillrinning som vindarna förorsakar i havsområdet och i älvmynningen. Högvattenregleringsprojektet försvagar enligt MKB-beskrivningen inte betydligt de naturvärden i Torne älv - Muonio älv, för vilkas bevarande området avses innefattas i Natura 2000-nätverket.

5 3 // '^i^> ^[^^1^.1 1 { nts.^v^ J ^.. vls 131 d.;4^:y < Natura alueiden alaraja Tornionjoessa b^:.._ Suomen ympäristökeskus Maanmittauslaitos lupa nro 7/Ml'Y/01 I1.,^."^ ^ ^ 7 -. BILD 1. '^. ^; F ,_c :..3..^... <.;i'`. 1.. i ^..d..t,._^...,.r:. ;i:i '.li.,^:%f:'^:å.`: ;fu 2.a._..-if..^_. t-ft y r_jy::':!/':1 Högvattenregleringsprojektets muddrings- och dumpningsområden itorne älv samt

6 4 Natura 2000-områdets nedre gräns i Finland och Sverige. (MKB-beskrivningens bilaga 1 a med tillagd Natura-gräns). 3. NATURTILLSTÅNDET IDET PLANERADE FLODFÅREMUDDRINGSOMRÅDET Karaktäristiskt för tillrivningen i Torne älv är stora variationer under olika tider på året: Tillrivningen, som vintertid normalt ärr m3/s i älvens nedre lopp, stiger under vårens högvattentillrinning till m3/s. Efter vårflödet minskar tillrivningen i allmänhet ända fram till hösten, då den år på nivån m3/s. Beroende på regnmängden kan tillrivningen och vattenhöjden under enstaka år variera och någon gång har högvattenstillrinning även förekommit på hösten. De största högvattnen och av dem föranledda skadorna sker ovanför Torne älvmynning och har oftast inte förorsakats av stor tillrinning utan av isdammar. Av Torne älvens vatten rinner största delen från östra sidan av Kraaseli, där de största tillrinningshastigheterna är i den nuvarande farleden. I sundets djupaste delar är tillrinningshastigheten med medeltillrinning 366 m3/s ca 30 cm/s och med minimitillrinning 57 m3/s i klass 5 cm/s. På västra sidan av Kraaseli är tillrinningshastigheterna med medeltillrinning ca cm/s. Vindarna inverkar på tillrivningen så att västanvinden tynger Bottenvikens vatten på bägge sidor om Kraaseli uppströms mot Torneå och den kraftigaste returtillrinningen uppkommer i det djupaste området, d.v.s. i farleden. Det nuvarande vattendjupet vid den planerade farleden är i mestadels 2-4 m (Kuivalainen et al. 1997; bilaga 1). Bottenytan består i farleden av moränåsar och djuphålor mellan dem fint... grovt sand och ställvis lera (Puro 1992). På 20 cma djup under sandskiktet finns i allmänhet lera. Av alla muddrade massor är hälften silt och lera, hälften är löst eller medeltät moren och resten sand samt litet bergtoppar och överstora stenar (Kuivalainen et a1.1997) I sjökortet har man i södra delen av Krasseli, ca 2 km mot havet, vid sidan av farledslinjeringen märkt ut vattenväxtlighet (bilaga 1). Ställvis längs holmens stränder finns det steniga ställen och ytstenar (Leppikari, Kraaseligrundet, Tirro - Hamppuleiviskä). Bredden på den under en meter djupa vattenzonen runt Leppikari är m, på farledssidan av Kraaseli m och i sydöstra hörnet av Selkäkari 80 m (Kuivalainen et al bilaga 3 i planen bilaga 3, planeringskarta). Vattenkvaliteten itorne älv varierar betydligt med tillrinning och flöde så, att de största ämneshalterna konstateras under vårflödet. Vattenkvaliteten beskrivs med iakttagelserna i Kukkolaforsen ca 20 km ovanom älvmynningen, där vattnets färgtal i medeltal varit 72, järnhalt 1,0 mg/1, fastämneshalt 6,3 mg/1 och elledningsförmåga 3,5 ms/m (Lapplands vatten- och miljödistrikt/rantala & Taskila 1994). Våren 1993, då flödet var större än normalt var fastämneshalten 35,6 mg/1 och järnhalten 2,8 mg. 4. NATURA 2000-OMRÅDENAS NEDRE GRÄNS I TÖRNE ÄLV Den nedre gränsen för Finlands och Sveriges Natura 2000-områden i Torne älv är på samma nivå och går tvärs över älven på västra sidan vid inre delarna av viken ovanom Sondholmen (Virtakari) (bild 1). På finska sidan fir bara Torne älvens huvudfara Natura-område, nedre delens bifåror ingår inte. På svenska sidan hör även västra delarna av Stadsvikens fagelskyddsområde till Natura-området.

