Fiskevårdsplan. Gävle kommun

Transkript

1 Fiskevårdsplan Gävle kommun Vattendrag beskrivna med utgångspunkt från biologiska förutsättningar och befintlig infrastruktur samt med förslag till hur dessa kan förbättras för att gynna fisken och fisket. av Andraes Broman och Jens Andersson Gävle kommun Länsstyrelsen i Gävleborgs län Långsiktig fisketurism i Gästrikland

2 Kartor i rapporten är copyrightskyddade enligt lag. Lantmäteriet, Ur GSD-Geografiska Sverigedata, Dnr: L2000/2620-X

3 Förord Under senare tid har fiskevården ändrats från att i huvudsak handla om utplantering av fisk, till att återskapa naturligt reproducerande fiskbestånd genom biotopåterställningar och eliminering av vandringshinder för fisk. Då fria fiskvägar kommit mer i fokus har det blivit viktigt att ha en helhetssyn av hela avrinningsområden och lägga skötselplaner utifrån dessa. Då även EUs vattendirektiv i framtiden kommer att grunda sig på skötselplaner av hela avrinningsområden är det viktigt att sådana skötselplaner finns framtagna, för att underlätta finansiering till framtida fiskevårdsprojekt. Under 1990-talet togs fiskeplaner fram i ett flertal kommuner länet och 1999 togs beslut om framtagande av en fiskeplan i Gävle kommun. Projektet finansierades till en början med 50% vardera av Gävle kommun och Länsstyrelsen i Gävleborgs län. Projektets budget var då på kr och arbetet drog igång våren Det höga vattenflödet och problem med inventeringarna medförde att samtliga planerade vattendrags- och sjöinventeringar inte hanns med första säsongen. Våren 2001 söktes därför EU-medel från EGs-strukturfonder. Sökta EU-medel beviljades och föranledde startandet av EUprojektet Långsiktig fisketurism i Gästrikland. Tillskottet i kassan gav möjlighet att utföra kompleterande inventeringar under Delar av de beviljade EU-medlen är även avsatta till biotopåterställningar i vattendragen samt till restaurering av vindskydd och stugor med mera under år Ett stort tack riktas till alla aktörer som gjort det möjligt att genomföra fiskeplanen: Fiskefårdsområdesföreningarna (FVOF), Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Gävle kommun, AME samt alla projektanställda. Länsfiskekonsulent Chef, Idrott & Friluftsliv Projektledare Länsstyrelsen Gävle kommun Karl Gullberg Jan Widell Andreas Broman 1

4 Innehållsförteckning Innehållsförteckning Sammanfattning Sid Fiskeplanens syfte Sid Problem inom fiskevården Sid Fiskevårdåtgärder Sid Åtgärder för fisketurism Sid Metodik Sid Vattendragsbeskrivningar Avrinningsområde Sid Lång-Jakobsbäcken Sid Björnviksbäcken Sid Harifjärdsbäcken Sid Slåttmur kanal Sid Stackviksbäcken Sid Vattendragsbeskrivningar Avrinningsområde Sid Hamrångeån Sid Marsjöbäcken Sid Häckelsängsbäcken Sid Lillängesbäcken-Stickabäcken Sid Hedbäcken Sid Laxöringebäcken-Storvadbäcken Sid Lillån Sid Örntjärnsbäcken-Björkbäcken Sid Läxbäcken Sid Måstjärnsbäcken Sid Skäggarbäcken Sid Stensjö kanal Sid Blåkullbäcken Sid. 82 2

5 Innehållsförteckning 7.14 Killingbäcken Sid Romsån Sid Sånkbäcken Sid Murån Sid Vattendragsbeskrivningar Avrinningsområde Sid Trutmarbäcken Sid Mårdängbäcken Sid Trollrikesbäcken Sid Stormarbäcken Sid Trödjeån Sid Sjugbäcken Sid Norrmarkbäcken Sid Måsbäcken Sid Mjuggsjöbäcken Sid Stångsjöbäcken Sid Nymursbäcken och Nybobäcken Sid Hilleviksbäcken Sid Björkeån Sid Oppalaån Sid Dammån Sid Slogpussbäcken Sid Finlandsbäcken Sid Verkmyrån Sid Vattendragsbeskrivningar Avrinningsområde Sid Gavleån Sid Kungsbäcken-Valsjöbäcken Sid Rökärrsbäcken Sid Torkholmsbäcken Sid

6 Innehållsförteckning 9.5 Tickselbäcken Sid Stabäcken Sid Spikåsbäcken Sid Tökilsbäcken Sid Vattendragsbeskrivningar Avrinningsområde Sid Järvstabäcken-Hemlingbysjöbäcken Sid Vattenränna Dalälven-Korsnäs Sid Björsjöbäcken Sid Harnäsån-Älgängsån Sid Glamsån-Lärkebobäcken-Älgängsån Sid Älgsjöbäcken Sid Kubbobäcken Sid Testeboån Ett eget projekt Sid Källförteckning Sid. 246 Index Sid. 248 BILAGA 1 BILAGA 2 Inventeringsprotokoll Kartexempel från MapInfp Prowiever 4

7 Sammanfattning Sammanfattning Målet med fiskeplanen är att den skall utgöra en bra grund för framtida fiskevårdsarbete i Gävle kommun. Dels som hjälpmedel när medel söks från det statliga fiskevårdsanslaget (Fiskeriverket) eller andra möjliga finansiärer som Svenska Naturvårdsverket och EUs Strukturfonder. För att uppnå detta har samtliga vattendrag inom kommunen inventerats, med undantag från Testeboån och Dalälvens tillflöden. Inventeringsmetodiken som använts är en något modifierad variant av metoden Biotopkartering - vattendrag som Jönköpings län tagit fram under 90-talet. I korthet går metoden ut på att inventeraren går längs vattendragen och för protokoll på biotoperna i och omkring vattendraget. När någon av de ingående parametrarna förändras längs vattendraget görs en sträckavgränsning och ett nytt protokoll påbörjas. På detta sätt delas vattendragen in i delsträckor med ett protokoll för varje sträcka. Eftersom protokollbyte sker så fort någon ingående parameter förändrats blir miljön mer eller mindre enhetlig inom varje delsträcka. Totalt har 60 vattendrag biotopkarterats och 67 sjöar besökts under inventeringarna. Den sammanlagda sträckan av de inventerade vattendragen uppgår till 250 km. Det är svårt att säga något generellt om vattendragen och sjöarna då de är väldigt specifika. Däremot är problematiken den samma när det gäller fiskvandring, fragmentering, rensning och på många ställen även dålig skuggning. I 24 av de 60 inventerade vattendragen finns definitiva vandringshinder som hindrar fisk i dess vandring uppströms. Vandringshindren hindrar inte bara fisk från att nå lek- och uppväxtområden utan bidrar även till ökad fragmentering. Med detta menas att vattendragen delas upp i olika delar mellan vilka inget genetiskt utbyte kan ske mellan fiskpopulationer. På så sätt kan vandringshindren även bidra till att inavel inom fiskpopulationer uppstår. Av den totala inventerade vattendragslängen på 250 km är 180 km rensade i någon utsträckning, 60 km av dessa anses vara helt omgrävda och uträtade. Rensningarna i de större vattendragen bidrar till att uppväxtområden försämras och tillgången på ståndplatser för vuxen fisk blir mindre då block och sten rensas ut. En följdeffekt av rensningarna är dessutom att lekområden för öring försvinner då gruset spolas bort eller blir så hårt packat att öringen inte kan gräva lekgropar i det. I de mindre vattendragen leder rensningarna dessutom till en onaturlig snabb avrinning, vilket ger mycket lågt vatten sommartid och i vissa fall till och med uttorkning med massfiskdöd som följd. Längs åkermarker och hyggen är skuggningen bitvis mycket dålig. Vid avverkning längs vattendrag finns föreskrifter som ålägger sparande av en skyddande kantzon med skuggande träd eller buskar. Detta är dock något som inte alltid följs av skogsbolag och enskilda skogsägare. Syftet med sparande av en kantzon är att minska utförseln av näringsämnen till vattendragen samt skapa skuggning. Ifall skuggningen är dålig medför detta att vattenvegetationen ökar markant. I första hand ökar fintrådiga alger, vilka bidrar till öka sedimenttransporten och kan genom detta ödelägga lekbottnar längre nedströms. Dålig skugga bidrar även till att vattendragen helt kan växa igen och skapa översvämningsproblem. Ifall återställningar av de påverkade områdena genomförs kommer den naturliga fiskproduktionen att öka markant, vilket ger möjlighet till ett förbättrat och långsiktigt hållbart fritids- och sportfiske i vattnen inom Gävle kommun samt bättre förutsättningar för småskaligt kustnära yrkesfiske i regionen. Återställningarna syftar även till att återskapa de naturliga förhållanden som en gång rådde och bidrar på så vis även till en attraktivare naturmiljö. Förhoppningen är även att ett förbättrat fiske ska leda till möjlighet för fler fisketurismentreprenörer att etablera sig i regionen. Flera goda exempel på detta har på senare tid dykt upp i andra delar av Sverige och Gävle kommun har alla möjligheter att lyckas lika bra med stora vildmarkslika skogsområden och ett unikt läge, bara en timmes resväg från Arlanda. En annan unik företeelse i Sverige som lockar besökare från andra länder är allemansrätten, vilken ger möjligheten till att fritt njuta av denna vildmark. En sådan självklar sak för oss svenskar som att kunna parkera bilen och gå ut och titta på utsikten, är helt omöjligt på många ställen i Europa. Det finns dock många andra intressen än fisket att ta hänsyn till i det fortsatta arbetet. Exempelvis kan vissa dammar, som utgör vandringshinder för fisken, vara av kulturhistoriskt intresse. Likaså kan kanotleder ligga i konflikt med fiskevården när det gäller att återlägga block och sten i vattendragen. Alla återställningsarbeten måste därför ske i samråd med markägare, kulturvårdare och andra intressenter. Mycket med arbetet att kartlägga markägare och kulturintressen kan göras genom att samköra andra register med GIS-databasen som utvecklats som komplement till Fiskeplanen. 5

8 1 Fiskeplanens syfte 1 Fiskeplanens syfte Avsikten med fiskeplanen är att så långt möjligt kartlägga biologiska och fysiska förutsättningar för fisket samt ge förslag på hur fiskevårdsarbetet kan bedrivas i framtiden. Förslagen innefattar bland annat fortsatta inventeringar, beståndsuppskattning av befintliga fiskpopulationer, restaurering av förstörda biotoper samt att åter göra vattendrag tillgängliga för fisk genom utrivning av vandringshinder eller byggande av fiskvägar. I de fall där fiskarter helt slagits ut är målet att återintroducera dessa arter. Förhoppningen är att de vattendrag och sjöar som en gång hyst öring och harr åter skall göra det i framtiden. Avsikten är också att biotopåterställningarna skall ge så stora och stabila fiskbestånd, att det skall vara möjligt att bedriva ett hållbart och långsiktigt sport- och fritidsfiske i området. Antingen direkt i vattendragen och sjöarna eller i kustområdet. Starka fiskbestånd och ett uthålligt uttag är en förutsättning för att det i framtiden skall vara möjligt att bedriva ekonomisk verksamhet kring sportfisket. För att detta skall vara möjligt krävs även service i form av boende, faciliteter vid fiskevattnet, informationsskyltar med mera. Åtgärderna i fiskeplanen innefattar även förslag på var sådan faciliteter kan anläggas. 2 Problem inom fiskevården Reglering och kraftutvinning Sjöar och vattendrag har sedan lång tid tillbaka utnyttjats för att utvinna kraft. Dammar har anlagts både direkt i anslutning till kraftutvinningen och för att skapa vattenmagasin där vatten kan sparas till vintern då efterfrågan på energi är större. Detta har fått till effekt att vattendrag helt har spärrats av för vandrande fisk och även att stora förut strömmande biotoper blivit uppdämda. De strömlevande fiskarterna, som öring och harr, konkurreras då ut av sjölevande arter, som gädda och abborre. Den stora variation i vattenstånd som uppkommer leder också till att den ekologiskt viktiga strandzonen utsätts för ständigt förändrade förhållanden, vilket gör att den i stort blir ett helt dött, oproduktivt område. För att komma till rätta med vandringshinder kan naturliga trösklar, eller fiskvägar i form av omlöp och trappor byggas. Det finns även andra former av anordningar, som exempelvis fiskhissar. För att minska dödlighet för nedvandrande fiskyngel kan exempelvis yngelledare anläggas. Det allra bästa för fiskevården är dock att helt riva ut dammarna, eftersom de naturliga förhållandena uppströms dammen då återställs, samtidigt som dödlighet hos nedvandrande fiskyngel minskar. Rensningar och rätningar Längre tillbaka i tiden användes vattendragen som flottleder. Block och sten rensades då ur vattendragens fåror för att timren inte skulle fastna. För att transporten av timren dessutom skulle ske snabbare rätades ofta vattendragen ut. Effekten av rensningar är att vattendragen blir enartade kanaler med släta bottnar. De kan även medföra att förgreningar och sidofåror torrläggs vilket gör att fiskens ståndsplatser förstörs i stor grad. Återställning sker i första hand genom att återföra det utrensade materialet med handkraft. Där så omgivningen medger kan även maskiner användas. Till områden där utrensat material bortförts för att tjäna som exempelvis byggnadsmaterial, kan nytt material transporteras.. Även de förgreningar och sidofåror som ofta blivit torrlagda på grund av att merparten av vattnet rinner i den rensade huvudfåran, öppnas åter. Försurning Huvudorsaken till försurning är nedfall av luftföroreningar. De försurande luftföroreningarna består främst av svavel- och kväveföreningar från förbränning. Dessa föreningar reagerar med luftens vattenånga och faller sedan ned som sur nederbörd. Resultatet blir till slut att sjöar och vattendrag blir surare, varvid skador både på fauna och flora uppkommer. Även tungmetaller kan lakas ur marken, med stora miljö- och hälsorisker som följd. Den enda i dag snabbt verkningsfulla åtgärden är att kalka vattnen eller marken i dess avrinningsområde. På lång sikt måste utsläpp av försurande ämnen till atmosfären minskas. Eutrofiering (övergödning) Utsläpp av näringsämnen sker från bland annat jordbruk, förbränning, reningsverk och enskilda fastigheter. Ökade halter av näringsämnen i sjöar 6

9 2 Problem inom fiskevården och vattendrag leder till övergödning, algblomning, igenväxning, syrebrist och till slut även fiskdöd. Minskade utsläpp av näringsämnen till vattendrag kan ske genom anläggning av kantzoner och sedimentationsdammar samt genom förbättring av reningsprocessen i reningsverk. Minskade utsläpp av näringsämnen till atmosfären fås genom att effektivisera förbränningen i motorer med mera. Strandnära avverkning Då skogen avverkas kring ett vattendrag försvinner den viktiga vegetationsbården i kantzonen. Vattendraget påverkas då bland annat av ökad solinstrålning, högre vattentemperaturer och ökad tillförsel av organiskt material, vilket ger ökad igenväxning och sedimentation. Initialt ökar även näringstillförseln, men på längre sikt blir näringstillförseln minskad eftersom tillförseln av grovdetritus som exempelvis löv minskar. Grovdetritus som utgör basen för hela näringskedjan i mindre strömmande vattendrag. Den ökade markavrinningen från de avverkade områdena gör att införseln av findetritus ökar, vilket medför risk för igensättning av längre nedströms liggande lekbottnar. Vid hyggen kan också mängder av hyggesrester och annat skräp dämma igen och helt blockera fåran. Kantzoner bör därför alltid lämnas kvar längs ett vattendrag. Detta gäller även vid små, tidvis torrlagda och ej fiskförande vattendrag. Dikningar För att snabba på avrinningen från skogsmarker dikas skogen. Dikningarna ökar transporten av findetritus och till en början även näringsämnen i vattendragen. Den ökade avrinningen gör även att dikade vattendrag riskerar att torka ut under perioder med lite nederbörd. I görligaste mån bör diken inte anläggas från första början. Där dikning redan skett kan dikena i ett senare skede läggas igen eller förses med V-formade utskov som ger en jämnare avrinning. För att minska utförseln av sediment till vattendrag kan det dessutom vara nödvändigt att anlägga sedimentationsdammar där diken mynnar. Även våtmarker har i stor grad utdikats för att möjliggöra plantering av skog på tidigare lågproduktiva marker. Detta har fått till effekt att de vattenmagasin våtmarkerna utgjort till stor del försvunnit. Vattenflödet varierar då i mycket högre grad, med en mycket kraftig vårflod (ibland med risk för översvämningar längre nedströms) och därefter helt torrlagda vattendrag under perioder med lite nederbörd. För att utjämna vattenståndsvariationerna kan diken antingen läggas igen eller förses dessa med V-formade utskov. Detta gäller framförallt i områden där utdikningarna varit misslyckade och någon produktiv skogsmark ej skapats. Vägtrummor Vid byggande av skogsvägar anläggs ofta vägtrummor. Ett vanligt problem är att felaktigt anlagda vägtrummor utgör vandringshinder för fisk. Oftast är fallhöjden vid trummans utlopp för hög eller också är trummans lutning så brant att vattenhastigheten blir för stor. Vid nyanläggning av vägar bör därför eftersträvas att i så stor grad som möjligt bibehålla bäckarnas naturliga läge och bredd. I första hand bör därför halvtrummor eller broar anläggas. I andra hand bör trumman vara överdimensionerad och grävas ned så att bäckens normala vattenstånd befinner sig i höjd med en tredjedel av trummans diameter. Miljögifter Det finns ett stort antal miljögifter som kan påverka fisk. I detta stycke tas de vanligast förekommande upp. Tungmetaller, i form av kvicksilver, bly och kadmium tas alla upp i ekosystemet och anrikas allt mer ju högre upp i näringskedjan man kommer, så kallad biomagnifikation. Även om fisken inte dör kan halterna i fisken bli så höga att de blir ohälsosama att äta. Kvicksilver är den tungmetall som bedöms utgöra det allvarligaste problemet i Gävleborgs län. Ämnet härrör från luftföroreningar och utsläpp direkt i vattensystemen. Vid nedfall av sur nederbörd frigörs det kvicksilver som finns bundet i marken genom urlakning. Tidigare svartlistades sjöar med kvicksilverhalter överstigande 1 mg/ kg fiskkött. Svartlistningen har numera ersatts av kostrekommendationer från Livsmedelsverket. Gränsvärdet för försäljning av insjöfisk ligger på 0,5 mg/ kg fiskkött. För att kvicksilverhalterna i fisk skall minska krävs en minskning av kvicksilvernedfallet och urlakningen från marken. Då urlakningen i stort beror på det sura nedfallet, består åtgärderna av kalkning. Marken i Gävle kommun är emellertid relativt kalkrik, vilket gör att detta ej är nödvändigt i stor del av vattendragen och sjöarna. De enda vattendrag där kalkning eventuellt kan komma fråga är Lillån med dess tillflöden (kapitel ). 7

10 2 Problem inom fiskevården Andra förekommande miljögifter är PCB och liknande kolväteföreningar, bekämpningsmedel samt hormonellt störande föroreningar. Användningen av PCB i industrin är numer förbjuden, men ämnet kommer ändå ut i naturen genom läckage från soptippar och utfyllnadsmassor. PCB har genom förbudet ersatts av liknande bromerade kolväteföreningar som under senare år uppvisat samma giftiga egenskaper som de klorerade. Underlagsmaterialet är dock ännu för dåligt för att kunna förbjuda användningen av dessa bromerade ämnen. Bekämpningsmedel (medel mot insektsangrepp och ogräs) i vattnet kommer främst från lekage från jordbruksmarker. Användning av bekämpningsmedel bör minskas i så stor grad som möjligt, framförallt där jordbruksmarken ligger i nära anslutning till vattendrag. Genom att välja KRAV-märkta varor kan konsumenten vara säker på att bekämpningmedel inte använts vid produktionen. Hormonellt störande ämnen påverkar fisk genom att störa fisken hormonella fortplantningssystem. Hormonstörande ämnen kommer framför allt ut i naturen genom avloppsvatten från städer och reningsverk, men även genom läckage från soptippar. Inventeringar av miljögifter och källor av dessa görs fortlöpande av Länsstyrelserna och kommunernas miljökontor. Enskilda fastigheter och andra punktkällor I enskilda fastigheter består ibland avloppet av äldre tvåkammarbrunnar med dålig rening och utsläpp direkt i ett vattendrag eller i ett dike som sedan mynnar i ett vattendrag. Detta medför både tillförsel av näringsämnen och hälsorisker. Det rekommenderas att snarast möjligt byta ut gamla tvåkammarbrunnar mot moderna, effektivare reningsanläggningar. Exempel på andra punktkällor där läckage av både näringsämnen och miljögifter kan ske är gamla soptippar och andra igenfyllningar. Dessa är svåra att åtgärda, men håller på att inventeras inom andra projekt för att förhoppningsvis kunna åtgärdas i framtiden. För hårt fisketryck De naturliga fiskbestånden löper förutom miljöförstöring också risk att drabbas av ett för hårt fisketryck. Ifall uttaget av fisk i ett vattendrag är för stort blir först beståndet mindre, vlket i ett senare skede kan leda till att fiskbeståndet drabbas av genetisk utarmning (inavel). Även om fisk fortfarande lever i vattendraget när ett fiskeförbud eller andra restriktioner läggs på detta, kan den genetiska basen vara för liten för att kunna upprätthålla beståndet. För att undersöka den genetiska variationen bedrivs genetikstudier av högskolan i Gävle, parallellt med fiskeplansarbetet. För att utröna hur stora bestånden är och på så sätt även förstå hur stort fisketryck de tål och fastställa eventuella minimimått eller andra fångstbegränsningar utförs provfisken och elfisken i sjöar respektive vattendrag. För att skydda bestånden kan vissa sträckor eller hela vattendrag läggas i träda under olika tider på året eller under hela år. Främmande arter Förekomst av främmande arter (arter som planterats in av människan) ger förändrade konkurrensförhållanden, ökad predation samt ökad risk för smittspridning. Exempel på främmande arter som förekomme i Gävle kommun är mink, signalkräfta, regnbåge och bäckröding. Problemen med främmande arter är generella för hela Gävle kommun och spridningen av dem bör begränsas så gott det går, antingen genom jakt eller genom anläggning av vandringshinder. Minken utgör ett hot mot sjöfågel och fisk eftersom det är minkens huvudsakliga föda. Att minska minkstammen är mycket viktigt för att få bukt med dessa problem. Signalkräftan kan vara smittbärare av den omtalade kräftpesten vilken kan utrota den svenska flodkräftan i ett helt vattensystem bara inom loppet av några år. Att få bort signalkräftan inom kommunens vattendrag är i stort sett omöjligt. Spridningen kan däremot begränsas genom anläggning av vandringshinder för kräftor. För att veta var sådana vandringshinder skall placeras behövs en ingåened inventering av signalkräftans spridning i vattendragen. Inventering planeras genomföras sommaren Självreproducerande regnbåge och bäckröding kan helt konkurrera ut öring i vissa delar av ett vattendrag, vilket stör det naturliga ekosystemet på ett oönskat sett. 8

11 3 Fiskevårdsåtgärder 3 Fiskevårdsåtgärder Fiskevårdande åtgärder beskrivs översiktligt i detta stycke. För en noggrannare beskrivning, finns föreslagna åtgärder nedtecknade i en databas där beskrivningar kan skrivas ut sträcka för sträcka för varje vattendrag. Fisktrappor Fisktrappor byggs av trä eller betong vid fördämningar för att fisken skall kunna få en fri vandringsväg förbi dessa. De finns i tre olika typer; bässängtrappor, denilrännor och slitsrännor. Dessa kan dessutom kombineras. Bassängtrappor är de vanligast förekommande och är en rad av bassänger, var och en placerad lite lägre än den föregående. Ibland finns även passager mellan bassängerna i deras understa delar, så kallade underströmsöppningar. Det finns även en mängd utformningar på överfallskanterna mellan bassängerna. Lutningen på bassängtrapporna bör ej överstiga 10-12%. Det finns dock uppgifter på fungerade trappor med en lutning på 25%. Denilrännor är en typ av fisktrappor utan enskilda kamrar. De kallas också motströmstrappor. Principen med dessa är att fisken aldrig behöver hoppa eller simma genom kanaler. I kanalens väggar finns lameller som skapar mindre strömmar som går mot huvudströmmen. Dessa hjälper fisken på sin väg upp genom kanalen. Lutningen på dessa trappor är vanligtvis 10 25%. Slitsrännor kan sägas vara en kombination av de två ovanstående, där bassängerna avdelas med vertikala slitsar i olika former för att skapa strömförhållanden som skall hjälpa fisken upp genom rännan. Lutningen på dessa rännor ligger vanligtvis mellan 5 och 15 %. Nackdelen med fisktrappor i alla former är att de kräver tillsyn och skötsel, men fördelen är att de kan byggas inom en liten area. Omlöp Dessa utgörs av naturligt utformade grävda kanaler runt vandringshindren. I kanalen behövs även viloplatser i form av bassänger. Lutningen på långa omlöp bör ej överstiga 1 1,5 %, men i kortare omlöp kan lutningar upp till 3 % användas. De bör även utformas så att åtminstone en del av dem alltid är vattenförande. Ett enkelt sätt att göra detta är att gräva ur dem i en dubbel trapetsoid form. Nackdelarna med omlöp är att de är komplicerade att utforma och kräver mer utrymme. Fördelarna är att de kräver mindre tillsyn och underhåll än trappor samt att de utgör ett mycket mer naturligt inslag i miljön. Omlöp kan också användas som vandringsleder för andra mindre sim- och hoppstarka fiskarter, såväl som för andra vattenorganismer. I Fiskeplanen rekommenderas, att fiskevårdsarbetet i första hand söker åtgärda vandringshinder genom omlöp. Fiskhissar och fiskslussar Fiskhissar och fiskslussar är anordningar som medger mer eller mindre passiv passage för uppströmsvandrande fisk. Skillnaden mellan de båda typerna är att slussarna i stort fungerar på samma sätt som fartygsslussar, medan fiskhissar aktivt transporterar fisken förbi hindret. Det finns många typer av fiskhissar, i olika utformningar. Nackdelarna är att de är både dyra och komplicerade att anlägga, kräver mycket underhåll och att effektiviteten är omtvistad. Fördelen är att de kräver liten plats (horisontellt räknat). Fiskspärrar och fiskledare Detta är anordningar för att förhindra att fiskar sugs in i kraftverksturbiner. De utgörs oftast av fingaller, men även andra typer av spärrar i form av bland annat flödesriktare finns. Spärrarna är dock utan verkan om ingen fri passage finns förbi turbinen, i form av exempelvis ett omlöp. Turbinbyte Turbinerna i kraftverk finns i olika former. I Sverige används främst Francis- och Kaplanturbiner. Francisturbiner har fasta skovelblad med från till 10 till 20 blad, beroende på fallhöjden. Dessa turbiner passar bäst i kraftverk med fallhöjder över 40 m. Eftersom skovelbladen sitter tätt, är dödligheten för fiskyngel hög; mellan 50 och 70 %. Kaplanturbiner är propellerturbiner med rörliga blad. Ur effektivitetssynpunkt är dessa de bästa 9

12 3 Fiskevårdsåtgärder att använda vid fallhöjder understigande 30 m. Kaplanturbiner har oftast 4-8 blad, vilket gör att dödligheten för nedvandrande fiskyngel är mycket lägre, mellan 10 och 20 %. Bara genom att rätt sorts turbiner används i ett vattenkraftverk kan alltså den negativa påverkan på fisken minska betydligt. Biotopåterställning I stort består dessa åtgärder av att återföra utrensat material i fårorna och att åter göra torrlagda bifåror vattenförande för att återställa uppväxtområden och återskapa ståndplatser för fisk. Dessa arbeten kan ske för hand eller med maskin, beroende på vattendragets storlek och områdets framkomlighet. Lekgrusutläggning I rensade sträckor har ibland vattenhastigheten ökat så pass att lekgrus spolats bort. Efter att utrensat material återförts kan därför även nytt lekgrus behövas läggas ut. Detta kan även ske i sträckor där lekgrus inte förut funnits, bara strömförhållandena är de rätta. Det är dock förenat med vissa problem att få lekgruset att ligga kvar där det placerats ut, då det lätt spolas bort vid höga flöden. Med tiden brukar dock gruset hamna på lämpliga ställen i alla fall. Kantzoner och plantering av träd I de flesta fall där kantzoner och skuggning är dålig beror det på att de träd som stått närmast vattendraget huggits ner vid avverkning, men det förekommer även längs åker och ängsmarker. Längs de dåligt skuggade sträckor där vattendragen rinner genom kulturmarker rekommenderas plantering av träd. Vid planteringar rekommenderas att naturligt förekommande arter som al, asp och björk används. På ett fåtal sträckor där kantzonen är så tät att det är svårt att komma fram till vattendraget rekommenderas gallring. Målet är att ha så få träd längs vattendragen att det är fullt möjligt att fritt gå längs stranden, men att träden som finns är så stora att trädkronorna överlappar varandra och ger bra skuggning av vattnet. Stödutsätting, åter- och nyintroducering Återintroducering innebär utsättning av en fiskart i ett vattendrag där den tidigare funnits. Med stödutsättning menas att förstärka ett svagt bestånd av en befintlig fiskart. Med nyintroducering menas inplantering av en fiskart i ett vattendrag där den ej tidigare funnits. I stora delar av Gävle kommun har fiskbestånden sargats svårt av miljöförstöringen och det kommer i flera fall bli aktuellt med stödutsättningar och återintroduceringar. Främst av öring och harr. I Fiskeplanen rekommenderas att utsättningar i första hand görs av den fiskstam som redan finns i vattendraget. I de fall fiskarten som skall hjälpas på traven har försvunnit helt från ett område bör den vattenavståndsmässigt närmast kända fiskstammen användas. Antingen kan fiskyngel fångas och flyttas till det område där arten försvunnit eller så kan vuxna, lekmogna individer klämmas på rom som sedan sätts ut. Det anses att minst femtio till hundra föräldrafiskar behövs för att det genetiska materialet skall bli tillräckligt stort och inte ge risk för inavel. I sista hand kan odlad fisk från någon annan stam användas. Eftersom de flesta återintroducerade öringstammarna i kommunen härstammar från Dalälven rekommenderas att Dalälvsöring används även i fortsättningen. För att den introducerade fisken skall bli så hårt präglad som möjligt på vattendraget rekommenderas utsättning av fisk i så tidigt utvecklingsstadium som möjligt. Antingen ögonpunktad rom eller matningsfärdigt yngel. Fiskeförbud, minimimått och maximimått I viktiga lek- och uppväxtmiljöer kan det vara nödvändigt att utfärda fiskeförbud under hela eller delar av året för att skydda bestånden. Minimimått bör fastslås för att ej beskatta fiskbestånden innan de hunnit leka åtminstone en gång. Förslagsvis kan det Även maximimått kan införas för att spara de största fiskarna (kallas i vissa sammanhang för trofefiskar). 10

13 4 Åtgärder för fisketurism 4 Åtgärder för fisketurism Allmänt För att förbättra förutsättningarna för fisketurismen i kommunen föreslås även åtgärder som främjar detta. Förslagen består främst av lämpliga platser för att bygga vindskydd, eldstäder, bryggor och båtiläggningsplatser. Ibland föreslås även att vägbommar kan flyttar till platser närmare sjöar och vattendrag samt att parkeringsplatser anläggs. Urvalsgrunderna för dessa förslag är naturmiljön, tillgänglighet, avsaknad av redan förekommande fritidshusbebyggelse och fiskemöjligheterna i vattendraget eller sjön. Det skall dock betonas att dessa endast är förslag till åtgärder och det är helt och hållet upp till mark- och fiskevattensägare att genomföra dessa. Fiskeservice Ett bra serviceutbud innefattar både information och sådant som praktiskt förenklar och förbättrar tillgängligheten vid vattendrag och sjöar som eldstäder, bryggor, båtar och guider. Information om fisket i kommunen bör samordnas mellan samtliga fiskevårdsområden vilket borgar för ett större utbud och högre kvalitet på utbudet. En gemensam broschyr bör därför tas fram för fisket i kommunen. I broschyren bör alla fiskevårdsområden och turismfiskeentreprenörer få presentera sig tillsammans med uppgifter om möjlighet till sjörespektive strömfiske, förekommande fiskarter och serviceutbud med mera. 5 Metodik Inventeringsmetodiken som använts vid inventering av vattendrag och vandringshinder för fisk är tagen ur en metod som Jönköpings län arbetat fram (se Länsstyrelsen Jönköping 2000, Biotopkartering-vattendrag. Metodik för kartering av biotoper i och i anslutning för vattendrag. Meddelande 2000:20). Vid kartering av omgivningen och närmiljön har dock en något förenklad variant använts istället för den i ovan nämnda metod (Bilaga 1, Inventeringsprotokoll). Vissa saker rörande vattendraget har dessutom lagts till i metoden som använts i inventeringarna för fiskeplanen. Exempelvis sträckbeskrivning, förslag till åtgärder, tillgång på upplagd sten samt tillgänglighet för fiske och maskinåterställning. Data gällande Kungsbäcken-Valsjöbäcken, Rökärrsbäcken, Torkholmsbäcken och Järvstabäcken har samlats in vid tidigare inventeringar genomförda av förvaltningen för Bygg och Miljö, Gävle Kommun. Avläsning av diagram Vid diagrampresentation av strömförhållanden, bottensubstratens fördelning samt vattenvegetationens täckning visas data i form av längdviktade medelvärden. Detta innebär att längden för varje inventeringsträcka har tagits med i beräkningarna för att inte en kort sträcka med en viss klassning skall få samma utslag som en lång sträcka med samma klassning. De längdviktade medelvärdena återspeglar på så vis värkligheten på ett mer sanningsenligt sätt. Nackdelen är att inga faktiska värden fås utan endast ett medelvärde mellan 0 och 3, där 0 påvisar avsaknad, 1 påvisar <5% förekomst, 2 påvisar 5-50% förekomst och 3 motsvarar > 50% förekomst. Värdena går inte att överföra till exakta procenttal, men de ger ändå en bild av hur saker och ting förhåller sig till varandra. Gällande diagram för strömförhållanden visas även hur stor del av vattendragets längd som domineras av de olika strömförhållandena. Dessa mörkare grå staplar avläses mot den högra skalan i diagrammen. 11

14 12

15 6 Avrinningsområde: Kustområde Vattendragsbeskrivningar 6 Kustområde

16 6.1 Avrinningsområde: Lång-Jakobsbäcken 6.1 Lång- Jakobsbäcken Koord: X: / Y: Karta över de inventerade delarna av Lång-Jakobsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ) Sammanfattning Lång-Jakobsbäcken är ett litet vattendrag som mestadels rinner genom storblockig tallskog, ibland avbruten av våtmarker. Lugnflytande förhållanden dominerar, men inslag av svagt strömmande eller strömmande partier finns. Bottensubstratet består huvudsakligen av findetritus och lera, bitvis med inslag av grövre material. Skuggningen är god utom vid våtmarkerna. Vissa möjligheter finns att öring kan använda bäcken som lek- och uppväxtområde. Sannolikheten för detta är dock liten på grund av Lång-Jakobsbäckens ringa storlek. Det är dessutom tveksamt om bäcken alltid är vattenförande. Det största värdet ligger troligen i att bäcken tillsammans med Rismurtjärn kan vara lek- och uppväxtmiljö för andra fiskarter längs kusten. Bäcken är till stor del rensad och i dessa områden bör block läggas tillbaka i fåran. Inga större resurser föreslås dock läggas på bäcken. Dessa bör istället koncentreras till utanförliggande skärgårdsområde, i form av båt-/ stuguthyrning. Stor hänsyn måste tas till områdets naturvärden eftersom detta är ett klass 2-område för naturvård. 14

17 6.1 Avrinningsområde: Lång-Jakobsbäcken Strömförhållanden Lång-Jakobsbäcken domineras av lugnflytande förhållanden med avbrytande partier av svagt strömmande och strömmande biotoper (Figur 6.1.1). Forsande inslag finns, men är ovanliga. Den inventerade delen av näcken är 1,6 km lång och faller cirka 7 m på sin väg ner mot havet. De lugnflytande delarna består av ett våtmarksområde uppströms Rismurtjärn tillsammans med Rismurtjärn själv. Vattendragets medelbredd är 1,2 m och dess medeldjup är 0,4 m ,4 0,9 Lugnflytande Strömförhållanden 1,2 0,5 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,9 0,2 Strömmande 0,4 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Lång-Jakobsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Stor del av Lång-Jakobsbäcken är starkt rensad, framför allt de övre delarna. Block bör läggas tillbaka i dessa områden. Skuggningsförhållanden Större delen av bäcken har bra skuggning (Figur 6.1.3). De dåligt skuggade områdena utgörs av våtmarkerna tillsammans med Rismurtjärn. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,4 1,2 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Lång-Jakobsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen i Lång-Jakobsbäcken domineras stort av övervattensväxter, flytbladsvegetation och undervattensväxter med hela blad (Figur 6.1.4). Det beror på de sämre skuggade och lugnflytande områden kring Rismurtjärn där vegetationen är riklig. I övriga delar av bäcken är vattenvegetationen mer sparsam. Bottensubstrat Lång-Jakobsbäcken domineras starkt av lera och findetritus (Figur 6.1.2). Vissa delar har dock inslag av grövre material, där även en hel del grus ingår. Detta gäller framförallt i de nedre delarna, mellan Rismurtjärn och kusten. 3,0 2,0 1,0 0,3 G.detritus 1,9 F.detritus Bottenmaterial 2,5 Lera 0,8 Sand 1,2 Grus 0,5 Sten 0,7 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Lång-Jakobsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren ,0 2,0 1,0 1,8 Övervattensv 0,7 Flytbladsv Vattenvegetation 1,6 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Lång-Jakobsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Lång-Jakobsbäcken har vissa förutsättningar för att vara ett lek- och uppväxtområde för öring (Figur och 6.1.6). Vattendragets ringa storlek gör dock att det är tveksamt ifall någon öring någonsin vandrat upp i bäcken. Det är också tveksamt om bäcken alltid är vatten- 15

18 6.1 Avrinningsområde: Lång-Jakobsbäcken förande vid inspektion sommaren 2001 var det mycket lite vatten i bäcken. dock för liten för att ha något större värde för fisketurism. Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Lång-Jakobsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Lång-Jakobsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Även ifall förutsättningar finns för öring, ligger troligen Lång-Jakobsbäckens största värden i att andra kustlevande fiskarter än öring kan vandra upp till Rismurtjärn och nyttja denna som lekoch uppväxtområde. Foto Bild över Rismurtjärn ( ). Ifall några åtgärder angående fisketurism skall göras i området, bör de istället utföras för att göra det utanförliggande skärgårdsområdet mera tillgängligt. Småbåtshamnar och sopstationer finns redan. Uthyrning av båtar skulle kunna utgöra ett mycket attraktivt tillägg till redan existerande faciliteter, speciellt ifall detta kan kombineras med stuguthyrning i området. Då hela skärgårdsområdet är mycket värdefullt ur naturvårdssynpunkt måste stor hänsyn tas till detta. Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. I Rismurtjärn finns enligt äldre uppgifter gädda, abborre och vitfisk, som möjligen kan använda bäcken vid vandring. Vandringshinder för fisk Inga vandringshinder finns i Lång-Jakobsbäcken. Omgivning Längs större delen av sitt lopp omges Lång- Jakobsbäcken av storblockig tallskog, sträckvis avbruten av våtmarker. Den till stor del täta trädridån längs bäcken bidrar till den goda skuggningen. Bäcken tangerar Axmars naturreservat vid sitt utlopp i Rännviken. Det utanförliggande kustområdet är mycket värdefullt ur naturvårdssynpunkt. Sjöar i vattendraget Rismurtjärn är en liten vattensamling liggande ungefär mitt mellan vägen från Axmar och kusten. Den omges av små våtmarker med utanförliggande tallskog (Foto 6.1.1). Tjärnen kan ha visst värde som lek- och uppväxtområde för kustbestånd av annan fisk än öring. Den är Sammanställning av åtgärdsförslag Lång-Jakobsbäcken har på grund av sin ringa storlek troligen inget värde för öring. Den är dock sannolikt tillsammans med Rismurtjärn värdefull för kustbestånd av andra fiskarter. Lång-Jakobsbäcken är rensad i huvuddelen av sitt lopp och i dessa områden bör block åter placeras i fåran. Gällande fisketurism är det ej motiverat att lägga resurser på bäcken. Dessa bör istället koncentreras till det utanförliggande skärgårdsområdet i form av båt- och stuguthyrning. Stor hänsyn måste tas till områdets höga naturvärden. 16

19 6.2 Avrinningsområde: Björnviksbäcken 6.2 Björnviksbäcken Koord: X: / Y: Karta över Björnviksbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Björnviksbäcken är sjön Björnvikens förbindelse till havet, och är endast 50 m lång. Inga åtgärder rekomenderas förutom att bevara området som det är. Björnviken kan ha värde som lek- och uppväxtplats för andra kustlevande fiskarter än öring, och eventuell kan fiskeförbud vara motiverat. Eventuella åtgärder angående fisketurism föreslås istället koncentreras till det utanförliggande skärgårdsområdet. 17

20 6.2 Avrinningsområde: Björnviksbäcken Allmänt Björnviksbäcken utgör sjön Björnvikens förbindelse till havet. Bäcken är endast omkring 50 m lång och torkar troligen ut varje sommar. Några diagram angående dess biotoper är därför inte motiverade att redovisa. Här skrivs därför endast en kort redovisning av bäckens förhållanden. Vid inventering sommaren 2001 var bäcken helt torrlagd. Skuggningen är bra. Substratet består mestadels av sten och grus. Visst inslag av grovoch findetritus finns. Då sten dominerar antas strömförhållandena, när vatten finns, vara svagt strömmande. Omgivning Björnviksbäckens omgivning domineras av blandskog i storblockig terräng och ingår i Axmar naturreservat som är av riksintresse för naturvården. Eventuella åtgärder bör istället koncentreras till det utanförliggande skärgårdsområdet. Foto Sjön Björnviken. Motiv från södra tsranden ( ). Fiskfauna Uppgifter saknas, men mycket småfisk sågs i sjön vid inventeringstillfället Sjöar i vattendraget Björnviken är en mindre sjö som ligger cirka 50 från havet (Foto 6.2.1). Största delen av sjöns stränder utgörs av fastmark, men våtmarker med tjocka vassbälten finns längs västra stranden samt i en igenvuxen vattentunga gående från sjön mot nordost. I tungans slut ligger en liten ansamling av öppet vatten. Vattenvegetationen i övrigt är intermediär och består främst av gäddnate. Under inventeringen av sjön sågs stora mängder småfisk och en stor flock viggar samt några knipor. Sjön är troligen en viktig rastplats för fåglar och fågleskydd kan vara motiverat Vandringshinder för fisk Inga vandringshinder finns i Björnviksbäcken. Sammanställning av åtgärdsförslag Fiskeförbud kan eventuellt vara motiverat i Björnviken då den troligen utgör ett mycket viktigt lekområde för fisk längs kusten. Vid eventuellt fiskeförbud i sjön bör även fågelskydd utlysas i området under vissa tider på året. I övrigt inga åtgärder utom att bevara området i sitt nuvarande tillstånd. Fiskeförbud i sjön kan vara motiverat. Det är dessutom viktigt att sjön bibehålls i sitt nuvarande tillstånd som lek- och uppväxtområde. 18

21 6.3 Avrinningsområde: Harifjärdsbäcken 6.3 Harifjärdsbäcken Koord: X: / Y: Karta över Harifjärdsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Den bäck som rinner från Lill-Igeltjärn genom Storsjön och Marsjöarna har på kartan inget eget namn. Då den rinner ut i Harifjärden kallas den i fiskeplanen Harifjärdsbäcken. Bäcken domineras av lugnflytande förhållanden med mycket findetritus. Skuggningen av bäcken är i allmänhet dålig, eftersom den rinner genom våtmarker i huvuddelen av sitt lopp. Som öringbiotop har bäcken endast ringa värde. Den kan dock tjäna som vandringsväg till de uppströms liggande sjöarna för andra fiskarter längs kusten. Vid Hari finns ett vandringshinder som är definitivt vid lågt vattenstånd. Vandringshindret består av en ansamling block som troligen är resultatet från en föregående rensning. Hindret kan lätt åtgärdas genom att sprida ut blocken en aning. Sjöarna är med stor sannolikhet viktiga lek- och uppväxtområden för fisk längs kusten så vandringshindret bör åtgärdas snarast. Av de fyra sjöarna torde Storsjön vara den som är bäst lämpad som fiskesjö. Det är den största av sjöarna och är redan relativt tillgänglig då dess stränder till stor del består av fastmark och en grusväg finns i närheten. Vägen är dock förbommad och för att öka tillgängligheten kan bommen flyttas till den väg som leder till fritidshusområdet i Häckelsångsfäbodarna. I anslutning till vägen kan en parkeringsplats byggas och möjligen även ett vindskydd med tillhörande eldstad. 19

22 6.3 Avrinningsområde: Harifjärdsbäcken Strömförhållanden Harifjärdsbäcken domineras stort av lugnflytande förhållanden (Figur 6.3.1). Den faller cirka 8 m över den inventerade längden av 2,6 km. Den allra största delen av fallhöjden och därmed de mera strömmande partierna, ligger inom Hari by och strax uppströms denna. Vattendragets medelbredd är 1,4 m och dess medeldjup 0,4 m ,7 2,3 Lugnflytande Strömförhållanden 0,4 0,3 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,1 Strömmande Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Harifjärdsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Den stora andelen lugnflytande biotoper i Harifjärdsbäcken medför att bottensubstratet stort domineras av findetritus (Figur 6.3.2). Mindre förekomster av grövre minerogena fraktioner finns dock glest spridda i bäcken även uppströms de svagt strömmande partierna. 3,0 2,0 1,0 1,1 G.detritus 2,6 F.detritus Bottenmaterial 5 Lera 0,4 0,4 Sand Grus 0,6 0,7 Sten Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Harifjärdsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Rensning har förekommit i varierande grad över drygt 1,1 km av de inventerade sträckorna. Skuggningsförhållanden Harifjärdsbäcken har relativt dåliga skuggningsförhållanden för att vara en så liten bäck (Figur 6.3.3). Detta beror på att bäcken ofta rinner genom helt oskuggade våtmarker, framförallt i dess övre delar. Skuggningsförhållanden (längd i km) 1,2 0,5 0,3 0,6 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Harifjärdsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation De oskuggade våtmarkerna kan ses även i vattenvegetationsmönstret. Amfibiska växter och övervattensväxter dominerar stort tillsammans med flytbladsväxter och fintrådiga alger (Figur 6.3.4) Små förekomster av näckmossa finns i bäckens nedre del. 3,0 2,0 1,0 2,5 Övervattensv 0,9 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter 0,6 Trådalger Påväxtalger 0,1 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Harifjärdsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Harifjärdsbäcken har endast mindre värden som öringbiotop (Figur och 6.3.6). De få och små områdena som kan vara intressanta för öring ligger så gott som alla i det förut nämnda svagt strömmande partiet vid Hari. Trots att de ligger mitt i fritidshusområdet är skuggningen god och endast svag rensning har förekommit i fåran (Foto 6.3.1). Inga biotopvårdande åtgärder är därför aktuella. 20

23 6.3 Avrinningsområde: Harifjärdsbäcken Lekområde för öring (m 2 ) 450 Ej lämpligt Tämligen bra 3158 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Harifjärdsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) Foto Typbild från Harifjärdsbäckens nedersta delar. Inventeringssträcka nr 10 ( ). Ej lämpligt Tämligen bra 2708 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Harifjärdsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Harifjärdsbäckens största värde ligger troligen i att tjäna som passage för andra fiskarter än öring upp till sjöarna väst och sydväst om Hari. Möjligen kan öringen använda bäcken som led till lek- och uppväxtområden i Slåttmur kanal (se kapitel 6.4). Det är dock mycket tveksamt ifall detta sker, eftersom öringen då är tvungen att passera Harifjärdsbäckens och dess sjöars veritabla gäddparadis (Foto 6.3.2). Omgivning Från Storsjön rinner Harifjärdsbäcken genom långsträckta våtmarker med utanförliggande granskog. Mellan Storsjön och Marsjön sker sammanflödet med Slåttmur kanal. Våtmarkerna varar till strax nedströms Marsjön, där ett litet parti barrskog vidtar. Efter detta följer återigen våtmarker kring Nedre Marsjön, ett litet parti barrskog och sedan åter våtmarker i stort sett ända ned till Hari by. Inom byn växer lövskog i vattendragets omedelbara närhet, med tomtmarker utanför. Sjöar i vattendraget I Harifjärdsbäcken finns ett antal sjöar (från mynningen i havet räknat): Nedre Marsjön, Marsjön, Storsjön, Lill-Igeltjärn och längst upp Stor-Igeltjärn. Nedre Marsjön är en nästan igenvuxen sjö med riklig vattenvegetation. Den omges av vassbevuxna våtmarker med utanförliggande granskog. Dess östra strand består emellertid av fastmark. I söder finns ett mindre kalhygge. En bilväg går i närheten av sjöns östra strand. Marsjön är en likaledes igenvuxen sjö som är mycket lik Nedre Marsjön med vassbårder och kringliggande skog. I norra delen ansluter tillflödet Slåttmur kanal. Samma väg som ovan går i närheten av östra stranden. Ingen av dessa båda sjöar har några större möjligheter till fiske, utan bör istället tjäna som lek- och uppväxtområde för kustlevande fisk och fisk från Storsjön. Storsjön är systemets största sjö. Även denna omges av vassbårder och barrskog. Den är ganska grund och har intermediär vattenvegetation., bestående av främst vass, säv och näckrosor (Foto 6.3.2). Stränderna består av mestadels fastmark. Våtmarker finns dock i nordväst och sydöst. Sjöns fiskbestånd består enligt uppgift av gädda, abborre och vitfisk. Storsjön kan ha visst värde som fiskesjö, då främst som metsjö efter gädda, abborre och vitfisk. 21

24 6.3 Avrinningsområde: Harifjärdsbäcken En förbommad skogsväg i närheten av sjön skulle kunna öppnas upp för att öka tillgängligheten. Vid sjöns sydöstra del kan därför även en parkeringsplats anläggas i anslutning till vägen. Eventuellt kan även en vindskydd och eldstad byggas här. För att kunna fiska i sjön krävs tillgång till båt, varför även en brygga kan byggas och båt hyras. Vägbommen som idag sitter långt söderut, vid skjutbanan norr om Häckelsäng, kan då flyttas norrut till den väg som vid Stor- Jordbärsmuren går österut mot det fritidshusområde som ligger vid Häckelsängsbodarna. Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. I Stor-Igeltjärn, Lill-Igeltjärn och Storsjön finns enligt uppgift gädda, abborre och vitfisk. I Marsjön och Nedre Marsjön finns förutom ovanstående arter även lake. Troligen är Marsjöbäcken en viktig vandringsled för fisken. Vandringshinder för fisk I Harifjärdsbäcken finns tre vandringshinder (Tabell 6.3.1). Ett av dessa är definitivt vid lägre vattenflöden. Det har troligen tillkommit i samband med rensning i bäcken och består av en ansamling av block. (Foto 6.3.3). Det hindrar uppvandring av fisk från kustområdet och bör åtgärdas snarast genom att sprida ut blocken en aning, vilket går att göra med handkraft. Foto Storsjön ( ). Lill-Igeltjärn ligger väster om Storsjön och är ej inventerad i denna undersökning. Den lär dock troligen påminna mycket om Nedre Marsjön och Marsjön och samma sak bör därför gälla för Lill- Igeltjärn som för dessa, dvs. inga åtgärder. Stor-Igeltjärn är inte heller inventerad i undersökningen, men dess stränder består av nästan enbart fastmark. Den skulle kunna ha möjligheter att bli en fiskesjö, men då en stor del av dess omgivning utgörs av kalhyggen är naturmiljön troligen inte särskilt vacker. Foto Vandringshinder nr 2 ( ). Allra längst upp ligger den sänkta före detta sjön Ryssjan. Den har numera bildat en högmosse som är ett klass 3-område för naturvård. Tabell Vandringshinder i Harifjärdsbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Väg öster om Nedre Marsjön Dubbeltrumma Passerbart Nej Strax väster om Hari by Blockansamling Definitivt 0,1 Nej Vägen mitt i Hari by Trippeltrumma Passerbart Nej 22

25 6.3 Avrinningsområde: Harifjärdsbäcken Sammanställning av åtgärdsförslag Harifjärdsbäcken har ringa värde för öring även om de nedersta delarna har vissa förutsätningar för både lek- och uppväxt. Den sammantagna arealen av dessa områden är dock endast 600 m 2. Bäcken utgör dock med större säkerhet lek- och uppväxtområde för andra fiskarter samt fungerar som vandringsled till sjöarna längre upp i systemet. För att fiskvandring skall vara möjlig från havet är det mycket angeläget att åtgärda vandringshindret väster om Hari by, som vid låga flöden är definitivt för all fisk. Då detta är en blockansamling som troligen är resultat av en tidigare rensning kan inte hindret räknas som naturligt och blocken bör då snarast spridas ut en aning. Detta går att göra med handkraft. I övrigt är inga biotopvårdande åtgärder motiverade i vattendraget. Storsjön har ett visst värde som vatten för fiske efter abborre, gädda och vitfisk. Eftersom en väg går i närheten av sjöns sydvästra strand bör vägbommen som blockerar vägen flyttas till den väg som går vidare mot fritidshusbebyggelsen i Häckelsångsfäbodarna. Alternativt kan bomnyckel hyra ut till gäster som vill fiska i sjön. En parkeringsplats kan då även anläggas i anslutning till vägen, samt eventuellt ett vindskydd och en eldstad. För att kunna fiska i stora delar av sjön sommartid behövs tillgång till båt. En båt skulle då kunna uthyras tillsammans med bomnyckeln. 23

26 6.4 Avrinningsområde: Slåttmur kanal 6.4 Slåttmur kanal Koord: X: / Y: Karta över Slåttmur kanal (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Slåttmur kanal är en bitvis mycket fin bäck som har sin början i den numer igenväxta sjön Ryssan. Bäckens övre del är lugnflytande och omgrävd med en botten som domineras av findetritus Bäckens nedre del är svagt strömmande med botten av grövre minerogena material som sten, block och grus. Skuggningen är i stort sett god och vattenvegetationen sparsam. Omgivningen i den övre delen består främst av ängs- och åkermark, medan den i nedre delen utgörs av blandskog. Bottensubstratet, strömförhållandena och den goda skuggningen i bäckens nedre del gör att det finns relativt stora arealer lämpliga lek- och uppväxtområden för öring. Som en första åtgärd bör Slåttmur kanal elfiskas för att utröna befintlig fiskfanua. Ifall det visar sig att ingen öring förekommer kan utsättning av öringrom eller yngel komma ifråga för att försöka återskapa ett bestånd. Från lek och uppväxtområdena i bäcken finns fri vandringsmöjlighet hela vägen ut till havet så viss möjlighet att skapa ett havsvandrande bestånd finns. Emellertid är det tveksamt ifall vattenföringen är tillräcklig året om. Kontroll av vattenföringen bör göras innan några andra åtgärder vidtas. 24

27 6.4 Avrinningsområde: Slåttmur kanal Strömförhållanden Strömförhållandena i Slåttmur kanal är lugnflytande eller svagt strömmande (Figur 6.4.1). Det är dock stor skillnad mellan vattendragets övre och nedre delar. Gränsen går vid slutet av åkermarken vid Slåttmuren. Uppströms denna råder endast lugnflytande förhållanden (längd totalt 900 m), nedströms nästan uteslutande svagt strömmande (längd totalt 1600 m). Även de små strömmande partier som finns i bäcken ligger här. Fallhöjden är 5 m över 2,5 km, till allra största delen liggande nedströms åkermarken. Vattendragets medelbredd är 1,7 m och dess medeldjup 0,2 m. Vattenståndet under inventeringen sommaren 2001 var dock mycket under det normala. Bäckens normala medeldjup är troligen 0,3-0,4 m att döma av markeringar på stenar och block i bäckfåran ,2 1,1 Strömförhållanden 1,8 1,4 0, Längd med dominans (km) 3,0 2,0 1,0 1,4 G.detritus 1,8 F.detritus Bottenmaterial Lera 1,0 1,1 1,1 Sand Grus Sten 0,9 Block 0,1 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Slåttmur kanal. Data från inventeringar gjorda sommaren Slåttmur kanal är, som namnet antyder till stor del kraftigt rensad, rätad och omgrävd. Detta gäller framförallt den övre delen, där inga andra åtgärder annat än om möjligt låta bäcken återfå ett meandrande lopp är motiverade. I de rensade delarna nedströms åkermarken bör dock upplagt material läggas tillbaka i fåran (Foto 6.4.1). Det är dock endast mycket korta sträckor som berörs av denna återställning och allt arbete kan göras för hand. 0 Lugnflytande Svagt strömmande Strömmande Forsande 0 Längdviktat medel Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Slåttmur kanal. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Räknat över alla de inventerade sträckorna utgör grov- och findetritus de största andelarna bottensubstrat (Figur 6.4.2). Skillnaden i fallhöjd mellan övre och nedre del går dock att se även i bottensubstrat då grövre minerogena fraktioner i stor utsträckning förekommer i de nedre delarna av bäcken. Foto Rensad del av Slåttmur kanal, inventeringssträcka nr 5 ( ). Skuggningsförhållanden Slåttmur kanal har i allmänhet god skuggning (Figur 6.4.3). Dålig skuggning finns i anslutning till åkermarken i norr och intill våtmarkerna vid Kurhålen. Kantzoner kan anläggas vid åkermarken. 25

28 6.4 Avrinningsområde: Slåttmur kanal Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,9 0,5 1,1 Vattendraget bör elfiskas för att undersöka om någon öring finns. Ifall det visar sig att ingen öring finns i vattendraget kan utplantering komma ifråga för att introducera arten. 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Dålig skuggning Mindre bra skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Slåttmur kanal skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Lekområde för öring (m 2 ) Vattenvegetation De goda skuggningsförhållandena kan ses även i vegetationsmönstret (Figur 6.4.4), med låga förekomster av samtliga vegetationstyper. Övervattensvegetationen finns främst i den övre delen, medan flytbladsväxter (i form av igelknopp), näck- och kuddmossor finns i den nedre delen Ej lämpligt Tämligen bra 450 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Slåttmur kanal. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) 3,0 2,0 1,0 1,0 Övervattensv 0,8 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,1 0,1 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Slåttmur kanal. Data från inventeringar gjorda sommaren Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Slåttmur kanal. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper I Slåttmur kanal finns möjligheter för öring att både leka och växa upp (Figur och 6.4.6). Mycket fina öringbiotoper finns i vattendragets nedre lopp (Foto 6.4.2). Vissa skäl att oroa sig för vattenföringen finns dock; under inventeringen 2001 översteg sällan vattendjupet 0,25 m. Sommaren 2001 var dock mycket torr och märken på stenar i fåran påvisade en klart högre normalvattenföring. Slåttmur kanal bör därför återbesökas för att kontrollera vattenståndet innan någon prioritering av åtgärder sker. Foto Typbild från Slåttmur kanals nedre delar. Inventeringssträcka nr 10 ( ). 26

29 6.4 Avrinningsområde: Slåttmur kanal Det mest realistiska är att försöka återintroducera ett stationärt bestånd av öring som under hela sin tid uppehåller sig vattendraget. Det finns möjligheter att öring kan växa till lokalt då även ståndplatser finns i vattendraget (Figur 6.4.7). Ståndplatsområde för öring (m 2 ) Omgivning Slåttmur kanal är resultatet av en sänkning av den före detta sjön Ryssjan. Sjön har nu helt vuxit igen och bildat en högmosse med höga värden för naturvården. Slåttmur kanals inventerade del startar strax norr om fritidshuset vid Slåttmuren. Vattendraget är här omgivet av åker och ängsmarker. Nedströms dessa består omgivningen främst av blandskog, tills Kurhålens våtmarker tar över strax uppströms sammanflödet med Harifjärdsbäcken. Fiskfauna Under inventeringen sågs gädda och lake. Övriga uppgifter saknas Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Slåttmur kanal. Data från inventeringar gjorda under sommaren Vandringshinder för fisk I Slåttmur kanal finns endast ett vandringshinder. Det består av två dåligt nedgrävda vägtrummor under skogsvägen som går i nordostlig riktning från Bergby kyrkogård mot Axmar (Tabell och Foto 6.4.3). Trummorna bör bytas ut mot en större halvtrumma eller grävas ned ytterligare. Vid nuvarande förhållanden har Slåttmur kanal en potentiell produktion av omkring 250 smolt/ år. Vid genomförda biotopvårdande åtgärder stiger produktionen till omkring 320 smolt/ år. Foto Dåligt anlagda vägtrummor med fall i utloppen. Vandringshinder nr 1 ( ). Tabell Vandringshinder i Slåttmur kanal, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Hinder Fallhöjd Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder (öring) (m) Fiskväg Skogsväg mellan Bergby och Axmar Dubbeltrumma Partiellt 0,1 Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Slåttmur kanal har vissa möjligheter att bli ett öringförande vatten, ifall det nu inte redan är det. Därför rekommenderas elfiske i vattendraget. I övrigt rekommenderas endast små åtgärder i form av anläggande av kantzoner och tillbakaläggande av utrensat material för att återskapa, i stort sett perfekta förhållanden, även i de områden där vattendraget idag är klassat som tämligen bra. Ifall öring inte redan finns i bäcken kan rom eller yngel sättas ut i vattendraget för att försöka återskapa ett öringbestånd. Möjlighet till fri fiskvandring ut till havet föreligger, men då utvandrande smolt är tvungna att passera våtmarkerna och sjöarna under sin färd mot havet är sannolikheten stor att de faller offer för hungriga gäddor. 27

30 6.5 Avrinningsområde: Stackviksbäcken 6.5 Stackviksbäcken Koord: X: / Y: Karta över Stackviksbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Stackviksbäcken är ett mindre vattendrag som avvattnar sjön Lövbäckstjärn och dess avrinningsområde. Bäcken var i stora delar helt torrlagd under inventeringen Strömförhållandena vid normala flöden kunde dock uppskattades med hjälp av bottensubstratens beskaffenhet. Dessa påvisade lugnflytande, svagt strömmande och strömmande biotoper i en relativt jämn fördelning över hela vattendragets längd. Bottensubstratet domineras av minerogent material som grus, sand och sten. Organiskt material förekom i huvudsak i anslutning till de våtmarker som bitvis utgör ett avbrott i den i övrigt omgivande skogsbeklädda fastmarken. Skuggningsförhållandena är mestadels goda. Vattenvegetationen utgörs av övervattensväxter och näckmossa. Stora andelar av Stackviksbäckens areal har förutsättningar för lek- och uppväxt av öring, vilka lätt kan förbättras genom att återföra block och sten i den ofta rensade fåran. Det råder dock stor tveksamhet huruvida vattenföringen i bäcken är tillräcklig för att hysa ett fiskbestånd. Eventuellt kan en låg sommarvattenföring utjämnas genom V-formade utskov i Lövbäckstjärnens utlopp och där de två biflöden som mynnar i bäcken. 28

31 6.5 Avrinningsområde: Stackviksbäcken Strömförhållanden Delar av Stackviksbäcken var helt torrlagda under inventeringen. Strömförhållandena har i dessa delar uppskattats med ledning av bottensubstratets utseende. Bäckens medelbredd är omkring 1 m och medeldjupet är normalt mycket litet, omkring 0,1 m att döma av markeringar på stenar i fåran. Fallhöjden är cirka 12 m och är ganska jämnt fördelade över hela längden på 1,7 km (Figur 6.5.1). Svagt strömmande biotoper är vanligast, men lugnflytande och strömmande biotoper är troligen också vanliga. De lugnflytande partierna ligger främst i de områden där våtmarker omger bäcken. Mellan våtmarkerna ligger de svagt strömmande eller strömmande områdena. 3,0 2,0 1,0 0,6 0,6 G.detritus F.detritus Bottenmaterial 0,3 Lera 1,4 Sand 1,9 Grus 1,4 Sten 0,7 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Stackviksbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Strömförhållanden ,3 1,9 0,7 0,6 1,2 0, Längd med dominans (km) 0 Lugnflytande Svagt strömmande Strömmande Forsande 0 Längdviktat medel Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Stackviksbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Grus är det vanligaste bottensubstratet i Stackviksbäcken. (Figur 6.5.2). Detta är något överraskande, då de lugnflytande delarna i högre grad borde ha botten med grov- och findetritus. Stackviksbäcken bär spår av rensning i ungefär hälften av sitt lopp (835 m). Stor del av dessa rensade områden är klassade som kraftigt rensade eller helt omgrävda (640 m). Där upplagt material finns intill fåran kan detta läggas tillbaka på ett enkelt sätt. Det är dock tveksamt om några åtgärder är motiverade i Stackviksbäcken, då den kanske inte alltid är vattenförande. Bäcken bör därför återbesökas vid mer normala förhållanden. Foto Typbild av torrlagd sträcka med sten-, grus- och sandbotten. Inventeringssträcka nr 11 ( ). Skuggningsförhållanden Skuggningen i Stackviksbäcken är god. Ungefär halva bäckens lopp är bra skuggat medan resten är mindre bra (Figur 6.5.3). Områdena som är mindre bra skuggade är detta av naturliga skäl på grund av omgivande våtmarker med alskog. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,8 0,9 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Stackviksbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren

32 6.5 Avrinningsområde: Stackviksbäcken Vattenvegetation Eftersom största delen av bäcken vid inventeringen var torrlagd, förekom inga rena vattenväxter i fåran. Resultatet redovisas ändå (Figur 6.5.4), då den relativt ofta förekommande näckmossan kan tyda på att normalvattenståndet i bäcken är högre ,4 Övervattensv Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,7 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Stackviksbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper I Stackviksbäcken finns möjlighet för öringlek och uppväxt i stora delar av bäckens lopp (Figur och 6.5.6). De områden som är klassade som tämligen bra eller möjliga, men ej bra kan lätt åtgärdas. Detta skulle ge förstklassiga lekoch uppväxtförhållanden i 965 respektive 1333 m 2. Förutsättningen är dock, som tidigare nämnts att vattenflödet är högre än vad den var under inventeringen. Exempel på torrlagd lekbiotop för öring ses i foto Lekområde för öring (m 2 ) 700 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Stackviksbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Stackviksbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Omgivning Stackviksbäcken får sitt vatten från Lövbäckstjärn och dess omgivande våtmarker. Nedströms utloppet från Lövbäckstjärn följer granskog, sträckvis avbruten av mindre våtmarker. Granskogen varar ned till trakterna av Stackviksbäckens översta biflöde, ett från söder kommande dike. Nedströms detta följer blandskog, där ännu ett tillflöde rinner ut i bäcken. Efter tillflödena fortsätter omgivningen att utgöras av främst blandskog, som sträckvis avbryts av alkärrsliknande våtmarker. Bäckens utflöde i havet sker i Fäbodviken. För att försöka utjämna vattenflödet i bäcken kan möjligen V-formade utskov sättas där de två tillflödena rinner ut i bäcken. Sjöar i vattendraget Lövbäckstjärn, som Stackviksbäcken rinner upp ur, är en mindre nästan igenväxt tjärn med breda vassbårder runt. Det fria vatten som finns har mängder av vattenvegetation. Dess stränder består mestadels av glest tallbevuxen våtmark utom just kring utloppet där det istället ligger fastmark. Sjön är knappast fiskbar och närmsta väg ligger omkring 1 km västerut. Inga stigar finns fram till sjön. Enligt en enkät från 1974 kan sjön vara fisktom Inga åtgärder för främjande av fisketurism är berättigade. Dock kan det möjligen vara motiverat med ett V- format utskov i sjöns utlopp för att få en jämnare vattenföring i Stackviksbäcken. Fiskfauna Uppgifter saknas. 30

33 6.5 Avrinningsområde: Stackviksbäcken Vandringshinder för fisk Inga vandringshinder finns i Stackviksbäcken. Sammanställning av åtgärdsförslag Stackviksbäcken har vissa förutsättningar att kunna utgöra ett lek- och uppväxtområde för både öring och andra kustlevande fiskarter Det är dock tveksamt ifall bäckens vattenföring är tillräcklig, varvid denna först måste kontrolleras innan andra åtgärder utförs. I det fall bäcken ofta går torr, kan V-formade utskov i Lövbäckstjärnens utlopp och i ansluttning till tillflödena avhjälpa detta problem något. För att förbättra bäckens förutsättningar kan block återföras till den rensade fåran. 31

34 32

35 7 Avrinningsområde: Hamrångeån Vattendragsbeskrivningar 7 Hamrångeån

36 7.1 Avrinningsområde: Hamrångeån 7.1 Hamrångeån Koord: X: / Y: Karta över de inventerade delarna av Hamrångeån (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Hamrångeån är ett av de största vattendragen inom Gävle kommun. Ån avvattnar delar av Ockelbo, Bollnäs och Gävle kommuner. Delar Söderhamns kommun avvattnas ingår också i avrinningsområdet beroende på en konstgjord förbindelse med Skärjåns vattensystem. Stora delar av ån har strömmande eller forsande vattenbiotoper och botten av sten, block och grus, vilket leder till att stora arealer lämpliga för såväl öring som harr. Åns övre delar har en rik strandvegetation med tydligt sydlig prägel då ask, lönn och klibbal finns. Omgivningen i dessa övre områden domineras av produktionsskog medan de nedre delarna omges av åker- och ängsmark. Även i dessa nedre delar är den sydliga prägeln påtaglig då stora ekar förekommer intill ån. Trots att ån har goda förutsättningar för öring har bestånden gått tillbaka kraftigt. Till stor del beror detta på de stora vandringshindren. Ån är dessutom flottledsrensad på ett flertal ställen, vilket sannolikt också bidragit till nedgången i öringbestånden. Även det tidigare kraftiga flodkräftbeståndet i Hamrångeån har gått tillbaka kraftigt. En möjlig förklaring till detta kan vara att signalkräftor planterats ut inom avrinningsområdet utan tillstånd (signalkräftor har påträffats i Gopån). I första skedet bör fiskens vandringsmöjligheter upp till de stora lek- och uppväxtområdena mellan Vifors och Bergby säkras. Detta görs enklast genom utveckling av fisktrappan i Norrsundet. Eventuellt kan denna även bytas ut till ett omlöp. Likaså bör funktionen av fisktrappan vid dammen i Bergby ses över, eftersom det aldrig gått någon fisk i den. Fiskvandring mellan Viksjön och Stor-Dammsjön bör säkras för att fisk som en gång vandrat ner från Gopån skall få möjlighet att nå sina lekområden. Detta kan vara absolut nödvändigt för att öringen i Gopan skall överleva på sikt. 34

37 7.1 Avrinningsområde: Hamrångeån Strömförhållanden Hamrångeån domineras av strömmande biotoper till följd av den för området relativt stora fallhöjden, trots att stora delar av de tidigare strömmande och forsande biotoperna nu är nyttjade för vattenkraft. Forsande, strömmande och svagt strömmande biotoper dominerar längs 7,7 km av åns längd, trots vattenkraftsutbyggnaden. Denna sträcka motsvarar 80% av åns totala längd (Figur 7.1.1). Fallhöjden är 62 m över 10,5 km ,2 2,5 Lugnflytande Strömförhållanden 1,2 2,7 Svagt strömmande Längdviktat medel 1,4 4,4 Strömmande 0,5 0,6 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Hamrångeån. Data från inventeringar gjorda sommaren strömmande och lugnflytande partierna strax uppströms mynningen i Hamrångefjärden Skuggningsförhållanden Hamrångeån skuggas relativt väl trots dess storlek. Även om skuggningen längs cirka 60 % av åns längd är klassat som mindre bra skuggat kan detta anses vara bra för en å av denna bredd (Figur 7.1.3). Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,2 2,4 5,9 2,1 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Hamrångeån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Önskvärt är naturligtvis att de sträckor där skuggningen är sämre ändå skall skuggas bättre. Framför allt bör en tätare trädridå sparas längs ån där hyggen förekommer intill ån. Exempel på ett hygge där en alldeles för gles trädridå sparats är finns på åns södra sida, uppströms Spångholmsdammen. Bottensubstrat Rådande strömförhållanden samt det faktum att ån skär genom en ås, gör att substrat som grus sten och block friläggs medan findetritus spolas bort ,7 G.detritus 1,6 F.detritus Bottenmaterial 0,5 Lera 1,1 Sand 1,3 Grus 1,8 Sten 1,2 Block 0,1 Häll Figur Diagram över olika bottensubstratens fördelning i Hamrångeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Detta återspeglas i resultaten från biotopkarteringen, vilka visar på att sten är det vanligast förekommande substratet följt av findetritus, grus och block (Figur 7.1.2). Anledningen till att findetritus får ett högt värde beror på stora svagt Vattenvegetation Den totala täckningen som vattenvegetationen utgör i Hamrångeån är relativt liten. Vanligast bland den vegetation som ändå förekommer i ån är övervattensväxter följt av flytbladsväxter. Även undervattensväxter med hela blad och näckmossa förekommer på vissa delsträckor (Figur 7.1.4). 3,0 2,0 1,0 1,2 Övervattensv 0,9 Flytbladsv Vattenvegetation 0,3 Uv hela blad 0,1 Uv fingren. Rosettväxter 0,1 Trådalger Påväxtalger 0,2 0,2 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Hamrångeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper 35

38 7.1 Avrinningsområde: Hamrångeån De områden som anses tämligen bra eller bättre ur leksynpunkt för öring har en sammanlagd area på m 2 (Figur och Foto 7.1.1). Procentuellt sett är detta en relativt liten andel av Hamrångeåns totala areal, men ytan är gott och väl tillräcklig för att ån skall kunna hysa en stark och bärkraftig öringstam. Lekområde för öring (m 2 ) kan dock lekgrus återläggas och ge goda lekmöjligheter. För att öringen och harren i ån skall överleva på längre sikt är det av yttersta vikt att vandringshindren görs passerbara genom anläggning av fisktrappor eller omlöp. För miljön i övrigt är det även viktigt att en minimitappning i torrfåran vid Vifors förhandlas fram Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Hamrångeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Det finns även stora arealer lämpliga uppväxtområden i Hamrångeån. Hela 8600 m 2 är klassat som bra till mycket bra ur detta hänseende och ytterligare m 2 är klassat som tämligen bra (Figur 7.1.6). Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Hamrångeån. De tämligen bra eller bättre lek- och uppväxtområdena är dock utspridda i fyra olika regioner av ån. Regioner som avgränsas av definitiva vandringshinder för fisken. Den första regionen sträcker sig från havet upp till åns utlopp ur Hamrångefjärden (lek= 968 m 2, uppväxt= 5806 m 2 ). Region nummer två består av sträckan mellan Hamrångefjärden och Vifors kraftverk (lek= m 2, uppväxt= m 2 ). Den 3:e regionen ligger mellan Spångholmsdammen och Viksjön- Storsjön (lek = 8695 m 2, uppväxt = 1656 m 2 ) och den fjärde och sista ligger mellan Stordammsjön och Viksjön (uppväxt = 1850 m 2 ). I den sistnämnda regionen Foto Typbild av Hamrångeån mellan Hamrångefjärden och Vifors kraftverk. Inventeringssträcka nr 17 ( ). Omgivning Omgivningen längs Hamrångeåns övre delar består främst av produktionsskogsbeklädd fastmark. Området mellan Spångholmsdammen och Viksjön utgörs dock av en hel del öppen våtmark. Att denna del av ån skuggas mindre bra beror alltså till stor del på naturliga omständigheter. Här finns dock även ett hygge där ingen trädridå har sparats vid avverkningen. Mellan Spångholmsdammen och Hamrångefjärden består omgivningen till största delen av åkrar och ängar med inslag av bebyggelse. Längs denna sträcka saknas dock bitvis trädridå, vilket ger dålig till mindre bra skuggning av detta område. Både längs de norra och den södra utloppsfårorna ur Hamrångefjärden kantas ån mestadels av lövskog. Längs den norra fåran förekommer dock även en del bostads- och industribebyggelse, medan det längs södra fåran endast finns några få sommarstugor och då främst intill Bondsundet och Sörsundet. Sjöar i vattendraget 36

39 7.1 Avrinningsområde: Hamrångeån I den inventerade delen av Hamrångeån ingår sjöarna; Bondsundet, Hamrångefjärden, Spångholmsdammen, Viksjön och Stor-Dammsjön. Bondsundet är en liten sjö i Hamrångefjärdens södra utlopp (Foto 7.1.2). Block som sticker upp ovan vattenytan vittnar om att botten till största delen består block och sten. Vattenvegetationen är riklig och domineras av säv och bladvass. Omgivningen domineras av produktionsskog med inslag av våtmarker längs stränderna. Den bebyggelse som finns vid Bondsundet är belägen vid den nordöstra stranden. Sanka stränder och tät vattenvegetation gör att det är svårt att fiska i Bondsundet utan båt. Foto Fotografi över Bondsundet. Motiv från Marsjöbäckens mynning ( ). Hamrångefjärden är en stor, grund sjö med måttlig vattenvegetation av mestadels säv och bladvass. Omgivningen består till största delen av produktionsskog, men längs södra och västra stranden kantas fjärden av bebyggelse. I sjön finns två större öar (Fjärdön och Själharen) samt ett tiotal småöar. På flertalet av småöarna står sommarstugor, men de större öarna saknar bebyggelse. Hamrångefjärden skulle i och med sina stora grundområden kunna utgöra ett fint lek och uppväxtområde för havslevande bestånd av abborre, gös och gädda samt vitfisk. Även siken skulle kunna få stor nytta fjärden om möjlighet gavs för fisken att passera utloppet. Bosatta i området har vid flera tillfällen observerat hur fisk stått och stångat mot fördämningen i Norrsundet utan att kunna ta sig förbi (muntlig referens). Spångholmsdammen (Foto 7.1.3) är en konstgjord sjö som däms upp av fördämningen till Vifors kraftverk. Dammen är grund och har en botten som domineras av findetritus. Block som sticker upp över ytan vittnar dock om att det även finns block och sten. Vattenvegetationen är riklig och består mestadels av säv och vit näckros. I sjön finns även en del myröar. Att döma av utseendet är dammen ett riktigt gäddnäste som skulle kunna vara av intresse för sportfiskare. Foto Fotografi över Spångholmsdammen. Motiv från fördämningen till Vifors kraftverk ( ). Viksjön (Foto 7.1.4) är en stor sjö som domineras av sand-, och blockbotten. Vattenvegetationen är sparsam, men den som ändå förekommer domineras av näckrosor, säv och bladvass. Omgivningen domineras av blockrik produktionsskog (mest tallskog) med inslag av våtmarker. Våtmarkerna förekommer dock främst kring de norra delarna av sjön. I sjöns norra delar finns ett flertal obebyggda småöar vilket bidrar till att sjön får lite av en skärgårdskänsla. Bebyggelsen kring Viksjön är sparsam även i övrigt och består av ett antal mindre stugområden samt gårdarna i Viksjö, där Hamrångeån mynnar i sjön. Foto Fotografi över Viksjön. Motiv från Hamrångeåns mynning ( ). Stor-Dammsjön (Foto 7.1.5) är den översta sjön inom Gävle kommuns delar av Hamrångeåns avrinningsområde. Botten består av mestadels av sten, block och sand. Vattenvegetationen i är intermediär och består av starr, säv samt näckrosor. Sjön omges till största delen av blockig produktionsskog, men en relativt stor del utgörs även av våtmark. Bebyggelsen kring sjön är mycket sparsam och utgörs av ett stugområde längs den västra stranden samt några få hus vid sjöns utlopp. 37

40 7.1 Avrinningsområde: Hamrångeån Vandringshinder för fisk I Hamrångeån finns 15 vandringshinder för fisk (Tabell 7.1.1). Tio av dessa är definitiva, ett är partiellt och fyra är passerbara för fisk. De flesta av vandringshindren (9 st) består av kraftverksdammar eller regleringsdammar av något slag. Samtliga vandringshinder anses som onaturliga, dvs de är skapade av mänsklig hand. Foto Stor-Dammsjön. Motiv från norra utloppet ( ). Fiskfauna Både öring och harr förekommer i Hamrångeån, vilket gör den till unik inom Gävle kommun. På grund av vandringshinder i ån har dock öringen och harren trängts undan till området mellan Vifors och Viksjön. Förutom öring och harr förekommer även gädda, abborre, gös, ål och vitfisk. I Viksjön och Hamrångefjärden finns dessutom bestånd av siklöja som är en mycket bra födokälla för sjölevande öring. Tidigare har det även funnits ett kraftigt kräftbestånd. Detta har dock av okänd anledning i stort sett försvunnit. Möjligen kan det bero på olaglig inplantering av signalkräfta i systemet. Enligt uppgifter från länsstyrelsen har öring, röding, regnbåge, lax, harr, ål, gädda och gös planterats ut i olika delar av ån sedan 60-talet. Foto Damm och fisktrappa i Norrsundet. Vandringshinder nr 11 ( ). I anslutning till dammarna i Bergby och vid vattenuttaget till Norrsundets pappersindustri finns fiskvägar anlagda (Tabell 7.1.1). Trappan vid Norrsundet anses dock fungera dåligt då en alltför liten andel av vattnet går genom trappan (Foto 7.1.6). Större delen av vattnet forsar istället genom regleringsluckorna i dammen, vilket medför att fisken får svårt att hitta ingången till trappan. Även fisktrappan i Bergby anses fungera dåligt då spillvatten gör att uppvandrande fisk har svårt att hitta trappans mynning. Tabell Vandringshinder som är belägna i Hamrångeån, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg St. Dammsjöns norra utlopp Ny regleringsdamm Definitivt 1,0 Nej Viksjö (nyrenoverad) Kraftverksdamm Definitivt 1,5 Nej Uppströms mynning i Viksjön Damm Definitivt 3,0 Nej Viksjöns södra utlopp Kraftverksdamm Definitivt 3,5 Nej Viksjön norra utlopp Regleringsdamm Definitivt 1,7 Nej Spångholmsdammen Kraftverksdamm Definitivt 4,2 Nej Vifors Gammal Damm Definitivt 2,3 Nej Vifors Trädamm Passerbart 0,4 Nej Vifors Cementamm Definitivt 3,8 Nej Damm i Bergby Kraftverksdamm Partiellt 3,0 Ja Vattenuttag till Norrsunds fabrik Regleringsdamm Definitivt 1,0 Ja Trumma/bro i Norrsundet Dubbeltrumma Passerbart Nej Södra utloppet, norra fåran Regleringsdamm Partiellt 0,4 Nej Södra utloppet, norra fåran Stensättningar (trappa) Passerbart 0,6 Nej Södra utloppet, södra fåran Regleringsdamm Definitivt 0,8 Nej 38

41 7.1 Avrinningsområde: Hamrångeån Sammanställning av åtgärdsförslag Först och främst bör fiskens framkomlighet upp till Hamrångefjärden säkras. Antingen genom omkonstruktion av den befintliga fisktrappan i norra utloppet eller anläggning av ett naturligt omlöp i den torrfåra som finns intill dammen. Då större delen av Hamrångeåns vatten går ut genom Hamrångefjärdens norra utlopp bör åtgärder prioriteras där. Det optimala vore naturligtvis att säkra framkomligheten i båda utloppen eftersom fisk kommer att välja bägge två som vandringsvägar. Genom säkring av fiskens framkomlighet genom Hamrångefjärdens utlopp, skulle m 2 lämpliga lekområden och m 2 uppväxtområden friläggas. Förutsatt att fisktrappan i Bergby fungerar som den ska, vilket är tveksamt. Inom åns sträckning mellan kraftverksdammen i Bergby och Hamrångefjärden är strömfåran delvis mycket kraftigt rensad. Genom återställning i detta områden skulle ytterligare stora arealer lämpliga lek- och uppväxtområden tillkomma. Eftersom elfisken i Bergby tyder på att öringen i detta område är helt utslagen, bör försök med flyttning av fisk från området mellan Viksjön och Spångholmsdammen göras. Detta projekt bör komma igång så fort som möjligt. Helst redan sommaren Tätheten hos öringbeståndet i området varifrån fisken skall förflyttas bör dock undersökas först, för att se ifall beståndet är bärkraftigt nog. Torrfåran intill Vifors kraftverk bör vattenfyllas, genom minimitappning och föregående omförhandling av vattendom. I samband med detta bör fisktrappor eller omlöp anläggas för att möjliggöra fiskvandring från kusten till de lekoch uppväxtområden som finns uppströms Spångholmsdammen. Lämplig minimitappning genom torrfåran är omkring 1 m 3 / s, vilket är omkring 20% av medelflödet. Även vid norra utloppet från Viksjön bör ett omlöp anläggas i kombination med en minimitappning. I området närmast nedströms Viksjöns (Kalvens) södra utlopp finns dessutom områden som är kraftigt rensade och sprängda. Genom att lägga i block som finns upplagda längs stränderna kan omkring 3000 m 2 ståndplatsbiotoper skapas. Vandringsmöjlighet bör slutligen säkras mellan Stor-Dammsjön och Viksjön. Antingen genom utrivning av dammarna eller byggande av fisktrappor och omlöp. Utrivning är att föredra eftersom de uppdämda områdena skulle utgöra bra lek- och uppväxtområden. Även i de större sjöarna finns goda möjligheter till fiske efter öring. Servicen är dock begränsad och för att underlätta för besökare kan båtbryggor anläggas och båtar hyras ut. 39

42 7.2 Avrinningsområde: Marsjöbäcken 7.2 Marsjöbäcken Koord: X: / Y: Karta över Marsjöbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Marsjöbäcken är en liten bäck som avvattnar Marsjön och dess tillrinningsområde. Bäcken mynnar i sjön Bondsundet, som ligger i Hamrångeåns södra utlopp ur Hamrångefjärden. Bäckens strömförhållanden är svagt strömmande till lugnflytande och bottensubstratet domineras av grov- och findetritus. Grus och sten förekommer i bäckens nedre delar. Dessa nedre delar anses på grund av detta vara lämpliga för öringlek och uppväxt även om bäcken är mycket liten. Omgivningen domineras av blandskog med inslag av sumpskog, till skillnad från bäckens närmiljö, vilken domineras av sumpskog och alkärr av naturskogstyp med visst inslag av blandskog på de torrare områdena. Bäcken saknar definitiva vandringshinder och under vår och försommar förekommer stor lekvandring upp till Marsjön av framför allt abborre. Med anledning av detta bör fiskens vandringsmöjlighet till sjön säkerställas. Vägtrumman under vägen som går till Sörsundet är något underdimensionerad och bör därför besökas minst två gånger per år för att röja bort eventuell igensättning av grenar och löv. 40

43 7.2 Avrinningsområde: Marsjöbäcken Strömförhållanden Marsjöbäcken domineras av svagt strömmande biotoper. En näst intill lika stor del av bäcken utgörs av lugnflytande biotoper, medan strömmande och forsande biotoper finns i betydligt mindre grad (Figur 7.2.1). Fallhöjden är cirka 7 m över 1,4 km. Vattendragets medelbredd är 1,3 m och dess medeldjup 0,3 m. Skuggningsförhållanden Skuggningen är tillfredsställande längs hela Marsjöbäcken (Figur 7.2.3). Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,1 1, ,6 Lugnflytande Strömförhållanden 1,9 0,8 0,9 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,4 Strömmande 0,1 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Marsjöbäcken. Data från biotopkarteringar gjorda sommaren Bottensubstrat Till följd av rådande strömförhållanden i bäcken domineras botten av grov- och findetritus (Figur 7.2.2). I de avsnitt av bäcken där vattnet är svagt strömmande förekommer dock en del grus, sten och block. Framförallt i de nedre delarna av bäcken. 3,0 2,0 1,0 1,6 G.detritus 2,3 F.detritus Bottenmaterial 0,3 Lera 0,4 Sand 0,6 Grus 1,0 Sten 0,5 Block Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Marsjöbäcken. Data från biotopkarteringar gjorda sommaren Rensning har förekommit i endast mycket ringa grad i bäckens nedre delar. Block ligger här vid fåran. Dessa kan lätt föras tillbaka till fåran. 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Marsjöbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från biotopkarteringar gjorda sommaren Vattenvegetation Till följd av den goda beskuggningen av Marsjöbäcken är vattenvegetationens täckning sparsam. Den vegetation som ändå förekommer domineras av övervattensvegetation som svärdslilja, missne, topplösa och starr. Undervattensväxter med hela blad och flytbladsväxter förekommer också, men ännu mer sparsamt (Figur 7.2.4). 3,0 2,0 1,0 1,0 Övervattensv 0,1 Flytbladsv Vattenvegetation 0,4 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över Vattenväxternas utbredning och fördelning i Marsjöbäcken. Data från biotopkarteringar gjorda sommaren Öringbiotoper Arealen lämpligt lekområde uppskattas till 300 m 2 (Figur 7.2.5). Större delen av de områden som klassats som bra- mycket bra ur leksynpunkt även bra ur uppväxtsynpunkt, vilket medför att arealen bra till mycket bra uppväxtområden också uppgår i 300 m 2 (Figur 7.2.6). De för öring lämpliga områdena är främst belägna i bäckens nedersta delar (Foto 7.2.1). 41

44 7.2 Avrinningsområde: Marsjöbäcken Lekområde för öring (m 2 ) Bäckens potentiella produktion av öringsmolt begränsas i dagsläget till omkring 50 smolt/ år. Efter utförda åtgärder uppgår produktionen teoretiskt till omkring 130 smolt/ år. Bäckens ringa storlek och faktumet att många andra fiskarter finns gör dock att ett livskraftigt öringbestånd troligen inte går att få i bäcken. Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över tillgången på lämpliga lekområden för öring i Marsjöbäcken. Data från biotopkarteringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) Omgivning Marsjöbäckens omgivning består till större delen av blandskog med inslag av lövskogsbeklädda våtmarker. Närmiljön intill bäcken utgörs till stor del av naturskogsliknande alkärr (Foto 7.2.2) och annan sumpskog som bidrar till den höga beskuggningen av bäcken. Hela bäcken och Marsjön ingår i ett för naturvården mycket värdefullt område, som dessutom är av riksintresse Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över tillgången på lämpliga uppväxtområden för öring i Marsjöbäcken. Data från biotopkarteringar gjorda sommaren Bäckens ringa storlek gör dock att det är föga troligt att den kan ge någon större smoltproduktion. Exempel finns dock på mycket högproduktiva vattendrag av denna storlek. Elfiske kan därför utföras i bäcken. Det är dock knappast motiverat att plantera ut öring ifall det inte finns. Om ingen öring finns beror det troligen på naturliga faktorer, vilket gör utsättningar troligen kommer att misslyckas. Foto Typbild av Marsjöbäckens övre delar. Inventeringssträcka nr 4 ( ). Sjöar i vattendraget Marsjön är en flikig, näringsrik, relativt grund sjö belägen söder om Hamrångeåns södra utlopp. Den omges mestadels av barrskog på fastmark. Inslaget av våtmark är dock stort, framförallt i nordöstra delen av sjön. En skogsväg går i närheten av sjöns nordvästra strand. Vattenvegetationen är riklig, och består av vassoch sävbårder, näckrosor och nate. Sjön provfiskades under Fångsten bestod av abborre, mört, sarv, gädda och ruda. Enligt uppgift sker stor uppvandring av lekfisk i sjön och den utgör säkerligen ett viktigt lek- och uppväxtområde. Foto Typbild av Marsjöbäckens nedre delar. Inventeringssträcka nr 8 ( ). 42

45 7.2 Avrinningsområde: Marsjöbäcken Fiskfauna Under biotopkarteringarna sågs gädda och abborre i bäcken. I Marsjön finns gädda, abborre, mört, sarv och ruda. Vandringshinder I Marsjöbäcken finns endast ett enda vandringshinder. Detta utgörs av en vägtrumma och anses som passerbart för såväl mört som öring (Tabell 7.2.1). Enligt muntliga uppgifter från Hamrånge fvo vandrar stora mängder fisk upp i bäcken till Marsjön för att leka under vår och försommar. Det är således av största vikt att framkomligheten i denna vägtrumma förblir god även i framtiden. Den kan därför besökas åtminstone en gång om året för att se till att trumman inte är igensatt. Tabell Vandringshinder belägna i Marsjöbäcken. Data från biotopkarteringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Väg mot Sörsundet Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Marsjöbäcken är mycket lite påverkad, och några större åtgärder behöver inte genomföras. Möjligen kan det vara motiverat att återföra en del block till fåran och samtidigt sprida ut dessa en aning för att förbättra uppväxtförhållandena för fisk. Vägtrumman vid vägen mot Sörsundet bör besökas åtminstone en gång på hösten och en gång på våren för att kontrollera att den inte är igensatt. Marsjöbäcken lämpar sig väl för forskning kring fiskvandring av andra fiskarter än laxfisk och eventuellt kan kontakter med universiteten eller högskolorna knytas för att skapa intresse och kanske få igång något projekt. 43

46 7.3 Avrinningsområde:50000 Häckelsängsbäcken 7.3 Häckelsängsbäcken Koord: X: / Y: Karta över Häckelsängsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Häckelsängsbäcken är ett mycket hårt rensat och rätat vattendrag som rinner från sjön Lössnaren ner till Hamrångefjärden genom åker och ängsmark. Bottenmaterialet domineras av lera och skuggningen är ofta dålig. Från åkermarken går ett antal diken och täckdiken ut i bäcken. Förutsättningar för öring i vattendraget är dåliga och inga biotopvårdande åtgärder bör göras. Vattendragets största värde ligger troligen i att utgöra lek- och uppväxtplats för andra arter som gädda och abborre med flera. Kantzoner bör dock anläggas för att minska näringsläckage och erosion. Fri meandring vore önskvärt i åtminstone någon del av bäcken. För att göra sjön Lössnaren mer tillgänglig för fiske kan en stig anläggas från den närliggande vändplatsen på sjöns östra sida. 44

47 7.3 Avrinningsområde:50000 Häckelsängsbäcken Strömförhållanden Största delen av Häckelsängsbäcken är antingen svagt strömmande eller strömmande (Figur 7.3.1). Även lugna och forsande partier finns i vattendraget, dock i mindre utsträckning. Det är dock möjligt att de lugna sträckorna är underreprensenterade på grund av det mycket höga vattenståndet under inventeringen sommaren Sträckor med starkare ström förekommer huvudsakligen i bäckens övre del, medan de lugnare ligger i de nedre delarna. Vattendragets fallhöjd är cirka 25 m över 5,3 km och medelbredden och medeldjupet är 2,7 respektive 0,8 m ,5 0,5 Lugnflytande Strömförhållanden 2,5 Längdviktat medel 2,5 1,4 1,4 Svagt Strömmande strömmande 0,2 0,2 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Häckelsängsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Bottensubstratet i Häckelsängsbäcken domineras starkt av lera (Figur 7.3.2). Förekomster av grövre material finns främst i bäckens övre lopp, i höjd med Vifors och Bergby kyrkogård. Hela bäcken är kraftigt rensad, omgrävd och rätad. Det finns dock mycket lite upplagd sten vid bäcken, vilket troligen har naturliga orsaker i hela sänkan från Lössnaren ned till Hamrångefjärden består marken till stor del av gamla sjösediment och är naturligt fattig på grövre fraktioner. 3,0 2,0 1,0 0,3 G.detritus 1,5 F.detritus Bottenmaterial 2,8 Lera 0,5 Sand 1,0 Grus 0,5 0,5 Sten Block Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Häckelsängsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Häckelsängsbäckens skuggningsförhållanden är till stor del dåliga (Figur 7.3.3). Skuggningen är som bäst i de övre delarna. Nedströms vägen mellan Bergby och Totrs har en sammanhängande sträcka på omkring 2 km dålig, eller ingen skuggning alls (Foto 7.3.1). Mindre sträckor med dålig skuggning finns dock även i bäckens övre lopp. Den dåliga skuggningen i de nedre delarna av bäcken beror på att bäcken här rinner genom åker- och ängsmarker. Kantzoner bör släppas upp här, främst med tanke på läckage av näringsämnen från åkrarna. På vissa sträckor föreligger dessutom erosionsrisk. Kantzoner vore här ett sätt att binda jorden. Skuggningsförhållanden (längd i km) 1,4 1,5 0,8 1,6 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Häckelsängsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Häckelsängsbäckens dåliga skuggningsförhållanden och dess lerdominerade botten resulterar i en kraftig vattenvegetation. Vegetationen domineras starkt av flytbladsväxter, följt av övervattensväxter (Figur 7.3.4). Bland dessa är vass, säv och igelknopp de vanligaste. Vassen i bäckens nedre delar klipps regelbundet av bönderna i trakten för att hindra igenväxning. Det vore betydligt mer långsiktigt att anlägga en 45

48 7.3 Avrinningsområde:50000 Häckelsängsbäcken trädridå längs bäcken. Trädridån skulle minska solinstrålningen och tränga undan vassen på naturlig väg. 3,0 2,0 1,0 1,4 Övervattensv 2,2 Flytbladsv Vattenvegetation 0,1 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Häckelsängsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Häckelsängsbäcken har dåliga förutsättningar för öring. Vissa förutsättningar för lek finns (Figur 7.3.5), men försämras av dålig skuggning och brist på grus. Uppväxtbiotoper saknas helt i vattendraget Detta beror på brist på block och sten. Lekområde för öring (m 2 ) 2110 Foto Typbild av Häckelsängsbäcken. Inventeringssträcka nr 11 ( ). Sjöar i vattendraget Lössnaren är en relativt stor sjö med mycket vattenvegetation. Ett par små öar med lövskog ligger ute i sjön. I sjöns södra del finns svårframkomliga våtmarker. Järnvägen mellan Gävle och Hudiksvall går vid dess västra strand. Den enda från land fiskbara delen ligger i nordöst. En skogsväg går i närheten, öster om sjön. Det finns dock inga på kartan utmärkta stigar ner till sjön härifrån. För att förbättra tillgängligheten kan en stig anläggas från den vändplats som finns i anslutning till skogsvägen öster om sjön. Denna kan också tjäna som parkeringsplats. Dock har sjön inte några större värden för fisketurism, då naturmiljön knappast kan sägas vara vacker med en järnvägsbank längs stora delar av västra stranden. Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Häckelsängsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Omgivning Häckelsängsbäcken rinner från sjön Lössnaren genom nästan enbart ängs- och åkermark till Hamrångefjärden. En mängd diken och täckdiken går ut i bäcken. Vissa delar har lövskog eller granplanteringar på bäckens västra/ södra strand, men motsatt strand består så gott som alltid av ängsmark (Foto 7.3.1). Bäcken tangerar också utkanterna av Bergby tätort. Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. I Lössnaren finns enligt uppgift abborre, gädda och vitfisk. Gäddan har planterats ut i sjön. Vandringshinder för fisk Sju vandringshinder finns i Häckelsängsbäcken (Tabell 7.3.1). Ett av dessa är definitivt och består av en kulvert lagd under både väg och järnväg (nr 1). Kulverten är 120 meter lång med en fallhöjd på cirka 5 meter och stoppar varje försök till passage uppströms. Den kan ersättas med vanliga vägtrummor eller broar. Nyttan med detta är dock tveksam, eftersom förtjänsten av åtgärden (fri vandringsväg till Lössnaren och ett forsande parti under vägen och järnvägen) knappast överväger de kostnader åtgärden skulle medföra. 46

49 7.3 Avrinningsområde:50000 Häckelsängsbäcken Tabell Vandringshinder belägna i Häckelsängsbäcken, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr Xkoord Ykoord Lokal Typ Hinder (Öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Järnvägen, nära Lössnaren Kulvert Definitivt 5,0 Nej Järnvägen, vid idrottsplats Stensatt Tunnel Passerbart Nej Väg mot kyrkogården Vägtrumma Passerbart Nej Nordöstra vägen från Bergby Vägtrumma Passerbart Nej Sydöstra vägen från Bergby Vägtrumma Passerbart Nej Strax nedströms vägen Vägtrumma Passerbart Nej Väg mot Norrsundet Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Häckelsängsbäcken har knappast några förutsättningar att bli ett öringvatten. De åtgärder som i så fall skulle behövas skulle bli allt för kostsamma och troligen inte fungera på grund av sedimenttransport mm. Kantzoner bör dock planteras längs de sträckor där sådan saknas för att minska näringsläckage från åkermarkerna. Detta skulle även minska erosionsrisken och medföra att vassen inte behöver klippas. Det vore även önskvärt ifall bäcken kunde få meandra fritt i åtminstone delar av sitt lopp. Häckelsängsbäckens största värde ligger i att den kan fungera som lekplats för andra fiskarter än öring, som gädda, abborre och mört, speciellt om den ofta svämmar över. För att möjliggöra vandring mellan Hamrångefjärden och Lössnaren, skulle den kulvert som finns strax efter Lössnarens utlopp behöva bytas ut mot vanliga vägtrummor. för att öka tillgängligheten till sjön kan eventuellt en stig ned Lössnarens nordöstra del kunna anläggas från den vändplats som finns i anslutning till vägen på sjöns östra sida. Åtgärder i Häckelsängsbäcken eller Lössnaren är lågt prioriterade. 47

50 7.4 Avrinningsområde: Lillängesbäcken-Stickabäcken 7.4 Lillängesbäcken-Stickabäcken Koord: X: / Y: Karta över Lillängesbäcken-Stickabäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Lillängesbäcken är ett litet biflöde till Häckelsängsbäcken som avvattnar Stickasjön och dess tillrinningsområde (kallas därför även Stickabäcken). Bäcken rinner mestadels genom produktionsskogsmark, men de nedersta delarna kantas av ängs- och åkermarker. Då området är relativt flackt domineras bäcken av lugnflytande biotoper. Botten domineras av findetritus med inslag av sten och block. Skuggningsförhållandena i bäcken är relativt goda och medför låg täckning av vattenvegetation. Bäcken bedöms inte ha någon potential för öring och inga biotopvårdande åtgärder för öring rekommenderas därför. Bäcken kan dock möjligen ha värde som lekplats för annan fisk, uppvandrande från Hamrångefjärden. Ifall detta anses som värdefullt bör vandringshindren i bäcken åtgärdas genom att utrivning. Alternativt kan en mindre fisktrappa byggas vid det längst nedströms liggande definitiva hindret. Övriga definitiva eller partiella hinder bör rivas ur. 48

51 7.4 Avrinningsområde: Lillängesbäcken-Stickabäcken Strömförhållanden Lillängesbäcken domineras av lugnflytande vattenbiotoper. Svagt strömmande områden förekommer också relativt rikligt, medan de strömmande biotoperna är få. Forsar saknas helt (Figur 7.4.1). Fallhöjden är cirka 29 m över 3, 7 km. Medelbredden är 1,5 m och medeldjupet 0,5 m ,0 Lugnflytande Strömförhållanden 1,3 1,2 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,6 0,5 Strömmande 0,1 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Lillängesbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Lillängesbäcken har till stor tillfredsställande skuggningsförhållanden (Figur 7.4.3). Omkring 30 %, eller 1,2 km har dock dålig skuggning, vilket beror på ett antal hyggen och åkermarkerna nedströms Kastalen. Skuggningsförhållanden (längd i km) 1,2 1,1 1,5 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Lillängesbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Till följd av den relativt goda beskuggningen är vattenvegetationens täckning låg i Lillängesbäcken. Den vanligaste vegetationen är övervattensväxter följt av flytbladsväxter. Även undervattensväxter med hela blad förekommer, men i mycket liten utsträckning (Figur 7.4.4). Bottensubstrat Den ringa fallhöjden och de lugna strömförhållandena leder till att findetritus starkt dominerar bland bottensubstraten. Block och sten förekommer dock relativt ofta längs hela bäckens sträckning. (Figur 7.4.2). 3,0 2,0 1,0 1,0 G.detritus 2,4 F.detritus Bottenmaterial 0,6 Lera 0,2 Sand 0,6 Grus 1,1 1,1 Sten Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Lillängesbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren ,0 2,0 1,0 1,4 Övervattensv 0,7 Flytbladsv Vattenvegetation 0,2 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Lillängesbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Lillängesbäcken har få möjliga öringbiotoper. En liten areal (630 m 2 ) är dock klassad som möjlig, men ej bra ur leksynpunkt (Figur 7.4.5). Samma sträcka har klassats som möjligt även som uppväxtområde (Figur 7.4.6). 49

52 7.4 Avrinningsområde: Lillängesbäcken-Stickabäcken Som helhet kan dock bäcken anses ointressant ur öringsynpunkt. Dess största värde är troligen som lek- och uppväxtplats för andra fiskarter. Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Lillängesbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) 630 Foto Bild på Stickasjön. Motiv från utloppet ( ). Fiskfauna Uppgifter saknas. Ej lämpligt Tämligen bra 5050 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Lillängesbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Omgivning Övre delen av Lillängesbäcken omges av skogsmark, bitvis avbruten av hyggen och mindre våtmarker. Den nedre delen omges av ängs- och åkermark. Sjöar i vattendraget Stickasjön är en långsmal mindre sjö med klart vatten (Foto 7.4.1). I strandkanten finns rikligt med vass och en del säv samt sparsamt med näckrosor utanför. Dess omgivnng består främst av tallskog, men gamla hyggen med ungskog finns i norr och söder. En kraftledningsgata går längs östra stranden. En mindre skogsväg går nära sjöns norra ände. Då sjön är liten och naturmiljön omkring den är förhållandevis tråkig rekommenderas inga större åtgärder för att främja fiske i sjön. Eventuellt kan en stig anläggas från vändplatsen i anslutning till skogsvägen i norr för att förbättra tillgängligheten. Vandringshinder för fisk I Lillängesbäcken finns 10 vandringshinder för fisk. Tre av dessa är definitiva, ett är partiellt; medan resten är passerbara (Tabell 7.4.1). Det längst nedströms liggande vandringshindret (nr 6) är en damm som förr kanske använts som branddamm. Enligt muntlig uppgift från markägare muddras dammen vart 4:e år. En mindre fisktrappa kan byggas vid dammens utlopp. Alternativt kan dammen helt rivas ur. Nästa definitiva hinder (nr 5) är en vägtrumma som av någon anledning ligger i bäckfåran. Det går ingen väg ovanpå den och den bör därför tas bort. Uppströms ligger ett partiellt hinder utgjort av vägtrumman under den mindre skogsväg som går i nordostlig riktning från Kastalen (nr 3). Denna kan bytas ut mot en halvtrumma. Det längst uppströms liggande definitiva vandringshindret (nr 2) är en trädamm som av okänd anledning ligger strax söder om vägen mellan Häckelsäng och Häckelsängsfäbodarna. Då dammen saknar funktion bör den rivas ut. Eftersom Lillängesbäcken dock inte anses ha någon potential för öring och det är högst tveksamt om någon vandring av annan fisk kommer att ske mellan Hamrångefjärden och Stickasjön. 50

53 7.4 Avrinningsområde: Lillängesbäcken-Stickabäcken Tabell Vandringshinder i Lillängesbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Vid väg NO ur Häckelsäng Trumma Passerbart Nej Strax söder om samma väg Damm av trä Definitivt 0,3 Nej Vägen NO från Kastalen Trumma Partiellt 0,1 Nej Norr om Totra Trumma Passerbart Nej Totra Trumma, utan väg Definitivt Nej Totra Damm Definitivt 0,5 Nej Totra Trumma Passerbart Nej Totra Trumma Passerbart Nej Totra Trumma Passerbart Nej Totra Fördämning Passerbart 0,1 Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Då Lillängesbäcken har ringa värde som öringbiotop rekommenderas inga biotopvårdande åtgärder. För att öka tillgängligheten till Stickasjön kan dock en stig anläggas från vändplatsen vid skogsbilvägen norrost om sjön. 51

54 7.5 Avrinningsområde: Hedbäcken 7.5 Hedbäcken Koord: X: / Y: Karta över Hedbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Hedbäcken är en liten bäck som mynnar i sjön Lössnaren och kan på så sätt sägas vara Häckelsängsbäckens källflöde. Bäcken rinner mestadels genom produktionsskogsmark som bitvis är kalhuggen ända in till bäckfåran. Strömförhållandena i bäcken domineras av strömmande biotoper till följd av bäckens relativt branta lutning. Botten domineras av sten- och blockbotten med inslag av findetritus. Den relativt dåliga beskuggningen till trots är vattenvegetationens täthet relativt låg. Bäckens ringa storlek gör att den inte har någon potential varken för öring eller annan fisk. Inga biotopvårdande åtgärder kan därför rekommenderas i bäcken. 52

55 7.5 Avrinningsområde: Hedbäcken Strömförhållanden Större delen av Hedbäcken består av strömmande biotoper (Figur 7.5.1). Lugnflytande förhållanden dominerar dock i omkring 40% av bäckens längd. Svagt strömmande och forsande partier ligger spridda främst bland de strömmande sträckorna, men även bland de lugnflytande. Fallhöjden är cirka 23 m över hela bäckens lopp, dock cirka 15 m över de 1,7 km långa inventerade sträckorna. Bäckens medelbredd är omkring 1 m och dess medeldjup 0,4 m ,1 0,6 Lugnflytande Strömförhållanden 1,2 Svagt strömmande Längdviktat medel 2,4 1,1 Strömmande 0,4 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Hedbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Hedbäckens fallhöjd och strömförhållanden gör att de vanligaste bottensubstraten är sten och block. Även findetritus förekommer dock relativt frekvent i bäcken (Figur 7.5.2), framför allt i de översta och de nedersta delarna, där bäcken är lugnflytande. 3,0 2,0 1,0 1,0 G.detritus 1,7 F.detritus Bottenmaterial 0,5 Lera 1,1 1,0 Sand Grus 1,9 Sten 1,7 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Hedbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Skuggningen av Hedbäcken är till stor del mindre bra eller dålig, vilket till stor del beror på en granplantering där kantzon helt saknas längs bäcken. Drygt 40% skuggas dock bra (Figur 7.5.3). Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,2 0,8 0,7 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Hedbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen är sparsam i Hedbäcken. Vanligast bland vegetationen som ändå förekommer i ån är övervattensväxter följt av flytbladsväxter och undervattensväxter med hela blad (Figur 7.5.4). 3,0 2,0 1,0 0,9 Övervattensv Vattenvegetation 0,3 0,3 Flytbladsv Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Hedbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Hedbäcken saknar helt lämpliga lekområden för öring. En liten areal (630 m 2 ) har dock klassats som möjligt uppväxtområde (Figur 7.5.5). 53

56 7.5 Avrinningsområde: Hedbäcken Uppväxtområde för öring (m 2 ) 325 beskuggning av bäcken. Även där bäcken rinner genom hyggen är trädridån tillfredsställande, förutom vid den allra längst nedströms liggande sträckan. Ej lämpligt Tämligen bra 1565 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Hedbäcken. I stort kan bäcken dock anses ointressant för öring. Därmed inte sagt att bäcken saknar värden helt. Små bäckar som Hedbäcken är mycket viktiga för insekter och på så sätt även av mycket stor vikt för hela ekosystemet i skogen. Omgivning De övre delarna av Hedbäcken omges av ung granskog, medan de nedersta delarna omges av kalhyggen. Trädridån längs bäcken är till stor del tät eller intermediär vilket leder till ganska bra Fiskfauna Uppgifter saknas. Vandringshinder för fisk I Hedbäcken finns 3 vandringshinder för fisk, varav två är partiella och ett är passerbart för öring (Tabell 7.5.1). Eftersom bäcken i stort sett saknar värde för fiskbestånd är det dock ej motiverat att åtgärda dessa. Sammanställning av åtgärdsförslag Då Hedbäcken i stort saknar värde för fisk rekommenderas inga åtgärder i bäcken. Tabell Vandringshinder i Hedbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Skogsvägen O E4 Vägtrumma Partiellt 0,1 Nej Vägen mot Axmar Vägtrumma Partiellt 0,2 Nej Mindre väg S om Axmarvägen Vägtrumma Passerbart Nej 54

57 7.6 Avrinningsområde:50000 Laxöringebäcken-Storvadbäcken 7.6 Laxöringebäcken-Storvadbäcken Koord: X: / Y: Karta över Laxöringebäcken-Storvadbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Laxöringebäcken (också kallad Storvadbäcken) rinner upp i två områden; dels ur dikningar i Spångmuren, dels ur området strax öster om Örntjärnen. Bäcken för ett främst svagt strömmande till strömmande lopp som avbryts av många småfall med mellanliggande mindre höljor ända ner till åkermarkerna nedströms Storvadsbro där den istället blir lugnflytande innan sammanflödet med Hamrångeån. Bottensubstratet består till stor del av grövre minerogena material som sten, grus och block med inslag av sand i den övre delen och findetritus i den nedre. Bäcken har god skuggning i mer än hälften av sin längd. Områden med sämre skuggning är två hyggen och en äng i övre delen samt åkermarken. Kantzoner bör anläggas i dessa områden. Bäckens fåra är ofta kraftigt rensad och utrensat grövre material bör läggas tillbaka i fåran. Två definitiva vandringshinder finns, båda dessa saknar funktion idag och kan troligen tas bort utan vidare problem. Bäcken har stora möjligheter att bli ett mycket bra reproduktions- och uppväxtområde för öring i Hamrångeån och Hamrångefjärden. Under 2001 skedde ett läckage ner i bäcken av lakvatten från ett av Stora Enso:s timmerupplag, vilket orsakade massförekomst av smutsvattensvamp. Denna täcker numera stora delar av bäckens botten, vilket förstör alla möjligheter för ett fiskbestånd i bäcken. Innan några som helst andra åtgärder vidtas måste bäcken saneras. I Laxöringebäcken fanns innan föroreningen ett bestånd av bäckröding. Ifall återintroduction av laxfisk blir aktuellt bör öring från Lillån eller Hamrångeån användas istället för bäckröding. 55

58 7.6 Avrinningsområde:50000 Laxöringebäcken-Storvadbäcken Strömförhållanden Laxöringebäcken har en fallhöjd på cirka 60 m över 4,3 km. Fallhöjden avspeglas i strömförhållandena, som har ett mestadels svagt strömmande till strömmande lopp (Figur 7.6.1). De lugnflytande sträckor som finns är höljor insprängda i strömmande partier, lugnvatten vid dammar och en omkring 700 m lång sträcka genom åkermarkerna strax uppströms mynningen i Hamrångeån. Forsande partier finns vid de många småfallen i bäckens övre delar. Vattendragets medelbredd är 1,25 m och dess medeldjup 0,4 m. 3,0 2,0 1,0 0,3 G.detritus 1,3 F.detritus Bottenmaterial 0,4 Lera 2,0 Sand 1,5 Grus 1,9 Sten 1,5 Block Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Laxöringebäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren ,7 Lugnflytande Strömförhållanden 1,8 1,9 Svagt strömmande Längdviktat medel 1,4 1,7 Strömmande 0,5 Forsande 0,1 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Laxöringebäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Bottenmaterialet följer samma mönster som strömförhållandena gör. Grövre material dominerar stort i loppet ovan åkermarken för att sedan ersättas av finare i samband med denna (Figur 7.6.2). Fåran är delvis utsprängd och rensad. I dessa partier bör block och sten återplaceras i bäcken. Efter inventeringen har dock delar av bäcken förorenats under 2001 av lakvatten från ett timmerupplag. Där lakvattnet runnit finns nu massförekomster av smutsvattensvamp som täcker bottnen. Ansvarigt företag har lovat hjälpa till med återställning av vattendraget. Skuggningsförhållanden Beskuggningen är till stor del bra i Laxöringebäcken (då 55% eller 2,4 av totalt 4,3 km är klassat som bra skuggad Figur 7.6.3). Beskuggningen blir dock betydligt sämre vid åkermarken. Det finns även två hyggen och ett parti ängsmark i trakten av Långhedsmuren med dåliga kantzoner. Kantzoner bör släppas upp eller planteras. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,9 0,2 0,9 2,4 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Laxöringebäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation De goda skuggningsförhållandena medför att vattenvegetation i Laxöringebäcken är relativt sparsam. Där sådan finns består den av näckmossa i samband med de mer skuggade delarna. Där skuggningen är sämre finns istället en blandning av övervattensväxter, flytbladsväxter och undervattensväxter med hela blad. 56

59 7.6 Avrinningsområde:50000 Laxöringebäcken-Storvadbäcken 3,0 2,0 1,0 0,9 Övervattensv 0,4 Flytbladsv Vattenvegetation 0,7 Uv hela blad 0,1 4 Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,9 Fontinalis 0,1 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Laxöringebäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren I första hand bör vandringshindren åtgärdas samt block och sten placeras tillbaka i fåran. Även plantering av kantzoner behövs där sådana saknas. Med dessa åtgärder skulle över 3000 m 2 mycket fina uppväxtbiotoper kunna återskapas. I andra hand kan utläggning av lekgrus komma ifråga. Ett villkor för att några som helst andra åtgärder skall kunna fungera är dock att smutsvattensvampen och föroreningen som ligger bakom massförekomsten av denna försvinner. Före föroreningen fanns det ett bestånd av bäckröding i bäcken. Detta bör istället ersättas av öring om någon ny inplantering skall ske. Öringbiotoper Arealen som klassats som bra till mycket bra för öringlek och uppväxt är liten, endast 140 respektive 150 m 2 (Figur och 7.6.6) (Foto 7.6.1). Den största anledningen till detta är främst att bäcken blivit rensad långa sträckor samt brist på skuggning. Dessutom saknas grus på många i övrigt fina sträckor. Lekområde för öring (m 2 ) Foto Den enda sträckan som klassats som bra till mycket bra ur leksynpunkt för öring. Inventeringssträcka nr 9 ( ). I dagsläget kan Laxöringebäcken teoretiskt producera omkring 150 smolt/ år, om smutsvattensvampen försvinner. Ifall föreslagna åtgärder genomförs ökar produktionen till över 500 smolt/ år. Ej lämpligt Tämligen bra 1787 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Laxöringebäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Laxöringebäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Omgivning Laxöringebäckens omgivning består i allra översta delen av barrskog som bitvis avbryts av hyggen. Strax före väg 303 ersätts barrskogen med lövskog. Efter E4 och Storvadsbro följer tomt- och åkermark. Knappt någon våtmark finns kring bäcken, där sådan finns är den skogsklädd. Fiskfauna Andra uppgifter om fiskfauna förutom förekomst av bäckröding saknas. Vandringshinder för fisk Totalt finns 14 vandringshinder i Laxöringebäcken, varav ett är partiellt och två är definitiva (Tabell 7.6.1). Det partiella vandringshindret (vandringshinder nr 12) kan eventuellt vara definitivt vid lägre vattenstånd och bör bytas till 57

60 7.6 Avrinningsområde:50000 Laxöringebäcken-Storvadbäcken en trumma med större diameter eller en halvtrumma. Vandringshinder nr 11 utgörs av en privat damm för att skapa en vattenspegel (Foto 7.6.2). Denna är byggd utan tillstånd och bör rivas ut. Längre upp i vattendraget ligger en större damm (en gammal branddamm, vandringshinder nr 3) (Foto 7.6.3). Då denna damm troligan saknar funktion idag bör den rivas ut. Foto Vandringshinder nr 11 med en fallhöjd på 0,3 m ( ). Foto Vandringshinder nr 3 med en fallhöjd på 1,5 m ( ). Tabell Vandringshinder som är belägna i Laxöringebäcken, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr Xkoord Ykoord Lokal Typ Hinder (Öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Sydväst om Sockenhällarna Vägtrumma Passerbart Nej Väg norrut från Långhedsmyran Vägtrumma Passerbart Nej Damm vid väg 303 Damm Definitivt 1,5 Nej Skogsvägen söder om väg 303 Vägtrumma Passerbart Nej E4 Trumma Passerbart Nej Hagsta krogs avfart Vägtrumma Passerbart Nej Storvadsbro Vägtrumma Passerbart Nej Storvadsbro Dammrest av trä Passerbart 0,2 Nej Ridväg i Storvadsbro Vägtrumma Passerbart Nej Storvadsbro Vägtrumma Passerbart Nej Storvadsbro Damm Definitivt 0,3 Nej Storvadsbro Vägtrumma Partiellt 0,2 Nej Gamla E4. Vägtrumma Passerbart Nej Strax uppströms mynningen Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Ett absolut krav för ytterligare åtgärder i någon form är att den smutsvattensvamp i bäcken försvinner. Sedan bör de två definitiva vandringshindren tas bort för att ge möjlighet för fisken att nå befintliga lek- och uppväxtbiotoper längre uppströms. Vidare bör det grövre material som i vissa sträckor rensats ur fåran läggas tillbaka. Kantzoner bör släppas upp eller planteras i de sträckor där skuggningen är dålig. Utläggning av lekgrus kan även vara nödvändigt i vissa delar av bäcken, men behöver inte göras förrän övriga återställningar gett resultat. Slutligen kan återintroduktion av öring ske, förslagsvis genom flyttning av yngel från Lillån eller Hamrångeån. I det fall smutsvattensvampen försvinner får det anses som mycket högt prioriterat att utföra åtgärder i vattendraget eftersom det har mycket fina biotoper potential att utgöra ett viktig lekoch uppväxtområde för ett öringbestånd i Hamrångeån och Hamrångefjärden. 58

61 7.7 Avrinningsområde:50000 Lillån 7.7 Lillån Koord: X: / Y: Karta över Lillån (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Lillån är ett av Hamrångeåns finaste biflöden. Ån börjar där Läxbäcken och Örntjärnsbäcken flödar samman och utgörs främst av svagt strömmande till strömmade biotoper. Fallhöjden är cirka 55 m över 6,1 km. Bottensubstraten domineras av grövre minerogena material. Vattendraget är starkt påverkat av rensningar i mer än hälften av sitt lopp. Skuggningen får anses som ganska dålig i en stor del av sträckningen till följd av ett antal hyggen och en kraftledningsgata. Trots dålig skuggning är vattenvegetationen förhållandevis sparsam. Omgivningen längs ån utgörs främst av produktionsskog med inslag av våtmarker. Lillån har stora möjligheter som öringbiotop ur alla hänseenden och åtgärder i form av utrivning av vandringshinder, plantering av kantzoner och utläggning av block är va högsta prioritet. Dessutom rekommenderas en utredning av behovet av kalkning av vattensystemet då ph visat sig ligga lågt och sjön Läxen längre uppströms visat sig sakna yngre mört. 59

62 7.7 Avrinningsområde:50000 Lillån Strömförhållanden Lillån faller cirka 55 meter över 6,1 kilometer och domineras av svagt strömmande och strömmande biotoper, med en del forsande partier (Figur 7.7.1). Endast 15 % eller 900 m är lugnflytande. Vattendragets medelbredd är 2,9 m och medeldjupet 0,7 m ,8 0,9 Lugnflytande Strömförhållanden 1,4 2,0 Svagt strömmande Längdviktat medel 1,5 2,4 Strömmande 0,8 Forsande 0,6 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Lillån. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Substratfördelningen i Lillån domineras av grövre material som grus, sten och block (Figur 7.7.2). Stor del av ån är dock rensad i varierande grad (62 %). För att skapa bättre uppväxtförhållanden och ståndsplatser bör det utrensade materialet åter placeras i fåran. Till vissa partier kan det vara motiverat att transportera nytt block- eller stenmaterial eftersom. De sträckor där detta kan vara motiverat med avseende på tillgänglighet för maskiner har en sammanlagd längd av cirka 900 m och ligger mellan E4 och utloppet i Hamrångeån. 3,0 2,0 1,0 0,4 G.detritus 0,8 F.detritus Bottenmaterial 0,7 Lera 1,2 Sand 1,6 Grus 1,9 Sten 1,8 Block 0,1 Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Lillån. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Lillån skuggas relativt dåligt. Endast 0,6 km av bäcken är klassad som bra skuggad (Figur 7.7.3). Den dåliga skuggninen beror främst på naturliga omständigheter som omgivande våtmarker. Övriga sträckor med dålig skuggning är hyggen och ängsmarker. Vid hyggena är ungskog på väg upp, vilken bör bevaras. Vid ängsmarkerna norr om Högbo och nedströms liggande åkermarker bör kantzon planteras. Skuggningsförhållanden (längd i km) 1,1 1,7 2,7 0,6 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Lillån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Lillåns skuggningsförhållanden slår igenom i vattenvegetationens fördelning (Figur 7.7.4). På grund av åns i allmänhet grova substrat och snabba vattenflöde är förekomsterna av övervattensväxter och flytbladsväxter ändå inte särskilt stor även om det är dessa som dominerar. 60

63 7.7 Avrinningsområde:50000 Lillån 3,0 2,0 1,0 1,1 Övervattensv 0,6 Flytbladsv Vattenvegetation 0,1 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,1 0,1 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Lillån. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper I Lillån finns inga sträckor som klassats som bra till mycket bra med avseende på lek- och uppväxt för öring (Figur och 7.7.6). Detta beror till stor del på att bäcken är rensad och att kantzon saknas. Stora arealer skulle dock i stort sett bli perfekta ifall återställningar genomförs. Lekområde för öring (m 2 ) Ståndplatsområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Lillån. Data från inventeringar gjorda sommaren Att notera är att inte en enda sträcka i Lillån är att betrakta som olämpligt ur ståndplatssynpunkt samt att hela 1000 m 2 får högsta klassificering (Figur 7.7.7). Eftersom vandringshinder under en längre tid isolerat fisken i bäcken är det mycket sannolikt att det är tillgången på ståndplatser som gjort att öringen ändå finns kvar i bäcken. Ifall alla definitiva vandringshinder åtgärdas kan Lillån teoretiskt producera cirka 480 smolt/ år. Om även biotopvårdande åtgärder utförs ökar produktionen till omkring 2000 smolt/ år Ej lämpligt Tämligen bra 4105 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Lillån. Data från inventeringar gjorda sommaren Omgivning Lillån rinner till största delen genom tallskog med lövinslag bitvis avbruten av våtmarker (Foto 7.7.1). Tre mindre vattendrag rinner här ut i ån. Längs drygt 1 km av åns lopp ligger en kraftledningsgata som gör att skuggningen i de närmaste är obefintlig. Nedströms E4 följer omväxlande gran- lövskog och tomtmark innan åkermark vidtar längre ner mot mynningen i Hamrångeån. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Lillån. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Typbild av Lillån. Inventeringssträcka nr 10 ( ). 61

64 7.7 Avrinningsområde:50000 Lillån Vid ph-provtagning under elfiske hösten 2001 visade sig Lillån ha ett lågt ph mellan 5,75 och 5,89. Även sjön Läxen uppvisade tecken på försurning då yngre mört helt saknades under provfiske sommaren ph-värdet är ännu inte så lågt att reproduktionen störs för öringen, men kalkning av Lillån och uppströms liggande vatten bör utredas. Sjöar i vattendraget I Lillån finns en sträcka som möjligen kan kallas för sjö. Vattensamlingen kallas för Plotten och är numera nästan helt igenväxt och fritt vatten finns bara i en fåra tvärs igenom våtmarken (Foto 7.7.2). I utloppet finns en fördämning som en gång tjänat som sjöreglering för Plotten. Den utgör troligen inget vandringshinder för öring och bör därför inte åtgärdas, åtminstone inte i ett första skede. Foto Foto av den f.d. sjön Plotten i Lillån. Inventeringssträcka nr 12 ( ). Fiskfauna Vid elfiske 2001 fångades öring och gädda. Abborre, mört, gers, sutare fångades vid provfiske i den uppströms liggande sjön Läxen. Även ål och lake finns i uppströms liggande sjöar enligt äldre uppgifter. Vandringshinder för fisk Totalt finns tio vandringshinder, fyra av dem är definitiva (Tabell 7.7.1). Vid inventeringen stod ingen egentlig förklaring att finna till dessa fördämningars funktion. Det är mycket olyckligt att vandringshindren finns eftersom Lillån vid elfiske visat sig ha en reproducerande öringstam och vattendraget även uppströms dessa har goda förutsättningar att utgöra viktiga lek- och uppväxtplats för öring. Att riva ur vandringshindren, alternativt bygga fisktrappor eller omlöp har högsta prioritet i fortsatt fiskevårdsarbetet i Hamrångeåns vattensystem. Sammanställning av åtgärdsförslag Då Lillån hyser ett större reproducerande öringbestånd bör åtgärder i vattendraget ha mycket hög prioritet. Block bör läggas tillbaka i fåran på de sträckor som är rensade. Eventuellt kan även block och sten transporteras dit på ett antal sträckor där material uppenbarligen förut forslats bort eller blivit så övervuxet att det inte längre syns. Kantzoner bör planteras eller tillåtas växa upp på de sträckor med dålig skuggning som inte består av våtmarker. Lillåns låga ph-värde motiverar ytterligare undersökningar i form av bottenfaunastudie eller upprepade regelbundna provtagningar för att utröna behov av kalkning. Samtliga definitiva vandringshinder i Lillån bör rivas ut, då de i dagens läge troligen inte fyller någon funktion. Ifall problem uppstår vid utrivning kan fisktrappor eller omlöp byggas Tabell Vandringshinder belägna i Lillån, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr Xkoord Ykoord Lokal Typ Hinder (Öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Vid kraftledning söder om väg 303 Vägtrumma Passerbart Nej Vid kraftledning norr om väg 303 Dubbeltrumma Passerbart Nej Plottens utlopp Damm Partiellt 0,3 Nej Skogsvägen V E4 Vägtrumma Passerbart Nej E4 Vägtrumma Passerbart Nej Mellan Norrbacka och Hagsta Damm Definitivt 0,4 Nej Strax söder om hinder nr 6 Damm Definitivt 0,5 Nej Nedströms väg vid Högbo Betongdamm Definitivt 1,0 Nej Högbo kyrka Betongdamm Definitivt 0,7 Nej Bergbyvägen Vägtrumma Passerbart Nej 62

65 7.8 Avrinningsområde:50000 Örntjärnsbäcken och Björkbäcken 7.8 Örntjärnsbäcken och Björkbäcken Koord: X: / Y: Karta över Örntjärnsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Örntjärnsbäcken är ett av Lillåns källflöden och har sin början i Örntjärnen. Björkbäcken är den bäck som rinner till Örntjärnen. I Björkbäcken inventerades endast de nedersta 350 metrarna eftersom den i allt väsentligt visade sig vara föga intressant för fiskevården. Bäcken berörs därför endast översiktligt i texten. Strömförhållandena i Örntjärnsbäcken är huvudsakligen svagt strömmande till strömmande. Bottensubstratet består av grus, sten och block, utom i våtmarksområden där istället findetritus dominerar. Skuggningsförhållandena är i allmänhet bra, undantaget ett hygge där trädridå saknas utmed vattendraget. Fåran är bitvis rensad och där block och sten finns upplagt bör detta material läggas tillbaka, samt dessutom spridas ut i övriga delar av bäcken. Den längst nedströms liggande vägtrumman bör bytas ut till en trumma med större diameter eller halvtrumma. I Björkbäcken rekommenderas inga åtgärder. Örntjärnen och dess omkringliggande våtmarker har mycket höga naturvärden. 63

66 7.8 Avrinningsområde:50000 Örntjärnsbäcken och Björkbäcken Strömförhållanden På sin väg från Örntjärnen till Lillån faller Örntjärnsbäcken cirka 10 m över 2,1 km. Huvuddelen av bäcken är svagt strömmande till strömmande (Figur 7.8.1). I bäcken förekommer även mindre forsande biotoper i form av strömnackar. Björkbäcken är huvudsakligen lugnflytande till svagt strömmande. Vattendragets medelbredd är 1,5 m och dess medeldjup 0,5 m ,7 0,4 Strömförhållanden 2,0 1,2 1,4 0,6 Lugnflytande Svagt Strömmande strömmande Längdviktat medel 0,5 Forsande Längd med dominans (km) Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Örntjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren ,0 2,0 1,0 0,7 G.detritus 1,3 F.detritus Bottenmaterial Lera 0,4 Sand 1,5 Grus 1,9 Sten 1,5 Block Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Örntjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Största delen av bäcken har mindre bra till bra skuggning (Figur 7.8.3). Områden med dålig skuggning är våtmarken norr om Örntjärnen och ett kalhygge ost om Svarttjärnen. Vid kalhygget bör kantzon släppas upp. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,1 0,6 0,6 0,9 Bottensubstrat Större delen av bottensubstratet i Örntjärnsbäcken består av grus, sten och block (Figur 7.8.3). Findetritus dominerar dock strax nedströms sjöutloppet och där bäcken tangerar våtmarksområdet öster om Svarttjärnen. Drygt hälften av vattendraget bär spår efter rensning i varierande grad och upplagd sten finns i allmänhet i omedelbar anslutning till bäckfåran. Dessa block och stenar bör återföras till bäcken. De flesta sträckor där detta bör ske är förhållandevis lättillgängliga även med maskin, och block och sten kan därför spridas ut över större sträckor, om detta anses nödvändigt. 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Örntjärnsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Örntjärnsbäckens vattenvegetation består till största delen av övervattens- och amfibiska växter beroende på våtmarken norr om Örntjärnen (Figur 7.8.4). Där skuggningen blir bättre och substratet grövre, dominerar istället näckmossa. 64

