Remiss, föreskrifter om elmätare för certifikatberättigande elproduktion m.m. Inledning

Transkript

1 Avdelningen för juridik och inre marknad Henrik Carlborg Direktnr: E-post: Remiss, föreskrifter om elmätare för certifikatberättigande elproduktion m.m. Inledning Enligt förordningen (2009:895) med instruktion för Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (hädanefter Swedac) ansvarar Swedac för bland annat reglerad mätteknik. I denna egenskap har Swedac utfärdat föreskrifter om bland annat elmätare för mätning av el för annans räkning enligt 3 kap. 10 ellagen (1997:857). Swedacs föreskrifter omfattar idag mätare som används i mätpunkter i koncessionspliktiga nät, även i den mån mätningarna ligger till grund för tilldelning av elcertifikat. Swedac har sedermera givits bemyndigande att besluta föreskrifter om elmätare som används för certifikatberättigande produktion, men som mäter inmatning till elnät som används utan stöd av nätkoncession. Sådana föreskrifter hade tidigare meddelats genom Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2003:2) om mätning och rapportering av överförd el i särskilda fall. Nyssnämnda föreskrifter upphävdes av Energimyndigheten den 1 januari 2007 genom Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd (STEMFS 2006:7) om elcertifikat, som inte innehöll några bestämmelser om krav på och kontroll av den mätutrustning som används. Aktuellt föreskriftsutkast avser i första hand elmätare och mätsystem som används för att mäta certifikatberättigande elproduktion i nät som används utan stöd av nätkoncession. Dessutom regleras elmätare upp till och med 63 ampere som används för inmatning till koncessionspliktigt nät; genom detta täcks en lucka som finns i nuvarande regelverk. 1 Vad god referera till denna beteckning vid all korrespondens med Swedac i detta ärende. 1(13) Swedac Huvudkontor Stockholmskontor Tel: , Postadress: Box 878, Borås Postadress: Box 733, Stockholm E-post: fornamn.efternamn@swedac.se Besöksadress: Österlånggatan 5 Besöksadress: Klarabergsviadukten 70 D7 Organisationsnr: Fax: Fax: Postgiro: Bankgiro:

2 1. Beskrivning av problemet och vad som ska uppnås Genom lagen (2003:113) och förordningen (2003:120) om elcertifikat (prop. 2002/03:40) skapades ett system med ekonomiska incitament för produktion av elektricitet med användande av förnybara energikällor och torv. Systemet har ändrats ett antal gånger sedan dess och regleras numera i lagen (2011:1200) och förordningen (2011:1480) om elcertifikat (prop. 2010/11:155). Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat stödsystem. Enkelt uttryckt går systemet ut på att den som producerar miljövänlig el (enligt lagens definition) har rätt att tilldelas ett antal elcertifikat beroende på hur mycket el som produceras. Elleverantörer och elanvändare åläggs att köpa ett visst antal certifikat (kvotplikt). På så vis sker en förmögenhetsöverföring till producenter av miljövänlig el. Annorlunda uttryckt kan man säga att miljövänlig elproduktion uppmuntras genom ekonomiska incitament. Det finns vidare tydliga mål för med hur mycket produktionen av el från förnybara källor ska öka. Elcertifikat tilldelas på grundval av mätningar av producerad el. Det är viktigt att dessa mätningar är korrekta, varför det bör ställas krav på att mätutrustningen ska uppfylla vissa tekniska krav. Det är också viktigt, av konkurrensskäl, att mätningarna är jämförbara. Som läget är nu kan två identiska anläggningar med lika stor elproduktion likväl tilldelas olika mängd certifikat, eftersom anläggningar kan ha skiftande kvalitet vad gäller mätutrustningens mätnoggrannhet. Mest uppenbar kan skillnaden vara mellan anläggningar som levererar elenergi till ett koncessionspliktigt nät, där det finns krav på mätarna, och de anläggningar som levererar elenergi till ett ickekoncessionspliktigt nät, där det för närvarande saknas krav. Genom förslaget kommer samma krav att gälla för alla mätare som mäter certifikatberättigande elproduktion. I samband med denna större ändring genomför Swedac också några mindre ändringar. Enligt föreskrifterna i nuvarande lydelse ställs krav på elmätare upp till och med 63 ampere i uttagspunkter till koncessionspliktiga nät, men inte på motsvarande mätare i inmatningspunkter. Som anförts inledningsvis bör även dessa sistnämnda mätare regleras. Ett allmänt råd bör tas bort i en författning vilket leder till en följdändring av författningens rubrik. Bestämmelser om mätsystemets dimensionering förekommer på två ställen; den ena bestämmelsen bör därför strykas. 2. Beskrivning av vilka alternativa lösningar som finns för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd Huvudsyftet är att mätning av certifikatberättigande elproduktion ska mätas på ett enhetligt och korrekt sätt dvs. samma regler ska gälla för mätare oavsett om dessa sitter i koncessionspliktigt nät eller icke-koncessionspliktigt nät.