7 5 Till övre delen av den farled som planeras muddras nedanom Hellälä Karinkorva är det bara ca en kilometer från nedre gränsen av Torne älvens Natura 2000-områden. 5. STENSIMPANS, LAXENS OCH FLODPÄRLMUSSLANS SKYDDSSITUATION, FÖ- REKOMST OCH BIOLOGISKA GRUNDDRAG 5.1 Stensimpa (Cottus gobius) Skyddssituation Stensimpans Natura 2000-kod i bilaga II till Europeiska gemenskapens naturdirektiv (92/43lETY) är I Finland har en avvikelse till det i bilaga II antecknade kravet att påvisa speciella områden för skyddsåtgärder för Stensimpa. Arten har inte i Finland klassificerats som hotad eller som sådan som skall stå under uppsikt utan som livskraftig (LC). I Sverige är stenlimpan en art i naturdirektivet II, men den har inte klassificerats som hotad eller som sådan som enligt 'den röda listan' och skall stå under uppsikt. Stensimpan tål dåligt kemiska förändringar i vattnet och förekomsten påvisar att vattenkvaliteten är god. För övrigt utsätts arten inte i Finland och Sverige för speciella hotande faktorer (Cederberg & Löfroth, red. 2000, Kaukoranta et al. 2000). Stensimpans spridning I Finland finns stenlimpa i nästan alla insjöar som rinner ut i Östersjön i hela landet (Koli 1984, Kaukoranta et al. 2000). Arten har även spritt sig till områden norrom Maaselkä vattendelningsområde till Utsjoki, troligtvis från exemplar som transporterats till betesfisk. De största tätheterna påträffas iälvarna, men stenlimpan lever även i insjöar och på Östersjöns steniga stränder. I havet täcker spridningen hela kusten och Åland ända till ca 6 promilles salthet (Koli 1984). I Sverige finns stensimpa förutom i högfjällen och Öland och Blekinge i hela landet. I Götalands inre delar förekommer arten ställvis och saknas helt i stora områden. Vid Östersjökusten påträffas stensimpa åtminstone ända fram till Småland (Cederberg &Löfroth, red. 2000). Stensimpans livsmiljö och förökning Stensimpans livsmiljö är rinnande vatten med stenigt botten och insjöarnas öppna stränder, där det främsta kravet är en god syrehalt (Koli 1984). Stensimpan är en ganska lokal fisk. Som dagsgömsle gynnar den till och med hela tiden samma stenklyfta. På vintern förflyttar sig stenlimpan från grunt till litet djupare vatten, men den har inte påträffats på över 10 meters djup. Fiskbeståndet vid insjöarnas steniga stränder flyttar sig sommartid från vattengränsen utåt i för de olika arterna och åldren karaktäristiska zoner desto klarare ju brantare stranden sluttar (Eloranta

8 6 1985). Stenlimpan bebor i allmänhet den lägsta zonen med små arter närmast vattengränsen. I den ovan nämnda forskningen har man inte gjort iakttagelser om den steniga strandens vinterbestånd, men ioktober-november bevarade stensimpan sitt läge alldeles i närheten av strandgränsen ännu då de första isarna lade sig. I början av maj, genast efter islossningen, är insjöarnas steniga stränder tomma på fisk på en ungefär meter bred strandremsa. Sommarmodellens zonindelning av fiskbeståndet ända fram till strandgränsen kom tillbaka innan slutet av maj. I försök, där man på våren med elfiskeutrustning iett provområde i insjöns strandzon (ca 50 m2) tog bort det fiskbestånd som man fick fast, var stensimpans tillflyttning från andra områden till provområdet ringa (Eloranta 1985). Man trodde detta berodde på den för arten typiska platstrogenheten. Stenlimpan leker på våren genast efter islossningen på stenigt botten i en av hanen vald stenklyfta (Koli 1984). Romkornen utvecklas till yngel på fyra veckor. På hösten är ynglen redan 3-4 cm långa. 5.2 Lax (Saluro salar) Skyddssituation Laxens Natura 2000-kod i bilaga II till Europeiska gemenskapens naturdirektiv (92/43/ETY) är Laxen räknas som art som ingår i naturdirektivets bilaga II endast i sötvatten, (enbart i sötvatten) står det även i direktivets bilaga V. Fångst och utnyttjande av arter som nämns i detta direktiv kan förutsätta att utnyttj andet regleras. Även om laxe, liksom om andra vilda fiskar i Finland har Finland undantag, d.v.s. de är inte Natura 2000-arter. Östersjölaxens hotklassificeringsklass ifinland är 'synnerligen hotad' (EN). I Sverige är laxen (i sötvatten) en art enligt direktivets bilaga II. Östersjölaxen klassificeras som 'utsatt för fara' (VU). Östersjöns vilda laxbestånd har lidit starkt av vattenkrafthushållning och överfiske. Övriga hot är nedsmutsning av miljön, det s.k. M74-syndromet och stödutsättning av lax (Cederberg & Löfroth, red. 2000, Rassi et al., red. 2001). Östersjöns laxbestånd Av de finska älvarna som rinner ut i Östersjön har bara Torne älv och Simo älv nuförtiden ett naturligt förökande laxbestånd. Man försöker fa beståndet att återvända även till några tidigare laxälvar, bl.a. till Pyhä, Kiiminki och Kuiva älvarna. I Sverige finns naturligt förökande laxbestånd, Torne älven inberäknat, i 12 älvar som rinner ut i Bottenviken (Rappe & Soler, eds. 1999). E g enskaperna i laxens yngelproducerande områden

9 Laxen leker på hösten i en grop som den grävt i älvens bottengrus. Rommen utvecklas över vinterperioden och ynglen kläcks på våren och lever först i födelseplatsens grus. Med gulämnet som föda lever den till och med flera veckor (Lehtonen 1989). Därefter söker sig yngeln till revirer till områden som beträffande tillrinning, vattendjup och bottenkvalitet är lämpliga. I älven växer yngeln närmast beroende på klimatområde 2-6 år och går sedan nedförs till havet för betesvandring. I en litteraturutredning om livsmiljö, som passar för laxens älvyngel och som till stora delar baserar sig på norsk forskning, konstateras att laxyngelns levnadsplats är summan av många faktorer (Haapala et al. 1998). Det största antalet laxyngel finns i allmänhet på cm:s djup och i områden med en tillrinning på cm/s och där bottnen är grovkornigt sand -grus -sten -block. Äldre yngel föredrar djupare vatten, snabbare tillrinning och grovkornigare botten än första sommarens yngel och deras habitatsbrokighet är bredare än de små ynglens. Laxens vintermiljö borde ha tillräckligt med minst 20 cm:s stenar för att där skulle finnas tillräckligt med skydd även för äldre yngel. 5.3 Flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) Skyddssituation Flodpärlmusslans Natura kod i bilaga II till Europeiska gemenskapens naturdirektiv (92/43/ETY) är Flodpärlmusslan upptas även i bilaga V. Fångst och utnyttjande av arter som nämns i detta direktiv kan förutsätta att utnyttjandet regleras. Flodpärlmusslan är såväl i Finland som i Sverige en art i bilaga II och hotklassificeringsklassen är 'utsatt för fara' (VU). Arten är fredad i bägge länderna. Såväl i Finland som i Sverige försvagades största delen av flodpärlmusselbestånden betydligt eller försvann totalt under 1900-talet. Innan fredningen försvagade pärlfångsten bestånden. Efter detta har skador föranletts bl.a. av nedsmutsning av älvarna, bottenslambildning, uppdämningar, rensningar och regleringar samt likningar av älvarnas tillrinningsområden, vilka fortfarande hotar flodpärlmusslan (Valovirta 1998, Cederberg &Löfroth, red. 2000). Eftersom arten för att förökas behöver laxen som mellanvärd för larvarna, har även en det faktum att örings- och laxbestånden försvunnit ur älvarna lett till tillbakagång för flodpärlmusslan. Flodpärlmusslans spridning I södra och västra Finland finns nuförtiden bara ett tiotal flodpärlmusselälvar. Inorra Finland, speciellt idess östra delar, finns fortfarande förökningsdugliga och livskraftiga bestånd i flera tiotals älvar (Valovirta 1986). I Sverige sträcker sig flodpärlmusslans spridningsområde från södra delarna av landet till Norrland, men förekomsten är gles (Cederberg &Löfroth; red. 2000). Flodpärlmusslans livsmiljö och föröknin sbiologi

