DOM Stockholm

Transkript

1 1 SVEA HOVRÄTT Avdelning 03 Rotel Stockholm Mål nr B ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Solna tingsrätts dom den 5 december 2014 i mål nr B , se bilaga A PARTER (antal tilltalade 1) Klagande (Åklagare) Kammaråklagaren Zilla Hirsch Åklagarmyndigheten Västerorts åklagarkammare i Stockholm Klagande (Målsägande) Sekretess A, se partsbilaga Ombud och målsägandebiträde: Advokaten Ingvar Persson Box Stockholm Motpart (Tilltalad) Ulf ROBIN Wiström, Strålgatan Halmstad Ombud och offentlig försvarare: Advokaten Rolf Seger Gymnasievägen Huddinge SAKEN Våldtäkt m.m. HOVRÄTTENS SLUT 1. Hovrätten ändrar tingsättens dom på sådant sätt att hovrätten Dok.Id a) dömer Robin Wiström enligt 6 kap. 1 första stycket brottsbalken även för våldtäkt den 19 augusti 2014, b) ändrar tidpunkten för den grova fridskränkningen i punkt 1 under rubriken Brott som den tilltalade döms för i tingsrättens dom till , Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box Stockholm Birger Jarls Torg måndag fredag 09:00-15:00 E-post: svea.avd3@dom.se

2 2 SVEA HOVRÄTT Avdelning B c) bestämmer påföljden till fängelse i tre år och d) bestämmer det skadestånd som Robin Wiström ska betala till Sekretess A till kr jämte ränta enligt 6 räntelagen från den 31 augusti 2014 till dess betalning sker. 2. Vad tingsrätten har beslutat om sekretess ska bestå. 3. Sekretessen enligt 35 kap. 12 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska fortsätta att vara tillämplig på de uppgifter som har lämnats vid hovrättens huvudförhandling inom stängda dörrar och som kan röja Sekretess A:s identitet. Samma sekretessbestämmelse ska också fortsätta att vara tillämplig på identitetsuppgifterna i partsbilagan till denna dom. 4. Ingvar Persson tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr, varav kr avser arbete, kr tidsspillan och kr mervärdesskatt. 5. Rolf Seger tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr, varav kr avser arbete, kr tidsspillan, 280 kr utlägg och kr mervärdesskatt. 6. Kostnaderna under punkterna 4 och 5 ska stanna på staten.

3 3 SVEA HOVRÄTT Avdelning 03 YRKANDEN I HOVRÄTTEN B Åklagaren har yrkat att hovrätten ska döma Robin Wiström även för grov våldtäkt (åtalspunkten 1) och, under alla förhållanden, bestämma påföljden till fängelse. Åklagaren har uppgett att åtalspunkten 2 punkt 4 ingår som en del av åtalet för våldtäkt. Sekretess A, som har biträtt åtalet även i hovrätten, har yrkat att hovrätten ska döma Robin Wiström även för grov våldtäkt och ålägga honom att betala ytterligare kr i kränkningsersättning, varav kr avser åtalspunkten 1 och kr åtalspunkten 2 punkt 4. På beloppen har yrkats ränta enligt 6 räntelagen från den 31 augusti 2014 till dess full betalning sker. Robin Wiström har motsatt sig att tingsrättens dom ändras. Åklagaren har förklarat att hon, om hovrätten skulle fastställa tingsrättens dom i fråga om skuld, har godtagit tingsrättens bedömning av dessa gärningars straffmätningsvärde. HOVRÄTTENS SKÄL Skuld I enlighet med tingsrättens dom, som inte överklagats i den delen, ska Robin Wiström dömas för grov fridskränkning (åtalspunkten 2, punkterna 1-3, 5-7 och del av punkt 8 samt åtalspunkten 3). Hovrätten noterar att rätt tidpunkt för gärningarna i åtalspunkten 3 är augusti 2012 maj Vad gäller åtalet för grov våldtäkt, åtalspunkten 1, har hovrätten tagit del av förhören i tingsrätten med Sekretess A, Robin Wiström och vittnet Linda Rudbo.

4 4 SVEA HOVRÄTT Avdelning B Hovrätten ansluter sig till tingsrättens redogörelse för de utgångspunkter som allmänt gäller för bevisprövningen i mål som det aktuella. Hovrätten gör vidare samma bedömning som tingsrätten har gjort av Sekretess A:s allmänna trovärdighet. Sekretess A har lämnat en detaljerad berättelse om vad som enligt hennes uppfattning förekom vid detta tillfälle. Hon har enligt hovrätten framstått som mycket trovärdig och hennes uppgifter får i vissa delar stöd av vad Linda Rudbo har uppgett. Enligt Sekretess A har Robin Wiström vid tillfället bundit hennes armar och ben med silvertejp samt satt på henne ögonbindel. När hon befann sig i det skicket drog Robin Wiström ner hennes byxor och penetrerade hennes underliv med sina fingrar, två gånger. Efter den första penetreringen sa han att han blev upphetsad samt efter den andra att nu var det torrt och trångt och det här var väl inte så kul va. Hon grät och skrek samtidigt som hon bad honom att sluta, vilket han inte gjorde. Hennes uppfattning är att han inte kan ha uppfattat det som att hon frivilligt gick med på hans handlande. Situationen påminde inte om de sexuella rollspel de ibland hade, där de brukade komma överens om vilka gränser som gällde och när de skulle avbryta. Hon brukade då inte heller skrika och gråta. Även då kunde de använda tejp att binda med, dock inte silvertejp utan bondagetejp. Robin Wiström har förnekat gärningen och har för sin del berättat att det förekom att han, efter samtycke, band fast Sekretess A i samband med sexuella rollspel. Han har vidgått ett händelseförlopp, som i vissa delar skulle kunna avse händelsen under åtalspunkten 1, och har berättat att Sekretess A vid något tillfälle sade ifrån, vilket var ovanligt och chockade honom, men att han då omedelbart klippte upp tejpen. Robin Wiströms uppgifter i sig är inte sådana att de helt kan bortses från. Uppgifterna är dock oprecisa och knapphändiga under denna åtalspunkt medan Sekretess A har lämnat en detaljrik berättelse. Hovrätten finner vid en sammantagen bedömning av utsagorna, sedda i ljuset av övrig utredning, att Sekretess A:s berättelse inte bara är trovärdig utan även tillförlitlig. Hennes uppgifter läggs därför till grund för bedömningen. Att hon dagen efter händelsen skickade sms till Robin Wiström utan att nämna frågan om våldtäkt kan mycket väl förklaras av att hon, vilket hon själv har

