Vindkraft på Gabrielsberget

Transkript

1 Vindkraft på Gabrielsberget Uppföljning av konsekvenserna för rennäringen Resultat från sex års uppföljning SLUTRAPPORT

2 Om kontrollprogrammet Enligt miljödomstolens dom för Gabrielsberget ( ) ska vindkraftanläggningens påverkan på rennäringen följas upp genom ett kontrollprogram. Kontrollprogrammet påbörjades hösten Sommaren därefter startade bygget av vindkraftanläggningen. Ett och ett halvt år senare togs de första 20 vindkraftverken i drift (Gabrielsberget Syd). Allt eftersom togs därefter vindkraftverk inom Gabrielsberget Nord i drift. Sommaren 2012 var hela vindkraftanläggningen i drift, d.v.s. alla 40 vindkraftverken. Gabrielsberget och dess omnejd har använts av norska Byrkije reinbeitesdistrikt samtliga vintrar som kontrollprogrammet har pågått. Under dessa säsonger har kontinuerliga intervjuer hållits med berörda renskötare. Rennäringens användning av området innan vindkraftanläggningen byggdes, under byggnation och i drift har därmed kunnat beskrivas. Enligt miljödomstolens dom är frågan om åtgärder för att begränsa verksamhetens påverkan på rennäringen inom området uppskjuten under en prövotid av två år från det att verksamheten togs i drift. Det har nu gått två år sedan hela vindkraftanläggningen togs i drift och denna rapport kommer att skickas in till miljöprövningsdelegationen tillsammans med förslag till åtgärder. Vindkraftanläggningen på Gabrielsberget ägs och drivs av Gabrielsberget Vind AB som är ett systerbolag till Svevind AB fick Svevind stödpengar av Energimyndigheten för ett Vindpilotprojekt som bland annat syftade till att få bättre kunskap om konsekvenser för rennäringen och hur renarnas betesro påverkas av vindkraften. Bolaget har årligen rapporterat in resultaten från kontrollprogrammet till Energimyndigheten. Kontrollprogrammet har upprättats och utförts av Maria Bergstén (projektledare), Anders Enetjärn, Johan Lindberg, Karolina Adolphson, Per Ask och Rickard Wiklund vid Enetjärn Natur AB. Omslagsbild: Renlav på Gabrielsberget. Foto: Maria Bergstén. 2

3 Innehåll 1 Inledning Syfte Bakgrund Metodik Renskötarnas tankar inför projektet 7 2 Nyttjande innan byggtiden Perioden Vintern 2008/09 13 Bilaga 1. Kontrollprogram för vindkraftanläggningens påverkan på rennäringen Bilaga 2. Betessyn vid Gabrielsberget Bilaga 3. Analys av data från renar med GPS-sändare, vintrarna 2011/ /14 3 Nyttjande under byggtiden Vintern 2009/ Vintern 2010/ Vintern 2011/ Nyttjande under drifttiden Vintern 2012/ Vintern 2013/ Betesbortfall till följd av vindkraftanläggningen GPS-analys Erfarenheter från andra vindkraftanläggningar Slutsatser Innan byggtiden ( ) Byggtiden (2009/ /12) Drifttiden (2012/ /14) 68 Referenser

4 1 Inledning 1.1 Syfte Syftet med kontrollprogrammet är att utröna eventuell påverkan på renens betesro och vilka effekter som i så fall uppkommer av detta. Gabrielsberget och vinterbeteslandet 40 vindkraftverk Vindkraftområdet 764 ha Lögdeå vinterbetesland ha 1.2 Bakgrund Gabrielsberget med omnejd utgör en liten del av vinterbeteslandet Lögdeå inom Vilhelmina norra samebys marker. Vinterbeteslandet Lögdeå används sedan slutet av 1980-talet av det norska reinbeitesdistriktet Byrkije efter en överenskommelse med Vilhelmina norra sameby. Enligt överenskommelsen kan Vilhelmina norra sameby i sin tur i viss uträckning nyttja avgränsade områden inom de norska sommarbetesmarkerna. Det gränsöverskridande betet har sedan 1972 reglerats av den svensk-norska renbeteskonventionen, men i och med konventionens upphörande 2005 är den så kallade lappkodicillen från 1751 åter gällande. Någon ny renbeteskonvention är hittills inte antagen. Det finns dock ett förslag till ny konvention där bland annat Lögdeå vinterbetesland förslås som nytt konventionsområde med en liten utökning i nordväst, se figur 1. Utökad del i nya förslaget till renbeteskonvention Gabrielsberget Vindkraftsområde Figur 1. Lögdeå vinterbetesland (streckat område) ligger inom Vilhelmina norra samebys marker men nyttjas enligt överenskommelse för vinterbete av Byrkije reinbeitesdistrikt. Lögdeå vinterbetesland är föreslaget (2008) som nytt konventionsområde, med liten utökning i nordväst. 4

5 1.3 Metodik Metodiken för kontrollprogrammet togs fram 2008 i samråd med forskare från Oslo och Tromsö Universitet (knutna till projektet VindRein). Därefter förankrades det med berörd sameby och berört reinbeitesdistrikt. Länsstyrelsens handläggare medverkade vid ett möte om inriktningen på kontrollprogrammet. Kontrollprogrammet har genomförts som en intervjustudie. Under drifttiden har även data från GPS-försedda renar analyserats. Vid uppstarten av kontrollprogrammet ville renskötarna i Byrkije reinbeitesdistrikt att konsekvenserna skulle följas upp med hjälp av GPSmärkning av renarna. Gabrielsberget Vind och Enetjärn Natur AB bedömde dock i samråd med de norska forskarna att ett biologiskt kontrollprogram (exempelvis GPS-studie) inte var lämpligt på Gabrielsberget, eftersom området inte hade använts regelbundet de senaste åren och det var osäkert hur området skulle användas framöver. Kontrollprogrammet skulle istället genomföras som en intervjustudie. När Byrkije reinbeitesdistrikt sedan under 2011 försedde ca 20 renar med GPS-sändare (i syfte att följa upp omfattningen av rovdjursdödade renar i Norge) och Enetjärn Natur AB fick tillgång till detta data (januari 2013) kunde renarnas rörelser under driften studeras och analyseras. Detta trots att det inte var planerat för vid framtagandet av programmet. GPS-data från tiden innan vindkraftanläggningen byggdes saknas dock. Metodiken beskrivs kortfattat nedan. För en mer ingående beskrivning, se bilaga 1. Intervjuer Under hösten 2008 intervjuades renskötare inom berört reinbeitesdistrikt/sameby om sina åsikter och tankar om vindkraftsprojektet. Resultaten presenteras i avsnitt 1.4. Vid samma tidpunkt intervjuades även renskötarna i Byrkije reinbeitesdistrikt och handläggare vid Reindriftsförvaltningen om hur tidigare nyttjande av Lögdeå vinterland sett ut (under perioden ). Resultaten presenteras i avsnitt 2.1. Under vintersäsongerna som kontrollprogrammet pågått har renskötarna intervjuats om nyttjandet av Lögdeå vinterland, dels vid telefonsamtal en gång i veckan, dels vid möten en gång i månaden. Syftet har varit att dokumentera eventuella förändringar till följd av vindkraftanläggningen. Renskötarna har även intervjuats om det förekommit skogsbruk, skotertrafik, friluftsliv, jakt eller annan typ av aktivitet i området som kan ha påverkat renskötseln. Totalt har intervjuer hållits under sex vintersäsonger; en säsong innan byggnation, tre säsonger under byggnation och två säsonger under drift. Resultaten presenteras i kapitel 2-4. Under drifttiden har personal som arbetat med service, underhåll snöröjning intervjuats om sina observationer av renar inom och kring vindkraftanläggningen. Resultaten presenteras i kapitel 4. Rengärde Meter Inriktningen på kontrollprogrammet diskuterades år 2008 vid ett möte tillsammans med representanter från berörd sameby/reinbeitesdistrikt. Mötet följdes av exkursion på Gabrielsberget. Figur 2. Betesförhållandena i Lögdeå vinterland har studerats årligen inför renarnas ankomst. De röda punkterna på kartan markerar platser där betet har studerats och det grå området markerar vindkraftområdet. 5

6 Beskrivning av betesförhållanden Varje förvinter, inför renarnas ankomst, har betesförhållandena i Lögdeå vinterland studerats tillsammans med en representant från Vilhelmina norra sameby, se figur 2. Resultaten presenteras i kapitel 2-4. Sommaren 2011 gjordes betessyn under barmarkssäsongen. Resultaten presenteras i bilaga 2. Våren 2014 gjordes också betessyn. Resultaten presenteras i avsnitt 4.2. Betesresurs och betesbortfall i området Betesresursen inom vinterlandet och vindkraftområdet har beräknats med hjälp av GIS-analys. Även det direkta betesbortfallet till följd av vindkraftanläggningen (vindkraftverk, vägar, uppställningsytor mm) har beräknats. Resultaten presenteras i kapitel 5. Analys av data från renar med GPS-sändare Data från GPS-försedda renar har analyserats under drifttiden (d.v.s. vintrarna 2012/13 och 2013/14). Analysen är uppdelad i två delar: 1. Renens val av marker med avseende på betets kvalitet (i denna delanalys har även data från vintern 2011/12 som var byggtid analyserats) 2. Renens betesro i förhållande till vindkraftområdet För mer utförlig beskrivning av metodiken för GPS-analysen se bilaga 3. Slutsatserna från GPS-analysen presenteras i kapitel 6. Här görs även en analys av vinddata i förhållande till platser där renarna haft betesro. Erfarenheter från andra anläggningar Resultat från forskning och övriga studier har också beaktats inför bedömningen av slutsatserna som presenteras i kapitel 8. En sammanställning av aktuell forskning och erfarenheter från andra vindkraftanläggningar presenteras i kapitel 7. 6

7 1.4 Renskötarnas tankar inför projektet Vid uppstarten av kontrollprogrammet (hösten 2008) intervjuades renskötare från Byrkije reinbeitesdistrikt och Vilhelmina norra sameby om det planerade vindkraftprojektet. Deras tankar och åsikter presenteras nedan. Förväntningar och farhågor inför projektet Renskötarna inom Byrkije reinbeitesdistrikt befarade att renarna skulle undvika att vistas inom och i närheten av vindkraftanläggningen. Eftersom Gabrielsberget utgjorde kärnan i vinterbeteslandet Lögdeå trodde renskötarna att det skulle bli ohållbart att nyttja det svenska vinterbeteslandet framöver. Renskötarna inom Vilhelmina norra sameby befarade att störningarna på Gabrielsberget skulle bli så stora att Byrkije reinbeitesdistrikt inte längre skulle vilja vara där. Renskötarna i samebyn var oroliga att de då skulle bli tvungna att avstå ett annat område till reinbeitesdistriktet och därigenom förlora betesmarker. Samebyn undrade vem som skulle betala för nya marker, stödutfodring och/eller ökad arbetesbelastning. Samebyns och reinbeitesdistriktets önskemål om skadelindrande åtgärder som diskuterades vid intervjutillfället 2008: Minimera påverkan under byggskedet, särskilt viktigt inför vårflytten i april. Förlägga serviceanläggningen så nära väg E4 som möjligt. Stänga av Stridbäcksvägen efter byggskedet för att undvika att renar tar sig ut på väg E4. Begränsa möjligheten för besökare av vindkraftanläggningen. Dialog kring vinterplogade vägar. Anpassa dragningen av kraftledningarna. Behålla markskiktet (ris, örter m.m.) där det är möjligt. Återskapa vegetationen vid anläggningsytorna genom att lägga tillbaka markskikt som tas bort för anläggande av vägar. Skadelindrande åtgärder Vid intervjutillfället tyckte renskötarna i Byrkije reinbeitesdistrikt att det var svårt att föreslå skadelindrande åtgärder eftersom de inte visste om de skulle kunna nyttja Gabrielsberget framöver. Renskötarna ville därför att frågan om skadelindrande åtgärder skulle utredas efter bygg- och drifttiden. Nya vinterbetesmarker sågs som en svår lösning eftersom det alltid skadar någon annan sameby. Ekonomisk ersättning ansågs inte heller vara någon bra lösning, men om det skulle bli aktuellt måste den utgå med ett årligt belopp. Trots att det vid intervjutillfället 2008 var svårt att föreslå skadelindrande åtgärder nämnde renskötarna några åtgärder som skulle kunna minska konsekvenserna för renskötseln. Dessa åtgärder summeras nedan. Det är dock viktigt att poängtera att dessa önskemål om åtgärder kan kollidera med andra intressen. Som nämnts inledningsvis kommer Gabrielsberget Vind att lämna in förslag på skadelindrande åtgärder till miljöprövningsdelegationen, tillsammans med denna rapport. 7

8 2 Nyttjande innan byggtiden 2.1 Perioden Vid uppstarten av kontrollprogrammet (hösten 2008) intervjuades renskötarna inom Byrkije reinbeitesdistrikt om tidigare års nyttjande av Lögdeå vinterland. Nedan följer en beskrivning av vad som framkom under intervjun. Det är en således en beskrivning av hur det var tidigare (d.v.s. under perioden ), men en stor del av beskrivningen gäller fortfarande. Under åren mellan 1987 och 1998 användes Lögdeå vinterland regelbundet av reinbeitesdistriktet (se tabell sid 11-12). Åren därefter användes inte vinterlandet i Sverige lika regelbundet. Ny hage Om Byrkije reinbeitesdistrikt Tre renskötselföretag. Tre aktiva renskötare, två män och en kvinna. Cirka 8-10 renmärken. Främst vajor i vårstammen. Främst kalvslakt. Orsakerna var låst bete och att konventionen hade slutat gälla. Vid intervjutillfället berättade renskötarna att reinbeitesdistriktet inte brukade inte använda hela Lögdeå vinterbetesland, se figur 3. Området öster om väg E4 användes inte på grund av fritidsbebyggelsen längs kusten och för att betet i området var mycket uppstyckat. Dessutom utgjorde väg E4 och Botniabanan en barriär. Området väster om vägen mellan Saluböle och Flärke nyttjades i regel inte heller eftersom renskötarna ansåg att betet var dåligt i detta område. Totalt utgjorde områdena som inte användes ca ha. Dåligt bete Fritidsbebyggelse utmed kusten Platser där renar kunde lossas Område som tekniskt sett inte kunde brukas Samebygräns Lögdeå vinterland Km Figur 3. Karta som visar områden som Byrkije reinbeitesdistrikt generellt inte brukade använda under åren

9 Nyttjandet av Lögdeå vinterbetesland Under intervjun med renskötarna i Byrkije reinbeitesdistrikt 2008 berättade de om hur nyttjandet av Lögdeå vinterbetesland sett ut under perioden : Flyttningen från Norge till Lögdeå vinterbetesland skedde vanligen under november/december efter renslakt och skiljning. Inom reinbeitesdistriktet hjälptes företagen åt vid flytten. Företagen hade sina renhjordar ihopblandade och renskötarna hjälptes åt med skötseln. Vinterbetet i Lögdeå pågick till mars/april, beroende på betesförhållandena. Gabrielsberget med omnejd var det mest orörda området inom vinterbeteslandet. Renskötarna inom reinbeitesdistriktet betraktade Gabrielsberget som kärnan i vinterbeteslandet och här hölls renarna under större delen av vintern. Renarna lossades generellt vid tre olika platser inom vinterbeteslandet; Salberg, Nyland och Jansmark. Var lossningen skedde berodde på hur många renskötare som fanns på plats i det svenska vinterbeteslandet. Om renskötaren var ensam lossades renarna i rengärdet vid Jansmark. Renskötarna bodde i Salberg. Renskötarna hade en väl utarbetad strategi för nyttjandet av vinterbeteslandet. När renarna hade lossats i Salberg, Nyland eller Jansmark skickades de i riktningen mot Gabrielsberget. Renskötarna styrde renarna antingen till fots eller med hjälp av skoter beroende på mängden snö. Renarna hölls sedan i området söder om vägen mellan Abborrtjärn och Hyngelsböle samt öster om Salberg och Nyland under perioden november-februari. Början av denna period var generellt lugnare och det räckte med att en renskötare fanns på plats i Lögdeå vinterbetesland. Varje dag kantbevakade renskötaren området med bil och skoter så att inte någon ren smitit över till den norra och västra delen av vinterbeteslandet. Renskötarna lät renarna ströva fritt inom det kantbevakade området. Under februari - mars ökade arbetsbelastningen och då behövdes oftast minst två renskötare för att bevaka området. Avsikten med att dela in vinterbeteslandet i två delar var att spara områden som renarna kunde nyttja under mars innan flytten tillbaka till Norge. Under mars nyttjades vanligtvis området väster om Saluån och området norr om vägen mellan Flärke och Hyngelsböle. Om snön börjat smälta på Gabrielsberget i april styrdes renarna ibland tillbaka dit och till den södra delen av Lögdeå vinterbetesland. Renskötarna hade under åren som det nyttjat Lögdeå vinterbetesland provat Kanter och kantbevakning I rapporten nämns vid flera tillfällen begreppen kanter och kantbevakning. Ett kantbevakat område är ett område inom vilket renskötarna vill hålla renarna under en viss tidsperiod. För att kontrollera att renarna inte lämnat detta område kör renskötarna skoter (ibland bil) längs utkanten av detta område. De brukar själva säga att de kör kanten. Om renspår syns på fel sida av skoterspåret följer renskötarna efter renspåren och vänder tillbaka renarna till det kantbevakade området. Detta arbetssätt är kantbevakning. olika strategier och kommit fram till att denna strategi vanligtvis fungerade bäst. I början av april påbörjades samlingen och flytten tillbaka till Norge. Ett fåtal renar (en-fem) blev vanligtvis kvar i vinterlandet. Dessa kunde ibland påträffas inom någon av de andra samebyarnas marker, men i regel var de förlorade eftersom erfarenheterna visade på att de sällan återfanns. Renskötarnas arbetsbelastning Vid intervjutillfället berättade renskötarna att arbetsbelastningen kunde vara både psykisk och fysisk. Familjen och hemlandet var långt borta och renskötarna var hela tiden observanta på att de inte fick tappa renarna till angränsande områden. Lögdeå vinterbetesland som betesresurs Renskötarna tyckte att förutsättningarna för bete inom Lögdeå vinterbetesland i stort var bra. Förutsättningarna för bete på just Gabrielsberget var mycket bra. Det var därför som Gabrielsberget med omnejd användes under större delen av vintern. Motstående intressen inom Lögdeå vinterbetesland Vid tidpunkten då intervjun med renskötarna hölls upplevde de att följande motstående intressen fanns i Lögdeå vinterbetesland: Väg E4 och järnvägen Botniabanan. Renskötarna brukade hålla renarna ifrån vägen/järnvägen och hade därför inte så stora problem med renpåkörningar. Skoterkörning. Det var framför allt under februari och mars, vid fint väder och helgdagar som skoteråkarna var ute och körde i vinterlandet och renskötarna kunde planera renskötseln därefter. Skoteråkarna höll sig 9

10 oftast till skoterlederna och var därför relativt förutsägbara. Kraftledning för Botniabanan: Vid intervjutillfället berättade renskötarna att det höll på att byggas en ny kraftledningsgata genom vinterlandet, parallellt med länsgränsen, för att förse Botniabanan med el. Luftledningsgatan skulle bli cirka 50 meter bred. Rovdjur. Det var främst lo som fanns i området. Varje år tog lodjuren några renar. Även järv hade påträffats i området. Skogsbruk. Skogsbruket var generellt ett stort problem för reinbeitesdistriktet. Jägare och jakthundar: Vinterbeteslandet användes för jakt. Jägare och jakthundar kunde ibland skrämma renarna. Relation till andra samebyar Renskötarna i Byrkije reinbeitesdistrikt uppgav vid intervjutillfället att de hade en god relation till både Vilhelmina norra och Vapstens samebyar (de två angränsande samebyarna). Renskötarna i reinbeitesdistriktet trivdes även bra i Lögdeå och upplevde generellt att ortsbefolkningen var trevlig. Svårigheter inom Lögdeå vinterbetesland Vissa år var det mycket snö i Lögdeå vinterland. Snömängden försvårade betet för renarna. På Gabrielsberget var det dock generellt mindre snö eftersom det blåser mycket där. Vintrarna 2006/07 och 2007/08 var betet låst i Lögdeå vinterland på grund av isbildning. Det oberäkneliga klimatet och risken för låst bete var en svårighet för reinbeitesdistriktet. Med anledning av detta brukade det vara bäst att åka ner till Lögdeå under november - december, då vädret generellt var mildare än senare under betesperioden. Då hann renarna vänja sig vid området och blev på så sätt mindre stressade när kärvare tider kom. Stödutfodring i Norge När den svensk-norska renbeteskonventionen slutade att gälla 2005 blev det möjligt för Byrkije och ytterligare tre reinbeitesdistrikt i Nordland att söka medel från de norska myndigheterna för stödutfodring i Norge. De fyra reinbeitesdistrikten hade tidigare haft konventionsområden i Sverige. Stödet för utfodring skulle kompensera reinbeitesdistrikten om de valde att stanna i Norge (d.v.s. om de valde att inte transportera ner renarna till Sverige). Innan 2005 kunde inte reinbeitesdistrikten söka stöd för utfodring i Norge. Transporter Samtliga reinbeitesdistrikt kan söka stöd för rentransporter av de norska myndigheterna. Skoterleder Skoterleder Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 4. Skoterlederna går främst i de östra delarna av Lögdeå vinterland. 10

11 Säsong Bete i Lögdeå Transport (kostnad NOK) Transport (stöd NOK) Tidsperiod och antal renar Övriga stöd (NOK) Kommentar 1985 Nej 1987/88 Ja /89 Ja /90 Ja /91 Ja /92 Ja /93 Ja /94 Ja /95 Ja /96 Ja Jan-apr 88 Ca 700 renar Jan-apr 89 Ca 400 renar Jan-apr 90 Ca 700 renar Jan-apr 91 Ca 400 renar Jan-apr 92 Ca 400 renar Jan-apr 93 Ca 650 renar Dec 93-apr 94 Ca 600 renar Jan-apr 95 Ca 850 renar Jan-apr 96 Ca 800 renar Gärde: Utfodring: /97 Nej Låst bete 1997/98 Ja /99 Ja Jan-apr 98 Ca 900 renar Jan-apr 99 Ca 800 renar Avtal om nyttjande av vinterbetesland skrevs mellan samebyn och reinbeitesdistrikt Några veckors stödutfodring i Lögdeå vinterbetesland, stöd från norska myndigheterna 1999/ 2000 Nej Dåligt bete 2000/01 Nej 2001/02 Ja /03 Nej 2003/04 Nej Jan-apr 02 Ca renar 2004/05 Nej Konventionen slutade gälla 2005/06 Nej Konventionen gällde inte Figur 5. En sammanställning över nyttjandet av Gabrielsberget innan vindkraftanläggningen byggdes. Uppgifterna kommer från Reindriftsförvaltningen Nordland (januari 2009 och maj 2010) De reella transportkostnaderna bedömdes vara högre än de genomsnittskostnader som angavs. Kostnaderna var utan moms. (fortsätter på nästa sida). 11