67 7.8 Avrinningsområde:50000 Örntjärnsbäcken och Björkbäcken 3,0 2,0 1,0 1,7 Övervattensv Vattenvegetation 0,2 0,2 Flytbladsv Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 1,0 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Örntjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Stora delar av Örntjärnsbäcken har goda öringbiotoper med avseende på både lek- och uppväxtmiljö. Endast 600 respektive 550 m 2 bedöms som ej lämpligt av totalt 3070 m 2 (Figur och 7.8.6). Värdena är även liknande för ståndplatsbiotoper. Örntjärnsbäcken får därmed anses som ett mycket värdefullt biflöde till Lillån. Lekområde för öring (m 2 ) I dagsläget kan Örntjärnsbäcken teoretiskt producera cirka 170 smolt/ år. Ifall rekommenderade åtgärder genomförs ökar produktionen till omkring 370 smolt/ år. Omgivning Örntjärnsbäcken har sin början i Örntjärnen med dess omgivande våtmarker. Bäcken rinner sedan vidare från våtmarkerna genom främst barrskog, avbruten på ett ställe med ett kalhygge. Sammanflödet med Läxbäcken sker strax öster om skogsvägskorsningen söder om väg 303. Sjöar i vattendraget Örntjärnen är en mindre sjö omgiven av skogsbevuxen våtmark (Foto 7.8.1). Vattenvegetationen i sjön är sparsam och utgörs av vit näckros, sjöfräken samt lite vass. Längs större delen av sjön ligger band av gungfly, vilket gör att stränderna är mycket otillgängliga. Möjligen skulle spångar kunna läggas ut längs sjön. Våtmarksområdet kring Örntjärnen ingår i Skvalmurens våtmarkskomplex, med höga naturvärden. Skvalmuren är ett klass 3-område med geologiska och hydrologiska värden, där den norra delen är helt opåverkad av dikning. Åtgärder i detta område kräver stor försiktighet och hänsyn till både flora och fauna. De diken som finns i södra delen av Skvalmuren kan läggas igen, men åtgärden bör inte prioriteras särskilt högt inom fiskevårdsarbetet, då Örntjärnsbäcken inte blev torrlagd ens under den torra sommaren Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Örntjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) Foto Bild över Örntjärnen. Motiv från Björkbäckens mynning i sjön ( ). Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Örntjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. I Örntjärnen finns enligt uppgift öring, gädda, abborre och lake. 65

68 7.8 Avrinningsområde:50000 Örntjärnsbäcken och Björkbäcken Vandringshinder för fisk Örntjärnsbäcken har två vandringshinder, vilka båda är passerbara och utgörs av vägtrummor (Tabell 7.8.1). Björkbäcken har en trumma, i starten av de inventerade sträckorna. Då trummorna är passerbara krävs inga åtgärder utom möjligen byte till en halvtrumma i det längst nedströms liggande vandringshindret. Tabell Vandringshinder belägna i Örntjärnsbäcken, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr Xkoord Ykoord Lokal Typ Hinder (Öring) Höjd (m) Fiskväg Vid skogsvägen Vägtrumma Passerbart Nej Vid skogsvägen Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Innan några andra åtgärder utförs, bör bäcken elfiskas för att utröna ifall öring från Lillån vandrar upp i bäcken. Örntjärnsbäckens rensade områden bör därefter åtgärdas genom att block och sten återförs till fåran. Om möjligt kan det material som finns tillgängligt även spridas ut över större områden än de från början kom från. Kantzoner bör släppas upp där bäcken rinner genom hyggen. Möjligen kan behov finnas att byta ut den längst nedströms liggande vägtrumman mot en halvtrumma eller en trumma med större diameter. Åtgärder i Örntjärnsbäcken bör ha hög prioritet eftersom det är ett av källflödena till Lillån. 66

69 7.9 Avrinningsområde:50000 Läxbäcken 7.9 Läxbäcken Koord: X: / Y: Karta över Läxbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Läxbäcken har sin början i sjön Läxen och är ett av Lillåns största tillflöden. Bäcken har i huvuddelen av sin sträckning ett omväxlande lopp med svagt strömmande till strömmande biotoper. Bottensubstraten är relativt jämnt fördelade över samtliga fraktioner utom hällar. Skuggningsförhållandena är mestadels dåliga. Vattenvegetationen är sparsam och består främst av amfibiska växter eller flytbladsväxtlighet. Läxbäcken har en stor andel möjliga biotoper för öringlek, men mindre uppväxtbiotoper. Det finns dock gott om ståndplatser i vattendraget. Den mest angelägna åtgärden är att förbättra skuggningen i bäcken. Vidare kan uppväxtbiotoperna förbättras genom att block och sten eller alternativt död ved läggs i fåran. Regleringsdammen vid Läxens utlopp kan ersättas av en en stentröskel som möjliggör fri fiskvandring för öring. För att öka tillgängligheten till sjön Läxen kan även en rastplats anläggas i anslutning till väg

70 7.9 Avrinningsområde:50000 Läxbäcken Strömförhållanden Svagt strömmande och strömmande vatten utgör huvuddelen av Läxbäckens flöde (Figur 7.9.1). Fallhöjden är cirka 7 m över 1,65 km, med ett omväxlande lopp där de strömmande partierna avbryts av kortare lugnflytande myrområden. Även forsande mindre partier i form av nackar finns i bäcken. Vattendragets medelbredd är 1,5 m och dess medeldjup 0,7 m ,4 0,2 Lugnflytande Strömförhållanden 2,4 1,0 Svagt strömmande Längdviktat medel 1,5 0,4 Strömmande 0,4 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Läxbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Läxbäckens omväxlande lopp ger en förhållandevis jämn fördelning av olika bottensubstrat, med en liten övervikt för minerogent material av sandstorlek och större (Figur 7.9.2). Läxbäcken är nästan helt opåverkad av rensning utom där den rinner under vägarna i närheten av vägkorsningen av skogsvägarna söder om väg ,0 2,0 1,0 1,5 G.detritus 1,0 F.detritus Bottenmaterial 1,1 Lera 2,1 Sand 1,8 Grus 1,9 Sten 1,7 Block Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Läxbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Största delen av Läxbäcken har ingen eller dålig skuggning (Figur 7.9.3). Endast 0,4 av totalt 1,7 km har bra skuggning. Detta beror på att fåran ofta omges av ett mindre parti våtmark eller hyggen med avverkade kantzoner. Där möjlighet finns bör kantzoner tillåtas att växa upp och sedan sparas vid framtida avverkning. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,2 1,0 0,1 0,4 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Läxbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Läxbäckens vattenvegetation är i allmänhet sparsam. Den består till största delen av övervattenslevande och amfibiska växter samt flytbladsväxter (Figur 7.9.4). Under inventeringen 2000 var dock vattenståndet mycket högt och förekomster av övrig vegetation svår att undersöka. Troligen finns bland annat näckmossa i högre grad än vad som ses i diagrammet. 3,0 2,0 1,0 0,9 0,8 Övervattensv Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Läxbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Läxbäcken har stora möjliga biotoper för öringlek med en areal på över 2100 m 2 (Figur 7.9.5). Inga områden är dock bra eller mycket bra, främst beroende på den dåliga skuggningen. Arean uppväxtområden är dock mindre, drygt 68

71 7.9 Avrinningsområde:50000 Läxbäcken 900 m 2 (Figur 7.9.6). Eventuellt kan nytt material i form av block och sten föras dit, alternativt kan uppväxtområden skapas med hjälp av att död ved läggs fast i fåran. Detta kan utföras med hjälp av maskin då bäcken ofta ligger lättillgängligt till. Gott om höljor gör dock att många goda ståndplatsbiotoper finns i vattendraget, med en areal av sammanlagt drygt 2500 m 2 (Figur 7.9.7). I dagsläget kan Läxbäcken teoretiskt producera cirka 50 smolt/ år. Vid utförda åtgärder stiger siffran till omkring 290 smolt/ år. Lekområde för öring (m 2 ) 708 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Läxbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) 500 Omgivning Vid sjön Läxen ligger stora partier våtmark. Längs med vattendraget finns vanligtvis en smal sträng våtmark med utanförliggande tallskog. Läxbäcken tangerar i slutet Skvalmurens klass 3- område för naturvård. Väg 303 går norr om bäcken och en skogsväg på södra sidan. Läxbäcken och Örntjärnsbäcken bildar tillsammans Lillån. Sjöar i vattendraget Läxen är en grund näringsfattig sjö med blockrik botten (Foto 7.9.1). Runt denna ligger våtmarker utom i sjöns östra delar. Många små holmar ligger ute i sjön. Ett fritidshus finns vid sjöns norra sida. Väg 303 går i närheten av denna, där även en parkeringsplats finns. Vid denna kan eventuellt en rastplats anläggas. Sjön i övrigt är inte speciellt intressant för fiske, annat än genom sin lättillgänglighet och bör inte ha någon högre prioritering inom fiskevårdsarbetet i kommunen. Läxen provfiskades under Fångsten bestod vid detta tillfälle av gädda, abborre, gers, mört och sutare. Sjön befanns dock sakna yngre mört, vilket tyder på sura förhållanden. Sjön har enligt muntliga uppgifter förut varit ett bra kräftvatten, men kräftorna är numera försvunna. Om detta beror på försurning eller om detta hänger ihop med den sjukdom som plågat kräftbeståndet i Hamrångeån går dock inte att säga. Kalkningsinsatser bör därför utredas Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Läxbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Ståndplatsområde för öring (m 2 ) Foto Sjön Läxen. Motiv från sjöns utlopp ( ). Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Läxbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. Angående Läxen finns förutom gädda, abborre, gers, mört och sutare även äldre uppgifter om förekomst av öring, lake och ål. 69

72 7.9 Avrinningsområde:50000 Läxbäcken Vandringshinder för fisk 4 vandringshinder finns i Läxbäcken. Ett av dessa är partiellt och utgörs är en sjöreglerande fördämning bestående av ett betongfundament med hållare av metall för plankor (Foto 7.9.2). Fördämningen var vid inventeringstillfället 0,3 m hög och är därför ett partiellt hinder, men kan lätt regleras upp till högre fallhöjd. Då varken Läxen eller uppströms liggande vattendrag har några större intressen som öringbiotoper är det inte nödvändigt att riva ur dammen. Dammen kan dock ersättas av en tröskel av block och sten som möjliggör fri fiskvandring för öring utan att det ska behöva påverka Läxens vattenstånd. Foto Läxens utlopp med sjöreglerande fördämning, Vandringshinder nr 1 ( ). De tre resterande vandringshindren utgörs alla av passerbara vägtrummor Tabell Vandringshinder belägna i Läxbäcken, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr Xkoord Ykoord Lokal Typ Hinder (Öring) Höjd (m) Fiskväg Läxens utlopp Betongdamm Partiellt 0,3 Nej Vid vägkrysset söder om väg 303 Vägtrumma Passerbart Nej Vid vägkrysset söder om väg 303 Vägtrumma Passerbart Nej Vid vägkrysset söder om väg 303 Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Den högst prioriterade åtgärden i Läxbäcken är att förbättra skuggningen i vattendraget genom att låta kantzoner växa upp. Vidare kan uppväxtbiotoperna förbättras genom antingen utläggning sten, block och död ved i fåran. Fördämningen i Läxens utlopp bör bytas ut mot en tröskel av block och sten. För att öka tillgängligheten till sjön kan även en rastplats anläggas i anslutning till väg 303. Tecken finns på att Läxen och nedanförliggande vattendrag är försurade. Eventuella kalkningsinsatser bör därför utredas. 70

73 7.10 Avrinningsområde:50000 Måstjärnsbäcken 7.10 Måstjärnsbäcken Koord: X: / Y: Karta över Måstjärnsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Måstjärnsbäcken rinner från sjön Måsen till Måstjärnen och sedan vidare till mynningen i sjön Läxen. Huvuddelen av vattendraget är lugnflytande. Ett forsande parti finns dock strax nedströms utloppet ur Måsen. Bottensubstratet domineras av findetritus, följt av lera och grovdetritus. Skuggningen är i allmänhet dålig till följd av våtmarkerna längs bäcken. Vattenvegetationen i bäcken är relativt riklig och utgörs till största delan av flytbladsväxter. Den enda värdefulla sträckan för öring är det forsande partiet nedströms Måsen. Omgivningen utgörs i allmänhet av glest skogbevuxna våtmarker med utanförliggande tallskog. För Måstjärnen rekommenderas inga åtgärder, då området är relativt opåverkat och dessutom svårtillgängligt. Vid Måsen kan tillgängligheten göras bättre genom att ta bort vägbommarna som blockerar vägarna till sjön, alternativt låna/ hyra ut nycklar till besökare. Parkeringsplats kan anläggas en bit ifrån sjön och den fritidshusbebyggelse som finns. Vidare kan vindskydd med tillhörande grillplats byggas. I övrigt rekommenderas inga åtgärder. 71

74 7.10 Avrinningsområde:50000 Måstjärnsbäcken Strömförhållanden Måstjärnsbäcken domineras stort av lugnflytande biotoper (Figur ). Fallhöjden är cirka 3 m över drygt 1 km, men i stort sett hela denna fallhöjd avverkas omedelbart vid bäckens början i Måsens utlopp. Endast mindre partier av svagt strömmande och strömmande vatten finns spridda i de lugnflytande delarna. Vattendragets medelbredd är 1,1 m och dess medeldjup är 0,5 m. Skuggningsförhållanden Då omgivningen mest består av glest trädbevuxna våtmarker saknas skuggning eller är dålig i huvuddelen av. Måstjärnsbäcken (Figur ). Undantaget är partiet vid Måsens utlopp. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,6 0,2 0, ,4 0,8 Lugnflytande Strömförhållanden 0,6 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,4 Strömmande 0,6 Forsande 0,2 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Måstjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Måstjärnsbäckens bottensubstrat består främst av finare material som findetritus och lera, tillsammans med en del grovdetritus (Figur ). De förekomster av grövre material som finns ligger samtliga i sträckan vid Måsens utlopp. Sträckan efter vägen söder om Läxen är troligen grävd och rätad. 3,0 2,0 1,0 0,8 G.detritus 2,4 F.detritus Bottenmaterial 0,9 Lera 0,4 0,4 0,4 0,4 Sand Grus Sten Block Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Måstjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren % 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Måstjärnsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Måstjärnsbäckens skuggningsförhållanden och lugna lopp återspeglas i den rikliga vattenvegetationen (Figur ). Främst består vegetationen av helbladiga undervattensväxter, övervattensväxter samt flytbladsväxter. Exempel på arter är gäddnate, svärdslilja, vass och näckrosor. 3,0 2,0 1,0 1,8 Övervattensv 1,2 Flytbladsv Vattenvegetation 1,8 Uv hela blad 0 Uv fingren. 0,8 Rosettväxter 0 Trådalger 0,4 Påväxtalger Fontinalis 0 0 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Måstjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Den enda sträckan i Måstjärnsbäcken som kan vara av värde för öring är den förut nämnda första sträckan vid Måsens utlopp. Detta gäller både lek- och uppväxtmiljöer (Figur och ). Inga biotopvårdande åtgärder är nödvändiga eller meningsfulla i bäcken. 72

75 7.10 Avrinningsområde:50000 Måstjärnsbäcken Lekområde för öring (m 2 ) 400 Ej lämpligt Tämligen bra 684 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Måstjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) Längre uppströms ligger sjön Måsen (Foto ). Omkring denna finns löv- och tallskog tillsammans med mindre våtmarkspartier. På Gävle kommuns fritidskarta är sjön märkt som fiskesjö. Vägar finns fram till sjön, dock alla bommade. Ett antal fritidshus ligger på östra stranden och i nordvästra viken av sjön. För att öka tillgängligheten kan bommarna tas bort eller nycklar till dessa hyras eller lånas ut, tillsammans med eventuell båtuthyrning. Parkeringsplats kan anläggas en bit från sjön och vindskydd tillsammans med grillplats kan byggas i anslutning till sjöstranden. Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre, lake, ål och vitfisk i sjön. Dessutom har utsättningar genomförts av öring, röding, och någon anna form av laxfisk (möjligen regnbåge) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Måstjärnsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Omgivning Måstjärnsbäckens omgivning består av glest skogbevuxna våtmarker utom vid Måsens utlopp, där den istället består av blandskog. Utanför våtmarken ligger mestadels tallskog. Sjöar i vattendraget Måstjärnen ligger mellan Måsen och Läxen. Den omges av gles bevuxna våtmarker. Inga vägar eller någon annan befintlig service finns i anslutning till sjön. Då påverkan i området är låg och terrängen är svår för anläggning av faciliteter rekommenderas inga åtgärder här. Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre, lake och vitfisk i sjön. Foto Sjön Måsen. Motiv från sjöns utlopp ( ). Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. I sjöarna finns enligt äldre uppgifter gädda, abborre, lake, ål, och vitfisk. Utsättningar av öring, röding och någon annan form av laxfisk; troligen regnbåge, har gjorts i sjön Måsen under 70-talet. Vandringshinder för fisk Ett vandringshinder finns i Måstjärnsbäcken fisk (Tabell ). Hindret utgörs av en vägtrumma som bedömts vara passerbar för all fisk. Tabell Vandringshinder belägna i Måstjärnsbäcken, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Hinder Fallhöjd Nr Xkoord Ykoord Lokal Typ (Öring) (m) Fiskväg Vid grusvägen mot Vittersjö Vägtrumma Passerbart Nej 73

76 7.10 Avrinningsområde:50000 Måstjärnsbäcken Sammanställning av åtgärdsförslag Eftersom Måstjärnsbäcken är av ringa intresse för öring rekommenderas inga biotopvårdande åtgärder i vattendraget. I sjön Måsen kan det dock vara motiverat att öka tillgängligheten och bättra på servicen vid sjön, då den kan utgöra ett attraktivt fiskevatten för andra fiskarter än öring. Detta bör i så fall ske genom att ta bort förbomningen av vägarna ledande till sjön eller genom att hyra/ låna ut nycklarna till dessa. En mindre parkeringsplats kan anläggas vid någon eller några av vägarna utom synhåll för fritidshusen. Vid sjön kan exempelvis vindskydd och grillplats byggas. Båtuthyrning kan dessutom vara motiverat i sjön. 74

77 7.11 Avrinningsområde:50000 Skäggarbäcken 7.11 Skäggarbäcken Koord: X: / Y: Karta över Skäggarbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Skäggarbäcken har sin början i sjön Skäggaren och rinner sedan ner för att mynna i sjön Läxen. Bäcken har ett lugnflytande lopp genom främst våtmark. Bottensubstratet består av grov- och findetritus med uppstickande block och sten. Huvuddelen av bäcken är dåligt skuggad och har relativt riklig vattenvegetation. Endast en liten del av bäcken har något värde som öringbiotop. Biotopvårdande åtgärder för öring rekommenderas ej. Sjön Skäggaren har dock möjlighet att bli en bra fiskesjö, framförallt då den är mycket lättillgänglig. Vid sjön kan vindskydd och grillplatser iordningställas. Vid behov kan även strandvegetationen gallras ur något för att öka möjligheten till fiske från stranden. Eventuellt kan båtuthyrning vara motiverat i sjön. 75

78 7.11 Avrinningsområde:50000 Skäggarbäcken Strömförhållanden Hela Skäggarbäcken är lugnflytande (Figur ), så när som på små inslag av svagt strömmande biotoper strax nedströms sjön Skäggarens utlopp. Fallhöjden är omkring 7 m på den totala längden av 0,9 km. Vattendragets medelbredd är 1 m och dess medeldjup 0,4 m ,9 Lugnflytande Strömförhållanden 0,2 Svagt strömmande Längdviktat medel Strömmande Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Skäggarbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Skäggarbäckens botten består av grov- och findetritus med uppstickande stenar och block (Figur ). 3,0 2,0 1,0 2,0 G.detritus 3,0 F.detritus Bottenmaterial Lera Sand Grus 2,0 2,0 Sten Block Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Skäggarbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Skäggarbäcken har dålig eller ingen skuggning i 66 % av sitt lopp (Figur ). Detta beror på omgivande våtmarker och ett hygge. Kantzoner bör släppas upp där så är möjligt. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,4 0,2 0,3 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Skäggarbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Skäggarbäckens lugna flöde och dåliga skuggning återspeglas i vattenvegetationsmönstret med relativt riklig vattenvegetation (Figur ). Den består av övervattensvegetation, flytbladsväxter och undervattensväxter med hela blad. Exempel på vanliga arter är topplösa, vass, näckrosor, igelknopp och nate. 3,0 2,0 1,0 1,4 Övervattensv 1,0 Flytbladsv Vattenvegetation 0,8 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Skäggarbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper De enda sträckorna i Skäggarbäcken som kan vara av värde för öring är de som ligger strax nedströms Skäggarens utlopp. Detta gäller både lek- och uppväxtmiljöer (Figur och ). Omedelbart efter utloppet finns även vissa förutsättningar för ståndplatser. Inga biotopvårdande åtgärder är dock meningsfulla, då arealerna är så små. 76

79 7.11 Avrinningsområde:50000 Skäggarbäcken Lekområde för 0 öring (m 2 ) 240 Ej lämpligt Tämligen bra 700 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Skäggarbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) dess sydvästra vik. Ett hygge ligger i närheten av detta. Väg 303 går vid sjöns norra strand och en mindre skogsväg vid dess södra. Sjön är märkt med fiskesymbol på Gävle fritidskarta. För att förbättra tillgängligheten kan en parkeringsplats anläggas i anslutning till någon av vägarna. För att ytterligare öka sjöns attraktionskraft kan vindskydd tillsammans med grillplats anläggas. Stigar kan röjas kring sjön, då trädridån ofta är tät. Eftersom Skäggaren ligger så nära väg 303 kan det dessutom vara motiverat med båtuthyrning i sjön. Enligt äldre uppgifter finns öring, gädda, abborre, lake, ål och vitfisk i sjön. Utplantering av ål har gjorts. 240 Ej lämpligt Tämligen bra 700 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Skäggarbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Omgivning I huvuddelen av sin sträckning omges Skäggarbäcken av våtmarker. Dessa är först glest trädbevuxna, sedan övergående i ren myrmark utan träd. Strax efter Skäggaren finns dock ett litet parti med lövskog med ett mindre hygge strax därefter. Utanför våtmarkerna ligger främst tallskog. Väg 303 går strax norr om bäcken. Foto Sjön Skäggaren. Motiv från utloppet ( ). Fiskfauna Uppgifter för bäcken saknas. Förutom det fiskbestånd i Skäggaren som nämns ovan finns även öring i nedströms liggande vattendrag samt sutare, mört och gers i Läxen. Sjöar i vattendraget Skäggaren är en sjö med klart vatten som främst omges av tallskogsbevuxen fastmark (Foto ). Våtmarkspartier finns dock vid sjöns västra och södra stränder. Ett antal fritidshus ligger vid sjöns östra strand tillsammans ett vid Vandringshinder för fisk Ett vandringshinder finns i Skäggarbäcken, passerbart för all fisk (Tabell ). Det behöver ej åtgärdas. Tabell Vandringshinder belägna i Skäggarbäcken, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Hinder Fallhöjd Nr Xkoord Ykoord Lokal Typ (Öring) (m) Fiskväg Väg mellan Skäggaren och Läxen Vägtrumma Passerbart Nej 77

80 7.11 Avrinningsområde:50000 Skäggarbäcken Sammanställning av åtgärdsförslag Eftersom Skäggarbäcken är av ringa intresse för öring rekommenderas inga biotopvårdande åtgärder i vattendraget. I sjön Skäggaren kan det dock vara mycket motiverat att öka tillgängligheten och bättra på servicen vid sjön, då den har möjligheter att utgöra ett attraktivt fiskevatten för andra fiskarter än öring. En mindre parkeringsplats kan anläggas vid någon eller några av vägarna utom synhåll för fritidshusen. Vid sjön kan exempelvis vindskydd och grillplats byggas. Trädridån kring sjön är ofta tät, och kan behöva gallring tillsammans med anläggande av stig kring sjön. Båtuthyrning kan vara motiverat i sjön, då väg 303 ligger nära. 78

81 7.12 Avrinningsområde: Stensjö kanal 7.12 Stensjö kanal Koord: X: / Y: Karta över Stensjö kanal (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Stensjö kanal är en urgrävd fåra, där vatten stjäls från Skärjåns till Hamrångeåns vattensystem. Kanalen är cirka 120 m lång och har en medelbredd på 8 m. Lugnflytande förhållanden dominerar i kanalen utom en mindre sträcka i anslutning till tunneln under E4. Botten består främst av findetritus vid kanterna, men grövre material ligger längre ut i fåran. Längs kanalen står blandskog som ger skuggning vid kanterna utom vid utloppet i Viksjön. Vattenvegetationen blir på grund av detta sparsam utom just vid utloppet. Inga öringbiotoper förutom möjligen en och annan ståndplats ute i kanalens mitt finns i vattendraget. Där kanalen går under E4 finns en smal tunnel där vattenhastigheten tidvis är mycket höga. Det är dock tveksamt ifall detta skall åtgärdas då förbindelsen med Skärjåns vattensystem inte är naturlig. Inga åtgärder rekommenderas i varken kanalen eller Stensjön från vilken kanalen har sin början. 79

82 7.12 Avrinningsområde: Stensjö kanal Strömförhållanden Stensjö kanal är helt och hållet lugnflytande utom strax intill trumman vid E4. Något diagram visas därför inte för dess strömförhållanden. Vattendragets medelbredd är 8 m och dess medeldjup 1,5 m. Bottensubstrat Bottensubstratet domineras av findetritus vid kanterna. Grövre material finns längre ut i fåran och vid kulverten (Figur ). 3,0 2,0 1,0 2,0 G.detritus 3,0 F.detritus Bottenmaterial Lera 2,0 Sand 1,0 1,0 Grus Sten 2,0 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Stensjö kanal. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Hela Stensjö kanal är klassad som mindre bra skuggad. Något diagram visas därför inte. Att skuggningen är mindre bra kan anses som naturligt för ett vattendrag med den bredd som Stensjö kanal har. 3,0 2,0 1,0 1,0 1,0 Övervattensv Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter 1,0 Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Stensjö kanal. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Stensjö kanal saknar helt lämpliga lek- och uppväxtområden för öring. Några diagram visas därför inte. Möjligen kan ståndplatser för större fisk finnas längre ut i fåran. Omgivning Längs största delen av kanalen växer blandskog med utanförliggande tallskog (Foto ), undantaget E4:s övergång. Alldeles innan utloppet i Viksjön går en kraftledningsgata. Vattenvegetation Vattenvegetationen i Stensjö kanal är sparsam på grund av den relativt goda skuggningen, undantaget precis före utloppet i Viksjön där en kraftledning går. Här växer vass. I övrigt består vattenvegetationen av flytbladsväxter och trådalger. (Figur ). Foto Typbild av Stensjö kanal. Inventeringssträcka nr 1( ). 80

83 7.12 Avrinningsområde: Stensjö kanal Sjöar i vattendraget Kanalen rinner ur sjön med samma namn, Stensjön (Foto ). Denna är en större, avlång sjö med många uppstickande block och relativt mycket vattenvegetation. Dess omgivning består främst av tallskog på fastmark. E4 går längs större delen av västra stranden. På norra sidan finns en förbommad skogsväg. I söder finns en stig kommande från E4 strax söder om Veda. Även en rastplats finns intill kanalen. Fiskfauna Uppgifter saknas för vattendraget. I Viksjön och Stensjön finns dock enligt uppgift öring, siklöja, gädda, abborre, lake, gös, ål och vitfisk. Vandringshinder för fisk Enda platsen i Stensjö kanal som kan utgöra ett vandringshinder är tunneln under E4 (foto ). Strömmen genom den är tidvis mycket stark. Inga åtgärder rekommenderas dock. Då naturmiljön kring sjön är starkt påverkad av E4 och tillgängligheten redan får anses bra, rekommenderas inga åtgärder för sjön. Enligt uppgifter finns siklöja, gädda, abborre, lake och vitfisk i sjön. Foto Tunneln under E4. Vandringshinder nr 1 ( ). Foto Stensjön. Motiv från sjöns utlopp ( ). Sammanställning av åtgärdsförslag Inga åtgärder rekommenderas i Stensjö kanal. 81

84 7.13 Avrinningsområde: Blåkullbäcken 7.13 Blåkullbäcken Koord: X: / Y: Karta över Blåkullbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Blåkullbäcken rann troligen från början från Blåkulltjärn till Blåkullsjön/ Tönnebrosjön och hörde till Skärjåns vattensystem. Genom att höja sjöarna och gräva en fåra från Blåkulltjärn till Stensjön har flödet i Blåkullbäcken vänts, så att det istället strömmar söderut, till Hamrångeåns vattensystem. Fåran är kraftigt rensad och utgrävd i sin södra del. Vissa värde som lekområde för öring finns i bäcken, dock saknas uppväxtområden. Utrensat material kan dock lätt återföras, då det ligger kvar längs fåran och framkomligheten är god även för maskiner. Elfiske kan utföras för att utröna ifall öring finns i bäcken. Det blir efter utförda åtgärder då nödvändigt att plantera ut fisk. Vid åtgärdande av vandringshinder finns dock risk för spridning av sjukdomar mellan de olika vattensystemen. Därför bör inte dammen vid Tönnebrosjön åtgärdas. 82

85 7.13 Avrinningsområde: Blåkullbäcken Strömförhållanden Blåkullbäcken har i huvudsak lugna eller svagt strömmande förhållanden. De utgör 400 av bäckens totalt 500 m. (Figur ). Mindre delar av bäcken är strömmande eller forsande ,1 Lugnflytande Strömförhållanden 0,2 0,2 1,4 1,4 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,1 Strömmande 1,1 Forsande Längd med dominans 2 Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Blåkullbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Blåkullbäcken har en relativt jämn fördelning av samtliga bottensubstrat utom hällar (Figur ). Den är omgrävd och rensad i nästan hela sitt lopp. Framförallt sträckan nedströms Blåkulltjärnen, som är en grävd fåra där vatten tas från Skärjåns till Hamrångeåns vattensystem ,8 G.detritus 1,7 F.detritus Bottenmaterial 1,3 Lera 1,2 Sand 1,3 Grus 1,5 Sten 1,4 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Blåkullbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Den längst nedströms liggande delen saknar dock skuggning helt (Figur ). Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,1 0,1 0,3 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Blåkullbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationens täckningsgrad är låg i Blåkullbäcken på grund av den goda skuggningen. (Figur ). Den vegetation som finns domineras av övervattensväxter och flytbladsvegetation. 3,0 2,0 1,0 1,1 Övervattensv 0,8 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad 0,2 Uv fingren. Rosettväxter Trådalger 0,4 Påväxtalger Fontinalis 0,2 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Blåkullbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper En stor del av Blåkullbäcken har vissa förutsättningar för öringlek även om det inte finns något område som anses som bra (Figur ). Uppväxtmiljöer saknas helt på grund av rensning och omgrävning. Skuggningsförhållanden Största delen (300 m) av Blåkullbäcken har bra skuggning, då den rinner genom tät barrskog. 83

86 7.13 Avrinningsområde: Blåkullbäcken Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Blåkullbäcken. Eftersom Blåkullbäcken är en konstgjord förbindelse mellan Skärjåns och Hamrångeåns vattensystem är det knappast motiverat att försöka skapa en öringpopulation här. Möjlighet finns dock att förbättra uppväxtförhållandena genom utläggning av grövre material i fåran. Detta kan genomföras relativt enkelt då utrensat material ligger kvar i anslutning till fåran och området är lättillgängligt även för maskiner. Elfiske kan utföras för att utröna ifall någon öring lever i bäcken. Troligen behövs dock utsättningar av öring i bäcken. Om detta utförs kan Blåkullbäcken teoretiskt producera cirka 200 smolt/ år. Omgivning Omgivningen består mestadels av gran- eller lövskog, som ofta är mycket tät. tallskog. En förbommad skogsväg går på västra sidan. Sjön håller på att växa igen, och är av ringa intresse för fiske. Inga åtgärder är motiverade. Blåkullsjön, vilken är en del av Tönnebrosjön, är inte inventerad i denna undersökning, då den egentligen hör till Skärjeåns vattensystem. Den regleras i norr och i söder av dammar, som bestämmer hur stor del av utflödet som skall gå till respektive vattensystem. Sjön har kanotleder och är märkt med fiskesymbol på Gävle kommuns fritidskarta. Inga åtgärder rekommenderas i denna fiskeplan se istället den plan som gäller för Skärjeån. Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. I Blåkulltjärnen finns enligt äldre uppgifter gädda, abborre, ål, lake och vitfisk. Vandringshinder för fisk I Blåkullbäcken finns två vandringshinder, ett definitivt som är den damm som reglerar utflödet från Blåkullsjön och ett passerbart, utgjort av en vägtrumma. Inga åtgärder bör dock göras för att göra vandringshindret vid Blåkullsjön passerbart, då fisk från Hamrångeåns system i så fall skulle kunna passera till Skärjeåns vattensystem. Detta skulle kunna medföra risk för sjukdomsspridning. Sjöar i vattendraget Blåkulltjärnen är en liten och grund tjärn med mycket vattenvegetation. Dess stränder består mest av våtmark. Utanför denna ligger mest Tabell Vandringshinder i Blåkullbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Blåkullsjöns utlopp Regleringsdamm, trä Definitivt 1,5 Nej Skogsvägen mot Högmossen Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Blåkullbäcken har vissa möjligheter att utgöra ett mindre komplement till de andra lek- och uppväxtområden för öring som finns i Viksjöns tillrinnande vattendrag. Men eftersom bäcken är konstgjord är det knappast motiverat genomföra några åtgärder. Elfiske kan utföras, men troligen finns ingen öring i bäcken då uppväxtförhållandena i nuläget är dåliga. För att skapa uppväxtområden i bäcken krävs att utrensat grövre material återförs till fåran. Då sådant material ligger i anslutning till bäcken och tillgängligheten för maskin är god, kan detta göras relativt lätt. 84

87 7.14 Avrinningsområde:50000 Killingbäcken 7.14 Killingbäcken Koord: X: / Y: Karta över Killingbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Killingbäcken är en liten bäck som förbinder sjön Killingen med Viksjön. Medelbredden är omkring 3 m och djupet kring 1,5 m. Bäcken rinner lugnflytande genom en glest bevuxen våtmark i hela sin längd. Bottensubstratet består av grov- och findetritus med uppstickande block och skuggningen är dålig. Vattenvegetationen domineras av näckros, vass och starr. Vattendraget saknar lek- och uppväxtbiotoper för öring, möjligen kan en och annan ståndplats finnas ibland blocken. Killingbäcken och sjön Killingen har dock troligen ett stort värde som lek- och uppväxtplats för fisk i Viksjön. Inga åtgärder rekommenderas i vattendraget förutom att bevara det som det är idag. 85

88 7.14 Avrinningsområde:50000 Killingbäcken Strömförhållanden Killingbäcken är lugnflytande i hela sin sträckning från Killingsjön till Viksjön till följd av den minimala fallhöjden. Något diagram visas därför inte. Medelbredden och medeldjupet är 3 m respektive 1,5 m. Bottensubstrat Bottensubstratet i Killingbäcken består av grovoch findetritus med uppstickande block (figur ). Öringbiotoper Killingbäcken saknar helt biotoper för lek och uppväxt. En del ståndsplatser kan dock finnas bland blocken. Omgivning I hela sin längd rinner Killingbäcken genom en glest bevuxen våtmark (Foto ). Utanför denna ligger tallskog. 3,0 2,0 1,0 3,0 G.detritus 2,0 F.detritus Bottenmaterial Lera Sand Grus Sten 2,0 Block Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Killingbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Skuggningen är dålig (under 5 %) i hela bäckens längd. Eftersom bäcken rinner genom öppen våtmark är den dåliga skuggningen att betrakta som naturlig och bör ej åtgärdas. Vattenvegetation Vattenvegetationen domineras av näckrosor, vattenklöver, starr och vass (figur ). Foto Typbild av Killingbäcken med gles trädridå på våtmarkerna som kantar stränderna. Inventeringssträcka nr 1 ( ). Sjöar i vattendraget Killingen är en långsmal tjärn med sparsam vattenvegetation, som kantas av glest bevuxna våtmarker (Foto ). Ett mindre hygge ligger i nordväst. En dålig skogsväg går i närheten sydväst om sjön mot fritidshusen vid Vikåsviken. Sjön kan möjligen ha värde som lek- och uppväxtplats för abborre och gädda från Viksjön. Inga åtgärder är dock motiverade att göras vid sjön då stigar redan finns i närheten. 3,0 2,0 1,0 1,0 Övervattensv 2,0 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Killingbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Sjön Killingen ( ). Fiskfauna Uppgifter saknas för vattendraget. I Viksjön finns enligt äldre uppgifter gös, gädda, abborre, siklöja, öring, lake, ål och vitfisk. 86

89 7.14 Avrinningsområde:50000 Killingbäcken Vandringshinder Inga vandringshinder finns i vattendraget och så bör förbli, då andra fiskarter än öring troligen vandrar upp från Viksjön till Killingen för att leka. Sammanfattning av åtgärdsförslag Inga åtgärder är motiverade i vattendraget annat än att det bör bevaras som det är idag. 87

90 7.15 Avrinningsområde: Romsån 7.15 Romsån Koord: X: / Y: Karta över Romsån (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Romsån rinner från Stor-Romsens våtmarker, intill kommungränsen, ner till Viksjön. Ån tar emot vatten från ett antal bäckar i Ockelbo kommun. Åns medelbredd och medeldjup är 4,7 respektive 0,7 m. Strömförhållandena är huvudsakligen lugnflytande, då ån rinner genom stora våtmarker innan mynningen i Viksjön. Mellan dessa våtmarker och våtmarkerna kring Stor-Romsen finns dock ett svagt strömmande parti på omkring 600 meter. Bottensubstratet i det nedre, lugnflytande området domineras av findetritus. I det svagt strömmande området längre upp utgörs dock botten av block, sten och grus, vilket gör det intressant ur öringsynpunkt. Då detta blockrikare område till stor del är kraftigt rensat kan situationen för öringen förbättras avsevärt. Aktuella åtgärder är att lägga tillbaka utrensat material i det kraftigt rensade övre loppet, plantera kantzoner där detta är nödvändigt och eventuellt lägga ut lekgrus. Elfiske kan utföras för att utröna ifall det finns någon öringstam i Romsån. Dessutom bör tillrinnande vattendrag till sjön Stor-Romsen biotopkarteras. De praktiska återställningarna som behöver göras i Romsån kan till stor del göras för hand. 88

91 7.15 Avrinningsområde: Romsån Strömförhållanden Romsån domineras stort av lugnflytande biotoper (Figur ). De svagt strömmande sträckor som ändå finns ligger i åns övre delar, där även visst inslag av strömmande och forsande biotoper finns ,6 1,7 Lugnflytande Strömförhållanden 0,7 0,6 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,3 Strömmande 0,1 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Romsån. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat De lugnflytande förhållandena gör att findetritus dominerar bland bottensubstraten (Figur ). Grövre fraktioner ligger i åns övre delar. Dessa övre delar är dock bitvis kraftigt rensade, och upplagt material finns längs fåran (Foto ). Detta bör läggas tillbaka i fåran för att återskapa lek- och uppväxtmiljöer för fisken. 3,0 2,0 1,0 0,6 G.detritus 2,4 F.detritus Bottenmaterial 1,2 Lera 1,1 Sand 0,8 Grus 0,9 Sten 1,1 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Romsån. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Typbild av Romsåns övre delar med svagt strömmande vatten och mycket block upplagt längs stränderna. Inventeringssträcka nr 3 ( ). Skuggningsförhållanden Den nedre delen av Romsån är helt utan skuggning. Detta är dock att bedöma som naturligt eftersom ån i detta område rinner genom våtmarker. Den övre delen är något bättre skuggad, men endast cirka 300 m skuggas bra (Figur ). Längs en sträcka på 150 m med i övrigt bra förhållanden för öring är skuggningen av onaturliga skäl dålig,vilket bör rättas till genom uppsläppande av en trädridå intill ån. Skuggningsförhållanden (längd i km) 1,2 0,6 0,2 0,3 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Romsån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen i åns nedre del utgörs till största delen av övervattensvegetation följt av flytbladsväxter (Figur ). Romsåns övre lopp, med sitt grövre material, bättre skuggning och snabbare ström domineras istället av näckmossa och igelknopp (Foto ). 89

92 7.15 Avrinningsområde: Romsån 3,0 2,0 1,0 1,1 Övervattensv 0,9 Flytbladsv Vattenvegetation 0,7 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter 0,1 Trådalger Påväxtalger 0,6 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Romsån. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Romsån är relativt fattig på öringbiotoper, åtminstone inom Gävle kommun. Endast 195 m 2 har klassats som tämligen bra ur leksynpunkt (Figur ). Bra till mycket bra lekområden saknas helt. Lekområde för öring (m 2 ) En stark bidragande orsak till att inte fler områden är bättre ur öringsynpunkt är rensningarna i vattendraget. Ifall block och sten läggs tillbaka i bäcken kan dock situationen förbättras avsevärt. Det är dessutom även nödvändigt att anlägga lekbottnar eftersom ursprungligt grus spolats bort till följd av rensningarna. I nuläget finns möjlighet till en smoltproduktion på omkring 60 smolt/ år. Ifall biotopåterställningar genomförs kan dock denna produktion istället komma att uppgå i omkring 200 smolt/ år. Omgivning Vid åns början intill Stor-Romsens utlopp utgörs omgivningen av breda vassbälten med utanförliggande lövskog. Nedströms detta följer granoch blandskog som bitvis avbryts av små våtmarker. Nedströms skogsvägen utgörs omgivningen av glest bevuxna våtmarker. Sjöar i vattendraget Stor-Romsen är en mycket kraftigt igenväxande sjö (Foto ). Sjöns omgivning utgörs helt av våtmarker med tät vass, vilket gör den mycket svåråtkomlig ur sportfiskesynpunkt. Utanför våtmarkerna ligger främst tallskog. Sjöns botten består främst av grov- och findetritus, men block som sticker upp ovan vattenytan vittnar om att även grövre fraktioner förekommer. Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Romsån. Inte heller ur uppväxtsynpunkt finns några bra till mycket bra områden (Figur ). Däremot finns drygt 600 m 2 tämligen bra uppväxtareal. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Foto Sjön Stor-Romsen med tät vass runt den lilla öppna vattenspegel som finns kvar ( ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Romsån. Vandringshinder I Romsån finns endast ett vandringshinder (Tabell ). Detta utgörs av en passerbar vägtrumma vid skogsbilvägen som går norrut från Viksjö by. 90

93 7.15 Avrinningsområde: Romsån Tabell Vandringshinder i Romsån, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Skogsväg norr Viksjö Vägtrumma Passerbart Nej Sammanfattning av åtgärdsförslag Romsån har vissa förutsättningar för öring även ifall de lämpliga biotoperna i nuläget utgör en alldeles för liten areal. En stark bidragande anledning till att situationen är som den är, är att större delen av partierna med svagt strömmande biotoper är kraftigt rensade. Dessa rensningar har lett till att grus spolats bort och lekområden förstörts. Ifall de rensade områdena återställs genom att block läggs i och grus tillförs, skulle omkring 1400 m 2 lämpliga öringbiotoper fås. I nuläget är motsvarande siffra endast 630 m 2. Åtgärderna i Romsån kan till stor del utföras för hand på grund av vattendragets ringa storlek. Det utrensade metarialt ligger dessutom upplagt alldeles intill fåran. Det som behöver tillföras är grus, vilket skulle kunna köras ut på vintern med snöskoter. 91

94 7.16 Avrinningsområde: Sånkbäcken 7.16 Sånkbäcken Koord: X: / Y: Karta över Sånkbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Sånkbäcken inventerades både under 2000 och 2001, eftersom flödena under 2000 var så höga att det var svårt att få någon uppfattning om bottensubstratet. Delar av Sånkbäckens omgivande skog avverkades dock under , vilket förstörde omkring 25 % av de öringbiotoper som fanns i bäcken. Bäcken för ett varierande svagt strömmande till lugnflytande lopp i hela sin längd. Bottensubstraten är relativt jämnt fördelade över samtliga fraktioner förutom lera. Skuggningen är god där bäcken rinner genom skogspartier, men längs vissa delar där skogen avverkats saknas skuggning helt eftersom inga kantzoner sparats. En mängd hyggesrester ligger dessutom i fåran. Trots bäckens ringa storlek finns förutsättningar för öringlek och uppväxt. Därför rekommenderas plantering av kantzoner vid hyggen, rensning av fåran från hyggesrester samt återläggande av bortrensat bottenmaterial i de nedre delarna. Bäcken bör även elfiskas för att undersöka om något bestånd av öring finns i bäcken. Såmkbäcken har dock en lägre prioritet än Murån och Romsån. Dessa två bör därför åtgärdas i första hand. 92

95 7.16 Avrinningsområde: Sånkbäcken Strömförhållanden Sånkbäcken för ett huvudsakligen svagt strömmande till lugnflytande lopp i hela sin sträckning. Små partier med forsande och strömmande vatten förekommer dock i bäcken (Figur ). Fallhöjden längs den 2,2 km långa inventerade delen av bäcken är omkring 23 m och lutningen är relativt jämnt fördelad över hela längden. Vattendragets medelbredd är drygt 1 m och dess medeldjup 0,2 m ,4 0,7 Lugnflytande Strömförhållanden 2,1 1,4 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,7 Strömmande 0,1 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Sånkbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Sånkbäcken är bra skuggad i en stor del sitt lopp (900 av 2150 m). Ytterligare 300 m är mindre bra, medan återstående 1000 m har dålig, eller ingen skuggning (Figur ). Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,7 0,3 0,3 0,9 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Sånkbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren De oskuggade eller dåligt skuggade partierna är hyggen där ingen kantzon har sparats i övre delarna av vattendraget. Då bäcken inventerades under sommaren 2000 var dessa delar av bäckens omgivning täckta av tät gran- och tallskog (Foto ). Mängder med hyggesrester har dessutom lämnats i fåran, så att fiskens vandring omöjliggjorts (Foto ). Bottensubstrat Sånkbäckens bottensubstrat har en relativt jämn fördelning mellan de olika fraktionerna, förutom för lera och som i stort sett saknas. Andelen grus, sten och block är något större än de finare materialen, vilket gör att förutsättningar för öring det finns. 3,0 2,0 1,0 1,2 1,3 G.detritus F.detritus Bottenmaterial 0,2 Lera 1,1 Sand 1,6 Grus 1,8 Sten 1,1 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Sånkbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Sånkbäcken uppvisar spår av rensning i omkring 800 m av sitt lopp. För att förbättra uppväxtförhållandena för öring bör utrensat material återföras i dessa sträckor. Detta kan ske med handkraft. Dessutom måste de hyggesrester som ligger kvar i bäcken rensas ur. Foto Övre delen av Sånkbäcken, bild tagen före avverkning. Inventeringssträcka nr 3 ( ). Foto Samma plats som ovan, bild tagen efter avverkning. Stenblocket i fotografiernas förgrunder vittnar om att bilderna är tagna på samma plats. Inventeringssträcka nr 3 ( ). 93

96 7.16 Avrinningsområde: Sånkbäcken Nedströms den korsande kraftledningen har endast mindre sträckor avverkats och skuggningen är god i allmänhet. Lekområde för öring (m 2 ) 92 Kantzoner bör snarast anläggas längs med de avverkade sträckorna Vattenvegetation Vattenvegetationen uppvisar klar påverkan från hygget, med stor förekomst av fintrådiga alger och övervattensvegetation (Figur ). Där bäcken rinner genom områden med skog består vegetationen istället mest av näckmossa och kuddmossor. Ökad förekomst av trådalger i de dåligt beskuggade delarna av bäcken kommer sannolikt att öka transporten av findetritus i bäcken och kan på så vis ödelägga de lekom-som finns. Ej lämpligt Tämligen bra 48 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Sånkbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren ,0 2,0 1,0 1,3 Övervattensv 0,3 Flytbladsv Vattenvegetation 0,6 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter 0,8 Trådalger Påväxtalger 1,0 Fontinalis 0,2 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Sånkbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Typbild av Sånkbäckens nedre delar med svagt strömmande biotoper och mycket grus. Inventeringssträcka 12 ( ). Uppväxtområde för öring (m 2 ) Öringbiotoper Sånkbäckens har möjligheter att utgöra lekområde för öring i Viksjön (Foto och Figur ). Endast 92 m 2 är dock klassat som bra till mycket bra. Omkring 180 m 2 av de i stort sett förstklassiga lekbottnar som fanns före avverkning har gott förlorade. De möjliga uppväxtbiotoperna i bäcken utgör sammanlagt 766 m 2 (Figur ). Inga områden är dock klassade som bra till mycket bra, då fåran ofta är rensad. Block och sten bör läggas tillbaka i fåran i dessa områden. Först bör dock bäckens nedre lopp elfiskas för att utröna om öring finns i vattendraget Ej lämpligt Tämligen bra 1041 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Sånkbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Vid en jämförelse mellan inventeringarna 2000 och 2001 visar det sig att 245 m 2 respektive 346 m 2 av Sånkbäckens möjliga lek- och uppväxtområden har förstörts i och med avverkningarna i de övre delarna av bäcken. Detta motsvarar omkring % av områdena före avverkning. 94

97 7.16 Avrinningsområde: Sånkbäcken I dagsläget kan Sånkbäcken producera cirka 70 smolt/ år. Ifall åtgärder genomförs ökar siffran till omkring 120 smolt/ år eller mer. Omgivning Sånkbäcken har sitt upprinnelseområde i trakterna kring Älgmuren. Bäcken rinner mestadels genom bland- och tallskog, till dess att hyggen tar vid strax uppströms den lilla väg som går norrut från Gråberget. Nedströms hyggena återkommer blandskogen. Nedströms skogen följer sedan först ett mindre alkärr och sedan öppna myrmarker tills bäcken mynnar i Viksjön. Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. I Viksjön finns enligt uppgift öring, siklöja, gös gädda, abborre, lake, ål och vitfisk. Vandringshinder för fisk I Sånkbäcken finns endast ett för öring definitivt vandringshinder, en vägtrumma som i normala fall är passerbar (Tabell ). Vid inventeringstillfället var den dock igensatt med död ved. Dessutom har det vid hyggena ramlat ner en mängd hyggesrester i fåran, vilka bör rensas ur. Tabell Vandringshinder i Sånkbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Skogsväg norrut från Viksjö Vägtrumma Definitivt Nej Fiskväg Sammanställning av åtgärdsförslag I Sånkbäckens övre delar bör kantzoner planteras där avverkning har skett ända in till bäckfårans kanter. Vidare bör utrensat material återföras till fåran där sådant ligger i närheten. Det är dessutom nödvändigt att rensa ur hyggesresterna som ligger i fåran. Vägtrumman vid skogsvägen från Viksjö by är igensatt med hyggesrester och bör rensas. Eftersom det finns förutsättningar för öring i bäcken samt möjlighet till fri fiskvandring från Viksjön, bör bäcken elfiskas för att utröna eventuell förekomst av öring. 95

98 7.17 Avrinningsområde: Murån 7.17 Murån Koord: X: / Y: Karta över Murån och dess avrinningsområde. Sammanfattning Murån avvattnar Tolvören och mynnar i Storsjön-Viksjön. Dess övre lopp är smalt och vindlande med omväxlande forsande och strömmande partier, medan dess nedre del är bred och lugnflytande. Omgivningen består i övre delen främst av barrskog medan den i nedre delen utgörs av starrbevuxna våtmarker. Våtmarkerna bidrar till att en stora delar av ån skuggas dåligt, men då detta får anses som naturligt bör det inte åtgärdas. Den sällsynta ormbunken safsa finns i området och hela Murån med dess omedelbara närhet är ett klass 2-område för naturvård. Förhållandena för öring är i allmänhet bra, men vissa partier av ån är kraftigt rensade. Den del som är kraftigast rensad är dock enkel att återställa, då block och sten ligger alldeles intill ån. Biotopåterställningar i Murån har hög prioritet eftersom dessa skulle leda till en avsevärd förstärkning av den befintliga öringstammen. Vid Tolvören skulle en eller flera fiskestugor för uthyrning kunna byggas. Förslagsvis någonstans längs östra stranden då detta även skulle ge god tillgång till strömfiske i Murån, utan att inkräkta på befintlig fritidsbebyggelse.

99 7.17 Avrinningsområde: Murån Strömförhållanden Svagt strömmande, strömmande och forsande vattenbiotoper utgör tillsammans 2 km eller 55% av Muråns längd. Resten av ån utgörs av lugnflytande partier (Figur ). De lugnflytande delarna ligger huvudsakligen i våtmarkerna nedströms Rännändan. Dessa skulle egentligen kunna sägas vara en del av Storsjön och bortses från beräkningarna. Åns fallhöjd är cirka 14 m över en längd på 3,7 km. Vattendragets medelbredd är 6,4 m och dess medeldjup 0,6 m. Murån är mycket lite rensad. Det enda stället där fåran är märkbart rensad är ett 40 m långt parti liggande mitt i S-kurvan ån gör uppströms Rännändan (foto ). Då mycket av det bortrensade materialet ligger upplagt på sidorna kan detta på ett enkelt sett läggas tillbaka i fåran. Området är relativt otillgängligt för maskin, men handkraft bör räcka för att genomföra återställningarna Delar av det upplagda materialet kan eventuellt även läggas i ån längre nedströms, där block och sten saknas.. 3 Strömförhållanden ,7 Lugnflytande 1,5 1,4 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,7 0,5 Strömmande 0,3 Forsande 0,1 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Murån. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat De olika bottenmaterialen är relativt jämnt fördelade i Murån (Figur ). Anledningen att fin- och grovdetritus representeras i stor utsträckning beror på det stora lugnflytande området nedströms Rännändan. Ifall detta område bortses dominerar substrat som block, sten, sand och grus starkt. Foto Kraftigt rensad, strömmande sträcka i Murån med mycket upplagd sten längs kanterna. Inventeringssträcka nr 11 ( ). Skuggningsförhållanden Drygt 50% av Murån skuggas dåligt eller saknar skuggning helt (Figur ). Anledningen till detta är dock till stor del naturlig eftersom ån kantas av våtmarker i de dåligt skuggade områdena. Längs ett mindre hygge på åns norra sida vid Rännändan är dock kantzonen dålig och bör släppas upp. Skuggningsförhållanden (längd i km) 1,2 0,8 0,8 1,0 3,0 2,0 1,0 1,1 G.detritus 1,6 F.detritus Bottenmaterial 0,5 Lera 1,3 Sand 0,8 Grus 1,3 Sten 1,9 Block 0,1 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Murån. Data från inventeringar gjorda sommaren % 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Murån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Murån har intermediär vegetationstäckning. Den vegetation som finns domineras av övervattensoch flytbladsväxter med inslag av undervattensväxter med hela eller fingrenade blad (Figur ). Exempel på vanligt förekommande arter 97

100 7.17 Avrinningsområde: Murån är vass, näckros, dikeslånke och vattenbläddra. Näckmossa förekommer dock också i ån, där skuggningen är god och substratet består av block och sten. Uppväxtområde för öring (m 2 ) ,2 Övervattensv 1,5 Flytbladsv Vattenvegetation 0,7 Uv hela blad 0,4 Uv fingren. 0 Rosettväxter 0,1 Trådalger 0 Påväxtalger 0,4 Fontinalis 0 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Murån. Data från inventeringar gjorda sommaren Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Murån. Data från inventeringar gjorda sommaren Ståndplatsområde för öring (m 2 ) Öringbiotoper I Murån finns goda förutsättningar för öringlek m 2 är klassat som tämligen bra eller bättre ur denna synpunkt. Ytterligare 2650 m 2 är dessutom klassat som möjligt ur leksynpunkt (Figur ). Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Murån. Data från inventeringar gjorda sommaren Enligt Länsstyrelsens rapport Värdefull natur i Gävleborg finns ett stationärt öringbestånd i Murån. Det är dock fullt möjligt för fisken att vandra ut i Storsjön och ifall det verkligen rör sig om ett rent stationärt bestånd beror det inte på vandringshinder i ån. Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Murån. Data från inventeringar gjorda sommaren Det finns även goda förutsättningar för öringuppväxt i Murån. Arealen tämligen bra eller bättre uppväxtormåden uppgår till 5360 m 2 (Figur ). Murån har även stora områden med ståndplatsbiotoper för öring (Figur och Foto ). Detta gäller även de nedre delarna med mer lugnflytande biotoper då både block och sten ligger ute i fåran. Foto Typbild av Murån med svagt strömmande vatten och block i fåran. Inventeringssträcka nr 9 ( ). Murån är fiskbar i stora delar av sin sträckning. Ån bör dock elfiskas för att få en bild av ifall öringbeståndet är tillräckligt stort för att klara ett ökat fisketryck och för att kunna ta fram bra regler för fisket. 98

101 7.17 Avrinningsområde: Murån I dagsläget kan Murån teoretiskt producera omkring 650 smolt/ år. Vid utförda åtgärder ökar siffran till cirka 1000 smolt/ år. Dessutom finns goda biotoper uppströms Tolvören i Ockelbo kommun. på östra sidan, då besökare i så fall även skulle få möjligheter till strömfiske i Murån. Enligt uppgift förekommer gädda, abborre, lake, ål och vitfisk i sjön. Omgivning Murån omges i allmänhet av barr- eller blandskog, ibland avbrutet av små partier av ängsmark i de övre delarna. Nedströms vägen består omgivningen istället av starrbevuxna våtmarker med små bestånd av vass. Hela ån och dess omedelbara närhet är ett klass 2-område för naturvård och eventuella återställningsarbeten i området måste ske med stor hänsyn till både flora och fauna naturvärden. Ett exempel på arter som förekommer här är den sällsynta ormbunken safsa. Dikning bör därför inte alls förekomma här. De diken som redan finns kan eventuellt läggas igen. Sjöar i vattendraget Tolvören är en långsmal sprickdalssjö med block, sten och grusbotten. Vattenvegetationen i sjön är måttlig och utgörs främst av säv samt lite bladvass (Foto ). Huvudsakligen består omgivningen av tallskog på fastmark, men våtmarker förekommer också. Dessa våtmarker ligger främst i norra delen av sjön. Vattnet i sjön är klart och ganska ljust färgat. En kraftledning passerar sjön i söder. Bebyggelsen kring sjön består i ett knappt tiotal fritidshus. Mindre skogsvägar går till husen på östra stranden, medan endast stigar går till stugorna på västra sidan. Vid Tolvören kan eventuellt någon eller några fiskestugor för uthyrning anläggas, gärna Foto Bild på Tolvören. Motiv från östra stranden vid utloppet ( ). Fiskfauna I Murån finns ett bestånd av stationär öring. I Tolvören finns gädda, abborre, lake, ål och vitfisk. I Storsjön tillkommer dessutom gös och siklöja. Vandringshinder för fisk I Murån finns två vandringshinder (Tabell ). Det första består av tre stockar, liggande på rad efter varandra. Detta hindrar dock inte öringens vandring utan kan istället ha en positiv effekt genom att försvåra för gädda att vandra uppströms. Det andra vandringshindret är en väl anlagd vägtrumma som också är passerbar för fisk. Inga åtgärder rekommenderas därför gällande vandringshinder i ån. Tabell Vandringshinder i Murån, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Norr om Stormyran Stockar i ån Passerbart 0,6 Nej Korsningen kraftledningen/vägen Dubbeltrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Murån har mycket goda förutsättningar som öringvatten och enligt Länsstyrelsens rapport Värdefull natur i Gävleborg finns en stationär öringstam i vattendraget. Elfisken bör utföras för att undersöka tätheten av detta bestånd. Kortare sträckor av ån är rensade och där block och sten finns upplagt i närheten av ån bör dessa återföras till fåran för att återskapa uppväxtområden. Vid Tolvören kan en eller flera vindskydd med eldplatser anläggas. Förslagsvis på östra stranden, då detta även skulle ge god tillgänglighet till eventuellt strömfiske i Murån. 99

102 100

103 8 Avrinningsområde: Kustområde Vattendragsbeskrivningar 8 Kustområde

104 8.1 Avrinningsområde: Trutmarsbäcken 8.1 Trutmarsbäcken Koord: X: / Y: Karta över Trutmarsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Trutmarsbäcken är ett mindre vattendrag som rinner upp vid Fäbodmyrans våtmarker söder om sjön Trutmar. Den domineras starkt av lugnflytande förhållanden, då den passerar många våtmarker och sjöar på sin väg ned mot havet i Iggösundet. Bäcken har i allmänhet god skuggning av omgivande gran- och blandskog. Bottensubstratet utgörs av mestadels grov- och findetritus med uppstickande stenar. Endast mycket små arealer är av intresse för öring i vattendraget, men det kan vara värdefullt för andra fiskarter än öring, framförallt gällande dess längst nedströms liggande sjö Pölen. Inga åtgärder rekommenderas i Trutmarbäcken eller dess sjöar. Resurserna bör istället koncentreras till det utanförliggande kustområdet, exempelvis i form av uthyrning av båtar och fiskestugor. Området är mycket värdefullt ur naturvärdessynpunkt och inga åtgärder får inkräkta på dessa värden. 102

105 8.1 Avrinningsområde: Trutmarsbäcken Strömförhållanden Trutmarsbäcken domineras starkt av lugnflytande vattenbiotoper. (Figur 8.1.1). De svagt strömmande partier som finns är en 250 m lång sträcka liggande mellan sjöarna Trutmar och Fjärden, vid inventeringen dock torrlagt, samt en sträcka av 50 m längd precis före utloppet i havet. Fallhöjden är cirka 8 m över 1,7 km. Vattendragets medelbredd är 1,6 m och dess medeldjup 0,3 m. Skuggningsförhållanden Trutmarsbäcken har i allmänhet god skuggning (Figur 8.1.3). Detta beror på vattendragets ringa storlek (aldrig över 1,5 m bredd) och täta kantzoner. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,7 1, ,7 1,4 Lugnflytande Strömförhållanden 0,6 Längdviktat medel 0,3 0,1 Svagt Strömmande strömmande Forsande Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Trutmarsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Bäckens låga fallhöjd och lugna strömförhållanden gör att fin- och grovdetritus dominerar på botten. Inslaget av sten är dock relativt stort på de flesta inventerade sträckorna (Figur 8.1.2). Partiet mellan Pölen och mynningen i havet domineras nästan helt av block och sten. Det enda avsnittet där grus finns i någon större mängd är den förut nämnda torrlagda sträckan mellan Trutmar och Fjärden. 3,0 2,0 1,0 2,1 G.detritus 2,5 F.detritus Bottenmaterial Lera 0,3 Sand 0,6 Grus 1,8 Sten 0,5 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Trutmarsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren % 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Trutmarsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen i Trutmarsbäcken uppnår synbart relativt höga värden med tanke på bäckens skuggningsförhållanden (Figur 8.1.4). Detta beror dock på att vattendraget passerar ett antal sjöar, vilkas utlopp och inlopp har mycket riklig vegetation av framför allt amfibiska växter. 3,0 2,0 1,0 1,8 Övervattensv 1,2 Flytbladsv Vattenve ge tation Uv hela blad 0,2 Uv fingren. 0,1 Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Trutmarsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Trutmarsbäcken saknar helt lämpliga lekområden för öring. Något diagram för detta redovisas därför inte. En liten areal (120 m 2 ) har dock klassats som möjlig ur uppväxtområdessynpunkt (Figur 8.1.5). Detta är den tidigare omtalade sträckan strax uppströms mynningen i havet. 103

106 8.1 Avrinningsområde: Trutmarsbäcken Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Trutmarsbäcken. Data från inventeringar sommaren Som helhet kan bäcken anses ointressant för öring. Bäckens största värde ligger troligen i att kustbestånd av annan fisk än öring finner både lek och uppväxtbiotoper i systemets sjöar. Omgivning Trutmarsbäcken börjar i Fäbodmyrans våtmarker söder om sjön Trutmar. Den rinner sedan genom främst granskog, med avbrott av myrmarker och alkärr, främst kring sjöarna. Granskogen längs bäcken övergår successivt till lövskog ju längre ner mot havet man kommer. Hela vattensystemet ligger inom Lindön Björnön Iggösundets klass 1-område för naturvård. Eventuella åtgärder i och kring bäcken får inte inkräkta på områdets karaktär av opåverkad sjö- och myrrik brackvattenskust. Sjöar i vattendraget Trutmarsbäcken rinner genom totalt fyra sjöar: Pölen, Glåmen, Fjärden och Trutmar. Pölen (Foto 8.1.1) ligger längst ned i systemet, endast 100 m från utloppet i havet. Den mottar även vatten från Mårdängsbäcken. Sjön omges av vassbälten, med utanförliggande blandskog på fastmark. Små bestånd av näckrosor finns har och var ute i sjöns fria vattenyta. Det enda ställe där inga vassbälten finns är vid de fritidshus som finns vid sydvästra stranden. Här går också en väg gående mot Rasuddens fritidshusområde. Den är inte bommad. Pölen utgör förmodligen ett viktigt lek- och uppväxtområde för fisk i kustområdet utanför. Det anses därför inte motiverat att förbättra möjligheterna till fiske i sjön, utöver de som redan finns. Istället bör dessa koncentreras till att göra kustområdet mera tillgängligt, i form av båtuthyrning och eventuellt även uthyrning fiskestugor Foto Sjön Pölen. Motiv från sjöns inlopp ( ). Glåmen är en mindre tjärn liggande strax norr om vägen mot Säljemars fritidshusområde. Den är nästan helt igenvuxen med vass och endast en mindre yta med fritt vatten finns i mitten. Stränderna består av fastmark, men vassbältena gör det mycket svår att komma ut till vattnet. Glåmen och följande uppströms liggande sjöar kan ha stort värde för fågellivet. Fjärden är den tredje sjön från havet räknat. Den mottar förutom vatten från Trutmarsbäcken också Trollrikesbäckens vatten. Sjöns norra och västra stränder utgörs av stora svårframkomliga våtmarker, medan dess östra och södra är fastmark med granskog. Vassbårder växer dock i allmänhet kring alla sjöns stränder och gör sjön svår att fiska i. Därför rekommenderas inga åtgärder heller i denna sjö. Trutmar är vattensystemets översta sjö. Den omges helt av våtmarker och vassbälten. Vattenvegetationen i övrigt är riklig. Mindre skogsvägar går i närheten, men inga åtgärder anses motiverade heller här. Fiskfauna Uppgifter saknas. I sjön Pölen sågs dock gott om småfisk vid inventeringstillfället. Vandringshinder för fisk Två vandringshinder finns i Trutmarsbäcken. (Tabell 8.1.1). Båda dessa utgörs av passerbara vägtrummor. Den överst liggande har en diameter av endast 0,25 m, vilket är alldeles för lite. Då bäcken är mycket liten i området är det dock knappast motiverat att byta ut trumman. 104