5 5 SVEA HOVRÄTT Avdelning B uppgett, tagit på sig skulden för det inträffade och vara ett utslag av hennes dåliga självkänsla. Det förändrar inte hovrättens bedömning. Hovrätten finner det genom Sekretess A:s berättelse styrkt att Robin Wiström vid det aktuella tillfället genom det våld som beskrivs i åtalspunkt 1 tvingade henne att tåla den sexuella handlingen, jämförlig med samlag, som angetts i gärningsbeskrivningen. Hovrätten finner det vidare utrett att Sekretess A vid tillfället gjorde klart för Robin Wiström att det skedde mot hennes vilja och Robin Wiström måste ha insett det, vilket understryks av hans yttranden i samband med penetrerandet. Hovrätten gör sammanfattningsvis, till skillnad från tingsrätten, bedömningen att det är ställt utom rimligt tvivel att Robin Wiström har gjort sig skyldig till våldtäkt. När det gäller rubriceringen av gärningen konstaterar hovrätten att den innefattar vissa försvårande inslag, som t.ex. att Sekretess A var bunden under penetrationen, men att Robin Wiström ändå inte har visat sådan särskild hänsynslöshet eller råhet som krävs för att bedöma gärningen som grov våldtäkt. Påföljd Åklagaren har godtagit tingsrättens straffmätningsvärde om ett år sex månader för de brott tingsrätten dömde Robin Wiström för. Robin Wiström döms nu även för våldtäkt där minimistraffet är två års fängelse. Straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarar fängelse i drygt tre år. Med beaktande av det höga straffvärdet och med hänsyn till brottslighetens höga artvärde ska påföljden bestämmas till fängelse. Vid bestämmande av straffmätningsvärdet, tre års fängelse, har hänsyn tagits till att Robin Wiström har förlorat sin anställning på grund av brottsligheten och att han har fullföljt en del av den behandlingsplan tingsrätten förordnade om, även fast den till sitt innehåll inte kan sägas ha varit ingripande.

6 6 SVEA HOVRÄTT Avdelning 03 Skadestånd B Eftersom Robin Wiström nu även döms för våldtäkt mot Sekretess A ska han betala ytterligare kränkningsersättning till henne. Det belopp som yrkats i den delen, kr är i enlighet med praxis, och han ska betala detta. Robin Wiström ska däremot inte betala ytterligare kr avseende grov fridskränkning eftersom gärningsmomenten i åtalspunkten 2 punkt 4 i stort innefattas i den våldtäkt han nu döms för. Robin Wiström ska således betala skadestånd till Sekretess A med totalt kr, varav kr avser kränkningsersättning och kr sveda och värk. På beloppet ska utgå ränta som angetts i domslutet. Sammanfattning Tingsrättens dom ska ändras på så sätt att Robin Wiström döms även för våldtäkt enligt 6 kap. 1 första stycket brottbalken, att fängelsestraffet bestäms till tre år och att det skadestånd som Robin Wiström ska betala till Sekretess A bestäms till kr jämte ränta. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast I avgörandet har deltagit hovrättsråden Kerstin Elserth och Maria Wetterstrand Hagström, referent, tf. hovrättsassessorn Elias Cansu samt nämndemännen Nemanja Kovavevic och Bror Hellman. Avräkningsunderlag bifogas.

7 Bilaga A meddelad i Solna Mål nr: B PARTER (Antal tilltalade: 1) Tilltalad Ulf ROBIN Eliasson, c/o Eliasson Hvitfeldtsgatan 26 A Lgh Halmstad Offentlig försvarare: Advokat Rolf Seger Advokat Rolf Seger AB Gymnasievägen Huddinge Åklagare Vice chefsåklagare Zilla Hirsch Åklagarmyndigheten Västerorts åklagarkammare i Stockholm Box Solna Målsägande 1. Lovisa Hed c/o Jöstberg Olaus Magnus Väg 14 Lgh Johanneshov Målsägandebiträde: Camilla Lind Försvarsadvokaterna Stockholm HB, Box Stockholm 2. Målsägande A, se domsbilaga 1 Sekretess Målsägandebiträde: Jur.kand. Ingvar Persson Advokatfirman Bastling & Partners Box Stockholm Postadress Box Solna Besöksadress Sundbybergsvägen 5 Telefon Telefax E-post: solna.tingsratt@dom.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00-16:30

8 Mål nr: B SLUT Brott som den tilltalade döms för 1. Grov fridskränkning, 4 kap 4 a 1 st brottsbalken och 4 kap 4 a 1 st brottsbalken i sin lydelse före 1 juli Grov fridskränkning, 4 kap 4 a 1 st brottsbalken åtalspunkt 2, punkt 1-3, Åtal som den tilltalade frikänns från 1. Grov våldtäkt, 6 kap 1 1 st och 4 st brottsbalken Grov fridskränkning, 4 kap 4 a 1 st brottsbalken åtalspunkt 2, punkt Påföljd m.m. 1. Fängelse 3 månader 2. Skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 1 år 6 månader ha dömts ut. Särskild föreskrift: Robin Eliasson ska följa den särskilda behandlingsplanen IDAP ( Inregrated Domestic Abuse Programme), se domsbilaga 4. Frivårdsenhet: Frivården Fridhemsplan Övervakare: Förordnas av frivårdskontoret Lagrum som åberopas 28 kap 3 brottsbalken 29 kap 5 st 1 p. 5 brottsbalken 30 kap 9 p.3 brottsbalken Beslut Skadestånd 1. Robin Eliasson ska utge skadestånd till målsägande A med kr varav kr avser kränkningserättning och kr avser ersättning för sveda och värk jämte ränta på beloppet enligt 6 räntelagen (1975:635) från den 31 augusti 2014 till dess betalning sker. 2. Robin Eliasson ska utge skadestånd till Lovisa Hed med kr varav kr avser kränkningsersättning och kr avser ersättning för sveda och värk jämte ränta på beloppet enligt 6 räntelagen (1975:635) från den 31 maj 2013 till dess betalning sker.

9 Mål nr: B Robin Eliasson ska ersätta Lovisa Heds psykologikostnader med kr jämte ränta enligt 6 räntelagen enligt följande uppdelning; kr från den 26 april kr från den 1 juli kr från den 4 oktober kr från den 25 oktober kr från den 28 januari kr från den 24 februari kr från den 30 april kr från den 2 juni kr från den 30 september 2014 Häktning m.m. 1. Häktningsbeslutet hävs. Robin Eliasson ska omedelbart försättas på fri fot. Sekretess 1. Sekretessen enligt 35 kap 12 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) för uppgifterna avseende målsägande A ska bestå i målet. Brottsofferfond 1. Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Ersättning 1. Rolf Seger tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr. Av beloppet avser kr mervärdesskatt. 2. Camilla Lind tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr. Av beloppet avser kr mervärdesskatt. 3. Ingvar Persson tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr. Av beloppet avser kr mervärdesskatt. 4. Kostnaden för försvaret och målsägandebiträdena ska stanna på staten.