12 Säsong Bete i Lögdeå Transport (kostnad NOK) Transport (stöd NOK) Tidsperiod och antal renar Övriga stöd (NOK) Kommentar 06/07 Nej Utfodring: Konventionen gällde inte Dåligt bete 07/08 Nej Utfodring: Avtal mellan samebyn och reinbeitesdistriktet. Dåligt bete (Sametingets betessyn konstaterade låst bete), dessutom nyttjade Vapstens sameby området 08/09 Ja Ingen uppgift (egen transportbil) Dec 08-apr 09 ca 1170 renar Figur 5. En sammanställning över nyttjandet av Gabrielsberget innan vindkraftanläggningen byggdes. Uppgifterna kommer från Reindriftsförvaltningen Nordland (januari 2009 och maj 2010) De reella transportkostnaderna bedömdes vara högre än de genomsnittskostnader som angavs. Kostnaderna var utan moms. Betet var dåligt (låst) i Lögdeå vinterland under vintrarna 2006/07 och 2007/08. Iskristaller satt fastfrusna på laven (bilden togs i februari 2008). Under vintern 2008/2009 var betet bra i Lögdeå vinterland (bilden togs vid betessynen som gjordes i november 2008). En kraftledningsgata som förser Botniabanan med el korsar Lögdeå vinterland, ledningen går parallellt med länsgränsen. 12

13 2.2 Vintern 2008/09 Anläggningsarbeten Under hösten 2008 började Gabrielsberget Vind avverka inför bygget av ny anslutningsväg, via den befintliga Stridbäcksvägen. Arbetet avstannade dock och under perioden från januari till april, då renarna var i Lögdeå vinterland, utfördes inget anläggningsarbete. Vintern 2008/09 räknas därför som en säsong innan byggtiden i detta program. tvungen att några gånger flytta renar inom kantbevakat område när de var för utspridda. Totalt sett över hela säsongen var dock renhjorden samlad berättade renskötarna. Enligt renskötarna var renarna i god kondition och de upplevdes inte som stressade. Betet var bra hela vintern trots den stora mängd snö som kom under februari/mars. Någon stödutfodring var inte nödvändig. Betesförhållandena i november 2008 Studien av betesförhållanden i november 2008 visade på bra bete, torr snö och ingen isbildning i laven. På hällmarkerna var snödjupet ca 2-3 cm och på övriga marker var snödjupet ca 10 cm. Sammanfattning av renskötseln under säsongen Renskötarna beskrev vintern 2008/09 på följande sätt (för mer detaljerad beskrivning se sidorna 14-17): Totalt flyttades cirka 1200 renar från Norge till Lögdeå vinterland. Nyttjandet av vinterlandet följde inte renskötarnas generella strategi eftersom mer än hälften av renarna började att beta i de västra delarna av området, som egentligen skulle sparas till senare delar av säsongen. Totalt sett över hela säsongen betade renarna främst i området mellan Tällvattnet, Storsvedjeberget och Gabrielsberget (på ömse sidor om länsgränsen). De trivdes även bra i bergsområdena kring Källsjön där det var mindre snö och lättare att komma åt betet. Inga renar betade i områdena öster om Fäbodbäcken och Vinan. Enligt renskötarna berodde det kanske på att skoteråkare och jägare vistades i dessa områden. Totalt sett över hela säsongen uppehöll sig renarna (grovt räknat) ca % av tiden inom eller i närheten av det planerade vindkraftområdet (från början av januari till slutet av mars d.v.s. ca tre månader). Renskötarna uppskattade att det fanns två till tre lodjur i området. Inga föryngringar av lodjur hittades inom Lögdeå vinterland under lodjursinventeringen som pågick under perioden första november 2008 till sista februari 2009 (länsstyrelsen 2009). Tre föryngringar hittades dock inom den region (se figur 39) som enligt rovdjurshandläggare vid länsstyrelsen berörde reinbeitesdistriktets renar, se karta sid 73. Under nästan hela vintern var en renskötare på plats i vinterbeteslandet. Vid några tillfällen var han tvungen att vända tillbaka renar som smitit över kantbevakningsgränserna. Han var också Upprustning av rengärdet vid Jansmark inför renarnas ankomst. Bilden togs i november Betesförhållandena bedömdes vara goda vid betessynen i november

14 December mitten av januari 2009 Under perioden december flyttade renskötarna i Byrkije reinbeitesdistrikt sina renar från Norge till Sverige med lastbil. Renarna lossades vid vägen i närheten av Salberg. Renhjordarna strövade sedan söderut mot Tällvattnet. Mindre renskockar fortsatte norrut (d.v.s. norr om vägen mellan Salberg och Hyngelsböle). Renskötaren var därför under några dagar i december tvungen att vända tillbaka dem. I början på januari fortsatte ungefär % av renhjorden västerut mot Gubbmyran. Resten, d.v.s. ca % av renhjorden, fortsatte söderut mot Toppmyran och Gabrielsberget. Eftersom renskötarna ville spara området väster om Saluån till slutet av säsongen flyttade de renarna från Gubbmyran österut till de sydvästra delarna av Gabrielsberget. Det gjordes i mitten av januari och det tog några dagar innan alla renar hade flyttats dit (renskötare från Vilhelmina norra sameby hjälpte till). Från mitten av december till mitten av januari kantbevakades främst vägen mellan Hyngelsböle- Nyland. Några gånger i veckan kantbevakades hela området med bil. Vädret var relativt milt i december och början av januari. Snödjupet var ca 40 cm i mitten av januari. Flera jägare vistades i området kring Gabrielsberget. De använde den plogade vägen upp mot Vinsjön för att ta sig upp i området. Nyttjande (dec mitten av jan 2009) Plats där ca 1000 renar lossades Fri strövning Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Flytt av renar m.h.a. skoter Kantbevakning (bil) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 6. Kartan visar hur renarna rörde sig efter lossningen vid Salberg, hur renskötarna flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från mitten av december till mitten av januari. 14

15 Mitten av januari - mitten av februari 2009 I mitten januari kom ytterligare en lastbil med renar från Norge. Renarna lossades vid vägen i närheten av Salberg och styrdes sedan söderut förbi Tällvattnet och mot Stormyran (Gabrielsberget). Renarna som i mitten av januari flyttades från Gubbmyran (ca % av renhjorden) fortsatte sedan under januari söderut mot Stor-Rågmyran och Saluliden. Resten (ca % av renhjorden) fortsatte att hålla sig vid Toppmyran och i området öster om Nyland. I början/mitten av februari började renarna i de södra delarna av området att röra sig norrut mot Storsvedjeberget. Renarna vid Toppmyran rörde sig mot Tällvattnet under februari. Från mitten av januari till mitten av februari kantbevakades sträckan mellan Jansmark-Tällvattnet-Nyland med skoter. Även sträckan mellan Nyland-Kvarnbäcken-Stridbäcksvägen- Svartsjön-Vinsjön-Jansmark bevakades ofta med skoter för att få överblick över området, se figur 7. I början av februari kom det mycket snö. Snödjupet var ca 1,1 m i mitten av februari. Som en del av förberedelserna inför den planerade vindkraftetableringen genomfördes borrningar i områden norr om Vinsjön och norr om Gabrielsberget. Arbetarna använde bandvagn och körde längs med skoterlederna. Renskötaren upplevde inte att borrningarna eller bandvagnen störde renarna. Efter borrningarna genomförts plogades inte längre vägen upp mot Vinsjön. Antalet jägare inom området minskade därför efter det. Skotertrafiken minskade något när det kom så mycket snö. Nyttjande (mitten av jan-mitten av feb 2009) Plats där ytterligare renar lossades Fri strövning Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Körsträcka (pejling med skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 7. Kartan visar var större delen av renhjorden befann sig och hur de rörde sig under perioden från mitten av januari till mitten av februari. 15

16 Mitten av februari - mitten av mars 2009 Från mitten av februari tilllät renskötarna att renarna var väster om Saluån. Renarna som tidigare hade varit vid Storsvedjeberget och Tällvattnet rörde sig norrut och västerut mot områdena kring Källsjön. Byrkije reinbeitesdistrikt hade köpt in ett antal GPS-sändare att förse några renar med. Syftet var främst att följa upp antalet renar som dödas av rovdjur i Norge men även att se var renarna befann sig. Renskötarna hade först tänkt att samla in renar i gärdet vid Jansmark för att sätta på sändarna där. Ungefär 25 % av renarna flyttades därför från Tällvattnet till Gåstjärnmyrorna i slutet av februari. Tanken var att renarna sedan skulle fortsätta norrut mot bättre betesmarker. Den stora mängden snö gjorde dock att planerna ändrades. Istället fångades renarna in och försågs med sändare på Stormyran (söder om vägen mellan Salberg och Flärke). Renskötare från Vilhelmina norra sameby och norska fårbönder hjälpte till. Detta skedde i slutet av februari. Under mars fortsatte delar av renhjorden västerut mot Källsjön och Gubbmyran. Samtidigt stannade en stor del av renarna kvar i områdena kring Storsvedjeberget, Tällvattnet och Toppmyran. Från mitten av februari till mitten av mars kantbevakades framförallt sträckan Salberg-Flärke-Nyland med skoter. Sträckan mellan Nyland- Kvarnbäcken-Stridbäcksvägen-Svartsjön-Vinsjön-Jansmark bevakades med skoter för att få överblick över området, se figur 8. I mitten av mars utfördes avverkningar vid Sågberget (öster om Flärke). Som en konsekvens av detta rörde sig renarna som var i närområdet österut. GPS-märkning (7 renar) Nyttjande (mitten av feb- mitten av mar 2009) Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Körsträcka (pejling med skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 8. Kartan visar var större delen av renhjorden befann sig och hur de rörde sig under perioden från mitten av februari till mitten av mars

17 Mitten av mars - mitten av april 2009 I mitten av mars befann sig renarna främst vid Tällvattnet och längs med Saluån, men delvis också uppe på Gabrielsberget. I början av april var Gabrielsberget tomt och de renar som lämnat berget styrdes in från Nyland och Källfors, norrut mot Gryssjön. Samling av renarna inför flytten påbörjades i månadsskiftet mars - april. En del renar hade då passerat vägen Salberg Flärke mellan Gryssjön och Saluån. Renarna samlades mot Gryssjön, på myrarna både söder och norr om vägen mellan Salberg och Flärke. Snön var tung och det var svårt att flytta renarna långt. Renskötarna hade därför kört upp spår från Gryssjön österut mot Stormyran och vidare till gärdet vid Jansmark så att de lättare skulle kunna flytta renarna. En vecka in i april var merparten av renarna inne i gärdet vid Jansmark och de första rentransporterna rullade från Lögdeå vinterbetesland mot Norge. Att samla in de sista renarna tog ytterligare några dagar och den 13 april lämnade den sista rentransporten området. Innan samlingen inför flytten kantbevakades sträckan Flärke Källfors med skoter och sträckan Flärke Hyngelsböle med bil. Då samlingen påbörjats kantbevakades sträckan Salberg Gryssjön Källfors med både bil och skoter. Under perioden från mitten av mars till dess att alla renar var flyttade till Norge ökade arbetsstyrkan från en till fyra personer. Betet var bra under hela perioden, renarna var i god kondition och inga särskilda störningar förekom. Nyttjande (mitten av mar - mitten av apr 2009) Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning bil och skoter Kantbevakning bil Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 9. Kartan visar var större delen av renhjorden befann sig och hur de rörde sig under perioden från mitten av mars till mitten av april. 17

18 3 Nyttjande under byggtiden 3.1 Vintern 2009/10 Anläggningsarbeten Sommaren 2009 påbörjade Gabrielsberget Vind bygget av vindkraftanläggningen. Det pågick fram till och med nyårsskiftet 2009/2010, se karta (brun färg) i figur 11. Därefter avbröts arbetet och fram till och med den sista januari pågick ingen aktivitet. Den 1 februari startade Gabrielsberget Vind arbetet igen. Kartan i figur 11 visar var arbete utfördes under februari (blå färg) och mars-april (orange färg). Under februari noterade Gabrielsberget Vind att renar befann sig på vägarna nära anläggningen, framförallt i området mellan verk 5 och 14. Gabrielsberget Vind noterade även en del strörenar längre söderut. Anläggningsarbetet under perioden februari - april bestod framförallt av kontinuerligt arbete med vägar, transporter och sprängningar. Det gjordes minst två sprängningar i veckan, för fundament och vägar. När Byrkije reinbeitesdistrikt anlände kom renskötarna och Gabrielsberget Vind överens om att bolaget/entreprenörerna skulle ringa till renskötarna en dag innan planerad sprängning (eller på morgonen om sprängning var planerad på eftermiddagen). Det var entreprenören Kaj Bilden visar en kranplats. Normalt togs m 2 i anspråk för kranplatserna. Normalt avverkades en 20 m bred gata för vägarna, varav 5 m utgjorde hårdgjord yta. Säsong Bete i Lögdeå Transport (kostnad NOK) Transport (stöd NOK) Tidsperiod och antal renar Övriga stöd (NOK) Kommentar 2009/10 Ja , /11 Ja /12 Ja Jan - apr 2010 ca 1370 renar Dec apr 2011 ca 1414 renar Jan - apr 2012 ca 850 renar (halva renhjorden var kvar i Norge) Figur 10. En sammanställning över nyttjandet av Gabrielsberget under byggtiden. Uppgifterna kommer från Reindriftsförvaltningen Nordland (februari 2011, maj 2012 och april 2013). De reella transportkostnaderna bedömdes vara högre än de genomsnittskostnader som angavs. Kostnaderna var utan moms. 18

19 Johanssons Åkeri som skötte kontakterna med renskötarna. Gabrielsberget Vind berättade att kontakterna med renskötarna fungerade mycket bra. Vid några tillfällen misslyckades dock entreprenörerna att få tag på renskötarna på grund av dålig mobiltäckning. Normalt avverkades en ca 20 m bred gata för vägarna (varav ca 5 m utgjorde hårdgjord yta). Längs vägarna anlades även mötesplatser. Vid några tillfällen var Gabrielsberget Vind tvungen att ändra planerade vindkraftverksplaceringar några meter. I dessa fall var bolaget tvungen att avverka större ytor än vad som egentligen var nödvändigt. Normalt togs m 2 i anspråk för kranplatserna. Betesförhållandena i december 2009 Studien av betesförhållanden gjordes i december Då var det fortfarande barmark och det fanns endast några fläckar med blötsnö. Betet bedömdes vara mycket bra. Laven var dock relativt blöt och kunde vridas ur som en svamp. När det är barmark tycker renarna generellt bättre om laven om den är lite blöt men den får inte vara för blöt för då får renarna i sig för mycket vätska, berättade renskötaren under betessynen. Att laven var blöt skulle även kunna vara en risk om det plötsligt blev tvärkallt. Men eftersom det var så lite blötsnö och slask i området bedömdes denna risk som liten. Betesförhållandena bedömdes som goda vid betessynen i december Laven var dock blöt. Anläggningsarbete fram till och med dec 2009 Anläggningsarbete under feb 2010 Anläggningsarbete under mar - apr 2010 Figur 11. Kartan visar var anläggningsarbete utfördes dels innan Byrkije reinbeitesdistrikt anlände och dels under perioden februari-april 2010 då renarna befann sig i Lögdeå vinterland (under januari 2010 pågick inte något anläggningsarbete). 19

20 Sammanfattning av renskötseln under säsongen Renskötarna beskrev vintern 2009/10 på följande sätt (för mer detaljerad beskrivning se sidorna 21-24): Totalt flyttades cirka 1400 renar från Norge till Lögdeå vinterland. Nyttjandet av vinterlandet följde renskötarnas generella strategi d.v.s. först användes området söder om vägen mellan Flärke och Hyngelsböle (och öster om Saluån) för renbete och sedan användes området norr om vägen. Totalt sett över hela säsongen betade renarna främst i området mellan Salberg - Nyland - Lögdeå - Hyngelsböle - Ottjärn. Inga renar betade i området väster om Saluån. Betet var mycket bra hela vintern. Snödjupet var som mest ca 80 cm. Någon stödutfodring var inte nödvändig. Vid lastningen i april nyttjades ett nytt rengärde vid Ottjärn som byggts under hösten Lodjur fanns i Lögdeå vinterland och totalt påträffades tolv döda renar av renskötarna. En lodjursföryngring hittades inom Lögdeå vinterland under inventeringen som pågick från första november 2009 till sista februari 2010 (länsstyrelsen 2010). Ytterligare tre föryngringar som berörde reinbeitesdistriktets renar hittades inom regionen (se figur 39). Vargspår noteras innan Byrkije flyttade ner renarna, men inte därefter. Under nästan hela vintern var en renskötare på plats i vinterbeteslandet. Renskötarna turades om att bo i Salberg och att arbeta med renarna i Lögdeå vinterbetesland. Renskötarna upplevde att renarna rörde sig mer denna vinter jämfört med tidigare säsonger och att de (under perioden som området söder om vägen mellan Flärke och Hyngelsböle nyttjades) höll sig längre norrut jämfört med tidigare säsonger. Renarnas rörelsemönster var i västlig riktning mot Nyland. Det var framför allt under februari som renskötarna var tvungna att vända tillbaka renar som strövat för långt västerut eller norrut. Vid flytten tillbaka till Norge användes det nybyggda gärdet vid Ottjärn. 20

21 Januari 2010 Under perioden 8-10 januari flyttade Byrkije reinbeitesdistrikt sina renar från Norge till Sverige med lastbil. Renarna lossades vid vägen öster om Jansmark. Ytterligare renar flyttades och lossades med mindre lastbilar 15, 19 och 22 januari. Renhjordarna strövade sedan söderut mot områden på ömse sidor om Aspan (bäck). Några få renskockar fortsatte norrut (d.v.s. norr om vägen mellan Salberg och Hyngelsböle) men kunde relativt enkelt vändas tillbaka. Under den första veckan bevakade renskötaren en linje längs med Aspan (se nr 1 i figur 12) och renar som strövat till områden söder om Aspan styrdes tillbaka norrut. Veckan efter flyttades kantbevakningen till en linje längre söderut (se nr 2 i figur 12) och renarna befann sig då på ömse sidor om Aspan (främst i områden kring Lidberget och Ålidberget). Förra säsongen nyttjades inte områden öster om Fäbobäcken och Vinan varför betet i dessa områden var mycket bra nu. Renarna forsatte under slutet av januari att röra sig västerut mot de norra delarna av utredningsområdet för vindkraft. Under denna period bevakades en linje från Tällvattnet och söderut längs länsgränsen fram till i höjd med Östra Nyland (se nr 3 i figur 12). Renskötaren var endast tvungen att vända tillbaka mindre renskockar under denna period. Under januari kantbevakades även vägen mellan Salberg - Hyngelsböle - Lögdeå med bil. Renskötarna noterade en skillnad i renarnas rörelsemönster jämfört med tidigare säsonger. Istället för att som tidigare fortsätta söderut förbi Lidberget, Orrmyrberget och Avamyran och mot områdena kring Svartsjön vände renarna västerut. Enligt renskötarna brukade renarna vid denna tidpunkt ha nått fram till områdena kring Svartsjön och Fjällen. Men under denna säsong vek de istället av västerut mot de norra delarna av Gabrielsberget. Skotertrafik förekom under perioden men enligt renskötarna störde det inte renarna,. Snödjupet var ca 30 cm Nyttjande (jan 2010) Plats för lossning av renar Fri strövning Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Kantbevakning (bil) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 12. Kartan visar hur renarna rörde sig efter lossningen vid Jansmark och i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig under januari. 21

22 Februari 2010 Under februari befann sig huvuddelen av renhjorden i området väster om Aspan, söder om Jansmark, öster om Tällvattnet och Nyland, väster om Lögdeå samt norr om Fjällen och Storrågmyran. En del renar betade ända inpå själva anläggningen (d.v.s. vid vägar och ytor för kranar och fundament) samtidigt som anläggningsarbeten pågick. Enligt renskötarna kunde detta förklaras med att det inte var någon aktivet på kvällar och nätter och att renarna då vågade röra sig in i anläggningsområdet. Renarna som i januari befann sig i området norr om Aspan strövade under februari söderut. Renskötarna styrde sedan de få kvarvarande renarna söderut för att hålla renhjorden mer samlad. Renskötarna ville att fler renar skulle vara längre söderut i områdena kring Fjällen och Saluliden. Renskötarna försökte därför vända och styra renar mot dessa områden. Under februari kantbevakades dels en linje längs med Aspan mellan Jansmark och Lögdeå samt en linje mellan Jansmark - Tällvattnet - Nyland. Antalet renar som vändes tillbaka varierade under månaden. I början av februari upplevde renskötarna att anläggningen störde renarna och delar av renhjorden vändes vid flera tillfällen både vid Jansmark och Nyland. I mitten av februari var det enligt renskötarna mindre aktivetet vid anläggningen och färre renar behövde vändas tillbaka. Stridbäcksvägen plogades dock under denna period och enligt renskötarna sprang renarna då på de nyplogade vägarna åt olika håll. I mitten av februari lossades ett mindre antal renar. I slutet av februari upplevde renskötarna åter att anläggningen störde renarna. Under denna period vändes vid några tillfällen stora delar av renhjorden. Renskötarna noterade att renarna var mer rörliga jämfört med tidigare säsonger och att de inte använde området på samma sätt som de tidigare gjort. Tidigare säsonger brukade renarna sprida ut sig över större områden. Denna säsong rörde de sig mer och rörelsemönstret var i västlig riktning. Under februari var skoterföret dåligt p.g.a. de stora mängderna snö som kom (ca 80 cm djup). I januari var det dock mer skotertrafik än tidigare normalsäsonger enligt renskötarna. Ökningen berodde på de nya vägarna inom vindkraftanläggningen, enligt renskötarna. Det var framförallt området mellan Vinsjön och Stridbäcksvägen som nyttjades i större omfattning av skoteråkarna. Nyttjande (feb 2010) Fri strövning Område där huvuddelen av renarna befann sig under periden Kantbevakning (skoter) Flytt av renar m.h.a. skoter Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 13. Kartan visar hur renarna rörde sig, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig under februari. 22