107 8.1 Avrinningsområde: Trutmarsbäcken Tabell Vandringshinder i Trutmarsbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Vägen mellan Trutmar och Fjärden Vägtrumma Passerbart Nej Vägen mot Säljemar Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Då Trutmarsbäcken knappast har några förutsättningar för öring är det inte aktuellt med några biotopvårdande åtgärder i vattendraget. Inte heller några arbeten för att främja fisketurism anses som meningsfulla i vattensystemet. Sjöarna i vattendraget är däremot troligen av stort värde som lek- och uppväxtområden för andra kustlevande fiskarter. Eventuella åtgärder bör istället koncentreras till att göra kusten utanför mera tillgänglig, exempelvis genom uthyrning av båtar och fiskestugor. Området har mycket höga naturvärden och eventuellt fisketurism får inte ge negativa effekter på naturmiljön. 105

108 8.2 Avrinningsområde: Mårdängbäcken 8.2 Mårdängbäcken Koord: X: / Y: Karta över Mårdängbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Mårdängbäcken är ett litet vattendrag som har sin början i Mårdängfjärden och mynnar i sjön Pölen. Den är huvudsakligen lugnflytande, med bottensubstrat av findetritus. Skuggningen är i allmänhet god, då bäcken rinner genom skogsmark, alkärr och gransumpskog. Vattenvegetationen är måttlig och består av övervattens- och flytbladsväxter. Bäcken saknar helt värde som öringbiotop och inga andra åtgärder än att låta den vara i sitt nuvarande tillstånd är motiverat. Eventuellt kan annan fisk än öring vandra upp till sjön Mårdängfjärden, men detta är inte särskilt troligt då bäcken är mycket liten. Mårdängfjärden är mycket svårtillgänglig och har troligen sitt största värde är som fågelbiotop. Inga åtgärder för att främja fisket rekommenderas därför. Eventuella resurserna bör istället koncentreras till att göra det utanförliggande skärgårdsområdet mera tillgängligt. 106

109 8.2 Avrinningsområde: Mårdängbäcken Strömförhållanden Mårdängbäcken består nästan helt av lugnflytande vatten (Figur 8.2.1). Bäcken är endast 700 m lång och faller på denna sträcka drygt 2 m. 100 m domineras av svagt strömmande vatten, dock har även de lugnflytande områdena visst inslag av svagt strömmande förhållanden. Vattendragets medelbredd är 0,5 m och dess medeldjup 0,1 m. Vattenståndet var dock mycket under det normala sommaren ,0 2,0 1,0 2,9 0,6 Strömförhållanden 1,0 0,1 Lugnflytande Svagt Strömmande Forsande strömmande Längdviktat medel 0, Längd med dominans (km) Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Mårdängbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Bottensubstraten domineras starkt av findetritus (Figur 8.2.2), då vattendraget i stor del av sin sträckning rinner genom våtmarker. Bäcken är ofta starkt rensad och rätad. Mindre partier finns dock med grövre material, även minerogent ,9 G.detritus 2,8 F.detritus Bottenmaterial Lera Sand 0,1 Grus 0,8 0,9 Sten Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Mårdängbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Mårdängbäcken har i allmänhet god skuggning (Figur 8.2.3). Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,3 0,4 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Mårdängbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Mårdängbäckens lugnflytande strömförhållanden medför att vattenvegetationen består enbart av övervattensväxter, amfibisk vegetation och flytbladsväxter (Figur 8.2.4) ,5 Övervattensv 1,1 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Mårdängbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Mårdängbäcken saknar helt biotoper för öring. Några diagram redovisas därför ej. Bäckens värde ligger istället i att den möjligen kan utgöra vandringsled för andra fiskarter och som insektsbiotop. Omgivning Mårdängbäcken får sitt vatten från Mårdängfjärden och sjöns omgivande våtmarker. Bäcken omges mestadels av alkärr och gransumpskogar. Där marken är torrare växer granskog. Intill bäckensa mynning i sjön Pölen ligger tomtmark. 107

110 8.2 Avrinningsområde: Mårdängbäcken Sjöar i vattendraget Mårdängfjärden är en mindre tjärn med täta vassbälten på de omgivande våtmarkerna. Utanför vassen ligger blandskog, i sydost avverkad. Sjön är mycket svårtillgänglig på grund av vassen och det är dessutom relativt långt till närmaste väg. Det anses därför ej motiverat att lägga resurser på fisketurism i sjön, utan istället koncentrera dessa till att göra skärgården utanför mer lättillgänglig (se Trutmarbäcken). Eventuellt kan Mårdängfjärden vara en lek- och uppväxtbiotop för andra fiskarter än öring, men detta är dock tveksamt då Mårdängbäcken är mycket liten. Sjöns största värde är troligen istället som fågelsjö. Vandringshinder för fisk Inga vandringshinder finns i Mårdängbäcken. Sammanställning av åtgärdsförslag Mårdängbäcken har ringa värde för öring. Inga åtgärder är motiverade annat än att låta bäcken förbli i sitt nuvarande tillstånd. Sjön Mårdängfjärden har troligen sitt största värde som fågelsjö och ligger dessutom mycket otillgängligt till. Inga åtgärder rekommenderas därför heller här. Fiskfauna Uppgifter saknas. 108

111 8.3 Avrinningsområde: Trollrikesbäcken 8.3 Trollrikesbäcken Koord: X: / Y: Karta över Trollrikesbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Trollrikesbäcken är ett mindre vattendrag som mynnar i sjön Fjärden och kommer från Trollrikestjärnen. Bäcken var helt torrlagd under inventeringen och strömförhållandena uppskattades därför med ledning av bottensubstratet. Bäcken är troligen nästan helt lugnflytande med endast små partier av svagt strömmande vatten. Bottensubstratet domineras av findetritus med visst innehåll av sand. Skuggningsförhållandena är i huvudsak mindre bra. Vattenvegetationen utgörs enbart av övervattensväxter. Näckmossa saknas helt, vilket tyder på att vattendraget ofta och långvarigt är torrlagt. Inga biotoper för öring finns i bäcken och det är heller inte troligt att fisk använder sig av bäcken för vandring uppströms. Inga åtgärder rekommenderas i varken vattendraget eller sjön. 109

112 8.3 Avrinningsområde: Trollrikesbäcken Strömförhållanden Trollrikesbäcken var under inventeringen helt torrlagd. Strömförhållandena uppskattades därför med hjälp av bottensubstrat och vattenvegetation. Troligen är nästan hela bäcken lugnflytande med litet inslag av svagt strömmande och strömmande biotoper (Figur 8.3.1). Bäcken faller cirka 4 m över 1,3 km ,7 1,4 Lugnflytande Strömförhållanden 0,6 0,3 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,1 Strömmande Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Trollrikesbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Trollrikesbäckens botten består till största delen av findetritus (Figur 8.3.2). Emellertid finns även en hel del sand inblandat i detta, framförallt vid de uppstickande blocken och stenarna. Detta tyder på att bäcken utsätts för ibland höga flöden under våren, där vatten drar med sig sand som sedan lägger sig i revlar i vattendraget ,2 G.detritus 2,8 F.detritus Bottenmaterial 0,3 Lera 1,6 Sand 0,2 Grus 1,2 Sten 0,8 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Trollrikesbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Större delen av Trollrikesbäcken klassas som mindre bra skuggad (Figur 8.3.3). Den längst nedströms liggande delen som består av våtmarkerna på sjön Fjärdens norra sida är dåligt skuggad. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,4 0,8 0,1 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Trollrikesbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Trollrikesbäckens vattenvegetation består så gott som enbart övervattenslevande eller amfibiska växter, som vass, säv starrarter och sjöfräken. Det längdviktade medelvärdet för detta är 2,8 och vegetationen därmed mycket riklig. Därför redovisas inget diagram för detta. Avsaknad av näckmossa tyder på att bäcken ofta går långvarigt torr. Öringbiotoper Inga öringbiotoper finns i Trollrikesbäcken. Några diagram redovisas därför inte. Omgivning Vid utloppet ur Trollrikestjärnen rinner bäcken genom skogbevuxna våtmarker,. vilka sedan ersätts av blandskog på fastmark. Nedströms den mindre skogsväg som går mellan Säljemar och Sörsundet återkommer de skogsbevuxna våtmarkerna, här med dominans av löv. Mot sjön Fjärden blir omgivningen ren våtmark, endast glest bevuxen. Sjöar i vattendraget Trollrikestjärnen är en mindre tjärn som omges av skogsbevuxen våtmark i söder och storblockig fastmark i norr. Den är inte inventerad i undersökningen. Det är knappast troligt att fisk kan vandra från till Trollrikestjärnen från nedströms liggande vatten. Sjön är dessutom mycket otillgänglig varför inga åtgärder bör vidtas. 110

113 8.3 Avrinningsområde: Trollrikesbäcken Fiskfauna Uppgifter saknas. Vandringshinder för fisk Ett vandringshinder finns i Trollrikesbäcken (Tabell 8.3.1). Det är en vägtrumma vid den förut nämnda vägen. Då bäcken knappast är vandringsled för fisk och trumman är passerbar behöver detta ej åtgärdas. Sammanställning av åtgärdsförslag Trollrikesbäcken har ringa intresse för fiskevård, då den troligen går torr långa perioder varje år. Inga åtgärder rekommenderas därför i vattendraget och Trollrikestjärnen. Tabell Vandringshinder i Trollrikesbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Skogsvägen Säljemar - Sörsundet Vägtrumma Passerbart Nej 111

114 8.4 Avrinningsområde: Stormarbäcken 8.4 Stormarbäcken Koord: X: / Y: Karta över Stormarbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Stormarbäcken har sin början i sjön Stormaren och rinner sedan genom Marsjöarna för att mynna i havet norr om Trödjefjärden. Bäcken faller cirka 7 m över 1,8 km. Strömförhållandena är till allra största delen lugnflytande och omgivningen utgörs främst av våtmarker. Bottensubstratet består huvudsakligen av findetritus. Grövre substrat finns dock i sträckorna strax uppströms mynningen i havet. Skuggningen är mestadels dålig på grund av våtmarkerna, men blir bra där våtmarkerna ersätts av skogsmark. Vattenvegetationen består främst av övervattensväxter. Stormarbäcken har ringa värden som öringbiotop, men kan vara värdefull som vandringsled för andra fiskarter till sjöarna i systemet. Sjöarna är dessutom värdefulla fågellokaler. Inga åtgärder för att främja fisketurismen rekommenderas därför varken i Stormarbäcken eller i sjöarna. Det kan dock vara motiverat med fiskeförbud, åtminstone nedströms Marsjöarna. Ett partiellt vandringshinder i form av en vägtrumma finns i anslutning till vägen mellan Trödjefjärden och Näsudden. Detta bör åtgärdas för att säkerställa uppvandring av fisk från havet till sjöarna. Åtgärder för att främja fisketurism bör koncentreras till att göra det utanför liggande skärgårdsområdet mera tillgängligt. 112

115 8.4 Avrinningsområde: Stormarbäcken Strömförhållanden Stormarbäcken är till allra största delen lugnflytande (Figur 8.4.1). Dess fallhöjd är cirka 7 m över 1,8 km (300 m räknas bort då dessa utgörs av ett mindre tillflöde till Norra Marsjön som har tagits med i beräkningen av den totala längden; 2,1 km). Vattendragets medelbredd och medeldjup är 0,7 respektive 0,2 m. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Stormarbäcken är relativt dåliga på grund av de ofta omgivande våtmarkerna. Efter den lilla tjärnen blir dock skuggningen bra i en längd av cirka 800 m (Figur 8.4.3). Skuggningsförhållanden (längd i km) 1,1 0,2 0,8 3,0 2,0 1,0 2,9 2,0 Lugnflytande Strömförhållanden 0,3 0,1 Svagt strömmande Längdviktat medel Strömmande Forsande Längd med dominans (km) Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Stormarbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren % 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Stormarbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Övervattensväxter och amfibiska växter, främst vass, dominerar stort vegetationen i Stormarbäcken (Figur 8.4.4). Detta är ett resultat av de omgivande våtmarkerna. I de mer skuggade delarna finns näck- och kuddmossa. Näckmossan tyder på att bäcken sällan, om någonsin, är torrlagd. Bottensubstrat De lugna strömförhållandena och den ringa fallhöjden gör att bottensubstratet starkt domineras av findetritus (Figur 8.4.2). Mindre partier med andra substrat finns främst nedströms den lilla tjärn som ligger strax väster om den väg som går norrut från Trödjefjärden mot Näsudden. 3,0 2,0 1,0 0,7 G.detritus 2,4 F.detritus Bottenm aterial Lera 0,2 0,2 Sand Grus 0,5 Sten 0,8 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Stormarbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren ,0 2,0 1,0 2,6 Övervattensv 0,4 Flytbladsv V atte nve ge tation 0,1 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,4 Fontinalis 0,1 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Stormarbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Stormarbäcken är av ringa intresse som öringbiotop (Figur 8.4.5). Det enda område som kan vara av något som helst intresse för öring är ett cirka 270 m långt parti nedströms den lilla tjärnen fram till vägen. Stormarbäckens största värde ligger istället i att annan fisk har möjlighet att vandra upp genom bäcken till lek- och uppväxtbiotoper i Marsjöarna. 113

116 8.4 Avrinningsområde: Stormarbäcken Lekområde för öring (m 2 ) 154 av vassbälten. Vattenvegetationen är riklig, främst bestående av näckrosor och nate, som täcker en stor del tjärnens yta. Omgivningen utgörs av tallskog på sjöns södra sida och våtmarker på dess norra. Det våtmarkskomplex som Marsjöarna ligger i har sin södra ände här. Ej lämpligt Tämligen bra 1363 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Stormarbäcken. Data från inventerar gjorda sommaren Omgivning I nästan hela sin sträckning omges bäcken av våtmarker, avbrutna av mycket små skogspartier. Våtmarkerna upphör dock strax nedströms den lilla tjärnen väster om vägen. De ersätts här av tallskog med inslag av löv. Skogsmarken fortsätter i stort sett sedan hela vägen fram till utloppet i havet. Hela det våtmarkskomplex Marsjöarna med omgivning utgör, är ett klass 2- område med värden främst som fågellokaler. Skärgården utanför är likaså ett klass 2-område med värde främst för friluftsliv. Vissa öar vid kusten är fågelskyddsområden. Sjöar i vattendraget I Stormarbäckens vattensystem finns totalt sju sjöar, åtskilda endast av kanaler genom våtmarkerna. De sjöar som på kartan benämns som Marsjöarna var från början en sjö, vilken numer åtskiljs av igenväxta partier. Sjöarna har på kartan inga egna namn (undantaget Stormar) och har därför givits egna namn i undersökningen. Sjöarna är från havet räknat: Nedre Martjärn är en mindre vattensamling, liggande strax före Stormarbäckens utlopp i havet. Den kantas av vass och smalbladigt kaveldun. Omgivningen utgörs av blandskog på fastmark. Vattenvegetationen är intermediär och utgörs främst av näckrosor och nate. Substratet är findetritus med uppstickande block. Bäcken mellan sjön och havet var vid inventeringstillfället liten, men är passerbar. Mellan-Martjärn ligger mellan Nedre Martjärn och den väg som går norrut mot Näsudden från Trödjefjärden. Sjön omges av vassbälten och är svårtillgänglig för fiske. Omgivningen är tallskog. Övre Martjärn är den lilla tjärn väster om vägen som förut nämnts i texten. Även denna omges De tre Martjärnarna har med stor säkerhet värde som lek- och uppväxtlokal för kustbestånd av abborre och gädda, med flera arter. Väg finns i närheten av samtliga, men de har dock ringa värde som fiskesjöar. Då det är nära till havet och sjöarna har värde som uppväxtplats rekommenderas inga åtgärder för att främja fisketurism. Istället bör sjöarna läggas under fiskeförbud och resurserna läggas på att göra det utanförliggande skärgårdsområdet mera tillgängligt. Detta kan ske med båtuthyrning, övernattningsstugor, vindskydd med mera. Sopstationer och bryggor finns redan på ett flertal öar i området. Södra Marsjön är den längst nedströms liggande av de tre Marsjöarna. Sjön omges på alla sidor utom den östra av våtmark. Den östra stranden utgörs av fastmark. Substratet domineras av findetritus. Vattenvegetationen är riklig och består av bland annat nate och näckros. Detta är den enda sjön i systemet som möjligen kan ha värde som fiskesjö, då den är förhållandevis lättillgänglig. Mot detta talar att även denna sjö, såväl som Martjärnarna troligen har sina största värden som lek- och uppväxtplats. Dessutom är våtmarkskomplexet, som sjön är en del av, en viktig fågellokal. Det är därför inte motiverat att göra sjön mera tillgänglig än den redan är. Mellan-Marsjön liknar Nedre Marsjön, men har inga stränder som utgörs av fastmark, vilket gör att fiske blir väldigt svårt i sjön utan båt. Dess största värde är som fågelsjö, vilket gör att båtar skulle ha en negativ inverkan på sjöns naturvärden. Norra Marsjön är den längst uppströms liggande av Marsjöarna. Den tar emot vatten både från Stormarbäcken och ett namnlöst tillflöde från väster. Den är mycket lik Mellan-Marsjön och har dessutom ett flertal vassbevuxna grundområden åtskilda av fritt vatten. Även denna sjö har sitt största värde som fågellokal. Stormar är en skogstjärn liggande i höjd med Håberget och Sörmaren. Dess omgivning utgörs av främst blandskogsbevuxen fastmark. Bottnen vid stränderna består av block på alla sidor utom 114

117 8.4 Avrinningsområde: Stormarbäcken den västra, där findetritus dominerar. Sjön kan ha värde som fiskesjö, men ligger mycket otillgängligt till. Närmaste väg ligger m öster om sjön. Då ett mera attraktivt fiske finns i den närliggande skärgården finns ingen anledning att göra något för att främja fisketurism i Stormar, mer än att möjligen snitsla en stig till sjön. Fiskfauna Uppgifter saknas. Två vandringshinder finns i Stormarbäcken (Tabell 8.4.1). Båda är passerbara för öring, dock bedöms hinder nr 2 vara partiellt för annan fisk. Då Stormarbäcken och dess sjöar säkerligen är värdefulla yngelkammare för bland annat gädda och abborre, bör detta vandringshinder åtgärdas genom att grävas ned ytterligare och få ett naturligare bottensubstrat genom att lägga sten i trumman. Alternativt kan trumman helt tas bort och ersättas av en halvtrumma eller mindre bro. Vandringshinder för fisk Tabell Vandringshinder i Stormarbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Vägen norr om Marsjöarna Vägtrumma Passerbart Nej Vägen Trödjefjärden-Näsudden Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Stormarbäcken har ringa förutsättningar som öringbiotop men är tillsammans med sjöarna i vattendraget säkerligen en viktig lek- och uppväxmilljö för kustbestånd av andra fiskarter. På grund av detta kan det vara motiverat med fiskeförbud, åtminstone nedströms Marsjöarna. Marsjöarna har troligen ett stort värde som fågellokal. Åtgärder för att främja fisketurism, som båtuthyrning skulle kunna inverka negativt på detta. Fiske i sjöarna under perioder då fåglarna är mindre känsliga skulle dock kunna fungera utan att inkräkta på fågelvärdet. Vandringshindret under vägen mellan bör åtgärdas för att säkerställa uppvandring av fisk från havet. Antingen genom att gräva ned vägtrumman ytterligare, eller genom att byta ut befintlig trumma till en trumma med större diameter. 115

118 8.5 Avrinningsområde: Trödjeån 8.5 Trödjeån Koord: X: / Y: Karta över Trödjeån (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Trödjeån rinner från Öster-Norrmarksjön till Hilleviksfjärden och har ett variabelt lopp där svagt strömmande och lugnflytande strömförhållanden dominerar. De avbryts dock ofta av små partier med snabbare ström. Fördelningen av de olika bottensubstraten är relativt jämn, med en liten övervikt mot minerogent material. Större delen av ån är kraftigt rensad eller omgrävd. Trödjeån har i huvudsak goda skuggningsförhållanden och låg täckningsgrad av vattenvegetation. Det finns stora möjligheter att skapa goda öringbiotoper i Trödjeån. I dagsläget saknas dock de bästa biotoperna, oftast på grund av den kraftiga rensningen. Detta kan dock relativt lätt avhjälpas med att återföra material till fåran. I stora delar av ån kan detta dessutom ske med hjälp av maskin, om detta bedöms nödvändigt. Inga större åtgärder är nödvändiga för vandringshindren i ån. Eventuellt kan det längst nedströms liggande partiella vandringshindret rivas ur. Det bör även säkerställas att dammluckorn som reglerar sågdammen vid Holmarna verkligen står öppna under fiskens vandringstider. Trödjeån är ett av få små kustmynnande vattendrag med goda förutsättningar för öring i Gävle kommun. Återställningar i ån har därför högsta prioritet. 116

119 8.5 Avrinningsområde: Trödjeån Strömförhållanden Trödjeån för ett varierande lopp där svagt strömmande och lugnflytande partier dominerar (Figur 8.5.1). Fallhöjden är cirka 14 m över 5,3 km, relativt jämnt fördelat över hela vattendraget. Små nackar med strömmande och forsande vatten förekommer ofta i sträckor med i övrigt andra strömförhållanden. 3,0 2,0 1,0 1,7 1,9 Lugnflytande Strömförhållanden 2,2 2,9 0,9 0,4 Svagt Strömmande strömmande 0,3 0,1 Forsande Längd med dominans (km) Trödjeån är rensad i större delen av sitt lopp, framförallt i sträckorna nedströms järnvägen (Foto 8.5.1). Totalt bär över 4 km (77 %) av åns lopp spår efter rensning. Huvuddelen av dessa sträckor är dessutom kraftigt rensade eller t.o.m. omgrävda. Positivt är dock att större delen av de sträckor som är rensade lätt kan åtgärdas genom att lägga tillbaka utrensat material. Detta kan dessutom ske med hjälp av maskin i cirka 2,5 km, då framkomligheten på dessa sträckor bedöms god. Ytterligare 0,8 km kan åtgärdas med endast handkraft. Dessa 3,3 km bör ha hög prioritet vid biotopvårdande åtgärder i Trödjeån. Resterande 0,7 km är i behov av ditfört material, då upplagt material saknas lokalt. Eventuellt kan block och sten spridas från närliggande sträckor där mer material ligger vid fåran. För detta krävs grävmaskin. Längdviktat medel Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Trödjeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Trödjeåns variabla karaktär gör att bottensubstratens fördelning blir relativt jämn mellan de olika fraktionernas (Figur 8.5.2). De minerogena fraktionerna är dock något mer allmänt förekommande än de organiska. Findetritus finns till största delen i våtmarkerna mellan Ångertjärnen och järnvägen, väst om Trödje samhälle. 3,0 2,0 1,0 0,8 G.detritus 1,7 F.detritus Botte nm ate rial 0,7 Lera 1,5 Sand 1,8 1,8 Grus Sten 1,3 Block 0,2 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Trödjeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Uträtad fåra i Trödjeåns nedre delar. Inventeringssträcka nr 19 ( ). Skuggningsförhållanden Huvuddelen av Trödjeån har tillfredsställande skuggningsförhållanden. Hela 3,1 km har god skuggning (Figur 8.5.3). Något större behov av anläggande av kantzoner finns ej. De dåligt skuggade områdena utgörs framst av våtmarkerna vid Ångertjärnen. I övriga sträckor med sämre skuggning bör kantzoner släppas upp och sparas. Skuggningsförhållanden (längd i km) 1,1 1,1 3,1 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Trödjeån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren

120 8.5 Avrinningsområde: Trödjeån Vattenvegetation Trödjeåns goda skuggningsförhållanden slår igenom även i vattenvegetationens sammansättning. Endast mindre förekomster av övervattensvegetation, flytbladsväxter och undervattensväxter med hela blad finns (Figur 8.5.4). Huvudsakligen förekommer dessa i de sämre skuggade områdena i anslutning till våtmarkerna vid Ångertjärnen. Där skuggningen är bättre och substratet grövre dominerar ofta näckmossa. 3,0 2,0 1,0 1,0 Övervattensv 0,3 Flytbladsv Vattenve ge tation 0,4 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger 0,2 0,2 Påväxtalger Fontinalis 0,1 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Trödjeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper I stora delar av Trödjeån finns möjligheter gällande både lek och uppväxt för öring (Figur och 8.5.6). Inga sträckor har dock klassats som bra till mycket bra på grund av de kraftiga rensningarna som ån utsatts för. De bästa lekplatserna ligger samlade inom två områden: 1. I sträckorna nedströms våtmarkerna vid Ångertjärnen och vidare ned till omkring 100 m nedströms järnvägen. 2. Från sträckorna strax uppströms gamla E4:an och vidare österut ned till Holmarna (Foto 8.5.2). De lämpliga uppväxtområdena ligger i stort sett på samma ställen som lekområdena. Det anses vara mycket högt prioriterat att återställa Trödjeån. Ifall de rensade sträckorna återställs skulle över m 2 bra till mycket bra biotoper för både lek och uppväxt återskapas. Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Trödjeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Fin lekbädd uppströms vandringshinder nr 2 i Holmarna. Inventeringssträcka nr 13 ( ). Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Trödjeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Vad gäller ståndplatsbiotoper finns sådana relativt jämnt utspridda över hela åns sträckning. De lämpliga områdena är dock alla rensade i olika grad och i behov av återställningar. Möjlighet finns att få goda ståndplatsförhållanden på en area av drygt m 2. En enda sträcka har i dagsläget bedömts som bra till mycket bra ur ståndplatssynpunkt (Figur 8.5.7). Detta är en liten fors vid Silverbäckarna. 118

121 8.5 Avrinningsområde: Trödjeån Ståndplatsområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Trödjeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Trödjeån är fiskbar i stora delar av sin sträckning, men inna fisketrycket ökar bör det fastslås att öringbeståndet är tillräckligt stort för ett klara ett ökat uttag. Under elfisken som genomförts 1987, 1996 och 1998 fångades öring endast Tätheten var då mycket låg (2,7 öringar/ 100m 2 ). Omfattningen av dessa elfisken är dock liten. Endast en lokal har elfiskats vid varje tillfälle, vilket inte är tillräckligt för att göra en rättvis uppskattning av öringbeståndet i ån. Ytterligare elfisken behövs innan övriga åtgärder utförs. Föranledande elfisken är mycket viktiga för att utröna återställningarnas effekt på öringbeståndet. De låga fångsterna under 1996 och 1998 kan dock tyda på att öringbeståndet redan då var på utdöende. Få fiskar innebär låg genetisk variation, med risk för inavelsproblem. Det räcker i detta fall inte med biotopvårdande åtgärder och stödutsättningar kan komma ifråga i ett senare läge. Denna problematik är ytterligare en orsak till att elfiskeundersökningar är mycket angelägna i Trödjeån. I dagsläget kan Trödjeån teoretiskt producera cirka 700 smolt/ år. Ifall biotopåterställningar utförs ökar denna siffra till omkring 1600 smolt/ år. Det kan även vara aktuellt att återintroducera harr i Trödjeån, då det enligt uppgift tidigare varit bra harrfiske i vattendraget. Omgivning Trödjeån börjar vid Ångertjärnens utlopp väst om Trödje. Uppströms tjärnen kallas vattendraget för Norrmarkbäcken, vilken beskrivs som ett eget vattendrag i kapitel 8.7. Sträckan mellan Ångertjärnen och järnvägen är en del av Norrmarkbäckens klass 3-område för naturvård. Ån omges här av öppna våtmarker, vilka längre nedströms blir allt mer skogsbevuxna. Strax uppströms järnvägen tar blandskogsbevuxen fastmark vid. Nedströms järnvägen avbryts skogen av små ängsmarker och hyggen. Kantzonerna vid vattenfåran är relativt bra även i dessa partier. Vidare nedströms börjar sedan på södra sidan ängs- och åkermarkerna vid Trödje. Det finns dock relativt bra kantzoner även här. På norra sidan fortsätter blandskogen. Strax öster om gamla E4 ligger Holmarnas stugor, med tillhörande tomter på åns norra sida. I övrigt fortsätter blandskogen, ibland avbruten av små ängsmarker ned till Åfjärdsbro. Här ligger en ansamling småhus med anslutande tomtmark kring vattendraget. Tillflödet Sånkbäcken rinner här ut i Trödjeån. Efter tomtmarkerna ligger ett parti granskog som sedan ersätts av hyggen. Dessa varar fram till vägen nordväst om Silverbäckarna. Från Silverbäckarna till utflödet i havet vid Rutudden består omgivningen huvudsakligen av lövskog. Sjöar i vattendraget Ångertjärnen är en mindre, delvis igenväxt sjö som ligger sydost om Trödje. Runt hela sjön består stränderna av bladvasstäckta våtmarker. Förutom Norrmarksbäcken tar den emot vatten från Igeltjärnen i norr och Norra Ösasjön i söder. Båda dessa vattendrag är dock mycket små och är ej inventerade. Ångertjärnen är grund och har riklig vattenvegetation. De omgivande våtmarkerna och långt avstånd till närmaste väg gör att sjön är mycket svårtillgänglig för fiske. Då den dessutom är en del av Norrmarksbäckens klass 3-område för naturvård rekommenderas inga åtgärder gällande fisketurism i sjön. Fiskfauna Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre och vitfisk i Trödjeån. Fram till 1945 fanns rikligt med harr i ån. Elfisken har påvisat förekomst av öring, nejonöga, lake, gädda och abborre. Utsättningar av havsöring gjordes i ån under början av 90-talet (Björkaåstam). Vandringshinder för fisk Fyra vandringshinder finns i Trödjeån (Tabell 8.5.1). Från utloppet i havet räknat är det första (nr 4) en rest av en äldre fördämning, byggd av 119

122 8.5 Avrinningsområde: Trödjeån sten och betong. Den har idag ingen användning och bör rivas ur, även om det bedöms vara partiellt. Nästa vandringshinder som kan kräva åtgärder är en fördämning i Holmarna. Den intilliggande gamla sågen har rustats upp av Trödje Byamän och används vanligen en gång om året. Dammen regleras av dammluckor som enligt uppgift står öppna större delen av året (Foto 8.5.3). De är dock stängda under badsäsongen då dammen utgör ett definitivt vandringshinder. Om luckorna står öppna resten av året behövs inga åtgärder vid vandringshindret. Det bör dock säkerställas att dammen verkligen står öppen. I annat fall är det nödvändigt att anlägga en mindre fisktrappa. Övriga vandringshinder i vattendraget är passerbara för fisk och kräver inga åtgärder i dagsläget. Foto Dammen i Holmarna, vandringshinder nr 2 och inventeringssträcka nr 13 ( ). Tabell Vandringshinder i Trödjeån, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Vid skogsvägen NV om Trödje Dubbeltrumma Passerbart Nej Holmarna Fördämning Partiellt 0,3 Nej Väg vid Silverbäckarna mot Värön Halvtrumma Passerbart Nej Silverbäckarna, nedströms vägen Sten- / betongfördamm Partiellt 0,4 Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Trödjeån har förutsättningar att bli ett mycket bra öringvatten. De åtgärder ån är i behov av för att bli detta, består nästan enbart i återförande av utrensat material. I största delen av åns sträckning kan detta dessutom ske med hjälp av maskin, om detta bedöms vara nödvändigt. För att kunna kontrollera effekten åtgärderna har på den eventuella öringstam som finns i ån bör elfiske utföras innan åtgärder påbörjas. Om Trödjeåns öringstam är för liten eller helt försvunnen kan utsättning komma ifråga i ett senare skede. Även harr kan vara intressant att återutsätta i ån. För att helt säkerställa uppvandring från havet bör det partiella vandringshindret i Silverbäckarna åtgärdas. Dessutom bör fri fiskpassage säkerställas genom fördämningen vid Holmarna. 120

123 8.6 Avrinningsområde: Sjugbäcken 8.6 Sjugbäcken Koord: X: / Y: Karta över Sjugbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Sjugbäcken är ett litet biflöde till Trödjeån och har sin början i sjöarna Sjugarna norr om Åfjärdsbro. Medelbredden och medeldjupet är 0,9 respektive 0,3 m. Bäcken faller cirka 5 m över 900 m och har mycket varierande strömförhållanden. Inga forsande delar finns dock. Bottensubstratet består av findetritus i början av sträckningen. Sand, grus och sten ökar längre nedströms och blir dominerande vid utloppet i Trödjeån. Skuggningen är relativt god, undantaget en sträcka av cirka 100 m ovan utloppet. Vattenvegetationen är relativt sparsam och består främst av övervattensvegetation och flytbladsväxter. Bra förutsättningar för öringlek finns i större delen av bäcken, dock saknas goda uppväxtbiotoper på grund av stark rensning och bäckens ringa storlek. Sjugarna kan ha värde som fiskesjöar med inriktning på abborre och gädda. Möjligen kan en fiskestuga eller vindskydd anläggas här. Vandringshindren i Sjugbäcken är förmodligen passerbara, men bör återbesökas vid lägre vattenstånd. Tveksamhet råder dock ifall bäcken ständigt är vattenförande. Bäcken är dessutom på gränsen till för liten för att kunna hysa något öringbestånd, men saknar inte värden för det. Troligen är den mycket viktig för insektsfaunan i området och på så vis även viktig för fågellivet. 121

124 8.6 Avrinningsområde: Sjugbäcken Strömförhållanden Sjugbäcken hade under inventeringen år 2000 en relativt jämn fördelning av lugnt, svagt strömmande och strömmande vatten (Figur 8.6.1). Forsande delar saknas helt. Risk finns dock att framför allt strömmande delar finns i större grad än vad som egentligen är fallet, på grund av ett mycket högt vattenflöde under inventeringen. Sjugbäckens fallhöjd är omkring 5 m över 0,9 km. Sjugbäckens medelbredd är 0,7 m och medeldjupet 0,3 m. Skuggningsförhållanden Sjugbäcken är relativt bra skuggad i nästan hela sitt lopp (Figur 8.6.3). 100 m före utloppet i Trödjeån rinner emellertid bäcken genom tomtmark och har där ingen skuggning alls. Det vore här önskvärt att plantera kantzoner i någon form. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,1 0,6 0,2 3 Strömförhållanden Lugnflytande 1,1 0,3 0,2 Svagt strömmande Längdviktat medel 2,2 0,4 Strömmande Forsande Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Sjugbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Det vanligaste bottenmaterialet i Sjugbäcken är findetritus (Figur 8.6.2). De minerogena fraktionerna ökar dock ju längre nedströms man kommer och blir dominerande vid sammanflödet med Trödjeån. Sjugbäcken är kraftigt rensad och omgrävd i sträckningen mellan sammanflödet med Trödjeån och 300 m uppströms. Här bör utrensat material återföras till fåran. 3,0 2,0 1,0 G.detritus 2,7 F.detritus Bottenmaterial Lera 2,0 Sand 2,3 Grus 2,0 Sten Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Sjugbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren % 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Sjugbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen är sparsam i Sjugbäcken beroende på de goda skuggningsförhållandena. Vid den ovan nämnda tomtmarken är dock bäcken nästan helt övervuxen av gräs, vilket gör att övervattenvegetationen ändå får ett relativt högt värde. 3,0 2,0 1,0 1,2 Övervattensv 0,7 Flytbladsv Vattenvegetation 0,3 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Sjugbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Sjugbäckens ringa storlek gör att det är tveksamt ifall den kan hysa ett bärkraftigt öringbestånd (total area 870 m 2 ). Sjugbäcken kan dock ha visst värde som lekområde för öringen i Trödjeån eftersom en stor andel av den totala arean goda har förutsättningar för öringlek (Figur 8.6.5). 122

125 8.6 Avrinningsområde: Sjugbäcken Bäcken bör dock återbesökas vid normalare vattenflöde. Lekområde för öring (m 2 ) Sjugbäcken rinner från Sjugarnas sjöar och våtmarker nordost om Trödje. Omgivningen består främst av blandskog, till dess att bäcken möter ängs- och tomtmarkerna vid Åfjärdsbro. En väg går i närheten av bäcken på dess östra sida. Ej lämpligt Tämligen bra 600 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Sjugbäcken. Både lek- och uppväxtbiotoperna ligger uppströms tomtmarken. Inga bra till mycket bra uppväxtområden finns dock (Figur 8.6.6). Den enda sträcka som skulle kunna ha sådana värden ligger vid ängsmarkerna och är tyvärr kraftigt rensad. Ifall några åtgärder blir aktuella i bäcken så bör block återföras i detta område för att återskapa uppväxtområden. Inget material finns dock att tillgå kring bäckfåran. Det behöver köras till platsen. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra 370 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Sjugbäcken Sjöar i vattendraget Sjugarna är tre långsmala sjöar som liggande på rad nordost om Trödje. De var från början troligen en sjö, men har numera växt igen så pass mycket att de delats upp. Endast den nedersta sjön är inventerad inom projektet. Den har inget eget namn på kartan, men kallas här för Nedre Sjugen. Nedre Sjugen är en liten skogstjärn med klart och ljust vatten och kan vara djup, eftersom den ligger i en liten sprickdal. Stränderna utgörs av fastmark med blandskog. Vattenvegetationen är sparsam och består av glesa bälten av säv samt lite näckrosor. En mindre skogsväg går i närheten av sjöns östra strand. Sjön kan möjligen ha värde som fiskesjö efter abborre och gädda med mera. Eventuellt kan en fiskestuga för uthyrning byggas vid sjöns östra sida. Väg finns redan, så tillgängligheten är god. Vandringshinder för fisk Två vandringshinder finns i Sjugbäcken (Tabell 8.6.1). Båda bedömdes vid inventeringen som passerbara, men kan eventuellt bli svårare att passera vid lägre vattenflöden. De bör därför kontrolleras igen vid lägre vattenstånd. Det längst nedströms liggande vandringshindret kan förhindra vandring till den fina lekbottnen norr om Åfjärdsbro. Återbesök vid normala vattenflöden rekommenderas. Omgivning Tabell Vandringshinder i Sjugbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Ängsmarkens norra ände Vägtrumma Passerbart Nej Vid husen i Åfjärdsbro Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Stora delar av de områden där förutsättning för öring finns är kraftigt rensade eller helt omgrävda. Block och sten bör därför återföras till fåran. Sträckan där detta gäller är omkring 300 m lång och då en skogsbilväg går i närheten är det lätt att komma åt. Återställningarna kan i övrigt göras för hand, utan kostsamma maskinarbeten. 123

126 8.7 Avrinningsområde: Norrmarkbäcken 8.7 Norrmarkbäcken Koord: X: / Y: Karta över Norrmarkbäcken (1 ruta=1 km 2 ). Sammanfattning Norrmarkbäcken rinner från Öster-Norrmarksjön till Ångertjärnen och kan på så sätt sägas vara förlängningen av Trödjeåns huvudfåra. Strömförhållandena varierar över hela bäckens sträckning och har en jämn fördelning av lugna, svagt strömmande och strömmande partier. Även en del mindre forsande partier finns i vattendraget. Bottensubstratet utgörs främst av grövre minerogena fraktioner som grus, sten och block. Findetritus finns i anslutning till våtmarkerna. Bäcken bär spår efter kraftig rensning i stora delar av dess lopp. Den sparsamt förekommande vattenvegetationen består främst av bladvass och starr vid våtmarkerna. Förutsättningar finns för lekoch uppväxt för öring. Bra till mycket bra öringbiotoper saknas dock till följd av den kraftiga rensningen. De åtgärder som behövs för att göra Norrmarkbäcken till ett mycket fint öringvatten är dock små i sin omfattning och består främst av att lägga tillbaka utrensat material. Förekomsterna av lekgrus bör uppskattas noggrannare och i det fall de är för små kan lekgrus placeras i bäcken. Detta kan göras relativt enkelt då framkomligheten är god, åtminstone i delar av vattendragets sträckning. Det är emellertid mycket angeläget att elfiska Norrmarkbäcken för att utröna eventuell förekomst av öring. Om öring saknas kan utsättning komma i fråga. Bäckens största värden ligger troligen i att vara lek- och uppväxtområde för öring i Trödjeån och det utanförliggande skärgårdsområdet. Detta gör att det inte är berättigat med ytterligare åtgärder för att förbättra tillgängligheten för fiske i bäcken. Eventuellt kan till och med fiskeförbud vara motiverat i vattendraget. Vad gäller sjöar i vattendraget kan Norrmarksjöarna utgöra intressanta fiskeplatser och den vägbom som spärrar vägen hit kan därför eventuellt flyttas närmre sjöarna. Alternativt kan nyckel till bommen hyras till besökare. 124

127 8.7 Avrinningsområde: Norrmarkbäcken Strömförhållanden Norrmarkbäcken för ett varierande lopp, med en fallhöjd på cirka 19 m utspridd över en längd på 4,1 km. Lugnflytande, svagt strömmande och strömmande partier är relativt jämt fördelade (Figur 8.7.1). Även mindre forsande partier finns spridda i sträckor som domineras av andra strömförhållanden. Vattendragets medelbredd är 2,8 m och dess medeldjup 0,5 m ,6 1,7 Lugnflytande Strömförhållanden 2,2 1,0 Svagt strömmande Längdviktat medel 1,5 1,4 Strömmande 0,8 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Norrmarkbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Största andelen av Norrmarksbäckens bottensubstrat utgörs av grövre minerogena fraktioner som sten, block, grus och sand (Figur 8.7.2). Även grov- och findetritus finns dock i anslutning till de våtmarker bäcken rinner igenom. Ungefär halva bäckens sträckning bär spår av rensning. En stor del av dessa är dessutom klassade som kraftigt rensade. Det utrensade materialet ligger dock i allmänhet kvar i vattendragets omedelbara närhet, vilket gör att biotopvårdande åtgärder är lätta att utföra. 3,0 2,0 1,0 0,6 G.detritus 1,9 F.detritus Botte nm ate rial Lera 1,4 Sand 1,5 Grus 2,0 Sten 1,9 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Norrmarkbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Delar av vattendraget ser ut att vara återställt till viss del, men mer behöver göras för att öringen skall kunna klara sig i bäcken. Skuggningsförhållanden Norrmarkbäcken skuggas i någon grad i nästan hela sitt lopp (Figur 8.7.3). 1,7 km av bäcken är dock dåligt skuggad. Detta är framförallt i anslutning till glest trädbevuxna våtmarker (Foto 8.7.1), där det knappast är motiverat att anlägga kantzoner på annat sätt än att låta träd och buskar växa upp naturligt där de kan. Det är dock mycket viktigt att kantzoner sparas vid avverkning i närheten av bäcken. Sk uggnings förhållande n (längd i k m ) 0,1 1,7 1,2 1,1 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Norrmarkbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Typbild, dåligt skuggat parti genom våtmark. Norrmarkbäcken. Inventeringssträcka nr 12 ( ). Vattenvegetation Vattenvegetationen är relativt sparsam i Norrmarkbäcken till följd av rådande skuggningsförhållandena Den vattenvegetation som ändå finns utgörs främst av vass och starr i anslutning till våtmarkerna. 125

128 8.7 Avrinningsområde: Norrmarkbäcken 3,0 2,0 1,0 1,0 Övervattensv 0,5 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger 0,4 Påväxtalger 0,1 Fontinalis 3 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Norrmarkbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Norrmarkbäcken har relativt goda förutsättningar för öringlek. Inga områden är dock klassade som bra till mycket bra (Figur 8.7.5). Detta beror mest på att förekomsterna av lekgrus är små och glest utspridda. Utplacering av lekgrus kan därför vara motiverat. Utläggning av lekgrus bör då i första hand göras i kvillområdets norra fåra söder om skogsvägen mellan Kvissjaberget och Norra Ösasjön. Fåran är här relativt lättillgänglig då den ligger nära vägen. Genomförande av dessa åtgärder skulle ge omkring 850 m 2 goda lekbiotoper. Le k om råde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra 6500 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Norrmarkbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Det finns även goda uppväxtbiotoper i Norrmarkbäcken (Foto 8.7.2). Totalt 4520 m 2 har bedömts ha förutsättningar som uppväxtplatser, dock finns inte några sträckor som bedömts som bra till mycket bra. Detta beror på att bäcken ofta är kraftigt rensad just i de presumtiva uppväxtområdena. Det får därmed anses som mycket motiverat att lägga tillbaka utrensat material i dessa områden. Foto Typbild, fin lek- och uppväxtbiotop i Norrmarkbäcken. Inventeringssträcka nr 7 ( ). Uppväxtom råde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra 6500 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Norrmarkbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bäcken har elfiskats 1996 i närheten av vägen öster om Ångertjärn. Trots goda förutsättningar för öring fångades dock endast lake och gädda. Den avfiskade arean var dock endast 100 m 2, vilket anses vara för lite för att säkert kunna säga att öring saknas. Det är därför högst angeläget att utföra nya elfisken i bäcken. Om det visar sig att öring helt saknas kan det, efter biotopvårdande åtgärder, vara motiverat att återintroducera öring i vattendraget. I dagsläget kan Norrmarkbäcken teoretiskt producera cirka 330 smolt/ år. Vid utförda åtgärder ökar siffran till drygt 700 smolt/ år. Tillsammans med Trödjeån uppgår den potentiella produktionen efter återställningsarbeten till omkring 2300 smolt/ år. Omgivning Norrmarkbäcken rinner från Öster-Norrmarksjön till Ångertjärn och kan därför sägas vara 126

129 8.7 Avrinningsområde: Norrmarkbäcken Trödjeåns fortsättning uppströms Ångertjärn. Omgivningen växlar mellan främst blandskog på fastmark och våtmarker, ofta bevuxna med skog i olika täthet. Kalhyggen finns på tre ställen. Kantzoner mot vattendraget har dock i allmänhet sparats vid dessa, om än inte i den utsträckning som vore önskvärt. Från 600 m uppströms utloppet i Ångertjärn rinner bäcken genom ett större våtmarksområde, bevuxet med bladvass och enstaka träd. Strax norr om det ställe där bäcken förgrenar sig i två delfåror går en skogsväg i närheten av bäcken. Vägen är dock förbommad och är ej tillgänglig för allmänheten. Då Norrmarkbäcken har sitt största värde som lek- och uppväxtområde för öring i Trödjeån och den utanförliggande skärgården är det inte motiverat att göra området mera tillgängligt genom att ta bort vägbommen på denna väg. Möjligen kan det till och med vara motiverat med fiskeförbud i bäcken. Hela Norrmarkbäcken är ett klass 3-område för naturvård med förekomster av bland annat safsa. Sjöar i vattendraget Öster-Norrmarksjön är en klar skogsjö omgiven av främst tallskog. Stränderna utgörs av fastmark. Ett större kalhygge ligger på nordsidan av sjön. Mellan Öster- och Väster-Norrmarksjön ligger ett smalt näs, där ett fritidshus finns beläget. Två vattendrag har sina utlopp i sjöarna, Mjuggsjöbäcken och Måsbäcken. Väg finns till sjöarna, men den är förbommad vid järnvägen. För att öka tillgängligheten för fiske i sjön vore det önskvärt att flytta vägbommen från sitt nuvarande läge till lämpligt ställe i närheten av sjön. Detta blir ännu mer angeläget ifall resurser lägges ned på att återintroducera en öringstam i vattendraget. Alternativt kan nyckeln till bommen hyras ut tillsammans med båtar i sjön till ett mindre antal personer åt gången. I detta fall kan det även vara motiverat att anlägga övernattningsmöjligheter i någon form vid sjön. Eftersom möjligheten finns att öring förekommer i både Norrmarkbäcken och Norrmarkssjöarna är det mycket angeläget att utföra provfiske i åtminstone Öster- Norrmarksjön. Fiskfauna Gädda och lake finns i vattendraget. I Öster- Norrmarksjön finns enligt äldre uppgifter gädda, abborre, lake och vitfisk. Enligt muntliga uppgifter från sportfiskare finns även nejonöga i sjön. Vandringshinder för fisk Ett vandringshinder finns i Norrmarkbäcken (Tabell 8.7.1). Detta är en stor vägtrumma vid skogsvägen väster om Ångertjärn. Den är mycket väl anlagd och utgör inget hinder för öring Tabell Vandringshinder i Norrmarkbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Skogsväg väster om Ångertjärn Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Den första åtgärd som bör göras i Norrmarkbäcken är att utföra elfiske för att kunna påvisa eventuell förekomst av öring i vattendraget. För att säkerställa avsaknad eller förekomst av öring bör även Öster-Norrmarksjön provfiskas. Vidare bör utrensat material återföras till fåran och förekomsterna av lekgrus utredas ytterligare. Ifall tillgången på lekgrus bedöms vara för liten, kan utplacering av lekgrus komma i fråga. Ifall ingen öring påträffas bör arten slutligen återintroduceras. För att förbättra tillgängligheten för fiske i Norrmarksjöarna bör vägbommen flyttas upp till sjöarnas närhet. Alternativt kan nyckel till vägbommen hyras ut tillsammans med båtar. Det kan också vara motiverat att anlägga någon form av övernattningsmöjlighet intill sjöarna. 127

130 8.8 Avrinningsområde: Måsbäcken 8.8 Måsbäcken Koord: X: / Y: Karta över Måsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Måsbäcken rinner från Måssjön till Öster-Norrmarksjön och omges i allra största delen av sitt lopp av en våtmarkssträng med dålig beskuggning. Strömförhållandena är i huvudsak lugnflytande och de vanligast förekommande bottensubstraten är block och findetritus. Bäcken är kraftigt rensad i sina sista delar före utloppet i Öster-Norrmarksjön. Vattenvegetationen är relativt sparsam och består främst av övervattens- och amfibiska växter. Vissa förutsättningar för öring finns i bäcken, dock är arealerna små. Åtgärder bör därför inte utföras förrän biotopvård utförts i Mjuggsjöbäcken, Norrmarkbäcken och Trödjeån. Provfiske bör därför utföras. Den biotopvård som behöver utföras i bäcken är återförande av utrensat material i sträckorna uppströms utloppet, samt att släppa upp kantzoner i det hygge som även ligger här. Vid Måssjön kan eventuellt ett vindskydd / grillplats anläggas där en stig går ned till sjön vid dess nordvästra strand, då detta är den enda för allmänheten egentligen tillgängliga vägen till sjön. E4 drar dock ned naturvärdena i sjön genom trafikbuller och ytterligare åtgärder för att främja fisket i sjön är därför inte motiverade. 128

131 8.8 Avrinningsområde: Måsbäcken Strömförhållanden Huvuddelen av Måsbäcken är lugnflytande (Figur 8.8.1). Fallhöjden är 3,3 m över 1,5 km. Svagt strömmande partier finns strax uppströms utloppet i Öster-Norrmarksjön. Även i andra delar finns inslag av svagt strömmande och strömmande vatten, dock i mindre omfattning. Vattendragets medelbredd är 1,5 m och dess medeldjup 0,7 m ,7 1,3 Lugnflytande Strömförhållanden 1,8 0,2 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,2 Strömmande Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Måsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Rensning har förekommit i de längst nedströms liggande sträckorna, med en total längd av omkring 250 m. Det upplagda materialet finns kvar och bör återföras till fåran. Framkomligheten är här god och maskin kan användas vid behov. Skuggningsförhållanden Måsbäcken är dåligt skuggad i allra största delen av sitt lopp (Figur 8.8.3). Detta beror på en omgivande sträng våtmark som följer bäckens stränder i allra största delen av dess lopp. Där bäcken inte omges av våtmark ligger istället ett hygge med dåliga kantzoner (Foto 8.8.1), beläget kring bäckens utlopp i Måssjöns nordsida. Endast cirka 100 meter av bäcken är tämligen bra skuggad. Kantzoner bör därför släppas upp vid hygget och bevaras där de fortfarande finns kvar. Skuggningsförhållanden (längd i km) 1,4 0,1 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Måsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat De vanligaste fraktionerna i Måsbäckens bottensubstrat är block och findetritus (Figur 8.8.2). Sand dominerar i bäckens översta del alldeles nedströms Måssjöns utlopp. Övriga fraktioner, utom hällar, finns i mindre omfattning spridda över hela bäckens lopp. 3,0 2,0 1,0 0,5 G.detritus 2,2 F.detritus Bottenmaterial 0,5 Lera 1,5 Sand 1,1 Grus 1,4 Sten 2,2 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Måsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Typbild av Måsbäcken med blockbotten dåligt skuggad fåra. Inventeringssträcka nr 4 ( ). Vattenvegetation Vattenvegetationen i Måsbäckens själva fåra är relativt sparsam (Figur 8.8.4). Vegetationen som förekommer består framförallt av övervattensväxter som starr och vass samt av kuddmossor på stenblocken. Små förekomster finns även av flytbladsvegetation, trådalger och näckmossa. 129

132 8.8 Avrinningsområde: Måsbäcken 130 3,0 2,0 1,0 0,8 Övervattensv Vattenvegetation 0,4 0,4 Flytbladsv Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter 0,1 Trådalger Påväxtalger 0,4 Fontinalis 0,7 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Måsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Vissa förutsättningar finns för öringlek i Måsbäckens längst nedströms liggande delar (Figur 8.8.5). De förstörs dock till stor del av den dåliga skuggningen som beror på kalhuggning ända ner till bäckens strandkant. Lekområde för öring (m 2 ) 390 Ej lämpligt Tämligen bra 1950 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Måsbäcken. Data från inventeringar under sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) 390 Ej lämpligt Tämligen bra 1950 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Måsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Samma sträckor som ansetts utgöra möjliga ur lekområden har vissa förutsättningar som uppväxtbiotoper. De kan dock ej heller anses som bra, då skuggningen är dålig och fåran dessutom är rensad. Det upplagda materialet från rensningarna bör läggas tillbaka innan ungskogen växer upp vid stränderna. Det är dock knappast motiverat att i ett första läge genomföra åtgärder i Måsbäcken eftersom arealen är så liten. Resurserna bör istället läggas på Mjuggsjöbäcken, Norrmarkbäcken och Trödjeån. Omgivning Måsbäcken rinner från Måssjön till Öster- Norrmarksjön. I huvuddelen av sin sträckning omges den av en våtmarkssträng med utanförliggande tallskog på storblockig fastmark. Nedströms den mindre skogsväg som går längs Öster-Norrmarksjöns norra sida, ligger ett hygge med uppväxande ungskog, som i stort går fram till sjöns stränder. Sjöar i vattendraget Måssjön är en avlångt formad sjö med intermediär vattenvegetation som främst består av säv, näckrosor, vattenklöver och bladvass. Stränderna utgörs av främst fastmark, med små utspridda våtmarksområden. Vid sydvästra delen av sjön finns en högmosse som är ett klass 3- område för naturvården. Tallskog dominerar största delen av omgivningen där inte avverkning skett. Vid sjöns östra strand ligger ett mindre bolagsreservat som förutom äldre tallskog även har en stor andel ädellövträd och en i övrigt intressant flora. Även detta är ett klass 3- område för naturvården. Vägar finns i närheten runt hela sjön och i dess södra ände går vägen i omedelbar anslutning till sjöns strand. De från söder kommande vägarna är dock förbommade. Den enda för allmänheten tillgängliga vägen till sjön är en stig gående från en vändplats vid sjöns nordvästra del. Där stigen når sjön kan möjligen ett vindskydd med grillplats eller dylikt anläggas. I väster går dock E4, vilket påverkar naturmiljön i sjön genom trafikbuller. Ett fritidshus ligger vid sjöns södra ände. Måssjön har tre mindre tillflöden: Järpmursbäcken och Hundsjöbäcken i sjöns norra ände samt en liten namnlös bäck i väster. Tillflödena har kontrollerats i undersökningen men bedöms vara för små för att vara intressanta för fiskevården. Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre, lake och vitfisk i Måssjön.

