SAMMANTRÄDET TORSDAGEN DEN 10 APRIL 2003

Transkript

1 4-001 SAMMANTRÄDET TORSDAGEN DEN 10 APRIL ORDFÖRANDESKAP: LALUMIÈRE Vice talman (Sammanträdet öppnades kl ) Salafranca Sánchez-Neyra (PPE-DE). (ES) Fru talman! Jag vill bara informera er om att jag anmält att det fattas ett antal punkter i den debatt jag deltog i, i protokollet för sammanträdet den 8 april, i den del som handlar om frågestunden till kommissionen. Fru talman, jag ber er därför korrigera dessa misstag Talmannen. Tack, herr Salafranca Sánchez-Neyra. Vi skall självklart göra de ändringar som krävs, enligt era önskemål Tvätt- och rengöringsmedel Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A5-0105/2003) av Nobilia för utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tvätt- och rengöringsmedel (KOM(2002) 485 C5-0404/ /0216(COD)) Liikanen, kommissionen. (EN) Fru talman! Först och främst skulle jag vilja tacka utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, och i synnerhet deras respektive föredraganden Nobilia och Purvis för deras öppna och konstruktiva arbete med detta förslag. De framlagda ändringsförslagens beskaffenhet och antal visar att man har lagt ned mycket tankearbete och ansträngningar på att undersöka kommissionens förslag. I detta hänseende är jag förvissad om att den offentliga utfrågning som anordnades i februari där jag hade nöjet att delta tjänade som en nyttig introduktion till de mycket tekniska frågor som behandlas i förslaget. Syftena med kommissionens förslag kan kortfattat anges. De sammanfattas noggrant i Nobilias betänkande och lyder enligt följande: För det första att införa strängare tester för bestämning av biologisk nedbrytbarhet hos ytaktiva ämnen i tvätt- och rengöringsmedel; för det andra att utvidga räckvidden till att omfatta alla fyra typer av ytaktiva ämnen i stället för endast de två som omfattas för närvarande; och för det tredje att införa märkningsbestämmelser till fördel för konsumenten och miljön. 1 Begäran om upphävande av immunitet Inkomna dokument De interparlamentariska delegationernas sammansättning Rådets gemensamma ståndpunkt: se protokollet. De två första åtgärderna kommer påtagligt att förbättra skyddet av vattenmiljön med avseende på toxicitet, och den tredje åtgärden kommer också att vara till nytta för konsumenternas hälsa vad beträffar allergier. Dessutom innebär förslaget att all EU-lagstiftning om tvätt- och rengöringsmedel förs samman i en gemensam text för att den skall bli mer användarvänlig. Detta är således en kraftansträngning att förenkla EU:s lagstiftning. Förutom att presentera vad förslaget innehåller skulle jag också vilja säga ett par ord om lagstiftningsramens vidare bemärkelse. Jag gör detta i syfte att förklara varför man i förslaget har utelämnat vissa frågor. För det första, det här förlaget är en komplettering till, och inte en ersättning av, den övergripande lagstiftningen om kemiska ämnen, i synnerhet direktiven om farliga ämnen och preparat. Visserligen är inte tvättoch rengöringsmedel att anse som farliga med utgångspunkt i direktivet om farliga preparat. Vi behöver komplettera den allmänna övergripande lagstiftningen, inte för att tvätt- och rengöringsmedel är särskilt riskfyllda, utan på grund av att de i mycket stor omfattning släpps ut i vattenmiljön. Lagstiftning är berättigad även när det gäller ett kemiskt preparat med låg riskfylldhet om det, genom att släppas ut i tillräckligt stora mängder, kan medföra en risk för miljön. Vi behöver en förordning om tvätt- och rengöringsmedel för att tillfredsställa den sektorsspecifika begränsningen i den övergripande lagstiftningen. Lagstiftning om tvätt- och rengöringsmedel måste därför inriktas på vissa specifika frågor, givetvis huvudsakligen biologisk nedbrytbarhet hos ytaktiva ämnen. Det är därför viktigt att beakta förslaget som ett instrument för att införliva tvätt- och rengöringsmedel i den inre marknadens harmoniserade område, och som ett redskap för att hantera de därmed förbundna förpliktelserna, och inte som en slutlig ståndpunkt beträffande tvätt- och rengöringsmedel. Det här förslaget bildar en ram för att ta itu med frågor som relaterar till tvätt- och rengöringsmedel om och när dessa frågor uppstår. Det utgör också ett redskap för att bibehålla lagstiftningen uppdaterad som svar på tekniska framsteg och den ökade förståelsen och oron för miljön. Andra frågor som relaterar till tvätt- och rengöringsmedel och som inte tas upp i förslaget kommer emellertid att behandlas inom ramen för den övergripande lagstiftningen; till exempel behandlade vi under det senaste sammanträdet Lannoyes betänkande om nonylfenol och vår nästföljande debatt i dag är Schörlings betänkande om CMR-ämnen. Ett annat viktigt grunddrag i förslaget gäller undantaget för de ytaktiva ämnen som klarar de äldre testerna för bestämning av biologisk nedbrytbarhet, men som inte klarar de nya testerna. Undantag kommer endast att beviljas för de ytaktiva ämnen som man genom en

2 kompletterande riskbedömning kan bevisa att de inte utgör något hot mot miljön. Ett sådant undantag kan under inga omständigheter beviljas för användning i vanliga tvättmedel. Det här kommer endast att tillämpas vid särskild användning inom industrin eller institutioner där tonnaget har fastställts och tagits med i beräkningen i riskbedömningen. Den kompletterande riskbedömningen måste tillhandahålla tillräcklig information för att möjliggöra en korrekt utvärdering av miljörisken. Samtidigt bör onödiga tester undvikas. I det här avseendet kommer toxicitetstester endast att krävas om en medlemsstat särskilt begär detta i fall då osäkerhet kvarstår. Testernas krav bedöms därför vara minsta möjliga, förenliga med en tillförlitlig utvärdering, på samma gång som djurförsöken minimeras och testernas totala kostnader begränsas. Kommissionen anser att förslaget utgör en rättvis och lämplig balans mellan den hållbara utvecklingens ekonomiska, sociala och miljömässiga pelare. Det kommer att ge ett högt miljö- och folkhälsoskydd, vilket krävs i fördraget, och detta till en rimlig kostnad Nobilia (UEN), föredragande. (IT) Fru talman, herr kommissionär! Jag tänker inte utnyttja den tid som står till mitt förfogande till att beskriva det arbete som utförts och vad det innebär i tekniska termer. Det är förmodligen redan tillräckligt välbekant. Detta säger jag inte för att skryta, utan för att peka på det omfattande arbete mina kolleger i miljöutskottet lagt ned och framför allt det engagemang de visat i sina många ändringsförslag. Jag vill tacka dem för det, för oavsett det generella målet att införa de egna idéerna i ett betänkande kan det inte råda någon tvekan om att slutmålet varit att förbättra själva betänkandet och dess effektivitet när det gäller att skydda medborgarnas intressen. Jag måste också tacka skuggföredragandena från samtliga politiska grupper för deras förståelse och deras beredvillighet att hjälpa till. De utarbetade minst åtta kompromissändringsförslag, vilkas olika idéer, målsättningar och förslag har upptagits. Enligt min egen ödmjuka uppfattning har följaktligen den text som lämnade utskottet för miljö för att landa i kammaren ett betydligt allmännare stöd än man hade kunnat vänta sig när kommissionen lämnade sitt förslag till parlamentet. Detta är som sagt inte något jag säger för att framhäva mig själv, utan för att framhålla det förtjänstfulla arbetet från alla de kolleger som har engagerat sig i detta betänkande. Man kan naturligtvis inte säga att betänkandet är uttömmande när det gäller problemen i samband med tvättmedel. Fortfarande måste vi lyfta fram flera aspekter som vi måste uttala oss om. Jag tänker till exempel på hur vi skall ställa oss till fosfaterna, hur vi skall ställa oss till den anaeroba nedbrytbarheten för ytaktiva ämnen eller de gränsvärden som skall bestämmas för nedbrytbarheten för tvättmedlens övriga komponenter. Det är bland annat därför som alla är överens om att vi måste ge kommissionen en tidsfrist för att komplettera sitt förslag. Man kan säga att det som varit viktigt i arbetet med ändringsförslagen har framför allt varit strävan att göra förslaget till resolution och dess slutsatser mera användbara, funktionella och organiska till sin utformning. Detta har varit strategin för arbetet. Inom ramen för det arbetet har det emellertid också funnits en strävan att uppnå ytterligare två mål, förutom att göra de föreslagna normerna mera användbara, funktionella och organiska: det första målet är att i praktiken ta större hänsyn till de små och medelstora företagen, något som framför allt kommer till uttryck genom undantagsinstitutet, förhoppningsvis utan att vi gör avsteg från skyldigheten att hela tiden förstärka miljöskyddet, skyddet av människors hälsa och djurens välfärd. Det andra målet gäller systemet för märkning, som äntligen blir obligatoriskt. Det målet gäller strävan efter en större medvetenhet från konsumenternas sida när de gör sina val, utan att man därför på minsta sätt förringar, utan snarare förstärker, det viktiga arbete som utförs av de organisationer som verkar för att skydda konsumenterna. Låt mig emellertid återkomma ett ögonblick till det faktum att den förordning som behandlas sannerligen inte är heltäckande när det gäller de komplexa frågeställningarna i samband med tvättmedel. Detta säger jag inte för att kritisera kommissionens arbete, utan snarare för att peka på ytterligare två aspekter som hänger samman med det, men även med tidigare regler om tvättmedel: den första, som jag nämnde i början av mitt inlägg, var kommissionens strategi när det gäller att ta itu med problemet, en strategi som gick ut på en gradvis tillämpning av normerna. Den andra, som nästan motiverar den första, är nödvändigheten av att låta en utomstående organisation genomföra själva tillämpningen, i det här speciella fallet en vetenskaplig kommitté. I arbetet med ändringsförslagen till förordningen har vi försökt värdera de förslag som skickats till utskottet och att lägga fram dem som bedömdes som politiska, och inte tekniska, för behandling i parlamentet. Detta är dessutom en arbetsmetod som godkänts av föredraganden och skuggföredragandena. Om därför de båda aspekter som angavs ovan är sanna vilket de är och om det är sant att arbetet i utskottet för miljö har varit fruktbart och samstämmigheten stor, så väcker det förvåning att vissa kolleger har lagt fram ytterligare ändringsförslag i kammaren. Detta sagt utan att jag vill beröva dem deras rätt att ha en egen åsikt. Men låt mig i det sammanhanget säga att jag instämmer i ändringsförslagen 47, 52, 53 och 60, som utan tvekan tillför ytterligare viktiga aspekter. Däremot förhåller jag mig i stort sett neutral när det gäller ändringsförslagen 56 och 61, som enbart flyttar olika argument inom ramen för förordningen, medan jag måste uttrycka ett kraftig avståndstagande från resterande ändringsförslag. Inte på grund av att jag à priori vill förneka deras innehåll. Inte heller på grund av att de delvis strider mot den eniga uppfattning som uttryckts i utskottet, utan snarare på