23 Mars-april 2010 Från början av mars tilläts renarna att ströva fritt norrut och över vägen mellan Salberg och Jansmark. Egentligen hade renskötarna önskat nyttja området söder om vägen en något längre period eftersom betesmöjligheterna var goda, men eftersom renarna rörde sig så pass mycket och renskötarna ville undvika att även de mer stationära renarna skulle börja röra sig så öppnades kanten i norr och renskötarna började istället styra renarna norrut. I början av mars befann sig ca 100 renar vid Stor-Rågmyran. Dessa flyttades norrut mot den stora renhjorden. I mitten av mars började området söder om vägen mellan Salberg och Jansmark vara tomt på renar efter det att renarna strövat fritt och renskötarna styrt kvarvarande renar norrut. Renskötarna höll medvetet renarna öster om länsgränsen. Detta för att spara ett område vid Fäbodtjärnmyran inför samlingen. När sedan skaren kom och renarna lätt kunde gå på snön var det viktigt att ha ett orört område där renarna kunde stanna upp och beta så att renskötarna lätt kunde samla dem och flytta dem till gärdet. Samlingen av renarna inför flytten påbörjades den 4 april. Renarna samlades mot Fäbodtjärnmyran och flyttades sedan mot det nybyggda rengärdet i Ottjärn. Den 6 april var merparten av renarna inne i gärdet och de första rentransporterna rullade från Lögdeå vinterbetesland mot Norge. Att samla in de sista renarna tog ytterligare några dagar och den 9 april lämnade den sista rentransporten området. Under perioden för samling ökade arbetsstyrkan från en till fyra personer. Under mars och fram till flytten i april kantbevakades ett området mellan Salberg - Nyland - Jansmark - Ottjärn - Salberg. Renskötarna upplede att det var mindre skotertrafik i området under denna period jämfört med tidigare normalsäsonger. Renarna var vid mycket god kondition vid lastningen och de hade haft gott om bete under vintern. Nyttjande (mar-apr 2010) Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Plats för lastning av renar Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 14. Kartan visar hur renarna rörde sig, hur renskötarna flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från början av mars och fram till flytten i april. 23

24 Bilder från renlastningen vid Ottjärn, april

25 3.2 Vintern 2010/11 Anläggningsarbeten I början av december 2010, d.v.s. vid tidpunkten då Byrkije reinbeitesdistrikt började flytta ner renar till Lögdeå vinterland, var vägarna och fundamenten för Gabrielsberget Syd (de första 20 vindkraftverken) klara. Tio vindkraftverk var färdigbyggda men inte tagna i drift. Ytterligare tio vindkraftverk var under byggnation. I mitten av december påbörjades arbetet med Gabrielsberget Nord (de resterande 20 vindkraftverken). Därefter pågick arbete med vägar, fundament och montering parallellt. I slutet av december togs det första vindkraftverket i drift. Därefter togs resterande vindkraftverk inom Gabrielsberget Syd i drift allt eftersom. Sprängningar påbörjades i januari 2011 och det sprängdes en till fyra gånger i veckan. Gabrielsberget Vind kom tillsammans med Byrkije reinbeitesdistrikt överens om att Gabrielsberget Vinds entreprenör BDX skulle ringa eller skicka SMS till renskötarna dagen innan sprängning. Enligt både Gabrielsberget Vind och reinbeitesdistriktet fungerade kontakterna bra. I april var samtliga 20 vindkraftverk i Gabrielsberget Syd i drift. Kartan nedan visar var arbete utfördes under december (brun färg), januari-april (blå färg) och februari-mars (orange färg). Gabrielsberget Vind noterade renar inom anläggningen under januari och februari. Renarna befann sig främst utmed Stridbäcksvägens och i vindkraftområdets södra delar (vid vindkraftverk 1, 19 och 20). I slutet av februari sågs renar i vindkraftområdets nordvästra del (vid vindkraftverk 31). Det fanns inte några restriktioner för varken renskötarna eller renarna att vistas inom byggarbetsplatsen på Gabrielsberget. För att undvika att människor eller djur skulle falla ner i de urschaktade groparna satte Gabrielsberget Vind upp stängsel runt dem. För att minimera risker med iskast och stillestånd på grund av nedisning försågs vindkraftverken på Gabrielsberget med avisningssystem (varmluft inuti vingarna). Gabrielsberget Vind bedömde dock att risken för isnedfall från stillastående vingar var högre under byggtiden än under drifttiden, då vingar monterats men avisningssystemet ännu inte tagits i drift, eller när verken stått still för service. Bygget av den nya kraftledningsgatan, mellan vindkraftanläggningen och befintligt nät, påbörjades hösten 2010 och var klart i mitten av december. Då var även transformatorstationen färdigbyggd. Anläggningsarbete under dec 2010 Anläggningsarbete under jan-apr 2011 Anläggningsarbete under feb - apr 2011 Figur 15. Kartan visar var anläggningsarbete utfördes under perioden december april 2011 (d.v.s. under den period som Byrkijes renar befann sig i Lögdeå vinterland). 25

26 I december 2010 då Byrkije reinbeitesdistrikt kom ner med renarna till vinterlandet Lögdeå var tio vindkraftverk byggda och ytterligare tio vindkraftverk under slutmontering. Vingarna utrustades med ett avisningssystem (varmluft inuti vingarna) för att förhindra isbildning. 26

27 Under december 2010 då Byrkije reinbeitesdistrikt flyttade ner renarna till Lögdeå vinterland pågick arbete med att gräva ner kraftledningar intill vägkroppen. Det fanns inte några restriktioner för renskötare eller renar att vistas inom byggarbetsplatsen på Gabrielsberget. Det första vindkraftverket togs i drift i slutet av december 2010, därefter togs resterande 19 vindkraftverk inom Gabrielsberget Syd i drift allt eftersom under första halvan av

28 Under hösten/vintern 2010 byggdes kraftledningen, som skulle transportera elen mellan vindkraftanläggningen och befintligt elnät. Kraftledningen var färdigbyggd i slutet av december Kraftledning mellan vindkraftanläggningen och befintligt elnät Ny kraftledning (byggd 2010) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 16. Kartan visar kraftledningen som byggdes under hösten/vintern 2010 mellan vindkraftanläggningen och befintligt elnät. 28

29 Betesförhållandena i november 2010 Studien av betesförhållandena gjordes i november Betesförutsättningarna bedömdes vara mycket goda. Det fanns ingen is eller gammal snö i laven, bara kallsnö. Sammanfattning av renskötseln under säsongen Renskötarna beskrev vintern 2010/11 på följande sätt (för mer detaljerad beskrivning se sidorna 31-34): Totalt flyttades cirka 1400 renar från Norge till Lögdeå vinterland. Betesförhållandena var mycket bra under hela vintern. Det var kallt och mycket snö (ca 70 cm). Renskötarna försökte nyttja beteslandet enligt den tidigare strategin, d.v.s. först området söder om vägen mellan Flärke och Hyngelsböle (och öster om Saluån) och sedan området norr om vägen. Renskötarna ändrade dock strategi med avseende på var de lossade renarna. Tidigare vintrar lossades renarna ofta norr om Gabrielsberget men denna säsong provade renskötarna istället att lossa längre österut p.g.a. att de inte ville att renarna direkt skulle börja beta på Gabrielsberget. Anledningen var att renskötarna befarade att renarna skulle passera igenom området utan att finna betesro. Renskötarna ansåg att det var större chans att renarna skulle stanna och beta vid Gabrielsberget om de fick komma in i området från öster eller söder. Efter lossningen rörde sig dock inte renarna söderut som renskötarna önskade utan vek istället av västerut mot Tällvattnet och de vände även tillbaka norrut mot områdena kring Ottjärn. Markerna vid Ottjärn blev således uppbetade tidigt under säsongen, marker som renskötarna helst hade velat spara till mars/april. Renskötarna menade att renarnas förändrade rörelsemönster kan ha berott på störningar från bygget av vindkraftanläggningen. Renskötarna var tvungna att aktivt flytta renarna med skoter till de södra delarna, vilket var ett förändrat driftmönster jämfört med tidigare säsonger. Renarna ville inte stanna i de södra delarna av vinterlandet utan fortsatte trycka på i nordlig och västlig riktning. Renskötarna vände och tryckte därför gång på gång renarna söderut mot Saluliden/Saluböle. När renskötarna flyttade renarna i nord-sydlig riktning flyttade de förbi och delvis genom vind- Betesförhållandena bedömdes som goda vid betessynen i november

30 kraftanläggningen. Det fungerade eftersom de körde bakom renarna på skoter men det var inte optimalt, enligt renskötarna. Vid ett tillfälle var det nära att de tappade renarna då hjorden möttes av en lastbil på en av anläggningsvägarna. Senare under säsongen blev en ren påkörd och dödad av anläggningstrafiken på Gabrielsberget. Trycket från renarna på den västra kanten mellan Nyland- Tällvattnet och den norra kanten mellan Salberg- Jansmark var stort vilket krävde kontinuerlig bevakning och flytt av renar. För att få renarna att stanna upp och hindra dem från att passera norrut över vägen mellan Salberg och Jansmark började renskötarna stödutfodra i mitten av februari. Totalt sett över hela säsongen betade renarna främst i området mellan Tällvattnet och Lögdeå (d.v.s. nordost och norr om vindkraftanläggningen) och mellan Tällvattnet och Saluböle (d.v.s. väster och söder om vindkraftanläggningen). Inga renar betade i området öster om Stridbäcksvägen vid Fjällen och Svartsjön. Enligt renskötarna befann sig renar i närheten och även inom vindkraftanläggningen. De flesta gick dock bara igenom anläggningen, enligt renskötarna. Få stannade och betade inom den. När renarna rörde sig norrut från områdena allra längst i söder (Saluliden och Storrågmyran) passerade de inte genom vindkraftanläggningen och över myrarna på Gabrielsberget som tidigare år, utan passerade på vindkraftanläggningens västra sida berättade renskötarna. I slutet av säsongen nyttjades de norra markerna väster om Ottjärn och Jansmark. Även markerna väster om Saluån betades till viss del. Lodjur fanns i Lögdeå vinterland och totalt påträffades fjorton döda renar av renskötarna. Renskötarna menade samtidigt att de hade haft mindre tid att söka döda renar eftersom renskötarna hade fullt upp med att bevaka kanterna, vända tillbaka och flytta renar. En lodjursföryngring hittades inom Lögdeå vinterland under inventeringen som pågick från första november 2010 till sista februari 2011 (länsstyrelsen 2011). Ytterligare tre föryngringar hittades inom regionen (se figur 39) som berörde reinbeitesdistriktets renar. Allmänhetens skotertrafik var något mindre intensiv än tidigare normalsäsonger. Påverkan från skogsbruket var i samma omfattning som tidigare vintrar. Under hela vintern arbetade en till tre personer aktivt med renarna (i december två personer och i januari-april en-tre personer). Renskötarna turades om att bo i Salberg och att arbeta med renarna i Lögdeå vinterbetesland. Renskötarna upplevde att renarna rörde sig mycket mer och var mer utspridda jämfört med tidigare säsonger. Utspriddheten medförde bland annat att renar fick hämtas från områden utanför Lögdeå vinterland. För renskötarna innebar detta sammantaget längre och mer intensiva arbetsdagar än vad som varit fallet under tidigare år. Det var även mer slitsamt för skotrarna. Inför hopsamlingen och flytten var renskötarna även tvungna att nyttja helikopter under en dag. Renskötarna påträffade isklumpar på snön intill ett av vindkraftverken. Detta skapade en oro hos renskötarna inför riskerna att vistas inom anläggningen. Renskötarna utryckte även oro inför hur renarna kommer att reagera på ljudnivån inom och i närheten av anläggningen. Enligt MKB bedömdes ljudet vara dba för den som rör sig inom verksamhetsområdet. Renskötarna befarade att betestrycket varit hårdare än vanligt på markerna intill vindkraftanläggningen. En betessyn gjordes därför tillsammans med representanter från Byrkije reinbeitesdistrikt, Vilhelmina norra sameby, Reindriftsförvaltningen och Gabrielsberget Vind i juni Då studerades betet inom och intill vindkraftområdet (se bilaga 2). 30

31 December mitten av januari 2011 Byrkije reinbeitesdistrikt började flytta ner renarna till Lögdeå vinterland i månadsskiftet november/december. Renarna lossades vid vägen strax söder om Hyngelsböle. Renhjorden styrdes sedan söderut mot Stor- Snömyran och Ålidberget (d.v.s. områden norr om bäcken Aspan). Enligt renskötarna ville dock renarna vända norrut igen. Sträckan mellan Salberg-Lögdeå och Salberg-Nyland kantbevakades. Från Ålidberget var tanken att renarna skulle gå i sydostlig riktning mot Lidberget och sedan vidare mot Fjällen men istället tryckte renarna på västerut mot Tällvattnet och norrut mot Ottjärnberget. Under perioden fram till jul vände renskötarna varje dag renar som hade passerat kanten och flyttade tillbaka dem söderut. Till slut upplevde renskötarna att trycket var för stort. Kring jul-nyår tillät de därför renarna vara kvar i området kring Ottjärnberget och höll istället bara kanten runt området. I början av januari flyttades renarna vid Ottjärnberget mot Gåstjärnmyran där huvuddelen av renhjorden befann sig. Snödjupet var ca 70 cm. Nyttjande (dec mitten av jan) Plats för lossning av renar Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 17. Kartan visar hur renarna rörde sig efter lossningen, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från början av december till mitten av januari. 31

32 Mitten av januari - slutet av februari 2011 Eftersom renhjorden inte självmant ville gå söderut började renskötarna flytta renarna i mitten av januari söderut mot Stormyran och sedan successivt vidare längre söderut mot Storsvedjeberget och Saluliden. Olika flyttstråk användes. Vid några tillfällen flyttade renskötarna renarna inom vindkraftområdet och förbi vindkraftverken. Renarna ville dock inte stanna och beta i de södra delarna utan vände istället tillbaka norrut och mot nordväst. Renarna passerade framförallt kanten norr om Nyland (förbi Märramyran), kanten väster om Tällvattnet och vägen mellan Salberg och Jansmark (mot Orrmyran). Renskötarna tryckte och vände aktivt renarna tillbaka mot Saluliden. Varje morgon kontrollerade renskötarna kanten mellan Salberg och Östra Nyland (Märramyran) eftersom trycket från renarna var särskilt starkt just här. Vid ett tillfälle hämtades även renar från Holmsjön (i norra delen av Lögdeå vinterland). Under perioden från mitten av januari till slutet av februari kantbevakade renskötarna linjen Salberg - Östra Nyland - Saluån - Botniabanan - Ava - Lögdeå - Hyngelsböle - Salberg. Huvuddelen av renarna befann sig under denna period i områden kring Saluliden, Stor-Rågmyran, Storsvedjeberget, Isberget och Tällvattnet. I slutet av januari var det även renar vid Arvidsmyrorna och Lidberget. Renarna befann sig även inom vindkraftanläggningen men enligt renskötarna passerade de flesta bara igenom den. Få renar stannade inom anläggningen och betade. Renskötarna observerade att det var få gropar i snön och istället spår som visade att renarna fortsatt igenom anläggningen. I mitten av februari började renskötarna att utfodra renarna. Fodret placerades ut vid Sankmyran (i närheten av gärdet vid Tällvattnet) för att få renarna att stanna upp och inte fortsätta vidare norrut mot Orrmyran. Renskötarna uppskattade att det fanns tre-fyra lodjur i området. I slutet av februari hade åtta renar påträffats som dödats av lo. Enligt renskötarna var det mindre skotertrafik jämfört med tidigare normalsäsonger. Renskötarna påträffade isklumpar i snön ca 100 meter från vindkraftverk nummer 5. Nyttjande (mitten av jan - slutet av feb) Plats för utfodring Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 18. Kartan visar hur renarna rörde sig, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från mitten av januari till slutet av februari. 32

33 Slutet av februari - april Efter det att renskötarna började utfodra renarna i februari minskade trycket på kanterna. I början av mars började renskötarna släppa renarna över vägen mellan Salberg och Jansmark, men merparten av renarna befann sig dock forfarande vid Saluliden, Nyland och mot Tällvattnet vid foderplatsen. En del renar hade även rört sig mot Svartsjön men sedan vänt tillbaka västerut igen. I de södra delarna bevakades fortfarande kanten mellan Salberg-Nyland och Saluböle. Kanten snävades in något (d.v.s. förlades längre österut) i mitten av mars. När renarna rörde sig från de södra delarna norrut passerade de vindkraftanläggningens västra sida, nära Nyland, och inte över myrarna på Gabrielsberget som de gjort tidigare år, enligt renskötarna. En del renar tryckte på i västlig riktning och passerade kanten mellan Tällvattnet och Nyland. Renskötarna försökte sno och vända tillbaka renarna men en del renar betade ändå i områden närmast väster om Saluån. Renskötarna hämtade även en hop renar vid Gryssjön och en annan hop från odlingsmarkerna vid Nyland - något som inte gjorts tidigare säsonger. Vid ett tillfälle hämtade renskötarna renar som tagit sig ända upp mot stambanan. Renarna som passerade vägen mellan Salberg och Jansmark fortsatte sedan mot Orrmyran. I de norra delarna bevakades kanten Salberg - Kilen - kraftledningen som förser Botniabanan med el - Salutjärnbergsvägen och ner mot Jansmark. Under mitten av mars betade sig renarna längre norrut och linjen för kantbevakning förflyttades således också längre norrut. Vid denna tidpunkt placerade renskötarna även ut en foderplats vid Kilen norr om Salberg. Under mars var det många skogsavverkningar i området och det innebar även att det byggdes nya skogsbilvägar. I början av april påbörjades flytten mot Norge. Helikopter nyttjades under en dag för att samla ihop renarna i de södra områdena till gärdet vid Ottjärn. Den 11 april gick sista lasset till Norge. April Mitten av mars Början av mars Nyttjande (slutet av feb-apr) Plats för utfodring Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 19. Kartan visar hur renarna rörde sig, hur renskötarna flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från slutet av februari - april. 33

34 Bilder från renskogen januari Den övre bilden visar hur en grupp renar flyttas över Abbortjärnen. Mittenbilden visar renar som betar söder om Stormyran (inom de norra delarna av vindkraftanläggningen). Den nedre bilden visar flytt av renar över Stormyran. I bakgrunden syns några av de färdigbyggda vindkraftverken och några vindkraftverk under byggnation. 34

35 3.2 Vintern 2011/2012 Anläggningsarbeten I januari 2012, d.v.s. vid tidpunkten då Byrkije reinbeitesdistrikt började flytta ner renar till Lögdeå vinterland, var 25 vindkraftverk i drift och ytterligare 11 vindkraftverk byggda (men ej igångsatta). För återstående fyra vindkraftverk var vägar och fundament byggda. Det pågick inte något anläggningsarbete under perioden som renarna var i vinterlandet. Trots att det i praktiken var mer drift än bygge räknas säsongen som byggfas eftersom endast 25 av 40 vindkraftverk var driftsatta och det inte ger någon representativ bild av den idriftsatta vindkraftanläggningens påverkan med avseende på rotorblad som rör sig, ljud från vindkraftverken, servicepersonal m.m. Även om det inte pågick anläggningsarbete under vintern 2011/2012 var det aktivitet i området. Aktiviteterna utgjordes av: Snöröjning: samtliga vägar med undantag för vägarna norr om vindkraftverk 21 och 23 plogades hela vintern. Eftersom det var mycket snö var plogningsarbetet intensivt. För vägarna norr om vindkraftverk 21 och 23 påbörjades snöröjningen under vecka 11. Transporter: från och med vecka 10 började Gabrielsberget Vind transportera in vindkraftsdelar till området (till vindkraftverk 21, 28, 33, 34, 35 och 36). Service- och underhållsarbeten: dels skedde batteribyte (för varningslamporna) en gång varje dag för de vindkraftverk som inte var i drift (arbetarna körde skoter från servicehuset till vindkraftverken), dels arbetade servicetekniker vid behov med vindkraftverken som var i drift. Totalt körde ca en-tre bilar varannan dag in i området via Stridbäcksvägen. Liksom tidigare säsonger fanns det inte några restriktioner för renskötare och renar att vistas inom byggarbetsplatsen på Gabrielsberget. Enligt Gabrielsberget Vind var det endast några få strörenar inom vindkraftområdet vintern 2011/2012 och betydligt färre jämfört med vintern innan. Figur 20. Karta över vindkraftanläggningen på Gabrielsberget. 35

36 I januari 2012 då Byrkije kom ner med renarna till vinterlandet Lögdeå var 25 vindkraftverk i drift och ytterligare 11 vindkraftverk byggda. Vid entrén till vindkraftanläggningen uppmärksammas risken för isras och iskast med en varningsskylt. 36

37 Betesförhållandena i början av januari Studien av betesförhållandena gjordes i början av januari Betesförutsättningarna bedömdes då vara av varierande kvalitet. I de södra delarna (från väg E4 och vidare norrut i höjd med Svartsjön) var förutsättningarna sämre. Närmast väg E4 var det ca 15 cm blöt kramsnö. Längre norrut ökade snömängden till ca 40 cm men närmast marken fanns ca 10 cm gammal snö som frusit fast i laven. I områdena norr om Svartsjön och Borren ökade snömängden ytterligare (80-90 cm). Trots att det även här fanns gammal snö (ca 20 cm) så var den inte fastfrusen i laven och istället fanns ett luftrum på någon cm mellan den gamla snön och marken. Det var inte heller lika mycket iskristaller fastfrusna i laven som längre söderut där det var mindre snö. Generellt konstaterades att betesförutsättningarna var bättre i områden med mer snö eftersom ingen gammal snö satt fast i laven. Längre söderut, där det var mindre snö, var förutsättningarna sämre och när snön lyftes bort följde den fastfrusna laven med, se bild nedan. Att det dessutom redan i början av januari var mycket snö (ca 90 cm som mest) utgjorde ytterligare en risk eftersom renarna generellt har problem att finna föda om det är för mycket snö. Redan i januari var det rikligt med snö (som mest ca 90 cm). Bilden togs under betessynen i januari I de södra delarna av Lögdeå vinterland var betesförhållandena dåliga vid betessynen som gjordes i januari Som bilden visar var laven fastfrusen i gammal snö och när snötäcket lyftes bort följde laven med. 37

