Drömmen om ett snyggt

Transkript

1 Akvarieväxter Växtakvarium lätt eller svårt? del 1 Text och foto: Patrik Rosén Drömmen om ett snyggt växtakvarium har nog funnits hos alla akvarister någon gång och det är knappast någon som inte säger Wow!! när de ser ett verkligt välväxt akvarium. En del provar och får det inte att fungera. Andra provar med större framgång och blir ofta bitna för livet. Denna artikel handlar om hur man ökar chanserna att lyckas med ett växtakvarium. Jag börjar med att beskriva växternas grundläggande krav för att sedan ge tips på två olika metoder för att lyckas med sitt växtakvarium. För akvarister med lite mer erfarenhet kan det krävas att man tänker om en del, och flyttar fokus från fiskarna till växterna. Växter behöver mat Det är vanligt att nybörjare bara stoppar ner en växt i akvariet och tror att den ska växa. Precis som fiskar, så kräver växter mat. Många nybörjare får inte växterna att ta sig just på grund av att växterna saknar mat, vilket i växtsammanhang kallas näring eller gödning. Det finns mycket forskning kring vad växterna behöver för att växa. En del ämnen behöver växterna mycket av och andra ämnen behöver de lite av. De ämnen som de behöver mycket av kallas för macroämnen och de ämnen de behöver lite av kallas för microämnen. Utöver detta behöver växterna ljus, så jag behandlar för enkelhetens skull även ljus under näringsämnen. Näringsämnen Precis som med fiskar är det viktigt vad växterna får för mat, och lite grundläg gande kemi är bra att kunna. Bli nu inte förskräckt över de kemiska beteckningarna nedan jag skriver ner dem från början så kan du enkelt gå tillbaks och se vad de står för. Makronäringsämnena är kol (kemisk beteckning; C), väte (H) och syre (O) samt kväve (N), fosfor (P), svavel (S), kalcium (Ca), magnesium (Mg) och kalium (K). Mikronäringsämnena är järn (Fe), mangan (Mn), koppar (Cu), zink (Zn), molybden (Mo), kobolt (Co) och bor (B). Andra mineralämnen, t ex natrium (Na), klorid (Cl) och nickel (Ni) finns ibland i växter och kan ibland, men inte alltid, vara nödvändiga. De flesta växter i våra akvarier kan ta upp näring genom både blad och rötter. Om något ämne saknas helt så växer inte väx terna bra, eller i värsta fall inte alls. Många av ämnena ovan finns redan i kranvattnet, men en del behöver tillsättas om målet är ett fint växtakvarium. Hur man tillsätter olika nödvändiga ämnen går jag igenom under metoderna nedan. Ljus Jag tycker det är enklast att se även ljus som ett slags växtnäring. Alla vet att växter inte växer i kolmörker, men hur mycket ljus och vilket ljus ska man ha? Växter är mer anpassningsbara än man tror, vilket gör att färgtemperaturen (spektrumet) på ljuset inte är lika viktigt att hålla reda på som själva ljusstyrkan. En tumregel med vanliga lysrör är att man till ett växtak varium ska sträva efter en ljusstyrka på mellan 0, 0,5 watt per liter vatten. För ett hundraliters akvarium innebär det ett eller två lysrör på watt styck. Med två lysrör på watt landar man på 0,6 watt per liter, vilket ligger i överkant. Det är ändå ok då lysrören tappar i effekt efter ett tag. Högre ljusstyrka passar bra om man använder koldioxid, CO2, i sitt akvarium. Lägre ljusstyrka passar bra om man inte har CO2. Utan att gå in på detaljer, så är lysrör av typen Philips Aquarelle mycket lämpade för växter och är dessutom ett ekonomiskt inköp i det långa loppet. Det kan bli för mycket ljus i ett akva rium, vilket en del inte tror. I naturen växer ju växterna ibland i fullt solljus, så hur skulle det kunna bli för mycket ljus i akvariet? Förklaringen är att naturen och ett akvarium skiljer sig åt på vissa punkter. I naturen tar inte näringsämnena slut men det kan de göra i ett akvarium. Ljus och näring är det som gör att väx terna växer, och de behöver vara