3 Enhetligheten kan förvisso åstadkommas genom en avreglering, dvs. att inga mätare för elcertifikat omfattas av tvingande krav och befintliga regler upphävs. Följden av detta blir emellertid att det saknas garantier för att mätresultaten är korrekta. Olika producenter kan tilldelas både för många och för få elcertifikat. Risken för medveten manipulation får också anses förhöjd när varken myndigheter eller kontrollorgan utövar tillsyn eller kontroll över mätarna. På motsvarande sätt är det inte lämpligt att inte införa nya regler alls. Då kommer vissa mätare som används för att mäta certifikatberättigande produktion att vara underkastade tekniska krav, inklusive krav på bedömning av överensstämmelse och återkommande kontroll, medan vissa andra mätare inte underkastas några krav alls. Slutsatsen är alltså att elmätare som används för att mäta certifikatberättigande elproduktion utanför koncessionspliktiga nät ska regleras. Rent författningstekniskt är det enligt Swedacs mening mest ändamålsenligt att införa ändringar i befintliga författningar, så att dessa görs tillämpliga även på mätning av certifikatberättigande elproduktion utanför koncessionspliktiga nät. För att underlätta förståelsen av föreslagna ändringar, bör de konsoliderade versionerna av STAFS 2006:7, STAFS 2009:8 och STAFS 2009:9 studeras parallellt med de här föreslagna ändringarna. De konsoliderade, nu gällande, versionerna finns tillgängliga på Swedacs webbplats. Prop. 2002/03:40 till äldre lagstiftning talar om möjligheten för dessa producenter att avtala med den nätkoncessionshavare till vars nät hans anläggning är ansluten, att denne skall ombesörja mätning och rapportering av elproduktionen (sid. 46). Detta har inte ändrats genom den nya lagstiftningen. Det faktum att samma aktör (nätkoncessionshavaren) i praktiken ombesörjer mätning både inom och utanför koncessionspliktiga nät talar också för att reglerna görs så enhetliga som möjligt. 3. Vilka som berörs av regleringen Innehavare av produktionsanläggningar utanför koncessionspliktiga nät berörs i första hand. I prop. 2002/03:40 anförs (sid. 46) att den kategori elproducenter som matar in el på ett icke koncessionspliktigt elnät i huvudsak torde bestå av ett litet antal industriföretag, vilka har produktion främst för den industriella verksamheten, och innehavare av små vatten- eller vindkraftsanläggningar, som främst drivs för den egna jordbruksrörelsens och fastighetens behov. Dessa kan antingen själva se till att mätningen och rapportering görs eller avtala med berörd koncessionshavare. Denna beskrivning är väsentligen korrekt fortfarande, även om antalet företag är större nu och även solkraft börjar användas i större utsträckning än tidigare. En närmare beskrivning av berörda företag finns senare i denna konsekvensutredning. Innehavare av koncessionspliktiga nät berörs också, om än i mindre mån, eftersom regler införs som gäller i inmatningspunkter för mätare i kategori 1 upp till och med 63A där det idag saknas bestämmelser.