38 Sammanfattning av renskötseln under säsongen Renskötarna beskrev vintern 2011/12 på följande sätt (för mer detaljerad beskrivning se sidorna 39-42): Totalt flyttade Byrkije reinbeitesdistrikt ner ungefär halva renhjorden (ca 850 renar) till Lögdeå vinterland. Andra halvan som hade flyttats till Gielas (Kittelfjäll) var de tvungna att vända tillbaka till Norge med på grund av de dåliga betesförhållandena i Lögdeå vinterland. Dels var det mycket snö (upp till 1,5 m på vissa platser), dels var laven fastfrusen och isig på de platser där det var mindre snö. Renskötarnas strategi var att nyttja beteslandet enligt tidigare år, d.v.s. först området söder om vägen mellan Flärke och Hyngelsböle (och öster om Saluån) - den här vintern främst området i öster kring Svartsjön och Fjällen samt bergskanterna kring Gabrielsberget - och sedan området väster om Saluån och norr om vägen. Efter det att renarna lossats och styrts mot Lidberget ville de inte fortsätta söderut mot Svartsjön som renskötarna önskade. Istället vände renarna norrut mot Jansmark och västerut mot Tällvattnet, områden som renskötarna egentligen ville spara till senare delar av säsongen. Till följd av detta försökte renskötarna vända och styra renarna söderut mot Svartsjön. Renhjorden hade dock spridit ut sig för mycket och trycket på kanterna blev för stort. Renskötarna tvingades därför utvidga området och flytta kanterna successivt längre västerut och norrut. Enligt renskötarna kunde renarnas rörelser delvis förklaras av att betet var låst i låglandet i de södra delarna mot väg E4. Senare under säsongen rörde sig cirka en tredjedel av renhjorden mot Källsjölandet (området väster om Saluån). Övriga delar av renhjorden av utspridd över vinterlandet. Områdena söder om Svartsjön (Fjällen och Saluliden) användes inte, men om renskötarna hade varit fler personer hade de kunnat flytta renarna mer aktivt med skoter till de södra delarna. Det fanns dock inte tid för det, berättade renskötarna i intervjuer. Endast ett fåtal renar var enligt renskötarna inom vindkraftanläggningen och de använde främst de plogade vägarna för att vandra norrut. Renskötarna berättade samtidigt att de hade fullt sjå med att bevaka kanterna och vända tillbaka renar. De hann därför inte med att kontrollera hur många renar som var inom vindkraftanläggningen. I början av mars började renskötarna att samla renarna till gärdet vid Ottjärn för utfodring. Renarna utfodrades sedan i drygt en månad. Totalt användes 63 ton renfoder och 450 säckar renlav. Även renarna i Norge utfodrades. Lodjur fanns i Lögdeå vinterland hela vintern och totalt påträffade renskötarna två döda renar. Renskötarna hade samtidigt mindre tid att söka efter rovdjursdödade renar eftersom de hade fullt upp med att bevaka kanterna. Inga lodjursföryngringar hittades inom Lögdeå vinterland under inventeringen som pågick från första november 2011 till sista februari 2012 (länsstyrelsen 2012). Tre föryngringar hittades dock inom regionen (se figur 39) som berörde reinbeitesdistriktets renar. Skogsavverkningar och röjningsarbete utfördes under tiden som renarna var i Lögdeå vinterland. Det var framförallt skogsarbete väster om Källsjön som störde de cirka 150 renar som befann sig i närheten. Skotertrafiken var intensiv denna vinter, främst i de östra delarna av vinterlandet. Ingen jakt av småvilt i området förekom. Under hela vintern arbetade två till tre personer aktivt med renarna. Renskötarna turades om att bo i Salberg och arbeta med renarna i Lögdeå vinterbetesland. Renskötarna upplevde att renarna var mycket utspridda och rörliga denna vintersäsong. Jag har aldrig varit med om något liknande - inte ens de år då det har varit dåligt bete berättade en renskötare i en intervju. Tidigare år kunde det gå längre tid innan renarna vände tillbaka västerut/norrut. Men den här vintern kom renarna på en gång enligt renskötarna. Faktorer som renskötarna trodde låg bakom var dels det dåliga betet, dels att reinbeitesdistrikt kom med renarna senare än vanligt till Lögdeå, dels utbyggnaden av vägar och vindkraftverk på Gabrielsberget. Enligt renskötarna var det troligtvis en kombination av dessa faktorer. Att renhjorden var utspridd och trycket på kanterna stort innebar för renskötarna sammantaget längre och mer intensiva arbetsdagar än vad som varit fallet tidigare år. Det var även mer slitsamt för skotrarna. Nästan varje dag passerade renar kanterna och vissa dagar hann inte renskötarna med att bevaka kanterna. Renar hämtades även från områden utanför Lögdeå vinterland och några renar hann renskötarna inte med att vända hem. Enligt renskötarna blev 36 renar blev kvar i vinterlandet. Dessa såg renskötarna som förlorade eftersom erfarenheterna visar att kvarblivna renar sällan återfinns. 38

39 Mitten av januari - mitten av februari 2012 Byrkije reinbeitesdistrikt började flytta ner renarna till Lögdeå den 18 januari och sista lasset lossades den 20 januari. I samband med flyttningen kom det rikligt med tung och blöt snö och eftersom det redan kommit mycket snö tidigare under vintern bedömde renskötarna att osäkerheterna var för stora för att man skulle våga flytta ner hela renhjorden. Renskötarna tog därför beslutet att flytta renarna som man tagit till Gielas tillbaka till markerna i Norge. De dåliga betesförutsättningarna till följd av för mycket snö och is mot marken (där det var mindre snö) motiverade vändningen tillbaka till Norge. Renskötarna menade också att osäkerheterna kring hur renarna skulle reagera på vindkraftanläggningen bidrog till beslutet att endast flytta ner med halva renhjorden. Betesförutsättningarna i vinterlandet Lögdeå var låsta i de södra delarna (laven var fastfrusen i is och gammal snö) och i övriga delar begränsade på grund av den stora mängden snö ( cm snö som mest i vissa områden). Det var något mindre snö i de allra högsta lägena som är mer av fjällkaraktär (Gabrielsberget och Källsjölandet)och där snön blåst bort. Renskötarna ansåg att dessa områden hyste de bästa betesförutsättningarna. Renarna som transporterats med lastbil från Norge lossades vid vägen strax söder om Hyngelsböle. Renarna styrdes sedan med skoter mot Ålidberget och bäcken Aspan med förhoppningen att de sedan själva skulle fortsätta söderut förbi Lidberget och vidare mot Svartsjön och Fjällen. Renskötarna hoppades även att renarna skulle beta på bergskanterna vid Gabrielsberget. Men enligt renskötarna fick inte renarna betesro utan började vandra tillbaka längs Aspans dalgång norrut mot Jansmark och även västerut mot Tällvattnet. Under januari bevakades en kant längs med Lögdeälven fram till Hyngelsböle och vidare mot Jansmark, Tällvattnet och Östra Nyland. Renarna som tryckte på i västlig och nordlig riktning vändes och styrdes tillbaka mot de östra områdena vid Svartsjön. Eftersom renarna hade spridit ut sig kunde endast mindre renskockar flyttas. Flytten gick delvis genom vindkraftanläggningen Nyttjande (mitten av jan - mitten av feb 2012) Plats för lossning av renar Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Utspridd renhjord Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 21. Kartan visar hur renarna rörde sig efter lossningen, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från mitten av januari till mitten av februari. 39

40 utmed de plogade vägarna. Vid ett tillfälle då ca 70 renar flyttades utmed en skoterled hoppade de plötsligt av spåret ut i djupsnön. Det skedde ca 100 m innan fyrvägskorsningen norr om Vinsjön. Vid tillfället var vädret sådant att vindkraftverken hördes tydligt och de syntes väl. Tre av renarna som hoppade av spåret ramlade ner i Fäbodbäcken. Som tur var fanns renskötarna till hands och de lyckades till slut få upp renarna ur bäcken. Kanten flyttades i början av februari successivt längre västerut, se karta (figur 21), då trycket från renarna blev för stort för renskötarna att hålla tillbaka. Renarna vandrade mot Källsjölandet och även skockar som vänts tillbaka från områden i norr flyttades dit. I mitten av februari var ca 150 renar i Källsjölandet medan den resterande del av renhjorden var utspridd över stora delar av vinterlandet. Källsjölandet hade renskötarna egentligen tänkt spara till senare delar av vintern, men eftersom trycket från renarna var för stort (i västlig och nordlig riktning) var renskötarna tvungna att ändra strategi. Under perioden från mitten av januari till mitten av februari var det hela tiden två till tre renskötare på plats i Salberg. Trots att de arbetade långa dagar och varje dag flyttade och vände tillbaka renar lyckades de inte få kontroll på renhjorden som var splittrad och utspridd inom vinterlandet. Arbetet med att vända tillbaka renarna tog mycket tid. Det kunde till exempel ta en hel dag att bara vända tillbaka tre renar och i och med att renarna var så utspridda kom de ofta ensamma eller två-tre stycken tillsammans. Om det hade funnits mer personal att tillgå för Byrkije reinbeitesdistrikt hade renskötarna förmodligen försökt styra renarna till de södra delarna med skoter, men det hanns inte med. Enligt renskötarna befann sig renarna inom vindkraftanläggningen. De kom bland annat från områden kring Fäbobäcken, Vinan och Vinsjön och fortsatte därifrån vidare in i vindkraftområdet. De grävde lite inom vindkraftområdet och sedan fortsatte de norrut längs de plogade vägarna. Renskötarna hade dock fullt upp med att bevaka kanterna och därför inte tid att undersöka hur många renar som var inom vindkraftanläggningen. Under januari och början av februari påträffade inte renskötarna några rovdjursdödade renar. Samtidigt hann renskötarna inte söka igenom området eftersom de hade fullt upp med att bevaka kanterna. Spår av lo påträffades dock. Det var mycket skotertrafik framförallt i de östra delarna av området mellan Aspan-Fäbodarna-Vinsjön-Gabrielsberget under helgerna. Renskötarna upplevde att skoteråkarna störde renarna. Under januari och februari avverkades två skogsområden, ett vid Hansfäbodberget och ett söder om Salberg. 40

41 Mitten av februari - mitten av mars I mitten av februari började renskötarna få bättre kontroll på renhjorden. Totalt sett under perioden från mitten av februari till mitten av mars befann sig ca en tredjedel av renhjorden i området mellan Källsjön, Källfors, Flärke och Gryssjön där de stannade vid de mindre bergsryggarna och betade. Resten av renhjorden var utspridd över andra delar av vinterlandet. Kanten mellan Hyngelsböle-Gryssjön-Nyland bevakades intensivt och hela tiden vändes och flyttades de renar som hade passerat kanterna. Renar fångades upp så pass långt norrut och västerut som vid Byviken och Gryssjön. Under slutet av februari kom det mer snö vilket försämrade betesförutsättningarna ytterligare. Renskötarna hann inte med att hålla kanten utan var istället tvungna att utöka området till att omfatta Hyngelsböle-Ottjärn-kraftledningsgatan-Gryssjön-Flärke-Nyland. Kring den 6 mars började renskötarna flytta in renar till gärdet i Ottjärn för utfodring med pellets och renlav. Det var främst de renar som hade passerat kanten i norr utmed kraftledningsgatan som togs till gärdet. Renskötarna hade även tidigare under vintern försökt att samla ihop renar för utfodring. Det var i slutet av februari som renskötarna flyttade cirka 300 renar till gärdet söder om Jansmark och började utfodra dem, men det upphörde efter några dagar då renarna bröt sig ut. Under mars blev det varmare och några områden i de södra delarna (Fjällen och Saluböle) som tidigare hade varit låsta började tina och torka upp. Renarna som under februari varit i närheten av dessa områden hade dock rört sig norrut och västerut mot Källsjölandet. De södra delarna blev således inte nyttjade under mars heller. Under perioden som renarna befann sig i Källsjölandet och längre västerut gallrades och avverkades det en hel del i området kring Stenmyrbäcken. Även längre upp i norr, mellan Gryssjön och Kilen, avverkades det Enligt renskötarna var det mycket skotertrafik under vintern, särskilt i de östra delarna. Vid ett tillfälle berättade skoteråkarna för renskötarna att de var på väg för att titta på vindkraftanläggningen. I mitten av mars hade två renar påträffats som Nyttjande (mitten av feb - mitten av mar 2012) Plats för utfodring Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Utspridd renhjord Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 22. Kartan visar hur renarna rörde sig, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från mitten av februari till mitten av mars. 41

42 dödats av lo. Mitten av mars - april Arbetet med att styra in renarna till gärdet i Ottjärn fortsatte under mars. I mitten av mars var uppskattningsvis renar samlade till gärdet i Ottjärn. Resten av renhjorden var utspridd inom vinterlandet. Skaren gjorde att renarna fick svårare att gräva och lättare att gå på snön vilket medförde att trycket på kanterna ökade. Trycket var som allra störst i norr utmed kraftledningsgatan mellan Holmsjön och Flärke. Vissa dagar hann renskötarna inte med att bevaka hela kanterna. Vid ett flertal tillfällen hämtades renar långt utanför Lögdeå vinterland (bland annat vid Nördklubbmyrorna, Stortjärnmyrorna och ytterligare områden bortom Yttre och Inre Lemelsjön).Två renkalvar som gått ända mot Nördklubbmyran (väster om Yttre Lemesjön) var renskötarna tvungna att lämna. Trycket på kanterna var för stort för att renskötarna skulle hinna med att vända tillbaka de två kalvarna och renskötarna var tvungna att prioritera arbetet. Att styra och vända tillbaka renkalvar är väldigt tidskrävande eftersom kalvarna saknar erfarenhet och generellt är besvärliga att hantera. Kring den 22 mars var huvuddelen av renhjorden i gärdet och endast ett femtiotal renar var kvar i övriga områden. I och med att renarna samlades till gärdet minskade även trycket på kanterna och arbetet övergick mer till att utfodra renarna i gärdet. Den 30 mars började renskötarna lasta renarna på lastbilarna och frakta dem tillbaka till Norge. Sista lasset gick den 3 april. Nyttjande (mitten av mar - apr 2012) Plats för utfodring Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 23. Kartan visar hur renarna rörde sig, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från mitten av mars till april. 42

43 4 Nyttjande under drifttiden 4.1 Vintern 2012/13 Service och underhåll Hela vindkraftanläggningen var färdigbyggd och i drift sommaren Vintern 2012/13 var därför den första säsongen i kontrollprogrammet då samtliga vindkraftverk var i drift. Under hela december och drygt halva januari stod dock vindkraftverken stilla vilket innebar att aktiviteten i form av service och underhåll var lägre än vad det varit tidigare säsonger. Under perioden som vindkraftverken stod stilla åkte generellt 3-6 bilar och en lastbil varje dag till anläggningen via Stridbäcksvägen för att felsöka. Aktiviteten var främst lokaliserad till ställverket och servicehuset. Under veckodagarna var det personal i huset dygnet runt, med undantag för perioden 21 december till 7 januari (då det var julledigheter). Då förekom inte någon aktivitet i området förutom snöröjning. Den 22 januari startade vindkraftverken igen. Det innebar att aktivieteten i form av service och underhåll inne i vindkraftanläggningen ökade. Varje dag körde personalen bil inne i vindkraftanläggningen något som de inte gjort under driftstoppet. Eftersom vindkraftverken stått stilla innebar det mer service och aktivitet än normalt de två-tre första veckorna. Därefter återgick aktiviteten till det normala igen. Generellt genomfördes service vid tre olika vindkraftverk varje dag (av tre olika team). Om det uppstod ytterligare fel vid något vindkraftverk var personalen tvungen att även köra bil till dessa verk. Vissa dagar resulterade det i att personalen körde bil i hela anläggningen. (Vecka 9: 25 februari - 1 mars var personalen på utbildning och då var det mindre aktivetet i området.) Servicen av vindkraftverken innebar arbete både utom- och inomhus. Arbetet genererade ibland höga ljud då servicepersonalen exempelvis provade att starta och stänga av vindkraftverken. Under hela vintern plogades alla huvudvägarna om det fallit mer än cm snö. Vid vart tredje tillfälle plogades även vägarna till vindkraftverken. Renobservationer av servicepersonal och personal som plogade vägarna Personalen som arbetade med vindkraftverken och snöröjningen började se renar i början av januari. Då sågs renar varje dag. De befanns sig framförallt söder om vindkraftanläggningen, utefter Stridbäcksvägen och kraftledningsgatan (som går mellan vindkraftanläggningen och elledningen utmed väg E4). Uppskattningsvis rörde det sig om renar vid varje tillfälle. En del renar gick efter Stridbäcksvägen medan andra grävde i skogen eller intill vägen. Personalen såg även renspår efter vägarna inne i vindkraftanläggningen och runt själva vindkraftverken. I mitten av januari såg personalen inte renar lika ofta. Veckan då vindkraftverken startade och personalen började köra mer inne i vindkraftanläggningen sågs renar varje dag ( vid varje tillfälle), antingen efter vägarna, i skogen eller intill vindkraftverken. Renarna var främst i de västra delarna av vindkraftanläggningen men även på myrarna mitt i. Personalen såg även renar utmed Stridbäcksvägen. Renarna inne i vindkraftanläggningen sågs inte gräva (beta). Totalt uppskattade personalen att det fanns spår av ren efter 80 % av Säsong Bete i Lögdeå Transport (kostnad NOK) Transport (stöd NOK) Tidsperiod och antal renar Övriga stöd (NOK) Kommentar 2012/13 Ja Inga uppgifter Dec apr 2013 ca 1472 renar Byrkije ansökte om stöd för utfodring men fick avslag. 2013/14 Ja Inga uppgifter Inga uppgifter Dec april 2014 ca 1523 renar Figur 24. En sammanställning över nyttjandet av Gabrielsberget under drifttiden. Uppgifterna kommer från Reindriftsförvaltningen Nordland (juni 2013) och Byrkije reinbeitesdistrikt (maj 2014). De reella transportkostnaderna bedömdes vara högre än de genomsnittskostnader som angavs. Kostnaderna var utan moms. 43

44 vägarna inne i vindkraftanläggningen. Under slutet av januari och början av februari fortsatte personalen att se renar nästan varje dag. Vi ser ren och vi får valla dem. De flyttar sig inte. De är i skogen och de sover på vägen. Det är allt ifrån två till tjugo. Har inte sett dem stå och käka. Renarna var främst på ömse sidor om Stridbäcksvägen. Inne i vindkraftanläggningen var renarna främst i de västra delarna. Från mitten till slutet av februari såg personalen inte renar lika ofta, endast spår av eller strörenar efter Stridbäcksvägen. Under mars och tiden fram till dess att renarna transporterades tillbaka till Norge såg servicepersonalen varken spår eller renar. Personalen som plogade vägarna såg under denna period endast enstaka renspår, främst i de norra delarna av vindkraftområdet. Servicepersonalen berättade att de tidigare under hösten (2012) sett renspillning vid trappan intill ett av vindkraftverken. Troligtvis var det från renar som blivit kvar under sommaren. Betesförhållanden i december 2012 Studien av betesförhållanden i december 2012 visade på mycket bra bete. Torr snö och lite eller ingen isbildning i laven. Det fanns ingen tjäle i marken och snödjupet var ca 2-3 cm på hällmarkerna och ca 5-6 cm på övriga marker. Snön kunde strykas bort från laven med ett handdrag vilket är ett tecken på bra bete, eftersom renarna då kan välja det bästa betet. På Gabrielsberget var betesförutsättningarna mycket goda. Laven var torr och det tunna snötäcket bestod av torr snö. Söder om Gabrielsberget fanns spår av den blöta hösten och förvintern. Här fanns lite iskristaller i laven men de lossnade när laven vidrördes. Sammanfattning av renskötseln säsongen 2012/13 Renskötarna beskrev vintern 2012/13 på följande sätt (för mer detaljerad beskrivning se sidorna 47-51): Totalt flyttades cirka 1500 renar från Norge till Lögdeå vinterland. Betet var mycket bra hela säsongen. Renskötarna använde beteslandet enligt den tidigare strategin d.v.s. först området söder om vägen mellan Flärke och Hyngelsböle (och öster om Saluån) och sedan områdena väster om Saluån och norr om vägen. Renskötarna ville att renarna skulle börja i de nordöstra delarna (Ålidberget och Lidberget) och sedan beta sig söderut. Även vindkraftområdet ville renskötarna att renarna skulle bruka som de gjorde innan vindkraftanläggningen fanns där. Men liksom de tre tidigare säsongerna ville renarna inte fortsätta söderut. De vände istället norrut mot Ottjärn och västerut mot Tällvattnet. Renskötarna flyttade därför renhjorden från Tällvattnet till Lidberget/ Aspeå. I början av januari började stora delar av renhjorden att gå in i vindkraftområdets nordöstra del. Bland renarna som gick in i vindkraftområdet fanns sex GPS-försedda renar. Efter en-tre dagar hade de passerat igenom vindkraftområdet och fortsatt norrut, troligtvis efter vindkraftanläggningens vägar och skoterspåren. Eftersom de hade passerat bevakningskanten flyttades de till områden söder om vindkraftanläggningen. Några dagar senare började renarna att gå tillbaka in i vindkraftområdet. Efter cirka en vecka gick de västerut/norrut, lämnade vindkraftområdet och passerade bevakningskanten (väster om vindkraftanläggningen). Detta skedde under perioden januari. Renarna hade således redan lämnat vindkraftområdet när vindkraftverken två da- Laven var isfri och det var ca 5 cm snö (bilden togs vid betessynen i december 2012). Betesförhållandena bedömdes vara goda vid betessynen i december