i balans för att växterna ska trivas. Om ljuset och tillgången på näringsämnen inte är i balans så kommer ofta algerna som ett brev på posten. En av de enklaste åtgärderna man kan göra för att gynna växterna i det läget är att sänka ljusstyrkan (antalet watt som belyser akvariet). Det kan ta tid innan det ger resultat, så ha tålamod. Låter allt detta svårt att hålla reda på? Bara lugn, det är inte så svårt i praktiken. Det går att vaska fram några metoder som är mycket säkra när man vill ha fina växter. Hur matar man sina växter? Förenklat har man två metoder att välja på om man vill ha ett vackert växtakvarium. En metod kallas för Estimative Index (EI eller Hightech-akvarium) och kräver lite mer av akvaristen, eftersom det både är lite mer ekonomi och kunskap inblandat. I gengäld kan resultatet bli en förbluffande kraftig tillväxt. Denna metod ska man välja om man vill ha ett verkligt vackert växtakvarium och är beredd att lägga ner en smula tid på att få det. Får man denna metod att fungera verkligt bra kommer man att behöva lägga mycket tid på att gallra och kasta växter. Metoden är ändå inte särskilt komplicerad och man lär sig den rätt snabbt. När man ser bilder på verk ligt vackra växtakvarier någonstans, så är det oftast någon variant av denna metod som använts. Den andra metoden kallas för lowtechakvarium. Sådana akvarier är enklare att sköta eftersom de inte kräver lika mycket tid av akvaristen. Växterna växer långsam mare och man behöver inte byta vatten särskilt ofta. Man ska dock inte under skatta denna metod, ett verkligt vackert växtakvarium handlar inte enbart om hur snabbt växterna växer utan också om vilka växter man väljer och hur man designar akvariet. Estimative Index-metoden Estimative Index (EI eller Hightechakvarium) har till största delen utvecklats och spridits av en amerikan, Tom Barr. I Sverige har Daniel Larsson (defdac) gjort 32 Ciklidbladet 4/ Årgång 39 Ciklidbladet.indd :23:23

2 Nyplanterat växtakvarium, enligt EI-modell. Lägg märke till att nästan hela botten är täckt av växter från starten. Diffusorn till koldioxiden syns till höger. Med koldioxid och mycket näring kan det gå fort åt pipan. Efter en tids sjukdom såg akvariet ut som ovan. Fiskarna frodades dock, och hade ynglat av sig. mycket för att sprida den hos växtakvaris ter, framför allt på hemsidan Zoopets växt forum. Trist nog finns ingen bra bok som behandlar EI ännu, metoden har spridits på Internet. På olika hemsidor samt olika forum på nätet finns otroligt mycket mate rial om detta (se tips i slutet av artikeln). Enligt obekräftade rykten är Tom Barr på gång att skriva en bok, men ännu har jag inte sett någon färdigställd. Fördelarna med denna metod är att man klarar i princip alla växter. Den är hyfsat enkel att lära sig och man ser oftast resultat mycket snabbt. Om man vill satsa på ett värstingkar för växterna är det absolut denna metod man ska välja. I princip alla kända växtakvarister kör en eller annan variant på den. Nackdelarna med metoden är att om man är helt okunnig vad gäller kemi kan det ta ett tag att lära sig den. Den teknik som behövs behöver inte kosta särskilt mycket, men det kan snabbt springa iväg pengar ändå. Växterna växer fort, vilket ger arbete med att trimma akvariet och om det går åt pipan går det också fort åt pipan. Spelrummet för misstag är mindre en jämförelse med EI och Lowtech är att köra Formel Ett eller folkvagnsbubbla. Hur gör jag? Att sätta igång ett EI-akvarium är inte svårt. Som bottenlager kan man använda vanlig engelsk sjösten, eller vilket grus som helst i en kornstorlek på cirka mm. Ett litet snäpp bättre är att satsa på något av alla de speciella växtsubstrat som finns. Vill man ha det, så ska det helst vara kera miskt (bränd lera i en eller annan form). Undvik lerkulor som faller