3 grund av att det inte är självklart att de skulle förstärka skyddet i texten om de skulle antas. De skulle snarare äventyra den organiska helhet, funktionalitet och användbarhet som jag nämnde tidigare och som bygger på ett gradvis införande av ny lagstiftning, grundad på en vetenskaplig strategi Purvis (PPE-DE), föredragande av yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi. (EN) Fru talman! Utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi välkomnar detta direktiv. Härigenom kommer den lagstiftning som berör tvätt- och rengöringsmedel att till fullo gås igenom och moderniseras. Det är ett framsteg för både producenter och konsumenter, såväl som för miljön. Vi kunde emellertid under vår behandling fastställa vissa brister som, vilket jag med glädje konstaterar, kommer att rättas till genom många av de föreslagna ändringsförslagen i Nobilias betänkande. I kommissionens förslag skiljer man inte mellan till exempel ett tvättmedel som framställts och saluförts av ett internationellt företag i stora volymer för en masskonsumtionsmarknad, och å andra sidan en nischprodukt som framställts i liten mängd ofta av små eller medelstora företag och för en särskild tillämpning. Exempel på det senare är rengöringsutrustning för mejerier eller operationssalar. I det förra exemplet kan man med lätthet följa bestämmelserna i förslaget till direktiv vad gäller testmetoder och undantagsförfaranden, och det finns alltid gott om alternativ, men när det gäller den mindre specialiserade produkten kan detta utgöra ett hinder som eliminerar en nyttig, till och med en central, produkt. Jag är därför glad över att utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd har godtagit det väsentliga i vårt förslag om ett undantagsförfarande i flera steg som sådana producenter kan åberopa. Vi föreslog även en upphävandeklausul så att kommittéförfarandet automatiskt kan upphöra efter åtta år och endast förnyas om det vid den tidpunkten anses lämpligt. Detta är grundat på det förfarande som inledningsvis infördes på området finansiella tjänster för att parlamentet skulle kunna behålla vissa kontrollåtgärder över det spirande kommittéförfarande som utvecklades inom Europeiska unionen. Som företrädare för utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi är jag glad över att kunna rekommendera ett stöd för Nobilias betänkande, men jag skulle föreslå att ändringsförslagen 5, 15, 20, 33 och 40, som delvis sammanfaller med annan relevant lagstiftning, borde förkastas. Inte heller kan vi stödja de ändringsförslag som i sista stund lämnats in av Verts/ALE-gruppen. I övrigt kan vi helhjärtat stödja Nobilias betänkande Florenz (PPE-DE). (DE) Fru talman, ärade kommissionär! Det gläder mig att vi i dag har tillfälle att diskutera direktivet, inte så mycket därför att jag skulle vara särskilt förtjust i just tvättmedel, utan helt enkelt därför att betänkandet visar att Europeiska unionen börjar röra sig bort från den så kallade end-of-pipepolitiken för att i stället utveckla alltfler miljövänliga, ekonomiskt och socialt hållbara produkter. Vi vill med andra ord motivera industrin att steg för steg övergå till andra produkter och inte bara satsa på katalysatorn, reningsverket eller de stora avgassystemen i slutet av kedjan. Det är tvärtom längst fram i början av processen som vi behöver nya, hållbara produkter. Direktivet för oss ett steg i riktning mot den inre marknaden eftersom det syftar till att harmonisera många av dagens nationella bestämmelser i Europa för att nå lika och jämförbara kriterier för godkännande och åtgärda konkurrenssnedvridningen på området. Herr kommissionär! Jag är därför glad att ni deltog i PPE-DEgruppens utfrågning och att samarbetet mellan miljöområdet och er avdelning har utvecklats ovanligt positivt de senaste åren. Det är inte bara konsumenten som tjänar på en sådan politik, utan även miljön, vattenmiljön och inte minst den inre marknaden, vilket är särskilt angeläget för mig. Att t.ex. den biologiska nedbrytbarheten steg för steg måste få en annan prioritet är uppenbart. Mauro Nobilia har lagt fram ett mycket bra förslag som jag stöder helt. Låt mig spontant kommentera ändringsförslagen från De gröna: Alla är inte felaktiga, som jag ser det, men återigen tenderar de att lägga fram förslag som endast kan genomföras av de som är tillräckligt stora och automatiskt manövrerar ut de små. Detta är ett typexempel på en politik som motarbetar de medelstora företagen eftersom det enbart är de mycket stora företagen som klarar hindren. Som kollegan Purvis redan har visat riskerar vi med en sådan lagstiftning att försvåra för dem som vi egentligen vill uppmuntra att utnyttja olika nischer. Så får det inte gå till, vi skall skydda dem. Därför måste vi utveckla en viss tolerans. Det kommer givetvis inte att stanna vid tvätt- och rengöringsmedlen, utan vi har också tagit upp kampen mot fosfaterna. Alla producenter bör känna till att ett förbud närmar sig steg för steg, dock inte från en dag till en annan, utan inom en rimlig tidsfrist som ger företagen möjlighet att ställa om produktionen. Detta är mycket viktigt och principiellt den strategi som vi i fortsättningen kommer att följa. Jag har insett att parlamentet inte bör ta sig vatten över huvudet. Som lagstiftare och medlagstiftare kan jag inte avgöra från vilken gräns tvättmedlen skall märkas med uppgift om parfymämnen. Det finns förslag på 50 milligram och 500 milligram. Herr föredragande! Ni fattade det enda raka beslutet när ni sade att vi bör överlåta detta till experterna, för om de får bestämma kommer det europeiska direktivet att löpa i rätt riktning. Det är mycket oroande att undersökningarna visar att de största problemen med tvättmedel beror på att vi uppenbarligen inte klarar av att dosera medlet. Inställningen bland de berörda dit hör också jag tycks vara att man alltid använder samma mängd tvättmedel i maskinen och att doseringen därmed

4 överskrids vid olika tvättmängder, dvs. vid mindre antal kilon tvätt. Här måste vi alla ta oss i kragen. Jag medger att jag hittills inte har lagt in tvätt i tvättmaskinen alltför ofta. Men jag vill gärna lära mig och skall uppmuntra min fru att instruera mig. Alla berörs således av detta, inte bara lagstiftarna, inte bara industrin, utan även medborgarna. När vi inser detta är vi på rätt väg Sacconi (PSE). (IT) Fru talman! Jag vill än en gång uttrycka mitt fulla stöd för kommissionens förslag. I denna förordning sammanförs de fem direktiv som för närvarande finns på området nedbrytning av ytaktiva ämnen. Jag vill också tacka för det arbete som föredraganden utfört, ett arbete som bidrog till att göra förslaget mer organiskt och som garanterade en mycket konstruktiv relation med de andra grupperna, vilket gjorde det möjligt att lägga fram en produkt för omröstning i kammaren som till största delen har ett enhälligt stöd. De viktigaste aspekterna av denna lagstiftning är hälsan, konsumenternas säkerhet samt skyddet av och hänsynen till miljön. Ändringsförslagen, som åter läggs fram för min grupps räkning, är just de ändringsförslag som syftar till att bättre garantera de målen samt de mål som inspirerats av de tre principer som ligger till grund för arbetet i utskottet för miljö: försiktighetsprincipen, principen förorenaren betalar och ersättningsprincipen. Det faktum att man begränsat förordningens tillämpningsområde till enbart nedbrytbarheten för ytaktiva ämnen i tvättmedel begränsar inte dessa principers tillämpbarhet. Jag anser i själva verket att den anaeroba nedbrytbarheten, nedbrytningen av de viktigaste icke ytaktiva organiska ingredienserna och fosfaterna borde bli föremål för motsvarande reglering, eftersom det skulle bli ett komplement till bestämmelserna om tvättmedel. Jag håller slutligen med dem som hävdar att normer för enskilda produkter bör införas i syfte att skapa strängare regler när det gäller säkerheten, användningen och miljöskyddet, jämfört med vad som redan anges i den övergripande lagstiftningen. Därför begär vi samfällt att kommissionen skall lägga fram ett nytt lagförslag med syftet att gradvis förbjuda sådana ämnen eller att begränsa deras användning inom tre år efter det att den förordning vi här diskuterar har trätt i kraft. Slutligen, när det gäller denna typ av produkter som används dagligen, borde det vara lämpligt med en enda typ av märkning, en märkning som gör det möjligt för konsumenten att känna igen, och för tillverkaren att saluföra, produkter som har mindre inverkan på miljön Davies (ELDR). (EN) Fru talman! Jag är säker på att alla ledamöter i kammaren är mycket glada över att kunna bidra till kommissionsledamotens strävan att minska mängden lagstiftning i författningssamlingen, i det här fallet genom att minska fem eller sex direktiv till endast ett. Ledamöterna i kammaren har kritiserats av Europeiska miljöbyrån för att vara allt annat än ambitiösa i synnerhet för att inte ha insisterat på en avveckling av fosfat inom hela Europeiska unionen. Man har sagt att vi har sålt ut fabrikanterna av tvätt- och rengöringsmedel. Beroende på olika uppfattningar kan ett glas vara halvfullt eller halvtomt; vid en jämförelse kan de ändringar som föreslagits av föredraganden, och som har partiöverskridande stöd, till stor del stå för det halvfulla alternativet. De representerar ett betydande steg framåt eftersom de skärper kraven på användningen av särskilda tvätt- och rengöringsmedel, förbättrar förslagen om märkning av potentiella allergiframkallande ämnen, garanterar att man tagit hänsyn till utvecklingen av testmetoder som inte kräver djurförsök och fastslår grunden för förslag att eliminera fosfat genom att ta fullständig hänsyn till vetenskapliga rön. Dessa förslag är realistiska och försiktigt ambitiösa och de förbättrar enligt min mening kommissionens utkast till förslag. Jag är emellertid väl medveten om att vi bör se till så att vi säkrar ett partiöverskridande stöd ifall denna kammares förmåga att förbättra miljölagstiftningen skall göras gällande. Vi kan ibland avge en yttring vid första behandlingen för att säkerställa betydande ändringsförslag om genomgripande reformer, men dessa har ingen betydelse om vi inte kan nå en överenskommelse under andra behandlingen, om vi inte kan säkra den kvalificerade majoriteten; och för att göra framsteg måste vi ta hänsyn till såväl våra ambitioner för miljön som vårt berättigade intresse för industrin. Dagen efter vår omröstning om utvidgningen av Europeiska unionen var jag väl medveten om att detta skulle komma att bli svårare ju längre tiden gick. Vi riskerar att vara tvungna att röra oss med den mest långsamme ledamotens mycket långsamma steg såvida vi inte kan ena kammaren vid varje tillfälle. Min största farhåga för närvarande är att vi har ett ökande antal medlemsstater som rent av misslyckas med att rätta sig efter den lagstiftning som vi redan har om författningssamlingen. I Förenade kungariket förekommer det för närvarande nio miljödirektiv som redan borde ha införlivats då kommissionsledamoten tillträdde sitt ämbete, men inte något utav dessa har ännu genomförts. Ministrar går till ministerrådet och skriver under dokument som man har enats om efter medbeslutandeförfarandet och sedan kan de helt enkelt inte hålla sina ord. Man handlar enligt systemet men bryter mot reglernas andemening. Problemet är därför inte om glaset är halvfullt eller halvtomt utan att alltför många medlemsstater inte genomför lagstiftningen över huvud taget. Det borde vara angelägenhet nummer ett, inte endast för Europeiska miljöbyrån utan också för dem i denna kammare och inom kommissionen som intresserar sig för att se till att vi tillsammans går framåt för att förbättra Europas miljö de Roo (Verts/ALE). (NL) Fru talman! Jag vill rikta ett tack till kommissionsledamoten. Det är mycket bra

5 om lagstiftningen förenklas, från fem rättsakter till en. Kommissionsledamoten har dock även sagt att det här är bra för den inre marknaden. Det är tyvärr inte sant eftersom den inre marknaden ändå måste ha med mycket skilda saker att göra. Tyskland, Italien och några andra länder har förbjudit fosfat i tvättmedel. I vissa andra länder, som mitt eget land, är förbudet frivilligt. I andra länder, särskilt de nordiska länderna, tas fosfaterna bort i avloppsreningssystemet. I Sydeuropa och tyvärr även i Östeuropa är fosfater tillåtna. Man kan alltså inte säga att det här är bra för den inre marknaden. Alla partigrupper har dock slutit en kompromiss om åtta punkter och det här är en av dem. Det är jag mycket glad över. Vi säger till kommissionen att de måste ta sig en bra titt till på de vetenskapliga bevisen, av vilka det ändå framgår att fosfater är ett problem, inte bara i klassiska tvättmedel. Det finns ju tillräckliga alternativ till det. Det var det stora problemet för 30 år sedan, att alla de där tvättmedlen innehöll alldeles för mycket fosfater, varigenom tvål överallt kom ut i vattendragen och orsakade skum och gröna alger. Det problemet har övervunnits. Nu för tiden har vi dock små block i tvättmaskinen, vilka inte fanns för 30 år sedan och i vilka det fortfarande finns mycket fosfat, även i de länder som nu har förbjudit fosfater. Därför har jag anslutit mig till kompromissen. Undersök saken en gång till och ge industrin tre år att ta fram alternativ. Det går. Det gick bra för vanliga tvättmedel så det måste fungera även vad gäller de där blocken för tvättmaskiner. Sedan finns det ett problem till. Det är egentligen inte klokt att farliga ämnen, cancerframkallande ämnen, tillåts i tvättmedel! Jag är glad att majoriteten i det här parlamentet troligen strax kommer att uttala sig för att de inte längre får förekomma i vanliga, dagliga konsumtionsvaror som var och en använder. Naturligtvis förekommer vi på det sättet den kemikalielagstiftning som är på gång men det är inte vårt fel att kommissionen väntat så länge med att lägga fram den lagstiftningen. Ännu värre, den har fortfarande inte lagts fram och vi hoppas i hela parlamentet, i alla politiska partier, att kommissionen verkligen lägger fram den nya lagstiftningen före sommaren. Slutligen något om lukter. Ämnen som framkallar allergier, inte hos alla personer men hos vissa personer som inte tål dem, hör helt enkelt inte hemma i tvättmedel. Okej, det har vi inte beslutat. Vi har dock beslutat att tvättmedelstillverkarna mycket tydligt måste ange att medlet innehåller de här ämnena. Det ger människorna möjligheten att välja om de skall använda dem eller inte och det kommer antagligen att leda till att de stora tvättmedelsproducenterna i alla fall inte längre kommer att tillsätta de ämnena Blokland (EDD). (NL) Fru talman! Föredragande Nobilia har ytterligare en gång bevisat att ett så vardagligt föremål som tvättmedel kan omfatta invecklade tekniska aspekter. Kort sagt kan jag instämma med den linje som föredraganden stakat ut. Om vi vill bedöma tvättmedlen med sikte på handel och användning bör vi främst ta hänsyn till miljö- och hälsoeffekterna. Begränsningarna på handel och användning kan upphävas om det är fråga om nödvändiga tillämpningar som det inte finns några säkrare alternativ för. I det sammanhanget måste vi dock framför allt se till att omfattningen av den handeln och försäljningen över hela Europeiska unionen stannar på en så låg nivå att miljön och hälsan inte hotas. En annan viktig sak när det gäller fosfaterna. I några medlemsstater har de redan förbjudits. Ett EU-förbud tycker jag just nu är lite förhastat men bör övervägas på allvar. Om det finns andra aspekter som medlemsstaterna fastställt strängare lagar för så får de medlemsstaterna inta tvingas att ändra sina lagar. Slutligen, fru talman, så vill jag betyga mitt instämmande med föredraganden när det gäller märkningen. För lekmän är den mycket riktigt ofta obegriplig och förvirrande. Det måste räcka med enkla texter på produkter som godkänts efter grundlig utvärdering. Om de nyfikna konsumenter ändå vill veta mer så bör de rådfråga tillverkaren via dennes webbplats och via telefon Grossetête (PPE-DE). (FR) Herr kommissionär! Detta förslag till förordning är avsett att förenkla lagstiftningen och faller helt inom ramen för en hållbar utveckling, av det enkla skälet att det handlar om en miljöfråga, och en fråga som även kan sortera under folkhälsa och konsumentpolitik. Detta visar för övrigt tydligt hur dessa tre befogenheter eller områden hänger samman. Men det är också en fråga som berör den inre marknaden, och där ser man också alla ekonomiska konsekvenser av sådana beslut något min kollega Karl- Heinz Florenz träffande har beskrivit. Det handlar alltså om ett miljöproblem, eftersom det är lämpligt att utöva ett tryck mot de olika berörda aktörerna för att åstadkomma en väsentligt lägre användning av tvätt- och rengöringsmedel, som när den är överdrivet hög får skadliga effekter på vattnet. Det handlar även om en folkhälsofråga. Kan vi verkligen överblicka de konsekvenser det får för människors hälsa att vattnet förorenas genom utsläpp av sköljvatten som innehåller tvätt- och rengöringsmedel? Vi vill i själva verket alla se en väsentlig minskning av de volymer som används och av toxiciteten hos de olika beståndsdelarna i tvätt- och rengöringsmedel. Inom detta område bör man dock fastställa mål som är ambitiösa men möjliga att genomföra. Och även där kommer vi in på en konsumentpolitisk fråga, eftersom det är upp till konsumenterna, det vill säga var och en av oss, att rationalisera vår användning av tvätt- och rengöringsmedel. Det kan bland annat ske genom enkla rutiner som innebär att man minskar de doser som används och använder produkterna mer effektivt. För att kunna göra detta måste konsumenterna få tillgång till bättre information om användningssätt och