45 gar senare startades igång efter att ha stått stilla under några månader. Eftersom renarna hade passerat bevakningskanten flyttades de söderut mot Fjällen. Tiden efter 20 januari observerades endast någon enstaka GPS-försedd ren inom vindkraftområdet. Renskötarna ville att renarna skulle använda vindkraftområdet som de gjorde innan vindkraftanläggningen byggdes. Men som en konsekvens av att renarna använde vindkraftsvägarna och därigenom snabbt spred sig norrut/västerut var renskötarna tvungna att trycka renarna till områden längre österut och söderut. Renarna inom vindkraftanläggningen flyttades dock inte, utan bara de renar som hade passerat kanterna. Enligt renskötarna var det en del renar som betade på Gabrielsberget inne i vindkraftanläggningen. Men till skillnad från tiden innan vindkraftanläggningen byggdes så stannade de inte där i dagar/veckor utan de gick vidare, enligt renskötarna. De allra flesta renarna sågs gå på vägarna och skoterspåren. Det medförde ett stort tryck på kanterna i norr och väster. Renskötarna var tvungna att vända och flytta renar söderut/ österut nästan varje dag. Trycket var så pass intensivt att renskötarna vissa dagar inte hann med att köra och bevaka hela kanterna. Renskötarna satte ut foder efter Stridbäcksvägen i mitten av februari för att få renarna att stanna i de södra delarna. Från mitten av januari till slutet av februari var renarna framförallt i Svartsjöbergen (sydost om Svartsjön), Fjällen och Nederstfjällen (söder om Saluliden). Där var de relativt samlade eftersom renskötarna hela tiden tryckte renarna mot de södra områdena. En del renar betade även längre perioder vid Vinsjöberget och Vinbäcksberget som bara ligger några hundra meter ifrån vindkraftområdet. Renskötarna menade att dessa branta bergsryggar skapade lä för renarna. Här kunde renarna inte se vindkraftverken eller höra ljudet lika mycket. Renarna betade även i områden intill Stridbäcksvägen trots att det var trafik där nästan varje dag. Enligt renskötarna var renarna samlade vid denna tidpunkt och det gjorde att de kände en trygghet. Om det istället hade varit en mindre renskock vid vägen hade de aldrig stannat där någon längre period, förklarade renskötarna. Under januari och februari, då de södra delarna av Lögdeå vinterland användes, upplevde renskötarna att renarna var närmare stängslet utmed Botniabanan och även närmare byn Ava jämfört med tidigare år. I februari anmälde en markägare att dennes skog (ungtallar) tagit skada av Byrkije reinbeitesdistrikts renar. Enligt renskötarna var detta en konsekvens av att markerna på Gabrielsberget inte kunde nyttjas optimalt. I början av mars började stora delar av renhjorden att gå norrut och in i Källsjölandet (området väster om Saluån). Enligt renskötarna använde de vindkraftanläggningens vägar/skoterspåren och de spred snabbt ut sig i de norra och västra delarna av vinterlandet. Några renskockar hämtades även från platser utanför vinterlandet. Med tanke på det goda betet borde renarna ha kunnat stanna längre i de södra delarna av vinterlandet än vad de gjorde, enligt renskötarnas tidigare erfarenheter. Men eftersom renarna spred ut sig och rörde sig mycket var renskötarna tvungna att ta in dem i gärdet vid Ottjärn för utfodring. Totalt användes 57 ton renfoder. Renskötarna matade även renarna med ensilage (25 balar) och renlav (650 säckar). Tolv renar dog i hagen eftersom de matvägrade. Renskötarna uppskattade att 50 renar blev kvar i vinterlandet efter flytten tillbaka till Norge. Totalt sett över hela säsongen uppehöll sig renarna (grovt räknat) ca % av tiden inom eller i närheten av det planerade vindkraftområdet (från början av januari till mitten av februari d.v.s. ca en och en halv månad). Hela vintern följde ett eller flera lodjur efter renhjorden. Totalt hittade renskötarna 13 döda renar som lon tagit. Inga lodjursföryngringar hittades inom Lögdeå vinterland under inventeringen som pågick från första november 2012 till sista februari 2013 (länsstyrelsen 2013). Fyra föryngringar hittades dock inom regionen (se figur 39) som berörde reinbeitesdistriktets renar. Renskötarna fick skyddsjakt på en lo som sköts i februari. I mars såg renskötarna spår av järv. Renskötarna upplevde att allmänhetens skotertrafik var mer intensiv på Gabrielsberget än tidigare normalsäsonger. Skotertrafiken utmed lederna var däremot mer normal och inte heller ett lika stort problem eftersom det var främst på helgerna som skoteråkarna var ute. Skotertrafiken på Gabrielsberget var mycket mer oförutsägbar och därmed också mer problematisk. Det var svårt att hålla ihop renarna då det var uppkört överallt. Förutom Gabrielsberget användes även kraftledningsgatan (mellan vindkraftanläggningen och väg E4) för skotertrafik. Innan ledningen byggdes var det överhuvudtaget ingen skotertrafik just där. Enligt renskötarna var den ökade skotertrafiken på Gabrielsberget till stor del en konsekvens av vindkraftsutbyggnaden. Dels skapar vägarna och vindkraftverken en trygg- 45

46 het för dem som är oroliga att tappa bort sig. De vågar nu köra utanför skoterspåren. Dels är vindkraftanläggningen en ny attraktion berättade en av renskötarna i intervju. Sammantaget resulterade den ökade skotertrafiken i att Gabrielsberget och dess omnejd blev mer uppkört. Tidigare säsonger användes framförallt skoterlederna och då kunde renarna komma efter lederna på ett eller två ställen. Denna vinter med alla nya vägar, och dessutom nya skoterspår, kunde renarna komma utmed vägarna/skoterspåren på många fler olika ställen. Det gjorde det svårare för renskötarna att hålla koll på renarna. Även renskötarna körde mer skoter. Deras körning störde dock inte renarna på samma sätt som allmänhetens körning eftersom renskötarna visste var renarna befann sig och hur de skulle köra för att undvika att störa dem. Förutom skotertrafiken var det även personer som tog bilen in i vindkraftanläggningen för att se på den. Andra tog bilen in i vindkraftanläggningen för att rasta lösa hundar. Ett mycket stort område i de norra delarna av vinterlandet (mellan Kilen och Byviken) avverkades under vintern. Renskötarna bedömde dock att denna avverkning inte hade så stor inverkan denna vinter eftersom renarna kunde äta av laven på de nedfällda träden. Avverkningen kommer istället innebära negativa konsekvenser för kommande säsonger. Påverkan från skogsbruket i stort var i samma omfattning som tidigare vintrar, enligt renskötarna Under hela vintern arbetade en till fyra renskötare aktivt med renarna. I april ökade arbetsstyrkan till sex-sju personer. Renskötarna turades om att bo i Salberg och arbeta med renarna i Lögdeå vinterbetesland. Renskötarna upplevde att renskötseln förändrats sedan vindkraften byggdes. Den här vintern rörde sig renarna mer och i fel riktning. De plogade vindkraftsvägarna och den ökade skoterkörningen bidrog till att sprida ut renarna. För renskötarna innebar detta sammantaget längre och mer intensiva arbetsdagar än vad som varit fallet innan vindkraften byggdes. Det var även mer slitsamt för skotrarna. Renskötarna uppskattade att man kört ca 3 gånger mer skoter jämfört med tidigare år med liknande betesförutsättningar. De blev även mer bilkörning. Hos renskötarna fanns även en oro att vistas inom vindkraftanläggningen eftersom de (liksom säsongen 2010/11) hittat isklumpar intill ett av vindkraftverken. Nedan presenteras några av de synpunkter som framkom i intervjuer med renskötarna: Man måste hela tiden tänka på hur renarna ska nyttja landet. Det är ingen helhet längre, utan landet är delat. Renarna går inte naturligt söderut som de gjort tidigare. Det blir en felaktig rörelseriktning. Markerna kan användas men de nyttjas inte optimalt. Det har varit en stressig vinter med många mil på skotern. Det har inte varit någon betesro. Svårt att vara ensam, man hinner inte med, eftersom vägarna sprider ut renarna och det blir mer rörelse. Det som var enkelt förut blir mycket svårare nu. Den fria strövningen blir fel. Även om vindkraftverken står still så stör de renarna. Vi har sett hur renarna reagerar på andra fasta objekt som jakttorn och hus. Vi har även erfarenhet av att renarna brukat beta på själva Gabrielsberget, på bergsryggarna. Men nu betar de inte där. Det som varit positivt är att det varit lätt att använda vägarna för att flytta renarna. Jag är orolig för hur framtiden kommer att se ut. 46

47 December - mitten av januari Byrkije reinbeitesdistrikt började flytta ner renarna till Lögdeå vinterland den 8 december och sista lasset lossades den 13 december. Renarna lossades vid en vändplats utmed en skogsbilväg söder om Hyngelsböle. De fick sedan beta fritt. Förhoppningen var att de skulle fortsätta söderut förbi Ålidberget mot Lidberget och vidare mot Svartsjön och Fjällen. Renskötarnas tanke var att renarna även skulle använda Gabrielsberget för bete, på samma sätt som de gjorde innan vindkraftanläggningen byggdes. Inledningsvis hölls kanten mellan Salberg- Hyngelsböle och Jansmark-Aspeå (utmed bäcken Aspan (nr 1 i kartan). Varje dag var dock renskötarna tvungna att vända renar som hade passerat den norra och västra kanten (mot Tällvattnet). Att Aspan var öppen kan ha varit en bidragande orsak till att renarna inte ville gå söderut, enligt renskötarna. Trycket mot Tällvattnet var stort. Några dagar innan jul gjordes därför en större flytt av renarna. Då flyttades cirka 1000 renar från Tällvattnet till Lidberget och vidare till Aspeå. Efter jul utökades kanten till att istället följa Fäbobäcken (se nr 2 i kartan). Allmänhetens skotertrafik var vid den här tidpunkten mycket intensiv. Renarna drevs fram och tillbaka efter skoterlederna och skingrades åt olika håll. Skoteråkarna körde även en hel del utanför lederna vilket skapade ännu mer spår och störning. Förutom den intensiva skotertrafiken var det även lo i området som jagade renarna. Innan jul befann sig en lo vid Stor-Boakläppen. Strax efter jul hittade renskötarna tre döda renar som lon tagit under två nätter. Mellan jul och nyår befann sig renarna framförallt i områdena kring Lidberget och Orrmyrberget. Även Ålidberget nyttjades av de renar som var kvar där. Vid årsskiftet började renarna vid Lidberget/ Orrmyrberget att dra sig mot Vinsjön. En del fortsatte sedan söderut medan andra som hittade fram till vägarna i vindkraftanläggningen använde dessa för att passera igenom anläggningen och ta sig vidare norrut. Renskötarna utökade därför kanten till att gå från Nyland mot Toppmyran - Stormyran (d.v.s. genom vindkraftanläggningen) och vidare mot Fäbodarna (se nr 3 i kartan figur Nyttjande (dec mitten av jan 2013) Plats för lossning av renar Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 25. Kartan visar hur renarna rörde sig efter lossningen, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från december till mitten av januari. 47

48 25). Nästan varje dag var renskötarna tvungna att vända renar som hade passerat den norra kanten. Dessa renar flyttades sedan åter ner mot Orrmyrberget och senare även ner mot Svartsjön. Vid flytten användes delvis vindkraftsvägarna. Om inte vindkraften hade varit här hade vi inte behövt köra så här mycket inne i vindkraftanläggningen. Då hade det räckt att ha en kant runt om vinterlandet och vända renarna någon gång då och då berättade en renskötare i intervju. Enligt renskötarnas observationer av renarna inom vindkraftområdet gick de framförallt efter vägarna och endast i mindre omfattning grävde de och letade efter bete. Renskötarna såg att några renar grävde inne i anläggningen. Men de stannade inte där i flera dagar, som de gjorde innan vindkraften byggdes, utan de gick istället vidare, berättade renskötarna. Att vägarna var plogade gjorde det lättare för renarna att ta sig fram enligt renskötarna. Det ökade spridningseffekten och ledde till att renarna blev mer utspridda. De kan komma i lag, men sedan när de kommer till vägarna så sprider de ut sig. De dräller snabbt iväg norrut och västerut och betar upp områden som man vill spara därför måste vi trycka dem österut. Lodjuren som fanns i området följde efter renhjorden. I mitten av januari hade renskötarna påträffat fem eller sex lodjursdödade renar. Mitten av januari - slutet av februari I mitten av januari lossades två mindre lass med renar (vid Fjällen). Vid denna tidpunkt befann sig merparten av renarna kring Svartsjön och Fjällen samt inne i vindkraftanläggningen. För renskötarna fortsatte arbetet med att vända tillbaka och flytta renar som hade passerat kanterna. I måndags blev det 13 mil på skotern berättade en av renskötarna i intervju. Kanten utökades i mitten av januari till att istället gå från Salberg till Nyland och vidare till Saluböle (utefter kraftledningsgatan som försörjer Botniabanan med el). Nästan varje dag flyttades renar som hade passerat kanten. Renarna flyttades i huvudsak mot Svartsjöberget (söder om Svartsjön). Vid flytten nyttjades bland annat vindkraftsvägarna. Allmänhetens skotertrafik var fortsatt intensiv, främst på helgerna. Vid ett tillfälle såg en renskötare hur en skoteråkare körde på en ren och sedan jagade en Nyttjande (mitten av jan - slutet av feb 2013) Plats för utfodring Plats för lossning av renar Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 26. Kartan visar hur renarna rörde sig, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från mitten av januari till slutet av februari. 48

49 annan efter spåret. Lodjuren fortsatte att följa efter renhjorden. I början av februari fick Byrkije reinbeitesdistrikt tillstånd till skyddsjakt och en lo sköts. Några veckor innan hade den bland annat skrämt ca 600 renar så att de flydde utmed Stridbäcksvägen in mot vindkraftområdet. Renarna hade därefter lagts sig ner i området strax söder om transformatorstationen. Renskötarna flyttade sedan renarna till Nederstfjällen. Under februari var renarna framförallt i områdena kring Svartsjöbergen, Fjällen och Nederstfjällen. Renarna som hade passerat kanten flyttades i huvudsak till Nederstfjällen. Eftersom renarna fortsatte att vända norrut och använda vindkraftsvägarna och skoterspåren för att ta sig norrut placerade renskötarna ut foder. Tre pelletskrubbor ställdes ut efter Stridbäcksvägen. Tanken var att renarna skulle stanna upp och vika av in mot Fjällen, istället för att fortsätta efter vägarna norrut. Renskötarna började utfodra i mitten av februari. Utfodringen vid Stridbäcksvägen fortsatte till 13 mars. I februari blev det lite mindre skotertrafik på grund av vädret. Renarna fick även vara mer i fred enligt renskötarna eftersom det inte går några skoterleder genom Fjällen och Svartsjöberget. Trots att samebyn hade skjutit ett lo fanns fortfarande ett eller två lodjur kvar i området. I slutet av februari hade tretton lodjursdödade renar påträffats. Renskötarna berättade också om en annan incident som skrämde renarna Vi flyttade renarna förra torsdagen. Då mötte vi folk som hade lösa hundar. Renarna snodde. Men vi fick tag på dem. De tyckte väl att det var bra att rasta hundarna i vindkraftanläggningen. Trots goda betesförhållanden placerades tre pelletskrubbor ut efter Stridbäcksvägen. Syftet var att få renarna att stanna i de södra delarna av området. 49

50 Mars - april I början av mars började renarna som i huvudsak befann sig i de södra delarna av vinterlandet att vandra norrut. Snön hade blivit hårdare vilket gjorde att renarna fick svårare att gräva och lättare att gå på snön. Det medförde att trycket på kanterna ökade, framförallt kanten mellan Nyland- Salberg och Salberg-Jansmark. Renarna som hade passerat kanten flyttades till Tällvattnet. Men eftersom området kring Tällvattnet hade betats hårt tidigare under säsongen ville dock inte renarna stanna där. De ville istället norrut. Trycket var så pass stort att renskötarna inte riktigt hann med. Den 5 mars tappade renskötarna ett stort antal renar till Källsjölandet. Enligt renskötarna började renarna i de södra delarna att vandra norrut och de gick sedan efter vindkraftsvägarna, därefter skoterspåren, förbi Isberget, över Saluån och vidare in i Källsjölandet. Renskötarna lät renarna vara kvar i Källsjölandet eftersom det inte fanns kvar några andra orörda marker där renarna kunde vara. Det berodde på att renarna rört sig mycket under säsongen och renskötarna varit tvungna att flytta dem. Större delen av de brukbara markerna inom Lögdeå vinterland var därför nertrampade. Renarna i de södra delarna fortsatte att vandra norrut och nyttja vindkraftvägarna/skoterspåren. De kunde senare påträffas långt upp i norr, vid Byviken och Lemesjön. Vid några tillfällen hämtades renar utanför Lögdeå vinterland (bland annat vid Inre Lemesjön och Gideå). I mitten av mars utökades kanten till att omfatta hela vinterlandet. Trycket var helt enkelt för stort. Renhjorden var vid denna tidpunkt utspridd, men merparten av renarna befann sig dock i området mellan Flärke-Salberg-Källfors. En del renar var även kvar vid Nederstfjällen. Några renar var vid Ottjärn. Eftersom renarna var utspridda och rörde sig mycket var renskötarna tvungna att ta in dem i gärdet vid Ottjärn. Den 20 mars började renskötarna samla ihop renarna mot Salutjärnsberget. Tanken var att flytta dem därifrån till gärdet vid Ottjärn. Men renarna vid Salutjärnsberget gick vidare mot Långviksberget (norr om Holmsjön). Renskötarna samlade därför ihop de cirka 600 renar som var vid Långviksberget och flyttade Nyttjande (mar - apr 2013) Plats för utfodring Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 27. Kartan visar hur renarna rörde sig, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från mars till april. 50

51 dem till gärdet. Det skedde den 22 mars. Renarna fodrades därefter i gärdet med pellets. Kring den 27 mars var merparten av renarna i gärdet. Med tanke på det goda betet som varit hela säsongen borde renarna ha kunnat stanna ytterligare några veckor i de södra delarna, enligt renskötarna tidigare erfarenheter. Nu började renarna gå norrut för tidigt och renskötarna var tvungna att ta dem till gärdet tidigare än planerat. Den 3 april började renskötarna att lasta renarna på lastbilar till Norge. Då hade snön i gärdet blivit svart och renlaven var nästan slut. Den 8 april rullade den sista lastbilen. Under mars och fram till flytten tillbaka till Norge arbetade två till sex personer med renarna. Det var långa dagar och mycket skoterkörning. Här flyttas en hop renar som passerat bevakningskanten. 51

52 4.2 Vintern 2013/14 Service och underhåll Vintern 2013/14 var den andra säsongen i kontrollprogrammet då samtliga vindkraftverk var i drift. Vad gäller service och underhåll i vindkraftanläggningen var det under december normal aktivetet, vilket motsvarar två bilar per dag (måndag-fredag). Veckorna kring jul och nyår minskade aktiveten och då var det endast en bil i veckan som åkte in i vindkraftområdet för att felavhjälpa. Efter trettonedagshelgen ökade aktiveteten till två-tre bilar per dag (måndag-fredag). I slutet av januari ökade aktiveteten ytterligare till tre-fyra bilar per dag (även helger). Från mitten till slutet av februari minskade aktiveten eftersom delar av personalen var på utbildning. Under mars och april var aktiveten normal (d.v.s. två bilar per dag, måndag-fredag). Arbetet under vintern bestod främst av planerat underhåll och felavhjälpning. Vindkraftverken var i drift under hela perioden. Vintern var speciell då det varit lite snö och väldigt mycket ispåbyggnad på vindkraftverken. Eftersom det varit lite snö hela vintern behövde vägarna knappt plogas. Ingen snöröjning skedde under december och endast en gång under januari. Därefter plogades vägarna vid några enstaka tillfällen under februari och en gång under mars. Renobservationer av servicepersonal och personal som plogade vägarna Personalen som arbetade med vindkraftverken började se renar i vindkraftområdet den 9 januari. Då sågs renspår efter vägarna mellan ställverket och vindkraftverk nr 7. Renar sågs vid verk nr 3 och 4 (d.v.s. i de södra delarna av vindkraftområdet). Veckan därefter (13-17 januari) såg personalen inga renar eller spår efter renar. Påföljande vecka (20-25 januari) såg personalen både renar och renspår inne i anläggningen. Renarna var främst i de norra delarna, men även i området kring vindkraftverk nr 5. Renspår fanns överallt inom anläggningen berättade personalen i intervju. Sista veckan i januari och fram till mitten av februari hade renarna förflyttat sig söderut och personalen såg renar varje dag efter Stridbäcksvägen, framförallt vid korsningen mot Svartsjön och söderut. Så här mycket ren har jag aldrig sett på berget förut. Det var som ett lämmeltåg. Vi har sett renar varje dag och mycket ren, berättade en av serviceteknikerna i en intervju. Renarna var mest kring krubborna, men även i skogen och efter vägen. Under denna period (d.v.s. slutet av januari - mitten av februari) såg personalen inte så mycket renar inne i vindkraftanläggningen. Från mitten av februari till slutet av februari fortsatte personalen att se renar efter Stridbäcksvägen (framförallt vid grusgropen), men inte lika ofta och inte lika många som tidigare. Under mars och april såg personalen inga renar. Betesförhållanden i december 2013 Studien av betesförhållandena i december 2013 visade på mycket bra bete. Laven var fuktig men inte blöt. På Gabrielsberget var laven mindre fuktig än i områden längre söderut, närmare väg E4. Det fanns ingen tjäle i marken och endast några få fläckar med blöt snö. Betesförhållandena bedömdes vara goda vid betessynen i december Sammanfattning av renskötseln säsongen 2013/14 Renskötarna beskrev vintern 2013/14 på följande sätt (för mer detaljerad beskrivning se sidorna 54-57): Totalt flyttades cirka 1500 renar från Norge till Lögdeå vinterland. Betet var mycket bra hela vintern. I början var det lite isigt på hällmarkerna men i grova drag var betesförhållandena mycket goda. Det var lite snö hela vintern vilket gjorde det svårt för renskötarna att se spår efter renarna och köra skoter. Den lilla snömängden gjorde även att renarna kunde röra sig utan att behöva anstränga sig så mycket. Renskötarna använde beteslandet enligt den tidigare strategin d.v.s. först området söder om vägen mellan Flärke och Hyngelsböle (och öster om Saluån) och sedan norr om vägen. Renskötarna ville att renarna skulle börja i de nordöstra delarna (Ålidberget och Lidberget) och sedan beta sig söderut via Gabrielsberget och vindkraft- 52