133 8.8 Avrinningsområde: Måsbäcken Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre, lake, ål, bäcknejonöga och vitfisk i sjöarna. Vandringshinder för fisk Tre vandringshinder finns i Norrmarkbäcken och samtliga är passerbara för såväl öring som andra fiskarter (Tabell 8.8.1). Inga åtgärder avseende dessa behöver genomföras. Tabell Vandringshinder i Måsbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Vägen vid Måssjöns utlopp Vägtrumma Passerbart Nej Mellan Måssjön och Öster-Norrmarksjön Vägtrumma Passerbart Nej Väg längs Öster-Norrmarksjöns N strand Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Efter fiskevårdande åtgärder gjorts i Trödjeån, Norrmarkbäcken och Mjuggsjöbäcken kan åtgärder även i Måsbäcken komma ifråga. Det som först bör göras är att återföra utrensade block och stenar i sträckorna uppströms bäckens mynning i Öster-Norrmarksjön. Vidare bör kantzoner släppas upp vid det hygge som också ligger här. Vid Måssjön kan möjligen ett vindskydd med grillplats anläggas vid stigen når nordväst om sjön. Trafikbuller från E4:an drar dock ner naturvärdena och attraktionskraften för fiske i sjön. Andra åtgärder för sjön i form av stugor med mera rekommenderas därför inte. 131

134 8.9 Avrinningsområde: Mjuggsjöbäcken 8.9 Mjuggsjöbäcken Koord: X: / Y: Karta över Mjuggsjöbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Mjuggsjöbäcken kan delas upp i tre delar. Från längst uppströms räknat kommer först ett lugnflytande våtmarksområde dominerat av findetritus och dålig skuggning, vidare ett potentiellt fint lek- och uppväxtområde för öring och sedan återigen ett våtmarksområde längst nedströms. Vattenvegetationen följer samma mönster, med övervattensväxter tillsammans med flytbladsväxter i våtmarkerna och näck- eller kuddmossa i det i mitten liggande området. Förutsättningar finns för öring i bäcken, ur både lek- och uppväxtsynpunkt. De för öring intressanta områdena är dock ofta kraftigt rensade och har dålig skuggning, vilket bör åtgärdas. Det är dock inte motiverat att göra några åtgärder för att främja fisketurism i vattendraget. Den längst nedströms liggande sjön, Väster- Norrmarksjön, har dock möjligheter att tillsammans med Öster- Norrmarksjön bli ett fint öringvatten om åtgärder utförs i de kringliggande vattendragen. Sjöarna får då göra mera tillgängliga för fiske (se Norrmarksbäcken). För att utröna om öring finns i Mjuggsjöbäcken bör elfiske utföras. Om inget öringbestånd existerar i bäcken, kan utplanteringar komma ifråga efter att biotopvårdande åtgärder utförts. 132

135 8.9 Avrinningsområde: Mjuggsjöbäcken Strömförhållanden Mjuggsjöbäcken kan delas in i tre delar, där den övre består av sträckorna omkring Mjuggsjöarna (längd 660 m, sjöarna ej inräknade) och nästan helt är lugnflytande. Den mellersta delen (längd 1160 m) utgörs av sträckorna nedströms E4. Strömförhållandena är här svagt strömmande till strömmande, med mindre forsande partier. Den nedersta delen (längd 660 m) består av småtjärnarna och våtmarkerna före utloppet i Väster-Norrmarksjön. Bäcken blir här åter mestadels lugnflytande. Räknat över hela vattendragets längd är dominerar dock lugna och svagt strömmande förhållanden (Figur 8.9.1) ,5 Lugnflytande Strömförhållanden 1,7 0,8 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,7 0,4 Strömmande 0,2 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Mjuggsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Samtliga fraktioner finns representerade i Mjuggsjöbäckens bottensubstrat (Figur 8.9.2). Fin- och grovdetritus dominerar i de lugna delarna, dock finns det även mycket sand i den längst uppströms liggande delen av vattendraget. I bäckens mellersta del är grövre minerogena fraktioner dominerande. Findetritus återkommer i bäckens nedersta del men är här uppblandat med en hel del block och sten. Mjuggsjöbäcken bär spår efter rensning i totalt 1220 m, varav 770 m kraftigt rensade. Det får anses som mycket angeläget att återföra material i åtminstone de kraftigt rensade sträckorna. Lyckligtvis ligger huvuddelen (1030 m) av de sträckor som bär spår av rensning i närheten av en mindre skogsväg, belägen öster om E4 mellan Lilla Mjuggsjön och Väster-Norrmarksjön. Maskin kan här användas vid behov. I allmänhet räcker det dock troligen med handkraft då utrensat material ligger kvar längs bäckens stränder. 3,0 2,0 1,0 1,0 G.detritus 1,9 F.detritus Bottenmaterial 0,3 Lera 1,2 Sand 1,1 Grus 1,3 Sten 1,9 Block 0,3 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Mjuggsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena i Mjuggsjöbäcken är i allmänhet dåliga (Figur 8.9.3). Detta beror på våtmarkerna kring bäcken i dess översta och nedersta delar, samt ett hygge i dess mellersta del. I våtmarkerna är det dock ingen mening att försöka plantera kantzoner, men vid hygget är det viktigt att bevara en tät lövridå i framtiden, eftersom bäckens finaste lekbiotoper är belägna i detta område. Sk uggnings förhållande n (längd i k m ) 0,7 1,6 0,3 0,2 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Mjuggsjöbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Största delen av vattenvegetationen i Mjuggsjöbäckens utgörs av flytbladsväxter och övervattensväxter, med ett litet inslag av fingrenade undervattensväxter i bäckens lugna, dåligt skuggade våtmarkspartier (Figur 8.9.4). Där substratet övergår till minerogena fraktioner och skuggningen blir något bättre uppträder näckoch kuddmossor. 133

136 8.9 Avrinningsområde: Mjuggsjöbäcken 3,0 2,0 1,0 0,9 Övervattensv 1,2 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad 0,1 Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,3 Fontinalis 0,1 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Mjuggsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Förutsättningar för öringlek finns främst i Mjuggsjöbäckens mellersta del (Figur 8.9.5). Sammanlagt 2470 m 2 av bäckens totala area på 8400 m 2 bedömdes ha värde som lekbiotoper. Endast 345 m 2 är dock klassade som bra till mycket bra, vilket främst beror på de dåliga skuggningsförhållandena. Lekområde för öring (m 2 ) Uppväxtområde för öring (m 2 ) 1280 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Mjuggsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Det finns även goda ståndplatsbiotoper i Mjuggsjöbäcken (Foto 8.9.1). Ingen sträcka har bedömts helt sakna värde som ståndplats. Åtgärder för att främja fiske i vattendraget är dock inte befogade, då det ligger relativt otillgängligt till och dess största värde troligen är som lek- och uppväxtmiljö för öring. Eventuellt kan det till och med vara motiverat med fiskeförbud och istället lägga resurserna på att göra sjöarna mer tillgängliga. För att utröna ifall någon öring redan finns i bäcken bör elfiske utföras. Om öring saknas kan återintroducering vara motiverat. Detta bör dock ske i ett senare skede, efter det att biotopåterställningar utförts Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Mjuggsjöbäcken. Data från inventering gjorda sommaren Det finns även förutsättningar för öring att växa upp i bäcken (Figur 8.9.6). De möjliga uppväxtbiotopernas area är sammanlagt 2330 m 2. Inga sträckor klassas dock som bra på grund av den kraftiga rensningen i just dessa områden. Foto Typbild av Mjuggsjöbäcken med stora block i fåran och svagt strömmande vatten. Inventeringssträcka nr 6 ( ). Mjuggsjöbäcken kan i dagsläget teoretiskt producera cirka 100 smolt/ år. Efter genomförda åtgärder ökar siffran till omkring 350 smolt/ år. 134

137 8.9 Avrinningsområde: Mjuggsjöbäcken Omgivning Mjuggsjöbäcken har sin början i en ej på kartan namngiven sjö liggande i Momurens våtmarker (den kallas fortsättningsvis för Mjuggtjärnen). Den rinner sedan genom våtmarker, omgivna av tallskog söderut till Stora Mjuggsjön. Efter Stora Mjuggsjön vidtar åter våtmarker, dock glest skogbevuxna, tills bäcken rinner in i Lilla Mjuggsjön. Strax efter utloppet från Lilla Mjuggsjön överkorsas bäcken av E4 och våtmarkerna ersätts efter motorvägen av talloch lövskog på fastmark i ofta storblockig terräng. Skogen avbryts dock av ett hygge cirka 300 m efter E4, samt av mindre våtmarker. I samband med de småtjärnar, som ligger uppströms mynningen i Väster-Norrmarksjön, övergår bäckens omedelbara omgivning åter till våtmarker. Den yttre omgivningen består fortfarande av mestadels tallskog. Bäckens sista sträcka är förbindelsen mellan Väster- och Öster-Norrmarksjön. Sjöar i vattendraget Mjuggtjärnen, som bäcken rinner upp ur är en liten, långsmal och oligotrof tjärn. Den är helt omgiven av myrmark med tallskog liggande utanför. Vattenvegetationen är sparsam och består främst av vattenklöver och näckrosor. En skogsväg går i närheten av tjärnens östra strand. Den är dock bommad från alla håll utom från Råhällans och Lundmoras åkermarker, 6 km västerut. Trafikbruset från E4, liggande öster om sjön, kan höras. Två bäckar har sitt utlopp i Mjuggtjärnen, Nybobäcken och Nymursbäcken. Då tjärnen är så liten och bullret från E4 stör har sjön ringa värde som fiskesjö. Inga åtgärder bör vidtagas här. Stora Mjuggsjön är en större sjö, långsmalt utsträckt i nord-sydlig riktning. Sjöns norra vik omges av våtmarker. Stränderna i övrigt består av glest tallskogsbevuxen fastmark och ett hygge längs mellersta delen av östra stranden. Vattenvegetationen är intermediär och består främst av säv, näckrosor och vattenklöver. Samma väg som vid Mjuggtjärnen går i närheten väst och norr om sjön. Östra Västerbergs fritidshusområde ligger i anslutning till vägen cirka 500 m väster om sjön. Sjön kan ha visst värde som fiskesjö efter gädda och abborre och är (om vägen inte är bommad) relativt lättillgänglig. Trafikbuller från E4 hörs i bakgrunden. Möjligen kan grillplats eller dylikt anläggas någonstans vid sjön. Detta dock mest med tanke på lokalbefolkningen, då naturmiljön inte är särskilt fin och öring även efter utförda åtgärder troligen inte tar sig upp till sjön genom de nedströms liggande våtmarkerna. Lilla Mjuggsjön ligger i E4:s omedelbara närhet söder om Stora Mjuggsjön. Sjön omges av våtmarker, ofta bevuxna av bladvass, framförallt på sjöns östra sida. I väster är våtmarkerna oftare bevuxna av gles tallskog. Vattenvegetationen är intermediär och består förutom av vass av näckrosor. Sjön är svårtillgänglig för fiske och naturmiljön knappast trevlig med motorvägen i närheten. Inga åtgärder är därför att rekommendera här. Fiskbeståndet i Mjuggsjöarna består enligt äldre uppgifter av gädda, abborre, lake och vitfisk. Väster-Norrmarksjön är en klar skogsjö omgiven av främst fastmark, bevuxen med tallskog. Små partier av våtmark ligger här och var kring sjön. Vattenvegetationen är intermediär, bestående av främst vass och näckrosor. Förutom Mjuggsjöbäcken rinner även Stångsjöbäcken ut i sjön. I öster avskiljs Väster-Norrmarksjön från Öster- Norrmarksjön av ett smalt näs. På detta näs finns en skogsväg och ett fritidshus. Vägen är dock bommad cirka 4,5 km åt sydväst, vid järnvägen och även i norr, vid Måssjön. Enligt uppgift finns gädda, abborre, lake, nejonöga och vitfisk i sjön. Om de biotopvårdande åtgärder som föreslås för Trödjeån, Norrmarkbäcken och Mjuggsjöbäcken genomförs, kan ett attraktivt fiske skapas i Väster- och Öster-Norrmarksjön. Det krävs dock även att bommen i sydväst flyttas eller att nyckel till denna hyrs ut till eventuella besökare (se Norrmarkbäcken). Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre, lake, ål och vitfisk i sjöarna. Enligt muntliga uppgifter från sportfiskare finns dessutom nejonöga i Norrmarksjöarna. Vandringshinder för fisk Två vandringshinder finns i Mjuggsjöbäcken, båda dock passerbara för såväl öring som andra fiskarter (Tabell 8.9.1). Inga åtgärder avseende dessa behövs. 135

138 8.9 Avrinningsområde: Mjuggsjöbäcken Tabell Vandringshinder i Mjuggsjöbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Mellan Mjuggtjärnen och St. Mjuggsjön Vägtrumma Passerbart Nej E4 Halvtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Mjuggsjöbäcken har möjlighet att bli ett produktivt vattendrag. Bortrensat material bör återföras till fåran och kantzoner bör släppas upp. Vidare kan en rastplats eller dylikt anläggas någonstans vid Stora Mjuggsjön. För att utröna om något öringbestånd finns i Mjuggsjöbäcken bör elfiske utföras. Ifall ingen öring påträffas kan återintroducering komma ifråga efter att biotopvårdande åtgärder utförts. Väster- och Öster-Norrmarksjön har möjlighet att bli attraktiva fiskevatten efter naturligt reproducerande öring. Tillgängligheten till sjöarna bör dock förbättras (se kapitel 8.7). Sjöarna kan redan i nuläget utgöra goda gäddfiskevatten för den intresserade. 136

139 8.10 Avrinningsområde: Stångsjöbäcken 8.10 Stångsjöbäcken Koord: X: / Y: Karta över Stångsjöbäcken (1 ruta=1 km 2 ). Sammanfattning Stångsjöbäcken är ej inventerad i hela sin längd på grund av oframkomliga översvämmade våtmarker under det höga flödet sommaren Bäckens längst nedströms liggande 300 m har emellertid mycket goda förhållanden för såväl lek och uppväxt som ståndsplatser för öring. Strömförhållandena här är mestadels svagt strömmande med inslag av lugnflytande och strömmande vatten. Bottensubstratet domineras av grus och sten, skuggningen god och vattenvegetationen sparsam. Inga biotopvårdande åtgärder för bäcken själv är nödvändiga, dock mynnar ett antal diken från närliggande våtmarker i denna. För att säkerställa ständig vattenföring i bäcken kan några av dessa läggas igen, alternativt förses med V-formade utskov. Bäcken i sig verkar vara i stort sett opåverkad av rensning. För att utröna eventuell förekomst av öring i bäcken kan elfiske utföras i bäcken. De för öring inventerade intressanta områdena är dock troligen för små för att bäcken på egen hand skall kunna upprätthålla ett bestånd av öring. Ett återbesök för att undersöka om ytterligare öringbiotoper finns uppströms den inventerade sträckan är därför motiverat. I det fall ytterligare för öring intressanta områden påträffas och de övriga vattendragen kring Norrmarkssjöarna blir föremål för åtgärder, kan det vara motiverat att plantera ut öringrom, förslagsvis från Norrmarkbäcken, i vattendraget. Stångsjöbäcken bör dock ej ha någon högre prioritet inom fiskevårdsarbetet. Resurser bör istället i första hand läggas på Norrmarksjöarnas övriga vattendrag. 137

140 8.10 Avrinningsområde: Stångsjöbäcken Endast 300 m av Stångsjöbäcken är inventerad, då inventeringen under år 2000 fick avbrytas på grund av mycket svårframkomliga förhållanden under årets höga vattenflöden. Bäcken är dock troligen ej intressant uppströms den inventerade sträckan. Eftersom beräkningar endast kan utföras på denna enda sträcka, är det inte meningsfullt att redovisa några diagram. Öringbiotoper Den inventerade sträckan är mycket vacker (Foto ), med stort värde ur samtliga synpunkter (lek-, uppväxt- och ståndsplatser) för öring. Inga biotopvårdande åtgärder utom att bevara bäcken som den är i dagsläget är nödvändiga. Arealen i fråga är cirka 450 m 2, med i stort sett perfekta förhållanden för lek och uppväxt. Det är dock troligen för lite för att Stångsjöbäcken på egen hand skall kunna hålla ett fiskbart bestånd av öring. Eventuellt kan ytterligare bra biotoper ligga längre uppströms än den inventerade sträckan. Ett återbesök för att kontrollera detta är därför motiverat. I det fall ytterligare öringbiotoper ligger uppströms och åtgärder utförs i Väster-Norrmarksjöns övriga vattendrag kan Stångsjöbäcken utgöra ett komplement till dessa som lek- och uppväxtplats. Elfiske kan utföras i bäcken för att utröna eventuell förekomst av öring. I det fall ingen öring lever i bäcken kan utplantering av öringrom, förslagsvis från Norrmarkbäcken eller Trödjeån, vara motiverat. Strömförhållanden Strömförhållandena i den inventerade sträckan är huvudsakligen svagt strömmande. Lugnflytande höljor och strömmande mindre nackar finns dock bitvis. Den inventerade sträckans medelbredd är 1,5 m och dess medeldjup 0,3 m. Bottensubstrat Grus och sten dominerar, med små förekomster av findetritus i höljorna. Enstaka block finns. Ingen rensning har förekommit i vattendraget. Skuggningsförhållanden Hela den inventerade delen av bäcken är bra skuggad. Vattenvegetation Växtligheten är mycket sparsam i Stångsjöbäcken. Den består mest av näckmossa och igelknopp. Foto Typbild från Stångsjöbäcken. Gott om bra lekgrus och svagt strömmande vatten. Inventeringssträcka nr 1 ( ). Omgivning Stångsjöbäcken rinner från Stångsjön till Väster- Norrmarksjön genom främst tallskog och skogbevuxna våtmarker. Våtmarkerna är ofta utdikade. Möjligen kan vissa av dessa diken läggas igen, alternativt få V-formade utskov vid sitt utlopp i Stångsjöbäcken för att säkerställa ständig vattenföring i bäcken. En skogsväg går omkring 100 m söder om bäcken på sitt närmaste ställe. Den är dock bommad. Sjöar i vattendraget Stångsjön har ej inventerats i undersökningen. Den är emellertid en mindre skogstjärn, omgiven av skogbevuxen fast- och våtmark. E4 går i närheten av sjöns västra sida. Den ovan nämnda skogsvägen går söder om sjön. För att utröna sjöns eventuella värden som fiskesjö bör inventering göras. Enligt äldre uppgifter finns gädda och abborre i sjön. Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. I Stångsjön finns enligt äldre uppgifter gädda och abborre. I Väster-Norrmarksjön finns gädda, abborre, lake, ål, bäcknejonöga och vitfisk. 138

141 8.10 Avrinningsområde: Stångsjöbäcken Vandringshinder för fisk Inga vandringshinder finns i Stångsjöbäckens inventerade del. Sammanställning av åtgärdsförslag Stångsjöbäcken kan bli ett komplement till Norrmarksjöarnas övriga vattendrag om åtgärder först utförs i dessa. I det fall detta sker, kan utplantering av öringrom i bäcken komma i fråga, då förslagsvis med rom från Norrmarkbäcken. Elfiske bör emellertid först utföras i bäcken för att utröna om öring redan finns i bäcken. En rad diken från omkringliggande våtmarker mynnar i Stångsjöbäcken. Vissa av dessa kan eventuellt läggas igen eller förses med V-formade utskov för att säkerställa ständig vattenföring i bäcken. Vidare bör Stångsjön inventeras för att utröna sjön eventuella värden som fiskesjö. Stångsjöbäcken bör dock inte ha någon högre prioritet inom fiskevårdsarbetet. Resurserna bör istället läggas på Norrmarksjöarnas övriga tillflöden samt Norrarkbäcken och Trödjeån. 139

142 8.11 Avrinningsområde: Nymursbäcken och Nybobäcken 8.11 Nymursbäcken och Nybobäcken Koord: X: / Y: Karta över inventerade delar av Nymursbäcken och Nybobäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Nymursbäcken och Nybobäcken är två mindre vattendrag rinnande från Kroksjön strax öster om Vittersjö till Mjuggtjärnen. Endast Nymursbäcken har emellertid inventerats i sådan omfattning att det är meningsfullt att den får ett eget kapitel i denna plan. Inventeringarna under 2000 avbröts på grund av höga vattenflöden och inget av vattendragen har sedan ansetts ha så stort värde för fiskevården att inventeringarna återupptagits. Nymursbäcken domineras av lugnflytande förhållanden och bottensubstrat bestående mestadels av findetritus. Skuggningen är i allmänhet dålig eller saknas helt. Vattenvegetationen består mestadels av övervattens- och amfibiska växter. Områdena som kan ha intresse för öring är små, endast cirka 450 m 2 och belägna uppströms stora våtmarksområden. Inga fiskevårdande åtgärder med avseende på öring kan anses som motiverade. Dock kan Kroksjön vara intressant att inventera då sjön är mycket lättillgänglig. Även Nymursbäckens början kan då besiktigas för att säkert fastslå att bäcken verkligen saknar värde för öring. Ett vandringshinder i vattendragets nedre del bestående av ditlagda block och stockar kan rivas ur, då även andra fiskarter än öring hindras av detta. Detta bör dock ej ha någon högre prioritering i fiskevårdsarbetet. Nybobäcken är en förgrening av Nymursbäcken med i stort likartade förhållanden som denna. 140

143 8.11 Avrinningsområde: Nymursbäcken och Nybobäcken Inventeringen av Nymursbäcken år 2000 fick avbrytas cirka 800 m uppströms mynningen i Mjuggtjärnen på grund av högt vattenstånd. De våtmarker som ligger här var då översvämmade och helt oframkomliga. Nybobäcken, egentligen en delfåra till Nymursbäcken, beskrivs kortfattat här, då de inventerade sträckorna är för få för att bäcken skall få ett eget kapitel. Ingen av bäckarna har sedan ansetts ha så stora värden för fiskevården att inventeringen återupptagits. Strömförhållanden Nymursbäcken domineras starkt av lugnflytande förhållanden (Figur ). En cirka 200 m lång sträcka nedströms den väg som går vid Orrmyren består dock av strömmande vatten, och sparsamma inslag av svagt strömmande vatten finns i vattendraget. Fallhöjden är 35 m över cirka 7 km, räknat från upprinnelse-sjön till bäckens slut. Huvuddelen av fallhöjden ligger dock i de inventerade sträckorna; cirka 15 m över 1,5 km. Vattendragets medelbredd är 0,8 m och dess medeldjup 0,4 m. Värdena är dock troligen något överskattade på grund av det höga vattenståndet ,8 1,3 Lugnflytande Strömförhållanden 0,6 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,3 0,2 Strömmande Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Nymursbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Bottensubstratet domineras starkt av findetritus (Figur ). De minerogena fraktionerna blir till och med något överrepresenterade i diagrammet, eftersom de våtmarker som ligger nedströms de inventerade sträckorna inte är med i beräkningarna. Substratet i de ej inventerade sträckorna består troligen av främst findetritus, vilket således egentligen bör ha ett ännu högre längdviktat medelvärde. Minerogena fraktioner finns emellertid i mindre omfattning även i de inventerade lugnflytande partierna. I den förut nämnda sträckan vid vägen är minerogent material helt dominerade. Bäcken bär endast mindre spår av rensning. 3,0 2,0 1,0 0,8 G.detritus 2,7 F.detritus Bottenmaterial Lera 0,4 Sand 1,4 1,4 Grus Sten 1,2 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Nymursbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Nymursbäcken domineras av dåligt skuggade och oskuggade förhållanden (Figur ). Igen är det sträckorna nedströms vägen som är avvikande, med bra skuggning i 200 m och mindre bra i ytterligare 200 m. De oinventerade sträckorna uppströms mynningen är troligen också dåligt skuggade då våtmarkerna är glest skogbevuxna med ingen skuggning alls vid den rena myrmark som ligger vid utloppet i Mjuggtjärnen. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,4 0,7 0,2 0,2 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Nymursbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Den enda förekommande vattenvegetationen i Nymursbäcken är övervattens- och amfibiska växter tillsammans med flytbladsväxter (Figur ). Exempel på de förra är vass och starr, på de senare igelknopp. 141

144 8.11 Avrinningsområde: Nymursbäcken och Nybobäcken 3,0 2,0 1,0 1,7 Övervattensv 0,9 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Nymursbäcken. Data från inventerar gjorda sommaren Öringbiotoper Arealerna med förutsättningar för öringlek i Nymursbäcken är mycket små; sammanlagt 495 m 2 (Figur ). De ligger främst i de förut nämnda sträckorna nedströms vägen. Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra 640 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Nymursbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtbiotoper finns i samma sträckor och i samma arealsmässiga fördelning som lekområdena ovan. Öringbiotoperna i bäcken är små och ligger uppströms stora våtmarker. Bäcken är dessutom liten (bredden översteg sällan 1 m även vid det höga vattenståndet 2000). På grund av detta kan det knappast anses som motiverat att bedriva någon biotopvård i Nymursbäcken. Omgivning Nymursbäcken rinner upp ur sjön Kroktjärnen, belägen öster om Vittersjö. Den rinner sedan genom skogsmark tills den når Nymurens våtmarker. Detta är ett kärrkomplex med höga naturvärden och är ett klass 2-område för naturvård. Inne i detta rinner bäcken genom den lilla sjön Nymurtjärnen och tar emot vatten från ett antal äldre diken i myrens östra och norra del. Efter Nymuren delar sig bäcken upp i två fåror, där den mer nordligt gående kallas Nybobäcken, vilken är inventerad i några få sträckor. Nymursbäcken rinner från Nymuren söderut genom skogbevuxen fastmark och våtmark till dess den tangerar Västermurens våtmarker. Även Västermuren är ett kärr-/ mossekomplex med höga naturvärden och ett klass 2-område för naturvården. De inventerade sträckorna börjar i södra delen av Västermuren. Efter våtmarken följer ett varierande lopp genom barrskog, blandskog och mindre myrar. Två fritidshus ligger i anslutning till den väg som här går över bäcken. Omkring 200 m nedströms vägen övergår omgivningen åter till skogbevuxna våtmarker fram till omkring 250 m uppströms mynningen i Mjuggtjärnen, där glest trädbevuxen myrmark övertar. Nybobäcken för efter avskiljandet från Nymursbäcken ett nordligare lopp, norr om Västermuren. Bäcken rinner genom mestadels skogbevuxen fastmark med mindre partier våtmark. Den tar här emot vatten från ett stort antal diken, genom vilka den står i förbindelse med Järpmursbäcken. Norr om Momuren rinner Nybobäcken på östsidan av ett större hygge. Bäcken har här inventerats i omkring 600 m. Inventeringen fick dock även här avbrytas på grund av det höga vattenståndet, vid Momurens våtmarker norr om Mjuggtjärnen. Bäcken rinner emellertid i Momurens östra delar, avbrutna av ett mindre hygge, tills den rinner ut i Mjuggtjärnen. Bäcken har vissa värden som öringbiotop, bl a ett mindre forsande parti i hyggets södra ände. Dock anses inte heller Nybobäcken ha så stora värden att någon form av fiskevårdande åtgärder är motiverade. Sjöar i vattendraget Nymursbäckens upprinnelsesjö, Kroktjärnen, är en egendomligt formad sjö öster om Vittersjö. Den är ej inventerad i undersökningen. Genom nästan hela sjön går en udde, som nästan delat Kroktjärnen i två delar. Sjön omges på alla sidor utom den östra och udden av trädbevuxna våtmarker. Den östra stranden och udden är blockrik fastmark. Vägen mellan Råhällan och Hagsta krog går i närheten väster om sjön. Från vägen går en stig ned till sjön. Sjön bör inventeras för att utröna dess värde som fiskesjö. Även Nymursbäckens början i östra delen av 142

145 8.11 Avrinningsområde: Nymursbäcken och Nybobäcken sjön kan då besiktigas för att säkert fastslå att bäcken saknar värde som öringbiotop. Möjlighet finns nämligen att bäcken är större här, eftersom den delar upp sig i två delar längre nedströms, i egentliga Nymursbäcken och Nybobäcken. I det fall den är större, kan möjligen ett bestånd av bäcklevande laxfisk finnas i vattendraget. Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre och vitfisk i sjön. Nymurtjärnen är en liten långsmal tjärn belägen i Nymurens östra delar. Den är inte inventerad i undersökningen. Dess största värde lär dock vara som fågelsjö och sjöns ringa storlek gör att den troligen inte är intressant som fiskesjö. Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. I Kroksjön finns enligt uppgift gädda, abborre och vitfisk. Vandringshinder för fisk Tre vandringshinder finns i Nymursbäckens inventerade sträckor (Tabell ). Två av dessa är vägtrummor utan behov av åtgärder, medan det tredje är en fördämning uppbyggd av block och stockar. Att åtgärda detta bör dock inte ha någon högre prioritet. Tabell Vandringshinder i Nymursbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Vägen söder från Orrmyren Vägtrumma Passerbart Nej I närheten av vandringshinder nr 1 Vägtrumma Passerbart Nej Öster om vägen Fördämning Definitivt Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Nymursbäcken och Nybobäcken har knappast några möjligheter att bli några öringvatten. Även om vissa förutsättningar finns så är vattendragen troligen alldeles för små. Bäckarna bör inte bli föremål för några biotopvårdande insatser med avseende på öring. Kroktjärnen bör inventeras för att undersöka om den kan ha något värde som fiskesjö, då den ligger relativt lättillgängligt till. Även Nymursbäckens början kan då besiktigas för att säkert fastslå att bäcken saknar värde för öring eller annan laxfisk. 143

146 8.12 Avrinningsområde: Hilleviksbäcken 8.12 Hilleviksbäcken Koord: X: / Y: Karta över Hilleviksbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Hilleviksbäcken är ett mindre vattendrag, upprinnande ur dikningar i skogs- och våtmarker väst om Sörfjärden. Vid inventeringen dominerades bäcken starkt av lugnflytande förhållanden. Vattenståndet under sommaren 2001 var dock mycket lågt. Bottensubstratet dominerades av en rostbrun beläggning av okänt ursprung, möjligen bestående av bakterier, smutsvattensvamp (se Laxöringebäcken) eller någon form av findetritus. Skuggningsförhållandena är i allmänhet goda. Öringbiotoper saknas dock nästan helt i bäcken, mest beroende på beläggningen och det lugna flödet. Tveksamhet råder dock om dessa förhållanden är normala och det är därför motiverat att göra ett återbesök för att kontrollera detta. Om förutsättningarna då bedöms vara bättre för öring kan biotopvårdande åtgärder i form av återförande av utrensat material och kanske återställande av ett mer meandrande lopp vara motiverade. Troligen saknas dock lekgrus, vilket gör att det är nödvändigt att placera ut sådant. Då Hilleviksbäcken emellertid är av ringa storlek är nyttan av åtgärder högst tveksam. Resurser bör istället koncentreras till vattendrag med bättre förutsättningar och till det utanförliggande skärgårdsområdet. 144

147 8.12 Avrinningsområde: Hilleviksbäcken Strömförhållanden Hilleviksbäcken består nästan och hållet av lugnflytande förhållanden (Figur ). Några mindre partier med svagt strömmande biotoper finns dock spridda i de lugnflytande områdena. Fallhöjden är cirka 10 m över 1,7 km. Möjligen kan dock den torra sommaren 2001 gjort att vattenståndet blivit lägre och strömhastigheten minskat. Bäcken bör därför återbesökas för att se hur bäcken ser ut under mer normala förhållanden. Vattendragets medelbredd är 1,5 m och dess medeldjup 0,2 m ,7 Lugnflytande Strömförhållanden 0,7 Svagt strömmande Längdviktat medel Strömmande Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Hilleviksbäcken. Data från inventeringar sommaren Bottensubstrat Hilleviksbäcken domineras starkt av något som mest av allt ser ut som en matta av rostfärgade bakterier eller någon form av utfällning (Foto ). Eventuellt kan det vara fråga om smutsvattensvamp som i Laxöringebäcken. Det har i undersökningen dock klassats som findetritus. Även sand och grovdetritus är vanligt förekommande (Figur ). Övriga fraktioner är ovanliga i bäcken. Huvuddelen av bäcken är kraftigt rensad och/ eller omgrävd. Möjligen kan det vara motiverat att återföra material till fåran och kanske återskapa ett mer meandrande lopp, om bäcken vid återbesiktning visar sig ha bättre förhållanden. 3,0 2,0 1,0 0,9 G.detritus 2,8 F.detritus Bottenmaterial Lera 1,2 Sand 0,1 Grus 0,6 0,5 Sten Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Hilleviksbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Hilleviksbäcken har goda skuggningsförhållanden (Figur ). Omkring 1,1 km av bäcken är bra skuggad medan resterande 600 m är mindre bra skuggad. Även sträckorna som kantas av kulturmark har i allmänhet god skuggning. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,6 1,1 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Hilleviksbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Bild av vandringshinder nr 2 ihilleviksbäcken. Rostbrun beläggning av bottnen syns nedan trumman. Inventeringssträcka nr 4 ( ). Vattenvegetation Vattenvegetationen i Hilleviksbäcken består av övervattenslevande växter och amfibisk vegetation tillsammans med mindre mängder flytbladsväxtlighet (Figur ). Huvuddelen av detta ligger i anslutning till hagmarkerna sydväst om Hillevik. Delar av bäckens kanter i detta område är dessutom bevuxna med vide, där rötterna bitvis växt tvärs över vattendraget. Detta medför risk för igensättning av bäcken. 145

148 8.12 Avrinningsområde: Hilleviksbäcken Viss gallring av träd och borttagande av rötter kan därför vara motiverat. 3,0 2,0 1,0 1,1 Övervattensv Vattenvegetation Flytbladsv Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter 0,2 Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Hilleviksbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Lekområden saknas helt i Hilleviksbäcken, dock finns små partier med grus. De är dock täckta av den förut nämnda mattan av findetritus, vilken omöjliggör lek. Troligen skulle dock utplacering av lekgrus behövas för att få en öringstam i Hilleviksbäcken, vilket knappast är motiverat i vattendrag av denna storlek. Uppväxtbiotoper finns emellertid i bäckens allra längst nedströms liggande sträckor, från cirka 200 före utloppet i Hilleviksfjärden (Figur ). Arealerna är i dagsläget för små för att Hilleviksbäcken skall kunna hysa en stam av öring. Det kan emellertid ändras om utrensat material återförs till fåran och beläggningen försvinner. Det är dock troligen bättre att lägga resurser på andra vattendrag och Hilleviksbäcken bör inte ha någon högre prioritet inom fiskevårdsarbetet. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Hilleviksbäcken. Omgivning Hilleviksbäcken rinner upp ur ett antal dikningar och ett våtmarksområde i skogsmarken väster om Storfjärden. Den rinner till en början genom täta granplanteringar, tills åker och ängsmark vidtar sydväst om Hillevik. Kulturmarken följer bäcken i cirka 600 m. Efter detta följer åter skogsmark, dock nu med större inslag av löv än förut. En stor mängd diken mynnar i bäcken längs hela dess sträckning. Hilleviksbäcken har sitt utlopp i havet mellan Hilleviks småbåtshamn och badplats. Fiskfauna Uppgifter saknas om nuvarande fauna, men utsättning av havsöring gjordes 1999 (Ljusnanstam). Vandringshinder för fisk Tre vandringshinder finns i Hilleviksbäckens inventerade sträckor (Tabell ). De utgörs alla av passerbara vägtrummor och kräver inga åtgärder. Tabell Vandringshinder i Hilleviksbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Väg vid våtmark väst om Storfjärden Vägtrumma Passerbart Nej Slutet av hästhagen Vägtrumma Passerbart Nej Hilleviksvägen Vägtrumma Passerbart Nej 146

149 8.12 Avrinningsområde: Hilleviksbäcken Sammanställning av åtgärdsförslag Hilleviksbäcken hade under inventeringen 2001 ringa värde som öringbiotop, mest beroende på en tjock bottenbeläggning bestående av bakterier, findetritus eller möjligen smutsvattensvamp. Vattenståndet var mycket lågt. Innan några som helst andra åtgärder kan komma ifråga bör bäcken därför återbesökas för att kontrollera ifall dessa förhållanden är normala för vattendraget. Möjligen är förutsättningarna för öring normalt bättre än vad som bedömts under inventeringarna. Ifall vattenståndet normalt är högre bör beläggningen spolas bort och ge ett helt annat intryck. Utrensat material kan då återföras till fåran för att skapa bättre uppväxtförhållanden. Troligen saknas dock större förekomster av grus i bäcken, vilket medför att lekgrus måste placeras ut. En åtgärd som knappast är motiverad i ett vattendrag av Hilleviksbäckens storlek. I vissa delar av bäcken råder risk för igensättning beroende på viderötter, som växt tvärs över bäcken. Viss gallring och rensning i fåran kan genomföras i dessa delar. Visserligen är detta en åtgärd som skulle behövas göras om med jämna mellanrum och anses därför inte som långsiktigt hållbar Arbeten i Hilleviksbäcken bör inte ha någon högre prioritet inom fiskevårdsarbetet, resurserna bör istället koncentreras till närliggande vattendrag med bättre förutsättningar. Så som Trödjeån och Björkeån eller till det utanförliggande skärgårdsområdet. 147

150 8.13 Avrinningsområde: Björkeån 8.13 Björkeån Koord: X: / Y: Karta över Björkeån (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Björkeån är ett av jordbruk starkt påverkat vattendrag som rinner från Mårdängsjön vidare till Storfjärden för att sedan ha sitt utlopp i havet vid Hillevik. Strömförhållandena är mestadels lugnflytande eller svagt strömmande. Bottensubstratet består i jordbruksmarkerna av findetritus, lera och sand. Nedströms dessa domineras substratet istället av grus, sten och block. Huvuddelen av ån är kraftigt rensad och omgrävd. Vattenvegetationen består av huvudsakligen övervattens- och amfibisk växtlighet. Skuggningsförhållandena är mestadels dåliga. Björkeån har stora möjligheter att hysa ett öringbestånd, om de för nuvarande mindre bra förhållandena åtgärdas. Eventuellt kan ett bestånd redan finnas i vattendraget. Elfiske bör därför utföras i ån. De åtgärder som kan genomföras kan sammanfattas i två olika projektomfattningar: Ett mindre med endast återförande av utrensat material och planterande av trädridåer samt ett större, där det förutom ovan nämnda åtgärder även återställning av ett meandrande lopp, anläggning sedimentationsdammar och erosionsskydd vid behov samt utplacering ut block, sten och eventuellt även lekgrus där sådant inte kommer fram vid övrigt arbete. Den senare kombinationen av åtgärder blir dock mycket omfattande, dyr och komplicerad. Sjön Storfjärden har redan stora möjligheter för friluftslivet och kan även bli ett attraktivt öringfiskevatten om biotopvårdande åtgärder utförs i Björkeån. Kanot- eller båtuthyrning kan ske i Hillevik, vilket även skulle öka tillgängligheten i den utanförliggande skärgården. Vidare kan vindskydd och/ eller fiskestugor byggas kring Storfjärden. Dammen vid Storfjärdens utlopp bör åtgärdas genom byggande av en naturlig tröskel eller fisktrappa. 148

151 8.13 Avrinningsområde: Björkeån Strömförhållanden Drygt hälften av Björkeån har lugnflytande förhållanden (Figur ). Fallhöjden är cirka 11 m över 4,7 km. Sträckor med mera strömmande förhållanden finns företrädesvis nedströms åkermarkerna vid Björke, där också huvuddelen av fallhöjden ligger. Svagt strömmande inslag är dock relativt vanliga även i de lugnflytande sträckorna. Vattendragets medelbredd är 5,2 m och dess medeldjup 0,9 m ,3 2,8 Lugnflytande Strömförhållanden 1,2 1,6 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,4 0,5 Strömmande 0,2 Forsande 0,2 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Björkeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Björkeåns bottensubstrat har räknat över hela vattendraget en relativt jämn fördelning över alla fraktioner utom grovdetritus, block och hällar (Figur ). I de lugnflytande delarna av Björkeån kring åkermarkerna domineras substratet av findetritus, sand och lera. Nedströms åkermarken dominerar grövre minerogena fraktioner. Samtliga sträckor bär spår av rensning, huvuddelen i kraftig grad. Vad gäller sträckorna genom åkermarken vore det önskvärt att både placera block och sten i fåran samt att låta ån få ett mera naturligt, meandrande lopp. Inget material finns dock i närheten, utan får i detta fall transporteras dit. Lyckligtvis ligger fåran mycket lättillgängligt till även för maskiner, på grund av åkermarken. Ett meandrande lopp blir dock, i de fall ån omges av åkermark, mera problematiskt att återställa, då det tar en del åkermark i anspråk och dessutom medför risk för erosion. Det bästa tillvägagångsättet om detta skall genomföras är troligen att anlägga en liten floddal där ån kan meandra fritt. Dalens ytterkanter kan då behöva förstärkas för att hindra erosion. Detta tillvägagångssätt kan dessutom minska eventuella översvämmningsskador och förhindra näringsläckage från åkrarna ut i havet, framförallt om även sedimentationsdammar anläggs i anslutning till åkermarkernas diken. Liknande projekt har genomförts bl.a. i Höje å och Kävlingeån i Skåne. Denna kombination av åtgärder är dock både dyr och komplicerad och bör, om allt är tänkt att genomföras, ligga som ett självständigt projekt utanför denna plan. Vad gäller sträckorna nedströms åkermarken bör utrensat material återföras i endera fallet, framförallt där sådant fortfarande ligger kvar i anslutning till fåran. Även här är det lätt att använda maskin vid behov. 3,0 2,0 1,0 G.detritus 1,8 F.detritus Bottenmaterial 1,3 Lera 1,7 Sand 1,9 Grus 1,7 Sten 0,3 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Björkeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Då Björkeån till stor del rinner genom åkermark är skuggningsförhållandena dåliga (Figur ). Hela 3,4 km av bäckens sträckning har ingen eller dålig skuggning (Foto ). I dessa områden är det mycket önskvärt att anlägga bättre trädridåer. Detta bör då helst ske tillsammans med de åtgärder som beskrivs i föregående stycke, men skulle vara av mycket stort värde även utan dessa. Speciellt ifall en obrukad kantzon längs vattendraget anläggs. Skuggningsförhållanden (längd i km) 2,0 1,4 0,7 0,7 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Björkeån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren

152 8.13 Avrinningsområde: Björkeån det saknas. Troligtvis är dock de redan existerande grusförekomsterna tillräckliga. Lekområde för öring (m 2 ) Foto Typbild, Björkeån. Rätad sträcka genom åkermark utan skuggning. Inventeringssträcka nr 5 ( ). Vattenvegetation Björkeåns vattenvegetation består till största delen av övervattenslevande och amfibiska växter. Dessutom finns mindre förekomster av flytblad och helbladiga undervattensväxter (Figur ). Exempel på vanliga arter är vass, svärdslilja, säv, näckrosor och sprängört. Risk finns att boskap blir förgiftad av sprängört om bete sker vid bäckens stränder. I de mer skuggade, strömmande och steniga partierna nedströms åkermarken växer istället näck- och kuddmossor tillsammans med igelknopp Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Björkeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Det finns även uppväxtbiotoper för öring i Björkeån, med en sammanlagd area av 9710 m 2 (Figur och Foto ). Inget område får dock högsta klass, främst beroende på kraftig rensning. Uppväxtområde för öring (m 2 ) ,0 2,0 1,0 1,3 Övervattensv 0,6 Flytbladsv Vattenvegetation 0,1 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,3 Fontinalis 3 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Björkeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Björkeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper En stor del av Björkeån, med en sammanlagd area av m 2, anses ha förutsättningar för öringlek (Figur ). Tyvärr gör dock de dåliga skuggningsförhållandena och den kraftiga rensningen att inte mer än 600 m 2 kan klassas som bra till mycket bra. Möjligen kan också viss brist på lekgrus finnas i ån. Det får dock anses som högst motiverat att placera dit sådant i det fall Foto Typbild av fin öringbiotop i Björkeåns nedre lopp. Inventeringssträcka nr 10 ( ). 150

153 8.13 Avrinningsområde: Björkeån Vad gäller ståndplatser, anses cirka 1500 m 2 ha förutsättningar i någon grad (Figur ). Endast 150 m 2 anses dock vara av bästa klass, vilket beror på brist på block och sten. Björkeån är stor nog för att ett strömfiske efter öring skall kunna skapas. Åns medelbredd är omkring 5 m och större delen av ån är relativt lättillgänglig. Ifall vandringshindret vid Hillevik åtgärdas kan dessutom havsöring gå upp i ån. Ståndplatsområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga ståndplatsområden för öring i Björkeån. Data från inventeringar gjorda sommaren Elfiske bör utföras i Björkeån för att fastställa förekomst av öring. Björkeån kan i nuläget teoretiskt producera drygt 600 smolt/ år. Vid utförda biotopåtgärder (endast återförande av utrensat material och plantering av trädridåer) kan produktionen öka till drygt 1500 smolt/ år. Omgivning Björkeån rinner ur Mårdängsjön sydväst om Björke. I sin början går ån genom stora vassbälten vid sjöns nordöstra strand. Den fortsätter sedan under järnvägen och gamla E4 genom åker- och ängsmarker. I allmänhet finns små lövträdsdungar ojämnt utspridda längs med fåran i åkermarkerna. I höjd med Storfjärdens sydligaste vik rinner ån in i granskog med visst inslag av löv. Granskogen avbryts på två ställen av hyggen. Vid utloppet i Storfjärden bildar ån ett litet delta. Vägar finns i allmänhet i närheten av ån och i skogsmarkerna vanligtvis även stigar. Storfjärdens utlopp öster om Hillevik består av några mindre fåror, en gång använda för att driva maskiner i det bruk som låg här, samt en större fåra, där vattnet regleras genom en damm under vägen. Björkeåns sista del, från dammen till havet, rinner genom lövskog. Hela detta område är av stor betydelse för kulturvården, med gammal bruksmiljö och även hamnkonstruktioner från järnålder/ vikingatid. Sjöar i vattendraget Mårdängsjön är en mycket värdefull fågelsjö och ett riksintresse för naturvården. Sjön är grund, med mycket riklig vattenvegetation som lämpar sig väl för många fådelarter. Breda vassbälten omger hela sjön och växer även i täta i ruggar ute i sjön. Tillrinnande vattendrag är Oppalaån och ett antal (minst tre) mindre bäckar eller diken. Bebyggelse finns i närheten av sjöns västra sida. Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre, lake och vitfisk i sjön. Inga fiskevårdande åtgärder är aktuella i sjön. Storfjärden är en större, mycket flikig sjö. Dess stränder utgörs av främst fastmark med barrskog, dock finns våtmarkspartier med vassbälten spridda över hela sjön. Ute i sjön finns en mängd öar. Förutom Björkeån rinner ett antal mindre vattendrag och diken ut i sjön (minst sju). Vägar och stigar går i närheten kring alla sjöns sidor. Ingen fritidshusbebyggelse finns kring sjön, som har stora möjligheter till friluftsliv i form av kanotpaddling osv. Om biotopvårdande åtgärder utförs i Björkeån kan sjön även bli ett fiskevatten för insjööring. I det fall vandringshindret i sjöns utlopp åtgärdas kan även havsöring vandra upp i sjön. Kring sjön kan det därför vara motiverat att anlägga vindskydd eller fiskestugor, tillsammans med uthyrning av båtar eller kanoter, förslagsvis placerat i Hillevik. Fiskfauna Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre, lake, ål och vitfisk. Det samma gäller för den uppströms liggande Mårdängsjön. Vandringshinder för fisk Endast ett vandringshinder finns i Björkeån (Tabell ). Det är definitivt och utgörs av en sjöregleringsdamm i Storfjärdens utlopp (Foto ). Detta kan lämpligen åtgärdas genom att bygga en naturlig tröskel av block och sten upp till önskad nivå. Alternativt kan en fisktrappa byggas. 151

154 8.13 Avrinningsområde: Björkeån Tabell Vandringshinder i Björkeån, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Storfjärdens utlopp Betongdamm Definitivt 1,5 Nej sätt. Detta skulle troligen minska risken för översvämningar och även minska läckage av näringsämnen från åkrarna, speciellt om sedimentationsdammar anläggs i anslutning till åkermarkens diken. Efter att ån börjat meandra, kan trädridåer anläggas på lämpliga ställen. Liknande projekt har genomförts i bl.a. Höje å och Kävlingeån i Skåne. Foto Regleringsdamm i Storfjärdens utlopp. Inventeringssträcka nr 13 ( ). Sammanställning av åtgärdsförslag Björkeån har stora möjligheter att bli ett öringförande vatten. Det som först bör göras är att återföra utrensat material i sträckorna nedströms åkermarken, samt att åtgärda vandringshindret i Storfjärdens utlopp genom uppbyggnad av en naturlig tröskel eller fisktrappa. Vidare bör träd planteras längs vattendragets stränder i åkermarkerna vid Björke. Det går även att vänta med anläggandet av trädridåer och låta ån återta ett mera naturligt, meandrande lopp genom utplacering block i fåran. I detta fall finns risk för att erosion uppträder i den omgivande åkermarken. Erosionsrisken kan dock minskas genom att låta ån ha en liten floddal där den kan få meandra fritt. Ytterkanterna i denna floddal får då vid behov förstärkas på något Denna kombination av åtgärder är dock både dyr, omfattande och komplicerad. Om alla föreslagna åtgärder utförs, bör därför detta arbete ligga som ett självständigt projekt. Sammanfattningsvis kan sägas att det finns ett val mellan två projektomfattningar: ett mindre som endast omfattar återförande av utrensat material och anläggande av trädridåer. ett större, som förutom ovanstående även omfattar återställande av ett meandrande lopp, grävande av sedimentationsdammar, anläggande av erosionsskydd, samt utplacering av block, sten och kanske även lekgrus där sådant material saknas. Vad gäller sjöarna i systemet så har Storfjärden stora möjligheter att bli ett attraktivt fiskevatten. 152

155 8.14 Avrinningsområde: Oppalaån 8.14 Oppalaån Koord: X: / Y: Karta över Oppalaån (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Oppalaån rinner från Bosjön genom lövskogsbeklädda våtmarker, barrskog och jordbruksmarker till Mårdängsjön. Huvuddelen av åns sträckning är mycket värdefull ur naturvårdssynpunkt. Ån är mestadels lugnflytande, dock med stora inslag av mindre partier av mera strömmande vatten. Alla typer av bottensubstrat finns representerade, dock är förekomsterna av grus små. Ån är kraftigt rensad i sina längre nedströms liggande sträckor. Skuggningen är i allmänhet tillfredsställande. Oppalaån har vissa förutsättningar att hysa en öringstam, dock saknas lekplatser i stort. För att förbättra detta bör utrensat material läggas tillbaka i fåran och lekgrus utplaceras. I de sträckor där detta kan vara aktuellt är tillgängligheten god och maskin kan användas vid behov. Dessutom bör det vandringshinder som utgörs av en linskäktsdamm åtgärdas. Detta kan göras relativt enkelt, genom att göra trösklar i den lilla fors som ligger i anslutning till dammen samt att hålla dammluckorna öppna åtminstone under fiskens vandringstider. Elfiske bör göras i vattendraget. Arbeten bör i första hand koncentreras till Björkeån och i andra hand till Oppalaån. 153

156 8.14 Avrinningsområde: Oppalaån Strömförhållanden Största delen av Oppalaån består av lugnflytande vatten. Mindre partier med svagt strömmande eller strömmande vatten är dock ofta insprängda bland de lugnflytande delarna, men blir dock sällan dominerande inom sträckan (Figur ). Fallhöjden är cirka 11 m över 8,6 km och vattendragets medelbredd och medeldjup är 4 respektive 0,7 m ,5 6,7 Lugnflytande Strömförhållanden 1,5 Svagt strömmande Längdviktat medel 1,1 1,0 0,8 Strömmande 0,2 0,1 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Oppalaån. Data från inventeringar gjorda sommaren ,0 2,0 1,0 1,1 G.detritus 1,6 F.detritus Bottenmaterial 1,8 Lera 2,1 Sand 0,4 Grus 1,4 Sten 0,9 Block 3 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Oppalaån. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden (längd i km) 3,0 3,7 2,0 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Oppalaån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Bottensubstratet i Oppalaån består mestadels av organogena och finare minerogena fraktioner (Figur ). Mindre områden med sten och block finns dock insprängda här och var längs huvuddelen av vattendragets sträckning. Förekomsterna av grus är emellertid små. Ån är relativt opåverkad av rensning uppströms linskäktsdammen mellan Åtärnan och Oppala by. Nedströms dammen är fåran antingen kraftigt rensad eller omgrävd. Det utrensade materialet ligger dock kvar längs stränderna och tillgängligheten är god, även för maskiner. Upplagt material kan här återföras till fåran. Skuggningsförhållanden Skuggning saknas aldrig helt i Oppalaån (Figur ). Även i de våt- och jordbruksmarker ån understundom rinner genom finns i allmänhet åtminstone en gles trädridå, oftast bestående av lövträd. Vattenvegetation Vattenvegetationen är relativt riklig i Oppalaån i sämre skuggade partier. Den består främst av övervattensväxter och amfibisk vegetation tillsammans med flytbladsväxter (Figur ). 3,0 2,0 1,0 2,1 Övervattensv 1,5 Flytbladsv Vattenvegetation 0,4 Uv hela blad 0,3 Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,2 Fontinalis 0,1 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Oppalaån. Data från inventeringar gjorda sommaren

157 8.14 Avrinningsområde: Oppalaån De vanligaste arterna är bladvass, säv, svärdslilja och näckrosor. Nate, hornsärv, sprängört och vattenklöver finns i mindre mängd. I mera skuggade sträckor finns näck- och kuddmossor tillsammans med igelknopp. Öringbiotoper För att vara en å av Oppalaåns storlek, är den fattig på lekplatser (Figur ). Endast 3445 m 2 av totalt m 2 anses ha något värde som lekområde för öring och inga av dessa platser har klassats som bra till mycket bra. Främst beror detta på avsaknaden av grusbottnar i Oppalaån. Utplacering av lekgrus kan därför vara motiverat. Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Oppalaån. Data från inventeringar gjorda sommaren Elfiske utfördes i Oppalaån Fångsten bestod då av gädda och lake. Dessutom påträffades flodkräfta. Så gott som alla de för öring värdefulla sträckorna ligger nedströms Åtärnan. Innan arbeten i Oppalaån kommer ifråga bör dock åtgärda i den längre nedströms liggande Björkeån genomföras. Oppalaån kan i dagsläget teoretiskt endast producera omkring 100 smolt/ år. Efter genomförda åtgärder ökar dock siffran till över 2000 smolt/ år. Omgivning Oppalaån rinner ur Bosjöns södra ände, öster om E4. Kring ån ligger i allmänhet lövskogsbevuxna våtmarker med höga naturvärden. Flera mer sydligt förekommande arter av örter växer längs åns kanter. Även bestånd av den sällsynta ormbunken safsa står vid ett par små forsande partier. Området är ett klass 2- område för naturvård. De större sammanhängade partierna våtmark upphör i stort efter den lilla sjön Åtärnan. Stränderna övergår här till att mera bestå av fastmark med barr- och blandskog, ofta med storblockig terräng (Foto ). För uppväxtbiotoper är situationen bättre m 2 har vissa värden som uppväxtplatser (Figur ) Inte heller här finns några sträckor av högsta klass, mest beroende på kraftig rensning i de intressantaste områdena. Liknande siffror gäller för ståndplatsbiotoper. Då vissa förutsättningar finns att öring finns i vattendraget bör elfiske genomföras. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Oppalaån. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Typbild av Oppalaån med lugnflytande vattenbiotoper och blockig blandskog i omgivningen. Inventeringssträcka nr 13 ( ). Omkring 300 m nedströms den förut nämnda dammen vid linskäkten övergår omgivningen till jordbruksmark. På sin väg mot Mårdängsjön rinner sedan ån genom Oppala bys östra del. Vid åns utlopp i sjön har muddring skett, vilket skapat en utstickande udde i Mårdängsjöns nordvästra del. 155

158 8.14 Avrinningsområde: Oppalaån Sjöar i vattendraget Bosjön är en avlångt formad sjö, belägen öst om E4 mellan Bergby och Gävle. Dess omgivning består av främst blandskog. Stränderna är mestadels fastmark, men vassbevuxna våtmarker finns spridda kring sjön. De största ligger kring Oppalaåns början i sydöstra delen av sjön. Hyggen finns vid sjöns västra strand. Ett större antal fritidshus ligger i nordöstra och sydvästra delarna av sjön. Skogsvägar leder fram till husen, men är förbommade. Då sjön redan är av betydelse som fritidsområde och fiskesjö för ägarna till stugorna kring sjön finns ingen större anledning att utöka fisket i sjön. I sjön finns enligt äldre uppgifter gädda, abborre, lake och vitfisk. Åtärnan är en mindre, oinventerad sjö liggande sydväst om Gammel-Fäbodsjön. Sjön är mest att anse som ett bredare, lugnflytande parti av Oppalaån. Den är av mindre intresse som fiskesjö och ligger långt från närmaste väg. Inga åtgärder för att främja fisketurism är därför motiverade i sjön. Gammel-Fäbodsjön är en put-and-takesjö som här tas med i texten för att den hänger samman med Oppalaån genom en mindre bäck. Varken bäcken eller sjön är dock inventerade. Om berörd fiskeförening anser det önskvärt kan resurser läggas på att förbättra eventuella faciliteter vid sjön i form av vindskydd, grillplatser och så vidare. Det är dock viktigt att se till att regnbågen i sjön inte smiter ut genom utloppet till Oppalaån. Fiskfauna Vid elfiske 1987 i Oppalaån fångades gädda och lake. Enligt äldre uppgifter finns även abborre, ål och vitfisk i ån och i Bosjön. Bäckröding planterades ut i ån Vandringshinder för fisk Tre vandringshinder finns i Oppalaån (Tabell ). Ett av dem är definitivt och utgörs av en stendamm liggande vid en linskäkt. Linskäkten är värdefull för kulturvården och är nyligen restaurerad. Fördämningen har två utskov, där det ena rinner till linskäkten. Den sammanlagda fallhöjden är cirka 2,6 m. Det andra utskovet är linskäktsdammens regleringskanal, reglerad av luckor (Foto ). Fallhöjden just vid hindret är 0,6 m i det fall luckan ej står öppen, vilket den gör på bilden. Den resterande fallhöjden, cirka 2 m, ligger i kanalen nedanför luckorna, där en liten fors bildats. Fri passage kan relativt lätt göras genom att anlägga små trösklar i forsen och hålla luckan öppen, åtminstone vid vandringstid. Foto Regleringsluckorna i dammen vid linskäkten. Vandringshinder nr 2, inventeringssträcka nr 12 ( ). Tabell Vandringshinder i Oppalaån, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Berghäll vid linskäkten Berghäll Passerbart 0,6 Nej Linskäkten Stendamm Definitivt 0,5 Nej Väg norr om Oppala Trippeltrumma Passerbart Nej 156

159 8.14 Avrinningsområde: Oppalaån Sammanställning av åtgärdsförslag Oppalaån har vissa förutsättningar att hysa en öringstam, dock saknas i stort lekplatser. För att förbättra detta behöver först och främst utrensat material återföras till fåran och bäddar av lekgrus placeras ut. De platser där detta kan ske ligger lättillgängligt till. Ett vandringshinder är i behov av åtgärder linskäktsdammen norr om Oppala. Det kan på ett relativt enkelt sätt göras passerbart genom att en tröskel byggs upp mot dammen i regleringsfåran samt genom att hålla denna fåra helt öppen under fiskens vandringstid. 157

160 8.15 Avrinningsområde: Dammån 8.15 Dammån Koord: X: / Y: Karta över Dammån (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Dammån rinner mellan Skarvsjön och Bosjön och är överkorsad av E4. Ån och dess närmaste omgivning är ett klass 2-område för naturvården. Strömförhållandena är mestadels lugnflytande eller svagt strömmande. Alla bottensubstrat finns representerade i ån, dock saknas större mängder av grus. Rensningen i ån är relativt omfattande i sträckorna väster om E4. Skuggningen är huvudsakligen tillfredsställande. Vattenvegetationen är relativt sparsam. Lek- och uppväxtområden finns i liten omfattning i Dammån beroende på avsaknad av grus respektive kraftig rensning. Ån är i behov av åtgärder i form av återförande av material och utplacering av lekgrus. Elfiske kan utföras i ån för att utröna behov av eventuella framtida utsättningar av öring. Skarvsjön kan redan i nuläget ha ett visst värde för fisketurism. Ifall fiskestugor för uthyrning anläggs i västra delen av sjön kan värdet öka ytterligare. Nyckel till skogsvägen kan då uthyras tillsammans med stugorna. Insjöfisket i Skarvsjön kan då även kombineras med strömfiske efter lax och öring i den närliggande Testeboån. 158

161 8.15 Avrinningsområde: Dammån Strömförhållanden Dammån består mestadels av lugnflytande eller svagt strömmande vatten (Figur ). Partier med snabbare ström finns i mindre omfattning, med dominans av strömmande förhållanden i cirka 100 m. Fallhöjden är omkring 9 m över 1,5 km. Vattendragets medelbredd är 4,8 m och dess medeldjup 0,5 m. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är huvudsakligen tillfredsställande i Dammån (Figur ). Det enda området som helt saknar skuggning är en litet sjöliknande parti strax öster om E4. Partier med dålig skuggning är hyggen med dåliga kantzoner, där emellertid uppväxande ungskog åter börjat skugga fåran något ,5 Lugnflytande Strömförhållanden 2 0,8 0,7 Längdviktat medel 0,4 0,1 Svagt Strömmande strömmande 0,2 Forsande Längd med dominans (km) Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Dammån. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Samtliga bottensubstrat finns representerade i Dammån (Figur ). De vanligast förekommande fraktionerna är findetritus och block, medan grus förekommer sparsamt. Ån är rensad i cirka 1 km av sitt lopp. Omkring 750 m av dessa är rensade i kraftig grad. Förutom sträckan som rinner i kanten av ett hygge väster om E4 ligger fåran otillgängligt till för maskiner. Lyckligtvis är det just här rensningen har varit som kraftigast och det mesta upplagda materialet ligger. Övriga sträckor kan åtgärdas med handkraft. 3,0 2,0 1,0 1,3 G.detritus 1,8 F.detritus Bottenmaterial 1,0 Lera 0,7 Sand 0,5 Grus 1,2 Sten 1,9 Block 0,3 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Dammån. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,1 0,4 0,6 0,5 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Dammån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen är relativt sparsam i Dammån (Figur ). Den vegetation som ändå finns består mest av övervattensväxter samt flytbladsväxter. De vanligast förekommande arterna är bladvass, svärdslilja och vattenklöver. Rikligast är vegetationen i den förut nämnda lilla sjön. 3,0 2,0 1,0 1,6 Övervattensv 0,9 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,2 Fontinalis 0,1 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Dammån. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Dammån är mycket fattig på lekområden för öring (Figur ). Endast 300 m 2 anses ha något som helst värde som lekplats. Detta beror till största delen på avsaknad av grus. För att få en öringstam i Dammån eller dess omkringliggande sjöar är det därför nödvändigt att placera ut lekgrus. Det enda stället där detta låter 159

162 8.15 Avrinningsområde: Dammån sig göras med maskinhjälp är de förut nämnda sträckorna väster om E4 och möjligen vid hyggena norr om utloppet i Bosjön. är bedömda som tämligen bra eller bra till mycket bra. Ån är dessutom relativt bred, med en medelbredd på drygt 5 m (Foto ). Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Dammån. Data från inventeringar sommaren En något bättre situation gäller för uppväxtbiotoper. (Figur ), där 1640 m 2 anses ha vissa värden som uppväxtplatser. Inget område är dock av högsta klass. Detta beror i allmänhet på kraftig rensning. Uppväxtområde för öring (m 2 ) 1340 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Dammån. Data från inventeringar sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) Foto Typbild av Dammån. Lugnt till svagt strömmande vatten genom kraftigt rensad fåra. Inventeringssträcka nr 2 ( ). Det går att skapa ett strömfiske i ån, men frågan är om detta skulle vara särskilt motiverat med tanke på att E4:s trafikbuller stör naturmiljön i stora delar av ån. Tillgängligheten är heller inte särskilt god. För att förbättra tillgängligheten kan en rastplats vid E4 byggas. Alternativt kan skogsvägen på västra sidan av E4 öppnas. Det är dock troligen bättre att spara Dammån som eventuellt uppväxtområde för insjööring som istället kan fiskas upp i Bosjön eller Skarvsjön. Ifall nedströms liggande vattendrag åtgärdas kan möjligen även havsöring ta sig upp till Dammån. Elfiske kan vara motiverat i Dammån för att utröna ifall någon öring redan förekommer i vattendraget. Om ingen öring påträffas kan det efter biotopvård och utplacering av lekgrus vara aktuellt med återintroducering. De åtgärder som krävs för att göra Dammån till ett öringvatten är relativt omfattande och bör ej ha hög prioritet i fiskevårdsarbetet inom kommunen. Dammån kan i dagsläget knappast producera över 50 smolt/ år. Vid utförda åtgärder ökar siffran till cirka 250 smolt/ år och då är inte predationsrisken från gädda medtagen i beräkningarna. Ej lämpligt Tämligen bra 5560 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över ståndplatsbiotoper i Dammån. Data från inventeringar sommaren Dammån har dock goda ståndplatsbiotoper (Figur ). Ingen sträcka har bedömts helt sakna värde som ståndplatsbiotop och 1400 m 2 Omgivning Dammån rinner mellan Skarvsjön och Bosjön under E4. Vattendragets strandflora är intressant och hela ån är ett klass 2-område för naturvården. Omgivningarna består oftast av en bård av löv- eller blandskog kring vattendraget. Utanför denna ligger i allmänhet produktionsskog med gran eller tall med viss inslag av löv. E4 korsar vattendraget cirka 500 m efter 160

163 8.15 Avrinningsområde: Dammån Skarvsjöns utlopp räknat utefter åns sträckning. Räknat fågelvägen ligger huvuddelen av ån inom 200 m från motorvägen. Hyggen finns vid, eller i närheten av ån både väster om E4 och strax före utloppet i Bosjön. Vid utloppet finns en mindre lövskogsbevuxen våtmark. Fiskfauna Uppgifter om fiskarter i bäcken saknas. Vandringshinder för fisk I Dammån finns inga vandringshinder för fisk. Sjöar i vattendraget Skarvsjön är en större sjö som ligger strax väster om E4, mellan Gävle och Bergby. Sjön delas i två delar av ett smalt sund och dess norra del har ett flertal öar. Stränderna utgörs både av svårframkomliga våtmarker och fastmark (förhållandet cirka 60 respektive 40 %). Sjön är troligen ganska grund och har relativt riklig vattenvegetation. Skarvsjön tar emot vatten från Slogpussbäcken och Finlandsbäcken, samt 6 mindre bäckar och diken. Det längst söderut liggande av dessa kan vara värt att besiktiga för eventuell inventering. Motiveringen härför är att detta vattendrag tar emot vatten från ett stort antal diken söder och väst om Skarvsjön. Det står dessutom, enligt kartan, i förbindelse med Testeboån. Fritidshus finns vid sjöns nordöstra del. Skogsvägar går i närheten av sjöns samtliga delar, dock finns inga stigar utmärkta på kartan från vägarna ned till sjön. Sjön är troligen redan ett bra fiskevatten för gädda och abborre. Det kan därför vara intressant att anlägga stigar ned till sjön från skogsvägarna på sjöns västra sida och kanske eventuellt även bygga fiskestugor för uthyrning tillsammans med båtar. Dock stör den närliggande E4 naturmiljön med trafikbuller. Även om ingen öring finns i sjön, är det relativt nära till Testeboåns fina strömfiske via skogsvägen som går från Oslättsforsvägen till skjutbanorna vid Skarven vidare till Skarvsjöns västra sida. Nyckel till vägbommen kan eventuellt hyras ut tillsammans med stugorna. På detta sätt kan insjöfiske efter abborre och gädda i Skarvsjön kombineras med strömfiske efter lax och öring i Testeboån. Det finns dock, genom Finlands- och Slogpussbäcken, även möjligheter för öringfiske i sjön. Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre och vitfisk i sjön. Även båtar har tidigare hyrts ut. Sammanställning av åtgärdsförslag Vissa förutsättningar för Dammån att hysa en öringstam finns, dock krävs relativt omfattande åtgärder i ån, då lekplatser i stort sett saknas. För att skapa lekplatser behövs utläggningar av lekgrus och återförande av utrensat material till åns fåra. Maskin kan vid behov troligen användas för detta vid de hyggen som ligger väster om E4 och strax uppströms utloppet i Bosjön. Då framkomligheten för maskiner annars är dålig får dock större delen av arbetet ske med handkraft. Närheten till E4 gör dock att fisket i ån är mindre attraktivt även om förutsättningar finns. I Skarvsjön kan dock fisketurism främjas genom att bygga fiskestugor för uthyrning tillsammans med båt. Stigar får då anläggas från de närliggande mindre skogsvägarna. Även om ingen öring finns i Skarvsjön kan insjöfisket här kombineras med strömfiske efter lax och öring i Testeboån. Skogsvägen kommande söderifrån på Skarvsjöns västra sida börjar nämligen vid Oslättforsvägen strax norr om Brännsågen, alldeles i närheten av Testeboån. Nyckel till vägbommen får då medfölja vid uthyrning av stugorna. I Skarvsjöns södra ände mynnar ett möjligen intressant oinventerat vattendrag. Det tar emot vatten från ett stort område och har god fallhöjd i sträckorna nära sjön. Enligt kartan står vattendraget dessutom i förbindelse med Testeboån. 161

164 8.16 Avrinningsområde: Slogpussbäcken 8.16 Slogpussbäcken Koord: X: / Y: Karta över Slogpussbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Slogpussbäcken rinner upp i skogsmarkerna öster om Råhällan från ett antal mindre vattendrag och dikningar. Den rinner sedan genom barrskogsbevuxen skogsmark, tills lövskogsbevuxna våtmarker tar vid, cirka 150 m före bäckens utlopp i Skarvsjön. Strömförhållandena är huvudsakligen lugnflytande eller svagt strömmande, bitvis avbrutna av små forsnackar. Bottensubstratet består i de lugnflytande delarna av findetritus och i de strömmande partierna av grövre minerogena fraktioner. Förekomsterna av grus är dock små. Skuggningsförhållandena är huvudsakligen goda. Vattenvegetationen domineras av övervattensväxter. Över hälften av Slogpussbäckens totala area är intressanta ur både lek- och uppväxtsynpunkt för öring. Värdet på dessa dras dock ned på grund av avsaknad av grus respektive kraftiga rensningar. Bäcken kan dock relativt lätt åtgärdas genom utplacering av lekgrus och återförande av utrensat material. I ett första skede bör arbetet koncentreras till sträckorna nedströms skogsvägen mellan Skarvtorpet och Västergårdarna, då tillgängligheten här är god även för maskiner. I ett senare skede kan även sträckorna norr om vägen åtgärdas. För att utröna ifall någon öringstam redan finns i bäcken bör elfiske utföras. Det är dock inte troligt att en sådan finns. Det är därför sannolikt att utsättningar behöver göras efter genomförda biotopvårdande åtgärder i bäcken. 162

165 8.16 Avrinningsområde: Slogpussbäcken Strömförhållanden Slogpussbäcken domineras av lugnflytande och svagt strömmande vatten (Figur ). Partier med svagt strömmande, strömmande och forsande vatten är främst koncentrerade till sträckorna strax uppströms utloppet i Skarvsjön. Dessa har en sammanlagd längd av cirka 1,1 km. Övriga svagt strömmande stycken av bäcken finns norr om skogsvägen mellan Västergårdarna och Skarvtorpet. Vattendragets medelbredd är 2,5 m och dess medeldjup 0,8 m ,5 Lugnflytande Strömförhållanden 1,8 1,1 Svagt strömmande 0,7 0,4 Strömmande 0,4 Forsande Längd med dominans (km) 3,0 2,0 1,0 1,2 G.detritus 2,4 F.detritus Bottenmaterial 0,7 Lera 0,8 Sand 0,9 Grus 1,4 Sten 1,7 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Slogpussbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Längdviktat medel Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Slogpussbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat De vanligast förekommande bottensubstraten i Slogpussbäcken är findetritus, följt av block och sten (Figur ). Störst inslag av minerogena fraktioner har sträckorna strax uppströms bäckens utlopp i Skarvsjön. Förekomsterna av grus är små. Hela den inventerade längden av Slogpussbäcken uppvisar spår av rensning. Norr om skogsvägen är bäcken av ren kanalkaraktär och ofta helt omgrävd. Söder om skogsvägen är fåran kraftigt rensad fram till Skarvsjö. Utrensat material ligger kvar längs fåran och maskin kan här användas vid behov, dock med vissa besvär. Troligen är det dock tillräckligt med handkraft, eftersom tillgången på block och sten är stor. Efter Skarvsjö har endast mindre rensning skett (Foto ). Mängden upplagt material är mindre, men tillgängligheten för maskiner god. Om lekgrus skall utplaceras någonstans i Slogpussbäcken, föreslås dessa sträckor, alternativt uppströms vägen. Foto Typbild av Slogpussbäcken. Svagt rensad sträcka med fina förhållanden för öring i övrigt. I Inventeringssträcka nr 9 ( ). Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är huvudsakligen goda i Slogpussbäcken (Figur ). Endast 100 m har dålig skuggning. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,1 1,2 1,6 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Tämligen bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Slogpussbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren

166 8.16 Avrinningsområde: Slogpussbäcken Vattenvegetation Vattenvegetationen i Slogpussbäcken består mestadels av övervattensväxter (Figur ), exempelvis starrarter och topplösa. Flytbladsväxter och helbladiga undervattensväxter förekommer sparsamt. Troligen finns även näckmossa i de mera blockiga partierna. Dessa var dock svåra att se vid det höga flöde som rådde under inventeringstillfället. En stor del av Slogpussbäcken har även förutsättningar som ståndplatsbiotoper (Figur ). Merparten av dessa har dock endast begränsade värden, beroende på kraftig rensning. Uppväxtområde för öring (m 2 ) ,0 2,0 1,0 1,6 Övervattensv Vattenvegetation 0,7 0,6 Flytbladsv Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Slogpussbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Slogpussbäcken har möjligheter för öringlek i nästan hälften av sitt lopp (Figur ). Huvuddelen av detta har är dock klasats som möjligt, men ej bra. Endast 700 m 2 anses vara tämligen bra. Till största delen beror detta på låga förekomster av grus, vilket i sin tur kan vara en effekt av rensningarna i bäcken. Det är därför vara motiverat att lägga ut lekgrusbäddar eller att återföra block som ger mer turbulent vatten och på så vis gräver upp befintligt grus. Lekområde för öring (m 2 ) 2925 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Slogpussbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Slogpussbäcken. Data från inventeringar gjorda under sommaren Då en stor andel av Slogpussbäckens area anses ha möjligheter för öring får det anses som motiverat att utföra åtgärder i denna, i form av återläggande av utrensat material och utläggning av grusbäddar. Möjligheten till ett bra fiske efter ädelfisk i både Skarvsjön och Bodsjön kan då fås. Slogpussbäcken själv är dock något liten för ett strömfiske. Bäcken bör istället läggas i träda och fungera som lek och uppväxtområde för eventuell öring Elfiske bör utföras för att undersöka om någon öring redan finns i bäcken.. Slogpussbäcken kan i dagsläget knappast producera över 50 smolt/ år. Efter att åtrgäder utförds ökar dock siffran till cirka 650 smolt/ år. Omgivning Slogpussbäcken rinner upp ur mindre vattendrag och dikningar i markerna öster om Råhällan. Vattendraget har ansetts som för litet att inventera norr om sammanflödet med bäcken från Ryssjömurens våtmarker. Bäcken rinner mestadels genom barrskog på fastmark. Knappast några våtmarker passeras av bäckens inventerade sträckor. Söder om skogsvägen mellan Skarvtorpet och Västergårdarna blir terrängen storblockig. Ett mindre hygge ligger på östra sidan av bäcken där mycket fina kantzoner sparats närmast bäcken. 164