10 8 Som miljö kräver flodpärlmusslan en älv eller bäck med svalt och rent vatten, sand-, grus- eller stenbotten. Tillrinningen skall vara tillräcklig för att hindra neddamning av bottnen, ty arten klarar sig inte om bottnen är slammig. I stora älvar kan flodpärlmusslan leva på flera meters djup, men den klarar sig även i helt grunt vatten, om tillrinningen bara är kontinuerlig (Valovirta 1986). I Finland finns flodpärlmusslan vid älvar som mynnar ut i havet bara vid södra Finlands kust nedanom Mustino älvens nedersta kraftverk, där havsvattnets inverkan anses vara en för arten negativ faktor (Valovirta 1999). Flodpärlmusslan kan klara sig såväl i små, bara några meter breda och under en halv meter djupa små älvar med snabb tillrinning som i strömdraget i m breda älvar (Valovirta 1998). I god miljö kan det musselantalet vara över 100 ex./m2 (Valovirta 1998). Minimitätheten för ett förökningsdugligt bestånd anses vara 500 exemplar per halv kilometer älv, då finns det under lektiden tillräckligt med hanar i tillrivningen ovanströms från honorna. Flodpärlmusslorna leker ijuli-augusti, då rör sig de sädesceller som hanarna lägger med honornas andningsvatten till ställen mellan gälbladen och befruktar de tusentals ägg som finns där (Valovirta 1986). Av dem utvecklas glokidiolarvar som då honan blåser måste kunna fästa sig vid öringens (bäcköringens) eller laxens gälar för att kunna fortsätta sin utveckling. Detta skede infaller under sensommaren -hösten. Efter övervintringen lösgör sig de små musslorna från gälarna och gräver ned sig i bottensanden, om de råkar drivas till en lämplig plats. I sandens skydd lever musslorna 2-3 år. Då kan bottnens neddamning riskera deras möjligheter att fa syre och näring (Valovirta 1998). Därefter lever musslorna nedgrävda i bottenytan. Flodpärlmusslans förökning är möjlig bara i vattensystem med laxfiskar, som såväl då glokidiorna fästs och lösgör sig lever i områden som är lämplig livsmiljö för musslorna. Laxens och öringens lokala yngelproduktionsområden har således en stor betydelse för flodpärlmusslans förökning (Cederberg & Löfroth, red. 2000). Flodpärlmusslörna lever länge. Arten uppnår lekmogen ålder i års ålder och kan leva åtminstone tills de är år. 6. FÖREKOMSTEN AV STENSIMPA, LAX OCH FLODPÄRLMUSSLA I TORNE ÄLVS VATTENSYSTEM En sammanfattning av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets elfiske av stenlimpa, dess artpartner bergsimpa, och laxyngel i nedre delen av Torne älv åren presenteras i bilaga 2 (Haikonen & Romakkaniemi 2002). Provområdena fanns i Torne älvens älvliknande område ovanom havsvattenhöjdens inverkningsområde, vilket bör beaktas vid tillämpning av resultaten till området för högvattenregleringsmuddring. Provfisket har företagits för yngeluppföljning av lax och havsöring, vilket betyder att det företagits på strömmande platser. I mätningarna år 2000 inom det nedre provområdet (Älvmynningen, Kirkkopudas och Kiviranta; bilaga 2) varierade ytvattentillrinningen igenomsnitt mellan 0,5-0,7 m/s och inom det övre provområdet (Oravaisensaari, Kukkolaforsen, Matkakoski) mellan 0,6-0,7 m/s.

11 9 Tillrivningarna har varierat från år till år, men allmänt sagt kan yttillrinningssnabbheten uppskattas till ca 0,7 m/s. Om flodpärlmusslans förekomst har man förutom från kartbladen som presenterar förekomsten (Valovirta 1998, Cederberg & Löfroth, reds. 2000) även fått information om förekomsten i Torne älven av intendent Ilmari Valovirta per telefon. 6.1 Stensimpa Stensimpa är en av de fiskarter som i Torne älvens flödande vatten forskats mest i ända till älvfarans egentliga mynning. Åren var dess exemplartäthet i det nedre provområdet 8-69 ex./100 m2 och i det övre provområdet 6-20 ex./100 m2 (bilaga 2). Eftersom stensimpan tävlar om livsrum och föda med berglimpan, presenteras från provområdena även bergsim ans resultat, som i det nedre provområdet var ex./100 m2 och i det övre ex./100 m.berglimpans andel av Torne älvens två simparter ökar mot det övre loppet (bilaga 2, s. 2). På den nivå som planerats muddras för högvattenreglering finns Stensimpa troligtvis vid låga stenstränder, eftersom arten även påträffas vid havsområdets stränder. Tätheten kan på grund av den långsamma tilltinningen vara mycket mindre än högre upp på snabbt rinnande platser. 6.2 Lax Yngelproduktion I Torne älvens nedre forsar finns såväl med naturlig lek kläckt yngel som utsatt laxyngel. Laxens lek är även möjlig alldeles i älvens nedre del, ty 0+ årig yngel har påträffats där, men det är inte säkert, ty ynglen kan drivas med strömmen nedåt (bilaga 2, s. 2). I det nedre provområdet var tätheten på 0+ årig laxyngel åren ,3-4,9 och i det övre provområdet 2,6-7,3 ex./100 m2 (bilaga 2). Tätheten på äldre vildyngel var på motsvarande sätt 1,3-3;2 och 0,3. - 7,6 ex./100 m2. Utsatt laxyngel fanns i det nedre provområdet 0-12,4 och i det övre 1,9-8,6 ex./100 m2. Åren var den 0+ åriga laxyngeltätheten falla provområden i Torne älvens huvudfura 9-10 ex./100 m2. Tätheten på äldre vildyngel var 3,5-8,9 ex./100 m2 och på utsatt yngel 0,8-5,9 ex./100 m2 (Haikonen & Romakkaniemi 1999, Romakkaniemi et al. 2000, Haikonen et al. 2001). Som yngelproduktionsområde för laxen i Torne älv beräknas ha och som yngelproduktionspotential smolter per år, av dessa är 2/3 på svensk sida (Rappe & Soler, eds. 1999). På basis av smoltryssjfiske gick åren litet över vildsmolter per år ut i havet från Torne älv, år 1999 ca och år 2000 det rekordstora antalet smolter (Haikonen et al. 2001). Största delen av laxens vildyngel gick ned i havet som 2-4 åriga; åren i medeltal som 3-åriga (Haikonen & Romakkaniemi 1999, Romakkaniemi et al. 2000, Haikonen et al. 2001). År