4 4. Vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen 4.1 Ändring av STAFS 2006:7 Innebörden av ändringen av 1 första stycket (tillsammans med 3 STAFS 2006:7) är att de tekniska kraven i föreskrifterna ska uppfyllas av mätare upp till och med 63 ampere som sätts på marknaden eller tas i bruk för användning i: 1. inmatningspunkter i koncessionspliktigt nät och 2. produktionsanläggningar i icke-koncessionspliktigt nät som används för tilldelning av elcertifikat. Tidigare omfattades endast mätare i uttagspunkter (förbrukning) i koncessionspliktiga nät. Det bör noteras att mätare som redan är i bruk inte påverkas, utan får fortsätta att användas. Det är alltså först när mätare måste bytas, som kraven i föreskrifterna måste beaktas, med den följden att den nya mätaren blir ett par hundra kronor dyrare än en mätare utan formellt godkännande. Ett mätarbyte kostar ca 2000 kr, varav ca 400 kr avser mätare och resten utgör installationskostnad (mätare utan formellt godkännande kostar ca kr). Det finns ca 5 miljoner mätare i bruk av aktuellt slag i koncessionspliktiga nät. Såvitt Swedac erfar har i stort sett samtliga dessa mätare bytts ut i samband med att STAFS 2006:7 i ursprunglig lydelse beslutades (trots att det fanns generösa övergångsregler). Mätare som godkänts enligt STAFS 2006:7 torde inte vara nämnvärt dyrare än mätare som godkänts enligt tidigare gällande STEMFS 2001:3. Merkostnaden jämfört med mätare utan formellt godkännande är, som ovan anförts, kr. Fem miljoner nya mätare gånger 300 kr ger 1,5 miljarder i merkostnad, jämfört med om mätare utan formellt godkännande varit tillåtna och befunnits lämpliga. Som tidigare anförts är emellertid detta krav inte nytt. Det som är nytt är att mätare upp till och med 63 ampere i inmatningspunkter också omfattas. Dessa är dock få. I icke koncessionspliktiga nät finns enligt Energimyndighetens webbplats totalt 540 godkända anläggningar, vars elproduktion alltså berättigar till elcertifikat. Högt räknat används på dessa anläggningar ca 150 mätare upp till och med 63 ampere. Det införs som sagt inget krav på att dessa måste bytas ut när föreslagna föreskrifter träder i kraft; en del av dem får dessutom förmodas redan uppfylla kraven i föreskrifterna. Men om samtliga dessa byttes ut efter att de föreslagna föreskrifterna trätt i kraft skulle merkostnaden bli 150 mätare gånger 300 kr (mellanskillnaden mellan mätare med respektive utan formellt godkännande). Den sammanlagda kostnaden så långt är alltså, högt räknat, kr. Eftersom gamla mätare får fortsätta att användas under en

5 övergångsperiod kommer denna kostnad att spridas ut över flera år. Det torde för övrigt vara möjligt att få ner den kostnaden för en enskild anläggningsinnehavare genom att avtala med en nätkoncessionshavare om att denne ska ombesörja mätningen, inklusive tillhandahålla en mätare. Dessa begränsade merkostnader får anses vara motiverade. Det går inte att veta hur noggrant en mätare mäter, som saknar formellt godkännande. Särskilt vad gäller tålighet mot kyla och elektromagnetisk påverkan finns det anledning att ifrågasätta mätare utan formellt godkännande. Till exempel kan nämnas att en mätare som uppfyller kraven i STAFS 2006:7, däremot, har provats och godkänts för att tåla 40 minusgrader (5 andra stycket). Åtminstone teoretiskt sett finns en möjlighet göra kraven tillämpliga på mätare som redan är i bruk. Det skulle innebära att även ibruktagna, fungerande, mätare måste bytas eventuellt efter en övergångsperiod. Enligt Swedacs mening skulle ett sådant krav vara onödigt betungande i proportion till nyttan. Om de EU-rättsliga aspekterna av en sådan lösning, se avsnitt 5 nedan. Det finns övergångsregler till aktuellt föreskriftsförslag: Även efter ikraftträdandet får, enligt övergångsreglerna, mätare sättas på marknaden och tas i bruk, om de uppfyller kraven i vissa äldre regler. Det gäller till den 30 oktober Motsvarande resonemang gäller elmätare som används för inmatning av el till koncessionspliktigt nät. Enligt vad Swedac förstår är dessa mätare redan av godkänt typ. Nätkoncessionshavare är redan tvingade att använda godkända för mätning i uttagspunkter; det är rimligt att godkända mätare också används i inmatningspunkter. Vad gäller återkommande kontroll, se nedan under 4.3 Ändring av STAFS 2009: Ändring av STAFS 2009:8 Innebörden av ändringen av 1 första stycket är att kraven i föreskrifterna ska uppfyllas av mätsystem i kategori 1 5 som används i produktionsanläggningar i icke-koncessionspliktigt nät för tilldelning av elcertifikat. Tidigare omfattades endast mätsystem i koncessionspliktiga nät. Det bör noteras att mätsystem som redan är i bruk får under vissa förutsättningar fortsätta att användas. Mätsystem som uppfyller kraven i äldre bestämmelser får fortsätta att användas. För mätsystem inom koncessionspliktiga nät är det STEMFS 2001:3 som tillämpas, vilket alltså gäller redan idag. För mätare i icke koncessionspliktiga nät, som alltså först nu regleras av Swedac, tillämpas STEMFS 2003:2. Vad gäller mätare kategori 1, se ovan under 4.1 Ändring av STAFS 2006:7.