10 B YRKANDEN M.M. Åklagaren har, såsom talan slutligt bestämts, yrkat att Robin Eliasson ska dömas för grov våldtäkt och grov fridskränkning mot målsägande A samt för grov kvinnofridskränkning alternativt grov fridskränkning mot Lovisa Hed enligt följande gärningspåståenden. 1. Grov våldtäkt Robin Eliasson har tvingat målsägande A att tåla att han fört in sina fingrar i hennes underliv. Det hände den 19 augusti 2014 på Beata Sparres gränd 4, Hässelby, Stockholm. Tvånget bestod i att Robin Eliasson inledningsvis sparkat målsäganden på smalbenen, därefter bundit målsägandens händer och fötter. Därefter har han tryckt sin underarm mot hennes hals, varigenom hon fick svårt att andas. Sedan har han vänt målsägande A på magen och dragit ned hennes byxor samt fört in sina fingrar i hennes underliv flera gånger. Den sexuella handlingen är jämförlig med samlag. Brottet bör bedömas som grovt eftersom Robin Eliasson visat särskild hänsynslöshet och råhet genom att binda målsäganden, genom att därefter lura målsäganden att tro att han allvarligt skurit sig själv och att han försöker begå självmord, genom att därefter utnyttja målsägandens skyddslösa ställning då hon är bunden och genomfört den sexuella handlingen. Robin Eliasson begick gärningen med uppsåt. Lagrum 6 kap 1 1 st och 4 st brottsbalken 2. Grov fridskränkning Robin Eliasson har under tiden maj till och med augusti 2014 begått följande brottsliga gärningar mot målsägande A som han är och har varit närstående till. Punkt 1) Robin Eliasson har någon gång i juni 2014 på Beata Sparres gränd 4 i Hässelby misshandlat målsäganden genom att putta in henne i en vägg så att hon faller till golvet och slår i svanken, varigenom hon tillfogas smärta. Vid samma tillfälle har han ofredat målsäganden genom att spotta henne i ansiktet. Robin Eliassons agerande har varit hänsynslöst. Punkt 2) Robin Eliasson har någon gång i juni 2014 på Vårbergsvägen 185 i Vårby misshandlat målsäganden genom kasta ned henne på golvet, sätta sig gränsle över målsäganden samtidigt som han sätter båda sina händer över hennes hals och

11 B trycker med hela sin kroppstyngd varigenom han tillfogar målsäganden smärta samt svårighet att andas. Robin Eliasson har därefter med våld tvingat målsäganden att tåla att han dragit ned hennes byxor genom att lyfta upp målsäganden och kasta ned henne på sängen, hålla fast målsäganden mot sängen samtidigt som han drar ned hennes byxor. Punkt 3) Robin Eliasson har den 19 juli 2014, på Beata Sparres gränd 4 i Hässelby, misshandlat målsäganden genom att putta ned henne på golvet, sparka henne i ryggen och därefter bakifrån ta ett grepp runt hennes hals, trycka åt och samtidigt lyfta upp henne i luften. Av greppet förlorar målsäganden medvetandet och faller till golvet. Av misshandeln tillfogades målsäganden smärta, blåmärke på ryggen samt en bula i pannan. Punkt 4) Robin Eliasson har den 19 augusti 2014 på Beata Sparres gränd 14, Hässelby, Stockholm, misshandlat målsäganden genom att med silvertejp binda målsäganden till händer och fötter, förse henne med munkavle samt ögonbindel, därefter upplysa henne om att han nu skurit sig med en kniv i underarmen, uppvisa en arm inlindad i en handduk och en kniv samt förklarat att han nu skall ta sitt liv, att hon skall få se honom dö och att det är hennes fel. Genom detta förfarande har Robin Eliasson tillfogat målsägande psykiskt lidande. Punkt 5) Robin Eliasson har den 26 augusti 2014 misshandlat målsäganden genom att sparka henne på låret så att hon faller ur soffan och ned på golvet, tilldelat henne ytterligare sparkar mot ryggen samt huvudet när hon legat ned på golvet samt därefter utdelat ett knytnävsslag mot hennes mage. Av misshandeln har målsäganden tillfogats smärta och blåmärken. Robin Eliasson har därefter misshandlat målsäganden genom att lägga ned hennes händer mot soffan och därefter slå på målsägandens händer samt hennes ena underarm med knuten näve, varigenom hon tillfogades smärta, blåmärken samt en bula. Punkt 6) Robin Eliasson har någon gång i augusti 2014 på Vårbergsvägen 185 i Vårby misshandlat målsäganden genom att dels tilldela henne ett slag med öppen hand i ansiktet och dels knuffa henne mot en dörr, varigenom hon tillfogades smärta och rodnad. Punkt 7) Robin Eliasson har samma dag som i punkten ovan, på Vårbergsvägen 185 i Vårby, misshandlat målsäganden genom att med båda händerna ta ett grepp runt hennes hals och lyfta upp henne för att därefter släppa taget så att hon faller till golvet. Därefter har han sparkat henne i ryggen och i huvudet. Av misshandeln tillfogades hon smärta samt blåmärken. Punkt 8) Därutöver har Robin Eliasson vid ett flertal tillfällen under maj till och med augusti 2014 misshandlat målsäganden genom att kasta ned henne på golvet och därefter sparka henne i ryggen, varigenom målsäganden tillfogades smärta. Robin Eliasson har också vid ett flertal tillfällen under tiden maj till och med

12 B augusti 2014 ofredat målsäganden genom att spotta henne i ansiktet. Robin Eliassons agerande har varit hänsynslöst. Robin Eliasson begick gärningarna med uppsåt. Varje gärning var led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet. Gärningarna var också sådana att de kunde förväntas allvarligt skada målsägandens självkänsla. Lagrum 4 kap 4a 1 st brottsbalken 3. Grov kvinnofridskränkning/alt. Grov fridskränkning Robin Eliasson har under tiden augusti 2012 till och med maj 2013 begått följande brottsliga gärningar mot Lovisa Hed som han varit sambo med. Punkt 1) Robin Eliasson har någon gång under oktober/november 2012 på Hvitfeldtsgatan i Halmstad misshandlat Lovisa Hed genom att fatta ett grepp bakifrån med en arm om hennes hals och en arm mot hennes nacke varefter han trycker armarna mot varandra och därigenom förorsakar Lovisa Hed smärta samt svårighet att andas. Punkt 2) Robin Eliasson har någon gång under september/december 2012 på Fagottgatan i Karlstad misshandlat Lovisa Hed genom att ta ett strupgrepp med sin ena hand om hennes hals och trycka upp henne mot en vägg, av greppet tillfogades hon smärta och svårighet att andas. Därefter har Robin Eliasson, när Lovisa Hed låg ned, tilldelat henne slag med knuten hand mot ryggen och sidan, av slagen tillfogades hon smärta. Punkt 3) Robin Eliasson har någon gång under december 2012 på Holavedsvägen på Lidingö misshandlat Lovisa Hed genom att när hon låg ned, tilldela henne sparkar mot magen, ryggen samt benen, varigenom hon tillfogades smärta samt blåmärken. Punkt 4) Utöver ovan angivna tillfällen har Robin Eliasson under tiden augusti 2012 till och med maj 2013 vid ett flertal tillfällen misshandlat Lovisa Hed genom att fatta strupgrepp om hennes hals och trycka ner henne i sängen och mot en vägg varigenom hon tillfogades smärta och svårighet att andas, genom att tilldela henne slag i magen varigenom hon tillfogades smärta samt genom att knuffa in henne i väggar så att hon tillfogades smärta.