12 var de treårigas, d.v.s. avkomman av den år 1996 uppstigande laxen, antal av smolterna t.o.m. 97 %. Enligt årens ryssjfångstuppföljning gick huvuddelen av laxynglen ned i havet mellan (Haikonen & Romakkaniemi 1999, Romakkaniemi et al. 2000, Haikonen et al. 2001). Nedgåendet fortsatte i minskande skala till 10 juli, då fångsten upphörde. Toppen på smolternas nedgående startade då vattentemperaturen överskred 10 C. Ett deltaområde med långsam tillrinning, som laxyngelforskningarna itorne älv representerar, är ingen lämplig fornmiljö för laxyngeltillväxt. Ynglarna som går ned till havet simmar troligtvis med älvvattnets huvudtillrinning. Då går deras huvudsakliga väg till havet genom deltaområdets huvudstråkar. I älven uppstigande lax Enligt långvarig %ngstuppföljning har Torne älvens vildlax stigit upp i älven efter betesvandringen i huvudsak i juni, juli och augusti (Kallio-Nyberg & Romakkaniemi 1998). De månghavsåriga stora laxarnas uppstigning i älven har kulminerat till den första tredjedelen av juli och de etthavsåriga laxarnas till den sista tredjedelen. De stora laxarnas uppstigningstopp varierar årligen med 2-3 veckor. De stora laxarna som först stiger upp i älven leker högre upp i älven än de små, som stiger serit upp och som leker i älvens nedre del (Kallio-Nyberg & Romakkaniemi 1998). De tidigt uppstigande laxarna tycks även ha ett längre älvyngelskede än de senare uppstigande laxarna. I ekolodningsundersökningarna itorne älvmynning har man märkt att laxarna, speciellt i älvens mittfara stiger upp nära botten (Romakkaniemi et al. 1997). Under en kortvarig testning av utrustningen ioktober påträffades inga uppstigande laxar i Torne älvens nedre delar. Enligt fångstuppföljningen, som på finska sidan riktade sig till dem som löst ut det s.k. enhetliga fisketillståndet för spö och drag, fiskades hela laxfångsten i Torne älv åren 1998 och 1999 innan slutet av augusti och år 2000 innan mitten av september (Haikonen & Romakkaniemi 1999, Romakkaniemi et al. 2000, Haikonen et al. 2001). På finska sidan uppskattas totalfångsten fiskad lax de nämnda åren till ex. och kg per år. Inom Torneå stads område fangades i medeltal ca en tredjedel av laxen i Torne älv. 6.3 Flodpärlmussla Enligt förekomstkartläggning som gjorts i Finland har flodpärlmussla inte påträffats i Torne älvens huvudfåra, åtminstone inte efter år 1960 (Valovirta 1998). Från början av senaste århundrade finns iakttagelser om flodpärlmusslan i nedre delen av Torne älv (Ilmari Valovirta). I översikten öm anmärkningsvärda flodpärlmusselförekomster isverige, ingår inte förekomsten i Torne älv vattensystem (Cederberg & Löfroth, reds. 2000). En framgångsrik förekomst av flodpärlemusslan itorne älvens bifåror på den finska sidan försvåras troligtvis av att vårflödet har två toppar (Ilmari Valovirta). Eventuella förekomster i bifårorna har