6 Ett mätsystem kategori 2 5 som uppfyller kraven i föreskrifterna kan kosta från 1000 till 7000 kronor. Installation och föreskriven kontroll kan kosta ca kr. Hur stor kostnaden blir vid byte är dock också avhängigt av huruvida även tranformatorer m.m. måste bytas i så fall ökar kostnaden drastiskt. I koncessionspliktiga nät finns ca mätare i kategori 2 och i kategori 3 5 Om alla dessa byttes ut skulle kostnaden uppgå till en kostnad i storleksordningen 1,8 miljarder kr med antagandet att ett mätsystem i kategori 2 kostar 3000 kr och 5000 kr att installera och kontrollera samt att ett mätsystem i kategori 3-5 kostar 7000 kr och 5000 kr att installera och kontrollera. Det bör betonas att det nu talas om krav som redan gäller, och som även gällde tidigare genom STEMFS 2001:3. I icke koncessionspliktiga nät finns, högt räknat, ca 450 mätsystem kategori 2 5. Det är svårt att få en uppgift om hur många som finns i varje kategori. Om samtliga dessa mätsystem byttes ut när de föreslagna föreskrifterna träder i kraft, skulle det således, med utgångspunkt från siffrorna ovan, innebära en kostnad på lägst 1,8 miljoner kr och högst 5,4 miljoner kr. Uppgiften om den lägre kostnaden utgår från att samtliga 450 mätsystem skulle kosta att köpa och 3000 kr att installera. Den högre kostnaden utgår ifrån att samtliga 450 mätsystem skulle kosta kr att köpa och kr att installera. Den verkliga siffran ligger någonstans mellan dessa två ytterligheter. Något krav på omedelbart byte föreslås emellertid inte införas. Mätsystem i drift får fortsätta att användas, förutsatt att de uppfyller kraven i angivna äldre föreskrifter. Det innebär att kostnaden slås ut över ett stort antal år. Swedac bedömer att merkostnaden jämfört med mätsystem som uppfyller kraven i STEMFS 2003:2 är låg, om det finns någon. En viss merkostnad jämfört med mätsystem som inte godkänts mot något specifikt regelverk uppstår, men såvitt Swedac erfar har tidigare regelverk tillämpats analogt, även när det inte funnits några regler i kraft. Sedan några år saknas regler om mätsystem som används för mätning av certifikatberättigande produktion utanför koncessionspliktiga nät. Swedac har i olika sammanhang uttalat att reglerna, när de väl kommer, ska vara snarlika de regler som gäller i koncessionspliktiga nät, vilket är i sak väsentligen samma regler som gällde för inom icke koncessionspliktiga nät. Denna uppfattning kommer bl.a. till uttryck i Fjärravlästa elmätare och solelsproduktion Förutsättningar för mindre anläggningar; Elforsk rapport 09:94 s. 6. Såvitt Swedac förstår har också anläggningsinnehavare utanför koncessionspliktigt nät tillämpat, analogt, de regler som gäller för koncessionspliktiga nät alternativt de regler som gällde tidigare i icke koncessionspliktiga nät (STEMFS 2003:2). Sådana mätsystem får alltså fortsätta att användas. Det har emellertid varit svårt att få en samlad bild över vad det finns för mätsystem i drift. Om den bild, som Swedac har, visar sig vara felaktig, avser Swedac utreda frågan på nytt och genomföra en kompletterande konsekvensutredning. Vad gäller återkommande kontroll, se nedan under 9, 12 och 13.