167 8.16 Avrinningsområde: Slogpussbäcken Fiskfauna Uppgifter saknas för bäcken. I Skarvsjön finns enligt äldre uppgifter gädda, abborre och vitfisk. Vandringshinder för fisk Två vandringshinder i form av vägtrummor finns i Slogpussbäcken (Tabell ). Båda är dock passerbara och ej i behov av åtgärder. Tabell Vandringshinder i Oppalaån, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Skogsvägen Skarvtorp Västergårdarna Vägtrumma Passerbart Nej Skarvsjö Vägtrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Slogpussbäcken har goda möjligheter att fungera som lek och uppväxtmiljö för öring ifall åtgärder i form av återförande av utrensat material och utläggande av lekgrus genomförs. Åtgärderna bör till en början koncentreras till sträckorna nedströms skogsvägen mellan Skarvtorp och Västergårdarna. I ett senare skede kan även sträckorna uppströms vägen åtgärdas. Elfiske bör göras för att utröna ifall någon örings finns kvar i vattendraget, vilket dock inte är troligt på grund av de kraftiga rensningarna. Det är därför sannolikt att återintroducering behöver göras efter utförda biotopvårdande åtgärder. 165

168 8.17 Avrinningsområde: Finlandsbäcken 8.17 Finlandsbäcken Koord: X: / Y: Karta över Finlandsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Finlandsbäcken rinner från Stormurens våtmarker vid kommungränsen via Hittmurtjärnen och Sörsjön till Skarvsjön. Omgivningarna består främst av barrskog och ungskogsbevuxna hyggen. Strömförhållandena är mestadels lugnflytande eller svagt strömmande. Mera strömmande partier är koncentrerade till sträckorna strax före bäckens utlopp. Här ligger också mycket fina öringbiotoper, i stort sett utan behov av åtgärder. Mest förekommande bottensubstrat är findetritus följt av sten, block och grovdetritus. Grus finns i viss omfattning. Skuggningsförhållandena är mestadels tillfredsställande och vattenvegetationen består främst av övervattensväxter och flytbladsväxter. De övre delarna av bäcken har varit utsatta för kraftig rensning och har dessutom ett stort antal hyggesdiken mynnande i bäcken. Det är här nödvändigt att återföra utrensat material och att rensa bäcken från hyggesrester. Dessutom kan möjligen sedimentationsdammar anläggas eller alternativt V-formade utskov sättas vid dikena för att hindra igenslamning av bäckens botten. Elfiske bör utföras i vattendraget. Vid Norrtjärnen kan det vara motiverat att anlägga en parkeringsficka i anslutning till vägen ifall sådan inte finns. 166

169 8.17 Avrinningsområde: Finlandsbäcken Strömförhållanden Finlandsbäcken domineras av lugnflytande och svagt strömmande vatten (Figur ). Strömmande vatten förekommer sparsamt, medan forsande partier är ovanliga. En koncentration av cirka 1,7 km svagt strömmande, strömmande och forsande vatten ligger i sträckorna strax uppströms utloppet i Skarvsjön. De övriga sträckor som finns med snabbare strömförhållanden ligger mellan järnvägen och den skogsväg som går från Oslättforsvägen till Råhällan. Fallhöjden över de inventerade sträckorna är cirka 28 m över 7,7 km. Vattendragets medelbredd är 1,6 m och dess medeldjup 0,4 m. 3,0 2,0 1,0 1,1 G.detritus 2,1 F.detritus Bottenmaterial 0,6 Lera 0,4 Sand 0,8 Grus 1,6 Sten 1,3 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Finlandsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Strömförhållanden ,2 4,6 Lugnflytande 1,3 2,7 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,5 0,4 Strömmande 0,1 0,1 Forsande Längd med dominans (km) Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Finlandsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Mest förekommande bottensubstrat är findetritus, följt av sten, block och grovdetritus i form av hyggesrester (Figur ). Grus förekommer sparsamt. Huvuddelen av Finlandsbäcken är omgrävd eller rensad. De tidigare nämnda sträckorna uppströms mynningen i Skarvsjön verkar dock vara i stort sett naturliga (Foto ). Möjligen kan fiskevårdande åtgärder ha genomförts här förut. Eventuellt kan en mer block läggas i fåran på dessa sträckor, men åtgärden bör inte ha någon högre prioritet, då sträckorna i stort sett är bra som de är. Emellertid kan utrensat material återföras till fåran i sträckorna mellan skogsvägen och järnvägen. Foto Typbild av Finlandsbäckens nedre delar. Strömmande vatten med block, sten och grus. Inventeringssträcka nr 28 ( ). Tillgängligheten är här relativt god även för maskin, då omgivningen utgörs av ungskogsbevuxna hyggen. Handkraft är dock troligen tillräckligt för återställningar i vattendraget. Bitvis behöver fåran även rensas från hyggesrester. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är relativt goda i Finlandsbäcken (Figur ). De partier som inte är bra skuggade utgörs av våtmarker eller hyggen där ungskog har börjat skugga vattendraget. Det är emellertid mycket viktigt att kantzoner sparas vid hyggen i framtiden. 167

170 8.17 Avrinningsområde: Finlandsbäcken Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,7 1,2 3,6 2,3 Lekområde för öring (m 2 ) % 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Finlandsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen i Finlandsbäcken består mestadels av övervattensväxter och flytbladsväxter. Undervattensväxter med hela blad finns även de men är sparsamt förekommande (Figur ). Exempel på vanligt förekommande arter är topplösa, svärdslilja och igelknopp. 3,0 2,0 1,0 1,3 Övervattensv 0,7 Flytbladsv Vattenvegetation 0,4 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,1 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Finlandsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Finlandsbäcken har möjligheter för öringlek i stora delar sitt lopp. Över 2300 m 2 anses dessutom som högklassiga lekområden (Figur ). Dessa är belägna i sträckorna strax före utloppet. Viss möjligheter till lek finns även i sträckorna mellan vägen och järnvägen. De många dikena här gör dock att de grusbottnar som finns löper risk för att bli igensatta med sediment. Det får anses som motiverat att antingen gräva sedimentationsdammar och/ eller sätta V-formade utskov i dikenas mynningar. Bäckens botten kommer då förhoppningsvis att spolas ren på egen hand Ej lämpligt Tämligen bra 7575 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Finlandsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren En stor del av Finlandsbäcken har även förutsättningar som ståndplatsbiotoper (Figur ). Den area som i inventeringen fått högsta klassning som uppväxtområden uppgår till över 2800 m 2. Även dessa ligger i sträckorna uppströms utloppet. Flera sträckor med möjligheter som uppväxtbiotoper finns även mellan järnvägen och skogsvägen. De är dock kraftigt rensade. Det får anses som mycket motiverat att återföra material till fåran här. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra 7655 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Finlandsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Finlandsbäcken har stora möjligheter att redan hysa ett öringbestånd, vilket gör det angeläget att utföra elfiske i bäcken. I dagsläget kan Finlandsbäcken teoretiskt producera drygt 430 smolt/ år. Efter utförda åtgärder ökar siffran till drygt 800 smolt/ år. Omgivning Finlandsbäcken börjar i Stormurens våtmarker söder om Vittersjön. Omgivningarna i dessa övre delar består av myrmarker och blandskog. Nedströms detta parti rinner bäcken vidare till Hittmurtjärnen vid Råhällan. Nedströms Hittmurtjärnen rinner sedan bäcken genom skogsbevuxen våtmark vidare till Sörsjön. De 168

171 8.17 Avrinningsområde: Finlandsbäcken inventerade sträckorna startar vid Sörsjöns utlopp. Omgivningen består här till största delen av granskog och större hyggen, som dock numera är bevuxna med ungskog. I anslutning till hyggena rinner en stor mängd diken ut i bäcken. Våtmarker är ovanliga inom de inventerade delarna, men förekommer i mindre partier. Den största av dessa är en troligen sänkt och utdikad före detta sjö, Älgtjärnen, belägen omkring 750 öster om skogsvägen mellan Oslättforsvägen och Råhällan. Mindre skogsbevuxna våtmarker finns även vid utloppet i Skarvsjön. Sjöar i vattendraget Allra längst upp i Finlandsbäckens lopp ligger Hittmurtjärnen varifrån två bäckar rinner, en åt söder och en år öster. Den södra är den som i inventeringen kallas för Finlandsbäcken. De båda bäckarna rinner samman drygt tre kilometer före Finlandsbäckens mynning i Skarvsjön. Den norra bäcken är emellertid mycket kraftigt rensad och i stort sätt omgrävd till ett dike. Den har därför troligen ringa värden som fiskbiotop. Inte heller den åt söder gående bäcken (dvs. Finlandsbäcken) har inventerats i dessa sträckor, då den också är rensad och rätad. Hittmurtjärnen själv är omgiven av svårframkomliga våtmarker och inga åtgärder för att främja fisket är därför motiverade i sjön. Enligt äldre uppgifter finns dock gädda och abborre i sjön. Sörsjön är belägen alldeles vid kommungränsen. Det är en mindre sjö, omgiven av blandskog samt ett hygge vid östra stranden. Närmaste väg går omkring 500 m väster om sjön. Stränderna har breda bårder av vass och säv, vilket gör det svårt att fiska från stränderna. Några fiskevårdande åtgärder är därför inte aktuella i sjön. Enligt äldre uppgifter finns gädda och abborre i sjön. I Finlandsbäckens norra biflöde ligger Norrtjärnen strax söder om Råhällans åkermarker. Sjön är inte inventerad i Fiskeplanen. Den är främst omgiven av blandskog och små skogsbevuxna våtmarker. Längs med östra stranden går en allmän väg. Enligt äldre uppgifter finns gädda, abborre, lake och vitfisk i sjön. Då sjön är lättillgänglig kan det kanske vara motiverat att anlägga en parkeringsficka i anslutning till vägen, om det inte redan finns en sådan. Fiskfauna Uppgifter saknas för vattendraget. Enligt äldre uppgifter finns dock gädda, abborre, lake, ål och vitfisk i systemets sjöar. Vandringshinder för fisk Sex vandringshinder finns i Finlandsbäcken (Tabell ). Fem av dessa är vägtrummor utan i behov av åtgärder. Det sjätte är en igensättning i fåran av hyggesrester som lätt kan tas bort för hand. Eventuella hyggesrester uppströms detta vandringshinder bör även de avlägsnas från bäcken eftersom det annars finns risk att hindret återkommer. Tabell Vandringshinder i Finlandsbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Järnvägen Kulvert Passerbart Nej Skogsvägen öster om järnvägen Vägtrumma Passerbart Nej Skogsvägen sydväst om Långblåmuren Vägtrumma Passerbart Nej Skogsvägen öder om Långblåmuren Vägtrumma Passerbart Nej Skogsvägen mot Råhällan Vägtrumma Passerbart Nej Öster om skogsvägen Hyggesrester Partiellt 0,4 Nej 169

172 8.17 Avrinningsområde: Finlandsbäcken Sammanställning av åtgärdsförslag Finlandsbäcken har stora möjligheter att bli ett öringvatten i det fall det inte redan är det. Elfiske bör därför utföras i vattendraget. Det som först behövs göras är att närmare inventera de många diken som mynnar i bäcken och vid behov antingen gräva sedimentationsdammar eller sätta V-formade utskov i dikenas mynning för att utjämna vattenföringen och förhindra transport av sediment ut i bäcken. Därefter bör block återföras till fåran, vilket troligen kan göras med handkraft. I samband med detta bör fåran rensas från eventuella hyggesrester. Blockering av fåran av hyggesrester har redan skett öster om skogsvägen. Dessa är nödvändiga att rensa ut. Ifall ingen öring förekommer i vattendraget bör slutligen återintroducering göras. 170

173 8.18 Avrinningsområde: Verkmyrån 8.18 Verkmyrån Koord: X: / Y: Karta över Verkmyrån (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Verkmyrån avvattnar Hillesjön med dess avrinningsområde för att mynna i havet strax söder om Utnora. Ån domineras av lugnflytande biotoper, vilket resulterar i att botten domineras av findetritus. Där svagt strömmande och strömmande biotoper förekommer består dock botten av relativt mycket grus och sand. Anledningen till att Block och sten inte förekommer mer frekvent är att ån till stora delar är kraftigt rensad eller helt omgrävd. Mycket av det bortrensade materialet ligger dock ofta upplagt längs stränderna, vilket gör det enkelt att utföra biotopåterställningar i området. Åns omgivning domineras av produktionsskog med inslag av lövskog och lite ängsmark. Längs åns övre delar är skuggningen av vattendraget bristfällig, vilket lett till att ån näst intill vuxit igen av vass och annan vattenvegetation. Den kraftiga rensningen i vattendraget gör att de öringbiotoper som finns är begränsade till strömsträckan som ligger omkring 1 km uppströms åns mynning i havet. Genom återställning av de rensade delarna av ån skulle ytterligare omkring 3000 m 2 lämpliga öringbiotoper återskapas. 171

174 8.18 Avrinningsområde: Verkmyrån Strömförhållanden Verkmyrån domineras av lugnflytande och svagt strömmande vattenbiotoper, 2,4 respektive 1,5 km vardera (Figur ). Ett 400 m långt område omkring 1 km uppströms åns mynning i havet utgörs dock av strömmande biotoper. I detta område finns även några nackar med forsande biotoper. Fallhöjden är 10 m över 4,3 km. Vattendragets medelbredd är 3,8 m och dess medeldjup 0,9 m. Längs flertalet av de rensade sträckorna finns dock relativt gott om upplagda block som på ett enkelt sätt kan återläggas i ån för att återskapa ett mer turbulent flöde. 3,0 Strömförhållanden 10 2,0 1,0 2,1 1,9 Lugnflytande 0,6 1,5 Svagt strömmande 0,4 Strömmande Längd med dominans Forsande 0, Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Verkmyrån. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat De relativt lugna strömförhållandena i Verkmyrån leder till att bottensubstraten domineras av findetritus och lera (Figur ). I det mer strömmande området förekommer dock en del sand, grus, sten och block. 3,0 2,0 1,0 0,5 G.detritus 2,3 F.detritus Bottenmaterial 2,0 Lera 1,5 Sand 0,7 0,7 Grus Sten 0,3 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Verkmyrån. Data från inventeringar gjorda sommaren En starkt bidragande orsak till att block och sten inte förekommer mer i ån än vad som framgår i figur är att ån till stora delar är kraftigt rensad eller helt omgrävd (Foto ). Foto Typbild av en svagt strömmande, rensad sträcka i Verkmyrån. Inventeringssträcka nr 12 ( ). Skuggningsförhållanden Huvuddelen av Verkmyrån har mindre bra eller dåliga skuggningsförhållanden (Figur ). Drygt en tredjedel av ån är dock bra skuggad. De dåligt skuggade områdena är främst belägna i den övre delen av åns lopp, där ån kantas av gamla igenväxande ängsmarker med gles trädridå längs fåran. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,9 1,9 1,5 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Verkmyrån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Verkmyråns skuggningsförhållanden gör att vattenvegetationen är riklig i stora delar av ån (Foto ). Övervattensvegetation och flytbladsväxter är vanligast förekommande, men även undervattensväxter med hela blad förekommer i relativt stor utsträckning (Figur ). Där skuggningen är bättre och substratet grövre förekommer dock även en del näckmossa. 172

175 8.18 Avrinningsområde: Verkmyrån Tillgången på lämpliga uppväxtområden är något bättre än tillgången på lekområden, då ytterligare 700 m 2 klassats som tämligen bra. Ytterligare 4000 m 2 har klassats som möjligt, men ej bra (Figur ). Uppväxtområde för öring (m 2 ) Foto Typbild av lugnflytande sträcka med riklig vattenvegetation. Inventeringssträcka 10 ( ). 3,0 2,0 1,0 2,2 Övervattensv 1,7 Flytbladsv Vattenvegetation 1,1 Uv hela blad 0,1 Uv fingren. Rosettväxter 0,2 Trådalger Påväxtalger 0,1 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Verkmyrån. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Verkmyrån har vissa förutsättningar för öringlek, även om arealen bra biotoper är relativt liten (Figur ). Endast 740 m 2 har klassats som bra till mycket bra, men 1900 m 2 anses utgöra möjliga lekområden, även om förhållandena inte är direkt bra i nuläget. Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Verkmyrån. Data från inventeringar gjorda sommaren Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Trödjeån. Data från inventeringar Stora delar av de områden som klassats som möjliga ur lek- och uppväxtsynpunkt kan på ett relativt enkelt sätt förbättras, då block och sten finns upplagt längs åns kanter. På de flesta ställen räcker det dessutom att använda sig av handkraft för dessa återställningar. Verkmyrån kan i dagsläget teoretiskt producera omkring 180 smolt/ år. Efter att planerade åtgärder genomförts blir motsvarande siffra cirka 800 smolt/ år. Omgivning Verkmyråns omgivning domineras av barrskog med inslag av lövskog. Längs de övre delarna av åns lopp förekommer även mindre igenväxande ängspartier. Längs dessa ängsmarker är trädridån närmast stranden bitvis mycket gles eller saknas helt, vilket ger en dålig beskuggning av ån. Även en del våtmarker förekommer längs ån främst vid mynningen i havet, men även vid utloppet ur Hillesjön. Kring Hillesjön ligger ett klass 1- område för naturvård och friluftsliv. Även Harkskärsfjärden, där Verkmyrån mynnar i havet, är ett klass 1-område för naturvården och anses vara ett av de mest orörda kustavsnitten i länet. Sjöar i vattendraget Hillesjön är den enda sjön i Verkmyråns vattensystem. Den är en omkring 1,5 km 2 stor och grund sjö med måttlig till riklig vattenvegetation. Sjön kantas till största delen av blandskog med en tät trädridå närmast stranden. Ängs och åker- 173

176 8.18 Avrinningsområde: Verkmyrån marker förekommer dock också, främst i den sydöstra änden av sjön. Den rikliga vattenvegetationen tillsammans med den täta trädridån längs stränderna gör att det är svårt att fiska i sjön utan båt. I den östra änden av sjön finns dock en båtiläggningsplats och båtbrygga samt ett vindskydd med grillplats. Syrebrist och fiskdöd har tidvis uppträtt i sjön. fisk (Tabell ). Eftersom Hillesjön tidvis drabbats av syrebrist är det viktigt att fisk vid en sådan situation kan fly ur sjön för at sedan återvandra när förhållandena blivit bättre igen. Dammen som utgör vandringshinder nummer 1 bör därför ersättas av en anlagd tröskel av block och sten (Foto ). Fiskfauna Specifika uppgifter saknas för vattendraget, men en mycket omfattande fiskvandring från havet förekommer av bland annat id och abborre. I Hillesjön finns enligt äldre uppgifter gädda, abborre, sutare och vitfisk. Dessutom har regnbåge planterats ut i sjön under senare delen av 80-talet. Vandringshinder I Verkmyrån finns tre vandringshinder för fisk. Inget av dessa anses vara definitiva för öring, men det översta är klassat som partiellt för övrig Foto Damm som reglerar Hillesjöns vattennivå. Vandringshinder nr 1 ( ). Tabell Vandringshinder i Verkmyrån, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Nordväst om Verkmyran Fördämning, sjöregl. Partielltt 0,2 Nej Sydost om Hillefäbodarna Dubbeltrumma Passerbart Nej Hillevallen Trumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Eftersom stora delar av Verkmyrån är rensad och sten och block finns upplagt på ett flertal ställen längs stränderna kan dessa rensade områden återställas på ett relativt enkelt och billigt sätt. Sammanlagt skulle dessa återställningar kunna ge ytterligare omkring 3000 m 2 lämpliga öringbiotoper. Vandringshinder nummer 1, som utgörs av den fördämning och reglerar Hillesjöns nivå, bör bytas ut till en naturlig tröskel av block och sten så att fisk kan passera fritt in och ut ur sjön. Detta är speciellt viktigt eftersom sjön med jämna mellanrum drabbats av syrebrist. På de ställen där trädridån är gles eller helt saknas bör parkträd sparas längs ån för att öka beskuggningen. Genom detta kommer vass och andra ljuskrävande vattenväxter att minska och med detta även igenväxningsproblemen. Eftersom flodkräftor förekommer i Verkmyrån måste alla åtgärder som genomförs i detta vattensystem ske med största försiktighet så att inte vattendraget riskeras att smittas med kräftpest. 174

177 9 Avrinningsområde: Gavleån Vattendragsbeskrivningar 9 Gavleån

178 9.1 Avrinningsområde: Gavleån 9.1 Gavleån Koord: X: / Y: Karta över de inventerade delarna av Gavleån (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Gavleån är det största vattendraget som inventerats inom Fiskeplanen. Ån är kraftigt utbyggd med en rad kraftstationer liggande mellan Storsjön och mynningen i Gävlefjärden. Från Forsbacka räknat omges ån först av främst skogs- och våtmarker. Längre nedströms består omgivningen av åkrar, bebyggelse och blandskog. Bebyggelsen tätnar därefter mer och mer längs ån och de nedersta kilometrarna rinner ån genom centrala Gävle. I allmänhet finns en bård av lövträd längs stränderna förutom i delar av de centrala delarna av Gävle. På grund av utbyggnaden är ån mestadels lugnflytande. Bottensubstratens förekomster är på grund av åns storlek svåra att uppskatta, men består troligen mest av sten, block, findetritus och lera. Skuggningsförhållandena är relativt goda trots åns storlek. Vattenvegetationen är också svår att uppskatta, men består kring stränderna mest av övervattensväxter och flytbladsväxter. Ån är till sin storlek sett fattig på öringbiotoper, det finns dock stora arealer med goda förhållanden för öring. Att åtgärda samtliga vandringshinder i ån är knappast motiverat, annat än i det fall det anses önskvärt att havsöring ska kunna vandra hela vägen upp till Storsjön och dess tillrinnande vattendrag. Det finns emellertid fina öringbiotoper i Gavleåns längst nedströms liggande biflöden, Kungsbäcken och Tickselbäcken. Det får därför anses som mycket angeläget att göra vandringshindret i Boulognerskogen passerbart på något sätt. Antingen genom anläggning av ett omlöp eller genom en fiskhiss vid dammen. Vidare bör risken för att nedvandrande smolt sugs in i turbinerna minskas genom genom anläggning av yngelledare. För att skapa bättre ståndplatser nedströms dammen kan höljor grävas ut och det urtagna materialet läggas i oregelbundet placerade stensamlingar eller ensamma block i fåran. Gavleåns största värde ligger i nuläget i att vara ett sportfiskevatten efter gös, gädda, abborre och vitfisk. Stora delar av ån är dock mycket svårtillgänglig utan båt. Anläggning av gångstigar, bryggor och grillplatser kan därför vara på sin plats. 176

179 9.1 Avrinningsområde: Gavleån Strömförhållanden Gavleån består till allra största delen av lugnflytande biotoper till följd av de många fördämningarna (Figur och Foto 9.1.1). Sträckor med högre strömhastighet finns dock. Främst i norrfåran vid Mackmyra samt nedströms fördämningarna i Hagaström, Tolvfors och Boulognerskogen. Vattendragets medelbredd är 30 m och dess medeldjup 3 m. Vattendjupet var dock mycket svårt att uppskatta på grund av åns storlek och grumlighet ,5 2 Strömförhållanden 0,6 2,0 0,4 1,6 0 Lugnflytande Svagt Strömmande Forsande strömmande Längdviktat medel 0,2 0, Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Gavleån. Data från inventeringar gjorda sommaren grad ju närmare fördämningarna man kommer (Figur 9.1.2) ,6 G.detritus 1,7 F.detritus Bottenmaterial 1,2 Lera 0,3 Sand 0,5 Grus 2,1 Sten 1,4 Block 0,1 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Gavleån. Data från inventeringar gjorda sommaren Största delen av Gavleån uppvisar spår efter rensning och/ eller omgrävning. Även detta är emellertid svårt att se, då ån är uppdämd i senare tid. Det är knappast motiverat att börja återföra material till uppdämda, lugna sträckor. De forsande sträckor som är kvar är troligen ej heller betjänta av att biotopåterställningar. Nedströms dammen vid Boulognerskogen kan det dock finnas behova att anlägga höljor här och där, för att skapa bättre ståndplats- och uppväxtförhållanden. Det material som grävs ur bör då placeras på ett sådant sätt att förhållandena blir mera naturliga ut än vad de är i dagsläget (förslagsvis oregelbundet placerade grupper av block och sten). Möjligen kan också lekgrus placeras ut. Skuggningsförhållanden Trots sin storlek har Gavleån relativt goda skuggningsförhållanden (Figur 9.1.3). Det är dock sällan de mindre bra skuggade har en skuggning som överstiger 10 % av vattenytan. Huvuddelen av dessa sträckor bör alltså ses som dåligt skuggade. Diagrammet är på så vis något missvisande. Foto Typbild av Gavleån. Sjölik, uppdämd sträcka. Inventeringssträcka nr 32 ( ). Bottensubstrat Då ån är så stor och dessutom grumlig, är det svårt att uppskatta bottensubstratens förekomst ute i fåran. Dominerande substrat är troligen sten och block, med findetritus och lera i ökande Då huvuddelen av Gavleån på grund av vattenkarften är utan större värden för öring, kan den täta trädridån längs stränderna bitvis gallras för att underlätta fiske efter abborre, gös, gädda och andra fiskarter. Detta får emellertid inte göras i norrfåran vid Mackmyra, där ett av åns få lekområden för öring ännu finns kvar. 177

180 9.1 Avrinningsområde: Gavleån Skuggningsförhållanden (längd i km) 3,2 8,5 10,1 3,2 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Gavleån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation På grund av Gavleåns storlek har inte vattenvegetationen ute i fåran kunnat inventerats i någon högre grad. Resultaten redovisar den vegetation som kunnat ses från stränderna. Denna domineras av amfibiska växter och övervattenslevande arter, tillsammans med flytbladsväxter (Figur 9.1.4). 3,0 2,0 1,0 1,6 Övervattensv 0,1 Flytbladsv Vattenvegetation 0,2 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter 0,1 Trådalger 3 Påväxtalger 0,4 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Gavleån. Data från inventeringar gjorda sommaren Totalt omfattar de möjliga lekområdena över m 2 (Figur 9.1.5). De för havsöring eller lax tillgängliga lekområdena utgör endast m 2 av dessa. Det finns även ett antal mindre lekområden i kvillområdena längst upp i norra fåran vid Mackmyra (Foto 9.1.2) samt i strömmarna nedströms kraftverksdammarna. Brist på lekgrus gör dock att endast en sträcka anses vara av högsta värde. Detta är den mellanfåra vid Hälleholmen, som sammanbinder södra och norra fårorna. Emellertid kan förekomsterna av lekgrus vara underskattade i övriga delar av ån, då det på grund av vattendragets storlek inte varit möjligt att se bottensubstratets beskaffenhet längre ut i fåran. En mera noggrann inventering av norra fåran vid Mackmyra och sträckorna nedströms Boulognerdammen kan därför vara nödvändig att genomföra. Lämpligen genom dykinventering. I det fall lekbäddar saknas eller är små kan utplacering av mer grus komma ifråga. Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Gavleån. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper I Gavleån finns två större intressanta områden för öring. Det första är de redan tillgängliga sträckorna nedströms kraftverksdammen i Boulognerskogen. Det andra området utgörs av strömmarna i norra fåran vid Mackmyra och det av kraftstationen i Åbyfors uppdämda, sjölika området. I detta område finns i nuläget ett svagt öringbestånd. Dessutom kan det hända att harr från Spikåsbäcken förekommer i detta område. Under elfisken hösten 2002 fångades även ett antal små regnbågsöringar. Foto Typbild av norra fåran vid Mackmyra. Inventeringssträcka nr 9 ( ). 178

181 9.1 Avrinningsområde: Gavleån De möjliga uppväxtbiotoper som finns i Gavleån omfattar totalt över m 2 (Figur 9.1.6). De för havsöring och lax tillgängliga områdena har en area på cirka m 2. De är emellertid inte av bästa klass, då åns bottentopografi i de aktuella sträckorna ger ett ganska platt intryck, utan höljor och blockansamlingar. Över m 2 uppväxtområden av bästa klass, utan behov av åtgärder, ligger dock i norrfåran vid Mackmyra. Övriga uppväxtområden är avspärrade av vandringshinder och därför ej meningsfulla att utföra åtgärder i, om inte vandringshindren åtgärdas. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Gavleån. Data från inventeringar gjorda sommaren Ståndplatsområden finns i stort samma områden som ovan, dock i något större omfattning (Figur 9.1.7). För att förbättra fisket nedom Boulognerdammen kan det kanske vara motiverat att placera enstaka större block även i de mer lugnflytande sträckorna i centrala Gävle, om sådana inte redan ligger i fåran. Elfiske har utförts vid två redovisade tillfällen, 1989 nedströms Boulognerdammen och 2001 i norrfåran vid Mackmyra. I fisket 1989 beräknades tätheten av äldre öring vara 0,6 ind/ 100 m 2. Inga årsyngel fångades. Tätheten av öring under fisket 2001 vid Mackmyra var 2,1 ind/ 100 m 2 för större öring och 2,0 ind/ 100 m 2 för årsyngel. I detta fiske fångades även tre yngre regnbågar. Regnbåge sätts ut i Gavleån, men av mycket större storlek än de fångade. Fångsten av dessa små regnbågar kan tyda på att regnbågen börjat reproducera sig i Gavleån, vilket är oroande med tanke på risk för konkurrens mellan regnbåge och Gavleåns svaga naturliga öringbestånd. Upprepade elfisken rekommenderas för att se hur situationen utvecklas. Gavleån kan i dagsläget teoretiskt producera cirka smolt/ år. Vid utförda åtgärder ökar siffran till omkring smolt/ år. Detta förutsätter dock att hela ån görs passerbar. I de för havsöring tillgängliga sträckorna är de motsvarande siffrorna drygt 1700 respektive 7000 smolt/ år. För norrfåran vid Mackmyra är samma siffror drygt 6000 smolt/ år. Inga åtgärder behövs här. Ifall det lilla vandringshindret vid herrgården åtgärdas tillkommer ytterligare 1300 smolt/ år. I övrigt ligger Gavleåns största värden som fiskevatten på annan fisk, som gädda, gös och abborre. Det kan därför vara önskvärt att öka tillgängligheten för fiske genom anläggning av stigar, bryggor och vindskydd på lämpliga ställen. Ståndplatsområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Gavleån. Data från inventeringar gjorda sommaren Yngel av både lax och öring har under en rad år regelmässigt planterats ut i Gavleån. Omgivning Gavleån avvattnar Storsjön genom dammarna vid Forsbacka. Efter Forsbackas tomt- och industrimarker följer blandskog på södra sidan och Tolvöns lövskogsbevuxna våtmarker på norra sidan. Dessa ingår i ett klass 2-område för naturvård och friluftsliv som sträcker sig vidare nedströms ända till Hagaström. Efter den mitt i ån liggande Fösholmen omges vattendraget av mestadels lövskog, ofta med en bård av mycket svårframkomliga videsnår. Efter väg 80 går på norra/ västra sidan något som liknar en äldre vägbank eller flodvall med en igenväxande väg ovanpå. Den går fram till Björkebäck, där vägen blir körbar för bil. Den igenväxande vägen kan röjas för bättre framkomlighet. 179

182 9.1 Avrinningsområde: Gavleån Efter Björkebäck övergår ån till att mera likna en sjö. Stränderna övergår från fastmark till våtmark, som vid Brevan blir oframkomlig i stora stycken. Här rinner från nordsidan Tökilsbäcken ut i Gavleån. Våtmarkerna fortsätter på sydsidan i stort sett ända fram till Hälleholmen. Våtmarkerna på nordsidan slutar söder om Håde för att ersättas av blandskogsbevuxen fastmark. En rad fritidshus ligger längs stranden. Gästrikeleden går över Gavleån vid Hälleholmen. Vid Hälleholmen delar ån upp sig i två delfåror. Den norra delfåran är dämd vid Hälleholmen. Omgivningen består här av lövskog på båda sidor. Efter omkring 600 m ansluter en från söderfåran reglerad mellanfåra med fina lekförhållanden Strax efter fåran ligger på södersidan parken vid Mackmyra bruk, där även ett par bryggor ligger. Norra sidan består i stort av våtmark fram till dammen vid Mackmyra herrgård. Vid dammen finns ytterligare en mellanfåra, även denna reglerad. Efter dammen följer Gavleåns finaste sträcka, ett kvillområde med en bård av alskog mellan vattnet och tomtoch åkermarkerna. Vid Trollholmen flödar kvillområdet samman igen. Den södra delfåran omges till en början av fortsättningen på Brevans våtmarker. Efter cirka 400 m ersätts våtmarkerna av blandskog på båda sidor. Här ligger även två dammar, en som reglerar flödet ut i mellanfåran mot norr, och en som dämmer själva sydfåran vid Mackmyra kraftstation. Nedströms dammen ligger på sydsidan ängs- och åkermarkerna kring Mackmyra. En bård av lövträd växer dock i allmänhet kring vattendraget. I söder rinner Spikåsbäcken sitt utlopp i Gavleån i en grund ravin. Vid Mackmyra bruk ersätts på nordsidan skogsmarken av industritomten kring bruket. Efter industrimarken följer åkermark på nordsidan och bebyggelse på södra fram till sammanflödet vid Trollholmen.Nedströms sammanflödet fortsätter åkermarken och tomtmarkerna på både nordoch sydsidan. Lövbården längs vattendragets finns dock kvar. Vid Åbyfors kraftstation börjar Gavleån rinna i en djup ravin, som på sydsidan stundtals är mycket brant. Bebyggelsen på södra sidan ersätts här av lövskog. Åkermarkerna på nordsidan fortsätter fram till bebyggelsen i Valbo. Tomtmarkerna på norra sidan fortsätter sedan i stort sett från Valbo ändå till utloppet i Gävle hamn, undantaget mindre parkområden vid sjukhuset och Boulognerskogen i Gävle. På sydsidan fortsätter lövskogen förbi Hagaströms och Tolvfors kraftstationer ned till Villastaden i Gävle. Mellan Hagaström och Tolvfors mynnar Stabäcken i Gavleån. Efter Tolvfors rinner även Tickselbäcken från norr och Kungsbäcken från söder ut i ån. Både Stabäckens och Kungsbäckens utloppsområden är djupa raviner med stora naturvärden, båda klass 2-områden för naturvården. Efter Boulognerskogen och dess damm rinner Gavleån genom centrala Gävle. Sjöar i vattendraget Storsjön ur vilken Gavleån har sin början är Gästrikslands största sjö. Sjön är 73,6 km 2 stor och har ett maxdjup på omkring 15 m. Den är uppdelad i två delar av en smal ås. Den västra delen består i stort av en öppen vattenyta, medan den östra är mycket flikig med en mängd öar. Strandvegetationen är oftast riklig och utgörs främst av bladvass och sjösäv. Ett stort antal vattendrag flödar ut i sjön. De största är i västra delen Gavelhytteån, Vallbyån och Borrsjöån. I östra delen är det största tillrinnande vattendraget Jädraån. Framförallt Borrsjöån och Jädraån är goda öringvatten. Omgivningarna består till största delen av skogsmark med inslag av myrar. I västra delen finns en del jordbruksmark. Sandviken ligger på sjöns norra sida. Sjön är naturligt näringsrik och har mycket grumligt och färgat vatten. Fiskdöd, algblomningar och syrebrist har uppträtt i sjön vid ett flertal tillfällen. Storsjön har stora värden både för natur- och friluftsliv. Upp mot tjugotalet fiskarter finns i sjön. Gös och öring har satts ut under ett antal år. Utsättningarna har dock upphört på senare år. Servicen kring fisket är utvecklad, med vindskydd, rastplatser, båtuthyrning och campingplatser. Då Storsjön till största delen ligger inom Sandvikens kommun rekommenderas här inga ytterligare åtgärder för att förbättra fisketurismen i sjön, utöver de som nämns i Sandvikens fiskeplan. Fiskfauna I Gavleån finns gös, gädda, abborre och vitfisk. Dessutom finns öring, harr och regnbåge i vissa delar. Öring och regnbåge har regelbundet satts ut i ån under 70-, 80- och 90-talen. Även harryngel har satts ut, men inte lika regelbundet. Vandringshinder för fisk I Gavleån finns 14 vandringshinder av vilka 13 är definitiva för öring och ett är partiellt (Tabell 9.1.1). 180

183 9.1 Avrinningsområde: Gavleån Tabell Vandringshinder i Gavleån. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Forsbacka Damm, betong Definitivt 4,0 Nej Norra fåran vid Hälleholmen Damm, trä Definitivt 2,0 Nej Norra fåran vid Mackmyra herrgård Damm, trä Definitivt 1,0 Nej* Södra fåran V Mackmyra Damm, betong Definitivt 7,0 Nej Södra fåran S Mackmyra Damm, betong Definitivt 15 Nej 6** Bifåran S Mackmyra Damm, betong Definitivt 6,0 Nej 7** Bifåran S Mackmyra Tröskel, betong Definitivt 1,5 Nej Åbyfors Damm, betong Definitivt 9,0 Nej Hagaström Damm, betong Definitivt 10 Nej 10* Tolvfors Damm, betong Definitivt 4,0 Nej Boulognerskogen, Gävle Damm, betong Definitivt 7,0 Nej 12** Västra mellanfåran, Mackmyra Damm, betong Definitivt 2,5 Nej 13** Östra mellanfåran, Mackmyra Damm, betong Definitivt 4,0 Nej Konserthuset, Gävle Trösklar + damm Partiellt 2,0 Nej 15** Boulognerskogen, Gävle Damm, betong Definitivt 1,2 Nej * bräddavlopp som kan göras om till fiskväg finns. ** ligger i bifåror till Gavleåns huvudfåra. Stor del av Gavleån är uppdämd av kraftverksdammar. Detta gör att vilket största delen av de tidigare strömande och forsande biotoperna nu är översvämmade, vilket i sin tur medfört att stor del av är öringbiotoperna i ån förstörda. Då flera av dammarna är mycket höga krävs anläggning av långa omlöp eller stora fisktrappor. Åtgärderna som krävs för att säkra fiskvandring skulle därför bli mycket kostsamma och är knappast motiverade för öringens och laxens skull, eftersom lämpliga biotoper till stor del saknas i Gavleån. Möjligen kan åtgärder vara motiverade ifall tillräckligt stora områden med lämpliga biotoper finns längre upp i Sandvikens kommun. Det vandringshinder som är mest motiverat att åtgärda är det nederst liggande definitiva hindret (nr 11, Foto 9.1.3). Denna kraftverksdamm som lugger i Boulognerskogen hindrar eventuell vandring av havsöring upp till Kungsbäckens och Tickselbäckens mycket fina biotoper. En eventuell fiskväg förbi denna damm skulle dessutom göra strömmarna nedströms dammen i tolfors tillgängliga för fisken. Det det får därför anses vara mycket högt prioriterat att göra dammen passerbar. Passerbarhet kan åstadkommas kan antingen genom ett omlöp genom Boulognerskogen eller genom en fiskhiss i anslutning till dammen. Ett omlöp i form av en strömmande bäckfåra skulle dessutom utgöra ett vackert inslag i parkenmiljön. På grund av den höga fallhöjden skulla omlöpet behöva vara omkring 700 m långt. Ett antal viloplatser i form av små pooler bör också läggas i omlöpet. För att minska dödligheten vid nedvandring bör inloppet till turbinen spärras av för fisk med ett galler eller dylikt. Fingrind finns dock redan, men detta räcker möjligen inte till för att förhindra utvandrande smolt från att ta vägen genom turbinerna. Turbintypen bör kontrolleras och eventuellt bytas ut mot en Kaplanturbin, om den inte redan sådan. Det räcker dock troligen med att göra turbinintaget opasserbart för smolt, ifall omlöpets inlopp läggs i rätt läge. Som en notering kan nämnas, att ifall dammen helt revs, skulle omkring m 2 förut forsande sträckor återskapas. Den möjliga smoltproduktionen i bara de då tillgängliga områdena skulle teoretiskt kunna öka med omkring 3000 smolt/ år beroende på lekgrusförekomster (Kungsbäcken och Tickselbäcken ej medräknat). Foto Dammen vid Boulognerskogen med en fallhöjd på omkring 7 m. Vandringshinder nr 11 ( ). Nästa vandringshinder är dammen i Tolvfors (vandringshinder nr 11, Foto 9.1.4). Dammen har ett bräddavlopp på södra sidan, alldeles före turbinhallen. Det är redan stensatt i ett relativt 181

184 9.1 Avrinningsområde: Gavleån flackt plan. En fisktrappa skulle relativt enkelt kunna byggas med bräddavloppet som grund. Även Stabäcken skulle då bli tillgänglig för från havet uppvandrande fisk. För att fisken slutligen skulle kunna vandra upp till Storsjön och dess tillflöden måste vandringshindret i Forsbacka åtgärdas. Detta utgörs av en cirka 4 m hög damm vid Forsbacka bruk. Utrymmet intill dammen är starkt begränsat, vilket medför att möjligheterna att anlägga ett omlöp är dålig. Istället bör en fisktrappa anläggas i något av dammens utskov. Vad gäller Gavleåns södra fåra vid Mackmyra, finns ingen anledning att åtgärda hindren här, om fri passage finns genom norra fåran. Det kan dock vara motiverat stänga kraftverket under fiskens vandringsperioder och låta så mycket vatten som möjligt gå genom den norra fåran. Foto Dammen vid Tolvfors med en fallhöjd på omkring 4 m. Vandringshinder nr 10 ( ). Det troligen mest svåråtgärdade vandringshindret i Gavleån är dammen i Hagaström, nr 9. Den är 9 m hög, vilket skulle kräva ett omlöp med en längd på upp mot 900 m. Dammen omges av en ås på södra sidan, samt av vägar och tomter på sin norra. Det finns på grund av detta inget utrymme att gräva ett omlöp. En fisktrappa med en fallhöjd av 9 m skulle bli mycket stor och dyr att bygga. Ett alternativ är att bygga någon form av fiskhiss eller någon annan form av fiskväg som rymms i det begränsade området vid dammen. Dammen i Åbyfors, nr 8, har en på norrsidan gående torrfåra. Torrfåran används idag som ett extra bräddavlopp och skulle kunna förlängas till ett omlöp. För att få en lämplig lutning krävst en kraftig meanding av omlöpet. Ifall detta och nedströms liggande vandringshinder åtgärdas blir även de fina lokalerna i norrfåran vid Mackmyra tillgängliga, där drygt 6000 smolt/ år teoretiskt skulle kunna produceras. Längre uppströms i Gavleåns norra fåra vid Mackmyra ligger en låg trädamm intill herrgården (vandringshinder nr 3). Denna skulle lätt kunna göras passerbar genom anläggning av en naturlig tröskel av block och sten. Detta skulle göra att även det potentiella lekområdet i den västra mellanfåran blir tillgängligt. I norrfårans början ligger en damm med en fallhöjd av 2 m (vandringshinder nr. 2). Ett omlöp eller en fisktrappa kan relativt lätt anläggas här. Förutom fisktrappor och omlöp är det nödvändigt att anlägga yngelledare vid kraftverken. Sammanställning av åtgärdsförslag Då Gavleån är så pass utbyggd som den är, kan det knappast anses vara motiverbart att åtgärda åns samtliga vandringshinder. Emellertid har de nederst liggande biflödena, Kungsbäcken och Tickselbäcken, fina öringbiotoper som i dag ligger otillgängliga för fisk från havet på grund av kraftverksdammen i Boulognerskogen. Ett omlöp bör därför anläggas, förslagsvis genom parken på norra sidan av ån. Omlöpet bör vara omkring m långt för att lutningen inte skall bli för stor. Det är även nödvändligt att omlöpet mynnar i direkt anslutning till dammen för att fisk skall hitta in i det. Omlöpet bör vara dimensionerat för ett flöde kring 1,5 m 3 i enlighet med de omlöp som finns anlagda i Emmån. Utplacering av lekgrus kan vara aktuellt i sträckorna nedströms dammen i Boulognerskogen. Förekomsterna av lekgrus bör dock först uppskattas mera noggrant i området genom dykinventering. Den sjölika sträckan nedströms Mackmyra bör provfiskas för att utröna ifall utsatt öring från odlingen i Mackmyra och möjligen även harr från Spikåsbäcken uppehåller sig i området. Gavleån har ett stort värde som fiskevatten efter bland annat gös, gädda och abborre. Därför kan det längs vissa sträckor vara motiverat att anlägga gångstigar, bryggor och grillplatser. Detta gäller framförallt mellan Forsbacka och Mackmyra, men även övriga delar där tillgängligheten för fiske i dag är dålig. 182

185 9.2 Avrinningsområde: Kungsbäcken-Valsjöbäckenn 9.2 Kungsbäcken-Valsjöbäcken Koord: X: / Y: Karta över Kungsbäcken-Valsjöbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Kungsbäcken är ett av få vattendrag i Gävle kommun som hyser vild öring. Bäcken avvattnar Valsjön och dess avrinningsområde för att mynna i Gavleån strax uppströms Kraftverket i Boulognerskogen i Gävle. Bäcken är 17 km lång och har en fallhöjd på 60 m. Medelbredden är 2,8 m men varierar mellan 1 och 8 m. Bäckens medeldjup ligger kring 1 m. Till följd av den relativt höga fallhöjden består bäcken av en ganska stor andel strömmande vattenbiotoper. Detta leder i sin tur till att stora delar av bottensubstratet består av grövre fraktioner som grus, sten och block. Uppdämda områden i bäcken bidrar dock till att även findetritus förekommer i stor utsträckning. Kraftiga rensningar i bäcken bidrar till att block förekommer i mindre utsträckning än under naturliga förutsättningar. Detta leder i sin tur till att tillgången på lek och uppväxtområden för öring är dålig. Tillsammans med faktumet att de nu lämpliga områdena ligger spridda i olika delar av bäcken som åtskiljs av definitiva eller partiella vandringshinder, gör detta att situationen är kritisk för öringen i bäcken. Resultat från elfisken under de senaste åren styrker detta faktum, då de visar på en dålig föryngring hos öringen. Biotopåterställningar i vattendraget har därav mycket hög prioritet. I första hand bör uppväxtområden återställas inom det nu tillgängliga området, mellan Åby Gård och mynningen i Gavleån, samtidigt som skuggande trädridå bör anläggas där sådan saknas. Därefter bör åtgärder inriktas på att riva ut befintliga vandringshinder eller bygga fiskvägar där utrivning är otänkbar samt återställa övriga delar av vattendraget. 183

186 9.2 Avrinningsområde: Kungsbäcken-Valsjöbäckenn Strömförhållanden Kungsbäcken domineras av svagt strömmande vattenbiotoper följt av lugnflytande vattenbiotoper, 8,2 respektive 5,4 km vardera (Figur 9.2.1). Även strömmande och forsande biotoper förekommer, dock i mindre utsträckning. Fallhöjden är 60 m över 17 km. Vattendragets medelbredd är 4 m och dess medeldjup 1 m. återskapa ett mer turbulent flöde och bättre uppväxtmiljöer för fisk ,5 5,4 Lugnflytande Strömförhållanden 2,2 8,2 Svagt strömmande 1,0 2,7 Strömmande 0,3 Forsande 0, Längd med dominans (km) Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Kungsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Då Kungsbäckens strömförhållanden är mycket varierande blir bottensubstratens fördelning mellan de olika fraktionerna relativt jämn (Figur 9.2.2). Sten och lera är dock de vanligast förekommande substarten. Foto Typbild av en strömmande, rensad sträcka i Kungsbäcken med gott om upplagda block längs strandkanten. Inventeringssträcka nr 43 ( ). Skuggningsförhållanden Huvuddelen av Kungsbäcken har mindre bra eller sämre skuggningsförhållanden (Figur 9.2.3). Drygt en tredjedel av ån är dock bra skuggad. De dåligt skuggade områdena är främst belägna i den nedre delen av bäckens lopp, där bäcken rinner genom åker- och ängsmarker med gles trädridå längs fåran. Bitvis saknas trädridå till och med helt. Önskvärt vore att upprätta kantzoner och plantera träd längs dessa delar av bäcken. 3,0 2,0 1,0 1,5 G.detritus 1,7 F.detritus Bottenmaterial 1,8 Lera 1,4 Sand 0,9 Grus 1,8 Sten 0,8 Block 0,1 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Kungsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren En starkt bidragande orsak till att block och grus förekommer i mindre utsträckning än övriga substrat är att vattendraget till stora delar är kraftigt rensad eller helt omgrävd (Foto 9.2.1). Längs flertalet av de rensade sträckorna finns dock relativt gott om upplagda block som på ett enkelt sett kan återläggas i bäcken för att Skuggningshållanden (längd i km) 0,8 4,6 4,9 6,6 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas < 5% skugning 5-50% skuggning > 50 skuggning Figur Diagram över hur Kungsbäcken skuggas av omgivande träd och buskvegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation De dåliga skuggningsförhållandena i bäcken gör att vattenvegetationen är riklig i stora delar av bäcken. Övervattensvegetation och flytbladsväxter är vanligast förekommande, men även trådalger är relativt vanligt (Figur 9.2.4). Där skuggningen är bättre och bottensubstratet grövre förekommer en del näckmossa. 184

187 9.2 Avrinningsområde: Kungsbäcken-Valsjöbäckenn 3,0 2,0 1,0 2,2 Övervattensv 1,3 Flytbladsv Vattenvegetation 0,7 Uv hela blad 2 Uv fingren. 5 Rosettväxter 0,9 Trådalger 0,1 Påväxtalger 0,4 Fontinalis 0,1 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Kungsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper I Kungsbäcken har 1030 m 2 klassats som bra till mycket bra lekområde för öring (Figur 9.2.5). Ytterligare 320 m 2 har klassats som tämligen bra. Dessa områden utgör dock en mycket liten andeldel av bäckens totala yta. I nuläget är hälften av dessa lämpliga lekområden ej nåbara för fisk i Gavleån eftersom de ligger uppströms det definitiva vandringshindret vid den gamla sågen i Åby Gård. Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Kungsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Tillgången på lämpliga uppväxtområden är något bättre än tillgången på lekområden även om inget område har lassats som bra till mycket bra (Figur 9.2.6). Huvudsakligen beror avsaknaden av riktigt bra uppväxtbiotoper på rensningar i vattendraget. Då materialet från rensningarna på många håll fortfarande ligger intill bäckfåran kan stora delar av de tämligen bra och möjliga uppväxtområdena återställas på ett relativt enkelt och kostnadseffektivt sätt. Uppväxtområde för öring (m 2 ) 7820 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Kungsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren För uppväxtområdena i bäcken föreligger samma problematik som för lekområdena. Större delen ligger uppströms flera av de definitiva vandringshindren som finns i bäcken. Kungsbäcken kan i dagsläget teoretiskt producera cirka 100 smolt/ år. Ifall fiskvandring säkras förbi vandringshindren blir siffran över 600 smolt/ år. Om dessutom biotopvårdande åtgärder genomförs ökar siffran ytterligare, till omkring 2000 smolt/ år. Omgivning Kungsbäcken omges till största delen av åkeroch ängsmark. Det är endast längs avsnittet i höjd med Sofiedal och i de allra översta delarna som omgivningen utgörs av skog och våtmark. Innan mynningen i Gavleån rinner bäcken genom en djup ravin där bäcken skär genom de isälvsavlagringar som omger Gavleån. Detta område anses mycket intressant för naturvården då den ursprungliga ravinvegetationen finns väl bevarad. Sjöar i vattendraget Den enda sjön i Kungsbäcken är Valsjön, ur vilken bäcken har sin början. Valsjön är knappt 1,5 km 2 stor och grund, med måttlig till riklig vattenvegetation. Sjön kantas till större delen av våtmarker. Förutom huset i Karlslund, vid norra stranden, ligger all annan bebyggelse längs den västra stranden, vid vägen mot Hedesunda. Den rikliga vattenvegetationen tillsammans med våtmarkerna längs stränderna och privat mark längs övrig fast mark gör det svårt att fiska i sjön utan båt. Möjligen skulle en båtiläggningsplats kunna anläggas i höjd med Tveaborg, där en lucka i bebyggelsen finns. 185

188 9.2 Avrinningsområde: Kungsbäcken-Valsjöbäckenn Fiskfauna Vid elfisken 2001 fångades öring, gädda, mört, lake och stensimpa i bäcken. Öringen i bäcken är naturlig, men utsättning av öringrom från Dalälvstammen gjordes 1993 för att hjälpa beståndet på traven. Vandringshinder I Kungsbäcken finns tolv vandringshinder varav tre har bedömts som definitiva för öring (Tabell 9.2.1). Ytterligare tre av vandringshindren bedöms utgöra partiella hinder för öringen. Vandringshindrens lägen gör att stora delar av bäckens lämpliga öringbiotoperna ligger otillgängliga för fisken. Då det finns en svag öringstam i systemet är det av yttersta vikt att få bukt med problemet och skapa fria vandringsvägar för fisken. Foto Den nedre dammen i Kusbo med en fallhöjd på 2,3 m. Vandringshinder nr 7 ( ). Tabell Vandringshinder i Kungsbäcken, numrerade från uppströms sett. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Sågfäbodarna Trumma Passerbart Nej Stackbo Stendamm Partiellt 0,4 Nej Ängesberg Bro Passerbart Nej Ängesberg Bro Passerbart Nej Valbo Stendamm (raserad) Passerbart Nej Kusbo Damm Definitivt 1,6 Nej 7* Kusbo Damm Definitivt 2,3 Nej Häcklinge Trumma med dämme Partiellt 0,3 Nej Häcklinge Damm Partiellt 0,4 Nej Åby Gård Damm vid gammal såg Definitivt 3,0 Nej Valbo-Backa Trumma Passerbart Nej Kungsängen Trumma Passerbart Nej * Se fotografi Sammanställning av åtgärdsförslag Eftersom Kungsbäcken hyser ett bestånd av öring har återställningar i vattendraget mycket hög prioritet och då resultat från elfisken i vattendraget tyder på att öringen har svårt att lyckas med reproduktionen bör åtgärder genomföras snarast möjligt. I första skedet bör lek och uppväxtområden återställas inom de för fisken i nuläget tillgängliga delarna (nedströms vandringshinder nr 10 vid Åby Gård). Kompletterande elfisken bör göras i samtliga nu åtskilda delar av bäcken för att se hur spridd öringen är i systemet. För att säkra fiskarnas passage till övriga områden bör befintliga vandringshinder rivas ut eller alternativt göras passerbara genom anläggning av fiskvägar. För att öka beskuggningen av bäcken rekommenderas plantering av träd på de ställen längs stränderna där trädridå helt saknas. 186

189 9.3 Avrinningsområde: Rökärrsbäcken 9.3 Rökärrsbäcken Koord: X: / Y: Karta över Rökärrsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Rökärrsbäcken rinner från Sälgsjön sydväst om Gävle genom företrädesvis skogbevuxen fast- och våtmark till Allmänninge by, varefter bäcken rinner vidare genom åker- och ängsmark tills sammanflödet med Kungsbäcken norr om Allmänninge. Bäckens strömförhållanden är mestadels lugnflytande eller svagt strömmande. Relativt stora inslag finns dock av strömmande och forsande vatten. Bottensubstraten domineras av sand och grövre minerogena fraktioner som sand, grus, sten och block. Skuggningen är huvudsakligen tillfredsställande med undantag från den allra nedersta delen där bäcken rinner genom åkermarker. Vattenvegetationen består mest av övervattensväxter och amfibiska växter. Rökärrsbäcken har stora möjligheter att hysa öring, med över 2700 respektive 3300 m 2 redan goda biotoper för lek och uppväxt. Elfiske bör därför utföras i bäcken. Vandringshindren bör åtgärdas genom att hålla dessa öppna under vandringstid, alternativt bygga mindre fisktrappor eller riva ut åtminstone ett av dem. Ifall ingen öring påträffas bör öring återintroduceras efter avslutad biotopvård föreslagsvis av öring från Kungsbäcken. 187

190 9.3 Avrinningsområde: Rökärrsbäcken Strömförhållanden Rökärrsbäcken har lika stora andelar lugnflytande och svagt strömmande biotoper, med mindre inslag av strömmande och forsande partier (Figur 9.3.1). De lugnflytande partierna är koncentrerade till sträckorna nedströms Sälgsjöns utlopp och uppströms dammen i Allmänninge. Bäckens fallhöjd är cirka 30 m över en längd på 4,1 km. Vattendragets medelbredd är 1,8 m och dess medeldjup 0,6 m ,9 Lugnflytande Strömförhållanden 1,9 1,7 1,7 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,9 Strömmande 0,5 0,5 0,4 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Rökärrsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren troligen med att för hand lägga i det utrensade material som finns längs fåran. Övriga sträckor som uppvisar påverkan av rensning ligger strax uppströms och i Allmänninge by. Även här räcker det troligen med att för hand lägga tillbaka material. Skuggningsförhållanden Huvuddelen av Rökärrsbäcken har goda skuggningsförhållanden (Figur 9.3.3). Endast cirka 600 m har ingen eller dålig skuggning, vilket beror på två hyggen liggande mellan Gästrikeleden och Allmänninge, samt ett mindre parti jordbruksmark utan skuggning vid bäckens sammanflöde med Valsjöbäcken. Här kan en skuggande trädridå av föreslagsvis al planteras. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,4 0,2 2,1 1,6 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Rökärrsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Rökärrsbäckens bottensubstrat domineras av sand och grövre minerogena fraktioner (Figur 9.3.2). Ungefär halva bäckens längd bär spår efter rensning, varav omkring 1 km i kraftig grad. Vattenvegetation Rökärrsbäckens vegetation domineras av övervattensväxter, medan flytbladsvegetation och mossor förekommer mer sparsamt. (Figur 9.3.4). Vanligt förekommande arter är vass, starr, kaveldun, näckros och igelknopp. 3,0 2,0 1,0 0,8 G.detritus 1,3 F.detritus Bottenmaterial 0,7 Lera 2,4 Sand 1,7 Grus 1,8 Sten 1,5 Block 0,1 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Rökärrsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren ,0 2,0 1,0 2,0 Övervattensv 0,4 Flytbladsv Vattenvegetation 0,1 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,2 Fontinalis 0,4 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Rökärrsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Huvuddelen av de mera påverkade sträckorna ligger mellan Sälgsjön och Allmänninge, koncentrerade runt Gästrikeleden. Framkomligheten för maskin är här relativt dålig. Det räcker dock 188

191 9.3 Avrinningsområde: Rökärrsbäcken Öringbiotoper Rökärrsbäcken är rik på öringbiotoper, både med avseende på lek och uppväxt (Figur och 9.3.6). De arealer som utan större biotopvårdande åtgärder kan sägas vara goda öringbiotoper för lek och uppväxt uppgår till över 2700 m 2 respektive 3300 m 2. Lekområde för öring (m 2 ) 872 öring från Kungsbäcken användas som utsättningsmaterial. Rökärrsbäcken kan i dagsläget endast producera omkring 50 smolt/ år, eftersom huvuddelen av dess öringbiotoper är spärrade av det definitiva vandringshindret i Allmänninge (vandringhinder nr 1). Ifall detta vandringshinder görs passerbart ökar dock den potentiella produktionen till cirka 400 smolt/ år. Efter genomförda biotopvårdande åtgärder ökar siffran till omkring 770 smolt/ år Ej lämpligt Tämligen bra 4078 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Rökärrsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren De bästa lekområdena ligger mellan Gästrikeleden och Allmänninge varav 1600 m 2 som klassats som tämligen bra samt bra till mycket bra. Vissa möjligheter finns även strax nedströms Säljsjöns utlopp. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Rökärrsbäcken. Uppväxtområdena är något mera utspridda längs hela Rökärrsbäckens sträckning. De bästa ligger dock på ungefär samma sträckor som lekområdena. Även Ståndplatsbiotoper finns i Rökärrsbäcken i ungefär samma omfattning som uppväxtbiotoperna. Då bäcken emellertid är relativt liten, med en medelbredd på under två meter, finns det knappast någon anledning att göra fiske mera tillgängligt än vad det är idag. Fiskeförbud kan däremot vara motiverat. För att utröna om något öringbestånd redan finns i bäcken bör elfiske utföras och ifall inget bestånd finns bör återintroducering göras efter att utförda åtgärder genomförts. Förslagsvis kan Omgivning Rökärrsbäcken rinner från Sälgsjön sydväst om Gävle vidare till samanflödet med Kungsbäcken strax norr om Allmänninge by. Vid utloppet från Sälgsjön rinner bäcken genom lövskogsbevuxna våtmarker, där den tar emot en del vatten från Kusbobäcken genom en bifurkation. Nedströms lövskogen vidtar barr- och blandskogs bevuxen fastmark tills bäcken tangerar västra sidan på ytterligare en skogbevuxen våtmark, Bromsmuren. Efter Bromsmuren korsar Gästrikeleden bäcken. Nedströms leden övergår omgivningen åter till barr- och blandskog, avbruten av ett hygge strax uppströms Allmänninge. Efter denna skogsmark vidtar åker- och ängsmark. I allmänhet finns en trädridå längs bäckfåran även här. I område ligger en nedlagd bilskrot. Möjligen finns risk för förorening från bilskroten då en del skrotdelar ligger i bäcken. Inne i Allmänninge ligger två vandringshinder och en överkorsande väg. Nedströms Allmänninge fortsätter åker- och ängsmarken ned till sammanflödet med Kungsbäcken. Sjöar i vattendraget Sälgsjön ligger sydväst om Gävle och omges främst av barr- och blandskog tillsammans med våtmarker. I nordvästra delen finns en ö med breda vassbårder kring. En hel del fritidshus ligger i närheten av sjön i dess nordöstra och sydvästra ände. Sydväst om sjön ligger Stormuren och Fäbodmurenvilka båda är klassde som klass 2-områden för naturvården. Då sjön redan har god tillgänglighet för fiske och är av betydelse för lokalt friluftsliv rekommenderas inga ytterligare åtgärder för att främja fisket. Emellertid finns en liten möjlighet att öring från Rökärrsbäcken uppåehåller sig i sjön. Ett provfiske för att utröna detta kan vara motiverat. 189

192 9.3 Avrinningsområde: Rökärrsbäcken Fiskfauna Uppgifter saknas. Vandringshinder för fisk Två vandringshinder finns i Rökärrsbäcken (Tabell 9.3.1), varav ett definitivt och ett partiellt. Det nederst liggande vandringshindret är definitivt och utgörs av en reglerbar mindre damm med ett bräddavlopp vid sidan (Foto 9.3.1). Dammen har troligen tjänat som kraftkälla och har vissa kulturmiljömässiga värden. Den bästa åtgärden vore här att helt enkelt hålla dammen helt öppen under fiskens vandringstid. Då dammen inte har någon egentlig funktion är det troligen inga problem att genomföra detta. I annat fall kan en mindre fisktrappa byggas med bräddavloppet som grund. Det andra vandringshindret var åtminstone vid inventeringen att räkna som partielltpå grund av läckage runt dammen (Foto 9.3.2). Denna damm bör rivas ur helt, då den i dagens läge inte har någon uppenbar funktion utom möjligen som fördämning till ett privat vattenuttag. Alternativt kan en liten tröskel anläggas av de block som finns upplagda i området. Ett annat alternativ är att även här hålla dammen helt öppen under vandringstid. Utrivning skulle dock ge bäst resultat då det nu uppdämda området skulle bli svagt strömmande och utgöra ett möjligt uppväxtområde för öring. Foto Liten damm med bräddavlopp. Vandringshinder nr 2 ( ). Foto Liten damm utan synlig funktion. Vandringshinder nr 1 ( ). Tabell Vandringshinder i Rökärrsbäcken, från uppströms numrerade. Data från inventeringar gjorda hösten Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Allmänninge, uppströms vägen Betongdamm Partiellt 1,1 Nej Allmänninge, nedströms vägen Betongdamm Definitivt 1,3 Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Rökärrsbäcken har stora möjligheter att utgöra ett värdefullt lek- och uppväxtområde för öring i Kungsbäcken och Gavleån. Även havsöring kan tänkas använda bäcken som lekplats om alla vandringshinder ut mot havet åtgärdas. För att utröna huruvida öring finns i bäcken eller ej, bör elfiske utföras så snart som möjligt. Den viktigaste åtgärden i Rökärrsbäcken är att säkra fiskvandringen till lek och uppväxtområden i bäcken övre delar genom utrivning av vandringshinder eller byggande av fisktrappor. Den biotopvård som då först bör göras är att rensa bäckfåran från växtlighet och findetritus som ansamlats på grund av dammen i Allmänninge. Risk finns annars för stor transport av sediment när dammen öppnas. Ifall istället en fisktrappa byggs behövs inte denna utrensning av sediment och växtlighet. Vidare bör utrensade block uppströms Allmänninge läggas tillbaka i fåran för att återskapa uppväxtområden. Plantering av al kan göras vid den helt oskuggade sträckan uppströms sammanflödet med Valsjöbäcken. Ifall ingen öring påträffas varken under proveller elfiske kan till slut utsättningar göras, då förslagsvis av öring från Kungsbäcken. 190

193 9.4 Avrinningsområde: Torkholmsbäcken 9.4 Torkholmsbäcken Koord: X: / Y: Karta över Torkholmsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Torkholmsbäcken är ett helt omgrävt och rätat vattendrag rinnande mellan Torkholmssjön och Valsjön sydost om Rörberg. Den är helt och hållet lugnflytande. Bottensubstratet består av grov- och findetritus, sand, sten och block i en ganska jämn fördelning. Skuggningsförhållandena är mestadels goda. Vattenvegetationen består av övervattensoch amfibiska växter samt flytbladsvegetation. Där skuggningen är dålig är bäcken ibland nästan helt igenväxt. Förutsättningar för öring finns knappast i bäcken. Dess största värden ligger istället som lek- och uppväxtbiotop för andra fiskarter. Några biotopvårdande åtgärder rekommenderas därför inte. 191