sönder under vatten samt grus som innehåller kalk. Det finns en mängd märken och varianter på keramiskt grus att välja på, men vad man väljer spelar faktiskt mindre roll. Det enklaste är att hålla sig till vanligt grus. De understa centi metrarna av botten lagret kan med fördel blandas upp med lite blötlagd torv och mulm, dvs. vanligt slam som finns i varje akvarium som körts ett tag. Ett enkelt sätt att samla upp mulm är att krama ur ett väl inkört filter i det grus man tänker använda i växtakvariet. Torv och mulm är inte nödvändig t, men akvariet kommer igång snabbare om man gör så. Vill man använda torv ska den vara ogödslad. Fyll sedan upp akvariet med vanligt kranvatten och plan tera rikligt från första början. Minst 50 pro cent av bottenytan ska vara täckt av växter, ju mer desto bättre. Man behöver inte alls börja med några svåra och dyra växter, det går oftast bäst om man star tar upp akvariet med billiga och snabb växande växter (se tips på sådana i slutet av artikeln). När akvariet sedan kommit igång kan man byta ut snabbväxarna mot svårare växter. Tillsätt gödning (se nedan), kör igång ljuset, koldioxiden (se nedan), pumpen och Gaffelmossa, eller Riccia, är en populär växt i EI-akvarium. De flesta sätter den över en platt sten och surrar fast den med tråd. Då bildar den gröna bollar på botten, vilket ger ett mycket dekorativt intryck. Ett EI-akvarium någorlunda i farten. Med detta akvarium lärde jag mig att ljuset kan bli för starkt, då belysningen bestod av en metallhalogenlampa på 150W till cirka 100 liter vattenvolym. Bristsymptom syns på växterna. eventuell doppvärmare och kör akvariet på så sätt i minst en vecka innan du släpper i några fiskar. Nästan alla växter som växer under vatten föredrar att ta upp gödningen Ciklidbladet 4/ Årgång Ciklidbladet.indd :23:25

3 Kalium (K+) mellan mg/l Fosfat (PO4) mellan 1..0 mg/l Järn (Fe) mellan mg/l eller even tuellt lite högre. Totalhårdhet (GH) från GH ~ 50 mg/l eller högre Otocinlus sp. I mina ögon de bästa algätarna av alla. Ger sig inte på växterna. (maten) via bladen. Detta faktum utnyttjar man maximalt med denna metod. De flesta som kör sina akvarier enligt EI använder en gödningsvariant som kallas för PMDD, Poor Mans Dosing Drops eller Poor Mans Dupla Drops. Som namnet antyder är denna form av gödning betydligt billigare än att köpa olika gödningsmedel i akva riebutikerna. Man kan få tag i PMDD på många sätt: via Internet, genom att kontakta någon akvarieförening som ofta har någon som pysslar med det eller köpa det själv på Granngården eller Lantmännen - se källor i slutet av artikeln. PMDD har dessutom flera andra fördelar gentemot de gödningar man kan hitta i akvariebutikerna: med PMDD tillsätter man flera macroämnen, som är mycket viktiga för att få en verkligt bra tillväxt. Det absolut viktigaste med denna metod är att man förutom PMDD/annan gödning tillsätter koldioxid, CO2. Två goda råd om man vill ha ett EI-akvarium är att lägga pengar på en bra koldioxidanläggning samt en bra ljuskälla. Har man dessa två är det relativt enkelt med resten. Vilka näringsnivåer ska man då sträva efter? Och hur vet man hur mycket näring som finns i akvariet? Det är här det verkligt fiffiga med EI kommer in man behöver faktiskt inte tänka särskilt mycket på det. Översatt från engelskan så betyder estimate att uppskatta något, och index kan grovt översättas med intervall eller spelrum. Vad meto den handlar om är att se till att växterna aldrig svälter men att näringsnivåerna samtidigt aldrig blir för höga. Att mäta näringsnivåerna ska därmed aldrig vara nödvändigt. Det är slugt, eftersom flera Skillnaden mellan att tillsätta koldioxid eller vara utan. Den nedre delen av denna Lagarosiphon har växt utan koldioxid. Den övre delen med koldioxid. av näringsämnena som