6 användningsvillkor, och verkligen bli medvetna om det stora ansvar som faller på dem inom detta område. Företagen inom branschen har redan gjort ansträngningar på detta område, via uppförandekodexar och anordnandet av informationskampanjer och kampanjer för att öka allmänhetens medvetande. Men dessa åtgärder är förmodligen fortfarande otillräckliga om man ser till de ekologiska problemen på området och de nuvarande resultaten. Därför stöder jag i denna fråga föredraganden Nobilia, som går ett steg längre än kommissionen. Vi kommer ibland in på ett område som kan vara känsligt och inser givetvis behovet av att skydda företagshemligheter, men vi kräver samtidigt ökad information. Vi kräver att information av högsta kvalitet omedelbart skall vidarebefordras till den medicinska personalen som själv kan ansvara för att vidta åtgärder och fatta beslut inom detta område. Jag vill påminna om att den medicinska personalen självklart också måste iaktta sekretess i arbetet. Det är absolut nödvändigt att fortsätta forska inom detta område för att hitta ämnen som är lika effektiva i hygienavseende, men mindre skadliga för miljön. Det handlar här om att hitta produkter som är mer biologiskt nedbrytbara. När det mer specifikt gäller frågan om djurförsök som vi redan diskuterat tillräckligt i denna kammare, bland annat i samband med att vi skulle yttra oss om kosmetikafrågan så gäller det att så långt som möjligt uppmuntra användning av in vitrotestmetoder och andra alternativa metoder. De olika åtgärderna måste givetvis utformas i nära anslutning till EU:s lagstiftning, bland annat de åtgärder vi förbereder inom området för kemiska ämnen, detta i syfte att anta en samstämmig politik inom olika områden Bowe (PSE). (EN) Fru talman! Jag välkomnar detta förslag. Det är tid att vi gör något åt tvätt- och rengöringsmedlen eftersom det förekommer ett betydande problem förbundet med tvätt- och rengöringsmedel och dess inverkan på vattenkvaliteten över hela Europa. Genom hela vårt vattensystem, i våra större floder och ända ned till havet kan vi se effekterna av dessa ämnen som dagligen pumpas ut i miljön. Jag välkomnar därför de förslag som innebär utvidgade tester för bestämning av biologisk nedbrytbarhet och allmänt strängare bestämmelser om biologisk nedbrytbarhet, och som kräver tydligare märkning och information. Allt detta är positivt eftersom det förenklar och förtydligar förslagets administrativa förfaranden. Föredraganden och skuggföredraganden har förvisso arbetat väl tillsammans för att lägga fram detta paket som förtjänar kammarens stöd. Jag vill emellertid ställa en fråga. Har man gjort tillräckligt, i synnerhet vad beträffar frågan om fosfater? Fosfater är den huvudfråga som ligger dold i förslaget. Fosfater är utlösaren och ofta den tydliga orsaken till övergödning i många olika vatten över hela Europeiska unionen. Vi känner till att tvätt- och rengöringsmedel är en betydande fosfatkälla. Om man tog bort fosfater från tvätt- och rengöringsmedel skulle man förmodligen sänka fosfathalten i våra floder, sjöar och hav i sådan utsträckning att vi inte skulle behöva oroa oss för övergödningsproblemet igen. I förslaget behandlar man inte denna fråga genomgående. Vi kanske blir tvungna att se över det på nytt i framtiden. Vi kan inte låta det ligga till en annan dag. För om vi gör det kommer vi att upptäcka att som en följd av utvecklingen i östra och centrala Europa har vi fått ett bestående problem med övergödning som orsakats av fosfater i floder över hela unionen. Om det uppstår problem med detta förslag i dess nuvarande form innebär det att vi inte har gjort tillräckligt beträffande fosfater. Vi måste ta itu med den frågan Schörling (Verts/ALE). Fru talman! Det har varit en spännande resa fram till detta betänkande. Naturligtvis är jag, liksom mina kolleger, mycket glad över att vi får ett direktiv som skärper reglerna för rengöringsmedel, eftersom det absolut behövs. Man kan dock fråga sig om det är tillräckligt, vilket även föregående talare ifrågasatte. Mitt svar är att det självklart hade varit önskvärt med ett mycket skarpare uttalande än vad som nu har blivit resultatet. Det är framför allt på två punkter som jag ser att de ändringsförslag som vi har lagt fram kan göra stor nytta, nämligen ändringsförslag 48 om miljömärkning och ändringsförslag 55 om tröskelvärden för biologiskt nedbrytbara ämnen. När det gäller det senare, dvs. kravet på biologisk nedbrytbarhet, utgör det absolut en viktig del av denna lagstiftning, men kravet måste vara att detta skall anges i en artikel och inte i en bilaga. Det är också lämpligt mot bakgrund av medbeslutandeförfarandet och Europaparlamentets medverkan i lagstiftningen. I kommissionens förslag fastställs att om ett ytaktivt ämne klarar testet för fullständig biologisk nedbrytbarhet, skall det inte krävas ytterligare tester för att ämnet skall få släppas ut på marknaden. Jag anser att det inte är tillräckligt. Det faktum att ett tvätt- och rengöringsmedel har klarat testet för biologisk nedbrytbarhet utesluter inte att det kan ha genererat andra mycket svårnedbrytbara metaboliter som kan ställa till väldigt stora problem för miljön. Av svenska studier har det framgått att det finns alltfler kemikalier och ingredienser i rengöringsmedel som inte har ingått tidigare. Det är därför inte tillräckligt att bara se till den biologiska nedbrytbarheten. Bara några korta kommentar om märkning, vilket jag förespråkar. Konsumenterna måste få välja. Bra miljöval, vilket Svenska naturskyddsföreningen verkligen har gått i bräschen för, har gjort att jag tror att vi har de absolut säkraste tvättmedlen som finns i handeln i världen i dag. Det är konsumenterna som genom sitt val har drivit fram denna utveckling. Därför vill jag att ni röstar för ändringsförslag

7 Bernié (EDD). (FR) Fru talman! Jag vill gratulera föredraganden till ett arbete av hög kvalitet och till att han velat föra in fördragets artikel 174 om miljöpolitik i förordningens text. En förordning, i synnerhet inom detta område, bör nämligen inte nöja sig med att säkerställa den fria rörligheten för tvätt- och rengöringsmedel på den inre marknaden. Kort sagt får artikel 95 i fördraget inte gå före en försiktig och rationell användning av naturtillgångarna. Det vore att anlägga ett väldigt närsynt perspektiv på saker och ting. De gynnsamma effekterna av den nya förordningen är många. Jag skall bara nämna två av dem. Förbättrad märkning, som gör att konsumenten garanteras en så exakt information som möjligt tack vare tydliga och lättbegripliga etiketter. Begränsningar i användningen av farliga så kallade ytaktiva ämnen, som är skadliga för miljön eftersom deras biologiska nedbrytbarhet är mycket låg, och hälsovådliga för människor som dagligen hanterar dessa tvätt- och rengöringsmedel. Jag tänker framför allt på cancerogena, mutagena och toxiska ämnen som är erkänt skadliga. Genom detta betänkande återkommer också frågan om förbud mot djurförsök. Min ståndpunkt härvidlag har inte ändrats. Jag tycker det är bra att man går ifrån dem, givetvis under förutsättning att alternativa och säkra testmetoder finns att tillgå, bland annat vad gäller metaboliter. Låt oss inte upprepa samma misstag som vid översynen av direktivet om kosmetiska produkter, då djurförsök förbjöds utan att man såg till att det fanns tillförlitliga ersättningsmetoder. När det gäller undantag måste medlemsstaterna själva ha kontroll över godkännandena för utsläppande på marknaden. På denna punkt stöder jag föredragandens strategi. Det gäller också att se upp så att de små och medelstora företagen inte missgynnas på en marknad för tvätt- och rengöringsmedel som domineras av fyra till fem tungviktare, som inte kommer att få några större problem med detta nya regelverk. Små och medelstora företag som tillverkar tvätt- och rengöringsmedel som framställs i små volymer, så kallade särskilda produkter för användning inom industrin och vid institutioner, är däremot verksamma i affärssegment av mindre omfattning. Dessa företag kommer att få mycket svårt att anpassa sig till normerna Marques (PPE-DE). (PT) Fru talman, herr kommissionär, mina damer och herrar! Vi behandlar nu ett förslag till förordning från kommissionen vars syfte är att revidera och uppdatera lagstiftningen om tvätt- och rengöringsmedel, i linje med en trend som går tillbaka till En annan avsikt med förslaget är att bidra till den fria rörligheten för tvätt- och rengöringsmedel på den inre marknaden. Jag vill gratulera Nobilia till det betänkande han har lagt fram för oss, vilket jag stöder till fullo. Jag anser, i likhet med Purvis föredraganden av yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi som jag vill ta tillfället i akt att gratulera, att denna förordning är ett framsteg för både producenter och konsumenter av tvätt- och rengöringsmedel. Jag vill dock framföra ett antal synpunkter när det gäller två frågor, som enligt min mening är ytterst viktiga och som jag behandlade i de ändringsförslag jag lade fram i industriutskottet. För det första välkomnar jag det faktum att man i förordningens företal uttryckligen erkänner att det behövs en utvärdering av frågor som rör fosfatinnehåll och tvätt- och rengöringsmedels biologiska nedbrytbarhet, och att man slår fast kommissionens skyldighet att inom tre år redovisa utvärderingens resultat för parlamentet och rådet. Vi kommer följaktligen att vara i stånd att bedöma det framtida behovet av bestämmelser på det här området. Den andra frågan, som tyvärr inte antogs i utskottet, handlar om tillverkares plikt att ge all hälso- och sjukvårdspersonal en förteckning över samtliga beståndsdelar i ett tvätteller rengöringsmedel. På detta område anser jag att det är mycket viktigt att låta medlemsstaterna dels utse ett eller flera organ som skall ansvara för att ta emot den typen av information, dels vidta sådana åtgärder som krävs för att se till att de organ och den hälso- och sjukvårdspersonal som ansvarar för att ta emot denna information ger nödvändiga garantier om sekretess. Den här typen av information får endast användas när det finns ett medicinskt behov av att vidta förebyggande och botande åtgärder, särskilt i nödfall, och det är medlemsstaternas ansvar att se till att denna information inte används för andra syften. Information om beredningar är ytterst känslig och får endast överlämnas till organ eller anställda inom hälsooch sjukvård som är bundna av sekretessplikten. Den här typen av information får dessutom endast användas i syftet att behandla sjuka människor Lund (PSE). (DA) Fru talman! Jag tycker också att det är ett bra förslag. Det är viktigt att vi kan garantera fri rörlighet när det gäller tvätt- och rengöringsmedel. Men jag tycker att det är ännu viktigare att de tvätt- och rengöringsmedel som kommer ut på marknaden inte är skadliga för vare sig miljön eller människors hälsa och att vi som konsumenter alltid vet vad det är för dagligvaror vi köper i affärerna. Jag kan stödja förslagen om förbud mot användning av cancerframkallande och andra giftiga ämnen i tvätt- och rengöringsmedel och jag kan också stödja det kompletterande förslaget om att förbudet bör omfatta svårnedbrytbara kemikalier och kemiska ämnen som ger upphov till rubbningar i de endokrina körtlarna. Jag är överens med föredraganden om att de medlemsstater som har genomfört restriktiva bestämmelser beträffande användning av fosfater i tvättoch rengöringsmedel bör kunna hålla fast vid dessa bestämmelser, och jag tycker att det är viktigt att vi nu även på EU-nivå tar upp frågan om fosfater.