13 11 inte kunnat säkerställas med dykningsundersökningar. På svenska sidan finns flodpårlemussla i Torne älvens mellan och övre delars bifarevattensystem. 7. HÖGVATTENREGLERINGSPROJEKTETS INVERKNINGAR PÅ SKYDDET AV STENSIMPA, LAX OCH FLODPÄRLEMUSSLA ITÖRNE ÄLV Vid sidan av inverkningarna av den, som det huvudsakliga alternativet för högvattenregleringen av Torne älv uppskattade muddringen av högvattenfåran, är de övriga alternativens inverkningar mera diffusa och betyder närmast att de stora riskerna för naturkatastrofer som uppkomsten av isdammar och strändernas högvatten leder till består. Isdammarna sliter älvens botten och strandzonen och medför att den mångåriga växtligheten och den övervintrande faunan skadas. På detta sätt frigörs dock livsrum för arter med svag konkurrenskraft mellan arterna och som kan sprida sig och klara sig i ostabila levnadsförhållanden. Med högvattnet transporteras från stränderna till vattensystemet ämnen, som bl.a. kan öka slambildning. Den viktigaste lösningen för att minska nackdelarna under arbetets gång, som nämns i MKB-beskrivningen för Torne älvens högvattenregleringsprojekt, anses vara att arbetet infaller på hösten. Även kontaktmyndigheten anser i sitt uttalande, att det väsentliga för att minska de skadliga inverkningarna är att starta arbetet så sent på hösten som möjligt, tidigast i oktober. Andra åtgärder som är värda att beakta för att minska nackdelarna är bl.a. att minska inverkningarna som berör vattenkvaliteten genom att noggrant planera massornas dumpnings- och sedimentationssystem. De kraftigaste inverkningarna på vattenkvaliteten, som muddringsarbetena förutsetts ha, är småskaliga och kortvariga. Ökningen av fastämneshalten, som beskriver slambildande ämnen i vattnet från muddringen, är för det mesta mindre än de nuvarande största påträffade halterna under högvatten. Fastän starka syd- och sydostvindar kan trycka vattentillrinningen itorne älvmynning norrut torde det vara möjligt att förändringarna i vattenkvaliteten under arbetets gång sträcker sig ända upp till Torne älvens Natura-områden, ty fåran nedan om området, före överdelen av den fåra som skall muddras, är ännu älvlik under en kilometers sträcka och tillvinningen är därför starkare än i det breda mynningsområdet. De långvariga förändringarna i tillrinningsförhållanden och vattenhöjd som faran föranleder ovanom högvattenregleringens muddringsområde är mycket små, speciellt jämfört med de stora naturliga variationerna redan under en kort tidsperiod. Kriterierna för gynnsam skyddsnivå för de centralt skyddade arterna i naturdirektivet är att arterna på lång sikt kan klara sig som en livskraftig del av sina naturliga livsmiljöer. Artens naturliga spridningsområde far inte minska och livsmiljön måste bevaras tillräckligt vidsträckt för att en långvarig bevaring av artbestånden kan tryggas. Stensimpa Vid farleden som planeras muddras i deltaområdets botten finns det litet stensimpa, ty där finns för litet skyddande stenar och det är för djupt, därför är farledslinjen inte någon livsmiljö för stensimpan. Stensimpa kan förekomma längs den steniga stranden. Vattnet som blir grumligt vid muddringen och genom bottenslambildning kan vara skadligt för deltaområdets stensimpor eventuellt vid

14 12 dumpningsområdenas stränder, men mera längre ut i deltaområdet och vid havsstranden är inverkningarna ringa. De långsiktiga förändringarna kan i bifarorna med mindre tillrinning vara oförmånliga för stensimpa, om arten överhuvudtaget finns där. I deltaområdets huvudfåra kan stensimpan ha litet nytta av snabbare vattenbyte. Man känner inte till isdammarnas och högvattenerosionens inverkningar på stensimpan som lever på bottnen i grunt vatten, men man kan anta, att då de minskar kan artens förutsättningar att klara sig även i dåligt skyddade, småsteniga bottentyper förbättras. Växelverkan mellan stensimpbestånden itorne älvens Natura 2000-område och deltaområdets bestånd är på grund av artens lokalbundenhet troligtvis ganska litet och sker långsamt speciellt uppströms. Stenlimpan är Torne älvens allmännaste och rikligaste forsfiskar. På beståndet i olika delar av vattensystemet inverkar förutom bottenkvaliteten och tillrinningsförhållandena även bergsimpan, som konkurrerar med stensimpan om livsmiljö och föda. Till förändringarna i naturförhållandena som förorsakas av högvattenregleringsprojektets muddring hör inte, enligt den information som står till förfogande, faktorer som kunde försvaga stensimpbeståndet eller dess livsmiljö i Torne älvens Natura 2000-området. Lax Torne älvens delta är laxens genomgångsområde, som inte beträffande tillrinningsförhållanden kan ha speciell betydelse för laxens yngelproduktion, fastän tillrinningssnabbheten imittersta delen av deltats huvudtara blev litet snabbare under minimitillrinningen. De vuxna laxarna stiger upp i älven under sommarmånaderna och vandningsynglen går ner till havet huvudsakligen på försommaren. Om muddringen av högvattentaran görs enligt planerna sent på hösten och på vintern utsätts de i älven uppstigande laxarna och de nedgående ynglen inte för det buller och den vedgrumling av vattnet som arbetena förorsakar. Antalet lax som återvänder till Torne älv från havsbetet beror på yngelproduktion, de kommande åren i mindre grad på utsättning och synnerligen mycket på fisket under havsvandringen. Laxarna ärr starkt stämplade av sin födelseälv och eftersom tillrivningen till havet inte minskar med högvattenregleringsåtgärderna kan de långsiktiga inverkningarna av högvattenfårans muddring bara ändra laxarnas vandringsrutter till älven så, att deltaområdets huvudtaras betydelse troligtvis förstärks från det tidigare. Den ökande tillrivningen i den nuvarande huvudfåran minskar inte de uppstigande fiskarnas antal, om inte fisket i älvmynningen på grund av detta ökar. Med laxens yngelproduktionsområden itorne älvens forsar har vattensituationen ideltat inget hydrologiskt samband som inverkar uppströms, förutom i de lägsta forsarna där tillrivningen blir litet snabbare och där vattenområdet med minimitillrinning minskar. Storleksgraden på inverkningarna syns så att vattenhöjden ovanför den fåra som skall muddras sjunker med medeltillrinning högst ca 4,5 nuv. Då tillrivningen litet mera än tidigare koncentreras till huvudfåran i den högvattenfåra som skall muddras, kan laxynglens vandringsled till havet säkrare än tidigare ledas via den. Ifall ynglarnas vandring i älvdeltat blir snabbare kan detta minska dödligheten som beror på rovfiskarnas, så som gäddans och lakens fångst.