växterna behöver är otroligt svåra/dyra att få några exakta mätvärden från för ens den avancerade akvaristen. Hela poängen med EI är att hålla koll på hur mycket näringsämnen man doserar samt hur mycket vatten man byter. Dessa två faktorer tillsammans gör just att väx terna aldrig svälter eller att näringsnivåerna blir för höga. Det handlar om, som namnet visar, en uppskattning av näringsmängden. På ren svenska: precis lagom. För de som ändå vill veta och har lust att mäta så bör nivåerna ligga enligt nedan: Koldioxid (CO2) mellan 25 5 mg/l Nitrat (NO ) mellan 5 mg/l När det gäller ljuset i ett EI-akvarium är en bra utgångspunkt att börja med 0,5 watt per liter vatten (för vanliga lysrör). Får man problem med alger eller bristsymptom på växterna kan man minska ljuset lite. Vattencirkulationen är viktig i ett väx takvarium, likaså filtreringen. Vattencirku lationen gör att nya näringsämnen kommer fram till växternas blad, och filtreringen gör att ammonium (som algerna älskar) snabbt omvandlas till nitrat. Ett normaldi mensionerat ytterfilter funkar ofta mycket bra till ett EI-akvarium. Det man får tänka på är att inte sätta utloppet från pumpen ovanför eller för nära ytan. Gör man det så påskyndas gasutbytet mellan luft och vatten, vilket gör att den koldioxid man tillsätter snabbt går rakt ut i luften. Det är att elda för kråkorna! Av samma anledning ska man inte välja luftdrivna filter till ett EI-akvarium. Vattencirkulationen ska vara lagom stark, så att man kan se växternas blad röra sig lite. Oavsett vilken filterlösning man använ der i sitt växtakvarium, är det en god idé att använda någon form av förfilter. För filtret görs enkelt av en bit blå filtermatta som man sätter på filtrets insug. Håll koll på förfiltret så att det inte slammar igen, och rengör det ofta (t ex vid vattenbyte). Fördelen med ett förfilter är att mycket av den smuts som bildas i akvariet fastnar Växter som växer verkligt bra avger syre. Här syns tydligt en syrebubbla på ovansidan av bladet. Växtakvaristerna kallar detta för svettning, och det är ett tecken på mycket god tillväxt. 34 Ciklidbladet 4/ Årgång 39 Ciklidbladet.indd :23:27

4 där, vilket leder till att filtermaterialet inne i filtret hålls renare. Man stör då de goda bakterierna inne i filtret så lite som möjligt när man gör rent akvariet, och akvariet får en bättre balans. Det är smart att rengöra både sitt förfilter och annat filtermaterial i akvarievatten då dör inte så många goda bakterier. Löpande skötsel av EI-akvarium Själva igångsättningen av ett EI-akva rium är rätt enkel, men vid den löpande skötseln av akvariet behöver man vara mer uppmärksam. Minst en gång i veckan bör man byta hälften av vattnet, tillsätta gödning, kolla sin CO2-anläggning och rengöra förfiltret. I många fall kan man behöva tillsätta gödning oftare än en gång i veckan. Att man byter minst hälften av vattnet garanterar att näringsnivåerna inte blir för höga. Gödning doseras enligt instruktionerna som oftast följer med när man köper PMDD. Köper man det utan att få med instruk tioner så blandar man till den i tre olika flaskor: en med kaliumnitrat (KNO3), en med kaliumdivätefosfat (KH2PO4) och en med micronäring. Sju teskedar kaliumni trat blandas med en halvliter vatten. Tre kryddmått kaliumdivätefosfat blandas med en halvliter vatten. För microgödningen kan mängden pulver som ska blandas upp i vatten variera lite, eftersom det finns några olika märken. En tumregel är cirka sju kryddmått till en halvliter vatten. Doseringen av dessa lösningar är enkel man tillsätter 10 ml av vardera lösning per 100 liter akvarievatten. Ett bra hjälpmedel är en doseringsspruta med en bit luftslang på. Doseringsspruta kan köpas billigt på Apoteket. Till ett liters akvarium till sätter man då ml av varje lösning, totalt 