8 När det gäller märkningen är det naturligtvis viktigt att vi som konsumenter får upplysning om egenskaperna hos de ämnen som ingår i tvätt- och rengöringsmedel. Detta bör även gälla de ämnen som är allergiframkallande. Dessa ämnen omfattas av gemenskapsprogrammet för tilldelning av miljömärke, men det är uppenbart inte alla producenter som önskar delta i detta. De använder i stor utsträckning sina egna märken. Därför stöder jag ändringsförslag 48, som just går ut på att de som använder andra miljömärken skall ange på vilket sätt dessa skiljer sig från Europeiska unionens officiella miljömärke. Slutligen vill jag säga att jag fullt ut stöder ändringsförslagen angående en begränsning av djurförsöken. I den mån det finns alternativa metoder skall vi naturligtvis tillämpa dessa. Jag anser att vi när allt kommer omkring också bör sätta press på näringslivet och producenterna, i syfte att åstadkomma en utveckling av alternativa metoder där sådana ännu saknas så att vi i största möjliga utsträckning kan undvika djurförsök Breyer (Verts/ALE). (DE) Fru talman! Även jag ser förslaget som en besvikelse. Cancerframkallande ämnen borde egentligen ha utgått för länge sedan. Att fosfater skall tas bort är egentligen ett måste. Det är tragiskt att detta inte har lyckats. Dessutom är förordningen sämre än andra bestämmelser som t.ex. ramdirektivet för vatten när det gäller det stegvisa borttagandet av skadliga ämnen. Märkning är bara ett första steg. Valfriheten skall givetvis ha högsta prioritet. Men ännu viktigare är det egentligen att sambandet reds ut mellan allergi, eller kemisk överkänslighet, och exponering för kemiska ämnen detta är min kritik som tyvärr fick för lite plats i debatten. Förordningen fokuserar för mycket på effekterna på vattnet och för lite egentligen nästan inte alls på en bedömning av exponeringen för konsumenterna och arbetarna i produktionsprocessen. Herr kommissionär! Låt mig avslutningsvis framföra en vädjan. Vi lämnade in ett ändringsförslag för sent. Jag ber er ändå granska förslaget. Vi vet att vissa företag redan nu tillsätter bitterämnen i flytande tvättmedel för att barn inte skall råka dricka av medlet. Det finns fortfarande alldeles för höga dödssiffror rörande barn som har druckit av flytande tvätt- och rengöringsmedel. Jag ber er undersöka om man kan be företagen tillsätta bittermedel för att minska antalet dödsfall bland barn, även om detta ännu inte föreligger som ett ändringsförslag Korhola (PPE-DE). (FI) Fru talman! I det här betänkandet har samarbetet över partigränserna fungerat bra; för det vill jag tacka kollegan Nobilia. Själv har jag med belåtenhet följt med även min egen grupps skuggföredragandes, kollega Florenz, linje. Ett bra arbete av en man som erkänner att han endast två gånger i sitt liv använt tvättmaskin. Det kommer alltså att bli ett ganska bra och välbalanserat betänkande. När man diskuterar tvättmedel låter detta kanske onödigt högtidligt, men när man tänker på konsekvenserna för miljön har den här vardagliga frågan stor betydelse. På den tekniska sidan gör man nu rimliga framsteg så att användningen av tvättmedel skall belasta miljön så lite som möjligt. Däremot har tvättmedelsanvändarnas roll ägnats mindre uppmärksamhet. Jag tror att konsumenternas beteende i framtiden kommer att utgöra den mest betydande faktorn när det gäller att påverka tvättmedlenas belastning på miljön. Det räcker nämligen inte att man köper ett miljömärkt paket, man skall också kunna använda det på rätt sätt. Det är dock inte så lätt som det låter. För det första påverkar vattnets hårdhetsgrad doseringsbehovet. Mängden tvättmedel som behövs kan variera flerfaldigt mellan områden där vattnet är som hårdast och där det är som mjukast. Men det vore naturligtvis mycket frustrerande för den inre marknaden att tillverka flera olika förpackningar enligt hårdhetsgrad. Även tvättmängden och smutsighetsgraden påverkar doseringen. Om också notisen i bilaga 8 är förbättrad efter utskottets ändringsförslag, är den fortfarande alltför generell. Medelvärden är inte tillräckligt när det är exakt rätt mängd som är avgörande för konsumenten och miljön. En annan faktor som gör doseringen svårare är den ökade marknadsföringen av koncentrat. Doseringen av koncentrat är svårare om man i normala fall är van vid att använda större mängder. Användningen av koncentrat skulle dock ha många fördelar för miljön och konsumenten. Antalet förpackningar minskar och man gör avsevärda inbesparingar i transportkostnader. Därför borde man självfallet främja övergången till koncentrat, men endast om konsumenten förstår att använda dem på rätt sätt. Fastän direktivet för konsumentupplysningens del blev på hälft tror jag att tvättmedelstillverkarna på frivillig väg kan öka konsumenternas medvetenhet och på så sätt även minska belastningen på miljön. På samma sätt kan de nationella konsumentmyndigheterna genomföra kampanjer med vilka man riktar informationen till tvättmedelsanvändarna. Jag hoppas att det sker. Nu kan de verkligen inte två sina händer i den här frågan Corbey (PSE). (NL) Fru talman! Rengöringsmedel är nödvändiga men de är också en källa till föroreningar. Det kan renare och det måste vi visa den politiska viljan för i dag. I det sammanhanget vill jag först rikta ett uppriktigt tack till kollega Nobilia och skuggföredragandena. De har också gjort ett bra jobb för att förbättra kommissionens förslag. När det gäller fosfater återstår dock mycket att göra. Jag skulle vilja betona fyra saker. För det första måste vi ordna bra och tillräcklig forskning för att överbrygga kunskapsklyftan. Toxicitetstester är önskvärda och kan inte hoppas över.

9 Sådana ändringsförslag passar i politiken att arbeta bort bristen av kunskap om kemiska ämnen. För det andra måste kriterierna vara tydliga. En nedbrytbarhet på 60 procent räcker inte i sig. Det handlar naturligtvis om vad som finns i återstoden. I varje fall får den återstoden inte innehålla några mycket svårt nedbrytbara eller hormonstörande ämnen. Ändringsförslag 49 från PSE-gruppen är mycket tydligt i det avseendet. För det tredje måste det stå klart att undantag endast tillåts på mycket stränga villkor. Självklart måste det handla om industriell användning och får den gemensamma försäljningen inte innebära något hot mot miljön eller folkhälsan. Dessutom måste fördelarna för miljön påvisas. Undantag kan endast göras om det är till nytta för miljön och naturligtvis för folkhälsan. Det måste också stå klart att ekonomiska kriterier under inga förhållanden får vägas in. Därför är ändringsförslag 47 mycket tydligare än övriga texter. Slutligen måste tydlig, ärlig och öppen information finnas tillgänglig. Inga vilseledande gröna etiketter utan ärliga upplysningar. Producenterna måste i möjligaste mån ansluta sig till den europeiska miljömärkningen. I varje fall måste den europeiska miljömärkningen vara riktningsangivande. Det är enda sättet att skapa klarhet för konsumenterna Bowis (PPE-DE). (EN) Fru talman! När vi anlände denna morgon fanns det en påtaglig cigarrlukt i kammaren. För ett ögonblick trodde jag att det var någon ny beståndsdel som uppvisades i det rengöringsmedel som hade använts för att rengöra kammaren kvällen före. Jag misstänker att det har mer att göra med undfallenhet mot det parlamentariska renluftsdirektivet i motsats till det parlamentariska varmluftsdirektivet vilket ofta genomsyrar våra debatter. Det är emellertid tvätt- och rengöringsmedel som vi diskuterar denna morgon och vi bör komma ihåg, som Florenz erinrade oss om, vad denna industri är uppbyggd kring: särskilt inom specialistområdet andra områden än inom hushållet är två tredjedelar producerat av små företag som sysselsätter omkring personer över hela Europeiska unionen. Det är därför riktigt att gratulera vår föredragande Nobilia till det skickliga sätt på vilket han har funnit en balans mellan miljömässigt intresse, konsumentval och konsumentupplysningar och industrins intressen, för att kunna lägga fram ett förslag som vi i dag kan förenas kring. Jag gratulerar honom till den skicklighet med vilken han har förhandlat fram de åtta kompromissändringsförslag som vi antog i utskottet. Dessa är inriktade på ett antal områden, däribland den kompletterande riskbedömningen av de ytaktiva ämnen som inte uppfyller kraven i testerna för bestämning av fullständig biologisk nedbrytbarhet, så att man genom en bedömning i flera steg kan ta hänsyn till exponering och risker. Han gjorde också rätt i att skärpa kommissionens ordalydelse, i fråga om att ge sjukvårdspersonalen tillträde till en detaljerad förteckning över alla beståndsdelar, genom att inte bara garantera läkarna tillträde utan också genom att säkra uppgifternas sekretess. Han hade rätt i att komplettera konsumenters tillgång till information genom att se till att konsumenterna med lätthet kan tillgå fullständiga förteckningar över de beståndsdelar som tillsätts till tvätt- och rengöringsmedel. Sedan gällde det kompromissen om fosfater. Jag lägger till ett antal av våra ändringsförslag, däribland mitt eget. Jag är övertygad om att han hade rätt i att vi borde be kommissionen gå igenom argumenten och sedan återkomma med ett förslag inom tre år. Argumenten förtjänar ett grundligt beaktande, men vi bör också vara medvetna om fosfaternas fördelar. Vi har lärt oss av våra skandinaviska kolleger att fosfater kan leda till att tvättoch rengöringsmedel används i mindre volymer och att också lägre vattentemperaturer är nödvändiga, förutsatt att det finns bra vatten och reningsverk. Jag vet inte, fru talman, om ni är en av de många som nu använder tabletter i tvättmaskinerna, men det har skett en utveckling mot en användning av tabletter som innehåller fosfat och som kan förbättra användningens effektivitet. Man bör komma ihåg undersökningarna från såväl Sverige som Nederländerna. Vattenverket i Stockholm kom fram till att vid användning av fosfatersättare förekom det i genomsnitt tio gånger mer uppslammade fasta substanser i avloppsvattnet, vilket ledde till en väsentlig ökning av slam; medan däremot fosfatprodukter upptäcktes vara mindre skadliga mot mikroorganismer vad beträffar ekotoxicitet. Forskning utförd av The Dutch Institute of Environmental Sciences (nederländska miljöforskningsinstitutet) visade att användning av fosfatfritt tvätt- och rengöringsmedel inte resulterade i någon förbättring av ytvattenkvaliteten och att det ledde till övergödning, i många fall värre än vad man erfarit då fosfatbaserat tvätt- och rengöringsmedel använts. Anledningen till detta är att alternativen upptäcktes vara så giftiga att de tog död på den livsnödvändiga djurplankton som livnär sig på alger och fytoplankton i naturligt balanserade sötvatten. Det här är ett förnuftigt förslag. Jag godkänner inte de ändringsförslag som har lagts fram av De gröna, som går för långt, inte minst vad gäller de tämligen absurda förslagen om ekomärkning. Det här är ett förslag som vi skulle ha kunnat anta under en behandling. Jag önskar lycka till och återigen gratulerar jag vår föredragande Ebner (PPE-DE). (IT) Fru talman, ärade kolleger! Den förordning vi just nu diskuterar är mycket viktig och brådskande. Jag anser också att det arbete som utförts av Nobilia som jag vill tacka har varit effektivt och, vilket Bowis mycket riktigt påpekade, ett mycket känsligt arbete, som har gett positivt resultat för alla berörda parter.