7 1 andra stycket, 3 6 : I sak samma som tidigare. Innebörden är att samtliga mätsystem ska uppfylla samma krav avseende mätvärdesregistrering och dimensionering. Bestämmelserna är nödvändiga för att komplettera de bestämmelser som finns om krav på mätning, beräkning och rapportering av överförd el (se 3 kap. 10 ellagen [1997:857], förordningen [1999:716] om mätning, beräkning och rapportering av överförd el, Energimarknadsinspektionens föreskrifter och allmänna råd [EIFS 2011:3] om mätning, beräkning och rapportering av överförd el, 2 kap. 3 lagen [2011:1200] om elcertifikat och 8 10 förordningen [2011:1480] om elcertifikat och kap. 3 i Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd [2011:4] om elcertifikat). 3 6, som det hänvisas till i 1 andra stycket, är identiska med vad som gällt tidigare. Genom föreslagen ändringsförfattning görs ett förtydligande om vilka krav som ställs på mätvärdets energiupplösning (ingen ändring föreslås i 4 6 ). 1 tredje stycket hänvisar, upplysningsvis, till bestämmelser på annat håll. Bestämmelsen har i sig ingen rättsverkan utan fyller endast en pedagogisk funktion. 2 : Innehåller definitioner. Endast författningsreferensen är ändrad. 7 Innehåller huvudsakligen redaktionella ändringar. Andra stycket hänvisar, upplysningsvis, till bestämmelser på annat håll. Bestämmelsen har i sig ingen rättsverkan utan fyller endast en pedagogisk funktion. 9, 12 och 13 : En återkommande kontroll av ett mätsystem kostar mellan 3000 och 5000 kr och ska göras vart sjätte år. Det finns ca mätsystem i kategori 2 och i kategori 3 5 i koncessionspliktiga nät som omfattas av kravet. Det ger en sammanlagd årlig kostnad på lägst ca 110 miljoner kronor och högst 180 miljoner kronor. Kraven på återkommande kontroll gäller som sagt redan idag för mätsystem i koncessionspliktiga nät och motiveras av de stora ekonomiska värden som elenergi avser, vikten av balans i systemet och vikten av en korrekt fördelning av kostnaderna. Genom föreslagen ändring ska även några hundra mätare utanför koncessionspliktiga nät genomgå motsvarande återkommande kontroll vart sjätte år. Högt räknad finns det ca 450 mätare i icke koncessionspliktiga nät i kategori 2 5. Den årliga kostnaden för den återkommande kontrollen blir då lägst kronor och högst kronor. Enligt 5 Swedacs föreskrifter och allmänna råd (STAFS 2011:18) om ackreditering av kontrollorgan kan, för en specifik kontrollordning gällande kontrollorgan typ C, efter beslut av den föreskrivande myndigheten, en och samma person få utföra installation, service eller underhåll och därpå följande kontroll. Enligt Swedacs mening är det, i den aktuella kontrollordningen, inte rimligt att ställa krav på att det måste finnas olika personer för olika uppgifter (även om det givetvis ska vara tillåtet). Det ska därför öppnas en möjlighet för

8 en och samma person att utföra uppgifter som annars enligt standard ska utföras av olika personer. 16 : Administrativ kostnad, se avsnitt Ändring av STAFS 2009:9 1 första stycket: Ändringarna motsvarar de ändringar som gjorts i 1 STAFS 2006:7 ovan. Genom ändringen innefattas inte bara mätare upp till och med 63 ampere i uttagspunkter till koncessionspliktiga nät, utan också mätare i inmatningspunkter samt mätare utanför koncessionspliktiga nät vars mätning ligger till grund för tilldelning av elcertifikat. Mätare som mäter inmatning till koncessionspliktiga nät föreslås underkastas krav på återkommande kontroll. Detsamma gäller mätare i icke-koncessionspliktiga nät som används för mätning av certifikatberättigande elproduktion. Om antal mätare av olika slag, se ovan under Ändring av STAFS 2006:7. En konsekvens av de föreslagna ändringarna blir att mätare som togs i bruk under den tid som det inte fanns någon reglering får fortsätta att användas och kommer inte att omfattas av krav på återkommande kontroll. Det är först när mätaren byts ut som dessa hamnar under reglering. 