90 ml. Man kan även köpa microgödning i Zooaffärerna, och då följer man bara instruktionerna på flaskan. Då det går åt rätt mycket gödning blir denna lösning snabbt dyr. Har man köpt sin microgödning i butik behöver man fortfarande tillsätta kaliumnitrat och kaliumdivätefosfat. Dessa ämnen finns det för lite av i kommersiell akvariegödning. Lowtech-metoden Denna metod representeras av Diana Wal stad, en amerikan som givit ut en föredöm lig bok om metoden, Ecology of the planted aquarium. Ska du köpa en bok om akvarie växter som håller länge, ska du köpa den. Metoden kan ses som en förenkling av de gamla Holländska växtakvarierna, för dom som är bekanta med dem. Fördelen med denna metod är att sköt seln av akvariet är mycket enkel och tidsbesparande. Det är också mycket bil ligare att sätta igång et t low tech-akva rium. Nackdelen är att man inte klarar av att hålla lite svårare växter, så urvalet av växter minskar. Det finns dock tillräck ligt många arter att välja på för att få till ett verkligt snyggt växtakvarium. Beroende på hur man ser det kan det både vara en fördel och en nackdel att växterna inte växer lika fort som i ett EIakvarium. Fördelen är att man inte behöver lägga lika mycket tid på att gallra och trimma växterna och nackdelen är att det tar längre tid innan man ser resultat eftersom växterna växer långsammare. Hur gör jag? Det tar lite tid att sätta upp ett lowtechakvarium, men man får igen den tiden med råge i den löpande skötseln av akva riet. Grundtanken är mycket enkel man använder ogödslad jord i bottenlagret, och i övrigt är utrustningen samma som i många andra akvarier. Det enklaste tillvägagångssättet är att lägga i ett cirka fem centimeter tjockt lager med jord i botten på akvariet, och så fylla på med minst lika mycket grus i kornstor lek mm ovanpå. Walstad körde igång sitt första lowtech-akvarium på det sättet, och satte det till och med på fönsterbrädan så att det fick sol. Vill man vara lite nog grannare kan man lägga jorden i vatten och genomlufta den i tre-fyra veckor innan man har ner den i akvariet. Det man vinner på det är att eventuell ammonium hinner ombildas till nitrat, många goda bakterier hinner bildas samt att jorden inte flyter upp när man har i vatten i akvariet. Med blöt lagd jord behöver man heller inte lika tjockt lager som med torrare jord, det räcker fint med två-tre centimeter. Gruslagret ovanpå bör dock fortfarande vara minst fem cm, gärna lite högre i bakkanten av akvariet (högre bottenlager längst bak ger ett bättre intryck av djup i akvariet). Vill man så kan man även lägga i lite extra ogödslad torv i hinken där man blötlägger jorden (cirka 4 nävar räcker fint till ett 100-liters akvarium). Torven kommer att ge ett extra tillskott av koldi oxid till växterna, och koldioxid är viktigt. Flytväxter håller man sällan i verkliga växtakvarium, då de hindrar ljuset från att nå längre ner. Jag kunde dock inte hålla mig från det, eftersom detta akvarium är öppet. Jag behövde dock kasta flytväxter en gång i veckan för att växterna under skulle få ljus. Om du väljer att blötlägga och genomlufta jorden i en hink, så ställ hinken en bra bit från en vägg eller täck över den på något sätt när luftbubblorna spricker vid ytan så stänker det jordblandat vatten, vilket inte blir så snyggt på en vägg. I denna metod använder man sig av att vattenväxter kan ta upp näring via både blad och rötter. Näringstillförseln sker mestadels från bottenlagret, men bottenlagret läcker en del gödning till vattnet också. Ytterligare en viktig sak med denna metod är faktiskt att ha rätt mycket fisk i akvariet (cirka 1 cm fisk per liter vatten eller strax över). Fiskarna bör inte vara för stora och inte av de sorter som gräver i bottenlagret. Många stimfiskar och labyrintfiskar passar därmed finfint