10 Jag är starkt övertygad om att vi måste göra mycket mer när det gäller miljöfrågorna. Jag vet att Europeiska unionen är pådrivande i denna fråga, även om vissa länder redan har infört förbud sedan lång tid tillbaka, till exempel när det gäller fosfater. Bland dessa länder återfinns även Italien. Under min tid i det nationella parlamentet, bland annat som ledamot av det behöriga utskottet, har jag bidragit till att utarbeta lagstiftning i denna riktning. De länder som ännu inte har någon lagstiftning på området, borde snarast förse sig med en sådan. Inte bara för att visa större förståelse och känslighet, utan för att garantera en större uppmärksamhet gentemot miljökraven och även för att ge konsumenterna bättre information. Jag kan inte instämma i en del av de invändningar som framförts i kammaren. Det gäller till exempel dem som kommer från en kollega från miljöpartiet. Som vanligt när förslagen inte kommer från rätt politiska sida ser hon enbart de negativa aspekterna det halvtomma glaset, så att säga och inte de positiva. Jag tycker i stället att det finns många, många positiva sidor som just gäller samtliga berörda parter. Frågan om test för toxiciteten har redan behandlats i direktivet om farliga ämnen, varför det är onödigt att införa dubbleringar genom denna förordning. Låt mig peka på ett problem som har tagits upp nyligen av olika experter och forskare, nämligen ökningen av hormonhaltiga ämnen i våra vatten, något som ger betydande effekter på den marina faunan, bland annat på fiskar som byter kön och som får problem med reproduktionen. Detta tror jag är en fråga som vi måste ägna mer uppmärksamhet i framtiden. För att kunna uttala sig i dessa frågor krävs det slutligen olika typer av expertkunskaper. Det räcker inte att man vet hur man laddar tvättmaskinen. Alla konsumenter berörs, och även om denna förordning är av ganska teknisk natur, så rör den i slutänden samtliga konsumenter, dvs. hela befolkningen ORDFÖRANDESKAP: ONESTA Vice talman Liikanen, kommissionen. (EN) Herr talman! Jag har med stort intresse lyssnat till debatten och noterat de olika farhågor som har uttryckts. Kanske skulle jag kunna dela in frågorna i sex grupper av ändringsförslag som jag en i sänder kan kommentera. För det första, ett antal ändringsförslag syftar till att förbättra ordalydelsen i kommissionens text och dessa kan godtas. Jag kommer att räkna upp dem senare. För det andra, ett antal ändringsförslag har anknytning till annan lagstiftning. Vad beträffar djurförsök har kommissionen och parlamentet samma målsättningar. Vad som skiljer oss åt är hur dessa målsättningar skall återspeglas i lagstiftningen. Kommissionen kan inte godta ändringsförslag där man för fram politiska ställningstaganden som går bortom förslagets räckvidd. Många ämnen och preparat är redan tillräckligt reglerade genom den övergripande lagstiftningen om kemiska ämnen. Det är onödigt och icke önskvärt att återigen hänvisa till dem i lagstiftningen om tvätt- och rengöringsmedel. För det tredje, det verkar finnas en önskan om att lägga fram förslag om fosfater, anaerob biologisk nedbrytbarhet och organiska beståndsdelar förutom ytaktiva ämnen. Kommissionen anser att dessa frågor inte är så pass brådskande att man bör upprätta en stadig vetenskaplig grund för lagstiftning. Att utvidga tester för bestämning av biologisk nedbrytbarhet till att i det här skedet omfatta alla ämnen och preparat skulle vara en illa avvägd och otillbörlig åtgärd. Jag skall återkomma till fosfater senare. För det fjärde, vad gäller märkning lagstiftningen om tvätt- och rengöringsmedel utgör ett tillägg till den övergripande lagstiftningen om kemiska ämnen och bör därför vara förenlig med denna. Kosmetika och tvättoch rengöringsmedel bör vara, och är, åtskilda i lagstiftningen. Jämförelsen mellan ett diskmedel, som är ett tvätt- och rengöringsmedel, och ett kemiskt liknande schampo, en kosmetisk produkt, är förledande men det är ett undantagsfall. Inget ytaktivt ämne i ett industriellt tvätt- och rengöringsmedel skulle någonsin användas i en kosmetisk produkt och inget kosmetiskt ytaktivt ämne skulle vara av användning i ett tvättmedel och än mindre i ett industriellt tvätt- och rengöringsmedel. Syftet med faktabladet över beståndsdelar är att tillhandahålla information till dem som behöver det, dvs. läkare som behandlar patienter som lider av allergier. Tillverkare har ett befogat intresse av att se så till att sekretessen upprätthålls. Medlemsstaterna har också rätt att begära information om beståndsdelar från tillverkarna för användning vid deras giftcentraler. För det femte, när det gäller undantag. Införandet av en livstidsgräns för tillverkare att lämna in kompletterande uppgifter som krävts av medlemsstaterna är en bra idé. Enligt våra juridiska sakkunniga måste kriteriet för att avslå undantag vara tydligt angivet i texten, i annat fall kan ett beslut att avslå undantag bli omöjligt att göra gällande i rätten. Ett minimum av uppgifter är nödvändiga för att bedöma begäran om undantag; det är vad vi har specificerat i bilaga IV; om en medlemsstat dessutom kräver ytterligare uppgifter för en bedömning har den rätt att kräva så mycket eller så litet uppgifter som den anser vara nödvändigt. På det här sättet möjliggör vi en bedömning i flera steg. Slutligen angående fosfater. Kommissionen har i skäl 31 lovat att ta hänsyn till fosfater om det finns en solid vetenskaplig grund för det. Kommissionens har i den här frågan prioriterat att upprätta en hållbar vetenskaplig grund för åtgärder på gemenskapsnivå. Det finns inget trängande behov för detta på EU-nivå. De medlemsstater som anser sig vara särskilt känsliga för fosfaters inverkan på miljön har redan vidtagit nationella åtgärder. I vissa fall gjordes detta för många år sedan och situationen i dessa länder har stabiliserats.

11 Varje åtgärd på EU-nivå bör tydligt förevisa den nuvarande situationens mervärde. Vi hoppas få en slutgiltig ståndpunkt från Vetenskapliga kommittén för toxikologi, ekotoxikologi och miljö angående fosfater i tvätt- och rengöringsmedel före utgången av detta år. Slutligen vill jag säga att kommissionen kan godta, i helhet eller delvis, ändringsförslagen 2, 4, 8, 17-19, 22 (delvis), 27 (delvis), men endast en del av ändringsförslag 37 och 53. Kommissionen kan i princip godta ändringsförslagen 3, 21, 31, 45, 46 och 52. De övriga ändringsförslagen är för kommissionen inte godtagbara Talmannen. Tack, herr Liikanen. Debatten är avslutad. Omröstningen kommer att äga rum kl Farliga ämnen och preparat (c/m/r) Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en andrabehandlingsrekommendation (A5-0099/2003) av Schörling för utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor om ändring för tjugofemte gången av rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (ämnen som klassificeras som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska) (15703/2/2002 C5-0013/2003 och 15703/2/2002.REV 2 COR 1 C5-0013/2003/COR 2002/0040(COD)) Schörling (Verts/ALE), föredragande. Herr talman, kommissionär, kolleger! Syftet med detta förslag till direktiv är att för tjugofemte gången ändra rådets direktiv 76/769/EEG som gäller begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat. Den nuvarande kemikalielagstiftningen anger att så snart ett ämne eller preparat har klassificerats som cancerframkallande, mutagent eller reproduktionstoxiskt, skall det införas i denna bilaga och inte släppas ut på marknaden. Detta förslag gäller 44 nya ämnen, som skall läggas till denna lista. Jag tror att vi alla är överens om att det är mycket bra att detta görs och om att vi naturligtvis skall anta förslaget om att lägga till dessa ämnen. När parlamentet behandlade detta ärende första gången ansåg vi att det fanns två brister i den nuvarande lagstiftningen som vi mycket gärna ville rätta till. Vi ansåg att vi inte behövde vänta på den nya kemikalielagstiftningen, utan att vi för folkhälsans skull ville vidta ändringar mera omgående. Den första bristen var att användning av CMR-ämnen, cancerogena, mutagena och reproduktionstoxiska ämnen, i konsumentprodukter inte var förbjuden. Det gäller bl.a. golvbeläggningar, leksaker för barn och textilier, som vi konsumenter kommer i kontakt med dagligen och där vi verkligen exponeras för dessa kemiska föreningar. Vi ville därför ha ett förbud. Den andra bristen gällde att vi naturligtvis ville ha ett förbud mot användning av CMR-produkter i kosmetiska produkter. Rådet har sedan dess avvisat parlamentets ändringar. När det gäller kosmetiska produkter har vårt förslag ändock blivit tillgodosett. Vid en förlikningsförhandling har man kommit överens om att förbjuda CMR-ämnen i kategori 1 och 2 i kosmetikadirektivet när den sjunde ändringen gjordes. Därmed kan sägas att parlamentets förslag beträffande kosmetiska produkter har blivit tillgodosett. När det gäller den förstnämnda typen av produkter fanns det tre huvudskäl till att rådet ville avvisa parlamentets ändringar. För det första ansåg man att det saknas vetenskapliga utvärderingar eller riskbedömningar för detta. Det har faktiskt gjorts riskbedömningar. Det har också funnits ett förslag från kommissionen om att då konsumenternas användning av kemiska medel inte kan kontrolleras kan säkerhet garanteras endast genom att man förbjuder cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen och preparat för allmänt bruk. Enligt min och utskottets uppfattning finns det ingen anledning att inte göra samma bedömning för användning av konsumentprodukter. Argumentationen går således inte ihop i det avseendet. För det andra hänvisade rådet till att det gäller ett mycket stort, obestämt antal produkter. För mig är det ett fullständigt häpnadsväckande argument. Det borde väl vara precis tvärtom. Om det nu finns så många produkter som t.ex. innehåller cancerogena ämnen, finns det väl verkligen anledning att agera i stället för att bara hänvisa till att eftersom det gäller en så stor mängd kan man inte göra något. För det tredje säger man att man kommer att ta upp denna fråga i samband med utarbetandet av den nya kemikaliepolitiken. Det är mycket bra, och jag är verkligen glad över det. Jag tror att det förslag som kanske kommer att kunna läggas fram inför parlamentet någon gång i juni om den nya kemikalielagstiftningen också kommer att beakta dessa produkter. Det kommer emellertid att ta mycket lång tid innan den lagstiftningen träder i kraft, så det hade varit bra om vi hade fått med denna ändring redan nu. Nu vid andra behandlingen hade man kunnat tänka sig att vi skulle lägga fram samma ändringsförslag. Jag har dock valt att inte göra det, och mina kolleger i utskottet var av samma uppfattning. Denna diskussion förde vi till sin spets när den tjugotredje ändringen antogs genom Nisticòs betänkande. Samma diskussion fördes då, och den utmynnade egentligen inte i någonting. Jag har

12 därför valt att rekommendera parlamentet att anta denna andrabehandlingsrekommendation om rådets gemensamma ståndpunkt med motiveringen att vi har fått våra förslag tillgodosedda när det gäller kosmetiska produkter. Vi har kommit till vägs ände när det gäller förslagen om den andra typen av produkter. Vi får ta detta som det är Liikanen, kommissionen. (EN) Herr talman! Först och främst skulle jag vilja tacka utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, och i synnerhet dess föredragande Schörling för hennes mycket konstruktiva behandling av det här förslaget. Syftena med det föreslagna direktivet är att garantera fri rörlighet för kemiska ämnen och preparat och att förbättra hälsoskyddet och konsumentsäkerheten genom att förbjuda att CMRämnen släpps ut på marknaden för allmänt bruk. Genom det föreslagna direktivet kommer man därför att införa harmoniserade bestämmelser i hela gemenskapen. Den 12 februari 2002 föreslog kommissionen ett direktiv i syfte att uppdatera den befintliga förteckningen över CMR-ämnen som förbjudits för konsumentbruk genom att lägga till ytterligare 44 ämnen. Genom att omfatta ämnen och preparat (såsom lim, rengöringsmedel för hushållsbruk och målarfärg) riktar sig kommissionens förslag mot de situationer som med all sannolikhet kan leda till att konsumenter utsätts för exponering. Det här är den femte gången som kommissionen har föreslaget en sådan uppdatering av förteckningen över CMRämnen. Om man har fastställt en risk för CMR-ämnen i varuartiklar så inskränks användningen av dessa artiklar separat från fall till fall baserat på riskbedömningen. För att sammanfatta: Kommissionen anser att dess förslag drar försorg om skyddet för konsumenthälsan, men att det även skyddar den inre marknaden genom införandet av harmoniserade regler. Jag vill därför be om ert stöd för antagandet av detta viktiga lagförslag Bowe (PSE). (EN) Herr talman! På den socialdemokratiska gruppens vägnar välkomnar och stöder jag detta förslag. Det är ett steg framåt att 44 nya ämnen som har erkänts som CMR-ämnen har lagts till förteckningen över förbjudna ämnen och att dessa kommer att avlägsnas från produkter och annan användning inom unionen. Det är sannerligen ett steg framåt när det gäller att skydda människors hälsa. Tvistefrågan om kosmetika tycks nu ha lösts och vi kan uttrycka vår tillfredsställelse över den överenskommelsen. Återigen är detta ett betydande steg framåt för kosmetikaanvändarnas hälsa. När det gäller frågan om kemiska ämnen i produkter ansluter jag mig till den ståndpunkt som uttrycktes i parlamentets betänkande att vi borde undersöka denna fråga mycket noggrant. Jag håller emellertid med kommissionen om att denna fråga har en mycket mer vittomfattande innebörd än att endast gälla kontroll av 44 kemikalier i vårt befintliga förslag och deras potentiella faror. Det står nu klart att denna fråga kommer att behandlas i den nya förestående kemikaliepolitiken. Vi kan därför uttrycka vår tillfredsställelse över att vi har gjort goda framsteg beträffande det här förslaget. Vi kommer kunna behandla frågan om kemiska ämnen i produkter, och en rad andra frågor, när vi inriktar oss på det kemikaliepolitiska förslaget som vi räknar med att kommissionen kommer att offentliggöra för en mer omfattande rådfrågning den 7 maj. Jag förväntar mig att vi kan inleda detta arbete under hösten. Jag kan därför, på den socialdemokratiska gruppens vägnar, rekommendera kammaren detta förslag och dess resultat, och jag ser fram emot att fortsätta vår konstruktiva dialog och vårt arbete med kommissionen Talmannen. Tack, herr Bowe. Debatten är avslutad. Omröstningen kommer att äga rum kl Krisen på den internationella kaffemarknaden Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är kommissionens uttalande om krisen på den internationella kaffemarknaden Liikanen, kommissionen. (EN) Herr talman! Kommissionen är väl medveten om de svårigheter som de fallande priserna på den internationella kaffemarknaden innebär för de åtskilliga jordbrukare i utvecklingsländerna vars livsuppehälle är beroende av kaffeproduktionen. De har mottagit förslag från medlemsstater och icke-statliga organisationer om åtgärder för att hantera denna kris. Vi stöder för närvarande initiativ inom ramen för Internationella kaffeorganisationen (ICO), en plattform för dialog mellan de kaffeexporterande och de kaffeimporterande länderna inom såväl den offentliga som den privata sektorn. Vi stöder ICO:s kafferesolution 407 och har krävt att European Coffee Federation skall genomföra en oberoende övervakning. Vi har också tagit upp frågan om ICO-medlemskap med Förenta staterna. Såsom föreslogs av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 19 november 2002 har vi begärt att ICO skall genomföra en världsomfattande jämförande analys av kaffeodlingsområden. Inom ICO har detta initiativ fått stort stöd av de kaffeproducerande länderna. I själva verket handlar problemet inte endast om kaffe. Det gäller många andra handelsvaror och handelsvaruberoende länder. Vi bör därför inte betrakta kaffe som en fristående fråga. Vi är för en långsiktig och sammanhängande strategi som bygger på omfattande