13 B Punkt 5) Därutöver har Robin Eliasson under tiden oktober 2012 till och med maj 2013 vid minst två tillfällen ofredat Lovisa Hed genom att spotta henne i ansiktet. Robin Eliassons agerande har varit hänsynslöst. Robin Eliasson begick gärningarna med uppsåt. Varje gärning var led i en upprepad kränkning av Lovisa Heds integritet. Gärningarna var också sådana att de kunde förväntas allvarligt skada Lovisa Heds självkänsla. Lagrum 4 kap 4 a brottsbalken i sin lydelse före den 1 juli 2013 Målsägande A, som har biträtt åtalet, har yrkat skadestånd med sammanlagt kr varav kr avser ersättning för kränkning och kr avser ersättning för sveda och värk, jämte ränta enligt 6 räntelagen från den 31 augusti 2014 till dess betalning sker. Den yrkade ersättningen för kränkning är uppdelad på så vis att kr är hänförlig till åtalspunkt 1 och kr är hänförlig till åtalspunkt 2. Målsägande Lovisa Hed, som biträtt åtalet, har yrkat skadestånd med kr jämte ränta enligt 6 räntelagen från den 31 maj 2013 till dess betalning sker. Av det yrkade beloppet avser kr kränkning och kr sveda och värk. Vidare yrkas ersättning för psykologkostnader med kr jämte ränta enligt 6 räntelagen enligt följande uppdelning; kr från den 26 april 2013, kr från den 1 juli 2013, kr från den 4 oktober 2013, kr från den 25 oktober 2013, kr från den 28 januari 2014, kr från den 24 februari 2014, kr från den 30 april 2014, kr från den 2 juni 2014, samt

14 B kr från den 30 september Robin Eliassons inställning framgår nedan under domskäl. SKÄL SKULD Inledning Allmänna utgångspunkter för bevisprövningen Åklagarens talan har sin grund i målsägandens uppgifter. För fällande dom i sexual mål och mål om relationsvåld krävs liksom i brottmål i övrigt att domstolen genom den utredning som förebringats i målet finner att det har blivit ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till vad som lagts honom till last. Det är således inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. Ett åtal är i mål om sexualbrott och relationsvåld lika lite som i något annat sammanhang styrkt genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsägandens därvid bedöms väga tyngre. Vid påstådd brottslighet av förevarande slag saknas ofta direkta vittnesiakttagelser och teknisk bevisning till stöd för åtalet. Det hindrar inte att bevisningen ändå kan befinnas tillräcklig för en fällande dom. En huvuduppgift i sådana mål är att bedöma trovärdigheten av målsägandens utsaga. En alltigenom trovärdig utsaga från målsäganden kan i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet t.ex. om målsägandens beteende efter händelsen vara tillräcklig för en fällande dom. Det är dock ett rimligt krav att målsägandens berättelse till den del det är praktiskt möjligt blivit kontrollerad under förundersökningen, låt vara att brister i det avseendet inte utan vidare behöver leda till bedömningen att åtalet inte har blivit styrkt (se NJA 2009 s. 447). Vad gäller bevisprövningen i övrigt ska sedan en bedömning gjorts av de enskilda bevisen, en helhetsbedömning göras. (Se NJA II

15 B s. 445; jfr även Gärde, Nya rättegångsbalken s. 476 där det uttalas bl.a. att domaren av allt som förekommit i målet får hämta sin övertygelse om vad som däri är.) ÅTALET SÅVITT AVSER MÅLSÄGANDE A Utredningen Robin Eliasson har hörts över åtalet. På åklagarens och målsägandens begäran har det hållits förhör med målsäganden samt vittnesförhör med följande personer: - B, som är far till målsäganden, - C, som är bror till målsäganden, - Linda Rudbo och Jennifer Pettersson, som är väninnor till målsäganden. Referat av målsägande A:s, Robin Eliassons och vittnenas utsagor finns i domsbilaga 2. Åklagaren har åberopat skriftlig bevisning, däribland rättsmedicinsk kroppsundersökning, datamediundersökning samt telefontömning från parternas och vittnet Linda Rudbos telefoner. Genom telefontömningen har en mängd smsmeddelanden redovisats. Robin Eliasson har åberopat ett sms-meddelande från målsägande A till honom av den 20 augusti Robin Eliassons inställning Robin Eliasson har förnekat grov våldtäkt enligt åtalspunkten 1 och det därmed sammanhängande åtalet för misshandel enligt åtalspunkten 2 punkt 4. Det som har beskrivits av åklagaren stämmer dock i sak. Han förnekar att han våldtagit

16 B målsägande A eller mot hennes vilja bundit henne med tejp. När de haft sex har det alltid varit helt frivilligt. Beträffande åtalspunkt 2, punkt 1, vidgår han att han har knuffat henne så att hon trillat i golvet. Han har även spottat henne i ansiktet vid samma tillfälle. Han har såvitt avser punkt 2 vidgått att han tagit strypgrepp med båda händerna under högst två sekunder. Beträffande punkt 3 medger han att han har sparkat henne på smalbenet. Han har såvitt avser punkt 3 medgett att han sparkat målsägande A på smalbenet samt gett henne en spark i sidan när de suttit i soffan. Beträffande punkt 6-7 uppger han att han har knuffat henne så att hon åkt in i badrumsdörren, utdelat en örfil och en spark när hon legat ner. Beträffande punkt 8 så har han spottat på henne 4 ggr. I övrigt förnekar han allt annat våld. Han har bestritt skadeståndsskyldighet i anslutning till åtalet för grov våldtäkt och överlåtit åt rätten att bedöma skäligheten i vad avser yrkat skadestånd i anslutning till åtalet i övrigt. Tingsrättens bedömning Genom utredningen har det till en början följande framkommit. Robin Eliasson och målsägande A fick kontakt med varandra via appen Tinder i maj Efter vissa kontakter via Tinder träffades de och inledde omedelbart en känslomässig och sexuell relation. Deras relation blev väldigt nära med en gång och de spenderade all ledig tid tillsammans. Från maj och fram till dess Robin Eliasson greps har de tillbringat alla nätter förutom en tillsammans, ömsom i målsägande A:s lägenhet i Hässelby och Robin Eliassons lägenhet i Vårby. De har haft gemensam ekonomi och delat på alla kostnader, men i praktiken har målsägande A stått för de flesta kostnaderna. Deras relation har innefattat hårda sexuella rollspel och ibland har målsägande A varit bunden. De har haft rollspel där målsägande A ofta varit undergiven och Robin Eliasson dominerande. Rollspelen har kunnat resultera i en del blåmärken på målsägande A med det har skett efter samtycke. Både målsägande A och Robin Eliasson har uppgett att Robin Eliasson haft ett behov av att ständigt kontrollera var målsägande A varit och vilka hon haft kontakt med.