53 området. Men liksom de fyra tidigare säsongerna ville inte renarna fortsätta söderut. De vände istället norrut mot Ottjärn och västerut mot Tällvattnet. Renskötarna vände dagligen (till fots eftersom det inte gick att köra skoter) renarna söderut mot vindkraftområdet. Där uppehöll sig merparten av renarna fram till den 8 januari, då det blev kallt och renarna började gå norrut. Renskötarna lyckades inte hålla emot och vända tillbaka renarna, utan tvingades flytta bevakningskanten längre norrut. Markerna norr om vägen mellan Flärke och Hyngelsböle skulle egentligen sparas till senare delar av säsongen. Under mitten av januari samlades renarna ihop mot Salutjärnberget och Ottjärnberget. De flyttades därefter med hjälp av helikopter till vindkraftområdets östra del. Renskötarna hade egentligen tänkt flytta dem längre söderut, mot Svartsjön och Fjällen, men helikoptern fick slut på bränsle och därefter tappade renskötarna kontrollen över renhjorden. Dagarna efter försökte renskötarna samla ihop renarna och flytta dem söderut mot Svartsjön/Fjällen, men det fungerade dåligt på grund av den ringa mängden snö och det dåliga skoterföret. Istället började renskötarna utfodra renarna inne i vindkraftanläggningen i syfte att försöka få dem att stanna och beta i vindkraftområdet. Renskötarna höll även en bevakningskant strax norr om vindkraftområdet för att styra och trycka renarna mot foderkrubborna. Renarna ville dock västerut mot Storsvedjeberget. Renskötarna styrde mot slutet av januari renarna därifrån mot Svartsjön/Fjällen. Under februari och mars betade renarna i dessa områden och även i områden längre söderut mot väg E4 (Nederstfjällen). Renskötarna fortsatte att fodra renarna, dels inne i vindkraftanläggningen, dels längre söderut efter Stridbäckvägen. Renarna hölls sig relativt stationära och renhjorden var samlad. I mitten av mars blev det kallt och då vandrade renarna norrut mot Byviken. Renskötarna vågade inte skicka tillbaka renarna mot Gabrielsberget (som de gjort tidigare säsonger innan vindkraftanläggningen byggdes) utan tog in renarna i gärdet. Vi kan inte skicka tillbaka renarna till Gabrielsberget, då skingras de. Tidigare har vi suttit på ett guldägg, då hade vi ett betesland som kunde användas under olika perioder under vintern, men det går inte längre när vi har vindkraftanläggningen. Vi hade aldrig behövt mata renarna om inte parken varit där. Totalt användes ca 90 ton foder. Ca 25 ton av dessa användes i anläggningen i Gielas (Kittelfjäll) efter att renskötarna avbrutit utfodringen i Lögdeå vinterland i förtid. Renskötarna matade även renarna med ensilage (30 balar) och renlav (800 säckar). Ungefär hälften av all pellets förstördes av snö och regn. Två renar dog i hagen efter matvägran. Renskötarna var tvungna att bygga ut hagen eftersom det tog slut på ren snö. Uppskattningsvis blev 38 renar kvar i vinterlandet efter flytten tillbaka till Norge, berättade renskötarna. Totalt sett över hela säsongen uppehåll sig renarna (grov räknat) ca 30 % av tiden inom eller i närheten av vindkraftområdet (först en dryg vecka i början av januari och därefter tvåtre veckor från mitten av januari till början av februari d.v.s. totalt nästan en månad). Totalt hittade renskötarna fyra döda renar som lon tagit. Inga lodjursföryngringar hittades inom Lögdeå vinterland under inventeringen som pågick från första november 2013 till sista februari 2014 (länsstyrelsen 2014). Tre föryngringar hittades dock inom regionen (se figur 39) som berör reinbeitesdistriktets renar. Skotertrafiken var näst intill obefintlig under vintern på grund av att det var så lite snö. Avverkning har skett i ett område kring Storsvedjeberget. Eftersom det ligger i utkanten av betesområdet har inte detta haft en negativ effekt på renarna, berättade renskötarna. Under hela vintern arbetade en till fyra renskötare aktivt med renarna. I slutet av mars ökade arbetsstyrkan till sex-sju personer. För renskötarna var arbetet mer intensivt än innan vindkraftanläggningen byggdes. Det var även mer slitsamt för skotrarna. Under stora delar av vintern var det mycket is-påbyggnad på vindkraftverken betydligt mer än under tidigare vintrar. Renskötarna upplevde detta som obehagligt och försökte undvika att vara i området då is-situationen var som värst. Nedan presenteras några av renskötarnas synpunkter som framkom i intervjuer. Vi kan inte bedriva renskötsel på samma sätt som vi gjort förr. Tidigare kunde vi vara en person. Det är ohållbart att hålla på att flytta renarna nästan varje dag. Tidigare vintrar när renarna flyttades från områden kring Salberg brukade jag bara lämna dem vid Tällvattnet och då fortsatte de självmant söderut. Nu måste vi istället trycka dem och flytta dem hela vägen förbi vindkraftområdet. Man kan inte skicka renarna mot parken och tro att de ska fortsätta själva förbi. Man måste flytta dem runt. Det har försvunnit land, men inte bara själva ytan för betongen. Det är störningen som är det viktiga. 53

54 December - mitten av januari Byrkije reinbeitesdistrikt började flytta ner renarna till Lögdeå den 18 december. Renarna lossades strax söder om Hyngelsböle och styrdes sedan söderut mot Ålidberget. Totalt transporterdes ca 500 renar ner från Norge under fyra dagar (17-21 december). Betet var vid tidpunkten för flytten bra, endast lite isigt på hällmarkerna. Det var dock ingen snö och renskötarna kunde inte köra skoter. Inledningsvis höll renskötarna en bevakningskant mellan Hyngelsböle och Salberg. Renarna ville inte söderut utan rörde sig istället i nordlig och västlig riktning. Varje dag var renskötarna tvungna att vända tillbaka renar som passerat kanten. Renskötarna styrde renarna in mot vindkraftanläggningen. Enligt GPS-positionerna började renarna uppehålla sig inom och i närheten av vindkraftområdet den 1 januari. Den 5-6 januari lossades ytterligare renar som transporterats från Norge, totalt renar. De lossades söder om Salberg eftersom huvuddelen av renhjorden befann sig i närheten. Fram till den 8 januari var det milt och det hade knappt kommit någon snö. Det gick fortfarandet inte att köra skoter. Den 8 januari blev det dock kallare och då började renarna gå norrut. Eftersom renskötarna inte kunde köra skoter och det var svårt att se spåren efter renarna tappade renskötarna kanten. Renarna sökte sig mot bergsområdena kring Orrmyrberget, Ottjärnberget och Salutjärnberget. En del renarna gick ända mot Holmsjön och Stor-Borstmyran. I och med att renarna tappades till områdena norr om vägen mellan Salberg-Hyngelsböle, som egentligen ska sparas till senare delar av säsongen, var renskötarna tvungna att flytta kantbevakningen längre norrut. Från den 9 januari hölls kanten mellan Salberg-Kilen-Ottjärn-Hyngelsböle, se karta nedan. Några dagar senare var dock renskötarna tvungna att utöka kanten till att istället omfatta de allra nordligaste delarna av vinterlandet. Under perioden december och fram till mitten av januari såg renskötarna varken spår efter lodjur eller dödade renar. Jakt bedrevs i området. I övrigt var det ingen annan aktivitet i området som renskötarna märkte av Nyttjande (dec mitten av jan 2014) Plats för lossning av renar Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 28. Kartan visar hur renarna rörde sig efter lossningen, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från december till mitten av januari. 54

55 Mitten av januari - mitten av februari Under fyra dagar (12-15 januari) arbetade renskötarna med att samla ihop renarna mot Salutjärnberget och Ottjärnberget (se figur nedan) för att senare kunna flytta renhjorden söderut, förbi vindkraftanläggningens östra sida och vidare mot områden söder om Svartsjön. Den 16 januari testades detta, men flytten gick dåligt och avbröts strax söder om vägen mellan Salberg och Jansmark. Det var svårt att flytta renarna eftersom det dels var för lite snö (dåligt skoterföre), dels för få renskötare, dels svårflyttad terräng med ungskog och höga stubbar. Den 18 januari gjordes ett nytt försök men denna gång tog renskötarna hjälp av helikopter. Renarna flyttades från Ottjärnberget till vindkraftområdet nordost om Vinsjön. Renskötarna hade egentligen tänkt flytta renarna längre söderut mot Svartsjön, men helikoptern fick slut på bränsle. Efter det tappade renskötarna kontrollen över renhjorden och renarna spreds åt olika håll. Dagarna efter försökte renskötarna samla ihop renarna som då befann sig i områden kring Lidberget, Orrmyrlandet och Vinsjön och flytta dem söderut (mot Svartsjön). Även denna gång gick det dock dåligt att flytta renarna på grund av snöbristen och det dåliga skoterföret. Renskötarna försökte då fodra fast renarna i vindkraftanläggningen. Den 20 januari placerades sex foderkrubbor ut i den sydöstra delen av vindkraftanläggningen. Renskötarna bevakade även den nordliga kanten av vindkraftområdet, se figur nedan. Renarna ville dock norrut och västerut. Den januari arbetade renskötarna med att vända renarna och styra dem tillbaka mot foderkrubborna i vindkraftanläggningen. Eftersom renarna rörde sig västerut flyttade renskötarna även krubborna västerut, inom de södra delarna av vindkraftanläggningen. Trots renskötarnas försök att hålla renhjorden inom vindkraftanläggningen ville de västerut mot Storsvedjeberget. Den 25 januari flyttades cirka 700 renar från Storsvedjeberget mot Svartsjön och Fjällen. Renskötarna flyttade även foderkrubborna söderut och placerade dem efter Stridbäcksvägen i korsningen mot Fjällen, se figur nedan. Dagen efter hade renarna åter sökt sig mot Storsvedjeberget. Under slutet av januari fortsatte renskötarna att styra och flytta renarna mot Svartsjöberget. Nyttjande (mitten av jan - mitten av feb 2014) Plats för utfodring Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 29. Kartan visar hur renarna rörde sig, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från mitten av januari till mitten av februari. 55

56 Renskötarna var även tvungna att kontrollera och köra utmed kanten i de norra delarna av vinterlandet eftersom det fortfarande fanns kvar renar i dessa områden. Fem renar som tagit sig ända bort mot Norrfors var renskötarna tvungna att ge upp efter flera dagars spårande. Nya renskockar började passera kanten (vägen mellan Salberg- Hyngelsböle) och då var renskötarna tvungna att lämna de fem renarna och istället prioritera övriga renar. Från början till mitten av februari var renarna relativt samlade och de uppehöll sig främst i områden på ömse sidor av Stridbäcksvägen (Fjällen och Nederstfjället). Foderkrubborna hade renskötarna fortsatt att flytta söderut mot områden där renarna uppehöll sig. Cirka 100 sarvar uppehöll sig vid Lidberget, se figur 29. Under perioden mitten av januari till mitten av februari var det fortsatt lite snö, uppskattningsvis 5-20 cm. Det var även extremt mycket is på vindkraftverken. En dag i början av februari ringde driftpersonalen och varnade renskötarna för att vara i vindkraftområdet. I mitten av februari hade fortfarande inte renskötarna hittat spår efter lodjur eller dödade renar. Mitten av februari - april I mitten av februari lossades ytterligare några hundra renar som transporterats från Norge. De lossades vid Stridbäcksmyran, där merparten av renarna befann sig. Renskötarna slutade att utfodra dem den 21 februari eftersom det hade regnat och snöat så mycket den senaste tiden, vilket förstört fodret. De återupptog dock fodringen igen den 1 mars. Tre krubbor placerades då ut inne i vindkraftanläggningen och ytterligare tre krubbor längre söderut efter Stridbäcksvägen, se figur nedan. Renskötarna ville att renarna skulle lockas mot vindkraftområdet och även nyttja det naturliga betet som finns där. Under slutet av februari och början av mars fortsatte renarna att uppehålla sig i de södra delarna av vinterlandet, kring Nederstfjällen och på båda sidor av Stridbäcksvägen. Några renar var även vid krubborna inne i anläggningen, men enligt renskötarna var det inga stora mängder ren. De hundra sarvarna uppehöll sig fortfarande vid Lidberget. Natten till den 14 mars blev det kallt och renarna började gå norrut. Renskötarna samlade Nyttjande (mitten av feb - apr 2014) Plats för utfodring Plats för lossning av renar Fri strövning Flytt av renar m.h.a. skoter Område där huvuddelen av renarna befann sig under perioden Kantbevakning (skoter) Lögdeå vinterland Vindkraftsområde 0 2,5 Km Figur 30. Kartan visar hur renarna rörde sig, hur renskötarna styrde eller flyttade delar av renhjorden samt i vilka områden som större delen av renhjorden befann sig från mitten av februari till april. 56

57 dem till Stormyran och tog sedan in dem i gärdet vid Ottjärn. Arbetet med att samla ihop och ta in renarna till gärdet fortsatte under några dagar. Kring den 20 mars var merparten av renarna i gärdet. Några dagar senare bröt cirka 400 renar sig ut från gärdet, men eftersom det skedde dagtid upptäckte renskötarna det relativt snabbt och de lyckades styra tillbaka renarna i gärdet samma dag. Renskötarna var tvungna att bygga ut hagen eftersom den rena snön inte räckte till. Den 26 mars lastades och fraktades de första renarna tillbaka mot Gielas (anläggning vid Kittelfjäll) för fortsatt utfodring eftersom renskötarna avbrutit utfodringen i Lögdeå vinterland i förtid. Sex dagar senare lämnade den sista lastbilen området. Under den sista veckan arbetade 6-7 renskötare med renarna. Renarna utfodrades i Gielas fram till den 9 april. Betessyn 26 mars 2014 Enetjärn Natur gjorde en betessyn i slutet av mars tillsammans med representanter från Byrkije reinbeitesdistrikt och Gabrielsberget Vind. Syftet med synen var att studera och undersöka hur mycket olika områden nyttjats av renarna under vintern 2013/14. Fyra stopp gjordes vid vindkraftområdet, tre stopp efter Stridbäcksvägen och ett stopp vid Nederstfjället (Kvarnbacken), se figur 31. Vid stopp 1 och 2 (vindkraftområdets nordvästra delar) syntes knappt några spår efter renar och endast några få spillningshögar och platser där renarna grävt. Vid stopp 3 och 4 (vindkraftområdets sydöstra delar) fanns mer spår jämfört med stopp 1 och 2. Området vid stopp 3 och 4 var dock inte intensivt betat under vintern. Vid stopp 5 och 6 (Stridbäcksvägen) fanns mycket spår, både i form av spillning och grävspår, se bild nedan. Vid stopp 7 (Stridbäcksvägen närmast väg E4) fanns också mycket spår, inte lika mycket som vid stopp 5 och 6, men det syntes att renarna betat i området. Vid stopp 8 (Nederstfjället) fanns mycket spillning och spår efter renar. Till skillnad från stopp 5 och 6 fanns fläckvis lav som fortfarande var lång. Detta indikerar att Nederstfjället inte brukats intensivt av renar sett över en längre tidsperiod, vilket kan förklaras av att området ligger i utkanten av Byrkije reinbeitesdistrikts vinterland och har innan vintern 2010/11 inte brukats i någon större omfattning. Renskötarna beskrev situationen på följande sätt: Vi har varit tvungna att nytta Nederstfjället för högintensivt bete. Det har slitet hårt på markerna. Det är dock ingen katastrof än, utan området skulle kunna betas några vintrar till. Men att beta så här intensivt år efter år är inte hållbart i längden. En betessyn i Nederstfjället gjordes även våren Mängden lav (framförallt lavens längd) har minskat sedan betessynen i juni Bild från Stridbäcksvägen (Sandgropen) vid betessyn mars Här syntes tydligt att renarna betat intensivt Meter 8 Figur 31. Kartan visar platser där betessyn gjordes i mars Bild från Nederstfjällen vid betessyn mars Mängden lav har minskat i området, sedan betesynen i juni

58 5 Betesbortfall till följd av vindkraftanläggningen I detta kapitel beskrivs betesresursen inom vinterlandet och vindkraftområdet. Här beskrivs även det direkta betesbortfallet till följd av vindkraftanläggningen samt kvalitén på markerna som tagits i anspråk. Kapitlet avslutas med en beskrivning av det arbete som Gabrielsberget Vind genomfört för att på bästa sätt minimera betesbortfallet. Analysen av betesresursen har utgått ifrån Renbeteskommissionens data från Även om det gått många år sedan dess bedöms datat fortfarande vara relevant då det beskriver förutsättningarna för vinterbete med avseende på förekomsten av lav. Dataunderlaget är baserat på vegetationskartan och innehåller olika betesklasser varav vinterbete mycket god utgör en av dessa klasser. Områden som klassats som vinterbete mycket god kan vara av olika kvalitet. Datat beskriver endast förutsättningarna för lav och bör tolkas därefter. Betesresurs Inom Lögdeå vinterland finns goda förutsättningar för vinterbete. Utav markerna som tekniskt sett kan användas ( ha, se figur 3 för ytterligare förklaring) utgör områden som klassats Område Hela Lögdeå vinterland Lögdeå vinterland som tekniskt sett kan användas Areal (ha) Vinterbete mkt god (ha) Andelen vinterbete mkt god (%) % % Vindkraftområdet % Ianspråktagen mark (d.v.s. ytor för vägar, vindkraftverk etc) inom vindkraftområdet Ianspråktagen mark (d.v.s. förlängning av Strisbäcksvägen) utanför vindkraftområdet Ianspråktagen mark för luftledningsgata (ej hårdgjord yta) 30,5 22,3 73 % 3,8 1,6 42 % 14,6 6,8 47 % Kvarvarande mark % Figur 32. Beräkning av totala ytor och ytor där förutsättningarna för vinterbete klassats som mycket goda. Tekniskt sett har tillgången till mycket gott vinterbete minskat med ungefär 0,7 % sedan vindkraftanläggningen byggdes. Utredningsområde Vinterbete mycket god Lögdeå vinterland Meter Ü Figur 33. Kartan visar förutsättningarna för vinterbete med avseende på förekomsten av lav (gröna områden). Inom Lögdeå vinterland är förutsättningar för vinterbete goda och inom vindkraftområdet är förutsättningarna mycket goda. 58

59 som vinterbete mycket god 17 % (3 599 ha). På Gabrielsberget och inom vindkraftområdet är andelen med bra vinterbetesmarker ännu större. Här utgör de 46 %. Se även karta i figur 33. Direkt betesbortfall För etableringen av vindkraftanläggningen har totalt ca 34 ha mark tagits i anspråk. Utav denna yta var ca 24 ha (71 %) klassad som vinterbete mycket god. Marken där vindkraftanläggningen byggdes hade således bättre betesförutsättningar än hela vindkraftområdet och mycket bättre betesförutsättningar än vinterlandet i stort (se tabell i figur 32). Ca 15 ha har även tagits i anspråk för den nya kraftledningsgatan som dragits mellan vindkraftanläggningen och väg E4 i söder. För dessa marker har dock markvegetationen lämnats kvar och renarna har således fortfarande möjlighet nyttja denna betesresurs. Den kvarvarande betesresursen inom Lögdeå vinterland som tekniskt sett kan nyttjas efter etableringen av vindkraftanläggningen uppgår till ha varav marker som klassats som vinterbete mycket god utgör ha (17 %). Det direkta betesbortfallet motsvarar således ca 0,2 % respektive ca 0,7 %. Beräkningen av ianspråktagen mark omfattar alla nya vägar och ytor för vindkraftverk, uppställning m.m. och utgår från ortofoto över vindkraftanläggningen samt inmätt data från Gabrielsberget Vind. Det enda som inte ingår i beräkningen är ytorna där Stridbäcksvägen breddats. Indirekt betesbortfall Etableringen av vindkraftanläggningen har även inneburit ett indirekt betesbortfall för renskötseln. Någon kvantifiering av detta betesbortfall har inte gjorts eftersom renskötseln är så komplex och påverkas av många olika faktorer. Lösningar för behandling av markskador För att minska markskador efter anläggningsarbeten genomförde Gabrielsberget Vind ett aktivt arbete med att återetablera vegetationen på ytor där detta var möjligt. På de ställen där det tidigare fanns vegetationstäcke återplacerades denna efter anläggningsfasen. Men eftersom Gabrielsberget till stor del består av berghällar med lav kunde detta endast göras i begränsad omfattning. Att tillvarata laven för återvegetering var i det närmaste omöjligt. För att minimera påverkan försökte Gabrielsberget Vind istället att ta så lite mark i anspråk som möjligt, utöver det som behövdes för exempelvis väglinjer och kranplaner. Markskadorna på Gabrielsberget åtgärdades i samråd med länsstyrelsen och arbetet färdigställdes under juni Flygbild över Gabrielsberget vindkraftanläggning. Bilden togs i juli Då var bara halva vindkraftanläggningen byggd. 59