1 andra stycket: En upplysningsbestämmelse utan rättsverkningar i sig. 4 första stycket: Bestämmelsen innehåller en allmän skyldighet att säkerställa att mätare uppfyller tillämpliga krav. 4 andra stycket, 5 : Krav på återkommande kontroll för nätkoncessionshavare och innehavare av produktionsanläggningar utanför koncessionspliktiga nät. Kostnaden beror på vem som utför kontrollen och vilka avtalsvillkoren är. Det kan t.ex. röra sig om ett fast pris på kr kombinerat med ett tilläggspris på öre per mätare. Den årliga kostnaden för mätare i koncessionspliktiga nät blir därför någonstans mellan 5,5 miljoner kr och 8,4 miljoner kr. Den första siffran utgår från att det finns 160 koncessionshavare och 5 miljoner mätare upp till och med 63 ampere; dessa genomgår återkommande kontroll till ett fast pris om kr per koncessionshavare och 20 öre per mätare, vilken kostnad sedan slås ut över sex år. Den senare, högre, siffran, utgår från samma antal koncessionshavare och mätare, men med ett fast pris på per koncessionshavare och ett pris på 50 öre per mätare. I icke koncessionspliktiga nät räknar Swedac med att det finns, högt räknat, 150 elmätare upp till och med 63 ampere. Det kan tänkas att vissa av anläggningshavarna väljer att själva anlita ett kontrollorgan för kontroll av en enskild mätare, vilket kan förväntas kosta högst 2000 kr per mätare. Detta skulle i så fall ge en sammanlagd årlig kostnad på högst kronor (dvs kr gånger 150 mätare fördelat på sex år). Som anförts ovan förekommer det att innehavare av produktionsanläggningar utanför koncessionspliktiga nät

9 avtalar med en koncessionshavare för utförande av återkommande kontroll. Genom avtal med en koncessionshavare borde kostnaden för återkommande kontroll kunna bli lägre. 8 : Även vad avser återkommande kontroll av elmätare upp till och med 63 ampere bör det vara tillåtet för en och samma person att utföra installation, service eller underhåll och därpå följande kontroll (samma skäl som anförs avseende andra mätare under 4.2 Ändring av STAFS 2009:8, kommentaren till 9, 12 och 13, tredje stycket). 9, avsnitt 5 i bilagan: Administrativa kostnader, se nedan. 5. Om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Vissa mätare regleras av EU:s mätinstrumentdirektiv, MID (2004/22/EG), som för elmätares vidkommande genomförts genom STAFS 2006:7. Direktivet är optionellt, dvs. en medlemsstat kan välja att antingen göra direktivets bestämmelser tvingande inom dess tillämpningsområde, eller att inte införa regler alls. I båda fallen råder fri rörlighet för mätare som uppfyller direktivets krav. Enligt den tolkning som Sverige hittills gjort medför MID en förpliktelse att tillämpa direktivets krav på elmätare upp till och med 63 ampere i uttagspunkter i koncessionspliktiga nät (se 1 STAFS 2006:7). Genom aktuellt förslag till ändring av STAFS 2006:7 kommer kraven också att bli tillämpliga på mätare som tas i bruk i uttagspunkter i koncessionspliktiga nät samt på mätare som sätts på marknaden, tas i bruk eller används utanför koncessionspliktiga nät för mätning av elcertifikatberättigande elproduktion. Detta följer inte av direktivet, enligt Swedacs mening, men det bedöms å andra sidan inte vara otillåtet att utsträcka genomförandeföreskrifternas krav till dessa områden. Det är inte uppenbart huruvida föreslagen ändring av STAFS 2006:7 utgör ett genomförande av direktiv, eller om ändringen utgör en nationell teknisk föreskrift. Swedac väljer att, för säkerhets skull, anmäla ändringen till Kommissionen enligt förordningen (1994:2029) om tekniska regler, som genomför direktiv 98/34/EG. Ändringarna av STAFS 2009:8 och STAFS 2009:9 bygger inte på direktiv. Helt klart är att många av de föreslagna ändringarna i STAFS 2009:8 utgör nationella tekniska föreskrifter, varför de ska anmälas till Kommissionen. STAFS 2009:9 handlar om återkommande kontroll av mätare i bruk. Enligt Swedacs bedömning utgör detta sannolikt inte anmälningspliktiga tekniska föreskrifter. Det finns dock skäl att anmäla även STAFS 2009:9. EU:s direktiv om främjande av energi från förnybara energikällor (direktiv 2009/28/EG; känt som förnybartdirektivet ) innehåller nationella mål för de olika medlemsstaterna om att öka användningen av energi från förnybara