17 B Av rättsmedicinska kroppsundersökningen av den 18 september 2014 framgår att målsägande A haft en skadebild bestående av blåmärken på över- och underarmarna på benen samt bålen och ryggen. Enligt utlåtandet talar fynden starkt för att skadorna uppkommit vid olika tillfällen genom trubbigt våld såsom till exempel slag och sparkar eller stöt mot hårt föremål. Allmänna utgångspunkter Att det inte finns stödbevisning för varje enskild händelse är närmast ofrånkomligt i ett mål av detta slag, där brott begåtts mot närstående och ofta i hemmet. De generella svårigheterna med stödbevisning i mål av detta slag gör som nämnts ovan inte att kravet för en fällande dom ska frångås, nämligen att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått de gärningar han anklagas för. Målsägande A har gjort ett trovärdigt intryck och hennes berättelse framstår som självupplevd. Hon har på ett återhållsamt sätt redogjort för de händelser som omfattas av åtalet och för sin relation till Robin Eliasson. Det har inte framstått som att hon velat överdriva det som hon enligt sin berättelse blivit utsatt för. Hon har, när hon inte kunnat minnas vad som inträffat, också sagt så. Ingenting har framkommit i målet som ger anledning att tro att målsägande A skulle ha anledning att falskeligen tillvita Robin Eliasson brott det är inte heller hon som anmält de aktuella händelserna till polis. Att hon utsatts för våld bekräftas av den rättsmedicinska kroppsundersökningen. Robin Eliassons har vidgått att han utövat visst våld mot målsägande A. Hans berättelse i övrigt har varit knapphändig och undanglidande. Uppgifterna har huvudsakligen kretsat kring honom själv och synes ägnade att utgöra förklaringar till hans kontrollbehov och till varför han lämnat felaktiga uppgifter om sin bakgrund till målsägande A.

18 B Enligt tingsrättens bedömning är målsägande A:s uppgifter så pass trovärdiga att de, i förening med den bevisning som åberopats av åklagaren, i sig kan ligga till grund för bedömningen av åtalet, även om det inte finns stödbevisning för varje enskild händelse. Tillförlitligheten av målsägande A:s uppgifter i varje enskilt gärningsmoment kan emellertid påverkas av att hon kan ha blandat ihop händelser eller av olika anledningar inte haft en tillräckligt säker minnesbild av vad som inträffat. Av stor betydelse är också sådana omständigheter som är ägnade att ifrågasätta tillförlitligheten och trovärdigheten i de lämnade uppgifterna i det särskilda fallet. Närmare bedömning av gärningsmomenten Åtalspunkt 1 grov våldtäkt samt grov fridskränkning enligt åtalspunkt 2, punkt 4 Målsägande A har uppgett i huvudsak följande. Ett bråk uppstod när de var på väg till Robin Eliassons lägenhet. När de kom in i lägenheten sparkade han henne på smalbenet. Hon blev väldigt rädd. Han satte sedan tejp över hennes mun och runt armar och ben. Hon var så rädd att hon inte vågade göra något motstånd. Han la henne på soffan med ögonbindel. Hon försökte då ta sig därifrån men utan resultat. Han lämnade vardagsrummet men kom sedan tillbaka, då men en röd handduk inlindad runt ena armen och en kökskniv i andra handen. Han sa att han skurit sig och att hon skulle få se honom dö. Det var det värsta hon varit med om. Han tog sedan bort handduken och det visade sig att han inte alls skurit sig. Han vände henne därefter i soffan så att hon låg på mage, drog ner hennes byxor och trosor och förde in sina fingrar i hennes underliv två gånger. Hon skrek och försökte ta sig därifrån och sa att hon inte var med på det och bad honom sluta, vilket han också gjorde. - Även om de brukar ha dominant sex var denna gång annorlunda. Robin Eliasson har inte haft anledning att tro att det fanns någon frivillighet från hennes sida. Hon uttryckte helt andra känslor än vad hon gjorde vid frivillig sex.

19 B Robin Eliasson har vidgått att det uppstått en diskussion under dagen om en tavla. Han har förnekat att han skulle ha våldtagit målsägande A. Hon var med på det. När hon sedan sa att han skulle sluta gjorde han det på en gång. Han blev rädd när hon sa stopp och tog då genast av tejpen. Var det stopp så var det stopp. Målsägande A har skickat ett sms till Robin Eliasson dagen efter de åtalade händelserna där frågan om våldtäkt inte nämnts. Snarare framstår sms:et som en kärleksförklaring från målsägande A:s sida. I sms:et skriver hon bl.a. följande. -.. vi båda knäcktes igår och jag känner mig så jävla hemsk för det. Jag hoppas att vi kan ta oss vidare från detta. Jag vill iaf säga förlåt. Jag älskar dig utav hela mitt hjärta ändå blir allt så fel ibland Inte heller målsägande A:s väninna Linda Rudbos uppgifter tyder på att det skett en våldtäkt. Hon har uppgett att hon träffade målsägande A någon dag efter att våldtäkten skulle ha ägt rum för att diskutera de problem som fanns i förhållandet mellan målsägande A och Robin Eliasson. Målsägande A nämnde då inget om våldtäkt. Det var Linda Rudbo som tog upp en diskussion om att man måste säga nej till det man inte vill vara med om. Vid en samlad bedömning är det inte bortom rimligt tvivel styrkt att det som åklagaren påstått skett mot målsäganden A:s vilja. Tingsrätten fäster därvid särskild vikt vid att s.k. dominant sex var ett vanligt inslag i målsägande A:s och Robin Eliassons samliv samt att enligt bådas uppgifter Robin Eliasson avbröt den sexuella handlingen när målsägande A sa ifrån. Åtalet för grov våldtäkt och det därmed sammanhängande åtalet för grovfridskränkning under gärningsmoment 4 ska således ogillas. Åtalspunkt 2 punkt 1 Av utredningen framgår att målsägande A och Robin Eliasson hade varit ute och ätit tillsammans och därefter åkt hem till målsägande A:s lägenhet. Målsägande A har uppgett bl.a. följande. Det uppstod en diskussion om en tidigare pojkvän. Inne i lägenheten knuffade Robin Eliasson henne så kraftigt över bröstet att hon föll ner på