60 60 6. GPS-analys Data från GPS-försedda renar har analyserats under drifttiden (d.v.s. vintrarna 2012/13 och 2013/14). I detta kapitel sammanfattas slutsatserna från denna analys. Hela GPS-analysen presenteras i bilaga 3. Analysen är uppdelad i två delar: 1. Renens val av marker med avseende på betets kvalitet (i denna delanalys har även data från vintern 2011/12 som var byggtid analyserats) 2. Renens betesro i förhållande till vindkraftområdet Kapitlet avslutas med en analys av vinddata i förhållande till de platser där renarna haft betesro. Tidigare gjordes också en GPS-analys av data från vintrarna 2011/12 och 2012/13. Metodiken har sedan dess förfinats och den tidigare GPSanalysen för 2011/12 och 2012/13 utgår därmed och ersätts av bilaga 3 ( ). Del 1. Renens val av marker med avseende på betets kvalitet Slutsatsen är att renarna aktivt valt att befinna sig inom områden med mycket gott vinterbete framför övriga områden. Denna slutsats har kunnat styrkas statistiskt. Del 2. Renens betesro i förhållande till vindkraftområdet Slutsatsen är att renarna haft betesro i områden som huvudsakligen ligger 3 km eller mer från vindkraftområdets centrum, se figur Förenklat utryckt motsvarar det cirka 1 km från vindkraftområdets yttersta kant. Det förekommer positioner med betesro både inom och utanför vindkraftområdet, men närmare än 3 km från vindkraftområdets centrum är observationer utan betesro överrepresenterade trots att betesförutsättningarna är mycket goda (se figur 33). Detta kan vara en effekt av störning från vindkraftområdet. Renskötarna har utfodrat renarna utmed vägarna, både inom själva vindkraftområdet och utmed tillfartsvägen (se figur 29 och 31). Inne i vindkraftområdet finns endast ett fåtal observationer med betesro i närheten av foderplatserna, medan det vid tillfartsvägen finns ett flertal. Utfodringen bedöms till viss del ha bidragit till att skapa betesro för renarna inom vindkraftanläggningen, men inte i samma omfattning som vid tillfartsvägen. Alla utfodringsplatserna ligger intill vägarna och omges av skog. Det bör noteras att slutsatserna endast baseras på data från två vintersäsonger och beskriver situationen i det berörda området vid Gabrielsberget med den metodik och den definition som valts. Slutsatserna är därför inte enkelt överförbara till Figur 34. Vintern 2012/13. Röda punkter visar positioner där renarna ej har haft betesro och gröna punkter visar positioner där renarna har haft betesro. Varje punkt motsvarar en rens position för en specifik dag km Avgränsat område Vindkraftsområde Betesro Ej betesro Centrumpunkt vindkraftområde Figur 35. Vintern 2013/14. Röda punkter visar positioner där renarna ej har haft betesro och gröna punkter visar positioner där renarna har haft betesro. Varje punkt motsvarar en rens position för en specifik dag km Avgränsat område Vindkraftsområde Betesro Ej betesro Centrumpunkt vindkraftområde

61 andra situationer eller andra vindkraftanläggningar. Det finns även faktorer och begränsningar i underlaget som påverkar slutsatserna. Till dessa hör bland annat renskötarnas kantbevakning, flytt och utfodring av renar, variation av aktivitet inom vindkraftområdet i form av service och drift, annan infrastruktur och mänsklig aktiviet i området, snödjup m.m. Dessutom saknas referensområde och data från tiden innan vindkraftanläggningen etablerades. Vindriktning och vindhastighet Vintern 2012/13: December - 20 januari. Renarna hade betesro norr, öster och söder om vindkraftanläggningen. Det blåste främst från norr. Ljud från vindkraftverken uppstod dock inte under denna period eftersom de stod stilla januari. Renarna hade betesro öster och söder om vindkraftanläggningen. Det blåste främst från syd, sydväst och nordväst. Vindarna från nordväst var således riktade från vindkraftanläggningen och mot områden där renarna hade betesro. Februari. Renarna hade främst betesro öster och söder om vindkraftanläggningen. Det blåste främst från väst, nordväst, norr och nordost. Vindarna var således i huvudsak riktade från vindkraftanläggningen och mot områden där renarna hade betesro. Mars. Renarna hade främst betesro söder och väster om anläggningen. Det blåste främst från nordväst och norr. Vindarna från norr var således riktade från vindkraftanläggningen och mot områden där renarna hade betesro. mot områden där renarna hade betesro. Mars. Renarna hade främst betesro öster och söder om vindkraftanläggningen. Det blåste främst från väst och sydväst. Vindarna från väster var således riktade från vindkraftanläggningen och mot områden där renarna hade betesro. Sammanfattningsvis visar vinddata att renarna i stor utsträckning under de båda vintrarna uppehållit sig och haft betesro i områden som legat i vindriktningen från vindkraftanläggningen. Det är dock inte visat om och hur ljudet nått fram till dessa områden eftersom detta dels beror på terrängen, dels på hur renarna uppfattat ljudet. Februari 2014, som var den månad med flest betesro-positioner, var ett undantag. Då var vinden främst riktad i motsatt riktning. Vintern 2013/14: December. Renarna hade främst betesro öster och väster om anläggningen. Det blåste främst från söder och väster. Vindarna från väster var således riktade från vindkraftanläggningen och mot områden där renarna hade betesro. Januari. Det fanns platser i alla vädersträck i förhållande till vindkraftområdet där renar hade betesro. Det blåste främst från söder, sydväst och norr. Vindarna var således riktade från vindkraftanläggningen och mot områden där renarna hade betesro. Februari. Renarna hade främst betesro öster och söder om vindkraftanläggningen. Det blåst främst från söder. Vindarna var således inte riktade från vindkraftanläggningen och 61

62 7 Erfarenheter från andra vindkraftanläggningar I likhet med så gott som all annan verksamhet inom renskötselområdet kan vindkraft leda till förlust och störning på betesmarker och på så vis vara negativ för renskötseln. Precis som för fåglar och vilda däggdjur sker en habitatförlust som beror av såväl direkt markanspråk och bortfall av födösöksområden som av indirekt förlust av habitat genom störningseffekter. Detta ska i sin tur relateras till habitatets betydelse, eftersom konsekvenserna av störningen är avhängig markanvändningen. Störd betesro kan medföra att renen lägger mer tid på flykt och rörelser och mindre tid på bete, med energiförluster som följd. För renskötseln som verksamhet tillkommer andra negativa effekter som inte alltid är kopplade direkt till störning av renarna. Ett utbyggt vägnät gör det t.ex. både mer tidskrävande och dyrare att driva och samla renarna. I och i närheten av en vindkraftanläggning försvåras också metoden att samla och driva renar med hjälp av helikopter. Även risken för iskast utgör ett orosmoment för renskötarna. Vetenskapliga studier om renar och vindkraft Det finns många studier på renar i relation till olika störningskällor, men relativt få studier på domesticerade renar. En jämförande litteraturstudie av påverkan av mänsklig aktivitet och infrastruktur på vilda och domesticerade renar (Skarin & Åhman, 2014) visar att renarnas undvikelsemönster endast är liknande på stor, regional, skala. Vi har valt att fokusera på studierna på domesticerade renar eftersom det här är en uppföljning inom ett mindre område av reinbeitesdistriktet och att det är den typen av renar som berörs av vindkraftetableringen Gabrielsberget. 62 Vindkraft i drift För vindkraft i drift finns endast publicerade resultat från två studier. I den senast publicerade studien (Colman et al 2012) visar resultaten att vindkraftanläggningen varken utgjorde en barriär för renarna eller att renarna undvek anläggningen. Forskarna såg dock att renarna använde området närmast 100 meter ifrån anläggningen i mindre omfattning jämfört med innan. Forskarna såg även att betets kvalitet var tydligt kopplat till renarnas nyttjande i högre grad än avståndet till vindkraftverken. Förenklat kan man säga att Colmans studie visar att renarna uppehöll sig där det fanns bra bete. Den studerade platsen utgör ett lågproduktivt område och forskarna säger själva att man mot denna bakgrund bör vara försiktig i att överföra resultaten till högproduktiva områden. Studien har genomförts på en nordnorsk halvö som används för sommarbete. Forskarna påpekar därför i rapporten att försiktighet även bör iakttas vid att överföra resultaten till större geografiska områden och till vinterbetesmarker. Den andra studien är en beteendestudie som gjorts på inhägnade renar. Resultaten visar att renarna inte stördes av vindkraftverkens rörelser eller ljud (Flydal et al 2004). Eftersom studien är bedriven i hägn så säger den ingenting om hur vindkraftverken påverkar renens val av område. Den visar endast att om renar ställs i ett hägn nära en vindkraftpark så ägnar de inte mindre tid åt att beta eller idissla jämfört med i ett ostört kontrollhägn. Vindkraft under byggnation För vindkraft under byggnation finns resultat från en studie vid Jokkmokksliden och Storliden vindkraftanläggningar (Skarin 2013). Resultaten visar att renarna undvikit utbyggnadsområdet och reducerat användningen av flyttvägar i närheten av utbyggnadsområdet. Forskarna såg även ett undvikande av befintlig infrastruktur, som större vägar och kraftledningar ( kv). Det studerade området ligger inom Malå samebys åretruntmarker och används under hela barmarksperioden, framförallt under kalvning och försommar. Kalvningssäsongen är en period då renarna är extra känsliga och reagerar kraftigare på störning. Det är därför svårt att överföra resultaten från Jokkmokksliden/Storliden till vindkraftanläggningar som ligger inom vinterbetesmarker. Infrastruktur och olika typer av utbyggnader För infrastruktur och olika typer av utbyggnader finns resultat från fjorton studier av domesticerade renar (två lokala och tolv regionala, Skarin 2013). I sju av de tolv regionala studierna har forskarna funnit att störningskällan haft en negativ inverkan på renens val av betesområde. Enligt dessa studier undvek renarna infrastruktur och mänsklig aktivitet med 1-12 km (Helle & Särkelä 1993, Vistnes and Nellemann 2001, Kumpula et al 2007, Lundqvist 2007b, Anttonen et al. 2011, Helle et al. 2012). Resultaten kan vara beroende av en mängd faktorer som t.ex. typ av ingrepp, placering i terrängen, insektsstörningar, rovdjur, årstid, och alternativa betesområden (Skarin 2006, Lundqvist 2007a, Vistnes et al. 2008).

63 Gemensamt för samtliga studier är att det ofta är oklart hur beteskvalitet och betestillgänglighet påverkat resultaten. Kumulativa effekter och tröskelvärden Jon Moen vid SLU har under 2013 påbörjat ett forskningsprojekt med syfte att fördjupa sig i paradoxen att renantalet inte har minskat trots den konkurrerande markanvändningen. Moen förklarar preliminärt denna paradox med att teknikutveckling och skötselmetoder är anledningen till att renantalet ännu inte har minskat. Effektiviseringen har kompenserat för betesförlusterna. I forskningen ska Moen dels utveckla detta, men även studera om det kan förekomma tröskelvärden för när renantalet sjunker och hur dessa trösklar kan komma att se ut. Uppföljningsprogram Inom en del vindkraftanläggningar har det upprättats uppföljningsprogram med avseende på konsekvenserna för rennäringen, se figur 36, Gabrielsberget är en av anläggningarna. Det visar sig dock vara svårt att dra slutsatser om hur en vindkraftanläggning inverkar på renskötseln i vinterbeteslandet. Huvudanledningen är att det är så många olika faktorer som var och en kan vara av avgörande betydelse för renarnas vinterbete, inte minst beteskvaliteten och betestillgängligheten (snöförhållanden och snöstruktur). Många faktorer varierar också mellan åren. På vinterbeteslandet har i flera fall anläggningsfasen haft uppehåll på vintern, d.v.s. under den tid som renarna är i området. Erfarenheterna från drifttiden är ännu mindre studerad inom ramen för uppföljningsprogram och ännu bara i mycket korta tidsserier. Det är därmed på grund av mellanårsvariationer svårt att dra långtgående slutsatser. 63

64 Studie Län Uppföljningsprogram Glötesvålen (30 verk) bygge 1 jan april 2016 Markbygden (1101 verk) bygge Mörttjärnberget (37 verk) bygge Rodovålen (6 verk) drift sedan Råshön (7 verk) drift sedan Z BD Z Z Z Metodik Kontrollturer på Glötesvålen med anteckningar av förhållanden samt observationer av ren och övrigt djurliv. Studie under 9 år. Mycket få observationer av ren har gjorts inom studien. Byggnation påbörjades i maj Inga resultat finns om vindkraftanläggningens påverkan då rapporten för säsongen 2013/14 ännu inte tillgänglig. Metodik Intervjustudie under tolv år som omfattar tiden innan byggnation samt bygg- och anläggningstid. Studien omfattar samebyarna Östra Kikkejaur samt Västra Kikkejaur och Semisjaur-Njarg. Byggtid Vintern 2012/13 var stora delar av betet inom och i anslutning till utredningsområdet låst. Östra Kikkejaur nyttjade därför marker på ca 5 km avstånd därifrån. Renskötarna bevakade kanten mot anläggningsområdet något hårdare än vanligt och endast små grupper av renar tog sig in där. Renskötarna upplevde inte att renarna stördes av anläggningsarbetet eller aktiviteten inom utredningsområdet. De angränsande samebyarna Västra Kikkejaur och Semisjaur-Njarg bedömdes inte heller ha påverkats av anläggningsarbetet. Metodik Intervjustudie under fyra år. Byggtid Vintern 2011/12 valde den berörda vinterbetesgruppen p.g.a. förväntad störning runt Mörttjärnberget att nyttja ett annat betesområde. Där blev betet hårt nyttjat och trängsel med andra grupper ledde till oro och merarbete för renskötarna. Vintern 2012/13 valde vinterbetesgruppen istället att nyttja betesområdet vid Mörttjärnberget. Renskötarna observerade att renarna var stressade och oroliga och sökte sig bort från vindkraftområdet med stor spridning som följd. Det medförde merarbete för renskötarna i form av ökad kantbevakning och styrning av renarna samt kostnader för utfodring vid samling inför flytt. Metodik Observationsundersökning under en säsong inom anläggningen. Drifttid Genom observationer kunde man konstatera att renarna uppehöll sig i vindkraftverkens direkta närhet eller i området nära verken under en cirka tre månader lång period. Vindkraftbolaget menade att renarna betade oberört nära vindkraftverken. Metodik Vinterspårning under ett år inom anläggningen. Anläggningen besöktes vid tre olika tillfällen under februari och mars Drifttid Inventeringen visade att renar rört sig, betat och vilat i omedelbar anslutning till vindkraftverken (även när de varit i full drift). I rapporten säger man samtidigt att det är vanskligt att utläsa eventuella slutsatser från en relativt enkel studie som denna. Figur 36. Sammanställning av uppföljningsprogram med avseende på vindkraftens konsekvenser på rennäringen. 64

65 Studie Län Uppföljningsprogram Sjiska (30 verk) i drift sedan aug Stamåsen (ca 50 verk) i drift sedan Stor-Rotliden (40 verk) drift sedan slutet av Trattberget-Skallberget (30 verk) drift sedan hösten Uljabuoda (10 verk) drift sedan BD Z BD Z BD Metodik Observationer av spillning längs transekter på Sjiska och ett intilliggande referensfjäll under tre år. Byggtid Inventeringen visade att vindkraftområdet vid Sjiska nyttjades i ungefär lika stor utsträckning som referensfjället under byggnationstiden. Drifttid Jämfört med referensfjället har nyttjandet av Sjiska minskat efter vindkraftanläggningens byggnation. Metodik Intervjustudie under två år. Byggtid En av de berörda samebyarna valde att nyttja andra områden för att undvika störning från vindkraftanläggningen. Det medförde i sin tur bl.a. merarbete och merkostnader för renskötarna. En andra berörd sameby valde att hålla ett större avstånd till vindkraftanläggningen. Det medförde ökat tryck mot trafikerade vägar och därmed merarbete för renskötarna. Metodik Intervjustudie, GPS-studie, fältbesök och spillningsinventering under fyra år. Byggtid Under säsongen 2009/10 bedömdes inte byggtrafiken och anläggningsverksamheten ha någon mätbart negativ inverkan på rennäringen och betesdriften nära och vid Stor-Rotliden. Byggverksamheten låg på en förhållandevis låg nivå under den aktuella tidsperioden november-februari. Säsongen var relativt lugn med låga nivåer av störning för renskötseln. Drifttid Mot bakgrund av renarnas ökade spridning och förändrade rörelser under säsongerna 2010/2011 och 2011/2012 kan det inte uteslutas att vindkraftparken utgör en störning eller att den skapar barriäreffekter med spridning som följd. Det går dock inte att säkerställa om det är vindkraftparken som skapat de faktiska problemen för renskötseln eller om det kan finnas någon annan faktor som spelat in. Renarnas spridning har inneburit merarbete för samebyn i form av inhämtning av utspridda renar som kommit på villovägar och fler och mer omfattande skiljningar än ett normalår. Metodik Intervjustudie under fyra år. Byggtid Renarna styrdes aktivt från projektområdet varför byggnationen framför allt bidrog till ökat merarbete för renskötarna och ökat behov av utfodring. P.g.a aktiv styrning bort från projektområdet kan inga slutsatser dras om påverkan av mänsklig närvaro och anläggningsarbeten. Metodik Intervjustudie och spillningsinventering som omfattar tiden innan byggnation samt bygg- och anläggningstid. Byggtid Det berörda området har inte använts aktivt av den berörda samebyn under kontrollprogramperioden. Huvudfrågeställningen har inte gått att besvara. Drifttid Det berörda området har inte använts aktivt av den berörda samebyn under kontrollprogramperioden. Huvudfrågeställningen har inte gått att besvara. 65

66 8 Slutsatser 8.1 Innan byggtiden ( ) Slutsatserna från tiden innan byggnation baseras på nyttjandet av Lögdeå vinterland (Gabrielsberget med omnejd) de senaste 25 åren. Byrkije reinbeitesdistrikt började använda Lögdeå vinterland vintern 1987/88 efter att ha tecknat ett avtal med Vilhelmina norra sameby om nyttjandet. Därefter nyttjades vinterlandet under nio sammanhängande säsonger (fram till och med vintern 1995/96). Under de 13 år som följde, fram till byggnationen började, nyttjades Lögdeå vinterland endast under fyra säsonger. Renskötarna inom reinbeitesdistriktet beskrev att det berodde dels på att betet var låst, dels på att den svensknorska renbeteskonventionen slutat gälla. Kontrollprogrammet startade vintern 2008/09, d.v.s. året innan byggnationerna på Gabrielsberget påbörjades. Då hölls intervjuer med renskötarna inom Byrkije som flyttat ner renarna till Lögdeå för vinterbete. Dessförinnan var det sju säsonger sedan Lögdeå nyttjades av Byrkije. Slutsatserna från tiden innan byggnationen kommer framförallt från erfarenheterna vintern 2008/09 men även från de samlade erfarenheterna från övriga vintrar de senaste 25 åren då Lögdeå vinterland nyttjats. Under den tidsperioden var förutsättningarna för nyttjandet av Lögdeå vinterland relativt stabila. Några förändringar skedde dock och dessa har beaktats i kontrollprogrammet även om den totala bedömningen är att förhållandena varit förhållandevis stabila. Botniabanan anlades parallellt med väg E4 och även om dess påverkan inte har utvärderats specifikt så bedöms störningen främst ha handlat om en förstärkning av den barriär som väg E4 redan utgjort för möjligheten att nyttja betesmarkerna i öster. Även en ny kraftledning tillkom inom Lögdeå vinterland till följd av Botniabanan. I perspektivet av att slutsatserna för tiden innan byggnation inbegriper alla de år som Byrkie reinbeitesdistrikt använt Lögdeå vinterland bör även klimatförändringen nämnas. Det har dock alltid funnits en naturlig mellanårsvariation i förutsättningarna för vinterbete. Klimatförändringen har inneburit att sämre vinterbetesförhållanden kan inträffa mer ofta. Vinterns karaktär har beaktats i uppföljningen eftersom detta överhuvudtaget är en viktig förklaringvariabel för att förstå hur vinterbetet fungerat. Dessutom kan det vara av intresse att ha data för enskilda vintrar för det fall det börjar synas trender vad gäller vinterförhållanden som kan ha med klimatförändringarna att göra. Skogsbruket och nya vägar har liksom i övriga delar av renskötselområdet även i Lögdeå vinterland inneburit ständig påverkan och förändring av markerna. Under perioden avverkades cirka ha varje år inom Lögdeå vinterland (källa Skogsstyrelsen). Skogarna på Gabrielsbergets bergsplatå är dock mycket lågproduktiva varför merparten av arealen utgörs av s.k. impedimentmark där produktionen är så låg att rationellt skogsbruk inte får bedrivas. Slutsaterna från tiden innan byggnation är att Gabrielsberget har mycket goda förutsättningar för renbete och har använts frekvent under perioden Detta bekräftades även vid betessynen våren Innan vindkraftanläggningen byggdes utgjorde Gabrielsberget ett stort, obrutet, kustnära skogslandskap. Renskötarna brukade lossa renarna för fritt bete norr och väster om Gabrielsberget och därefter bevakade de endast kanterna. Renarnas naturliga drivkraft var i huvudsak i västlig och nordlig riktning, vilket medförde att det främst var dessa kanter som renskötarna var tvungna att bevaka. Under större delen av vintern var en renskötare var på plats och bevakade renarna. Detta stämde väl också med förhållandena vintern 2008/09. Då var betesförutsättningarna goda, renarna var samlade och någon stödutfodring var inte nödvändig. 66

67 8.2 Byggtiden (2009/ /12) Vindkraftanläggningens byggskede pågick under tre vintersäsonger varifrån slutsatser kunnat dras. Förutsättningarna för att bedriva vinterbete försvårades under byggtiden. Denna slutsats kommer sig av att Byrkije reinbeitesdistrikt trots goda betesförhållanden under de två första säsongerna (2009/10 och 2010/11) upplevde svårigheter med att bedriva renskötsel inom och i närheten av vindkraftetableringen på Gabrielsberget. Detta gällde särskilt under den andra vintersäsongen (2010/11) då bygget var mer omfattande. Renskötarna var då tvungna att stödutfodra och vid samling också nyttja helikopter, något som man tidigare säsonger endast gjort vid dåliga betesförhållanden. Eftersom de två första vintersäsongerna hade goda betesförhållanden är det något lättare att utvärdera orsak och verkan. Under den tredje vinterbetessäsongen (2011/12) var betesförutsättningarna dåliga på grund av för mycket snö och låst bete där det var mindre snö. Trots att det inte pågick något direkt anläggningsarbete (dock omfattande snöröjning och tillsyn av hinderbelysning m.m.) och reinbeitesdistriktet bara flyttade ner halva renhjorden, splittrades renhjorden och under mars var man tvungen att utfodra renarna i gärdet vid Ottjärn. Det är rimligt att anta att de problem som uppstått säsongen 2011/12 utgjordes av en kombination av vindkraftetableringen och de besvärliga snöförhållandena. En annan slutsats är att det under byggtiden krävdes merarbete för att bedriva renskötsel i området. Gemensamt för de tre vintersäsongerna var att fler renskötarna var arbetade aktivt med renarna och arbetsdagarna var längre och mer slitsamma jämfört med säsonger innan vindkraftanläggningen började byggas. Renarna rörde sig mer och var mer utspridda. Renskötarna var även tvungna att hämta renar utanför vinterlandet Lögdeå, något som varit mycket ovanligt tidigare säsonger. Vintern 2011/12 blev trycket på kanterna så stort att renskötarna var tvungna att släppa på kanterna och successivt flytta dem längre norrut och västerut. Vissa dagar hann renskötarna inte heller med att bevaka kanterna. Även detta var nya företeelser som renskötarna inte kände igen från tiden innan anläggningsarbetena startade. Även renarnas rörelsemönster och nyttjande av betesmarkerna var annorlunda under bygget av vindkraftanläggningen jämfört med tidigare år. Generellt ville inte renarna beta söder om anläggningen utan rörde sig i nordlig och västlig riktning, vilket fick till följd att det var ett hårt tryck på dessa kanter. Även innan vindkraftanläggningen byggdes var trycket störst på kanterna i väster och norr. Skillnaden var dock att då passerade renarna kanten endast 1-2 dagar i veckan, se figur 37. Botniabanan togs i drift 2010 och man kan fundera på om tågens ljudspridningen kan ha påverkat renarnas rörelser i nordlig och västlig riktning. Men under vintern 2010/11 uppehöll sig renarna intill Botniabanan. Tågtrafiken bedöms således inte vara förklaringen till renarnas rörelser i nordlig och västlig riktning. Renarnas rörelsemönster fick även till följd att renskötarna var tvungna att flytta renarna mer aktivt med skoter från norr till söder och att områden betades i fel ordning jämfört med hur renskötarna brukade låta renarna beta sig igenom vinterlandet. Både renskötarna och personal från Gabrielsberget Vind noterade att renar befann sig inom och i närheten av vindkraftanläggningen. Enligt renskötarna passerade dock de flesta renarna bara igenom och att ett fåtal stannade och hade betesro inom vindkraftområdet. Det var möjligt att flytta renar förbi och delvis igenom vindkraftetableringen. Det fungerade eftersom renskötarna körde skoter efter renarna men det var samtidigt inte optimalt eftersom renskötarna och renarna bland annat riskerade att möta såväl lastbilar som annan trafik. 67