15 13 Torneälvens högvattenregleringsåtgärder riktas till områden som är livsviktiga för laxbeståndets genomvandring. Från muddringen av högvattenfåran, som är huvudalternativet för högvattenreg- Teringen, går det dock inte att särskilja de inverkningar som riktas till laxens vandring eller yngelns livsmiljö och som kunde försvaga laxbeståndet eller minska laxens spridningsområde itorne älvens Natura 2000-områden. Flodpärlmussla Nuförtiden förekommer flodpärlmussla inte i nedre delen av Torne älv. I Torne älvens delta har havsvattnets inverka och gans bredd även minskat artens potentiella möjligheter att klara sig. I mellersta och övre delen av Torne älv vattensystemets bivattensystem är den vanligaste mellanvärden för flodpärlmusslans larver troligtvis den lokala bäcköringen. Högvattenregleringsåtgärderna i deltaområdet kunde inverka på bivattensystemens flodpärlmusslebestånd om laxen eller havsöringen fungerar som mellanvärd och om högvattenregleringsåtgärderna inverkar på dessa fiskars yngelproduktion imusslans livsområde. Muddringen av högvattenfåran minskar dock inte på basis av de faktorer som behandlats om laxen, fiskarnas uppstigning från havet till älven. Högvattenregleringsprojektet inverkar inte på något sätt på livsdugligheten eller livsmiljön för flodpärlmusslebestånden itorne älvs vattensystem. SAMMANFATTNING Denna utredning kompletterar den om Torne älvs högvattenregleringsprojekt gjorda MKB-beskrivningen som ingår i Natura 2000-utvärderingen för stensimpans, laxens och flodpärlmusslans del. Huvudalternativet för högvattenregleringen är muddring av en högvattenfåra i Torne älvens deltaområde, som omfattas av havsvattnets höjdvariationer. Stensimpa är en av de allmännaste och rikligaste forsfiskarna i Torne älv. Laxen vandrar genom deltaområdet både då den är på nedvandring som vandringsyngel till havet och då den återvänder för att leka i sin hemälv. I Torne älv finns det, räknat från de nedersta forsarna, uppskattningsvis totalt ha yngelproduktionsområden för lax. Flodpärlmusslebestånd finns enligt uppgift i Torne älvs vattensystem i bivattensystemen på den svenska sidan. Högvattenfårans muddring skall göras under höst- och vinterperioden. Fåran ökar koncentrationen av tillrivningen i deltaområdet till den nuvarande huvudfaran och minskar på motsvarande sätt tillrivningen i de övriga fårorna. Förändringarna i älvens vattenhöjd uppströms och i tillrinningssnabbheten är mycket små. Vid granskning av inverkningarna under arbetets gång och de långvariga inverkningar som muddringen av huvudfåran har på stensimpan, laxen och flodpärlmusslan i Torne älv och vid beaktning av arternas krav på livsmiljö samt förökningsbiologi, kan man inte från högvattenregleringsprojek-

16 14 tet särskilja faktorer som skulle inverka försvagande på dessa bestånd, minska livsområdet eller försvaga situationen i deras naturliga livsmiljö i Torne älv vattensystems Natura 2000-områden. Uleåborg PSV-Maa ja Vesi Oy FK Veli Kauppinen TACK till intendent Ilmari Valovirta vid naturvetenskapliga centralmuseet, för information om flodpärlmusslan i telefonsamtalen i februari-mars REFERENSER Cederberg, B. & Löfroth, M. (red.} Svenska djur och växter i det europeiska nätverket Natura ArtDatabanken, SLU, Uppsala. 160 s. Eloranta, A Tutkimuksia eräiden kivikkorantojen kalalajien biologiasta. II. Biologiska anstalten vid Jyväskylä universitet, Bulletin s. Jyväskylä universitet. Haapala, A., Mäki-Petäys, A. & Huusko, A Lohen jokipoikasille soveltuva elinympäristö jasen käyttö. Litteraturutredning. Fiskforskningar s. Vilt- och fiskforskning. Haikonen, A. &Romakkaniemi, A Lohi- ja meritaimenkantojen poikastutkimukset Tornionjoessa vuonna Fisk- och viltrapporter nr s. Vilt- och fiskforskning. Haikonen, A. &Romakkaniemi, A Lohen, kivisimpun ja kirjoeväsimpun esiintyminen Tornionjoen alaosalla vuosina Kopia 6 s. Vilt- och fiskforskning. Haikonen, A., Romakaniemi, A., Keinänen, M., Mäntyniemi, S & Vatanen, S Lohi- ja meritaimenkantojen seuranta Tornionjoessa vuonna Fisk- och viltrapporter nr s. + 6 bilagor. Vilt- och fiskeriforskning. Kallio-Nyberg, I. &Romakkaniemi, A Spawning migration of Saluron (Saluro salar) in the River Tornionjoki and the Bothnian Bay on the Basis of Catch Data from 1920's till 1950's. Fisk- och viltrapporter nr s. Vilt- och fiskeriforskning. Kaukoranta, M., Koljonen, M.-L., Koskiniemi, J., Pennaven, J. & Tammi, J Atlas of Finnish Fishes. English Summary. 40 pp. Vilt- och fiskforskning.

17 15 Koli,L Simppukalat (Scorpaeniformes). Iverket Suomen eläimet 3: Weilin+Göös. Kuivalainen, J., Hyvönen, M., Kojola, T., Huttula, E., Haikola, K. & Hyvönen, S Tornionjokisuun tulvasuojelu. Tornio ja Haaparanta (SWE). Tnro 1392B004. Lapplands miljöcentral. Lehtonen, H Lohi. I verket Kalamiehen tietokirja 2: WSOY. Puro, A Tornionjoen tulvasuojeluhankkeeseen liittyvät sedimenttitutkimukset. Kopia 10 s. + 5 bilagor. Lapplands vatten- och miljödistrikt. Rantala, L. & Taskila, E Tornionjokisuun tulvasuojeluruoppauksen vesistö- ja kalatalousselvitys. Kopia 22 s. + 6 bilagor. Pohjois-Suomen Vesitutkimustoimisto Oy. Rappe, C. & Soler, T: (eds.) Baltic Salmon Rivers -status in the late 1990's as reported by the countries in the Baltic region. 65 pp. + 2 app. IBSFC, HELGOM. Rassi, P., Alanen, A., Kanerva, T. & Mannerkoski, I. (toim.) Suomen lajien uhanalaisuus s. Miljöministeriet & Finlands miljöcentral. Helsingfors. Romakaniemi, A., Marjomäki, T. & Jurvelius, J Hydroacustic Estimation of Salmon (Saluro salar) Spawning Run in the River Tornio. Project Results Fisk- och viltrapporter nr pp. Vilt- och fiskforskning. Romakaniemi, A., Haikonen, A. & Mäntyniemi, S Lohi- ja meritaimenkantojen seuranta Tornionjoessa vuonna Fisk- och viltrapporter nr s. Vilt- och fiskforskning. Valovirta, I Simpukat (Bivalvia). I verket Suomen eläimet 5: Weilin+Göös. Valovirta, I Margaritifera margaritifera. Teoksessa: Kotiranta, H., Uotila, P., Sulkava, S. & Peltonen, S.-L. (eds.) Red Data Book of East Fennoscandia, s Ministry of the Environment, Finnish Environment Institute & Botanical Museum, Finnish Museum of Natural History. Helsingfors. 351 pp. Valovirta, I Mustionjoen Natura alueen suursimpukkainventointi Kopia 19 s. Naturvetenskapliga centralmuseet, Helsingfors universitet.