13 fortgående insatser för att ta itu med problemen inom handelsvaruberoende länder. Fallande och instabila priser är förvisso ett allvarligt hot mot en hållbar utveckling i vissa av världens fattigaste länder. Den långsiktiga lösningen är tvåfaldig: eftersom traditionella handelsvaror förblir den viktigaste källan till sysselsättning, inkomster och valutahandel i många av utvecklingsländerna bör insatserna inbegripa att den traditionella varusektorn görs mer konkurrenskraftig. Å andra sidan bör också alternativa icke-traditionella produktionskedjor utvecklas. Två nya meddelanden från kommissionen om landsbygdsutveckling och om handel och utveckling tillhandahåller en tydlig politisk ram för att ta itu med problemen med handelsvaruberoendet. Mot bakgrund av detta är vi ännu inte övertygade om att det förekommer något behov av att denna fråga behandlas i ett separat meddelande, som vissa har föreslagit. Vi håller för närvarande på att slutföra ett analytiskt arbetsdokument om de större utmaningar som hänför sig till handelsvaror. Flera av frågorna i Europaparlamentets resolution har analyserats. Efter att vi har fört diskussioner om detta analytiska arbetsdokument kommer vi att bedöma behovet av ett separat meddelande. Det har funnits krav på åtgärder vad beträffar handelspolitiken. Det finns emellertid ett begränsat manöverutrymme. De flesta av de kaffeberoende länderna tillhör de minst utvecklade länderna eller är en del av AVS-gruppen. I och med Allt utom vapeninitiativet har gemenskapen öppnat upp marknaderna för de minst utvecklade länderna och vi kommer att försöka få andra länder både utvecklade länder och länder under utveckling att följa vårt exempel. AVS-länderna har också ett mycket omfattande tillträde till EUmarknaden enligt befintliga avtal och tillträdet kommer att öka i och med Cotonouavtalet. Men endast marknadstillträde är emellertid inte tillräckligt. För att förbättra konkurrenskraften inom kaffesektorn och vidga basen för export i utvecklingsländerna behöver vi också stödja ett fullständigt införlivande av handelsfrågor i den långsiktiga utvecklingsstrategin för utvecklingsländerna. Som nämnts i Europaparlamentets resolution bör insatserna omfatta stöd till producenters satsningar på spridning, organisationsförstärkning och öppnande av nischmarknader. Framtida ekonomiska partnerskapsavtal med AVS-länderna, såväl som omfattande och sammanhängande utvecklingsbistånd, kommer att vara användbara för att stödja genomförandet av strategierna. Direktintervention på varumarknader genom prisstöd eller lagerförstöring erbjuder inte någon hållbar lösning. Dessutom innefattar Cotonouavtalet en resurs som kan användas för att dämpa fluktuationernas negativa effekter på AVS-ländernas exportintäkter FLEXsystemet. De länder vars exportintäkter drabbas av fallande priser på kaffe eller andra handelsvaror kan ansöka om kompensationsfinansiering i enlighet med denna resurs och vissa länder har redan gjort detta. Kommissionen förblir öppen för förslag till åtgärder från samtliga aktörer. Vi kommer att delta i den förestående ICO/Världsbankens rundabordskonferens och i det efterföljande mötet mellan ICO och rådet i London, och vi ser fram emot en positiv och konstruktiv diskussion som kommer att förbättra situationen för kaffeodlare och jordbruksarbetare i utvecklingsländerna Wijkman (PPE-DE). Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamot Liikanen för det inledande anförandet. Precis som han säger har priset på kaffe sjunkit dramatiskt under de senaste åren. Vi har i dag det lägsta realpriset på decennier, och det verkar inte särskilt troligt att priserna kommer att öka under överskådlig tid. Priset för själva råvaran är i dag ungefär en procent av priset på marknaden. En genomsnittlig kaffeodlare i Tanzania eller Kenya tjänar i bästa fall några euro i veckan. Det gör att han eller hon det är för övrigt ofta kvinnor som arbetar på kaffeodlingarna måste slita en vecka eller mer för att ha råd med en enda kopp kaffe i baren här i Strasbourg. Framtill slutet av det kalla kriget hölls priserna hyggligt uppe. Det gick att överleva på att odla kaffe. De senaste årens utveckling har emellertid varit förödande. Konkurrensen har hårdnat. En av många orsaker är att Världsbanken har hjälpt nya länder utanför Afrika att organisera storskalig odling av kaffe. Som så ofta har således subventioner, hur angelägna de än kan framstå i det enskilda fallet, kommit att skada prisbilden och därmed överlevnadsmöjligheterna för miljoner små kaffeodlare, framför allt i Afrika. Prisraset på kaffe har lett till en utbredd kris för tiotals miljoner kaffeodlare i många tiotals utvecklingsländer, där kaffet inte bara är en viktig källa till arbetstillfällen och inkomster på landsbygden utan också till valutaintäkt. Ett problem i detta sammanhang, vilket även Liikanen tog upp, är att det ofta förekommer en alltför ensidig odling. Det förstärker naturligtvis krisens konsekvenser. Så länge små kaffeodlare bara är beroende av en enda gröda, är och förblir deras ekonomiska situation oerhört känslig. Att diversifiera produktionen framstår således som oerhört viktigt, och det finns möjligheter som inte har tagits tillvara. Det förutsätter emellertid att man tar ett helhetsgrepp på odlingssystemet. Jag skall inte gå in på någon närmare vetenskaplig analys, men låt mig ge ett exempel: Kaffebusken kan inte användas som djurfoder i dag. Den innehåller koffein som djuren inte tål. Det intressanta är dock att det går att odla utmärkta, näringsrika svampar på restmaterial från kaffebusken. Dessa svampar, t.ex. shitakisvamp, har ett högt näringsvärde och ger ett mycket högre kilopris på marknaden än vad kaffe gör. När svamparna har gjort sitt och sugit upp koffeinet, då kan restmaterialet ges som foder till djuren. Plötsligt har man flera olika

14 inkomstströmmar och fler arbetsmöjligheter för den fattige kaffeodlaren. Det pågår för närvarande intressanta projekt, bl.a. i Colombia, för att främja en bredare syn på odlingssystemet. Det förutsätter dock, vilket säkert var och en förstår, kunskap från olika forskningsdiscipliner och inte en ensidig inriktning på en enda gröda. Liksom kommissionsledamot Liikanen, tror inte heller jag att det finns enkla och snabba lösningar. Frågan måste dock ändå tas upp, och det måste ske omgående inom ramen för hela Dohaprocessen, framför allt inom ramen för vårt fortsatta samarbete med de länder som är aktuella. Som vi antyder i denna resolution, kan en lång rad åtgärder vidtas på kort sikt, framför allt för att hjälpa de kaffeodlare som har hamnat i denna mycket besvärliga situation. Det borde vara möjligt att utnyttja de stora överskott som finns inom Europeiska utvecklingsfonden för att öka ansträngningarna i fråga om landsbygdsutveckling, en landsbygdsutveckling som då får en mer diversifierad form än en ensidig inriktning på enskilda grödor. Det borde också vara möjligt genom en dialog med de stora kaffeproducenterna och dem som säljer kaffet att se till att bättre löner betalas till de fattiga kaffeodlarna. Jag har bara hunnit beröra några få aspekter på denna fråga. Jag tackar för Liikanens inlägg och jag ser fram emot en fortsatt dialog Kinnock, Glenys (PSE). (EN) Herr talman! Förra veckan i den gemensamma parlamentariska AVS EUförsamlingen antog vi enhälligt en resolution om kaffe. Vi krävde brådskande åtgärder för att mildra effekterna av varuprisernas instabilitet i AVS-länderna. Vi har anslutit oss till en kör av röster från det spanska parlamentet, den amerikanska senaten och representanthuset som kräver förändring. Tjugosju AVS-länder är beroende av kaffeproduktionen. Det är dessa bakgrundsfakta, som kommissionsledamoten skildrade, som förklarar varför det är så allvarligt att priserna på den internationella kaffemarknaden har fallit med mer än 60 procent under det senaste decenniet. I dag kräver parlamentet i sin resolution att åtgärder vidtas. Världssamfundet med EU inberäknat har nu ett ansvar att inrikta sig på prisraset på den internationella kaffemarknaden och att mildra det fasansfulla lidande som Wijkman talade om 25 miljoner fattiga jordbrukare som är beroende av kaffeproduktionen och de samhällen som de lever i. EU yvas över att ha en handels- och biståndsstrategi för internationell solidaritet. Det är förvisso något som vi siktar på, och vi har även de nödvändiga politiska instrumenten. EU:s medlemsstater utgör 15 av de 21 importländer som är medlemmar av Internationella kaffeorganisationen. Det gör oss till en nyckelaktör på marknaden och med ett huvudansvar gentemot de kaffeproducerande länderna. Vi välkomnar det faktum att rådet i november gav närmare uppmärksamhet åt frågan om de kaffeberoende länderna. Sedan dess har emellertid mycket lite skett, trots det faktum att kommissionen har anslutit sig till och upprepat stödet för ICO:s kvalitetsprogram. Kommissionsledamoten nämnde meddelandet som nu tydligen inte kommer att läggas fram i tid för ICO:s rundabordskonferens på världsnivå i London. Vi krävde detta i vår resolution och vi beklagar att det tydligen inte kommer att ske. Faktum är att trots marknadsläget går det väldigt bra för kaffeföretagen. På den fria marknaden ger den globala räckvidden dem alternativ utan motstycke. För tio år sedan mottog de kaffeproducerande länderna omkring en tredjedel av varje dollar som spenderades på kaffe. Nu mottar de mindre än åtta cent. Förra året i Uganda mötte jag en jordbrukare som sålde ett kilo av hennes kaffebönor för 150 ugandiska shilling. Senare betalade jag ugandiska shilling för endast en kopp kaffe på Sheraton hotell! De fyra stora företagen tillsammans köper närmare hälften av de kaffebönor som produceras i världen. Kafferostningsföretagen måste ta större ansvar för att betala jordbrukare ett rimligt pris för det de odlar, för att göra det möjligt för jordbrukarna att skicka sina barn till skolan, betala hälsovårdskostnader och att få mat på bordet. Det förekommer ett förfärligt mänskligt lidande i kaffebranschens centrum och vi måste sätta press på företagen att göra mer och att visa större intresse. EU har verklig auktoritet inom ICO och vi har ett ansvar att under rundabordskonferensen slå fast vår politik som kan ge jordbrukarna en möjlighet att leva sina liv i värdighet och ekonomisk trygghet. Jag vill veta om kommissionen håller på att förbereda en särskild handlingsplan för detta möte, eftersom det inte kommer att räcka med att bara infinna sig. Vi vill ha ett uttalande och en handlingsplan. Jag vill också veta och återigen finns detta med i vår resolution om vi kommer att skicka en representant på hög nivå. Skall kommissionsledamoten åka? Skall generaldirektören åka? På vilken nivå kommer Europeiska unionen att vara representerad för att vi skall kunna ha en tydlig och ambitiös handlingsplan? Sedan kan vi alla fortsätta att njuta av en utmärkt kopp av världens mest populära dryck kaffe Rod (Verts/ALE). (FR) Herr talman! Handeln med kaffe genomgår för närvarande en djup kris. Arbetstagarna inom kaffesektorn kan inte längre leva av sin produktion. Marknadspriserna, som sätts av de fyra största multinationella företagen, som gör oanständiga vinster, är alltför låga för att producenterna skall få den vinstmarginal de behöver för att kunna fortsätta sin verksamhet. Eftersom produktionstakten är alltför hög minskar också själva kvaliteten på kaffet. Som en konsekvens av att det saknas ett internationellt system för att stabilisera priset på kaffe och på råvaror i allmänhet, blir producenternas situation ohållbar. Det