194 9.4 Avrinningsområde: Torkholmsbäcken Strömförhållanden Torkholmsbäcken består i hela sin längd av lugnflytande vatten, utan några som helst inslag av andra strömförhållanden. Något diagram redovisas därför inte. Fallhöjden är 4 m över 3,2 km. Vattendragets medelbredd är 2,6 m och dess medeldjup 0,7 m. Bottensubstrat Torkholmsbäckens substrat består av en relativt jämn fördelning av grov- och findetritus, sand, sten och block (Figur 9.4.1). Lera och hällar saknas. Förekomsterna av grus är mycket små. Hela dess längd är omgrävd och rätad. 3,0 2,0 1,0 1,8 G.detritus 2,1 F.detritus Bottenmaterial Lera 2,1 Sand 0,1 Grus 1,4 Sten 1,3 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Torkholmsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Huvuddelen av Torkholmsbäcken har bra skuggningsförhållanden (Figur 9.4.2). Endast 400 m saknar skuggning. Detta beror på ett hygge vid Torkholmssjön och en kraftledningsgata. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,4 0,1 1,8 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Torkholmsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Torkholmsbäckens vegetation domineras av amfibiska växter och övervattensvegetation tillsammans med flytbladsväxter (Figur 9.4.3). På vissa sträckor, där skuggning saknas, är fåran nästan helt igenväxt av vass. 3,0 2,0 1,0 1,4 Övervattensv 1,5 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Torkholmsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Torkholmsbäcken är helt i avsaknad av lekbiotoper vilket beror på strömförhållandena och avsaknad av grus. Dessutom kan endast 80 m (areal 200 m 2 ) anses ha något som helst värde som uppväxtområde. Då förhållandena är så pass dåliga och de åtgärder som skulle behövas för att göra bäcken bättre för öring blir mycket omfattande rekommenderas inga åtgärder i bäcken. Bäckens största värden ligger istället som lek- och uppväxtplats för andra fiskarter. Omgivning Torkholmsbäcken rinner mellan Torkholmssjön och Valsjön sydost om Rörberg. Omedelbart efter bäckens början i Torkholmssjön, rinner den genom ett mindre hygge. Den fortsätter sedan till den före detta Häcklingsjön. Sjön är numera en nästan helt igenväxt svårframkomlig våtmark, med vegetation av starr, pors och lågväxta björkar. Häcklingsjön är ett klass 3- område för naturvården, med värde främst som fågellokal. Efter Häcklingsjön fortsätter våtmarkerna, men blir nu i högre grad skogbevuxna och mera lättframkomliga. Omgivningen ersätts sedan med barrskogsbevuxen fastmark, vilken varar fram till dess bäcken tangerar Valsjömossens norra sida. Vid bäckens utlopp i Valsjön finns en svårframkomlig, vassbevuxen våtmark. 192

195 9.4 Avrinningsområde: Torkholmsbäcken Sjöar i vattendraget Torkholmssjön är en mindre, ej inventerad sjö liggande sydost om Valsjön. Dess stränder består mestadels av skogbevuxen fastmark. Ett hygge ligger dock vid sjöns nordöstra del. Sjön mottar vatten från två mindre bäckar som rinner upp kring Grönbotten och Jordåsen. Mindre vägar finns i närheten av sjön på alla sidor utom den norra och en stig går till sjöns södra strand. Ingen bebyggelse finns vid sjön. Inga åtgärder för att främja fisketurism är dock motiverade. Resurserna bör istället läggas på andra sjöar i området, som Älgsjön och Trösken. Fiskfauna Uppgifter saknas. Vandringshinder för fisk Inga vandringshinder finns i Torkholmsbäcken. Förslag till åtgärder, sammanfattning Torkholmsbäcken saknar i stort förutsättningar som öringbiotop, och några biotopvårdande åtgärder är inte motiverade. 193

196 9.5 Avrinningsområde: Tickselbäcken 9.5 Tickselbäcken Koord: X: / Y: Karta över Tickselbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Tickselbäcken rinner från våtmarkerna öster om Öjaren genom Tickseltärnan och Ängstärnan vidare genom skogen ner till stadsdelen Sätra, för att slutligen mynna i Gavleån i närheten av lasarettet i Gävle. Bäcken är lång och har ett varierande lopp, alternerande mellan lugnflytande partier och områden med snabbare ström. De låga flödena under sommaren 2001 gjorde det dock svårt att uppskatta bäckens normala förhållanden. Bottensubstratet utgörs av främst grövre minerogena fraktioner, tillsammans med findetritus i lugnflytande delarna. Skuggningsförhållandena är mestadels goda. Vattenvegetationen är relativt sparsam och består mest av övervattensväxter. Tickselbäcken har alla förutsättningar för att utgöra en lek- och uppväxtbiotop för öring, dock råder tveksamhet ifall vattenföringen är tillräcklig året om. Eventuellt kan flödet i bäcken jämnas ut genom anläggning av V-formade utskov i dikena som mynnar i bäcken samt i Ångstärnans utlopp. En mindre utredning bör göras i förhand, för att säkerställa att vattenmängden ens i detta fall är tillräcklig. Ifall detta är fallet, bör eventuella biotopvårdande åtgärder koncentreras till sträckorna mellan E4 och utloppet, då de är relativt lätt åtgärdade. 194

197 9.5 Avrinningsområde: Tickselbäcken Strömförhållanden Tickselbäcken har ett varierande, fragmenterat lopp. Under de låga flödena sommaren 2001 dominerade lugnflytande vatten starkt (Figur 9.5.1). Det var dock relativt vanligt med svagt strömmande vatten. Även strömmande partier fanns i mindre omfattning, liggande i ett antal mindre nackar Under normala förhållanden har bäcken troligen en större andel icke lugnflytande partier. Därför rekommenderas återbesök för att utröna vilka förhållanden som är de normala. Bäckens fallhöjd är 54 m över 14,2 km. Vattendragets medelbredd är 2,3 m och dess medeldjup 0,3 m. Framförallt vattendjupet är dock påverkat av den mycket torra sommaren 2001 och i normala fall troligen större ,7 12,2 Lugnflytande Längdviktat medel Strömförhållanden 1 2,0 0,2 Svagt Strömmande strömmande Forsande Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Tickselbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat De vanligast förekommande substraten i Tickselbäcken är sten och grus, följt av findetritus och block (Figur 9.5.2). Detta tyder på en normalt högre vattenföring och snabbare ström än under inventeringstillfället. 3,0 2,0 1,0 0,7 G.detritus 1,3 F.detritus Bottenmaterial 0,4 Lera 0,6 Sand 1,5 Grus 1,8 Sten 1,1 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Tickselbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Drygt tre fjärdedelar av bäcken bär spår efter rensning (11 km). Merparten av dessa områden är dessutom att anse som kraftigt rensade (7 km). Sträckorna mellan Tickseltärnan och Ångstärnan har nyligen grävts om (Foto 9.5.1). Foto Nyligen omgrävda sträckor i Tickselbäcken väster om Tickseltärnan. Inventeringssträcka nr 3 ( ). Upplagt grövre material saknas i allmänhet, vilket gör att nytt material måste fraktas till vattendraget vid biotopåterställningsarbeten. Tillgängligheten för maskiner är dock relativt god stora delar av bäcke. Det är dock tveksamt om återställningar är motiverade i hela bäckens längd. Nedströms E4 finns dock ofta material vid sidan av fåran, vilket gör att dessa sträckor lätt kan åtgärdas med handkraft. Då tillgängligheten för maskin är god, kan eventuellt även nytt material föras till fåran vid behov. I bäckens nedre delar ligger bitvis stora mängder skräp i fåran vilket bör rensas bort. Skuggningsförhållanden Skuggningen är relativt god i Tickselbäcken (Figur 9.5.3). Områden helt utan skuggning är de nyligen omgrävda sträckorna mellan Tickseltärnan och Ångstärnan, vid Åbymurans våtmarker samt längs de kanalliknande partierna vid Sätra centrum. Dålig skuggning råder där bäcken rinner genom hyggen mellan Åbymuran och E4. Skuggningsförhållanden (längd i km) 1,9 2,3 5,5 4,7 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Tickselbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren

198 9.5 Avrinningsområde: Tickselbäcken Vattenvegetation Vattenvegetationen i Tickselbäcken består mest av övervattenslevande och amfibiska växter (Figur 9.5.4). Sett över hela bäcken är täckningsgraden relativt låg, vilket hänger samman med de goda skuggningsförhållandena. 3,0 2,0 1,0 1,2 Övervattensv 0,4 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter 0,2 Trådalger Påväxtalger 0,5 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Rökärrsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Stora delar av Tickselbäcken har förutsättningar för öringb (Figur och 9.5.6). De intressanta områdena är dock vitt utspridda över nästan hela bäckens längd och åtskilda av långa lugnflytande områden. Lekområde för öring (m 2 ) Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Tickselbäcken. Från uppströms räknat ligger det första intressanta området mellan Ängstärnan och Åbymuran, det andra mellan Åbymuran och E4, det tredje mellan cirka 900 m nedströms E4 och Sätra Centrum, samt slutligen det fjärde mellan Bäckebrokrysset och lasarettet. Det är främst i de två nederst liggande områdena som fiskevårdande åtgärder kan bli aktuellaförutsatt att fri passage ordnas i Gavleån förbi dammen i Boulognerskogen. Dessa båda områden utgör tillsammans drygt hälften av Tickselbäckens intressanta områden för öring (omkring 7800 m 2 ). Ingen av dessa sträckor är dock klassade som bra till mycket bra. De åtgärder som behövs är dock lätta att genomföra. Den stora frågan är dock ifall det låga vattenståndet sommaren 2001 är normalt (Foto 9.5.2). I det fall det är normalt, kan detta eventuellt åtgärdas genom att sätta V- formade utskov i dikena som mynnar i bäcken mellan Ångstärnan och E4 samt i Ångstärnans utlopp. En mindre utredning krävs dock för att ta reda på ifall den tillrinnande vattenmängden är tillräcklig för att Tickselbäcken skall kunna hysa öring. Innan detta är fastslaget är det mer angeläget att utföra åtgärder i Kungsbäckens vattensystem. Tidigare har det funnits öring i bäcken enligt muntliga uppgifter. Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Tickselbäcken. 196

199 9.5 Avrinningsområde: Tickselbäcken Foto Potentiell öringbiotop i Tickselbäckens nedre delar, dock mycket lite vatten. Inventeringssträcka nr 64 ( ). Tickselbäcken kan i hela sitt lopp i dagsläget teoretiskt producera cirka 500 smolt/ år. Vid utförd biotopvård stiger siffran till över 2600 smolt/ år. I sträckorna nedströms E4 är den teoretiska produktionen i dagsläget cirka 90 smolt/ år och vid utförda åtgärder cirka 460 smolt/ år. Omgivning Tickselbäcken börjar i våtmarkerna väster om Tickseltärnan, vilka alla ingår i ett riksintresse för naturvården. Detta omfattar hela området öster om sjön Öjaren bort till Ångstärnan. Inventeringen har sin början vid vägen norrut från Lunds fäbodar. Före och strax efter Tickseltärnan utgörs omgivningen av glest tallbevuxna våtmarker. Omkring 100 m nedtrsöms Tickseltärnan övergår omgivningen till främst tallskog på fastmark. En sträng av våtmark ligger dock närmast bäcken ända fram till Ångstärnan. På södra sidan av bäcken är tallskogen avverkad i ett mindre hygge, beläget ungefär mitt mellan sjöarna. Stora delar av bäcken dessutom är helt omgrävd mellan Tickseltärnan och Ångstärnan, trots riksintresset. Efter Ångstärnan utgörs omgivningen främst av granskog, fram till ett litet fritidshusområde vid Källänget. Vid Källänget rinner även två diken ut i bäcken. Nedströms Källänget vidtar Åbymurans våtmarker, där ytterligare två diken rinner till. Dessa våtmarker är oftast bevuxna med blandskog. Nedströms våtmarkerna återkommer den granskogsbevuxna fastmarken. Ett mindre hygge ligger där bäcken kröker av mot sydväst. Här finns även ett dike kommande norrifrån, som avvattnar Stormuren. Strax norr om den skogsväg som går över bäcken väster om E4 ligger en igenväxande slåtteräng kring bäcken. Granskogen fortsätter dock fram till E4. Nedströms E4 följer blandat mindre partier skog, ängsmark och våtmark, till dess bäcken kommer fram till bebyggelsen vid norra delen av stadsdelen Sätra. Bäckens yttre omgivningar utgörs sedan av bebyggelse och tomtmark, men med en bård av lövträd som följer bäcken ned. Vid Sätra Centrum är bäcken i ett stycke helt kanaliserad, med stensatta och gjutna kanter. Nedströms Sätra Centrum återkommer lövbården och bäckens yttre omgivning övergår till parkområden. Strax väster om Bäckebrokrysset rinner bäcken under vägen och ner i en djup, lövträdsbevuxen ravin. Ravinen varar fram till lasarettet, där den sista sträckan innan mynningen i Gavleån är kulverterad. Sjöar i vattendraget I Tickselbäckens vattensystem finns två sjöar, Tickseltärnan och Ångstärnan. Tickseltärnan är en mindre tjärn, helt omgiven av glest tallbevuxna myrar. Sjöns vattenvegetation är sparsam, och består främst av näckrosor. Vass växer vid sjöns in- och utlopp. En skogsväg, gående norrut från Lunds fäbodar ligger omkring 200 m från sjöns västra sida. Vid sjön ligger också en träkåta. Sjön ingår i Tickselmurens riksintresse för naturvård. Inga åtgärder utom att flytta den blockerande vägbommen från sitt nuvarande läge till norr om Tickseltärnan kan anses motiverade. Vid en flytt av bommen skulle även den gamla kulturmiljön vid Lunds fäbodar göras tillgänglig för allmänheten. Ångstärnan är en avlång sjö, omgiven av främst granskogsbevuxen fastmark. I norra delen finns dock mindre partier våtmark och i söder finns ett hygge. Vattenvegetationen består av säv och vass, som i södra änden växer rikligt. I övrigt är vegetationen sparsam. En obommad väg går i närheten av sjöns östra sida, där även en stig finns. Ett antal fritidshus ligger också här. Inga åtgärder för att främja fisketurismen är motiverade, då bra fiske finns i de närliggande Lundbosjön och Öjaren, samt i Testeboån. Fiskfauna Enligt muntliga uppgifter från fiskare finns det gott om gädda i Tickselbäckens många höljor uppströms E4. I övrigt saknas uppgifter. Vandringshinder för fisk I Tickselbäcken finns 13 vandringshinder (Tabell 9.5.1). Två av dessa är klassade som definitiva, fyra är partiella och resten är passerbara De definitiva och ett av de partiella hindren utgörs av timmerbråtar och annat skräp i bäcken, vilka lätt kan rensas bort. Vandringshinder nr 1, vid Ångstärnans utlopp, kan bytas ut mot ett V- format utskov. 197

200 9.5 Avrinningsområde: Tickselbäcken Tabell Vandringshinder i Tickselbäcken, från uppströms numrerade. Data från inventeringar gjorda hösten Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Ångstärnans utlopp Stensättning Partiellt 0,4 Nej Öster om skogsvägen Timmerbråte Partiellt Nej Öster om Åbymuran Timmerbråte Definitivt Nej Väster om E4 Trumma, dubbel Passerbart Nej E4 Halvtrumma Passerbart Nej Väg norrut från Sätra Vägtrumma Passerbart Nej Väg norrut från Sätra Sprängstensansamling Partiellt Nej Norr om Sätra Stenfördämning Partiellt Nej Sätrahöjdsvägen Trumma Passerbart Nej Norrbågen Sätra Trumma. dubbel Passerbart Nej S järnvägen Halvtrumma Passerbart Nej Öster om lasarettet Timmerbråte + skräp Definitivt Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Tickselbäcken har möjligheter att utgöra ett lekoch uppväxtområde för öring i Gavleån, ifall dammen i Boulognerskogen görs passerbar blir bäcken även tillgänglig för havsvandrande öring. Tveksamhet råder dock ifall bäckens vattenföring är tillräcklig året om. Eventuellt kan vattenföringen fås jämnare genom att sätta V- formade utskov i de dikena som mynnar i bäcken samt i Ängstärnans utlopp. En mindre utredning bör dock först göras för att säkerställa att vattenmängden är tillräcklig. I det fall vattenföringen bedöms vara tillräckligt bör åtgärder koncentreras till sträckorna nedströms E4. Utrensat material ligger här i anslutning till bäckfåran och kan lätt återföras. Bäckfåran bör då även gås igenom och rensas på sopor och annat skräp. Lekgrus kan lätt läggas ut. 198

201 9.6 Avrinningsområde: Stabäcken 9.6 Stabäcken Koord: X: / Y: Karta över Stabäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Stabäcken rinner från våtmarksområden belägna sydost om Öjaren för att mynna i Gavleån vid Hagaström. Bäcken domineras av lugnflytande strömförhållanden. På grund av de låga flödena under sommaren 2001 kan dock strömhastigheten varit mycket lägre än normalt. Bottensubstraten är ganska jämnt fördelning mellan de olika fraktionerna, där bara lera och hällar förekommer sällan. Allra största delen av Stabäcken är kraftigt rensad. Skuggningen är i huvudsak god. Vattenvegetationen består mest av övervattens- och amfibiska växter. Stabäcken har stora arealer där både öringlek och uppväxt är möjligt, dock inga perfekta, på grund av låg vattenhastighet och den kraftiga rensningen. Det är emellertid knappast motiverat att utföra några åtgärder i Stabäcken, ifall vandringshindren i Gavleån nedströms bäcken inte först görs passerbara. Om detta görs, bör först och främst utrensat material återföras och vandringshindren åtgärdas. Båda dessa åtgärder kan utföras relativt enkelt, då bäcken är lättillgänglig även för maskiner och de vandringshinder som finns är lätta att åtgärda. Vidare bör kantzoner planteras längs åkermarkerna norr om Hagaström. Efter åtgärder utförts bör öring planteras ut, då bäcken troligen inte numera har något eget öringbestånd. 199

202 9.6 Avrinningsområde: Stabäcken Strömförhållanden Stabäcken domineras starkt av lugnflytande förhållanden (Figur 9.6.1). Det låga vattenståndet under inventeringen sommaren 2001 kan dock ha gjort att de lugnflytande områdena har blivit överrepresenterade. Partier med snabbare strömförhållande ligger ansamlade kring Stabäck och strax uppströms utflödet i Gavleån. Fallhöjden är 49 m över 16,3 km. Vattendragets medelbredd är 1,4 m och dess medeldjup 0,3 m. Den allra största delen av Stabäcken är kraftigt rensad eller omgrävd. Mindre delar har sprängts igenom berghällar. Sträckor långt upp i systemet har nyligen grävts om (Foto 9.6.1) ,7 13,1 Lugnflytande Strömförhållanden 1,1 2,8 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,3 0,3 Strömmande Forsande Längd med dominans Längd med dominans (km) Foto Nyligen omgrävd sträcka i Stabäcken, i närheten av Östanbäcks fäbodar. Uppströms inventeringssträcka nr 1 ( ). Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Stabäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Stabäckens bottensubstrat är relativt jämnt fördelat mellan de olika fraktionerna. (Figur 9.6.2). Lera och hällar förekommer dock sparsamt. De mest förekommande substraten är grus, findetritus, sten och sand. Detta tyder på att strömförhållandena normalt är snabbare än under inventeringen. De flesta sträckorna dominerade av findetritus ligger uppströms sammanflödet väster om Stabäck ,9 G.detritus 1,4 F.detritus Bottenmaterial 0,4 Lera 1,2 Sand 1,4 1,4 Grus Sten 0,7 Block 3 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Stabäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren De få opåverkade sträckor som finns ligger strax uppströms utloppet i Gavleån. Positivt är dock att tillgängligheten är god längs nästan hela bäcken. Upplagt grövre material finns vanligtvis i fårans omedelbara närhet. Det finns emellertid ej i större mängder utom i tre mindre områden; norra fårans slut väster om Stabäck, cirka 1,5 km nedströms Stabäck, före den tvära södergående krök bäcken gör nordost om Stavan och vid åkermarken norr om Valbo. I övriga delar av bäcken krävs nytt material för att kunna skapa bättre förhållanden för öring. Som första åtgärd kan dock det redan tillgängliga materialet läggas tillbaka i vattendraget. I ett senare skede kan sedan maskin användas där det bedöms vara nödvändigt. Skuggningsförhållanden Skuggningen är relativt god i Stabäcken (Figur 9.6.3). De partier där skuggning saknas eller är dålig är ett antal hyggen uppströms Stabäck och åkermarkena norr om Valbo. Plantering av kantzon kan göras vid åkermarken. 200

203 9.6 Avrinningsområde: Stabäcken Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,7 3,4 6,5 5,7 Lekområde för öring (m 2 ) % 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning q Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Stabäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen i Stabäcken består mest av övervattens- och amfibiska växter (Figur 9.6.4). Vanligt förekommande arter är topplösa, starr, svalting och kabbeleka. Näckmossa förekommer relativt ofta på sten och block i de bättre skuggade delarna. Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Stabäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren ,0 2,0 1,0 1,6 Övervattensv 0,1 Flytbladsv Vattenvegetation 0,2 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter 0,1 Trådalger 3 Påväxtalger 0,4 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Stabäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Område med stora grusbäddar i Stabäckens nedre delar. I bakgrunden en timmerbråte, som dock har fri passage under sig. Notera också det låga vattenståndet Inventeringssträcka nr 80 ( ). Det finns även gott om uppväxtbiotoper i Stabäcken (Figur 9.6.6). Inga av dessa är har heller klassats som bra till mycket bra, beroende på den kraftiga rensningen. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Öringbiotoper Stabäcken har stora arealer där öringlek är möjlig, dock har inga sträckor klassats som bra till mycket bra, trots god skuggning och bra leksubstrat (Figur och Foto 9.6.2). Detta beror på de lugna strömförhållandena. Som förut nämnts kan detta dock bero på de låga flödena sommaren Bäcken bör därför återbesökas för att få en uppfattning om bäckens normala förhållanden Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Stabäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öring har enligt muntiga uppgifter tidigare funnits i bäcken. Bäcken elfiskades därför under oktober 2001, strax uppströms utloppet i Gavleån. Fångsten bestod dock enbart av stensimpa och något bestånd av öring finns troligen inte längre i Stabäcken. Då inga sjöar finns i Stabäckens vattensystem och endast en liten del 201

204 9.6 Avrinningsområde: Stabäcken av Gavleån är tillgänglig (sträckan mellan Hagaströms och Tolvfors kraftstationer) är det i nuläget inte möjligt att återskapa ett havsvandrande öringbestånd i bäcken. Det finns dock stora förutsättingar att återskapa ett stationärt öringbestånd som kan vandra ut i Gavleån för att växa till. Stabäcken kan i dagens läge teoretiskt producera cirka 80 smolt/ år. Vid genomförda åtgärder ökar siffran till omkring 2200 smolt/ år. Omgivning Stabäcken rinner upp ur ett antal våtmarker sydväst om Öjaren. I närheten av Kalvmur delar bäcken upp sig i två delfåror, en södergående som rinner i närheten av Östanbäcks fäbodar och en norrgående, som tangerar Rockmur på sitt nordligaste ställe. Ungefär lika mycket vatten flyter i endera fåran. Den södergående rinner mestadels genom barrskog, efter Östanbäcks fritidshusområde avbruten två gånger av hyggen. Den norrgående rinner till en början också genom barrskog, som dock snart avlöses av en bård lövskog kring bäcken. Lövskogsbården avbryts på tvåställen av hyggen på södra sidan av bäcken. Efter bäcken för andra gången passerat skogsvägen söder om Rockmur ersätts lövskogen av åter av barrskog. På sin väg ned mot sammanflödet med den södra fåran passeras två mindre våtmarker. Sammanflödet mellan de två delfårorna ligger cirka 500 m uppströms Stabäcks fritidshusområde. I fritidshusområdet finns en tomt i bäckens omedelbara anslutning där en ansamling av skrot, bilbatterier, färgburkar, bekämpingsmedelsbehållare mm ligger. Risk finns att giftiga ämnen läcker ut i bäcken från tomten, vilken snarast bör rensas. Nedströms Stabäck följer gran- och blandskog, avbruten av mindre äldre ängsmarker, vilka är stadda i igenväxning. En stig går här längs norrsidan av bäcken fram till den tvära södergående kröken. Norr om Valbo vidtar åkeroch ängsmarker, där en mängd diken rinner ut i bäcken. Knappt någon kantzon finns här kring bäcken (Foto 9.6.2). Foto Sträcka utan kantzoner i åkermarkerna norr om Valbo. Inventeringssträcka nr 77 ( ). Efter åkermarken följer ett mindre parti lövskog, som ersätts av ängs- och tomtmarker vid Stenbäck. En smal lövbård omger dock bäcken även här. Omkring 150 m norr om järnvägen börjar bäcken rinna i en allt brantare ravin. Ravinen har en mycket artrik örtflora och är ett klass 2-område för naturvården. Fiskfauna Vid elfiske 2001 fångades endast stensimpa. Enligt muntliga uppgifter har det dock funnits öring i bäcken. Vandringshinder för fisk I Stabäcken finns 12 vandringshinder (Tabell 9.6.1). Tre av dessa är definitiva och fyra partiella. Dessutom finns flera ansamlingar av timmer i fåran som vid inventeringen ej utgjorde vandringshinder, men som bör rensas ur då risk finns att de kan bli det. Foto För högt satt vägtrumma med fall på 0,5 m. Vandringshinder nr 7 ( ). 202

205 9.6 Avrinningsområde: Stabäcken Tabell Vandringshinder i Stabäcken, från uppströms numrerade. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Väg sydost om Sörtärnan Trumma Passerbart Nej Väg sydost om Sörtärnan Trumma Passerbart Nej Väg norrut från Lund, norra fåran Trumma Partiellt 0,1 Nej Väg norrut från Lund, södra fåran Trumma Passerbart Nej Stabäck, uppströms vägen Stendamm Partiellt 0,2 Nej Stabäck Trumma Partiellt 0,4 Nej Norrgående väg från Åsbyggeby Trumma Definitivt 0,5 Nej Cirka 300 m nedströms vägen Träbråte Definitivt Nej Stenbäck Fördämning av trä Definitivt Nej Vägen norr om Hagaström Kulvert Partiellt 0,1 Nej Järnvägen Trippeltrumma Passerbart Nej Cykelbana i Hagaström Dubbeltrumma Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Stabäcken har stora möjligheter att bli ett lekoch uppväxtområde för öring i Gavleån och enligt muntliga uppgifter har det funnits öring i bäcken. Öringen försvann någon gång under talet. Det som först bör göras i Stabäcken är att åtgärda de vandringshinder som finns. Detta kan göras relativt lätt, då hindren består av mindre dammar och för högt satta vägtrummor. Vidare bör utrensat material läggas tillbaka där sådant ligger tillgängligt längs bäckfåran. Ifall detta inte anses räcka till, kan ytterligare material forslas dit med hjälp av maskin, då största delen av Stabäcken är förhållandevis framkomlig. Bäckfåran bör också rensas på träbråtar och annat skräp. Först därefter kan återintoducering av öring ske. 203

206 9.7 Avrinningsområde: Spikåsbäcken 9.7 Spikåsbäcken Koord: X: / Y: Karta över de inventerade delarna av Spikåsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Spikåsbäcken är en 14 km lång bäck som rinner i nästan rakt nordlig riktning för att mynna i Gavleån vid Valbo. Medelbredden är 2 m och fåran är till stor del meandrande. Medeldjup är omkring 1 m. Den ringa fallhöjden på 23 m bidrar till att bäcken domineras av lugnflytande vattenbiotoper. Den låga vattenhastigheten medför i sin tur att botten till största delen utgörs av sand, findetritus och lera. Där vattenhastigheten är högre förekommer dock även en del grus, sten och block. Avsaknaden på grus i bäcken gör att tillgången på lämpliga lekbottnar för öring är dålig. Eftersom även block och stenbottnar är en bristvara i bäcken är uppväxtområdena för öring också begränsade. Spikåsbäckens omgivning utgörs till största delen av äng- och åkermarker eller annan öppen mark. Det är endast i de allra översta och nedersta delarna av bäcken som omgivningen utgörs av skogsmark av någon form. Skuggningen av Spikåsbäcken är bra bortsett från de övre delarna där trädridån är gles eller helt saknas längs bäcken. Den dåliga skuggningen av de övre delarna av bäcken gör att vattenvegetationen är riklig i detta område. I övriga delar av bäcken är vattenvegetationen sparsam eller saknas helt, vilket gör att täckningen totalt sett är liten. Eftersom Spikåsbäcken hyser ett mycket unikt harrbestånd rekommenderas fiskeförbud i vattendraget. För att förbättra situationen för harren bör så många strömsträckor som möjligt friläggas genom utrivning av befintliga fördämningar och vandringshinder. Dessutom bör elfisken genomföras årligen för att följa beståndets utveckling. Möjligen kan ytterligare block och sten föras till vattendraget för att ytterligare förbättra förhållandena. Detta bör dock göras med stor försiktighet då erosionsrisken är mycket stor. 204

207 9.7 Avrinningsområde: Spikåsbäcken Strömförhållanden Spikåsbäcken domineras av lugnflytande biotoper till följd av den låga fallhöjden på endast 23 m längs bäckens 14 km långa lopp Drygt två tredjedelar av bäckens längd utgörs av lugnflytande områden och resten utgörs av svagt strömmande biotoper (Figur 9.7.1). Strömmande biotoper finns dock också. I de flesta fallen är dessa strömmande områden dock så små att de endast noterats som nackar i inventeringen. Vattendragets medelbredd är 2,7 m och dess medeldjup 0,3 m. 3,0 2,0 1,0 2,6 10,5 Lugnflytande Strömförhållanden 1,3 3,6 0,3 0,1 Svagt Strömmande strömmande Längdviktat medel Forsande Längd med dominans (km) Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Spikåsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Rådande strömförhållanden leder till att de finare fraktionerna dominerar bland bottensubstraten. Sand är vanligast, följt av findetritus och lera (Figur 9.7.2). Det är endast längs några få korta sträckor som sten och block förekommer i någon större utsträckning. 3,0 2,0 1,0 0,4 G.detritus 1,5 F.detritus Bottenmaterial 1,0 Lera 2,0 Sand 0,3 Grus 0,8 Sten 0,4 Block Häll Figur Diagram över olika bottensubstratens fördelning i Spikåsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Spikåsbäcken skuggas väl av omgivande vegetation. Drygt hälften av den inventerade delen av bäcken har klassats som bra skuggat (Figur 9.7.3). En stor del av de sträckor som klassats som mindre bra skuggade ligger dock på gränsen till att klassas som dåligt skuggade. Detta gäller främst längs flygplatsen och längs ängs- och åkermarkerna vid Flintbo. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,7 3,4 6,5 5,7 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Spikåsbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Önskvärt är naturligtvis att samtliga sträckor där skuggningen är mindre bra eller sämre, skall skuggas bättre. Detta kan ske genom att anlägga kantzoner med trädridåer i de sträckor där sådana saknas. Vattenvegetation Vattenvegetationen i Spikåsbäcken är relativt sparsam. Vanligast bland den vegetation som ändå förekommer i ån är övervattensväxter. Även flytbladsväxter, undervattensväxter med hela blad och näckmossa förekommer dock i vissa delar (Figur 9.7.4). Längs bitar av ängs- och åkermarkerna i de övre delarna av bäcken, är övervattenvegetationen mycket tät (Foto 9.7.1). 3,0 2,0 1,0 1,6 Övervattensv 0,1 Flytbladsv Vattenvegetation 0,2 Uv hela blad q Uv fingren. Rosettväxter 0,1 Trådalger 3 Påväxtalger 0,4 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Spikåsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren

208 9.7 Avrinningsområde: Spikåsbäcken Foto Typbild av Spikåsbäckens övre lopp, med dålig skuggning och tät vattenvegetation. Inventeringssträcka nr 2 ( ). Öringbiotoper De områden som anses lämpliga som lekområden för öring har endast en area på 665 m 2 (Figur 9.7.5). Ytterligare 3205 m 2 är dock klassat som möjligt ur leksynpunkt. Den största anledningen till att arealen som utgörs av lämpliga lekområden är så liten som den är, är bristen på grus. Lekområde för öring (m 2 ) Foto Typbild av ett kortare parti av Spikåsbäcken med strömmande vattenbiotoper och bra skuggning. Inventeringssträcka nr 49 ( ). Tillgången på uppväxtområden är dock bättre än tillgången på lekområden, då 985 m 2 klassats som bra till mycket bra och 2007 m 2 anses som tämligen bra ur uppväxtsynpunkt. Detta är också förklaringen på hur harren kan klara sig i bäcken. Harren leker nämligen gärna över bottnar som klassats som bra uppväxtbiotoper för öring. I dagsläget kan Spikåsbäcken teoretiskt producera cirka 350 smolt/ år. Ifall alla åtgärder som föreslås genomförs ökar produktionen till omkring 2000 smolt/ år. Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Spikåsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Omgivning Omgivningen längs Spikåsbäckens består främst av öppen ängs- och åkermark eller annan öppen mark. Den allra översta delen av bäcken omges dock av produktionsskog och våtmarker. Längs ängs- och åkermarken i de övre delarna av bäckens lopp är trädridån mycket gles, vilket bidrar till att vattenvegetationen där är mycket riklig. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Sjöar i vattendraget Den enda sjön i Spikåsbäckens vattensystem är Lomsjön ur vilken bäcken har sin början. Eftersom sjön ligger utanför kommungränsen har den inte inventerats. Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtormåden för öring i Spikåsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Fiskfauna Vid elfisken 2001 fångades harr, gädda, abborre, stensimpa och lake. Harren är från början utplanterad i bäcken men har nu bildat ett förvildat, naturligt reproducerande bestånd. Senast utsättning av harr gjordes var Även öring har planterats ut i bäcken

209 9.7 Avrinningsområde: Spikåsbäcken Vandringshinder för fisk I Spikåsbäcken finns 9 vandringshinder för fisk (Tabell 9.7.1). Två av dessa anses vara definitiva och tre partiella för öring. Resterande är passerbara. Till följd av det mycket låga vattenståndet under inventeringen är det möjligt att hindren överklassificerats något. Återbesök rekommenderas därför under mer normala förhållanden. Tabell Vandringshinder belägna i Spikåsbäcken, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Kolsved Vägtrumma Definitivt Nej Ö flygplatsen Stendamm Definitivt 0,2 Nej Rörberg Vägtrumma Definitivt Nej N Rörberg, Ö flygplatsen Vägtrumma Definitivt Nej NO flygplatsen Timmerbråte Definitivt Nej 6* Överhärde Damm Definitivt 0,5 Nej Överhärde Damm Definitivt 0,4 Nej Ö Ytterhärde Vägtrumma Passerbart Nej Väg 80 Vägtrumma Definitivt Nej * Se fotografi att detta sker på större fisk som vandrat ut i Gavleån. För att ytterligare förbättra situationen för harren bör befintliga vandringshinder rivas ut. Detta medför inte bara fri fiskvandring för harren utan även att fler strömsträckor bildas och i och med detta fler uppväxtområden. Foto Fördämning vid vägen mellan Överhärde och Forsbacka. Vandringshinder nr 6 ( ). Sammanställning av åtgärdsförslag Eftersom ett mycket unikt harrbestånd finns i Spikåsbäcken bör åtgärder i första hand riktas till att stärka detta och säkra dess fortlevnad. Längs ängs- och åkermarkerna, i de övre delarna av bäcken, bör tätare trädridå anläggas för att skapa bättre skuggning. Eftersom det råder brist på block och sten i bäcken kan sådant material läggas i bäcken för att skapa fler ståndplatser för fisken. Då stränderna är mycket erosionskänsliga bör dock detta göras med största försiktighet. I första hand bör fiskeförbud läggas på bäcken. Ifall fiske skall bedrivas på harren, är det bättre 207

210 9.8 Avrinningsområde: Tökilsbäcken 9.8 Tökilsbäcken Koord: X: / Y: Karta över Tökilsbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Tökilsbäcken rinner från våtmarker söder om Öjaren genom företrädesvis granskog för att mynna i Gavleån i Bäckängarnas våtmarker norr om Björkebäck. Strömförhållandena domineras starkt av lugnflytande förhållanden, som dock troligen blir överrepresenterade på grund av det låga vattenståndet under inventeringen sommaren Bottensubstratens fördelning tyder dock på att bäcken även normala flöden är lugnflytande då botten till största delen utgörs av findetritus. Sträckor med grövre minerogent material finns dock mellan Gästrikeleden och järnvägen. Bäcken är kraftigt påverkad av rensningar men skuggningsförhållandena är relativt goda. Vattenvegetationen är sträckvis mycket riklig, med vissa partier nästan igenväxta av övervattensväxter. De öringbiotoper som finns i bäcken ligger samtliga i bäckens nedre delar och är både kraftigt rensade samt påverkade av biflödet från Forsbacka sopstation. Vattnet i biflödet hade vid inventeringen en mycket kraftig gulgrön färg. Åtgärder i bäcken har mycket låg prioritet med tanke på vattendragets läge, ringa storlek och negativa påverkan. Resurser bör istället läggas på fiske efter gös, abborre och gädda i Gavleån. 208

211 9.8 Avrinningsområde: Tökilsbäcken Strömförhållanden Tökilsbäcken domineras starkt av lugnflytande förhållanden (Figur 9.8.1). Svagt strömmande partier finns dock i bäcken, tillsammans med små inslag av strömmande vatten. Dessa ligger i huvudsak mellan Gästrikeledens övergång och järnvägen. Det låga vattenståndet under sommaren 2001 kan dock ha gjort att strömhastigheterna blivit lägre än vad de normalt är i många sträckor. Från sopstationen norr om Forsbacka rann dock ett kraftigt tillflöde med starkt gröngulfärgat vatten. Fallhöjden är cirka 13 m över den inventerade längden av 5,6 km. Bäcken bör besökas vid något tillfälle för att undersöka flödet vid mera normala förhållanden ,60 4,8 Lugnflytande Strömförhållanden 0,60 0,8 Svagt strömmande Längdviktat medel 5 Strömmande Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Tökilsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Dominerande substrat i Tökilsbäcken är findetritus (Figur 9.8.2). Grövre minerogena fraktioner finns i mindre omfattning, främst liggande mellan Gästrikeleden och järnvägen ,8 G.detritus 2,3 F.detritus Bottenmaterial 0,6 Lera 0,2 Sand 0,8 Grus 1 Sten 0,5 Block 0 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Tökilsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Tökilsbäcken är ett av inventeringens mest rensade och omgrävda vattendrag. 90 %, eller 4,8 av 5,7 km uppvisar kraftig rensning eller omgrävning. De sträckor som kan vara värda att åtgärda ligger nedströms tillflödet från sopstationen. Det finns här gott om tillgängligt material och tillgängligheten är god även för maskiner. Troligen räcker dock handkraft. Skuggningsförhållanden Skuggningen är relativt god i Tökilsbäcken (Figur 9.8.3). Områden med ingen eller dålig skuggning är två mindre hyggen och Bäckängarnas våtmarksområde vid utloppet i Gavleån. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,3 2,2 2,5 0,7 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Tökilsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen i Tökilsbäcken är riklig och består mest av övervattens- och amfibiska växter (Figur 9.8.4). Vissa sträckor är nästan igenvuxna (Foto 9.8.1) med bland annat topplösa och mannagräs. Mindre förekomster av bland annat näckmossa finns dock i bäckens nedersta delar ,4 Övervattensv 0,4 Flytbladsv Vattenvegetation 0,2 Uv hela blad q 0 0 Uv fingren. Rosettväxter 0,1 0,1 0,1 Trådalger Påväxtalger Fontinalis 0 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Rökärrsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren

212 9.8 Avrinningsområde: Tökilsbäcken För att Tökilsbäcken skall kunna hysa ett bestånd av öring krävs stora åtgärder i form av återläggande av utrensat material, åtminstone i sträckorna mellan Gästrikeleden och järnvägen. Dessutom bör en utredning om orsakerna till det underligt färgade vattnet i biflödet göras (Foto 9.8.2). Foto Nästan igenvuxet parti av Tökilsbäcken. Inventeringssträcka nr 11 ( ). Öringbiotoper Tökilsbäcken har vissa förutsättningar att utgöra ett lekområde för öring (Figur 9.8.5). Inga sträckor har dock klassas som bra till mycket bra på grund av lågt vattenstånd. Endast 450 m 2 kunde klassas som tämligen bra. 210 Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Tökilsbäcken. I bäcken finns även vissa förutsättningar för öringuppväxt (Figur 9.8.6). Inga sträckor har dock heller här betraktats vara av högsta klass på grund av den kraftiga rensningen av vattendraget. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Tökilsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Kraftigt gulgrönt-färgat vatten från tillflödet från sopstationen. Inventeringssträcka nr 19 ( ). Möjlighet finns att Tökilsbäcken skulle kunna utgöra grunden för ett bestånd av öring i Gavleåns sjöliknande sträcka mellan Forsbacka och Mackmyra. Tveksamhet råder dock på grund av Tökilsbäckens ringa vattenföring sommaren Resurser bör därför istället läggas på att öka tillgänglig kring Gavleån. Tökilsbäcken kan i dagsläget producera cirka 200 smolt/ år. Vid genomförda åtgärder ökar siffran till omkring 500. Omgivning Tökilsbäcken rinner upp ur ett antal utdikade våtmarker söder om Öjaren. Bäckens allra översta del ligger endast ett par hundra meter från Öjaren vid Rörvassmuren. Tökilsbäcken tangerar här, i sina övre delar Öjarens-Högbos klass 2-område för friluftsliv. Efter våtmarkerna vidtar främst granskog. De inventerade sträckorna börjar vid Högtorp. Mellan Högtorp och järnvägen avbryts granskogen på två ställen av hyggen, och Gästrikeleden korsar bäcken på två ställen. Mellan Gästrikeledens södra övergång och järnvägen ligger tillflödet från sopstationen. Efter järnvägen ligger Bäckängarna, ett större våtmarksområde av myrkaraktär, som är mycket svårframkomligt då bäcken här delar upp sig i ett

213 9.8 Avrinningsområde: Tökilsbäcken antal småfåror. Våtmarksområdet är en del av Gavleåns klass 2-område för naturvård och friluftsliv. Vandringshinder för fisk I Tökilsbäcken finns 4 vandringshinder (Tabell 9.8.1). Samtliga är passerbara och kräver därför inga åtgärder. Fiskfauna Faktiska uppgifter saknas, men enligt rykten har bäckröding funnits i vattendraget. Tabell Vandringshinder i Tökilsbäcken, från uppströms numrerade. Data från inventeringar gjorda hösten Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Vägen öster om Högtorp Trumma Passerbart Nej Skogsvägen SO Högtorp Trumma Passerbart Nej Gästrikeledens övergång Trumma Passerbart Nej Järnvägen Kulvert Passerbart Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Utanför fiskevårdsarbeten i området bör en undersökning göras av vattnet i Tökilsbäckens biflöde som rinner från sopstationen norr om Forsbacka. Tökilsbäcken har vissa möjligheter att utgöra ett öringvatten, men den ringa vattenföringen under sommaren 2001 gör att det känns tveksamt att satsa på detta. Möjligen skulle ett bestånd av öring kunna upprätthållas i Gavleån, mellan Forsbacka och Mackmyra. Det är dock troligen bättre att koncentrera åtgärderna kring att öka tillgängligheten till det goda fiske efter gädda, gös och annan fisk som redan finns. 211

214 212

215 10 Avrinningsområde: Kustområde Vattendragsbeskrivningar 10 Kustområde

216 10.1 Avrinningsområde: Järvstabäcken-Hemlingbysjöbäcken 10.1 Järvstabäcken-Hemlingbysjöbäcken Koord: X: / Y: Karta över Järvstabäcken-Hemlingbysjöbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Järvstabäcken, som även kallas för Hemlingbysjöbäcken, får sitt vatten från de utdikade våtmarkerna söder om Hemlingbysjön. Enligt muntliga uppgifter har bäcken torrlagts i stort sett varje sommar sedan 60-talet, vilket sammanfaller med tidpunkten för dikningarna i våtmarken. Från Hemlingbysjön rinner bäcken omväxlande genom tomtmark, lövskog, blandskog och åkermark till mynningen i Inre Fjärden vid Gävle. Strömförhållandena är lugnflytande eller svagt strömmande, med relativt stort inslag av strömmande och forsande vatten. Till följd av detta har bottensubstratet har en jämn fördelning mellan alla fraktioner utom hällar. Skuggningsförhållandena är tillfredsställande förutom längs några av åkrarna nere i Järvsta och längs en kraftledningsgata. Vattenvegetationen är sträckvis riklig, med en nästan igenväxt fåra i de sämst skuggade partierna. Emellertid saknas i stort andra växter än övervattensväxter. Detta kan tyda på att bäcken ofta är långvarigt torrlagd under sommaren. För att vara en bäck av Hemlingbybäckens storlek finns relativt stora arealer där både lek och uppväxt är möjlig för öring, ifall vatten funnits. Möjligheten att jämna ut vattenföringen genom att sätta V-formade utskov, alternativt lägga igen dikena söder om Hemlingbysjön bör därför undersökas. När vattenföringen i vattendraget är säkrad bör vandringshindren åtgärdas. Vidare bör skuggningen förbättras i några partier kring åkermarkerna genom plantering av kantzoner. Efter att allt ovan nämnt genomförts, kan öring sättas ut i bäcken.

217 10.1 Avrinningsområde: Järvstabäcken-Hemlingbysjöbäcken Strömförhållanden Större delen av Hemlingbysjöbäcken består av lugnflytande och svagt strömmande vatten (Figur ). Inslaget av strömmande och forsande förhållanden är dock stora. På grund av de höga flödena 1998 kan dock strömhastigheten ha blivit något överskattad. Fallhöjden är 37 m över 7 km. Vattendragets medelbredd är 2,6 m och dess medeldjup 0,7 m ,7 2,9 Lugnflytande Strömförhållanden 1,4 1,2 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,7 1,0 Strömmande 0,4 Forsande 0,5 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Hemlingbysjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Fördelningen av bottensubstraten är relativt jämn mellan de olika fraktionerna (Figur ). Finare minerogena och organogena fraktioner finns i ett antal alkärr och i de lugnflytande sträckorna vid åkermarkerna i Järvsta. Annars utgörs botten främst av sten, grus och block. 3,0 2,0 1,0 1,2 G.detritus 1,9 F.detritus Bottenmaterial 1,5 Lera 1,3 Sand 1,1 1,2 Grus Sten 1,0 Block 0,3 Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Hemlingbysjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden Skuggningen är som helhet relativt god i Hemlingbysjöbäcken (Figur ). Längs omkring 2 km av bäckens lopp är den dock dålig eller saknas helt. Detta gäller framförallt sträckorna vid åkermarkerna i Järvsta, men även vid bäckens mynning i Inre Fjärden samt där bäcken rinner genom en kraftledningsgata. Trädridå bör släppas upp vid åkermarkerna i Järvsta. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,2 1,8 2,5 1,1 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över skuggningsförhållanden i Hemlingbysjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen i Hemlingbysjöbäcken är riklig och består främst av övervattensväxter (Figur ). Sträckvis är fåran nästan igenväxt av vass. Detta gäller främst vid åkermarkerna i Järvsta. Trädridåer längs bäcken i detta område skulle markant minska igenväxtningen. 3,0 2,0 1,0 2,2 Övervattensv 0,1 Flytbladsv Vattenvegetation 0,1 0,1 0,1 0,1 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Rökärrsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren De låga förekomsterna av andra typer av växtlighet än övervattensväxter styrker uppgifterna om att bäcken tidvis är torrlagd under sommarhalvåret. 215

218 10.1 Avrinningsområde: Järvstabäcken-Hemlingbysjöbäcken Öringbiotoper Ifall Hemlingbysjöbäcken ständigt vore vattenförande, skulle den ha goda förutsättningar som både lek- och uppväxtområde för öring (Figur och ). Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Hemlingbysjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) 1436 Omgivning Vattnet i Hemlingbysjöbäcken kommer från omfattande dikningar söder om Hemlingbysjön. Inventeringen inom fiskeplanen börjar dock vid Hemlingbysjöns utlopp där bäcken rinner genom Sjötorps tomtmarker. Nedströms tomtmarkerna ligger ett hygge på bäckens östra sida, men en bård av löv har i allmänhet lämnats kvar. Därefter rinner bäcken genom löv- och blandskog, avbruten av lövskogsbevuxna våtmarker fram till Kvarnmurens våtmarker. Nedströms Kvarnmuren följer åkermarkerna vid Gammelbyn. Åkermarkerna fortsätter därefter förbi järnvägen och Järvsta fram till dess att bäcken tangerar tomtmarkerna nordost om Sörby urfjäll. De kantzoner som finns i området utgörs av små, men relativt tätt bevuxna snåriga lövträdsdungar. Sträckvis går dock åkermarken ända fram till bäckens omedelbara närhet. Längr nedströms följer ängsmark och annan öppen mark bland annat en järnvägsbank på bäckens östra sida. Efter att järnvägen vikit av mot öster från bäcken vidtar åter lövskog fram till våtmarkerna vid bäckens mynning i havet. Vid mynningen ligger Villans skogsområde, ett klass 3-område för naturvård. Hela området från Hemlingbysjön till Gammelbyn är mycket värdefullt för friluftslivet och är dessutom ett klass 2- område för naturvården. Intill bäcken finns också ett vikingatida gravfält Ej lämpligt Tämligen bra 9542 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Hemlingbysjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Så gott som alla de för öring intressanta områdena ligger uppströms Uppsalaleden. Vissa sträckor i åkermarkerna som ligger nedströms denna är väldigt igenväxta och behöver bättre skuggning för att vattenvegetationen skall minska. Inga åtgärder är dock meningsfulla att utföra, om inte vattenföringen i bäcken säkras. Sjöar i vattendraget Hemlingbysjön är den enda sjön i detta vattensystem och ligger strax söder om Gävle (Foto ). Större delen av sjön omges av bebyggelse och öppen mark. Blandskog dominerar omkring sjöns sydöstra del. Vattenvegetationen är intermediär och består främst av vass och natearter. Tillflöde sker i södra änden från ett antal dikningar. Utloppet ligger i sjöns nordligaste änden. Rakt över sjön går en större kraftledning. Sjön ingår i Hemlingbys fritidsområde. Stigar och vägar går kring hela sjön, och ett vindskydd ligger på sjöns södra strand. Då servicen redan är så pass utvecklad, rekommenderas inga ytterligare åtgärder angående sjön. Hemlingbysjöbäcken kan, om den görs ständigt vattenförande, teoretiskt producera 400 smolt/ år. Ifall biotopvårdande åtgärder utförs, ökar siffran till 750 smolt/ år. Foto Hemlingbysjön ( ). Bilden är tagen från stugområdet vid norra stranden i sydlig riktning. 216

219 10.1 Avrinningsområde: Järvstabäcken-Hemlingbysjöbäcken Fiskfauna Uppgifter saknas, men vid besök den torra sommaren 2001 fanns det massor av abborre och gädda i de små vattensamlingar som låg kvar i fåran. I vissa vattensamlingar hade fiskarna dött av syrebrist. Det finns även uppgifter om att öring har fångats i bäckens nedre delar. Elfiske kan därför vara motiverat. Vandringshinder för fisk I Hemlingbysjöbäcken finns 15 vandringshinder (Tabell ). Tre av dessa är definitiva och i behov av åtgärder för att fisk skall kunna passera. Då bäcken torkar ut på somrarna är det mycket viktigt att fisken har fria vandringsvägar. Annars finns risk för upprepad massfiskdöd som den under sommaren Tabell Vandringshinder i Hemlingbysjöbäcken, från uppströms numrerade. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Löpslingan N Sjötorp Dubbeltrumma Passerbart Nej Löpslingans norra övergång Trumma Passerbart Nej 3* Kvarnmurens norra ände Fall Definitivt 2,0 Nej Gammelbyn Trumma Passerbart Nej 5* Gammelbyn Betongdamm Definitivt 1,0 Nej Gammelbyn Trumma Passerbart Nej Järvsta, järnvägspassagen Trumma Passerbart Nej Järvsta, vägpassagen Trumma Passerbart Nej N Järvsta Trumma Passerbart Nej N Sörby urfjäll Trumma Passerbart Nej N Sörby urfjäll Trumma Passerbart Nej Upplandsleden Trumma Passerbart Nej Järnvägen N Upplandsleden Trumma Passerbart Nej Cykel- /,järnvägen Ö Brynäs Dubbeltrumma Definitivt Nej Bomhusvägen Dubbeltrumma Passerbart Nej. * Se fotografi ** Se fotografi kulverten under cykel- och järnvägen öster om Brynäs, utrivning av dammen i Gammelbyn samt utspridning av material i fallet strax norr om Kvarnmuren. Foto Betongfördämning med mycket upplagrat sediment. Vandringshinder nr 5 ( ). Sammanställning av åtgärdsförslag Hemlingbysjöbäcken har förutsättningar att bli ett lek- och uppväxtområde för öring, om vattenföringen i bäcken säkras. Enligt muntliga uppgifter från bosatta i Gemmelbyn är bäcken sällan vattenförande på somrarna, sedan utdikning av i våtmarkerna söder om Hemlingbysjön gjordes. Inga större biotopvårdande åtgärder än att anlägga kantzoner i några mindre sträckor i åkermarkerna är nödvändiga. Dock måste även de definitiva vandringshindren i bäcken åtgärdas. Detta kan göras genom att ta bort ett galler vid Foto Fall över block och stockar. Vandringshinder nr 3 ( ). 217

220 10.2 Avrinningsområde: Vattenrännan 10.2 Vattenränna Dalälven-Korsnäs Koord: X: / Y: Karta över de inventerade delarna av vattenrännan mellan Dalälven och Korsnäs (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Vattenrännan är en konstgjord förbindelse där vatten tas från Dalälven till Korsnäs pappersindustri. Rännan är bitvis nedgrävd och bitvis stående i luften på stolpar likt en akvedukt. Där den är nedgrävd är bredden omkring 3 m och vattnet är strömmande med inslag av svagt strömmande partier. I de delar där rännan är frilagd från marken är bredden bara omkring 1 m och starkare ström råder. Botten består i den nedgrävda delarna av naturliga material som grus, sten, block och sand. På övriga partier består botten av träplank med enstaka friliggande stenar samt ett och annat block. Skuggningen längs vattenrännan är till stor del dålig på grund av vägen som går längs hela dess lopp. Trots den dåliga skuggningen är vattenvegetationens täckning relativt liten. Omgivningen längs vattenrännan utgörs av produktionsskog med inslag av våtmarker här och där. Rådande strömförhållanden och bottensubstratet i de nedgrävda delarna av vattenrännan medför goda förhållanden för öring. Med lite tillförsel av block skulle förhållandena i stort sett vara idealiska trots att rännan är konstgjord och i det närmaste är helt spikrak. Kubbobäcken, Älgsjöbäcken och Björsjöbäcken är alla direkt beroende av vatten från vattenrännan under somrarna. Bäckarna får vatten från rännan genom små reglerbara luckor (breddavlopp). Även Lärkebobäcken får en del vatten från rännan, men i detta fall beror det på läckage. Genom att göra det möjligt för fisk att ta sig från Älgsjön till strömmarna i de nedgrävda delarna av vattenrännan och tillbaka igen, skulle ett naturligt reproducerande öringbestånd med stor sannolikhet kunna introduceras. Det finns även möjlighet att skapa ett strömfiske i vattenrännans nedre delar, norr om Älgsjön. Förslagsvis enligt den modell som i Harasjömålas kronofiskeområde i Blekinge gett ett mycket attraktivt fiske. 218

221 10.2 Avrinningsområde: Vattenrännan Strömförhållanden Vattenrännan domineras av strömmande biotoper (Figur ). De svagt strömmande biotoper som ändå förekommer finns dock främst i de delar av rännan som är nedgrävd och har en naturlig botten. I de nedgrävda delarna av rännan är bredden omkring 3 m och djupet ca 0,5 m. I övriga delar är rännan smalare omkring 1,5 m. Skuggningsförhållanden Vattenrännan skuggas relativt dåligt (Figur ). Till stor del beror detta på en gles trädridå till följd av den väg som går längs rännan. I det fall inplantering av fisk blir aktuellt bör skuggningen förbättras, lämpligen genom plantering av parkträd mellan vägen och rännan. 3,0 2,0 1,0 Strömförhållanden 1,1 0,2 Lugnflytande Längdviktat medel 3,0 13 Svagt Strömmande strömmande Forsande Längd med dominans (km) Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i vattenrännan. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Rådande strömförhållanden samt det faktum att omgivningen till stor består av moränmark gör att de delar av vattenrännan som är nedgrävda domineras av grus- och stenbotten (Figur ). Även sand och block förekommer. Block är dock till stor del upptagna ur fåran och ligger upplagda på stränderna. 3,0 2,0 1,0 G.detritus F.detritus Bottenmaterial Lera 1,1 Sand 1,6 Grus 1,4 Sten 0,3 Block Häll Figur Diagram över olika bottensubstratens fördelning i Vattenrännan. Data från inventeringar gjorda sommaren Skuggningsförhållanden (längd i km) 5,2 2,0 5,7 0,2 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Vattenrännan skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen i vattenrännan är relativt sparsam. Vanligast bland den vegetation som ändå förekommer är övervattensväxter följt av undervattensväxter med fingrenade blad och näckmossa (Figur ). 3,0 2,0 1,0 1,0 Övervattensv 0,2 Flytbladsv Vattenvegetation 0,1 Uv hela blad 0,3 Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,3 Fontinalis 0,1 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Vattenrännan. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Till flöjd av rådande strömförhållanden och befintligt bottenmaterial i den nedgrävda delen av rännan finns mycket goda möjligheter för öringlek (Figur ). Hela 6600 m 2 har klassats som tämligen bra eller bättre ur leksynpunkt. 219

222 10.2 Avrinningsområde: Vattenrännan Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Vattenrännan. Data från inventeringar gjorda sommaren Omgivning Vattenrännans omgivningen består främst av produktionsskogsbeklädd fastmark med sparsamma inslag av våtmarker. Området närmast stränderna består av fastmark med gräs och buskar, samt den väg som går längs hela rännans sträckning (Foto ). Den enda bebyggelse som finns intill rännan består i några hus mellan Syltorp och Mårtsbo samt bebyggelsen där rännan rinner genom Bomhus. Även tillgången på uppväxtområden är relativt god (Figur ). Dock är endast 1800 m 2 är dock klassat som bra till mycket bra, vilket till stor del beror på bristen på block. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Vattenrännan. Data från inventeringar gjorda sommaren Ett alternativ är att göra vattenrännans nedgrävda delar nedströms Älgsjön till ett put and take vatten efter regnbåge. Bäckfåran bör då grävas om till ett ringlande och meandrande lopp, där strömmande och lugnflytande partier alternerar med varandra. Liknande projekt har gjorts bland annat av AssiDomän i Harasjömåla kronofiskeområde i Blekinge ( com). Där har en helt artificiell fåra grävts, genom vilken vatten pumpas upp från en närbelägen sjö. Vattenrännan kan i dagsläget teoretiskt producera cirka 600 smolt/ år. Med utförda biotopvårdande åtgärder ökar siffran till omkring 2700 smolt/ år. Ifall endast den övre delen av vattenrännan tillsammans med sjön används blir motsvarande siffror 0 respektive 1500 smolt/ år. Helt klart tillräckligt för att få ett bärkraftigt öringbestånd i Älgsjön. Foto Typbild av de nedgrävda delarna av vattenrännan. Alldeles rak, med gräs och buskvegetation längs stränderna. Inventeringssträcka nr 4 ( ). Sjöar i vattendraget Den enda sjön i vattenrännans vattensystem är Älgsjön (Foto ). Älgsjön har tidigare tjänat som upplagringställe för det timmer som flottades genom rännan. Även idag finns mycket av sjunktimret kvar samt lämningar av stenkistor. Bebyggelsen kring Älgsjön är mycket sparsam. De få stugor som finns ligger omkring 100 m från stranden, vilket medför att samtliga Älgsjöns stränder är tillgängliga för allmänheten. I och med att vägen som går längs vattenrännan även bitvis går alldeles intill Älgsjöns östra strand finns det goda möjligheter att lägga i båt för den som vill. Älgsjön skulle i och med sin intressanta historia och de lämningar som finns, kunna utgöra ett mycket attraktivt utflyktsmål. Möjligen skulle några av de gamla spängerna och stenkistorna kunna återuppbyggas och restaureras för att fungera som fiskebryggor. Vindskydd och eldstad finns vid sjön. 220

223 10.2 Avrinningsområde: Vattenrännan Ifall det blir aktuellt att försöka introducera öring i systemet, bör en fisktrappa byggas vid dammen som reglerar Älgsjön. Om det istället blir aktuellt med fiske efter regnbåge i området nedströms Älgsjön bör denna regleringsdamm totalt spärras av för fiskvandring genom ett galler galler. Detsamma gäller i dammen som reglerar avtappningen till Björsjöbäcken. Foto Älgsjön från den östra stranden, vid båtiläggningsplats, I sjön finns gott om vitfisk (mört, sarv, braxen, björkna och benlöja) samt grov abborre. Även grov gädda förekommer, vilket bidrar till att vattnet är intressant som sportfiskevatten. Fiskfauna I vattendraget iakttogs under inventeringen abborre och braxen. I Älgsjön fångades under provfisket 2001 gädda, abborre, mört, gers, braxen, björkna, sarv, björkna och benlöja. Vandringshinder för fisk I vattenrännan finns 2 vandringshinder för fisk (Tabell ). Det första från uppströms sett är dammen som reglerar Älgsjön och det andra är en mindre fördämning som reglerar vattenavtappningen till Björsjöbäcken (Foto ). Bägge dammarna bedöms som definitiva för fisk. Foto Fördämning i vattenrännan där vattnet övergår från att rinna i en nedgrävd fåra till att rinna i träränna. Vandringshinder nr 2, Till höger i bild syns luckan som reglerar vattnet till Björsjöbäcken. Tabell Vandringshinder som är belägna i Vattenrännan, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Älgsjöns utlopp Damm Definitivt 2,5 Nej Breddavlopp till Björsjöbäcken Damm Definitivt 0,5 Nej 221

224 10.2 Avrinningsområde: Vattenrännan Sammanställning av åtgärdsförslag Vattenrännan och eventuellt även Älgsjön skulle kunna utgöra ett bra put and take vatten för öring eller regnbåge. Då goda möjligheter även finns att skapa ett naturligt reproducerande öringbestånd är dock detta att föredra. För att förbättra situationen ytterligare i vattenrännan uppströms Älgsjön och skapa bättre uppväxtområden behövs mer block och sten i fåran. Med block och sten i vattnet fås även ett mer turbulent flöde, vilket i sin tur ger ett mer naturligt utseende. Förslagsvis kan även vattnet styras in mot stranden genom placeringen av blocken och på det sättet få rännan att ringla något. Detta bör dock göras med stor försiktighet så att inte vägen eroderar sönder. En förutsättning för att åtgärderna skall ha någon effekt är dock att rännan är vattenförande året om, samt att fisken får möjlighet att fritt vandra mellan strömsträckorna uppströms Älgsjön och, i det fall man väljer att enbart ha öring i rännan även nedströms. 222

225 10.3 Avrinningsområde: Björsjöbäcken 10.3 Björsjöbäcken Koord: X: / Y: Karta över Björsjöbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Björsjöbäcken rinner från Björsjön genom Bomhus bostadsområden och Kastsjön för att mynna i havet i Sikvik. Strömförhållandena är lugnflytande och svagt strömmande med stort inslag av strömmande partier. Bottensubstraten domineras av grövre minerogena fraktioner. Bäcken är starkt rensad men skuggningsförhållandena är mestadels goda. Vegetationen är sparsam utom vid in- och utloppen i de spegeldammar och sjöar bäcken passerar. För att vara ett vattendrag av denna storlek finns mycket stora arealer med möjliga lek- och uppväxtbiotoper för öring. För att få ett öringbestånd i bäcken bör först och främst vandringshindren i bäcken åtgärdas. Detta kan troligen göras relativt enkelt genom att bygga mindre fisktrappor eller trösklar vid sjöutlopp och spegeldammar. Helst borde vandringshindren rivas ut helt, men detta är nog svårt att genomdriva dår det väsentligt skulle förändra boendemiljön i Bomhus. De partiella vandringshinder som består av små stenfördämningar bör dock tas bort. Vidare bör utrensat material återföras till bäckfåran, samtidigt som de ansamlingar av grovdetritus som kan utgöra vandringshinder vid broar med mera bör rensas bort. Vidare bör vattenföringen säkerställas genom att alltid hålla vatten i vattenrännan från Älgsjön. När övriga åtgärder genomförts kan öring introduceras ifall det inte redan finns en öringstam i bäcken. För att få uppgifter om befintlig fiskfauna bör elfiske genomföras. 223

226 10.3 Avrinningsområde: Björsjöbäcken Strömförhållanden Strömförhållandena i Björsjöbäcken är i huvudsak lugnflytande eller svagt strömmande. Inslaget av strömmande vatten är dock relativt stort (Figur ). Under inventeringen 2001 kom huvuddelen av flödet i bäcken från vattenrännan som korsar bäcken. Fallhöjden är cirka 7 m över 2,4 km. Vattendragets medelbredd är 3,6 m och dess medeldjup omkring 0,3 m ,8 1,2 Lugnflytande Strömförhållanden 1,8 0,8 Svagt strömmande Längdviktat medel 1,0 0,4 Strömmande Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Björsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Björsjöbäcken domineras av grövre minerogena fraktioner (Figur ). Detritus och lera förekommer endast i ringa grad. Lekgrusbäddar finns i stor omfattning (Foto ). 3,0 2,0 1,0 0,4 G.detritus 0,8 F.detritus Bottenmaterial 0,3 Lera 1,7 Sand 1,9 Grus 2,4 Sten 0,5 Block Häll Figur Diagram över bottensubstratens fördelning i Björsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Lekgrusbädd i Björsjöbäcken. Inventeringssträcka nr 16 ( ). Hela bäcken är kraftigt rensad eller omgrävd. Tillgängligheten är dock god längs hela bäcken och utrensat material kan läggas tillbaka med maskinhjälp där sådan behövs. I allmänhet räcker det troligen med handkraft. Vid återbesök i februari 2002 visade sig en del av gångbroarna vara kraftigt igensatta med grenar och annan grovdetritus. Detta bör rensas bort, då risk annars finns att ansamlingarna utgör vandringshinder eller bidrar till översvämningar. Skuggningsförhållanden Skuggningsförhållandena är mycket goda i Björsjöbäckens inventerade delar. (Figur ). Vanligtvis omges bäcken av en tät bård av löv. Detta gäller även där den rinner genom bostadsområden. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,8 1,6 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över skuggningsförhållanden i Björsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Till följd av de goda skuggningsförhållandena är vegetationen sparsam i Björsjöbäcken. Den vegetation som finns ligger i anslutning till sjöarna och domineras av övervattensväxter tillsammans med flytbladsvegetation (Figur ). Vanligt förekommande arter är säv, igelknopp och svärdslilja. 224