i lowtech-akvarium. De flesta ciklider får man dock undvika. När fiskarna andas avges koldioxid, vilket gynnar växterna. Matningen av fiskarna ger också ett visst näringstillskott utöver bottenlagret. Mer än så ska man inte behöva göda i ett lowtechakvarium. Ett akvarium som körs enligt denna metod växer relativt långsamt, men det finns också större spelrum för misstag. Det växer definitivt mycket bättre i ett low tech-akvarium än i ett vanligt akvarium med rent grus. När det gäller teknik är det ingen större skillnad mellan ett lowtech-akvarium och vanliga akvarier. Ljusmängden lägger man mellan 0,,5 watt per liter vatten. Står akvariet nära ett fönster går det bra att lägga sig lägre. Filtrering och vattencirku lation löser man bäst med ett innerfilter i dessa akvarier, men det ska inte vara luft drivet. Rengör filtret med ett par månaders mellanrum, helst i akvarievatten. Precis som med EI-akvarium är en god tumregel att redan från början plantera akvariet så Ciklidbladet 4/ Årgång Ciklidbladet.indd :23:28

5 att minst hälften av bottenytan är täckt av växter. Ytterligare en viktig faktor i ett lowtech-akvarium är att använda täckglas. Detta minskar vattenavdunstningen, så att man slipper fylla på extra vatten mellan vattenbytena. Man klarar inte av svårare växter i ett lowtech-akvarium. Ett mycket enkelt sätt att se vilka växter som är svåra eller enkla är att titta på priset. Ju enklare växten är att odla, desto billigare är den generellt. För att välja ut vilka växter som fungerar i ett lowtech-akvarium kan man helt enkelt köpa ett gäng olika arter av de billigare växterna och se vilka som tar sig. De som inte tar sig fasar man helt enkelt ut med tiden. Många svärdsplantor (Echinodorus) är rätt enkla, likaså många stängelväxter (t ex Hygrophila, Limnophila och Egeria). Med lite tid är Cryptocoryne, javaormbun kar och javamossa också enkla att hålla. Hornsärv och flytormbunkar är ytterligare enkla växter. Det kan vara smart att börja med många snabbväxande växter för att sedan byta ut dem mot mer långsamtväx ande arter. Se bara upp med att virvla upp bottenlagret för mycket vid omplantering bottenlagret bör i största möjliga mån lämnas ifred. Löpande skötsel av lowtechakvarium Den löpande skötseln av ett lowtechakvarium är mycket enkel. Någon gång i halvåret byter man vatten och rengör filtret (helst i akvarievatten). I övrigt är det bara att mata fiskarna och gallra lite växter då och då. Någon gång per år byter man lys rören. För många akvarister som varit med ett tag låter det otroligt att man inte behöver byta vatten oftare än en gång i halvåret hur kan det komma sig? Förklaringen är att man med ett lowtech-akvarium kommer mycket nära en biologisk balans i akvariet. Fiskarna gynnas av växterna och tvärtom. Det gäller bara att vara noga med att plantera akvariet rikligt från första början, samt att se till att avdunstningen är liten. I övrigt ska ett lowtech-akvarium kunna sköta sig själv i stor utsträckning. Ta det också försiktigt vid ny- eller omplan tering av växter. Bottenlagret är nyckeln till lowtech-akvariet, och den bör i största utsträckning lämnas ifred! Till sist men viktigt! Är det så att du vill veta mer och börjar söka efter ytterligare information, så är det med växtakvaristiken som med all annan akvaristik var och en är salig på sin tro. Det går att få ett fint växtakvarium utan att köra efter någon av metoderna som beskrivs i denna artikel eller genom att kombinera båda metoderna. Med vissa saker går det till och med att få ett fint växtakvarium om man gör på motsatt sätt som jag har beskrivit. Det finns många som hävdar att man måste göra si eller så, och diskussionens vågor går ofta högt när växtakvarister diskuterar vad som är bäst. Min uppfattning är att bara växterna får sin mat så finns