15 måste bli ett slut på denna produktivitetsspiral som ruinerar miljoner jordbrukare i de fattiga länderna, utan några hänsyn till arbets- och miljölagstiftning. Vissa kommer att hävda att det är ett rent sammanträffande att denna kris uppkommer samtidigt som Stabex har försvunnit från Cotonouavtalet. Men det nya systemet med snabba utbetalningar kan inte hjälpa de kaffeproducerande länderna. Som största kaffeimportör har Europeiska unionen ett primärt ansvar för att lösa denna kris. Europeiska unionen måste införa ett katastrofprogram, som finansieras genom outnyttjade EUF-medel, i syfte att mildra inkomstförlusterna för befolkningen i de berörda länderna. Vi uppmanar kommissionen att snarast utarbeta ett meddelande om basprodukter. Kommissionen måste också stödja Internationella kaffeorganisationens kvalitetsprogram. Mer långsiktigt måste Europeiska unionen genomföra en rad åtgärder för att bekämpa volatiliteten på kaffe och andra basprodukter, exempelvis inom ramen för nationella och regionala utvecklingsplaner. Europeiska unionen måste stödja en diversifiering av jordbruksproduktionen i syd och stödja valet av ett kvalitetsjordbruk samt bidra till att stärka kaffeproducenternas inflytande gentemot livsmedelsföretagen. Framför allt måste kommissionen stödja införandet av rättvisa handelsstrukturer och underlätta marknadstillträdet för de produkter som produceras inom dessa strukturer. Det finns ett allt större behov av ett meddelande från kommissionen i denna fråga. Frågan om en stabilisering av priset på de råvaror som en majoritet av de minst utvecklade länderna är beroende av måste tas upp i samband med de multilaterala handelsförhandlingarna. Den utvecklingsrunda som inleddes i Doha verkar särskilt lämplig, om man vill att utvecklingsländerna verkligen skall dra nytta av världshandeln, som för närvarande snarare sker på deras bekostnad. Exempelvis måste de kvarvarande tullarna på kaffeprodukter slopas. Europeiska unionen måste använda sig av allt sitt inflytande vid WTOministerkonferensen i Cancun för att göra handeln med utvecklingsländerna mer rättvis. Vi är för övrigt positiva till det franska förslaget om att föra upp råvarufrågan på dagordningen för det kommande G8-mötet. De stora kaffeföretagen Nestlé, Kraft, Sara Lee och Procter & Gamble kan inte fortsätta att ostraffat sko sig. De måste gå med på att anta etiska regler i överensstämmelse med Internationella arbetsorganisationen och FN och betala rätt pris för råvarorna, ett pris som avspeglar de sociala och miljömässiga kostnaderna för odling och produktion. Om producenter och arbetstagare inom kaffesektorn skall få en rättvis ersättning, är rättvis handel inte ett alternativ, utan den enda hållbara globala lösningen Sandbæk (EDD). (DA) Herr talman! Det är inte de stora internationella företagen som blir lidande på grund av kaffekrisen. Tvärtom är det företagen som pressar priset så mycket att odlarna knappt gör någon förtjänst på sitt kaffe. Hur kommer det sig då att detta kan ske? Vid ett debattmöte i Europaparlamentet angående kaffekrisen fick vi svaret från Louis Belinda från Uganda: Det finns för oss inte något alternativ till kaffeodling, sade han. Vi har försökt med fiske, men det satte Europeiska unionens bestämmelser stopp för. Vi har försökt med traditionellt jordbruk, men Europeiska unionens export av kött och mjölk till dumpningspriser innebär att vi inte ens kan sälja våra varor till andra afrikanska länder. Vi har försökt med socker, men Europeiska unionens exportstöd ger oss inte en chans. Det stämmer således inte riktigt, kommissionär Liikanen, att problemet kan lösas med allt utom vapen, eftersom Europeiska unionens jordbrukspolitik omintetgör kaffeodlarnas möjligheter att övergå till andra sysselsättningar. Europeiska unionen bär alltså ett stort ansvar för att 25 miljoner kaffeodlare nu hotas av extrem fattigdom, speciellt med tanke på att Europeiska unionen själv gav utvecklingsländerna det ödesdigra rådet att satsa på kaffeproduktion. Europeiska unionen måste och skall leva upp till detta ansvar. Utvecklingsfonden har 7,5 miljarder danska kronor i överskott, så varför tvekar Europeiska unionen att agera, när kaffeodlarna svälter? Anders Wijkman hade en lösning som handlade om svampar. Jag tycker att denna idé lät mycket intressant och jag hoppas att kommissionen tar upp den till diskussion. Men vår uppgift är nu att garantera kaffeodlarna en minimiinkomst. Det skulle kunna ske genom att man stöder institutioner som Max Havelaar, men Europeiska unionen bör även så snart som möjligt öka kaffeproducenternas eget inflytande på marknaden genom att stärka deras förhandlingsförmåga via hjälp till upprättande av kooperativ och genom att ge dem möjlighet att producera bättre produkter och att få tillgång till krediter. Det är fullständigt omoraliskt att de internationella kaffegiganterna tillåts utnyttja krisen för att ytterligare öka sitt överskott, som redan sedan tidigare är alltför högt. Dessutom vill jag gärna få svar på de frågor Kinnock ställde Zrihen (PSE). (FR) Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger! Är måhända priset på vårt kaffe ett pris på vårt samvete? Kaffet är en av de exporterade basprodukter som utgör den främsta inkomstkällan för många fattiga och skuldsatta länder. Länder som Burundi, Etiopien och Uganda är exempelvis till mer än 50 procent beroende av kaffeexport. Situationen på världsmarknaden för kaffe är därför ingen underordnad eller marginell fråga. Den står i centrum för

16 den orättvisa världsordning som dömer miljoner människor till fattigdom och elände. I den meningen är kaffekrisen ett slående bevis på misslyckandet för den världsomfattande politik som går ut på att allt skall konkurrensutsättas och på en ökad liberalisering. Det är ju internationella institutioner som Världsbanken, IMF och WTO som uppmuntrar dessa länder att fullfölja en ekonomisk politik som inriktar sig på exportmarknaden. Srypta av skuldbördan och underkastade order från den internationella indrivare som IMF stundtals kan vara, kastar sig dessa länder dödsföraktande in i produktionsgrenar där de har en fördel jämfört med industriländerna för kaffets del gynnsamma klimatförhållanden. Sedan lovar WTO dem fritt tillträde till världsmarknaden. Men lagen om utbud och efterfrågan skapar instabila priser och när priserna faller ser de multinationella företag som kontrollerar marknaden till att bevara sin vinstmarginal. Hela prisnedgången drabbar därför småbönder och plantagearbetare, så att konsumenterna i industriländerna inte ens märker av någon prissänkning på en kopp kaffe. För att inte tala om arbetsvillkoren för kvinnor och utnyttjandet av barnarbetare. Detta har vi sett bevis på. Det är inte genom ökad liberalisering, mer frihandel och ökade avregleringar som vi får ett slut på orättvisan i världen. Tvärtom. Vad kaffeproducenterna behöver är en mer reglerad och kontrollerad världsmarknad för kaffe, för att undvika att det uppstår överproduktion, för att produktkvaliteten skall kunna garanteras och kontrolleras, för att vinsterna från denna produktion fördelas rättvist och för att anständiga arbetsvillkor skall säkerställas. Låt oss hoppas att man kommer att minnas denna läxa vid nästa rundabordskonferens i Internationella kaffeorganisationen, vid nästa G8-möte och framför allt vid den kommande WTO-ministerkonferensen i Cancun i september. Kommissionsledamoten skall veta att vi fortsätter att mycket uppmärksamt bevaka denna fråga Cauquil (GUE/NGL). (FR) Herr talman! Alla politiska läger i parlamentet konstaterar det allvarliga i att kaffepriserna rasar på världsmarknaden. Hur kan man undgå att konstatera det, när det rör sig om de lägsta realpriserna som registrerats på 100 år? Alla politiska läger konstaterar de katastrofala konsekvenser detta prisfall på kaffe kommer att få för ekonomin i ett antal av världens fattigaste länder. Men samtidigt lyfter alla händerna mot himlen i en uppgiven gest. Och så föreslår man att den eller den internationella konferensen skall ta upp frågan på sin dagordning, och ger goda råd om produktionsomläggningar och diversifiering, och föreslår populärvetenskapliga kurser för de bönder man håller på att strypa, och önskar att man skall få loss något litet för att hjälpa de mest drabbade länderna! Men fyra internationella storföretag Nestlé, Kraft, Sara Lee och Procter & Gamble kontrollerar hälften av världens kaffeförsäljning. Det betyder i klartext att det är dessa fyra storföretag som sätter priserna. Det är de som sänker de priser som betalas till producenterna, för att ständigt öka sina vinster. För att kunna dela ut ökad avkastning till sina aktieägare gör de tiotals fattiga länder olyckliga, och därmed tiotals miljoner bönder och deras familjer. Jag konstaterar att Europaparlamentet liksom statscheferna står maktlösa gentemot dessa fyra storföretag och i bästa fall nöjer sig med att tala om välgörenhet. Ändå dristar man sig i den gemensamma resolutionen till att förorda att kaffeodlarna skall ges större inflytande på marknaden. Som om den fattiga bonden i Rwanda, Etiopien eller på Haiti själv kunde sätta sig upp mot Nestlé och dess likar när Europaparlamentet inte vågar göra det! Är inte det cynism, så vad är det då? Och det enkla faktum att de fyra storföretag som är ansvariga för prisfallet nämns i resolutionen ger ELDR-representanterna sådana allergiska reaktioner att de kräver att det stycke där de omnämns skall strykas. Så göm dessa storföretag som jag inte vill se! Så många hycklare det finns i detta parlament! Och det som gäller kaffet gäller också andra råvaror, som olja. De som har bombat Irak och dödat civila, kvinnor och barn påstår att de gör det för att befria Irak från landets diktator. Men Saddam Hussein, det irakiska folkets slaktare, var under många år deras handgångne man. Det var de som försåg honom med vapen och drev honom i krig mot Iran. Det var de som sålde vapen till honom för att massakrera och gasa ihjäl kurderna, och så understår man sig att framställa invasionsstyrkorna som befriare, när de bara går oljebolagens och vapenindustrins smutsiga ärenden. För att få ett slut på den plundring av planeten som syftar till att göra några storföretag rikare, för att få ett slut på de skriande orättvisorna mellan rika och fattiga länder, för att förhindra att man mördar fattiga genom att låta dem svälta eller genom att massakrera dem i krig som har skapats för att skydda denna situation, finns det ingenting, jag säger absolut ingenting annat att göra än att få ett slut på den världsekonomiska ordningen Lucas (Verts/ALE). (EN) Herr talman! Jag är tacksam över kommissionens uttalande som visar att det finns mycket mer för kommissionen att göra. Eftersom jag talar i slutet av denna debatt är det oundvikligt att jag kommer att repetera många av de ämnen som mina kolleger redan har tagit upp denna morgon. Det bevisar emellertid styrkan och enheten i kammarens intresse för denna fråga och vår fasta föresats att göra något åt den. Den nuvarande situationen, när kaffepriserna är de lägsta i realvärde på åtminstone 100 år, gör att vilket andra har nämnt mer än 25 miljoner fattiga familjer går mot undergång. De är oförmögna att skaffa tillräckligt med mat, skicka sina barn till skolan och köpa de mest grundläggande läkemedlen. På samma gång kontrollerar fyra företag mer än hälften av världens kaffeförsäljning och deras inkomster har rört sig uppåt till mer än 100 miljarder US-dollar per år, samtidigt som vissa av

17 de fattigaste familjerna i världen har kunnat erfara att deras inkomster har upplösts till ingenting. Vi i denna kammare står ofta inför katastrofer med känslor av hopplöshet, av maktlöshet; vi undrar vad vi kan göra åt detta och vi kan inte nödvändigtvis komma på någonting. Denna gång är det emellertid väldigt annorlunda: det finns mycket som Europeiska unionen skulle kunna och borde göra för att ta itu med denna särskilda fråga. EU har resurserna och politiken, såväl som ansvaret, för att åstadkomma en positiv förändring för dessa familjer. EU:s medlemsstater utgör 15 av de 21 importländer som är medlemmar av Internationella kaffeorganisationen. Vi svarar för närmare hälften av världens kaffeimport. Detta ger oss oerhörda möjligheter till inflytande och de bör vi utnyttja. Vad som tycks fattas just nu är den politiska viljan, och kommissionen borde uppvisa en medvetenhet om detta brådskande ärende och ett mer uppenbart engagemang för att göra något åt detta, eftersom krisen på den internationella kaffemarknaden håller på att eskalera till en internationell katastrof. Så vi ser fram emot detta meddelande om handelsvaror som kommissionen har utlovat. Vi vill även se att man vidtar mer omgående åtgärder. Vi välkomnar kommissionsledamot Nielsons löfte från november förra året att undersöka möjligheterna att frigöra och omfördela gamla medel från Europeiska utvecklingsfonden. Vi har 11 miljarder euro i icke utnyttjade åtaganden från den sjätte, sjunde och åttonde europeiska utvecklingsfonden. Detta ger oss resurser som kan göra verklig skillnad, och vi bör fokusera på snabbspridande initiativ som utformats för att ge decentraliserat budgetstöd till kaffeodlingsområden, för att förbättra effekterna av kaffekrisen vad gäller tillgång till hälsovård och utbildning. Vi bör ge extra ekonomiskt stöd till regeringarna i AVS-länderna motsvarande den inkomst som de förlorar under den nuvarande kaffekrisen. Kommissionen bör också ge större stöd till kaffe som säljs till överenskommet bruttopris och skapa bättre tillgång till sådant kaffe på EU:s marknader. Vad som mer är betecknande, frågan om kaffe belyser de mer vittomfattande frågorna om varupriser och prisfallet på dessa varor. Varför finns inte den frågan med på WTO:s dagordning? Många människor kritiserar WTO för att ha en dagordning som är fokuserad på norra halvklotet och inte på södra. Det faktum att varupriser inte finns med på dagordningen framhäver denna uppfattning. Jag skulle vilja ställa följande fråga till kommissionsledamoten: kommer kommissionen att stödja Östafrikas förslag att ta med frågan om handelsvaror på nästa WTOdagordning i Cancun, så att vi kan visa att den så kallade utvecklingsrundan från Doha är mer än bara retorik, att den även omfattar handling? Junker (PSE). (DE) Herr talman, ärade kolleger! Krisen på den internationella kaffemarknaden är typisk för förhållandet mellan länderna i söder och länderna i norr. För att själva skaffa sig fördelar exploaterar de nordliga länderna monokulturerna och utnyttjar de råvaror som dessa producerar till minimala priser och under de mest problematiska förhållanden i en fattig miljö. Här förtjänar även EU:s konsumtionsbeteende och konsumtionspolitik att nämnas. Konsumenterna vill med politikernas stöd ha de råvaror som finns i utvecklingsländerna så billigt som möjligt, medan den egna jordbrukspolitiken åtnjuter ett oerhört starkt stöd och man är om jag uttrycker mig försiktigt mån om en omfattande prisstabilisering. Detta är ett missförhållande som i längden måste lösas och infogas i en åtgärdsplan på EU-nivå. De ekonomiska förbindelserna inskränker sig i allt väsentligt till att råvarorna exploateras kaffe är ju bara ett exempel medan förädlingen och användningen, dvs. själva mervärdet av produkten, äger rum i industriländerna. Så länge detta missförhållande kvarstår kommer det alltid att finnas problem i de ekonomiska förbindelserna mellan länderna i norr och länderna i söder. Vi talar om diversifiering. Detta är också rätt, ett viktigt krav, men det måste också fyllas med innehåll. Att bara kasta ut det som ett begrepp och se det som ett universalmedel räcker inte. Man måste också fråga sig hur en sådan diversifiering ser ut. Hit hör också det vill jag understryka att de råvaror som produceras i ett utvecklingsland också skall kunna förädlas där. Åtminstone bör halvfabrikat kunna tillverkas där, eftersom detta är vad som skapar mervärde. Detta kräver också att vi är beredda att betala rimliga priser. Var hittar man exempelvis så kallat rättvisekaffe inom EU:s institutioner? Eller inom de politiska institutionerna i våra medlemsstater? I vilka av parlamentets barer och restauranger serverar man rättvisekaffe? Det finns mycket mer att räkna upp. Kommissionens åtgärdsplan skall absolut även omfatta förslag till hur en rättvis handel kan bedrivas enligt de möjligheter som finns i dag. Jag kan inte se att det finns en tydlig idé om hur vi redan nu kan göra det möjligt för bönderna att verkligen få ut en rättvis del av sin produktion genom att utnyttja och bygga ut den infrastruktur som i nuläget finns för en rättvis handel. Här har vi en skuld att betala till utvecklingsländerna. Jag hoppas verkligen att vi får ett svar på detta Liikanen, kommissionen. (EN) Herr talman! Jag skall med glädje vidarebefordra budskapet från denna debatt till mina kolleger Lamy och Nielson. Jag skall emellertid göra några kommentarer. Ni bör komma ihåg att det verkliga problemet inom kaffesektorn är bristen på efterfrågan. Tillgång handlar i huvudsak om efterfrågan och av den anledningen är handelsförhandlingar inte den enda lösningen. Det är mycket viktigt att diskussionerna inom ramen för Världsbanken/ICO, eller ICO självt, leder till lösningar.

