En del fiskar och växter trivs

Transkript

1 Akvaristik Praktisk akvaristik del 3 högre ph och hårdare vatten Text: Patrik Rosén En del fiskar och växter trivs bäst i hårt vatten. Har man då mjukt vatten i kranen kan man rätt enkelt höja hårdheten i vattnet med hjälp av tipsen i denna artikel. Är man osäker på hur kemikalierna fungerar är det bra att testa det man vill göra i en hink vatten först, innan man ger sig på att ändra vattenvärdena i akvariet. Först en varning: försök aldrig höja hårdheten utan att byta vatten i akvariet innan. Höjs hårdheten i vattnet så höjs ofta ph-värdet också. Har man inte bytt vatten på länge kan vattnet innehålla stora mängder ammonium, som omvandlas till mycket giftig ammoniak när ph-värdet höjs. Resultatet blir oftast att fiskarna dör. Använd heller aldrig kaustiksoda (natronlut, NaOH) för att höja ph-värdet. Detta höjer nämligen inte hårdheten, utan bara ph-värdet. Dessutom är det mycket lätt att överdosera. När man höjer hårdheten ökar man oftast även vattnets buffertförmåga (alkalinitet), dvs vattnet blir inte lika känsligt för tillsatser av olika syror (en buffert kan beskrivas som en stötdämpare ). ph-värdet blir stabilare, och kommer inte att sjunka under 7. I naturen är det oftast så att ett lågt ph-värde är kopplat till mjukt vatten och ett högt phvärde till hårt vatten. I zoobutiker kan man köpa produkter med ph-höjande effekt, så kallade ph-plus preparat. Det är lite olika vad dessa innehåller, men de har alla en buffrande effekt (vad jag sett hittills). Tillsats av kalkhaltigt material Ett knep är att ha kalkhaltigt material (t ex kalksten och flinta) i akvariet. Detta ökar hårdheten och ph-värdet, men relativt långsamt. Kalkhaltigt material kommer inte att höja ph till mer än 7,6. Vill man skynda på processen gör en tillsats av koldioxid i akvariet att hårdheten ökar snabbare. Även om koldioxiden sänker phvärdet, får den också effekten att kalkhaltigt material löser sig snabbare. Man kan lätt pröva om ett material innehåller kalk genom saltsyraprovet (även fosforsyra går bra att använda). Man häller ett par droppar Foto: Carl Westholm Hård fisk i hårt vatten! Ett yngelvaktande par av Lepidiolamprologus kendalli Nkampa bay från Tanganyikasjön har fullständigt tagit över Carls 840-literskar. Frontosor, Neolamprologus tretocephalus, prinsessor och andra fiskar hålls på behörigt avstånd och kommer inte ens med på bilden. 44 Ciklidbladet 3/ Årgång 43

2 koncentrerad saltsyra på materialet man vill testa. Brusar det upp innehåller det kalk. Saltsyra är mycket frätande och ska därför hanteras varsamt. Använd skyddsglasögon. Skölj med mycket vatten vid hudkontakt och skydda ögonen mot stänk! Kalkhaltigt material fungerar bäst ju färskare det är. Med tiden täcks det av en biofilm av bakterier och alger, och tappar därmed direktkontakt med vattnet. Vill man köra denna metod rekommenderar jag att man har materialet i till exempel ett filter och skrubbar rent det ordentligt med jämna mellanrum. Kalciumkarbonat (CaCO 3 ) Man kan också använda sig av kalciumkarbonatpulver för att höja hårdheten. Pulvret ska köpas i så ren form som möjligt. Det ska inte hällas direkt i akvariet. Till en höjning om 1 dgh och KH i 100 liter vatten behövs ca 2 g kalkpulver, om pulvret löser sig fullständigt i vattnet. Man fyller en hink med 3-5 liter vatten och häller sedan i så mycket pulver som man behöver (enligt ovan: 2 g kalkpulver till 100 liter vatten för en höjning om 1 ). För att kalkpulvret ska lösa sig i vattnet sätter man ned en utströmmare med koldioxid (CO 2 ) i hinken. Utan CO 2 kommer endast mycket lite av pulvret att lösa sig. När pulvret är fullständigt upplöst har man tre till fem liter extremt hårt vatten, som man försiktigt kan hälla i akvariet. Mät ph noga och håll akvariet under uppsikt - koldioxiden kan frigöras igen i akvariet och fiskarna kan få andningsproblem. Det preparerade vattnet bör användas genast. Om man låter det stå, kommer CO 2 att försvinna ut i luften och kalkpulvret fälls ut i fast form igen. Hårdheten i vattnet sjunker. Kalkvatten Kalkvatten höjer hårdheten och ph-värdet. Det används ofta av saltvattensakvarister. Kalkvatten får man genom att lösa kalciumoxid (CaO) eller kalciumhydroxid (Ca(OH) 2 ) i sötvatten. Kalciumoxid är ett fast, något klimpigt, vitt ämne. Det är säkrast att använda så ren kalciumoxid som möjligt för att undvika att skadliga föroreningar, t ex metaller, tillförs. Teoretiskt sett skall 1,7 gram kalciumoxid kunna lösas per liter vatten. När man blandar detta sker en kraftig värmereaktion, varför det är nödvändigt att använda plastbehållare vid tillblandningen. Reaktionen blir inte lika kraftig om man använder kalciumhydroxid, vilket därför rekommenderas (även om det är dyrare). Det kan ta upp till ett par dagar innan all kalciumhydroxid har löst sig i vattnet. Lösningen får en karbonathårdhet på ca 100 och ett phvärde kring 12. Tillsätter man för mycket kalkvatten på en gång kan chockeffekter uppstå hos invånarna i akvariet. Därför är det bäst att droppa i det lite grann varje dag. Använder man kalkvatten kommer ph ofta att hamna kring 8,6. Kalciumklorid Det effektivaste sättet att höja kalciumhalten i ett akvarium är att tillsätta kalciumklorid. Detta höjer även kloridhalten rätt mycket (ca 12,6 ppm för varje grad GH - observera att klorid inte ska förväxlas med klor). Även små mängder höjer kalciumhalten avsevärt. Lös först kalciumkloriden i avsaltat vatten. Dosera alltid mycket försiktigt. Test av kalciumhalten går inte att göra med vanliga hårdhetstest, ett speciellt test för kalcium måste inskaffas. Det måste till rätt mycket kalciumklorid innan ph-värdet ändras, varför ph-mätningar inte är ett bra sätt att testa detta på. Bikarbonat Bikarbonat är enkelt att använda, och är den metod jag rekommenderar. Man tillsätter helt enkelt bikarbonat (egentligen natriumbikarbonat) i vattnet. Det har många bra egenskaper och är svårt att överdosera. Detta höjer ph-värdet till 7,5-8,5. Blanda ut bikarbonatet i en liter ledningsvatten innan du häller det i akvariet. En bra utgångspunkt är att tillsätta ca 30 gram bikarbonat till 100 liter vatten. Mät dig fram till rätt mängd med ett vanligt KH-test. Den närmaste tiden efteråt gör man också täta kontroller för att se om ph-värdet ligger stabilt. Bikarbonat finns att köpa i vilken livsmedelsbutik som helst, det står på kryddhyllorna med just beteckningen Bikarbonat. Nästa tips handlar om hur man får mjukare och surare vatten. Gissa Cikliden Eftersom ingen gissade rätt förra gången visar vi nu hela bilden. Vet du nu vad det är för ciklid? Nu är det ganska enkelt och tävlingen är snarast ett lotteri. Bland dem som har gett rätt svar kommer vi att dra en vinnare som får ett signerat exemplar av Malawiciklider i sin naturliga miljö och en valfri bok ur serien Back to Nature. Skicka ditt svar på ett vykort eller e-post till nedanstående adress. Ditt svar måste vi ha senast 31/ Skicka vykortet till: Magnus Mattiasson Ribbingsgatan 33 SE Borås Sverige Skicka e-post till tavling@ciklid.org På vykortet/i e-postbrevet anger du: 1. Ciklidens namn (vetenskapligt namn eller populärnamn) 2. Ditt medlemsnummer i NCS, namn och adress Ciklidbladet 3/ Årgång 43 45