det inget rätt eller fel när det gäller hur man sköter sitt växtkar. Det är helt enkelt så att så länge växterna får den näring de behöver, så växer de. Att jag enbart beskriver de två metoderna ovan är för att många har lyckats med dem från första början och de är förhållandevis enkla att prova. En annan sak när man fokuserar på att växterna ska trivas, är att man skapar ett ekologiskt system. Det är det egentliga målet. Trist nog kan detta vara rätt svårt i akvariemiljö, så även om man följer metoderna ovan så kan det gå fel. En del svar kring olika problem ges nedan, men hjälper inte de råden så får man försöka få kontakt med andra växtakvarister. Lycka till med växtakvariet! I nästa nummer av Ciklidbladet följs arti keln upp med frågor och svar i ämnet. Referenser Litteratur Amano, T. Som inspiration rekommenderas allt han gett ut. Mycket duktig aqua-designer och fotograf. Skapare av begreppet Nature aquarium, akvarium som ska efterlikna naturen men med syfte att överträffa den. Kasselmann, C. Aquarienpflanzen, 1995, Eugen Ulmer GmbH & Co. Finns även på engelska i en senare utgåva. SBN ISBN Stipendiedags Walstad, D.L: Ecology of the planted aquarium, second edition 1999, 2, Echinodorus Publishing. SBN ISBN Hemsidor rangordnade efter mängd information om växtakvarium Thomas Barrs hemsida. Här hittar man allt om EI-akvarium. Medlem skap krävs för att få tillgång till allt material. Rekommenderas mycket starkt om man vill satsa på ett EI-akvarium. Zoopets hemsida, med Sveriges bästa växtforum. Daniel Larsson, alias defdac, är ofta där. Många frågor är redan besvarade, och siten är sökbar även för ickemedlemmar. danskt företag som odlar akvarieväxter. Världsledande. Många bra och informativa artiklar om olika växtarter samt information kring växtakvarier. hemsida där man kan köpa PMDD samt få lite hjälp med beräkningar och hur man blandar gödningen. Nordiska Ciklidsällskapets hemsida. Växter diskuteras relativt litet, men en del information kan man ändå hitta. Personer Några personer som förtjänar ett stort tack för sitt tålamod, och ibland för sin brist på tålamod, är Daniel Larsson (defdac) samt Kristian Adolfsson, med vilka jag diskuterat växtakva ristik både länge och väl. Denna artikel hade inte kunnat skrivas utan dem. Nu är det dags att söka stipendier igen. NCS delar årligen ut upp till :- i det stora Cichlastipendiet och upp till 2 500:- i Ocellatusstipendiet som är för ungdomar upp till 18 år. Målsättningen med dessa stipendier är att de i enlighet med föreningens stadgar skall främja ciklidhobbyn och bidra till att öka kunskapen om ciklider och deras beteende. Såväl ciklider i akvarium som i dess naturliga miljö kan bli föremål för era studier. Styrelsen ser fram emot en mängd intressanta ansökningar. Kanske blir det just du som får ta emot något av stipendierna i vinter? Ansök nu så har du chansen! I år har vi förlängt ansökningstiden fram till den 31/ För mer information se: 36 Ciklidbladet 4/ Årgång 39 Ciklidbladet.indd :23:29

6 Gissa Cikliden Vet du ciklidens namn så skicka ett vykort till nedan stående adress. Bland dem som angivit rätt svar förrät tas en dragning och en bokvinst från Back to Natureserien delas ut. Rätt svar i nummer 2006 var Neolamprologus cylindricus. Vi fick in svar från 14 personer och alla hade angett korrekt svar. Vinnaren är Andreas Moberg från Göteborg som får en Back to Nature om Malar. Skicka vykortet till: Mats Åhrman Olof af Acrels väg 5 5tr Solna På vykortet anger du: 1 Ciklidens namn (populär- eller vetenskapligt namn). 2 Ditt medlemsnummer i NCS, namn och adress. Ange vilken av följande Back to Nature böcker du vill ha om du vinner Malar, Diskus, Malawi, Tang anyika eller Akvarieguiden. Svaret måste vi ha senast den 31/ Ciklidbladet 4/ Årgång Ciklidbladet.indd :23:33