18 Dagens problem är att Förenta staterna, som är det näst största kaffekonsumerande landet, står utanför ICO. Såvida inte Förenta staterna är villigt att ompröva dess ståndpunkt inom ramen för ICO så kommer åtgärderna inte att få samma internationella inverkan. Vad beträffar förslaget om en handlingsplan före nästa möte och kommissionens deltagandenivå kommer jag att vidarebefordra Kinnocks frågor till Lamy och Nielson. Jag är säker på att de kommer att svara i enlighet därmed Talmannen. Tack så mycket, herr kommissionär. Som avslutning på denna debatt har jag fått in sex resolutionsförslag som ingivits med stöd av artikel 37.2 i arbetsordningen. 1 Debatten är avslutad. Omröstningen kommer att äga rum kl (Sammanträdet avbröts kl och återupptogs kl ) ORDFÖRANDESKAP: D. MARTIN Vice talman Omröstning Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är omröstningen. Andrabehandlingsrekommendation (A5-0099/2003) av Schörling för utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring för tjugofemte gången av rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (ämnen som klassificeras som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska) (15703/2/2002 C5-0013/2003 och 15703/2/2002 REV2 COR 1 C5-0013/2003/COR 2002/0040(COD)) (Talmannen förklarade den gemensamma ståndpunkten godkänd.) *** Betänkande (A5-0102/2003) av Jillian Evans för Europaparlamentets delegation till förlikningskommittén om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om djurhälsovillkor som skall tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan 1 Se protokollet. kommersiellt syfte och om ändring av rådets direktiv 92/65/EEG (PE-CONS 3610/2003 C5-0061/ /0221(COD)) (Parlamentet godkände det gemensamma utkastet.) *** Betänkande (A5-0103/2003) av Liese för utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om att fastställa kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (KOM(2002) 319 C5-0302/ /0128(COD)) (Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.) *** Betänkande (A5-0049/2003) av Ferreira för utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 94/35/EG om sötningsmedel för användning i livsmedel (KOM(2002) 375 C5-0341/ /0152(COD)) (Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.) *** Betänkande (A5-0105/2003) av Nobilia för utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tvätt- och rengöringsmedel (KOM(2002) 485 C5-0404/ /0216(COD)) (Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.) *** Betänkande (A5-0104/2003) av Kirkhope för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om Förbundsrepubliken Tysklands initiativ inför antagandet av rådets direktiv om stöd vid transitering inom ramen för åtgärder för återsändande med flyg (14848/2002 C5-0011/ /0801(CNS)) (Till följd av att förslaget avvisades, och under rådets frånvaro, återförvisades betänkandet till utskottet.) *** Betänkande (A5-0078/2003) av Auroi för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiven 66/401/EEG om saluföring av utsäde av foderväxter, 66/402/EEG om saluföring av utsäde av stråsäd, 68/193/EEG om saluföring av vegetativt förökningsmaterial av vinstockar, 92/33/EEG om saluförande av annat föröknings- och plantmaterial

19 av grönsaker än utsäde, 92/34/EEG om saluföring av fruktplantsförökningsmaterial och fruktplantor avsedda för fruktproduktion, 98/56/EG om saluföring av förökningsmaterial av prydnadsväxter, 2002/54/EG om saluföring av betutsäde, 2002/55/EG om saluföring av utsäde av köksväxter, 2002/56/EG om saluföring av utsädespotatis och 2002/57/EG om saluföring av utsäde av olje- och spånadsväxter vad beträffar gemenskapens jämförande försök (KOM(2002) 523 C5-0476/ /0232(CNS)) (Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.) *** Rekommendation till rådet ((A5-0116/2003) av von Boetticher och Turco för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om Europols framtida utveckling (2003/2070(INI)) (Parlamentet godkände rekommendationen.) *** Betänkande (A5-0085/2003) av Buitenweg för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om reform av konventionerna om narkotika (2003/2015(INI)) (Parlamentet förkastade resolutionen.) *** Betänkande (A5-0053/2003) av Bayona de Perogordo för utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott om en informations- och kommunikationsstrategi för Europeiska unionen (2002/2205(INI)) (Parlamentet antog resolutionen.) *** Betänkande (A5-0111/2003) av Morillon för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik om den nya europeiska säkerhets- och försvarskonstruktionen prioriteringar och brister (2002/2165(INI)) Före omröstningen om ändringsförslag 9: Morillon (PPE-DE), föredragande. (FR) Herr talman! När det gäller ändringsförslag 9, föreslår jag att följande mening läggs till: hoppas att andra medlemsstater kommer att acceptera att ansluta sig till det. Det handlar om det initiativ som tagits av Belgien, Frankrike, Tyskland och Luxemburg Talmannen konstaterade att ingen motsatte sig beaktandet av det muntliga ändringsförslaget. Före omröstningen om ändringsförslag 12: Morillon (PPE-DE), föredragande. (FR) Herr talman! Detta stycke är faktiskt klumpigt formulerat. Jag föreslår att det ändras i enlighet med formuleringen på röstsedlarna: På grund av att de nuvarande krigslagarna är för dåligt anpassade till de nya situationer där de flesta offren vid en konflikt skördas bland civilbefolkningen, bör det vara FN:s sak att definiera den bästa tillämpningen av de internationella humanitära bestämmelserna varje gång en multinationell operation övervägs.... Jag tror att detta ändringsförslag bör tillfredsställa den socialdemokratiska gruppen (Parlamentet antog resolutionen.) Efter omröstningen: Hermange (PPE-DE). (FR) Herr talman! Jag ville understryka att det är mycket typiskt och helt orimligt att parlamentet antar Morillonbetänkandet i slutet av sammanträdet, efter omröstningen om tvätt- och rengöringsmedel och motorfordon *** Gemensamt resolutionsförslag 1 om krisen på den internationella kaffemarknaden (Parlamentet antog resolutionen.) Talmannen. Omröstningen är avslutad. RÖSTFÖRKLARINGAR Betänkande (A5-0102/2003) av Evans Andersen, Bonde och Sandbæk (EDD), skriftlig. (DA) Förslaget främjar inte djurens välfärd, men däremot djurägarnas bekvämlighet på djurens bekostnad. Principiellt är det fel att kräva att länder med hög standard på området skall sänka sina krav av hänsyn till harmoniseringen inom Europeiska unionen. Junirörelsen röstar emot förslaget Betänkande (A5-0103/2003) av Liese från Corrie för PPE-DE-gruppen, McNally och Kinnock för PSEgruppen, Sanders-ten Holte för ELDR-gruppen, Rod m.fl. för Verts/ALE-gruppen, Miranda m.fl. för GUE/NGL-gruppen, Berlato och Hyland för UEN-gruppen i syfte att ersätta resolutionsförslagen B5-0226/2003, B5-0227/2003, B5-0228/2003, B5-0229/2003, B5-0230/2003 och B5-0231/2003 med en ny text.

20 Dehousse (PSE). (FR) Herr talman! Förslaget till direktiv avsåg, som alla vet, det vetenskapliga forskningsområdet. Det innehöll ett antal skyldigheter, och vad värre är, ett antal förbud. Men vetenskapsområdet är till sin natur knappast lämpat för regleringar, eftersom det till stor det är oförutsägbart. Det är skälet till att jag har röstat nej till flera artiklar och röstat nej till förslaget i dess helhet, eftersom det är farligt att anta bestämmelser som ger intryck av att kunna tillämpas, när så inte är fallet. Det gör att rättssystemet kommer i gungning Bordes, Cauquil och Laguiller (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Vi är mot kloning i reproduktivt syfte. Men vi är upprörda över att Europaparlamentet ännu en gång och i skydd av vissa formuleringar som ger ett intryck av att skydda individen och kritisera profittänkande i praktiken vill förbjuda kloning i terapeutiskt syfte och mer generellt medicinsk forskning om mänskliga celler och vävnader. Detta chockerar och upprör ett stort antal forskare över hela Europa, och det med rätta. De riskerar att inte få fortsätta sitt arbete, och därigenom kunna erbjuda vetenskapens hjälp till offren för allvarliga sjukdomar som vi fortfarande inte vet hur man skall bota. Att förhindra forskning inom detta område är att i reaktionärt färgade föreställningars namn på förhand förbjuda allt som i framtiden kan komma att bidra till att lindra, och rentav bota dessa sjukdomar. Vi är solidariska med dessa sjuka och med forskarna och har därför röstat emot detta betänkande och mot alla ändringsförslag, som ofta är formulerade i tvetydiga ordalag, och som syftar till att skärpa betänkandet Ribeiro e Castro (UEN), skriftlig. (PT) Jag vill börja med att gratulera föredraganden till hans utmärkta arbete. De offentliga utfrågningarna i Bryssel bidrog verkligen till att klargöra känsliga frågor. Liese har dessutom lyckats hantera hela denna process på ett högst noggrant och kompetent sätt. Som vi alla vet är syftet med detta direktiv att fastställa kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler. Jag har i stort sett röstat i linje med det resultat som redan har uppnåtts i det särskilda utskottet, vilket kan förklaras med att föredragandens ändringsförslag hade utarbetats i samarbete med vår grupp också. På det här sättet nådde vi fram till en text där man framför allt kräver att program för transplantering av vävnader och celler skall baseras på frivilliga donationer, som inte ger rätt till ersättning och som innebär att både donatorer och mottagare är anonyma. Vidare utfärdas förbud mot mänsklig kloning i reproduktiva syften och framställning av mänskliga embryon enbart i forskningssyfte eller för utvinning av stamceller. På vissa områden, som användning av fostervävnader, föredrog jag texten från det ansvariga utskottet, men eftersom den förkastades i plenarkammaren välkomnar jag i det stora hela att man antog det ändringsförslag som jag hade lagt fram som ett andra alternativ. Det faktum att omröstningen om ett totalförbud mot destruktiv forskning på embryon (ändringsförslag 86/3 från Flemming)... (Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel i arbetsordningen.) Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Utvecklingen av produktionsmedel baserade på den nya tekniken har nått ett avancerat utvecklingsstadium, vilket inte passar de privata intressena hos dem som äger produktionsmedlen. Kapitalismen har tillämpat begreppen fattigdom och kommersialisering på livet och det biologiska arvet. Vi fördömer öppet möjligheten att ta patent på och saluföra liv, människan och hela det biologiska arvet. Frågan om äganderätter har skapat förvirring om vad en upptäckt är och vad en uppfinning är. Vetenskapliga upptäckter måste understödjas av forskning och bör betraktas som en allmän tillgång. Livet existerar och livets lagar är inga uppfinningar. De upptäcks. Problemet är att den största delen av den nu pågående forskningen inte är offentlig. Den bedrivs av enorma multinationella företag som vill lägga beslag på allting själva och göra sina beslagtaganden lönsamma, något som ifrågasätter de upptäckter och den utveckling som tillhör mänskligheten och varje enskild individ. Mot denna bakgrund måste försäljning, även frivillig, av mänskliga celler och vävnader (till exempel blod) totalförbjudas. Forskning i biovetenskap och bioteknik måste i allt väsentligt vara offentlig och alla måste gagnas av denna forskning, inte bara de som kan betala Goebbels (PSE), skriftlig. (FR) I betänkandet om kvalitet och säkerhet för mänskliga vävnader och celler behandlas ett förslag till direktiv som är ganska tekniskt, men väldigt förnuftigt. Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden har emellertid förvandlat detta direktiv till ett manifest som blandar föregivet etiska överväganden med en regelrätt attack mot forskningen inom biovetenskapens område, och samtidigt inkräktar på subsidiaritetsprincipen. Även om det inte finns någon som försvarar kloning av människor i Europaparlamentet, kan man inte lösa en sådan fråga bakvägen, det vill säga genom att gå omvägen över en beaktandemening eller en artikel som hänför sig till något annat. Framför allt kan man inte resa EU-hinder mot forskning om embryonala stamceller. Om vissa länder vill förbjuda denna typ av forskning på nationell nivå, står det dem fritt att göra det och de behöver inget tillstånd från Europaparlamentet. I alla händelser kommer den biotekniska revolutionen att äga rum med eller utan Europa. Det vore därför att föredra att Europa inte blockerar sig i nya strider bland eftertrupperna