20 B golvet och slog i svanken. Hon hade svårt att gå efter fallet och hade ont i svanken några dagar efter händelsen. Hon kan inte minnas om han spottade på henne men berättar att han vid andra tillfällen som hon inte med exakthet kan minnas i tid har spottat på henne, det har skett åtminstone fem gånger. Robin Eliasson har vidgått händelseförloppet och erkännt att han knuffat målsägande A så att hon föll i golvet och slog i svanken. Han har erkänt att han spottade henne i ansiktet på grund av att han kände svek. Gärningen är styrkt och i sig att bedöma som misshandel och ofredande. Åtalspunkt 2 punkt 2 Av målsägande A:s och Robin Eliassons uppgifter framgår att de var hemma i Robin Eliassons lägenhet och att bråk uppstod sedan Robin Eliasson kontrollerat målsägande A:s facebook-sida. Målsägande A har berättat att hon blev kastad ner på golvet och att Robin Eliasson satte sig grensle över henne och tog stryptag om hennes hals samt skrek dö din hora dö. Hon tappade inte medvetandet men hade svårt att andas. Strypgreppet varade enligt henne i några sekunder. Hon har vidare uppgett att han kastade upp henne på sängen och låtsades genomföra den våldtäkt målsägande A var med om vid 13 års ålder. Robin Eliasson har erkänt att han kastat ner målsägande A, suttit över henne och tagit ett strypgrepp om hennes hals som varade i högst 1-2 sekunder. Han har förnekat att han låtsades genomföra en våldtäkt. Genom målsägande A:s uppgifter i förening med vad Robin Eliasson har uppgett är gärningarna styrkta. De är i sig att bedöma som misshandel och olaga tvång. Åtalspunkt 2 punkt 3 Målsägande A har uppgett i huvudsak följande. De hade bråkat om hennes facebook-kontakter och om en tatuerare som målsägande A kände. Målsägande A trodde att Robin Eliasson var rädd för att hon skulle ha varit otrogen mot honom.

21 B Våldet började med att han slog och sparkade på henne. Han tog ett saxgrepp om hennes hals och lyfte upp henne från golvet. Det slocknade för henne och hon ramlade ner på golvet. Det nästa hon minns är att han står över henne och försöker väcka henne. Hon har på något sätt slagit i huvudet, antagligen på grund av fallet, eftersom hon hade en stor bula i pannan. Han var rädd att hon hade fått hjärnskakning och sökte därför efter symptom på nätet. Han väckte henne var tredje timme för att se att allt var ok. Hon hade ont i tre dagar efter händelsen och hade blåmärken på ryggen. Robin Eliasson har vidgått de faktiska omständigheterna men uppgett att han sparkade henne på smalbenet och inte i ryggen. Han tog inte något saxgrepp om hennes hals. Han lyfte upp henne men det var menat som en omfamnande kram. Om det förekom ett strypgrepp har det skett av misstag. Han förstod först inte att hon blev groggy - det var när hon föll ihop på golvet som han insåg det. Han blev rädd att hon fått en hjärnskada och sökte information om symptom m.m. på nätet. Robin Eliassons påstående att han av misstag kommit att strypa målsägande A så att hon föll ihop på golvet är så osannolikt att det ska lämnas utan avseende. Att målsägande A vid tillfället fått en bula i panna bekräftas av vad hennes bror uppgett i vittnesförhör. Gärningen är styrkt och i sig att bedöma som misshandel. Åtalspunkt 2 punkt 5 Målsägande A har uppgett i huvudsak följande. De var hemma hos henne. Bråk uppstod på grund av ett par handbojor som hon hade hemma och som användes i sexuella rollspel. Hon hade sagt till Robin Eliasson att hon hade fått dem i present men efter att Robin Eliasson hittat kvittot och det visade sig att hon köpt dem blev han arg och trodde att hon ljög och att hon använt dem tillsammans med någon annan. Han uttalade kränkande ord och sparkade henne på ryggen. Hon satte sig i soffan men han sparkade henne ner därifrån. I samband med det fick hon även ett knytnävslag i magen. Han var även väldigt irriterad över att hon bet på naglarna och slog därför med knuten näve mot hennes överarm. Han missade och träffade istället

22 B hennes underarm. Benet pekade ut efter slaget. Även denna gång sökte han på nätet, nu efter frakturer för att se att något inte var brutet. Han lindande in hennes arm i en gasbinda. Robin Eliasson har såsom tingsrätten uppfattat det vidgått den yttre ramen för händelsen. Han har vidgått att han sparkat målsägande A på smalbenet och sedan knuff-sparkat henne så att hon ramlade ur soffan. Han har vidare erkänt att han slagit henne på underarmen och att han svep-sparkat henne i sidan av låret när hon suttit i soffan. Han förnekar dock att han slagit henne i magen. Genom målsägande A:s uppgifter, som i allt väsentligt styrks av Robin Eliassons egna uppgifter, är gärningen styrkt och i sig att bedöma som misshandel. Åtalspunkt 2 punkterna 6-7 Målsägande A har berättat i huvudsak följande. Hon och Robin Eliasson skulle till IKEA. Hon hade lovat Robin Eliasson att ta med en tröja hemifrån för att ge till honom. Det visade sig att hon packat ner fel tröja. Han blev arg och dunkade in henne i dörren och gav henne sedan en örfil. Han märkte att hon blev väldigt rädd och kramade då om henne. - När de kom hem från IKEA blev han arg igen och lyfte upp henne i halsen med sina händer så att hon dinglade med fötterna. Han släppte henne så att hon föll ihop på golvet och sparkade på henne när hon låg ner. Sparkarna träffade hennes ländrygg. De var hårda. Hon hade stora blåmärken efter sparkarna och blev rödflammig på kinden av örfilen. Robin Eliasson har vidgått att han knuffade målsägande A, utdelade en örfil och sparkade henne i ryggen. Han har förnekat att han lyft henne i halsen så att hon dinglat med fötterna. Gärningen är i erkända delar styrkt. Anledning finns inte att ifrågasätta målsägande A:s uppgifter om ett stryptag det av henne beskrivna våldet stämmer väl överens med liknade våld som Robin Eliasson nu döms för. Gärningspåståendena är styrkta och att bedöma i sig som två fall av misshandel.