18

19 Bilaga 2 Ari Haikonen och Atso Romnkknniemi Förekomsten av lax, stensimpa och bergsimpa i Torne älv åren Uleåborg 2002 RIISTAN- JA KALANTUTKIMUS

20 1. Bakgrund Lapplands miljöcentral beställde av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet en rapport som baserar sig på material från elprovfiske och som utreder förekomsten av lax, bergsimpa och stenlimpa itorne älvmynning i närheten av muddringsområdet, som ingår i det planerade högvattenregleringsområdet. Rapporten är en del av PSV-Maa ja Vesi Oy:s MKB-tilläggsutredning. Metoder I rapporten har man sammanställt material som insamlats från Vilt- och fiskeriforskningsanstaltens elprovfiske i Torne älvens nedre del åren I älvens nedersta fyra kilometer har man sammanslagit resultaten från tre olika elprovfält, som i fortsättningen behandlas som det nedre provområdet. Som jämförelseområde har man högre upp i Torne älven likaså tagit tre elfiskade provfält (Oravaisensaari, Kukkolaforsen och Matkakoski), dessas uppgifter har sammanslagits till det s.k. övre provområdet. Provområdenas läge framgår i kartan (Bild 1). De enskilda provfältens yta har varierat från 2,3 ti117,4 ar. 50 km P E R Å M E R I Bild 1. Det övre och det nedre provområdets läge samt det noggranna läget för provfälten (Kiviranta, Kirkkopudas och Älvmynningen) i det nedre provområdet i Torne älvs nedre del. 1

21 Elfiskemetoden kan lämpligen användas i lågt, under 1 m djupt vatten. Torne älvens elfiskefält är belägna i älvens strömplatser, d.v.s. i strömdrag och forsar, ty avsikten med provfisket är att följa fiskebeståndens (närmast laxens och öringens) riklighet i strömplatserna. Fångsten består närmast av små och unga exemplar med revirbeteende. Av stora exemplar får man som byte i allmänhet bara lake, som även söker skydd i stenklyftor. Många stillastående vattens arter, så som mört, abborre, id eller gädda är inte allmänna som elfiskefångst i Torne älvs provfält, fastän det i vattensystemet finns rikligt med dessa fiskar. I elfisket i Torne älv samt i beräkningen av resultaten har man tillämpat för metoden allmänt godkända principer (t.ex. Bohlin et al. 1989). Provfältet har fiskats endera en gång eller med tre varandra efterföljande utfiskning, beroende på förekomsten av den centralt uppföljda fiskarten (lax) i provfältet. Eftersom de ringa provfältsvisa fångsterna hindrar en tillförlitlig uppskattning av den provfältsvis fångstbarheten har man för beräkning av fisktäthet och fiskbiomassa sammanslagit fångsten från alla varandra efterföljande utfiskningar i de olika provfälten för att få genomsnittliga värden för de olika fiskgruppernas fångstbarhet. Förutom de uppskattade artvisa totaltäthets- och totalbiomassaestimalerna har mani resultaten även presenterat fiskgruppsvisa fångster från den första fiskningen liksom även de medelvikter som använts för uträkning av biomassaestimalerna. Fångstfiskarna haride flesta fall vägts och i fall de inte vägts har man i uträkningarna använt de vägda fiskarnas medelvikt. Laxyngel har utsatts i Torne älv för att stöda älvens naturliga yngelproduktion. Fettfenan har klippts av de utsatta ynglen för att skilja dem från de yngel som härstammar från naturlig lek. I resultaten har utsatta laxyngel presenterats särskild från laxyngel med naturlig bakgrund. 3. Resultaten och deras granskning På basis av provfiske förekommer stenlimpa och bergsimpa i nedre delen av Torne älv i nästan samma förhållande, fastän bergsimpa i de flesta fall påträffats litet mera än stenlimpa (tabellerna 1-2 och bilderna 2-5). Stensimpornas medelvikt har i allmänhet varit litet mindre än bergsimpornas medelvikt, varför stenlimpans riklighet i förhållande till berglimpans varit litet mindre som biomassa än som exemplartäthet. Idet nedre provområdet har förekomsten av bägge simparterna varit litet större än i det övre provområdet. Berglimpans andel växer i Torne älvs vattensystem mot det övre loppet (Romakkaniemi och Haikonen, icke publicerad). Koli (1990) har konstaterat att bergsimpan anpassar sig dåligare än stensimpan till miljöförändringar. stensimpan är dock tvungen att i konkurrenssituationer med bergsimpan söka sig till oförmånligare livsdugliga områden (Koli 1990). I Torne älvs vattensystem finns naturligt rikligt med lax överallt i huvudfårorna och utsatt laxyngel finns i utsättningsområdena (bl.a. Haikonen et al. 2001). Lax som härstammar från naturlig förökning har alla granskningsår funnits i bägge provområdena (tabellerna 1 och 2 samt bilderna 2-5). Yngeltätheterna var i det övre provområdet på basis av provfisket i allmänhet högre, speciellt inom årsklassen 0+. Den årliga differensen har dock varit stor och t.ex. åren fanns det i det nedre provområdet mera minst ettårig yngel än i det övre provområdet. Laxen kan dock leka även alldeles i älvens nedre del (Älvmynningens provfält, se bild 1), ty där har man ibland funnit 0+ årsklassens laxyngel. Det är dock inte säkert att laxen leker i det ifrågavarande området, ty ynglen har även kunnat flöda med strömmen från lekområden högre upp. I Torne älvens nedre lopp har man de senaste åren regelbundet utsatt laxyngel. De årliga utsättningsmängderna som riktas till varje strömområde förklarar långt förekomsten av utsatt yngel. 2