10 energikällor till år Senast år 2020 ska 49 procent av den svenska bruttoenergianvändningen tillgodoses med förnybar energi enligt direktivet. De aktuella förslagen är inte direkt kopplade till förnybartdirektivet. Förslagen får emellertid anses ligga i linje med nyssnämnt direktiv såtillvida att det krävs korrekta mätningar för att bedöma om direktivets mål har uppnåtts. 6. Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser De flesta mätare och mätsystem som används uppfyller kraven redan idag eller får användas under överskådlig tid i kraft av övergångsbestämmelser. Tidpunkten för ikraftträdande kommer dessutom att sättas ca ett halvår efter avslutad remissrunda (eftersom föreskrifterna ska anmälas till EUkommissionen). Tidpunkten för ikraftträdande behöver inte senareläggas ytterligare, enligt Swedacs mening. Swedac kommer att informera om föreskrifterna på sin webbplats och även informera om reglerna i nyhetsbrev m.m., förutom formellt remissförfarande. En del av dessa informationsinsatser kommer att fokusera på anläggningar utanför koncessionspliktigt nät. 7. Om effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt: 7.1 Antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen. Det finns ca 160 nätkoncessionshavare som berörs. Genom ändringarna berörs också några hundra elproducenter utanför koncessionspliktiga nät. Storleken på företagen varierar från mycket stora till mycket små. Det finns 14 kontrollorgan som är ackrediterade för kontroll vid idrifttagande och återkommande kontroll av mätare och mätsystem. 7.2 Vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader. Med administrativ kostnad avses företagens kostnader för att upprätta, lagra eller överföra information eller uppgifter som föranletts av krav i lagar, förordningar och myndigheters föreskrifter eller anvisningar i allmänna råd. Med företag menas i detta sammanhang en juridisk eller fysisk person som bedriver näringsverksamhet. 1 1 Tillväxtverkets Manual för att mäta företagens administrativa kostnader enligt Standardkostnadsmodellen, version 2.1, sid. 7.

11 Ändring av STAFS 2006:7: Inga administrativa kostnader enligt definitionen ovan. 16 STAFS 2009:8 och 9 STAFS 2009:9 (dokumentation av mätare m.m.): Vad gäller först koncessionspliktiga nät vill Swedac först påpeka att reglerna inte förändras genom det här aktuella föreskriftsförslaget. Enligt de nätägare som Swedac varit i kontakt med används för närvarande mycket avancerade och dyrbara ärendehanterings- och anläggningssystem. Den personal som hanterar systemen kan vara såväl administrativ personal som ingenjörer. Å andra sidan tjänar systemen många syften. Att uppfylla kraven i Swedacs föreskrifter är bara ett av många syften. Swedac har konsekvent fått beskedet att det möjligen skulle kunna vara möjligt att närmare utreda ungefär hur stor del av dessa kostnader som skulle kunna anses härröra från författningsmässiga krav, men att det skulle kräva en förhållandevis stor arbetsinsats. Å ena sidan vill Swedac förstås utreda vilka administrativa kostnader reglerna medför. Å andra sidan riskerar det att medföra en stor administrativ kostnad för koncessionshavarna att utreda frågan för Swedacs räkning. Swedac väljer här att inte begära av koncessionshavarna att göra någon sådan utredning. Detta i synnerhet som kostnaden för att efterleva Swedacs föreskrifter får förmodas vara relativt små, i den mån en sådan andel över huvud taget låter sig fastställas. En annan sak är att Swedac välkomnar synpunkter och upplysningar i detta avseende inom ramen för remissen. Beroende på utfallet skulle det kunna vara aktuellt med en kompletterande konsekvensutredning för just den här aktuella frågan. Genom de här föreslagna ändringarna införs dokumentationskrav även för elmätning i icke koncessionspliktiga nät, i den mån mätarna används för att mäta certifikatberättigande produktion. Situationen är annorlunda för dessa anläggningar, eftersom det rör sig om mycket färre mätare per anläggning. Som ovan nämnts finns flera miljoner mätare i koncessionspliktiga nät. I icke koncessionspliktiga nät finns, högt räknat 600 mätare fördelat på nästan lika många anläggningsinnehavare. De nya kraven på anläggningsinnehavarna innebär, i praktiken, att en innehavare av en anläggning ska behålla den dokumentation som medföljer en mätare samt, när återkommande kontroll gjorts, behålla kontrollrapporten från den återkommande kontrollen. Dokumentationen bör hållas