23 B Åtalspunkt 2 punkt 8 Målsägande A har i allmänna ordalag berättat om knuffar och sparkar. Hon har vidare uppgett att Robert Eliasson spottat på henne. Robert Eliasson har erkänt att han spottat på henne under åtalad tid vid ca fyra tillfällen men förnekat annat våld än det som han ovan vidgått. Gärningspåståendet i vad avser sparkar och knuffar är bestritt. Det är oprecist i vad avser tidpunkter och omfattning och kan inte med säkerhet skiljas från de händelser som redovisats ovan. Åtalet i den delen ska därför ogillas. Åtalet i vad avser ofredande är styrkt genom målsägande A:s och Robin Eliassons sammanstämmande uppgifter. Sammanfattande bedömning Robin Eliasson och målsägande A har varit närstående under tiden maj augusti 2014, dock utan att ha bott tillsammans under äktenskapsliknande former; de hade bl.a. var sin bostad under den tid som åtalet avser. Under den tiden har Robin Eliasson gjort sig skyldig till misshandel av målsägande A vid sex tillfällen, olaga tvång vid ett tillfälle och flera fall av ofredande. Gärningarna ska ses mot bakgrund av den extrema kontroll som Robin Eliasson påtvingat målsägande A. Gärningarna har var för sig utgjort led i en upprepad kränkning av målsägande A:s integritet och varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla vilket också skett. Gärningarna ska rubriceras som grov fridskränkning. ÅTALET SÅVITT AVSER LOVISA HED Utredningen Robin Eliasson har hörts över åtalet. På åklagarens begäran har det hållits förhör med målsägande Lovisa Hed samt vittnesförhör med följande personer:

24 B Erik Olofsson, som är vän till målsäganden, - Linnea Hed, som är syster till målsäganden, - Maria Nordell leg. psykolog, som Lovisa Hed varit patient hos. Referat av Robin Eliassons, Lovisa Heds och vittnenas utsagor återfinns i domsbilaga 3. Lovisa Hed har åberopat anteckningar som hon fört dels under tid som hon och Robin Eliasson bodde tillsammans, dels som ett led i den terapi hon fick hos Maria Nordell. Robin Eliassons inställning Robin Eliasson har bestritt ansvar för grov kvinnofridskränkning alternativt grov fridskränkning. Han har förnekat att han tagit stryptag om Lovisa Hed under vistelsen i Halmstad i oktober/november 2012, (punkt 1) samt att det skulle ha varit något bråk i Karlstad under september/december Han har inte tagit strypgrepp om hennes hals eller tryckt henne mot en vägg. Han har inte heller slagit henne med knuten hand mot ryggen (punkt 2). Han har beträffande punkt 3) erkänt att han sparkat Lovisa Hed på benet och knuffat in henne i en tavla och att han samtidigt spottat på henne. Allt skedde i lägenheten på Lidingö någon gång i december. Beträffande punkt 4) medgett att han utövat våld mot Lovisa Hed vid flera tillfällen. Han har varken kunnat erkänna eller förneka strupgrepp men uppgett att det mycket väl kan hänt. Han har i anslutning till punkt 5 vidgått att han spottat på Lovisa Hed vid i vart fall två tillfällen. Skadeståndsyrkandet har bestritts. Psykologkostnader om kr jämte yrkad ränta har vitsordats som i och för sig skäliga.

25 B Tingsrättens bedömning Genom utredningen har till en början följande framkommit. Robin Eliasson och Lovisa Hed fick kontakt med varandra via en hemsida på Internet under år Efter ett års kontakter via Internet träffades de, först som vänner men inledde sedan en relation. De blev ett par i augusti Lovisa Hed bodde då i Stockholm och Robin Eliasson i Karlstad. Under hösten 2012 pendlade de mellan Stockholm och Karlstad fram till december då de flyttade till Lovisa Heds bostad i Stockholm. De bodde tillsammans i ungefär två månader. Först i Lovisa Heds lägenhet på Holavedsvägen på Lidingö och sedan i Robin Eliassons lägenhet på Vårbergsvägen i Vårby. Under relationen hade de gemensam ekonomi. I slutet av februari 2012 tog de en paus i relationen på grund av Robin Eliassons kontrollerande beteende och då det även förekommit situationer där han utövat våld. Lovisa Hed flyttade då ut ur lägenheten i Vårby. Lovisa Hed uppmanades av sin mor vid samma tid att söka psykologhjälp för att komma ur förhållandet med Robin Eliasson. Lovisa Hed gick på psykologbehandling under våren Relationen tog definitivt slut i maj Tingsrätten ska bedöma om den bevisning som åklagaren åberopat är tillräcklig för att det ska kunna sägas vara ställt utom rimlig tvivel att Robin Eliasson har begått den åtalade gärningen. Lovisa Hed har på tingsrätten gjort ett trovärdigt intryck. Hon har på ett återhållsamt sätt redogjort för de händelser som omfattas av åtalet och för sin relation till Robin Eliasson. Det har inte framstått som att hon velat överdriva det som hon enligt sin berättelse blivit utsatt för. Hon har, när hon inte kunnat minnas vad som inträffat, också sagt så. Ingenting har framkommit i målet som ger anledning att tro att Lovisa Hed skulle ha anledning att falskeligen tillvita Robin Eliasson brott det var inte heller hon som anmälde de åtalade händelserna för polis. Lovisa Hed har berättat om flera specifika händelser som hon med olika grad av exakthet har kunnat placera i tiden. Hon har beskrivit inte bara själva

26 B gärningarna som omfattats av åtalet utan också hur Robin Eliasson i övrigt betett sig mot henne, hur han velat kontrollera henne och vad som hänt före och efter det våld som hon berättat om. Hennes uppgifter om att hon utsatts för våld och Robin Eliassons enligt tingsrättens bedömning sjukliga kontrollbehov stöds av de uppgifter som psykologen Maria Nordell har lämnat om vad som förekommit under hennes behandling av Lovisa Hed, av vad vittnet Erik Olofsson uppgett om vad Lovisa Hed berättat för honom samt av de av henne åberopade anteckningarna. Robin Eliasson har i stor utsträckning bekräftat Lovisa Heds beskrivning av de yttre ramarna för de åtalade händelserna. Han har också i vissa fall medgett att han knuffat Lovisa Hed, sparkat henne och tagit stryptag om hennes hals. Han har också bekräftat mycket av det som Lovisa Hed berättat om hur han behandlat henne, t.ex. att han benämnt henne med fula ord, sagt att hon var värdelös samt vid flera tillfällen hotat henne med att ta livet av sig. Han har också uppgett att det oftast var han som började bråka, t.ex. för att han blev irriterad eller svartsjuk på något som Lovisa Hed sa eller gjorde. På avgörande punkter när det gäller att han alls skulle ha utövat våld eller så pass allvarligt våld som Lovisa Hed berättat om har dock Robin Eliasson förnekat vad som påståtts. Hans berättelse har i dessa delar varit knapphändig och undanglidande och kretsat kring honom själv och varför han lämnat felaktiga uppgifter om sin bakgrund. Enligt tingsrättens bedömning är Lovisa Heds uppgifter så pass trovärdiga att de, i förening med den bevisning som åberopats av åklagaren, i sig kan ligga till grund för bedömningen av åtalet, även om det inte finns stödbevisning för varje enskild händelse. Tillförlitligheten av Lovisa Heds uppgifter om varje enskilt gärningsmoment kan emellertid påverkas av att hon kan ha blandat ihop händelser eller av olika anledningar inte haft en tillräckligt säker minnesbild av vad som inträffat. Av stor betydelse är också sådana omständigheter som är ägnade att ifrågasätta tillförlitligheten i de lämnade uppgifterna i det särskilda fallet.