22 Såväl lax- som simpfångsterna och de uppskattade rikligheterna i provområdena var år 2000 högre än andra granskningsår. Det är svårt att uppskatta hur väl de årliga differenserna i riklighet beskriver verkliga de differenserna i riktigheten för de ifrågavarande fiskarna i Torne älvens nedre lopp, ty resultaten kan vara känsliga för många typer av felkällor. Provfiskeförhållandena har till exempel årligen varierat, vilket tillsammans med diffusa uppskattningar av fångstbarheten kan försvåra tolkningen av resultaten. Grönling har påträffats i elfiske i Torne älvens nedersta delar, 10 kilometer innan havet. Gröntingen är i Torne älven alldeles i yttersta kanten av sitt förekomstområde. Räknat som biomassa är laken den allmännaste fisken i Torne älvens nedre del. Som exemplar räknat är elritsan en mycket allmän art. Andra arter som ofta påträffats med elfiske är bl.a. öring, harr, nejonöga, bäcknejonöga, storspigg, småspigg, abborre och mört. Förutom de resultat som noggrannare presenteras i denna rapport har Tome älvens elfiskeresultat för laxens och öringens del presenterats i årliga uppföljningsrapporter (Haikonen et al. 2001, Romakkaniemi et al. 2000, Haikonen och Romakkaniemi 1999). Tabell 1. Det nedre elprovfiskeområdets lax- och simpfångster samt de uppskattade täthetsoch biomassaestimalerna åren Lax 0+ = laxsommarårig yngel, lax >0-år. =från naturlig lek härstammande minst ettårig laxyngel och uts. lax= utsatt laxyngel År I fiskninguppskattad aru ens fångst uppskattad medelvikt fiskgrupp täthet ex/100m2 st biomassa g/100m lax ,5 0,5 0,8 lax >0-v ,4 1,3 19,1 uts. Lax 0 0,0 0,0 bergsimpa 47 1,7 16,8 28,2 stensimpa 23 2,5 8,2 20, lax ,5 0,8 1,2 lax >0-v. 17 9,7 2,7 26,6 uts. Lax 20 12,4 3,2 39,9 bergsimpa 67 2,3 34,9 79,7 stensimpa 58 1,7 30,2 52, lax ,3 4,9 6,4 lax >0-v. 7 12,1 1,4 16,5 uts. Lax 64 9,2 12,4 113,9 bergsimpa 58 2,3 36,4 82,1 stensimpa 110 1,8 69,0 124, lax ,5 0,3 0,5 lax >0-v. 17 9,9 3,2 32,0 uts. Lax 8 11,5 1,5 17, 5 bergsimpa 20 2,8 12,3 34,4- stensimpa 14 2,6 8,6 22,1 3

23 Tabell 2. Det övre elprovfiskeområdets lax- och simpfångster samt de uppskattade täthetsoch biomassaestimalerna åren Lax 0+ = laxsommarårig yngel, lax >0-år. =från naturlig lek härstammande minst ettårig laxyngel och uts. lax= utsatt laxyngel År art/ fiskgrupp I fiskningens fångst st medelvikt uppskattad täthet ex/100m2 uppskattad biomassa g/100m lax ,9 2,6 2,4 lax >0-v. 3 8,0 0,3 2,6 uts. Lax 17 13,6 1,9 25,6 bergsimpa 54 2,6 19,3 50,6 stensimpa 38 2,5 13,5 33, lax ,5 3,5 5,4 lax >0-v. 16 4,1 1,4 5,9 uts. Lax 34 12,2 3,0 36,7 bergsimpa 44 2,7 12,6 21,8 stensimpa 43 1,9 12,3 21, lax ,8 7,3 13,1 lax >0-v. 57 9,1 7,6 69,1 uts. Lax 65 13,8 8,6 118,9 bergsimpa 63 2,0 27,1 54,5 stensimpa 46 1,9 19,8 37, lax ,1 3,0 6,3 lax >0-v ,9 3,6 42,4 uts. Lax 74 8,0 8,3 65,9 bergsimpa 36 2,7 13,0 16,3 stensimpa 16 2,1 5,8 1, q Bergsimpa stensimpa q Lax 0+ q Lax >0-år n Utsatt lax Nedre provområde ^^^^ ^;,^ ;y =: s^ år Bild 2. Uppskattade lax- och simptätheter i det nedre provområdet åren

24 70 -^ 60 7 q Bergsimpa Stensimpa q Lax 0+ q Lax >0-åi- ^ Utsatt lax vre provområde år Bild 3. Uppskattade lax- och simptätheter i det övre provområdet åren åi Bild 4. Uppskattad lax- och simpbiomassa i det nedre provområdet åren

25 150 ^^^ ^ 90 ^ 60 0.'., år Bild 5. Uppskattad lax- och simpbiomassa i det nedre provområdet åren e Litteratur Bohlin, T., Hamrin, S., Heggberget, T., Rasmussen, G., & Saltven, S.J Electrofishing - theory and practice with special emphasis on salmonids. Hydrobiologi 173:9-43. Haikonen, A. och Romakkaniemi, A Lohi- ja meritaimenkantojen poikastutukimukset Tornionjoessa vuonna Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Fisk- och viltrapporter nr s. Haikonen, A., Romakkaniemi, A, Keinänen, M., Mäntyniemi, S. och Vatanen, S Lohi- ja meritaimenkantojen seuranta Tornionjoessa vuonna Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Fisk- och viltrapporter nr s. Koli, Lauri Suomen kalit. WSOY. Romakkaniemi, A., Haikonen, A. &Mäntyniemi, S Lohi- ja meritaimenkantojen seuranta Tornionjoessa vuonna Monitoring of the Saluron and Trout Stocks in the River Tornionjoki in Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. Fisk- och viltrapporter nr s. 6