ordnad, t.ex. i en pärm. Dokumentationsskyldigheten kräver alltså en aktiv åtgärd när en mätare köps och därefter ytterligare en åtgärd varje gång återkommande kontroll gjorts, vilket i regel sker med sex års mellanrum (den första återkommande kontrollen görs dock tre år efter att en elmätare togs i bruk). Det kan inte ta mer än högt räknat en kvart att ta emot kontrollrapporten och föra in den i en pärm. Det anmärks här att en pärm kostar mellan 15 och 47 kronor, enligt webbplatsen Pricerunner. Med frakt ligger priset på mellan 89 och 167 kronor. Det finns ca 540 innehavare av produktionsanläggningar för certifikatberättigande elproduktion, och om samtliga dessa skulle köpa nya pärmar, skulle det innebära en engångskostnad på högst kronor. Innehavare av egna produktionsanläggningar för certifikatberättigande elproduktion får i många fall förmodas vara såväl kompetenta som välutbildade, varför deras tid är

12 förhållandevis dyrbar. Vid beräkning av den administrativa kostnaden bör därför utgångspunkt tas från en lönekostnad på kronor per månad, vilket är den genomsnittliga månadslönen för en ingenjör i privat sektor enligt SCB:s senaste tillgängliga statistik (för 2012). Timkostnaden för en sådan person ligger på ca 240 kronor, varvid tillkommer sociala avgifter, varvid timkostnaden sammanlagt blir ca 300 kronor. En kvarts arbete kostar således 75 kronor. Om detta arbete upprepas vart tredje år blir den slutliga genomsnittliga årskostnaden 25 kronor per år och elmätare. Som nämnts ovan räknar Swedac med att det finns högst 150 mätare upp till och med 63 ampere för certifikatberättigande elproduktion utanför koncessionspliktiga nät. Det blir en sammanlagd årlig kostnad på kronor. Den årliga kostnaden halveras när kontrollintervallet ökas till sex år. För mätare över 63 ampere, som kontrolleras vart sjätte år, blir den årliga kostnaden i genomsnitt högst kronor (450 mätare, en kvarts arbete per tillfälle, med sex års intervall). De nyssnämnda siffrorna är sannolikt lägre i verkligheten, särskilt som dessa uppgifter kan delegeras till administrativ personal. Här måste också påminnas om möjligheten att genom avtal överlåta mätarhanteringen till en nätkoncessionshavare. En viss tidsåtgång uppstår för att sätta sig in i de nya reglerna samt att skapa rutiner för att följa dem. Denna tidsåtgång bör vara begränsad, då reglerna inte är särskilt omfattande. Det bör också påpekas att det ligger i företagens eget intresse att köpa in mätare som mäter korrekt samt att kontrollera dem med återkommande intervall. Många företag skulle sannolikt göra det även utan regler, och för dessa företag innebär de föreslagna reglerna ingen nämndvärd extra tidsåtgång. Det bör påpekas att plikten att mäta och rapportera mätresultat redan framgår av lag och förordning. Det nya med de föreslagna föreskrifterna är att mätarna ska uppfylla vissa krav och återkommande kontrolleras med jämna mellanrum. 7.3 Vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen. Inga övriga kostnader. 7.4 I vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen. Som ovan nämnts syftar regleringen, bland annat, till att skapa rättvisa konkurrensförhållanden. Certifikatberättigad elproduktion utanför koncessionspliktigt nät ska inte få vare sig fördelar eller nackdelar jämfört med övrig certifikatberättigad produktion. I båda fallen ska mängden producerad el mätas korrekt Hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka företagen.

13 Swedac kan inte se att reglerna skulle påverka företagen i något annat avseende Om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning. De mindre företag, som producerar elenergi för inmatning på koncessionspliktigt nät, berörs endast indirekt. Det beror på att nätkoncessionshavaren är skyldig att mäta, beräkna och rapportera mängden producerad elenergi. Det finns även mindre företag utanför koncessionspliktiga nät. I och med att krav införs mätutrustning införs också nya åligganden för dessa företag. Någon särskild hänsyn behöver enligt Swedacs mening inte tas. 8. Inhämtande av yttrande från Regelrådet Inhämtas i samband med remissförfarandet. 9. Kontaktpersoner Henrik Carlborg henrik.carlborg@swedac.se Renée Hansson renee.hansson@swedac.se