27 B Närmare bedömning av gärningsmomenten Åtalspunkt 3, punkt 1 En helg under oktober/november 2012 tillbringade Robin Eliasson och Lovisa Hed tillsammans hemma hos Robin Eliassons mor i Halmstad. Enligt Lovisa Heds uppgifter uppstod bråk sedan hon inte velat köra Robin Eliassons mammas bil. Istället fick Robin Eliassons mamma köra. Lovisa Hed har berättat att Robin Eliasson på grund av detta vägrade att prata med henne under hela dagen och hon uppfattade honom som kall. När de sedan skulle gå och lägga sig i en bäddsoffa i arbetsrummet hos Robin Eliassons mor konfronterade Lovisa Hed honom och ställde frågor kring hans beteende. Enligt Lovisa Hed tog Robin Eliasson då strypgrepp och låste armen över hennes hals när hon låg ner i sängen. Hon har uppgett att hon inte kunde andas. Hon var livrädd och kunde inte slita sig loss och det blev även suddigt ett tag innan han släppte greppet. Hon fick inte ge ett ljud ifrån sig eftersom Robin Eliassons mamma sov i rummet intill. Robin Eliasson har uppgett att det stämmer att de varit i Halmstad för att hälsa på hans mamma och att hans mamma erbjöd sig att köra runt dem i stan. Det stämmer även att de sov i bäddsoffan i arbetsrummet intill Robin Eliassons mamma. Robin Eliasson har dock uppgett att helgen i Halmstad varit bra och att några bråk eller våldssituationer inte förekom vare sig under dagen eller kvällen. Han har ingen förklaring till varför Lovisa Hed säger att det varit bråk och våld. Lovisa Heds uppgifter har varit detaljrika såväl avseende det utövade våldet som var som föregått det medan Robin Eliassonsons berättelse framstår som torftig och undanglidande. Som ovan anförts vinner Lovisa Heds uppgifter om våld stöd i vad hennes behandlande psykolog Maria Nordell och vittnet Erik Olofsson har uppgett samt i de anteckningar som hon har åberopat. I belysning av det nu anförde och med beaktande av vad som i övrigt förekommit i målet om Robin Eliassons våldsbenägenhet och det sätt våldet utövats finner tingsrätten att Lovisa Heds

28 B uppgifter kan läggas till grund för bedömningen av åtalet i denna del. Gärningen, som i sig är att anse som misshandel, är därigenom styrkt. Åtalspunkt 3, punkt 2 Av Lovisa Heds uppgifter framgår att denna händelse inträffade när Lovisa Hed åkte för att hälsa på Robin Eliasson i Karlstad. Robin Eliasson mötte henne vid terminalen och de tog tillsammans bussen hem till honom. Robin Eliasson frågade Lovisa Hed om hon haft någon eller några sms eller telefonkontakter med andra. Lovisa Hed uppgav att hon endast haft kontakt med en väninna och återberättade vad som hade sagts dem emellan. Robin Eliasson kontrollerade då om det stämde och menade på att Lovisa Hed inte sagt hela sanningen. Enligt Lovisa Hed stängde han även denna gång av och blev helt kall. Hon berättar att när hon kom in i hans lägenhet gick han först in på toaletten varefter han smällde upp badrumsdörren och tog strypgrepp om hennes hals och tryckte upp henne mot en vägg. Lovisa Hed berättar att hon föll ihop på golvet. Nästa minnesbild hon har är att hon ligger på sängen och får flera slag i sidan på ryggen. Robin Eliasson har uppgett sig inte kunna minnas denna händelse. Han medger att han har ett starkt kontrollbehov och att han haft ett behov av att kontrollera vilka Lovisa Hed haft kontakt med och vad som sagts. Detta grundar sig i stor osäkerhet från hans sida. Han har bekräftat att det varit perioder med mycket bråk dem emellan. Robin Eliasson har såsom tingsrätten uppfattat hans uppgifter vidgått den yttre ramen för den åtalade händelsen. Han har vidare vidgått att han vid olika tillfällen utövat våld mot Lovisa Hed och att detta haft sin grund i hans starka kontrollbehov. Det påstådda våldet ligger i linje med sådant våld som enligt vad som i övrigt framgår Robin Eliasson inte varit främmande för. Vid en samlad bedömning är gärningen styrkt. Den är att bedöma som misshandel.

29 B Åtalspunkt 3, punkt 3 Lovisa Hed har berättat att bråk uppstod. Robin Eliassons kontrollbehov resulterade i ett flertal bråk och hon har uppgett att han ständigt blev misstänksam över de kontakter hon hade med vänner och familj. Han hotade även ofta i samband med bråken att han skulle ta sitt liv, antingen genom att hoppa ut genom fönstret eller att skära sina handleder med en kniv. Lovisa Hed har inte kunnat minnas händelsen exakt i detalj men minns att hon låg på golvet när han sparkade henne. Hon kan inte minnas exakt var han sparkade men berättar att hon haltade några dagar efter händelsen och att hon hade ont i magen och på ryggen. Robin Eliasson har medgett att han har sparkat Lovisa Hed vid tillfället och han minns att hon haltade dagarna efter. Han har uppgett att han knuffat in henne i en tavla så att hon flög in i väggen samt att han spottat på henne vid tillfället. Såväl Lovisa Hed som Robin Eliasson har berättat att denna händelse utspelade sig i Lovisa Heds lägenhet på Lidingö. Lovisa Hed har berättat om sådant våld som framgår av gärningsbeskrivningen, och även om visst ytterligare våld. Robin Eliasson har också kunnat minnas denna händelse och berättat att han knuffade ner Lovisa Hed och sparkat henne på benet, samt spottade henne i ansiktet (se nedan). När det gäller sparkarna har Lovisa Hed berättat att det var fråga om flera sparkar men uttryckt viss osäkerhet när det gäller om var dessa sparkar träffade. Hon minns att hon hade ont i magen ryggen och benet efter händelsen. Genom Lovisa Hed och Robin Eliassons uppgifter finner tingsrätten det styrkt att Robin Eliasson sparkade Lovisa Hed. Gärningen är i sig är att rubricera som misshandel. Åtalspunkt 3, punkterna 4-5 Lovisa Hed har berättat om våld som förekommit vid ett flertal tillfällen. Det handlade ofta om upptryckningar mot väggar och stryptag om halsen. Ofta kunde hon inte andas vid dessa tillfällen. Det var även tillfällen när de skulle sova och han höll fast henne så att hon inte skulle komma loss. Han blev ofta väldigt orolig efter