227 10.3 Avrinningsområde: Björsjöbäcken 3,0 2,0 1,0 0,9 Övervattensv 0,9 Flytbladsv Vattenvegetation 0,1 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,2 Fontinalis 3 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Rökärrsbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Björsjöbäcken kan i dagsläget teoretiskt producera cirka 250 smolt/ år i det fall vandringshindren åtgärdas. Efter att biotopvårdande åtgärder genomförts ökar siffran till cirka 950 smolt/ år. Öringbiotoper Björsjöbäcken har, trots sin ringa storlek, stora arealer med tämligen bra lek- och uppväxtbiotoper för öring (Foto , Figur och ). De tämligen bra lekområdena utgör sammanlagt över 3500 m 2, medan uppväxtområdena har en yta av drygt 2400 m 2. Inga sträckor är dock klassade som bra till mycket bra, vilket beror på den kraftiga rensningen i vattendraget. Lekområde för öring (m 2 ) 3543 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Björsjöbäcken. Data från inventeringar gjorde sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) 2478 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Björsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Foto Typbild av Björsjöbäcken med rak och rensad fåra, men ändå med en del ståndplatser för småfisk samt mycket grus. Inventeringssträcka nr 11 ( ). Omgivning Björsjöbäcken rinner från Björsjöns våtmarker söder om Bomhus. Efter våtmarkerna kring sjön tangerar bäcken på södra sidan ett hygge. På norra sidan växer blandskog. Nedströms hygget ligger Tranmurens skogbevuxna våtmark. Bäcken fortsätter sedan genom blandskog på fastmark, som ligger i ett band mellan bostadshusen i Södra Bomhus. Efter bäcken gjort en tvär sväng åt öster, rinner den längs med tomtmark och annan öppen mark. Den tar här mot vatten från ett biflöde som kommer från Sänningsmuren. Efter tillflödet rinner bäcken en sträcka bredvid vattenrännan från Älgsjön, varifrån stort vattenläckage sker. Björsjöbäcken viker därefter åter mot öster in bland bostadshusen i Storhagen. Fåran omges dock här av en tät lövridå. Mitt i Storhagen ligger en mindre spegeldamm vars utlopp utgörs av ett definitivt vandringshinder. Nedströms dammen rinner bäcken vidare genom Lillhagens bostadsområde och ut i Kastsjön. Kastsjöns utlopp utgörs även det av ett definitivt vandringshinder. Björsjöbäcken fortsätter därefter genom Korsnäs industriområde, passerar två mindre sjöar och ytterligare ett definitivt vandringshinder innan den mynnar i havet vid Västra Sikvik. Området kring Rudsjön och Kastsjön är ett klass 3-område för naturvården. Framförallt på grund av det rika fågellivet. 225

228 10.3 Avrinningsområde: Björsjöbäcken Sjöar i vattendraget Björsjön är en igenväxande sjö med ett rikt fågelliv. Sjön omges av breda vassbårder och gungfly av rikkärrskaraktär, utom i ett litet område på östra stranden där fastmark vidtar. Hela sjön och dess omgivande våtmarker är ett klass 2-område för naturvården. Inga åtgärder för att gynna fiskturism i sjön är meningsfulla. Rudsjön och Kastsjöarna har likaså ett rikt fågelliv. De är näringsrika och har riklig vattenvegetation med stor förekomst av kalkkrävande arter som exempelvis dyblad och kransslinga. Runt sjöarna ligger parkliknande områden med bland annat motionsspår. Norra delen av Kastsjön gränsar mot Korsnäs industriområde. De båda sjöarna står i förbindelse genom en kraftigt igenväxt fåra och vägtrummor, som vid mynningen till Kastsjön verkar helt igenlagda. Sjöarna är mycket lättillgängliga så åtgärder för att öka tillgängligheten är onödiga. Fiskfauna Uppgifter saknas. Vandringshinder för fisk I Björsjöbäcken finns 14 vandringshinder (Tabell ). Fyra av dessa är partiella och utgörs av små stenfördämningar i bäckfåran. Alla dessa bör rivas ur då de dämmer upp ovanförliggande områden som annars skulle vara fina uppväxtområden. Ytterligare fyra vandringshinder är definitiva. Det översta av dessa är en regleringslucka från vattenrännan, vilken inte bör åtgärdas då denna förbindelse ej är naturlig De tre kvarvarande definitiva vandringshindren utgörs av regleringsdammar för de sjöar och spegeldammar som ligger i bäckens lopp. Då det betydligt skulle påverka både boendemiljö och fågelliv i området om man rev ur dessa, bör detta ej ske. Små fisktrappor kan därför byggas i dammarnas utskov. Detta kan göras relativt lätt och billigt, då dammarna inte är så höga. Vad gäller den damm som ligger avspärrad inom Korsnäs industriområde, kunde fallhöjden ej undersökas, men den är troligen inte särskilt hög. Tabell Vandringshinder i Björsjöbäcken, från uppströms numrerade. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr X koord Y koord Lokal Typ av hinder Hinder (öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Älgsjörännan Regleringslucka Definitivt 0,4 Nej Mellan Nyvall och Storhagen Stenfördämning Partiellt 0,2 Nej Samma som ovan Stenfördämning Partiellt 0,2 Nej Samma som ovan Stenfördämning Partiellt 0,2 Nej Storhagen Vägtrumma, dubbel Passerbart Nej Samma som ovan Vägtrumma Passerbart Nej Samma som ovan 2 st stenfördämningar Partiellt 0,3 Nej Storhagens spegeldamm Damm Definitivt 1,2 Nej Bomhusvägen Vägtrumma Passerbart Nej Lillhagen Vägtrumma Passerbart Nej Kastsjöns utlopp Trummor med luckor Definitivt Nej O Kastsjön Vägtrumma Passerbart Nej Samma som ovan Vägtrumma Passerbart Nej 14* Östra Kastsjöns utlopp Damm Definitivt? - - * gick ej att inventera, då dammen ligger avspärrad inom Korsnäs industriområde. Sammanställning av åtgärdsförslag Björsjöbäcken har stora möjligheter att utgöra ett bra lek- och uppväxtområde för havsvandrande öring. Det som först behövs göras är att åtgärda vandringshindren i bäcken. Dessa kan åtgärdas relativt lätt genom anläggning av små fisktrappor eller alternativt trösklar. Att helt riva ut vandringshindren får ses som ett sämre alternativt då detta väsentligt skulle ändra boendemiljön i Lill- och Storhagens bostadsområden. De partiella vandringshinder som finns i bäcken består av små stenfördämningar som dock bör rivas ur. Därefter bör utrensat material återföras till fåran. Detta kan göras med maskinhjälp där det är nödvändigt. Troligen räcker det dock med handkraft. Flödet i bäcken bör säkras genom att alltid hålla vatten i Älgsjörännan. Bäcken bör även elfiskas för att få en bild av den befintliga fiskfaunan. 226

229 10.4 Avrinningsområde:52053 Harnäsån-Älgängsån 10.4 Harnäsån-Älgängsån Koord: X: / Y: Karta över Harnäsån (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Det vattendrag som rinner från Trösken ut i havet har på kartan inget namn. På grund av sitt läge kallas vattendraget fortsättningsvis för Harnäsån. Harnäsån mynnar i havet vid Harnäs och är i dagens läge i stort sett att anse som ett bräddavlopp för det vatten som inte tas till Korsnäs industri ur sjön Trösken. När vattenurtaget är litet avvattnar Harnäsån området syd och ost om Älgsjön söder om Gävle. Det finns även en artificiell förbindelse genom vattenledningar från Dalälven på två ställen. Huvuddelen av sträckningen är strömmande, med substrat av sten och block. Vattenvegetationen utgörs av främst näck- och kuddmossa. Omgivningen utgörs till stor del av bebyggelse. Längs större delen av fåran finns dock lövskog på ena eller bägge sidor, vilket ger god skuggning. Vid utloppet ur sjön Trösken har vattendraget två fåror. I båda dessa finns sjöreglerande dammar som utgör definitiva vandringshinder för all fisk. Nedströms de båda fårornas sammanflöde rinner ån med strömmande och forsande biotoper, ner till mynningen i Skutskärs hamnbassäng. Då ån har goda biotoper för uppväxt och även ståndsplatser men brist på lekplatser för öring kan det vara motiverat med utläggning av lekgrus. Att åtgärda vandringshindren vid Tröskens utlopp bör vara av hög prioritet. Vid Trösken kan fiskestugor, vindskydd med mera byggas, för att komplettera den befintliga campingplatsen. 227

230 10.4 Avrinningsområde:52053 Harnäsån-Älgängsån Strömförhållanden Harnäsån är strömmande, utom i de partier där den är dämd (Figur ). Hela vattendraget hade i naturligt tillstånd varit strömmande eller forsande, då fallhöjden är över 9 meter på endast 500 m. De strömmande delarna utgör 78 % av åns sträckning. Skuggningsförhållanden Då lövskog mestadels omger ån på minst en sida är skuggningsförhållandena bra i huvuddelen av sträckningen (Figur ). Det är mycket önskvärt att denna skog sparas, då vattendraget även i övrigt har fina biotoper för öring. 3 Strömförhållanden 2 Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,1 0, ,6 0,1 1,0 2,4 0,5 1,4 1 Längd med dominans (km) 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Harnäsån skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Lugnflytande Svagt strömmande Längdviktat medel Strömmande Forsande Längd med dominans Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Harnäsån. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen domineras av näck- och kuddmossa utom i de uppdämda sträckorna (Figur ). I dessa dominerar istället övervattensväxter tillsammans med flytbladsvegetation. Bottensubstrat Åns bottensubstrat utgörs i hela dess sträckning av grövre fraktioner, även i lugnflytande delar. Sten och block dominerar med inslag av grus (Figur ). Detta är en rest från naturligare förhållanden. Ingen större sedimentation har ännu hunnit ske i den uppdämda norra delfåran. Finsediment kan dock ligga längre ut i de djupare partier av denna man ej kan se från land. 3,0 2,0 1,0 Bottenmaterial G.detritus F.detritus Lera Sand 1,0 Grus 2,6 Sten 2,4 Block Häll Figur Diagram över olika bottensubstrats fördelning i Harnäsån. Data från inventeringar gjorda sommaren Längdviltat medelvärde 3,0 2,0 1,0 0,7 Övervattensv 0,4 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 1,4 Fontinalis 1,3 Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Harnäsån. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Trots åns ringa längd finns god tillgång på lämpliga öringbiotoper. Den areal där öringlek är möjlig har beräknats till 1650 m 2 (Figur ). Inget område kan dock anses vara av bästa klass, då förekomsterna av grus är ganska små. Det kan därför vara motiverat att placera ut lekgrus. Rekommenderat område för detta är sträckan mellan sammanflödet av de två delfårorna och järnvägen. 228

231 10.4 Avrinningsområde:52053 Harnäsån-Älgängsån Lekområde för öring (m 2 ) Omgivning Omgivningen kring Harnäsån utgörs av lövskog vid båda eller ena sidan av vattendraget, ofta bestående av grova alar. Utanför detta ligger tomt- eller industrimark. Skogen fortsätter nästan ändå ut till hamnbassängen. Endast de sista tjugotalet metrar saknar trädridå. Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Harnäsån. Data från inventeringar gjorda sommaren Nästan hälften av Harnäsån har mycket goda förhållanden som uppväxtområden för öring (Figur och Foto ). De områden som är mindre intressanta för öring utgörs av den uppdämda norra fåran. Uppväxtområde för öring (m 2 ) 2130 Ej lämpligt Tämligen bra 2400 Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Harnäsån. Data från inventeringar gjorda sommaren Sjöar i vattendraget Trösken är en större sjö, liggande söder om Furuvik. Den är i väster mycket flikig med en mängd små öar. Stränderna här består för det mesta av svårframkomliga våtmarker. Östra delen av sjön har en större fri vattenyta med endast ett par mycket små öar. Stränderna i denna del av sjön består mest av skogbevuxna fastmarker. På sjöns norra sida ligger Furuvik och Harnäs. Här ligger också Furuviksparken, campingplats och badplatser mm. Tillgängligheten är god, utom vid våtmarkerna i västra delen. Vägar och stigar ligger dock i sjöns närhet såväl här som i övriga delar av sjön. Sjön har stora möjligheter till fiske och friluftsliv, inte minst på grund av sitt nära läge till Furuviksparken, Skutskär och Gävle. Det därför anses som mycket önskvärt att förbättra fiskemöjligheterna i sjön genom vindskydd, båtuthyrning och eventuellt byggande av fiskestugor på utvalda platser. Hänsyn måste dock tas till att huvuddelen av Trösken ingår i ett mycket värdefullt naturområde. Trösken skulle dessutom kunna utgöra lek- och uppväxtplats för kustbestånd av andra fiskarter än öring, om vandringshindren i dess utlopp åtgärdas. Vandringshinder för fisk I bägge utloppen ur sjön Trösken ligger sjöreglerande dammar (Tabell ). Bägge dessa utgör definitiva vandringshinder för all fisk. Eftersom förutsättningar för öring finns uppströms Trösken, i såväl Älgängsån som delar av Kubbobäcken, får det anses som mycket angeläget att åtgärda vandringshindren. Dammarna skulle på ett relativt enkelt sätt kunna ersättas av en naturlig tröskel bestående av block, sten och grus. Alternativt kan en trappa anläggas, men detta blir troligen betydligt dyrare. Foto Typbild, fin uppväxtbiotop för öring i Harnäsån. Inventeringssträcka nr 4 ( ). 229

232 10.4 Avrinningsområde:52053 Harnäsån-Älgängsån Tabell Vandringshinder som är belägna i Harnäsån, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr Xkoord Ykoord Lokal Typ av hinder Hinder (Öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Harnäs Regleringsdamm Definitivt 0,7 Nej Harnäs Regleringsdamm Definitivt 0,7 Nej Harnäs Trumma Passerbart Nej Harnäs Spegeldamm Definitivt 1,0 Nej Sammanställning av åtgärdsförslag Att åtgärda de vandringshinder som hindrar fiskens vandring till Trösken får ses som mycket angeläget. Detta skulle kunna göras genom att ersätta den befintliga fördämningen med en naturlig tröskel i åns södra fåra (Foto ). Åtgärden bör ha hög prioritet i fiskeplanens fortsatta arbete, då fisken på så sätt skulle få tillträde till Trösken och ovanför liggande vattendrag. Alternativet att istället åtgärda åns norra fåra får anses som sämre, då man då skulle förändra områdets utseende betänkligt och dessutom få åtgärda två vandringshinder (Nr. 2 och 4) istället för ett (Nr. 3). Även utplacering av lekgrus kan göras i Harnäsån för att ge möjlighet till öringlek. Vid Trösken kan även fiskestugor, vindskydd och eldstäder anläggas för att komplettera den camping som redan finns idag. Foto Regleringsdammen vid södra fåran i Harnäs. Inventeringssträcka nr 1 ( ). 230

233 10.5 Avrinningsområde:52053 Glamsån-Lärkebobäcken-Älgängsån 10.5 Glamsån-Lärkebobäcken-Älgängsån Koord: X: / Y: Karta över Glamsån-Lärkebobäcken-Älgängsån (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Lärkebobäcken rinner upp i Glamsmurens våtmarker nordost om Hästbo. Bäcken kallas även för Glamsån och Älgängsån under delar av sitt lopp. På sin väg ned till sjön Trösken tar bäcken förutom naturliga tillflöden även emot läckage från vattenrännan som transporterar vatten från Dalälven till Korsnäs industri. Sommartid kan huvuddelen av vattenflödet i de nedre delarna av bäcken komma från läckaget från vattenrännan. Under inventeringen avspeglades detta i skillnader i strömhastighet mellan bäckens övre och nedre del. En stor del av det övre loppet var under inventeringen till och med mer eller mindre torrlagt. Ingen skillnad fanns dock i bottensubstrat mellan övre och nedre del, vilket tyder på att det normalt rinner betydligt mera vatten även i bäckens övre delar. Bäckens nedre lopp rinner genom ett klass 1 område för naturvården, vilket måste tas hänsyn till vid eventuella återställningarbeten i bäcken. Skuggningen är tillfredsställande längs med större delen av vattendraget. Dålig skuggning finns främst i de övre delarna, där hyggen, våtmarker och ängar kantar stränderna. I dagens läge finns vissa möjligheter för bäcken att hysa öring. Ingen öring har dock fångats under elfisken i bäcken. En nyintroduktion bör därför göras. Före detta sker bör dock biotopvårdande åtgärder göras, i form av kantzonsplantering, återläggande av block i fåran och lekgrusutplacering. Emellertid är bäcken sommartid troligen beroende av att vatten rinner från vattenrännan. För att åtgärder skall ha någon mening måste en minimitappning ur vattenrännan fastställas. Alternativt kan dikena i upprinningsområdet läggas igen eller få V-formade utskov i sina utlopp. Något som även skulle påverka naturvärdena lokalt positivt. Bäckens allra nedersta del som kallas för Älgängsån tillräckligt stor för att vara fiskbar. Här bör en stig längs vattendraget anläggas. Vägbommen som spärrar vägen hit bör tas bort eller flyttas. 231

234 10.5 Avrinningsområde:52053 Glamsån-Lärkebobäcken-Älgängsån Strömförhållanden Lärkebobäcken är mestadels lugnflytande eller svagt strömmande (Figur ). Nedströms bäckens passage av vattenrännan ökar inslaget av strömmande biotoper. Det ökade inslaget av strömmande biotoper beror till stor del på läckaget från rännan, men fallhöjden är naturligtvis också en avgörande faktor. Under inventeringen var stora delar av fåran ovanför vcattenrännan helt torr. Fallhöjden är cirka 39 m över 15,6 km. Vattendragets medelbredd är 3,6 m och dess medeldjup 0,3 m. Medeldjupet är dock något större under normalt flöde. I vattendragets nedre delar (nedströms vattenrännan), är medeldjupet 0, ,0 8,3 Lugnflytande Strömförhållanden 1,9 6,6 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,6 0,6 Strömmande 0,2 Forsande 0,1 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Lärkebobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren ,0 2,0 1,0 0,7 G.detritus 1,3 F.detritus Bottenmaterial Lera 0,4 Sand 1,5 Grus 1,9 Sten 1,5 Block Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Lärkebobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Drygt 13,7 km eller 88 % av vattendragets längd uppvisar spår efter rensning. Av dessa 13,7 km är 7,7 km dessutom klassade som kraftigt rensade eller helt omgrävda. Tillgängligheten för maskin är relativt god längs stora delar av vattendraget, men det räcker dock troligen med handkraft för att återföra utrensat material till fåran. Skuggningsförhållanden Lärkebobäcken har mestadels god skuggning (Figur ). De sträckor med sämre skuggning som ändå finns ligger främst i vattendragets övre delar, på grund av hyggen, våtmarker och ängspartier längs vattendraget. Ett hygge finns även nordväst om Västerängarna. Kantzoner bör släppas upp och bevaras vid samtliga hyggen. Bottensubstrat Bottensubstraten förändrar sig inte särskilt mycket mellan den övre och nedre delen, vilket tyder på att det under vinterhalvåret flyter mera vatten i den övre delen. Grövre minerogena fraktioner dominerar över hela vattendraget, med inslag av findetritus i mera lugnflytande partier (Figur ). Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,4 3,0 6,7 5,4 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Lärkebobäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren

235 10.5 Avrinningsområde:52053 Glamsån-Lärkebobäcken-Älgängsån Vattenvegetation Vattenvegetationen är relativt sparsam i vattendraget. Den vegetation som ändå finns består av till största delen av övervattensväxter och påträffas i vattendragets övre, sämre skuggade delar (Figur ). Där skuggningen är bättre och substratet består av sten eller block dominerar istället näckmossa. Längdviltat medelvärde 3,0 2,0 1,0 1,2 Övervattensv 0,6 Flytbladsv Vattenvegetation Uv hela blad 0,2 Uv fingren. 0,1 Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,3 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Lärkebobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Öringbiotoper Lärkebobäcken har goda förutsättningar för både öringlek och uppväxt (Figur och ). Detta är dock en relativt liten area som anses vara bra-mycket bra vilket till stor del beror på den kraftiga rensningen. En stor del av bäcken skulle med små åtgärder få betidligt bättre lek- och uppväxtbetingelser för öring (omkring m 2 respektive m 2 ). Lekområde för öring (m 2 ) 9729 Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Lärkebobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Lärkebobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Eftersom Lärkebobäcken är ett av tillflödena till Trösken (se Harnäsån) och dessutom har möjligheter för att hysa öring, är det högst motiverat att vidta biotopförbättrande åtgärder i vattendraget. Åtgärder är speciellt motiverade på sträckorna nedströms vattenrännan. Lärkebobäcken kan i dagsläget teoretiskt producera cirka 2300 smolt/ år. Efter genomförda biotopvårdande åtgärder ökar siffran till omkring 5400 smolt/ år. Omgivning I bäckens översta lopp domineras omgivningen främst av Glamsmurens våtmarker. Dessa är bitvis lövskogsbeklädda och bitvis öppna mossar. Delar av våtmarkerna ingår i ett klass 3- område med höga botaniska värden. De är dock starkt utdikade. Eventuellt kan det vara aktuellt att sätta V-formade utskov i dikenas utlopp. alternativt lägga igen vissa diken för att utjämna vattenföringen i bäcken. Nedströms E4 rinner bäcken genom främst blandskog och hyggen tills den möter vattenrännan nordväst om Mårtsbo. Vattenrännan är också gräns för kalkområdet sydost Gävle detta är ett mycket värdefullt område ur naturvårdssynpunkt och ett klass 1-område. Kring vattnet står här oftast minst en bård av lövträd och övrig omgivning är mycket artrik. Åtgärder här måste utföras med stor hänsyn till detta. Sjöar i vattendraget Lärkebobäcken är ett av de vattendrag som rinner ut i Trösken (beskrivs i 5.4 Harnäsån). En liten oinventerad tjärn, Lilltärnan, finns långt upp i systemet. 233

236 10.5 Avrinningsområde:52053 Glamsån-Lärkebobäcken-Älgängsån Fiskfauna Under elfisken 2001 fångades gädda, mört, lake och stensimpa. Vandringshinder för fisk Inga definitiva vandringshinder finns före den för högt satta vägtrumman under E4:s sydgående vägbana (Tabell ). Då andra åtgärder främst föreslås göras längre nedströms bör inte åtgärder när det gäller denna vägtrumma prioriteras i ett första skede. Ett partiellt vandringshinder finns strax väster om vägen mot Mårtsbo och bör tas bort. Tabell Vandringshinder som är belägna i Lärkebobäcken, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr Xkoord Ykoord Lokal Typ av hinder Hinder (Öring) Fallhöjd (m) Fiskväg Öst Glamsen Privat fördämning, v-uttag Partiellt 0,2 Nej Glamsänget Vägtrumma Passerbart Nej Väst E4 Vägtrumma Passerbart Nej E 4 Vägtrumma Definitivt 0,2 Nej Öst E4 Vägtrumma Passerbart Nej SV Långmuren Vägtrumma Passerbart Nej 7* Älgsjörännan Akvedukt Definitivt 0,7 Nej Strax V om väg mot Mårtsbo Privat damm, v-uttag. Partiellt 0,3 Nej Vägen mot Mårtsbo Vägtrumma Passerbart Nej SO Lärkeboängarna Vägtrumma Passerbart Nej * utgör vandringshinder bäcken upp till vattenrännan, inte vidare uppströms i själva bäcken. Sammanställning av åtgärdsförslag Lärkebobäcken har redan stora möjligheter att hysa en öringstam. För att ytterligare förbättra förhållandena bör främst utrensat material återföras till fåran. Dessutom bör lekgrus placeras ut. Där skuggningen är dålig bör kantzoner planteras. Under sommaren sker dock det största vattentillflödet från vattenrännan gående från Dalälven. Detta medför att någon form av minimiflöde måste fastställas från rännan. Alternativt kan de diken som finns i bäckens upprinningsområde (Glamsmuren) som är mycket utdikat, läggas igen eller få V-formade utskov i sina utlopp. Detta skulle även påverka naturvärdena i området positivt. En ytterligare fördel är att man i så fall minskar de eventuella skillnader som kan uppstå i vattenkemi mellan vinter- och sommarhalvår, beroende på att det största tillflödena sker från närområdet respektive vattenrännan under olika årstider. Dessutom skulle man då också öppna bäckens övre delar, som i dagsläget tyvärr troligen är torrlagda tidvis (Foto ), för ytterligare åtgärder. Det är då också nödvändigt att lägga om vägtrumman under E4 (vandringshinder 4). I bäckens allra nedersta del, som är fiskbar (Foto ), kan det vara motiverat att anlägga en stig till vattendraget samt ta bort den vägbom som spärrar av vägen i närheten. 234

237 10.5 Avrinningsområde:52053 Glamsån-Lärkebobäcken-Älgängsån Foto Typbild av torrlagd sträcka i övre delen av Lärkebobäcken. Inventeringssträcka nr 23 ( Foto Typbild från Lärkebobäckens nedersta delar. Inventeringssträcka nr 82 ( ). 235

238 10.6 Avrinningsområde:52053 Älgsjöbäcken 10.6 Älgsjöbäcken Koord: X: / Y: Karta över Älgsjöbäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Älgsjöbäcken börjar där vattenrännan mynnar i Älgsjön. Den rinner sedan alldeles längs med sjön i omkring en kilometer och viker sedan av mot öster genom framförallt skogbevuxna våtmarker. Nedströms våtmarkerna följer sedan blandskog fram till mynningen i Lärkebobäcken. Strömförhållandena är mestadels svagt strömmande eller lugnflytande. Dock med relativt stort inslag av strömmande biotoper. Bottensubstraten har en relativt jämn fördelning mellan de olika fraktionerna. Huvuddelen av bäcken är rensad och ofta i kraftig grad. Skuggningen är i allmänhet god, vilket medför att vattenvegetationen är relativt sparsam. Den vegetation som ändå finns består mest av flytbladsväxter och övervattensväxter. Älgsjöbäckens övre delar som skuggas sämre har bitvis mycket kraftig växtlighet. Älgsjöbäcken har stora arealer där både lek och uppväxt för öring är möjlig. Den ofta kraftiga rensningen drar dock ned värdet på för öringen. Utrensat grövre material bör därför återföras till fåran. Eftersom huvuddelen av de för öring värdefulla områdena ligger nedströms kvillsystemet öster om Åängarna, föreslås att biotopvårdande åtgärder koncentreras till dessa sträckor. Vidare bör det helt säkerställas att bäcken alltid är vattenförande, genom att ersätta fördämningen vid Älgsjön med ett V-format utskov. 236

239 10.6 Avrinningsområde:52053 Älgsjöbäcken Strömförhållanden Älgsjöbäcken består till största delen av svagt strömmande och lugnflytande biotoper. Även strömmande vatten är vanligt, medan forsande partier är mycket ovanliga (Figur ). Huvuddelen av sträckorna med snabbare strömförhållanden ligger kvillsystemet öster om Åängarna. Bäckens fallhöjd är cirka 15 m över 5,6 km. Under inventeringen sommaren 2001 kom huvuddelen av vattenflödet från läckage ur vattenrännan vid Älgsjön. Ingen risk finns dock troligen för att Älgsjöbäcken går helt torr. I det fall vattenrännan stängs av, kommer Älgsjön att fungera som reservoar. För en närmare förklaring av dessa förhållanden, se kapitlet om vattenrännan, ,5 1,9 Lugnflytande Strömförhållanden 1,9 3,0 Svagt strömmande Längdviktat medel 1 0,7 Strömmande 0,1 Forsande 10 Längd med dominans Längd med dominans (km) Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Älgsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Fördelningen av de olika fraktionerna är relativt jämn räknat över hela bäcken. Lera, block och hällar förekommer dock sparsamt (Figur ). Merparten av de grövre minerogena fraktionerna ligger nedströms det förut nämnda kvillsystemet. Ifall beräkningarna endast utförs på sträckorna nedströms kvillen, sänks det längdviktade värdet för findetritus till 0,9, medan det för sand, grus och sten ökar med 0,2-0,5 för vardera fraktion ,0 2,0 1,0 0,8 G.detritus 1,5 F.detritus Bottenmaterial 0,3 Lera 1,1 Sand 1,4 1,4 Grus Sten 0,5 Block 5 Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Älgsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Omkring 4,2 km eller 75 % av bäckens lopp är rensad i någon utsträckning. Sträckorna längs med Älgsjöns östra sida är en helt omgrävd artificiell kanal. Mellan Kvillsystemet och vägen från Grinduga till Kubbo har fåran endast rensats i mindre grad och det är här troligen tillräckligt med att återföra utrensat material med handkraft. Tillgängligheten för maskin är dock relativt god, vilket gör att sådan kan användas vid behov. Nedströms vägen har mera omfattande rensning skett och större mängder upplagt material ligger i anslutning till fåran. I först hand bör även dessa sträckor återställas för hand, med eventuella kompletteringar med maskin. Skuggningsförhållanden Älgsjöbäcken har bra skuggning i nästan hela sitt lopp (Figur ). Den enda sträcka som har dålig skuggning är ett omkring 200 m långt hygge, där ungskog redan är på väg upp. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,2 2,2 3,3 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Älgsjöbäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren

240 10.6 Avrinningsområde:52053 Älgsjöbäcken Vattenvegetation Vattenvegetationen i Älgsjöbäcken domineras av flytbladsväxter och övervattensväxter (Figur ). Uppströms Kvillsystemet rinner bäcken sträckvis genom våtmarker med mycket kraftig vattenvegetation (Foto ). Lekområde för öring (m 2 ) ,0 2,0 1,0 1,1 Övervattensv 1,3 Flytbladsv Vattenvegetation 0,1 Uv hela blad 0,2 Uv fingren. 0,2 3 4 Rosettväxter Trådalger Påväxtalger Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Älgsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Älgsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Uppväxtområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Älgsjöbäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Då huvuddelen av de för öring intressanta områdena ligger nedströms uppdelningen och ingen förbindelse finns med Älgsjön, föreslås de biotopvårdande åtgärderna koncentreras till dessa. Foto Kraftigt igenvuxen sträcka i Älgsjöbäckens övre delar. Inventeringssträcka nr 9 ( ). När en likadan beräkning som för bottensubstraten utförs för vattenvegatationen, sänks värdena till 0,8 för övervattensväxter och 1,1 för flytbladsväxter. Flytbladsvegetationen i området nedströms kvillsystemet utgörs till största delen av igelknopp istället för näckrosor. Öringbiotoper Älgsjöbäcken har för sin ringa storlek stora områden där öringlek och uppväxt anses vara möjlig (Figur och Figur ). Av dessa är dock endast en liten del av högsta klass, vilket beror på rensingen i vattendraget. Under hösten 2001 utfördes elfiske på två lokaler i bäcken. Fångsten bestod endast av gädda och lake. Anmärkningsvärt är att ingen stensimpa fångades. Älgsjöbäcken har sannolikt inget eget bestånd av öring. Efter genomförda åtgärder är det därför troligen nödvändigt att sätta ut öring. Innan några andra åtgärder vidtas, bör flödet i bäcken säkerställas. Detta kan göras genom anläggning av ett V-format utskov i fördämningen i bäckens början. Ett alternativ är att återställa Älgsjöns naturliga utlopp. Dset är även nödvändligt att säkerställa vattenflödet i vattenrännan. Älgsjöbäcken kan i dagsläget teoretiskt producera cirka 250 smolt/ år. Vid utförda åtgärder ökar siffran till omkring 1000 smolt/ år. 238

241 10.6 Avrinningsområde:52053 Älgsjöbäcken Omgivning Bäcken hade innan vattenrännan kom till, sin början i Älgsjön. Numer börjar den istället vid Älgsjöns sydöstra inlopp och den fördämning som reglerar utflödet från vattenrännan till Älgsjön (Foto ). övergår omgivningen för en stund till fastmark. Bäcken övergår till en mera naturlig fåra, innan våtmarkerna återkommer vid Åängarna. Inom fastmarksområdet står i allmänhet en ridå av lövträd längs bäcken. Lövskogen ersätts av blandskog längre från fåran. Blandskogen fortsätter i stort hela vägen ned till bäckens utlopp i Lärkebobäcken. En cirka 800 m lång sträcka rinner bäcken parallellt med vägen mellan Grinduga och Kubbo. Hela Älgsjöbäcken rinner genom det kalkrika området sydost om Gävle som ingår i ett klass 1- område för naturvården. Foto Dammen vid vattenrännan. Inventeringssträcka nr 1 ( ). Bäcken fortsätter därefter längs med sjöns östra strand i en utgrävd kanal som efter omkring 1 km viker av åt nordost. Bäcken rinner här genom en kraftigt utdikad våtmark, där tall planterats. Fåran är helt omgrävd och uträtad där den rinner genom området. Efter våtmarken Vandringshinder för fisk 4 vandringshinder finns i Älgsjöbäcken (Tabell ). Endast det första är definitivt, och består av fördämningen vid vattenrännan. Denna bör ersättas av ett V-format utskov för att utjämna vattenföringen i bäcken. Inga ytterligare åtgärder är nödvändiga. Tabell Vandringshinder som är belägna i Älgsjöbäcken, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr Xkoord Ykoord Lokal Typ av hinder Hinder (Öring) Fallhöjd (m) Fiskväg 1* Älgsjöns inlopp Fördämning, bräddavlopp Definitivt 0,3 Nej Vid Älgsjöns östra sida Trumma Passerbart Nej Väster om Grindugavägen Trumma Passerbart Nej Under Grindugavägen Trumma Passerbart Nej * utgör vandringshinder upp till vattenrännan. Sammanställning av åtgärdsförslag Älgsjöbäcken har stora möjligheter att bli ett vattendrag med reproducerande öring. Det som först bör göras är att ersätta fördämningen vid Älgsjöns inlopp med ett V- format utskov, för att helt säkerställa ständig vattentillförsel till Älgsjöbäcken. Ett alternativ är att återställa Älgsjöns naturliga utlopp. Det är då viktigt att nivån sätts så att även vattenrännan är vattenförande. uppväxtbiotoper för öring. Huvuddelen av de för öring intressanta områdena ligger nedstöms kvillområdet öster om Åängarna. Biotopvårdande åtgärder bör i första hand koncentreras till dessa sträckor. Biotopåterställningarna kan till stor del utföras för hand. Slutligen bör öring återutsättas i vattendraget. Antingen genom utsättning av romaskar eller matningsfärdigt yngel. Vidare bör utrensat material återföras till bäckens fåra för att återställa både lek- och 239

242 10.7 Avrinningsområde:52053 Kubbobäcken 10.7 Kubbobäcken Koord: X: / Y: Karta över Kubbobäcken (1 ruta = 1 km 2 ). Sammanfattning Kubbobäcken rann ursprungligen upp ur Styggmurarnas och Bläckmurens våtmarker, men idag är de övre delarna av bäcken avskuren till följd av vattenrännan. Sydost om Kubbo finns ett utflöde från rännan, där den inventerade delen av Kubbobäcken börjar. Bäcken rinner härifrån huvudsakligen genom skogsmarker, avbrutna av åker-, ängsoch tomtmarker i Kubbo, för att mynna i den del av Trösken som kallas för Viälven. Strömförhållandena är mestadels svagt strömmade och lugnflytande. Bottensubstratet domineras av sand och findetritus och bäcken är ofta kraftigt rensad. Skuggningsförhållandena är till största delen tillfredsställande och vattenvegetationen sparsam. Relativt stora områden finns där lek och uppväxt för öring är möjlig, dock krävs omfattande åtgärder för att göra Kubbobäcken till ett bra öringvatten. Det är troligen nödvändigt att transportera nytt material i form av block och sten till bäcken, då det utrensade materialet troligen använts till stensättningar eller dyligt. Vidare behövs möjligen utläggning av lekgrus samt utrivning av två vandringshinder, en träfördämning och en timmerbråte. Slut kan öring sättas ut i form av romaskar eller matningsfärdigt yngel. 240

243 10.7 Avrinningsområde:52053 Kubbobäcken Strömförhållanden Kubbobäcken består till största delen av svagt strömmande eller lugnflytande biotoper. Strömmande biotoper förekommer också, även om det sällan är dominerande strömförhållandet inom enskilda sträckor (Figur ). Fallhöjden är cirka 24 m över 7,2 km. Vattendragets medelbredd är 3 m och dess medeldjup 0,5 m. 3 Strömförhållanden 10 koncentrerade kring Kubbo och längs skogsvägen mellan Grinduga och Glamsen. Upplagt material saknas längs bäckfåran kring Kubbo. Detta har möjligen använts till stensättningar med mera. För att återskapa förutsättningar för öring kring Kubbo behöver nytt material i form av sten och block dittransporteras. Längre nedströms finns material kvar längs bäcken, vilket gör att återställningar kan göras med handkraft ,8 2,8 Lugnflytande 2,1 4,2 Svagt strömmande Längdviktat medel 0,9 0,3 Strömmande 0,1 0,1 Forsande Längd med dominans Längd med dominans (km) Skuggningsförhållanden Kubbobäcken har tillfredsställande skuggning i nästan hela sitt lopp (Figur ). De få sträckor där skuggning saknas eller är dålig är vid tomtmarkerna i Kubbo samt några mindre våtmarker mellan Kubbo och skogsvägen. Skuggningsförhållanden (längd i km) 0,3 0,4 3,4 3,3 Figur Diagram över rådande strömförhållanden i Kubbobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Bottensubstrat Kubbobäckens bottensubstrat domineras av sand och findetritus (Figur ). Grövre minerogena material är dock också relativt vanliga. I sträckorna söder om Sankmuren fram till skogsvägen mellan Grinduga och Glamsen är de gräövre fraktionerna dominerande. 3,0 2,0 1,0 0,4 G.detritus 1,6 F.detritus Bottenmaterial 0,5 Lera 2,2 Sand 1,1 1,1 Grus Sten 1,0 Block Häll Figur Diagram över de olika bottensubstratens fördelning i Kubbobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Rensning har förekommit i cirka 4,4 km eller 60 % av vattendragets längd, varav det mesta i kraftig grad. De kraftigast rensade sträckorna är 0% 25% 50% 75% 100% Skuggning saknas Mindre bra skuggning Dålig skuggning Bra skuggning Figur Diagram över hur Kubbobäcken skuggas av omgivande vegetation. Data från inventeringar gjorda sommaren Vattenvegetation Vattenvegetationen i Kubbobäcken är sparsam. Den vegetation som ändå finns domineras av flytbladsväxter och övervattensväxter (Figur ). 3,0 2,0 1,0 0,7 Övervattensv 1,1 Flytbladsv Vattenvegetation 0,1 Uv hela blad Uv fingren. Rosettväxter Trådalger Påväxtalger 0,2 Fontinalis Kuddmossor Figur Diagram över vattenväxternas fördelning i Kubbobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren

244 10.7 Avrinningsområde:52053 Kubbobäcken Öringbiotoper Kubbobäcken har stora områden där öringlek kan tänkas vara möjlig (Figur ). Ingen sträcka är dock av högsta klass, vilket till största delen beror på avsaknad av grus och sten till följd av rensningar i bäcken. (Lärkebobäcken och Älgsjöbäcken) bör därför ha en högre prioritet än Kubbobäcken. Kubbobäcken kan i dagsläget teoretiskt producera omkring 300 smolt/ år. Vid utförda biotopvårdande åtgärder ökar siffran till cirka 1300 smolt/ år. Lekområde för öring (m 2 ) Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga lekområden för öring i Kubbobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Kubbobäcken har även stora ytor med förutsättningar som uppväxtområde för öring (Figur ). Endast en liten andel av dessa anses dock ha bra till mycket bra förutsättningar, beroende på rensning och brist på grövre material i fåran. Uppväxtområde för öring (m 2 ) Omgivning Kubbobäckens egentliga upprinnelseområde är Stackmurarnas och Bläckmurens våtmarker, som ligger cirka 5 km rakt söderut från Kubbo. Vattnet från dessa rinner dock i dagsläget ner i vattenrännan vid Bläcktärnsjöns naturreservat. Sydväst om Kubbo finns en träfördämning, där vatten släpps från rännan ut i Kubbobäcken. Mellan rännan och Kubbo rinner bäcken mestadels genom lövskog, varefter åker-, ängsoch tomtmarkerna kring Kubbo tar vid. Nedströms Kubbo rinner vattendraget mestadels genom gran- och blandskog, avbruten av ett ungskogsbevuxet hygge och två mindre våtmarker. Strax nedströms skogsvägen som korsar bäcken övergår omgivningen till skogsbevuxen våtmark. Ju närmare mynningen till Viälven man kommer ju mer ökar fuktigheten. Slutligen övergår omgivningen till helt oframkomliga våtmarker. Större delen av Kubbobäcken rinner genom det för naturvården mycket värdefulla kalkområdet sydost om Gävle Fiskfauna Under elfiske 2001 fångades gädda, lake och stensimpa. Ej lämpligt Tämligen bra Möjligt, men ej bra Bra-mycket bra Figur Diagram över fördelningen av lämpliga uppväxtområden för öring i Kubbobäcken. Data från inventeringar gjorda sommaren Elfiske under hösten 2001 påvisade ingen förekomst av öring. Fångsten bestod av stensimpa, gädda och lake. Efter att åtgärder genomförts kan öring planteras ut. För att Kubbobäcken skall kunna bli ett vattendrag med möjlighet att hysa en öringstam krävs relativt omfattade återställningsarbeten. Övriga till Trösken rinnande vattendrag Vandringshinder för fisk I Kubbobäcken finns 6 vandringshinder (Tabell ). Två av dessa är definitiva, varav det ena (nr 1) utgör passage upp till vattenrännan. Detta bör inte åtgärdas på annat sätt än att se till att vatten alltid flödar till Kubbobäcken. Både träfördämningen i Kubbo (Foto ) och timmerbråten nordost om Kubbo bör rivas ur. I övrigt krävs inga åtgärder angående vandringshinder. 242

245 10.7 Avrinningsområde:52053 Kubbobäcken Tabell Vandringshinder som är belägna i Kubbobäcken, numrerat uppifrån och ner. Data från inventeringar gjorda sommaren Nr Xkoord Ykoord Lokal Typ av hinder Hinder (Öring) Fallhöjd (m) Fiskväg 1* Vattenrännan SO Kubbo Träfördämning Definitivt 0,4 Nej Älgsjövägen SO Kubbo Trumma Passerbart Nej Kubbo Trumma, dubbel Passerbart Nej Kubbo Träfördämning Definitivt 0,3 Nej km NO Kubbo Timmerbråte Partiellt Nej Skogsvägen till Glamsen Betonggjutning under bro Passerbart Nej * utgör passage till vattenrännan. Foto Träfördämningen i Kubbo. Inventeringssträcka nr 7 ( ). Sammanställning av åtgärdsförslag Kubbobäcken har möjligheter att bli ett vattendrag med naturligt reproducerande öring. Det som först bör göras är att säkerställa att vatten alltid flödar från vattenrännan till bäcken. Sedan krävs relativt omfattande åtgärder, i form av återförande av utrensat material som finns tillgängligt längs fåran. Detta är dock troligen inte tillräckligt, utan nytt material i form av både block och sten såväl som lekgrus bör transporteras till fåran. Vidare är det nödvändigt att riva ur en mindre trädamm inne i Kubbo och ta bort den timmerbråte som blockerar vandring nordost om byn. Slutligen kan öringrom eller yngel planteras ut. Eftsrom åtgärderna som krävs för att Kubbobäcken ska kunna hysa en öringstam är relativt omfattande, är det bättre att först hand åtgärda Lärkebobäcken och Älgsjöbäcken. 243

246 11 Avrinningsområde:51000 Testeboån 11 Testeboån Koord: X: / Y: Karta över Testeboåns delar som ingår i Gävle kommun (1 ruta=1 km 2 ). Eftersom Testeboån är mycket väldokumenterad i för hållande till andra vattendrag i kommunen har inga inventaringar genomförts inom fiskeplanen. I denna rapport sammanfattas därför Testeboån utifrån det fiskevårdsarbete som finns dokumenterat från annat håll. Testeboån är det största vattendrage i kommunent, näst efter Gavleån och är kanske det vattendrag med störst potential när det gäller lax och öring i Gävle kommun. Till skillnad från Gavleån består Testeboåns omgivning (inom Gävle kommun) till största delen av skogsmark. Det är endast i området kring Åbyggeby och Fosrby som omgivningen delvis utgörs av åkermarker. Uppströms E4:an är åns omgivning avsatt till naturreservat, liksom mynningsområdet. Planer på bildande av naturveservat kring resterande delar av ån och dess omgivning finns. Åns faller 70 m längs dess sträckning inom Gävle kommun, vilket ger upphov till gott om strömsträckor och mycket stora arealer lämpliga lek- och uppväxtområden för både öring och lax. Förutom nämnda arter finns även harr, sik, gädda, gös och abborre samt ett flertal karpfiskar som vimma, id, ruda, mört, braxen med flera. Sedan 1997 ingår Testeboån i en internationell aktionsplanen för att rädda den vilda östersjölaxen (Salmon action plan, SAP). Målet med SAP är att återuppnå 50% av den potentiella smoltproduktion i ett antal älvar mynnande i Östersjön, där Testeboån är ett. Arbetet har skett genom biotopåterställningar i strömsträckor samt återintroducering av lax och öring. Biotopåterställningarna påbörjades av den lokala flugfiskeföreningen, långt innan SAP s startande. Återintroduceringen av lax och öring har skett dels med rom och dels med matningsfärdiga yngel. Under elfisken hösten 2001 var tätheterna av laxsmolt mycket höga, vilket tyder på att utsättningarna gett bra resultat och att potentialen i vattendraget kanske till och med är högre än man tidigare trott (framför allt när det gäller lax). Parallellt med biotopåterställningarna och utsättningarna görs årliga uppvandringskontroller av lekfisk i åns nedre delar (Strömsbro). Under 2001 vandrade 72 öringar upp, medan endast 9 laxar noterades. Möjligen beror det låga antalet laxar på att övriga laxar tagit en alternativ väg och på så sätt gått förbi fällan där fisken räknas. Försök att utröna vart laxarna tar vägen påbörjades sommaren 2001 genom 244

247 11 Avrinningsområde:51000 Testeboån telemetriförsök (radiopejling av fisk med monterad sändare). Arbete med telemetriförsöken har dock ännu inte gett något resultat. Inom arbetet med SAP har dessutom stora delar av vattendragets sträckning i Gävle kommun biotopkarterats. Data som samlats in under inventeringarna kommer i ett senare skede matas in i databasen där fiskeplanens data finns lagrat och kommer genom detta kunna visualiseras på samma sätt. Den lokala flugfiskeföreningen och fiskevårdsområdesföreningen har även arbetat för en utrivning av kraftverket i Forsby. Denna kamp hade sin början under 80-talet och så sent som i år togs beslutet att en utrivning skall ske. När utrvningen blir realiserad är dock ännu osäkert. 245

248 12 Källförteckning 12 Källförteckning Andersson, H.C Fiskbeståndet i Storsjön, resultat från 1997 års provfiske. Rapport 1999:10. Bengtsson, B., Bjällås, U., Rubenson, S., Strömberg, R Miljöbalken. En kommentar. Del I. Norstedts juridik AB. Degerman, E. & Lingdell, P-E phisces fisk som indikator på lågt ph. Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm (2) Degerman. E., Nyberg, P., Näslund, I., Jonasson, D Ekologisk fiskevård. Sportfiskarna. Fiskeriverket Fiskevård i små rinnande vatten. f- fakta 5. Fiskeriverket Kräftfiskevård i naturvatten. f- fakta 6. Fiskeriverket Små kustvattendrag, viktiga uppväxtmiljöer för fisk. f- fakta 11. Fiskeriverket Värna våra små vattendrag. f- fakta 1. Gävle kommun Bygg & Miljö Biotopkartering. En undersökning av sex mindre vattendrag i Gävle. Rapport 1999:1. Jeffries, M., Mills, D Freshwater ecology principles and applications. Biddles Ltd, Guildford and Lynn. Jordbruksverket Småvatten och våtmarker i odlingslandskapet. Länsstyrelsen Gävleborg Elfiskeinventering i Gävleborgs län Rapport 1988:5 Länsstyrelsen Gävleborg Cesium i Gävleborg Rapport 1991:6 Länsstyrelsen Gävleborg Elfiskeinventering i Gävleborgs län Länsstyrelsen Gävleborg Skyddsvärda vattendrag i Gävleborg. Rapport Länsstyrelsen Gävleborg Trödjefjärden en del av vårt unika kusthav. Rapport 2001:4 Länsstyrelsen Gävleborg Bottenfaunainventering i Gävleborg Rapport 1992:6. Länsstyrelsen Gävleborg Värdefull natur i Gävleborg, naturvårdsprogram. Rapport 1997:12. Länsstyrelsen Gävleborg Fiskeplan, Sandvikens kommun. Länsstyrelsen Gävleborg Uttern i Gävleborg tio år senare. Rapport 1998:11. Länsstyrelsen Jönköping Biotopkartering- vattendrag. Metodik för kartering av biotoper i och i anslutning för vattendrag. Meddelande 2000:20. Mossberg, B., Stenberg, L., Ericson, S Den nordiska floran. Wahlström och Widstrand. Naturvårdsverket Försurning och kalkning av svenska vatten. Monitor 12. Naturvårdsverket Bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag. Rapport

249 12 Källförteckning Nilsson, N.A., Northcote, T. G Rainbow trout (Salmo gairdneri) and cutthroat (S. clarki) interaction in central British Columbia lakes. Can. J. Fish. Aquat. Sci. 38(10): Runnström, H. & Nilsson, O.W Fiskevårdens ABC. Andra upplagan. Sportfiskarna. Sandell, G., Petterson, L., Abrahamssson, I Fiskvägar en litteraturöversikt. Information från sötvattenslaboratoriet 1994:1 Svärdson, G Fiskebiologi, andra reviderade upplagan. LT:s förlag. Thorve, S Inventering av fiskbestånd i Gävle kommun. Fältrapport. Wootton, R.J Ecology of Teleost fishes. Fish and fisheries series 1. Chapman & Hall. 247

250 Index A Allmänninge Axmar...16, 18, 27, 54 Axmar naturreservat...18 Axmars naturreservat...16 B Bergby...27, 34, 38, 39, 45-47, 156, 161 Björkbäcken...63, 64, 66 Björke...149, 151, 152 Björkeån , 155 Björnviken...17, 18 Björnviksbäcken...17, 18 Björsjöbäcken Blåkullbäcken Blåkullsjön Bläckmuren Bollnäs...34 Bomhus , 225 Bondsundet...36, 37, 40 Borrsjöån Bosjön...153, 156, 158, 160, 161 Boulognerdammen...178, 179, 182 Boulognerskogen , , 196, 198 Brevan Bromsmuren Brynäs Bäckebro Bäckängarna C Dalälven...228, 232, 235 D Dammån E E454, 57, 58, 60-62, 79-81, 118, 119, 128, 130, 131, 133, 135, 136, 138, 151, 155, 156, , , 234, 235 F Finlandsbäcken...161, Fjärden , 109, 110, 214, 215 Flintbo Forsbacka , 179, 181, 182, Furuvik Furuviksparken Fäbodviken...30 G Gammelbyn , 217 Gammel-Fäbodsjön Gavelhytteån Gavleån , 185, 190, 194, , 203, 204, 207, Glamsen...235, 242, 244 Glamsån Glåmen Grinduga...238, 240, 242 Grindugavägen Grönbotten Gästrikeleden...180, 188, 189, Gävle34, 37, 38, 46, 73, 77, 84, 90, 156, 161, 176, , 183, 187, 189, 194, 208, 214, 216, 223, , 230, 234, 240, 243 Gävlefjärden H Hagaström , 199, 203 Hagsta...58, 61, 62, 143 Hamrångefjärden.35-40, 44-48, 50, 51, 55, 58, 62 Hamrångeån , 55, 56, 58, 60, 69 Hari...19, 20, 21, 22, 23 Harifjärden...19 Harifjärdsbäcken , 27 Harkskärsfjärden Harnäs...228, 230, 231 Harnäsån , 234, 235 Hedbäcken...52, 53, 54 Hemlingbysjöbäcken Hemlingbysjön...214, 216, 217 Hillefäbodarna Hillesjön...171, 173, 174 Hillevallen Hillevik...145, 146, 148, 151 Hilleviksbäcken Hilleviksfjärden , 146 Hittmurtjärnen...166, 168, 169 Holmarna...116, 118, 120 Hundsjöbäcken Häckelsängsbodarna...22 Häckelsängsbäcken...40, 44, 45, 46, 47, 48 Häcklinge Häcklingsjön Hälleholmen...178, 180, 181 Högbo...60, 62 Högmossen...84 I Iggösundet

251 Index J Jordbärsmuren...22 Jordåsen Jädraån Järpmursbäcken , 142 Järvsta K Kalvmur Kastalen Kastsjön...223, 225, 226 Killingbäcken...85, 86 Killingen Kroksjön , 143 Kubbo...238, Kubbobäcken...230, Kungsbäcken , 178, , 189, 190 Kungsängen Kurhålen...25 Kusbo Kusbobäcken Kvarnmuren , 217 Kvissjaberget L Laxöringebäcken , 144, 145 Lilla Mjuggsjön , 135 Lillhagen , 227 Lill-Igeltjärn...19, 21, 22 Lillån , 64-67, 69 Lillängesbäcken Lomsjön Långblåmuren Långhedsmuren...56 Långhedsmyran...58 Lång-Jakobsbäcken , 18 Långmuren Lärkebobäcken , 237, 240, 243, 244 Läxbäcken...59, 65, Läxen...61, 62, 67, 69-73, 75, 77 Lössnaren , 52 Lövbäckstjärn...28, 30 M Mackmyra , 210, 211 Marsjöbäcken... 22, 40, 41, 42, 43 Marsjön...21, 22, 40, 42, 43, 109, 113, 114 Mellan-Marsjön Mellan-Martjärn Mjuggsjöbäcken...127, 128, Mjuggtjärnen...135, 136, Mockelmur Momuren Murån Mårdängbäcken Mårdängfjärden Mårdängsbäcken Mårdängsjön...148, 151, 153, 155 Mårtsbo , 235 Måsbäcken Måsen...71, 73, 74 Måssjön , 135 Måstjärnen...71, 73 Måstjärnsbäcken N Nedre Marsjön...21, 22, 114 Nedre Martjärn Norra Marsjön Norra Ösasjön , 126 Norrbacka...62 Norrmarkbäcken , 130, 131, Norrmarksbäcken , 132 Norrsundet...34, 37, 38, 47 Nybobäcken...135, Nymursbäcken...135, Näsudden O Ockelbo...34, 88, 99 Oppala Oppalaån...151, , 165 Orrmyren , 143 Oslättsforsvägen , 169 P Plotten...62 Pölen , 106, 107 R Rasuddens fritidshusområde Rismurtjärn Rockmur Romsån Rudsjön...223, 226, 227 Ryssjan...22, 24, 27 Råhällan...143, 162, 164, Rännviken...16 Rännändan...97 Rökärrsbäcken , 196, 209, 215, 225 Rörberg...191, 192,

252 Index S Sankmuren Sikvik , 225 Silverbäckarna Sjugarna , 123 Sjugbäcken Skarvsjön...158, , 169 Skarvtorpet Skvalmuren...65 Skäggarbäcken Skäggaren Skärjeån...84 Slogpussbäcken Slåttmur kanal...21, Slåttmuren...25, 27 Spikåsbäcken...178, 180, 182, Spångholmsdammen Stabäck...200, 202, 203 Stabäcken...180, 181, Stackbo Stackmur Stackviksbäcken Stensjö kanal Stensjön...79, 81, 82 Stora Mjuggsjön...135, 136, 142 Stordammsjön...36 Stor-Dammsjön Storfjärden...146, 148, 151, 152 Storhagen , 226 Stor-Igeltjärn...21, 22 Stormar Stormarbäcken Stormaren Stormuren , 197 Stormyran...99 Stor-Romsens...88, 90 Storsjön...19, 21-23, 36, 96-99, 176, 179, 180, 182, 210 Storvadsbro...55, 57, 58 Stångsjöbäcken...135, Svarttjärnen...64 Sågfäbodarna Sånkbäcken , 119 Sälgsjön Säljemars fritidshusområde Sänningsmuren Sätra...194, 195, 196, 198 Södra Marsjön Sörby urfjäll , 217 Sörsjön...166, 168, 169 Sörsundet...36, 40, 43, 110, 111 Tickseltärnan...194, 195, 197 Tolvfors , 202 Tolvön Tolvören...96, 99 Torkholmsbäcken Torkholmssjön Totra...45, 50, 51 Tranmuren Trollholmen Trollrikesbäcken Trollrikestjärnen Trutmar Trutmarsbäcken Trödje , 123 Trödjefjärden Trödjeån , 124, 127, 128, 130, 131, 135, 147, 173 Trösken...193, 228, 230, 231, 234, 235, 241, 243 Tveaborg Tökilsbäcken...180, Tönnebrosjön U Uppsalaleden Utnora V Valbo...180, 186, 199, 200, 202, 204 Vallbyån Valsjöbäcken...183, Valsjömossens Valsjön , 185, 191, 192, 193 Vattenrännan , 244 Verkmyran Verkmyrån Vifors...34, 36-39, 45 Vifors kraftverk...36, 37, 39 Viksjö...37, 38, 90, 91, 95 Viksjön , 79-81, 85-88, 95, 96 Vikåsviken...86 Vittersjön Viälven , 243 väg , 58, 62, 65, 67, 68, 70, 77, 78 Västergårdarna Västermuren Väster-Norrmarksjön , 132, 133, 135, 138 Y Ytterhärde T Testeboån...5, 158, 161, 197, 245 Tickselbäcken , ,

253 Index Å Åby Gård...183, 185, 186 Åbyfors...178, Åbyfors kraftstation Åbymuran...195, 196, 198 Åfjärdsbro...119, 121, 123 Ångertjärnen...117, 119, 124 Ångstärnan Åtärnan Åängarna...237, 238, 240 Ö Öjaren...194, 197, 199, 202, 208, 210 Örntjärnen...55, Örntjärnsbäcken...59, 63-66, 69 Östanbäck Östanbäcks fritidshusområde Öster-Norrmarksjön...116, 124, , 135, 136 Överhärde Övre Martjärn Ä Älgsjöbäcken , 243, 244 Älgsjön , , 228, 232, Älgsjörännan...226, 227, 235, 241 Älgtjärnen Älgängsån , 232 Ängesberg Ängstärnan ,

254

255 BILAGA 1 Protokoll A Vattenbiotop Vattendrag A1. Undersökning Organisation: Inventerare: Datum: A2. Lokalinformation Huvudvattendrag: Vattendrag: Sträcka nr: Foton: Topo karta: Eko karta: Längd (m): Bredd (m) Areal (m 2 ): Vattendjup: Max Min Medel Max Medel A3. Bottensubstrat A4. Vattenvegetation 0 eller tom ruta=saknas, 1=<5%, 2=5-50%, 3=>50% Grovdetritus: Findetritus: Lera: Sand: Grus: Sten: Block: Häll: 0 eller tom ruta=saknas, 1=<5%, 2=5-50%, 3=>50% Täckning totalt: Rotade och/ eller amfibiska övervattensväxter: Flytbladsväxter och/ eller friflytande arter: Undervattensväxter med hela blad: Undervattensväxter med fingrenade blad: Rosettväxter: Trådalger: Övriga påväxtalger: Fontinalis (Näckmossa) eller liknande arter: A5. Strömförhållande Kuddliknande mossor: 0 eller tom ruta=saknas, 1=<5%, 2=5-50%, 3=>50% Lugnflytande: Ex. arter Svagt strömmande: Strömmande: Forsande: A6. Skuggning 0=obefintlig, 1=dålig (<5%), 1=mindre bra (5-50%), 3=bra (>50%) A7. Död ved 0=saknas, 1=liten (<6 stockar/100m), 2=måttlig (6-25 stockar/100m), 3=riklig (>25 stockar/100m) A8. Flöde/lopp A9 Rensat/Påverkat A10. Öringbiotop (0-3) Uppskattat (m 3 /s): Torrfåra (x): Klass lekområde: Lågt/Medel/Högt (L/M/H): (UF) Utfyllnad (X): Klass uppväxtområde: Rakt (x): Kulverterat (x): Tillgång ståndplatser: Ringlande (x): Damm (x): Meandrande (x): Rensning (0-3): 0=ej, 1=försiktigt, 2=kraftigt, 3=omgrävd kvänd

256 BILAGA 1 Protokoll A Vattenbiotop A11. Strukturelement, markera antal samt markera på kartan med bl a bokstavsbeteckning (A) Avloppsrör: (>) Nacke: (K) Kvillområde: (VA) Vattenuttag: ( ) Hölja: (D) Delta: Korsande väg (SU) Sjöutlopp: (B), Brink, nipa skredärr: (SI) Sjöinlopp: (U) Utströmn. område/källa: (SA) Sammanflöde: (SB) Stenbro/rest av stenbro: (KO) Korvsjö: (SD) Dammbyggnad av sten: Annat: (SA) Annan stensättning: (AD) Annan dammrest: VATTENDRAG: RIKTNING: UPPSTR NEDSTR STRÄCKA NR: KOORD START: SLUT: FOTO NR: MOTIV: FOTO NR: MOTIV: TOPOGRAFI OMGIVNING: FLACK NGT KUPERAD KUPERAD MKT KUPERAD OMRÅDE NÄRMAST STRAND: FLACK NGT SLUTTANDE SLUTT BRANT SLUTT V H V H V H V H FASTMARK VÅTMARK TOMT ARTIFICIELLT V H V H V H V H OMGIVNING: TALLSKOG GRANSKOG LÖVSKOG BLANDSKOG V H V H V H V H UNGSKOG VÅTMARK ÄNG/HED ÅKER KALHYGGE V H V H V H V H V H TRÄDRIDÅ NÄRMAST STRAND: SAKNAS GLES INTERM TÄT V H V H V H V H TRÄDSLAG: TALL GRAN LÖVTRÄD BLANDAT BUSKSKIKT V H V H V H V H V H STRÄCKBESKRIVNING:. VANDRINGSHINDER (Ja/nej; ja=se separat protokoll): FÖREKOMST UPPLAGD STEN (0-3): TILLGÄNGLIGHET FÖR: FISKE (0-3): MASKINÅTERSTÄLLNING (0-3): ÖVRIGA IAKTTAGELSER: ÅTGÄRDSFÖRSLAG:..

257 BILAGA 1 Protokoll D Vandringshinder Vattendrag D1. Undersökning Organisation: Inventerare: Datum: D2. Lokalinformation Huvudvattendrag: Vattendrag: Fältnummer : Topokarta: Ekokarta: Fotografier: Lokal: Koordinater: / D3. Information om vandringshindret Total Utnyttjad Typ av Fallhöjd (m): hinder: Flöde: Uppskattat (m3/s) Lågt/Medel/Högt Ja Nej Osäker Naturligt hinder (osäker kan kombineras): Längd (m) Bredd (m) Finns(x) Längd(m) Dammkrönets: Anta utskov/l/kulvert: Torrfåra: Längd (m) Ø (m) vtn-hast (m/s) botten-mtrl i trumma (nat/onat) djup I trumma vid utlopp (m) Fallhöjd vid utlopp (m) Pool nedan (x) djup (m) Fri ände (x) Trumma: D4. Fiskuppgifter Hinder mört m fl öring Fingrind (vid kraftverk) Skador vid nedstr.pass.: Definitivt: Ja Ja Partiellt: Nej Nej Passerbart: A5. Användning D6. Åtgärder Idag: Möjligheter: Tidigare: Kulturmiljö (x): Ägare: Vägar (ja/nej): D7. Fiskvägar Typ Funktion Fiskväg (x): D8. Övrigt VÄND

258 BILAGA 1 Protokoll D Vandringshinder Vattendrag D9. Skiss över vandringshindret

259 BILAGA 1 Inventeringsprotokoll SJÖAR SJÖ:. SJÖNR:. DATUM:.. FOTO NR:. MOTIV:......INVENTERARE:... TOPOGRAFI: FLACK NGT KUPERAD KUPERAD MKT KUPERAD OMRÅDE NÄRMAST STRAND: FLACK NGT SLUTTANDE SLUTTANDE BRANT SLUTT FASTMARK VÅTMARK OMGIVNING: TALLSKOG GRANSKOG LÖVSKOG BLANDSKOG UNGSKOG KALHYGGE VÅTMARK ÄNG/HED ÅKER TRÄDRIDÅ NÄRMAST STRAND: SAKNAS GLES NTERM TÄT SJÖBESKRIVNING: VATTENVEGETATION: SAKNAS SPARSAMT INTERM RIKLIG DOMINERANDE TYP:.. BOTTENSUBSTRAT I STRANDZON: FINSEDIMENT SAND GRUS STEN BLOCK BERG/HÄLL VATTENFÄRG (0-3, 0=Ljus, 3= mörk): GRUMLIGHET (0-3, 0=Klar, 3=Grumlig): SYNLIGA TILLOPP:. SYNLIGA UTLOPP:.. TILLGÄNGLIGHET FÖR FISKE (0-3, 0=OTILLGÄNGLIG, 3=LÄTTILLGÄNGLIG): BEFINTLIG SERVICE:... FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER:.. ÖVRIGA IAKTAGELSER:

260

261 BILAGA 2 Kartexempel Exempel på karta från GIS-databasen. På bilden visas vandringshinder och rensning i vattendragen. Genom att öppna en annan arbetsyta eller aktivera informationsverktyget kan övriga data ses på liknande sätt eller i tabellform. Med zoomningsverktygen kan användaren zooma in för att se mer detaljer eller ut för att se ett större område. Ifall inte förklaringsfönstret visas kan detta öppnas med knappen näst längst till höger i verktygsmenyn.