68 8.3 Drifttiden (2012/ /14) Slutsatserna från drifttiden baseras på vintrarna 2012/13 och 2013/14 och de förutsättningar som rådde då. Renskötarna har som utgångspunkt velat använda vindkraftområdet på samma sätt som innan vindkraftsutbyggnaden. Resultaten från intervjuerna visar att vindkraftområdet och dess närhet användes i mindre omfattning av renarna under driften jämfört med tiden innan byggnation. Vintern 2008/09 uppehöll sig renarna ca % av tiden inom eller i närheten av vindkraftanläggningen (vilket motsvarar ca 3 månader). Vintrarna 2012/13 och 2013/14 då vindkraftverken var i drift uppehöll sig renarna ca % av tiden inom eller i närheten av vindkraftanläggningen (vilket motsvarar 1-1,5 månad). Under driften minskade således renarna sin användning av vindkraftområdet och dess närhet, grovt beräknat, ungefär med hälften. Betet var bra under såväl 2008/09 som 2012/13 och 2013/14. Vintern 2012/13 stod vindkraftverken stilla under 1,5 månad. Det var främst under denna period som renarna uppehöll sig inom vindkraftområdet. Huvuddelen av renarna lämnade området 2-5 dagar innan vindkraftverken startades igång. Uppstarten av vindkraftverken var således inte anledningen till att renarna lämnade området. Resultaten från analys av GPS-data visar att renarna aktivt valt de bättre betesområdena framför de sämre. Detta har även kunnat styrkas statistiskt. Markens beteskvalitét är således av betydelse. Analysen av GPS-data från drifttiden visar även att renarna haft betesro i områden som huvudsakligen ligger 3 km eller mer ifrån vindkraftområdets centrum, vilket grovt uppskattat motsvarar ca 1 km från vindkraftområdets ytterkant. Närmare än 3 km från vindkraftområdets centrum förekommer observationer med betesro, men observationer utan betesro är överrepresenterade. Intervjuer med både renskötarna och servicepersonal stärker slutsatsen att renarna endast i mindre omfattning grävt och betat inom vindkraftområdet. Att renarna i huvudsak haft betesro vid 3 km eller mer från vindkraftområdets centrum stämmer delvis med tidigare forskning. Det skiljer sig dock från den forskning som hävdar att renarna uppvisar undvikande beteende på upp till 5 km från ytterkanten på en störningskälla. Viktigt att notera är att renarna på Gabrielsberget hållits av renskötarna inom ett begränsat område och att renarna inte haft möjlighet att helt fritt röra sig i landskapet. En annan aspekt som hittills inte analyserats i andra studier är vindriktningens betydelse. Analysen av vinddata för båda vintrarna indikerar att vindriktningen inte haft betydelse för renens betesro, då renarna i stor utsträckning uppehållit sig och haft betesro i områden som legat i vindriktningen från vindkraftanläggningen. Det är dock inte visat om och hur ljudet nått fram till dessa områden eftersom detta dels beror på terrängen, dels på hur renarna uppfattat ljudet. Renarna utfodrades båda vintrarna. Samtliga utfodringsplatser låg intill vägarna och omgavs av skog. Under vintern 2013/14 utfodrades renarna både inom själva vindkraftområdet och utmed tillfartsvägen. Enligt GPS-analysen finns dock endast ett fåtal observationer med betesro i närheten av foderplatserna inom vindkraftanläggningen, medan det vid tillfartsvägen (Stridbäcksvägen) finns ett flertal. Utfodringen bedöms till viss del ha bidragit till att skapa betesro för renarna inom vindkraftanläggningen, men inte i samma omfattning som vid tillfartsvägen. Sammanfattningsvis bedöms vindkraftetableringen ha inneburit en negativ inverkan på renarna och renskötseln. Renarna har inte kunnat tillgodogöra sig betet på samma sätt som innan vindkraftanläggningen byggdes. Gabrielsberget är inte längre ett stort sammanhängande och väglöst betesområde. Nyttjande av vindkraftområdet och dess närhet har minskat med ungefär hälften (grovt räknat utifrån de intervjuer som hållits med renskötarna) och observationer av renar med betesro är klart underrepresenterade inom 3 km från vindkraftområdets centrum. Renarna verkar dock inte ha störts allt för mycket av aktiviteten längs tillfartsvägen till vindkraftanläggningen eftersom renarna haft betesro intill vägen. Förklaringen till varför tillfartsvägen haft mindre påverkan på renarna än vindkraftanläggningen bedöms vara en kombination av faktorer. Tillfartsvägen är som vilken annan väg som helst i skogslandskapet och lågt trafikerad under driften (ca fyra bilpassager per dag). Vindkraftanläggningen däremot består av fler vägar och oavsett om vindkraftverken är i drift eller inte finns tornen och vingarna där som nya främmande inslag för renarna. Under driften skapar även vindkraftverken ljud, rörelser och skuggor. Med tiden skulle kanske vindkraftverken kunna bli något som renarna vänjer sig vid (se fortsatt diskussion om habituering på sidan 72). Det har i denna uppföljningsstudie inte varit möjligt att avgöra om det är vindkraftverken i 68

69 Aktivitet i området i form av bygge och drift Före Bygge Drift 2008/ / / / / /14 Inget bygge. Inget bygge under jan. Bygge under feb-apr Gabrielsberget Syd Bygge dec-apr Gabrielsberget Nord. Vindkraftverken i Gabrielsberget Syd togs i drift allt eftersom under jan-apr. Inget bygge. 25 vindkraft i drift. Alla vindkraftverk i drift. De stod dock stilla hela dec och halva jan. Service och under håll. Alla vindkraftverk i drift. Service och under håll. Bete Bra Mycket bra Mycket bra Dåligt Mycket bra Mycket bra Antal renar Ca 1200 Ca 1400 Ca 1400 Ca 850 Ca 1500 Ca 1500 Antal dagar i Lögdeå vinterland Antal dagar innan västra kanten utmed Saluån släpptes Antal dagar innan norra kanten vägen mellan Flärke och Hyngelsböle släpptes Antal dagar innan samling påbörjades Antal dagar för samling Antal dagar för flytt med lastbil tillbaka till Norge Antal renskötare Flytt av renar som passerat kanterna 120 dagar (15 dec - 13 apr) Ca 67 dagar (19 feb) = 56% av totala tiden Ca 103 dagar (27 mar) = 86% av totala tiden Ca 106 dagar (30 mars) = 88% av total tiden Ca 10 dagar (30 mar - 8 apr) Ca 6 dagar (8-13 apr) Ca 1,4 personer i genomsnitt (en person dec-mar, fyra personer apr) Få tillfällen, ca 1-2 dagar i veckan 92 dagar (8 jan - 9 apr) Kanten släpptes aldrig Ca 59 dagar (7 mar) = 64% av totala tiden Ca 87 dagar (4 apr) = 95% av totala tiden Ca 3 dagar (4-6 apr) Ca 4 dagar (6-9 apr) Ca 1,7 personer i genomsnitt (en-två personer jan-mar, fyra personer apr) Få tillfällen, dock mer i feb 132 dagar (1 dec - 11 apr) Kanten släpptes aldrig Ca 95 dagar (5 mars) = 72% av totala tiden Ca 127 dagar (6 apr) = 96% av totala tiden Ca 4 dagar (6-9 apr) Ca 4 dagar (8-11 apr) Ca 2,0 personer i genomsnitt (två personer dec, en-tre personer jan-apr) Nästan varje dag 77 dagar 18 jan - 3 apr Ca 19 dagar (5 feb) = 25% av totala tiden Ca 36 dagar (22 feb) = 47% av tiden Ca 49 dagar (6 mars) = 64% av totala tiden Ca 13 dagar (6-18 mar) Ca 5 dagar (30 mar - 3 apr) Ca 2,4 personer i genomsnitt (två-tre jan-apr) Varje dag 122 dagar (8 dec- 8 apr) Ca 88 dagar (5 mar) = 72% av totala tiden Ca 95 dagar (12 mar) = 78% av totala tiden Ca 103 dagar (20 mar) = 85% av totala tiden Ca 8 dagar (20-27 mar) Ca 6 dagar (3-8 apr) Ca 2,2 personer i genomsnitt (en-fyra dec-mar, sex-sju apr) Ca 6 dagar i veckan Kvarblivna renar Utfodring Nej Nej Ja, ca 51 dagar i det fria (20 feb - 11 apr) = 39% av tiden Ja, 34 dagar i gärde (1 mar - 3 apr) = 44% av tiden Ja, först 28 dagar i det fria, sedan 18 dagar i gärdet = 38% av tiden. Totalt ca 60 ton 106 dagar (17 dec-1 apr Kanten släpptes aldrig Ca 88 dagar (14 mar) = 83 % av tiden Ca 88 dagar (14 mar) = 83 % av tiden Ca 7 dagar (14-20 mars) Ca 7 dagar (26 mar - 1 apr) Ca 2,3 personer i genomsnitt (en-tre dec-feb, två-sju mar) Ca 5 dagar i veckan Ja, först 47 dagar i det fria, sedan 19 dagar i gärdet = 63 % av tiden. Totalt ca 90 ton Helikopter Nej Nej Ja, en dag Nej Nej Ja, en dag Lodjur (antal föryngringar och antal påträffade döda renar) Inga föryngringar inom vinterlandet, tre föryngringar inom regionen. En föryngring inom vinterlandet, tre föryngringar inom regionen, 12 funna döda renar En föryngring inom vinterlandet, tre föryngringar inom regionen, 14 funna döda renar Inga föryngringar inom vinterlandet, tre föryngringar inom regionen, två funna döda renar Inga föryngringar inom vinterlandet, tre föryngringar inom regionen, 13 funna döda renar Skogsbruk * 52 ha 111 ha 10 ha 141 ha 38 ha 73 ha Övrig störning Jägare, skotertrafik och borrning Mindre skotertrafik Mindre skotertrafik Mer skotertrafik Mer skotertrafik Inga föryngringar inom vinterlandet, tre föryngringar inom regionen, fyra funna döda renar Mindre skotertrafik Figur 37. En sammanställning av vintrarna som kontrollprogrammet pågått. Röd och grön färg markerar negativ respektive positiv avvikelse frå vintern innan byggnation.*skogsbruk (slutavverkad areal inom vinterlandet som teknsikt sett kan brukas), källa Skogsstyrelsen 69

70 Generell ökning Vindkraft (vägar, vindkraftverk, luftledning och mänsklig aktivitet) Skoteråkning och rörligt friluftsliv Lodjur Skogsbruk Renar EFFEKTER Direkt betesförlust: 34 ha varav 24 ha vinterbete mycket god Indirekt betesförlust: Spridnings- och barriäreffekt Renarnas nyttjande av vindkraftområdet och dess närhet minskade med ungefär hälften (grovt räknat, från 3 till 1,3 mån per vinter). Källa: intervjuer med renskötarna Områden med betesro saknas inom 3 km från vindkraftområdets centrum. Källa: analys av GPS-data Renskötseln KONSEKVENSER Mer flytt av renar som passerat kanten, från 1,5 till 5,5 ggr i veckan Mer kantbevakning Fler tillfällen då renar hämtas från områden utanför vinterlandet, från 0 till ca 5-10 tillfällen Fler kvarblivna renar, från 0-5 till Ökat betestryck i andra områden Utfodring Oro för renarna, den egna säkerheten och ekonomin Renarna närmare samhällen Slitsamt för renarna Mer personal, från 1,4 till 2,3 i genomsnitt över säsongen Mer arbete per dag Mer skoter - 3 ggr så mycket Mer bilkörning Pellets 74 ton, ensilage och renlav Sju renar döda efter matvägran Ökad risk för konflikter med markägare och boende Figur 38. Illustration som sammanfattar slutsatserna från drifttiden (vintrarna 2012/13 och 2013/14). Eftersom påverkan från skogsbruket och rovdjuren varit på ungefär samma nivå de senaste 5-10 åren bedöms vindkraftsutbyggnaden och den ökade skotertrafiken (vintern 2012/13) utgöra de faktorer som lett till negativa effekter och konsekvenser för renarna och renskötseln, enligt figuren ovan. Observera att slutsatserna endast baseras på två år av drift - vintrarna 2012/13 och 2013/14. 70

71 sig, vägarna eller den mänskliga aktiviteten som inneburit negativ påverkan på renarna. Vad gäller betesförlusten är slutsatsen att det skett en direkt förlust av bete. Cirka 34 ha mark togs i anspråk för vindkraftetableringen, varav 24 ha utgjorde mycket goda betesmarker. Slutsatsen är också att det skett en indirekt betesförlust till följd av spridnings- och barriäreffekter. Att kvantifiera den indirekta betesförlusten är dock förenat med en hel del osäkerheter eftersom renskötseln är komplex och påverkas av många olika faktorer. Slutsatserna omfattar även de konsekvenser som uppkommit för renskötarna och reinbeitesdistriktet. Eftersom renarna rörde sig mer under driften jämfört med innan bygget var renskötarna tvungna att i större omfattning vända och flytta de renar som hade passerat bevakningskanterna. Vintern 2008/09, d.v.s. innan anläggningsarbetena påbörjade, vändes renar som hade passerat kanterna med ett snitt om ca 1,5 dagar i veckan. Vintrarna 2012/13 och 2013/14 vändes renar ca 5-6 dagar i veckan, d.v.s. en ökning med tre gånger. Även personalstyrkan ökade från 1,4 (vintern 2008/09) till 2,2 (vintern 2012/13) och 2,3 (vintern 2013/14). Det var framförallt under perioden december till februari som arbetsinsatsen ökade. Innan bygget kunde reinbeitesdistriktet ha en person på plats under denna period medan man under driften behövde bemanna med 1-3 personer. Renskötarna uppskattade att de körde tre gånger så mycket skoter under drifttiden. Även bilkörningen ökade. För varje enskild renskötare ökade även arbetsmängden per dag enligt egna uppskattningar. De var tvungna att arbeta fler timmar och det var mer slitsamt för dem och deras skotrar. Totalt sett var detta förenat med ökade kostnader. Det var även mer slitsamt för renarna eftersom de oftare blev flyttade. Under de två driftåren, framförallt under vintern 2013/14, bildades vid ett flertal tillfällen is på vindkraftverken. Det skapade en oro hos renskötarna och de undvek att vistas inom vindkraftområdet då väderförhållandena var som värst. För mer information om riskerna med isras och iskast hänvisas till Gabrielsberget Vinds egenkontroll (ärendebeteckning: hos Länsstyrelsen i Västerbotten). Här finns även information om bolagets säkerhetsprogram. Trots bra betesförhållanden under de två driftåren var renskötarna tvungna att utfodra renarna, först i det fria och därefter i gärde. Förutom att detta ledde till merarbete och ökade kostnader dog även några renar. Innan vindkraftanläggningen byggdes var det endast vid dåliga betesförhållanden som reinbeitesdistriktet var tvunget att utfodra renarna i motsvarande grad. Den ökade utspriddheten och trycket på kanterna ledde till att renar vid några tillfällen passerade gränsen för vinterlandet och blev hämtade norr och väster om det. Detta skedde inte vintern 2008/09, d.v.s. innan anläggningsarbeten startade och var enligt renskötarna överhuvudtaget mycket ovanligt innan vindkraftanläggningen byggdes. Även antalet kvarblivna renar efter vårflyttningen var högre under driftåren än innan bygget (0-5 renar vintern 2008/09 jämfört med 50 vintern 2012/13 och 38 vintern 2013/14). Renskötarna upplevde också att renarna under anläggningens driftår uppehöll sig närmare Ava och Botniabanan jämfört med tiden innan bygget av vindkraftanläggningen. Tågtrafiken bedöms inte ha haft någon större påverkan på renarna eftersom de uppehållit sig och även haft betesro intill järnvägsstängslet. En annan slutsats är att skotertrafiken ökat på Gabrielsberget (vintern 2013/14 var dock ett undantag på grund av den ringa mängden snö). Det bedöms delsvis bero på en generell ökning men också på att vindkraftanläggningen byggts. Enligt företrädare för Nordmalings skoterklubb har det skett en allmän ökning i regionen. Men deras uppfattning är även att det skett en ökning jämfört med tidigare år på Gabrielsberget och framförallt vid skoterstugan vid Vinsjön. Sedan vindkraftanläggningen byggdes har det dock varit omöjligt för ekipage med tillkopplad pulka att ta sig in i området eftersom trummor saknas vid vägöverfarter. Detta har medfört att ökningen på Gabrielsberget inte varit lika stor som den generella ökningen i Nordmaling-regionen. Vad gäller skogsbruket är slutsatsen att den totala arealen avverkad skog per år varierat mycket de senaste tio åren. Vintrarna 2012/13 och 2013/14 har dock inte varit avvikande från denna variation. Även rovdjuren, framförallt lodjuren, utgör en viktig påverkansfaktor på renarna och renskötseln i Lögdeå vinterland. Enligt handläggare vid länsstyrelsen i Västerbottens län och Västernorrlands län ligger antalet lodjur på ungefär samma nivå för regionen som berör Byrkije reinbeitesdistrikts renar (se figur 39), som för 5-10 år sedan. Det finns ingen trend i datat, se figur 40. För Lögdeå vinterland går det inte heller att uttala sig om någon trend eftersom observationerna, d.v.s. antal år där det faktiskt har funnits lofamiljer där, är alldeles för litet. Järv och varg har endast 71

72 förekommit sporadiskt i området och det har inte skett några dramatiska förändringar de senaste åren. De få observationerna som gjorts av dessa arter i området kan inte användas för att uttala sig om någon trend. Jägare från Aspeå viltvårdsområde menar dock att det absolut skett en ökning av antalet lodjur inom området. Ökningen tros hänga ihop med att renarna nu varit i Lögdeå vinterland under sex sammanhängande säsonger och att de dessförinnan inte varit där på sju år. Eftersom påverkan från skogsbruket och rovdjuren varit på ungefär samma nivå de senaste 5-10 åren bedöms vindkraftsutbyggnaden och den ökade skotertrafiken (under vintern 2012/13) utgöra de faktorer som lett till negativa effekter och konsekvenser för renarna och renskötseln i Lögdeå vinterland. Det bör samtidigt noteras att slutsatserna i detta kontrollprogram är förenat med en del osäkerheter. Den största bristen är att det bara föreligger ett år innan och två år efter byggnation med intervjuer som grund för jämförelsen. Dessutom stod vindkraftverken stilla i en och en halv månad under driftåret vintern 2012/13 vilket ytterligare försvårar bedömningarna. Även om reinbeitesdistriktets renhjord sett likadan ut med avseende på fördelningen av vajor, sarvar och kalvar de senaste fem åren har antalet renar som de flyttat till vinterlandet ökat från ca 1200 till ca 1500 renar. Detta har också haft en inverkan på resultaten. Utöver det finns en rad faktorer vars konsekvenser det inte varit möjligt att till fullo väg in i den här analysen (trafiken på den nya Botniabanan, nya kraftledningar, väderförhållanden etc.). Renskötarna har även valt att lossa renarna längre österut jämfört med säsonger innan byggnation. Detta är en förändring, men det bedöms inte haft avgörande betydelse för renarnas nyttjande av vindkraftområdet, eftersom renskötarna styrt renarna mot och in i vindkraftområdet. Slutligen bör också nämnas att även om slutsatserna efter två år av drift visar att renarna varit mindre i vindkraftområdet finns det forskning som visar att djur som utsätts för långvarig eller upprepad mänsklig störning till slut kan komma att vänja sig både beteendemässigt och fysiologiskt till detta och bli tillvanda eller habituerade. Uppföljningsprogrammet har inte gett utrymme för att beskriva sådana mer långsiktiga förändringar. Tillvänjning är dock inget som man kan förutsätta inträffar. Byrkije reinbeitesdistrikts renar är dessutom stora delar av året inom en nationalpark i Norge och utsätts där för relativt lite störning. 72

73 Avgränsning av regionen som nämns i bifogad figur Figur 39. Avgränsning av lodjurs-regionen som berör Byrkije reinbeitesdistrikts renar när de är i Lögdeå vinterland. 6 Familjegrupper av lodjur 5 Inom Byrkije I regionen Antal familjegrupper Enligt länsstyrelsernas inventeringar i Västernorrland och Västerbotten; siffrorna för 2013 är preliminära Figur 40. Antal lodjursföryngringar inom Lögdeå vinterland och inom regionen som berör Byrkije reinbeitesdistrikts renar då de är i Lögdeå vinterland, under perioden Siffran för Byrkjie reinbeitesdistrikt ingår i siffran för hela regionen. 73