3 Cikliden Nr. 130 Text: Kjell Fohrman. Foto: Mattias Allroth Pterophyllum altum Familj: Cichlidae Handelsnamn: Altumskalar Utbredning: Amazonas (bl.a. avrinningsområdena för Rio Orinoco och Rio Negro) i Colombia och Venezuela. Naturlig biotop: I sin naturliga miljö återfinns den oftast i floder. Temperatur: C Längd: 18 cm ph: 4,5-7 Akvariestorlek: Svårighetsgrad: Minimum 120 centimeter & 400 liter ihop med tuffa fiskar. De långa fenorna kan utgöra en oemotståndlig frestelse även för arter som normalt inte biter av fenor. Föda Köttätare (små ryggradslösa djur, men även små fiskar). Äter i akvarium smått levande och fryst foder, men även torrfoder. Bör inte hållas med små fiskar som till exempel neontetror eftersom dessa riskerar att bli mat. Akvariemiljö Akvariet skall vara tättplanterat med långbladiga växter, men även innehålla en del stenar och rötter och fiskarna skall ha ett fritt simutrymme. Vattencirkulationen får inte vara för kraftig. Övrigt: Könsskillnad För att fenorna skall växa ut helt (altumskalaren kan bli mer än Det är nästintill omöjligt att skilja könen åt och man bör skaffa 30 centimeter hög) är det nödvändigt att akvariet är minst 60 centimeter en grupp på fem till åtta individer som får växa upp tillsammans högt. Det som främst skiljer den från den vanliga skalaren och para ut sig på ett naturligt vis. är att antalet fjäll i en rad på sidan är 30 till 39 hos P. scalare och 46 till 48 hos P. altum samt huvudformen (altumen har en brant Beteende och lek stigande huvudrygglinje och ett jack snett ovan ögonen). Dessutom Altumskalaren är en parbildande substratruvare som leker fritt. har den proportionellt (i förhållande till kroppen) längre Antalet ägg kan uppgå till 500 per lek. Dessa läggs i regel på fenor än vanliga skalarer i samma storlek. Det är dock inte alltid hårda växtblad och vaktas sedan intensivt av bägge föräldrarna. lätt att se skillnad på välväxta exemplar av den vanliga P. scalare Denna art betraktas som extremt svårlekt och det finns några och P. altum. Dessutom förekommer i handeln andra arter/ enstaka rapporter om lyckade odlingar. Som ungfiskar är de stimbildande varianter som bland annat den så kallade perualtumen som dock och det är först som vuxna de bildar par. i nuläget anses vara en skalarvariant. Inte nog med detta utan det diskuteras dessutom om altum från Rio Negro resp. Rio Orinoco Den är revirhävdande, men ändå relativt fredlig. De är också i själva verket är olika arter. ganska långsamma graciösa simmare och skall därför inte hållas 46 Ciklidbladet 3/ Årgång 43

4 Ciklidbladet 3/ Årgång 43 47

5