FINANSINSPEKTIONEN Premiepensionsförvaltning - en granskning av aktörerna JUNI 2011

Transkript

1 NANSINSPEKTIONEN Premiepensionsförvaltning - en granskning av aktörerna JUNI 2011

2 Juni 2011 Dnr INNEHÅLL Sammanfattning 3 Bakgrund 4 Premiepensionen 4 Tjänster inom premiepensionssystemet 4 Uppdrag från regeringen 5 Undersökningen 6 Urval och omfattning 6 FI:s iakttagelser och bedömningar 7 Slutsatser 14 2

3 SAMMANFATTNING Över svenskar har överlåtit sitt premiepensionsval till professionella aktörer, så kallade premiepensionsförvaltare. Premiepensionsförvaltarna genomför fondbyten för sina kunders räkning med stöd av fullmakter och kunders pin-koder i premeipensionssystemet. Om premiepensionsförvaltaren loggar in på ett stort antal kunders konton samtidigt och under en kort tid genomför fondbyten uppstår ett fenomen som Pensionsmyndigheten kallar massfondbyten. Pensionsmyndigheten har identifierat flera problem som dessa massfondbyten orsakar. Finansinspektionen (FI) har fått i uppdrag av regeringen att redovisa iakttagelser i tillsynen av premiepensionsförvaltarna. Under våren har FI genomfört en undersökning för att kartlägga branschen samt granska hur premiepensionsförvaltarna följer gällande regelverk, med särskilt fokus på konsumentskyddsreglerna. FI har granskat de aktörer som står under FI:s tillsyn och som tillhandahåller den tillståndpliktiga tjänsten diskretionär portföljförvaltning inom ramen för premiepensionssystemet. Totalt har 18 värdepappersföretag ingått i undersökningen. Den övergripande bilden är att de flesta av de undersökta företagen följer gällande regelverk för konsumentskyddet, men att det i flera fall finns utrymme för förbättringar. I vissa fall kan det också finnas skäl för FI att göra fördjupade undersökningar. Utifrån de områden som undersökningen fokuserat på har FI i huvudsak identifierat följande brister: otydlighet om hur avtal ingås och kan sägas upp otillräcklig information om intressekonflikter oklarheter i hur företagen beräknar och redovisar sin prestation en alltför förenklad tillämpning av reglerna om lämplighetsbedömning av kunderna. Eftersom regeringen gett Pensionsmyndigheten i uppdrag att införa tekniska hinder för de massfondbyten som premiepensionsförvaltarna genomför, kan förutsättningarna för dessa aktörer komma att förändras väsentligt. Denna rapport redogör för de viktigaste iakttagelserna i undersökningen, samt de slutsatser som FI drar om massfondbyten. 3

4 Bakgrund PREMIEPENSIONEN Premiepensionen är en del av den allmänna pensionen för personer födda 1938 eller senare. För varje år man arbetar och betalar skatt avsätts 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten till den allmänna pensionen. Av dessa går 16 procent till inkomstpensionen och 2,5 procent sätts av till premiepensionen. Premiepensionen är den del av pensionen som individen själv kan påverka genom att välja vilka fonder pengarna ska placeras i. Hur stor premiepensionen blir beror på hur myckets som betalats in till det individuella premiepensionskontot, hur de valda fonderna utvecklats samt när man väljer att gå i pension. Ett viktigt motiv för premiepensionssystemet var att stärka den enskildes inflytande över pensionen. När pensionsmedel placeras på kapitalmarknaden ökar möjligheten till en högre pension, men samtidigt ökar också risken. Individens val kan ha stor betydelse för hur stor premiepensionen kan förväntas bli. För de individer som gick i pension 2006 utgjorde premiepensionen endast 0,9 procent av den totala allmänna pensionen. Enligt Pensionsmyndigheten kommer premiepensionens andel att öka till mellan 10 och 40 procent när systemet är fullt infasat. På Pensionsmyndighetens fondtorg finns idag närmare 800 fonder registrerade. TJÄNSTER INOM PREMIEPENSIONSSYSTEMET Sedan premiepensionssystemet introducerades har ett flertal företag börjat erbjuda olika former av tjänster riktade till konsumenter. Tjänsterna utgörs av dels rådgivningstjänster (som omfattar rekommendationer och placeringsalternativ), dels förvaltningstjänster (som innebär diskretionär förvaltning av premiepensionsmedel). Därutöver finns så kallade visatjänster, som innebär att kunden ges tillgång till sitt individuella premiepensionskonto via företagets webbplats. Marknaden för dessa tjänster har vuxit snabbt. Fler än pensionssparare har valt att överlåta förvaltningen av sin premiepension. Enligt FI:s bedömning är diskretionär förvaltning en tillståndspliktig verksamhet. Individuell rådgivning om vilka fonder som en individ bör välja inom ramen för premiepensionssystemet ska betraktas som investeringsrådgivning, och därmed en tillståndspliktig tjänst. Rådgivning som däremot består av generella rekommendationer, där det saknas koppling till en kunds individuella förutsättningar och som inte heller ger sken av att ha en sådan koppling, kan dock falla utanför det tillståndpliktiga området. När det gäller visatjänsterna går det inte att dra några generella slutsatser om tillståndsplikten eftersom dessa kan ha olika utformning. En renodlad informationstjänst kan dock inte betraktas som tillståndspliktig. 4

5 UPPDRAG FRÅN REGERINGEN FI fick i regleringsbrevet för 2011 i uppdrag av regeringen att redovisa omfattningen av den tillsyn som genomförts över företag som erbjuder förvaltar-, visa- och rådgivningstjänster inom premiepensionssystemet, samt eventuella åtgärder som har vidtagits med anledning av denna tillsyn. Enligt uppdraget ska det av redovisningen särskilt framgå hur dessa företag följer regelverket som styr hur rådgivning till konsumenter ska ske i samband med att massfondbyten genomförs i premiepensionssystemet. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni Massfondbyten Enligt Pensionsmyndigheten sker massfondbyten när de aktörer som erbjuder förvaltningstjänsten loggar in på ett stort antal kunders personliga premiepensionskonton och under kort tid beställer fondbyten åt dessa kunder. Det är primärt dessa aktörer som, med stöd av fullmakter och kunders pin-koder, kan orsaka de stora samtidiga handelsflöden in och ut ur fonderna som här definieras som massfondbyten. Stora och frekventa likvidflöden kan medföra höga transaktionskostnader som drabbar samtliga sparare i en fond genom sämre avkastning. Dessutom kan likviditetsproblem uppstå i samband med massfondbyten. FI inledde i början av 2011 en undersökning av hur värdepappersföretag som erbjuder diskretionär förvaltning av premiepensionsmedel uppfyller kraven i lagen om värdepappersmarknaden, med särskild fokus på konsumentskyddsreglerna. Förändrade förutsättningar I december 2010 fick Pensionsmyndigheten i uppdrag av regeringen att utreda och lämna förslag på sätt att komma tillrätta med de negativa effekter som följer av massfondbyten i premiepensionssystemet. Pensionsmyndigheten redovisade sitt uppdrag i en rapport den 15 mars i år där ett antal alternativa lösningar för att förhindra massfondbytena föreslogs. Den 5 maj i år gav regeringen Pensionsmyndigheten i uppdrag att stoppa massfondbyten inom premiepensionssystemet genom it-tekniska åtgärder. Genom att massfondbyten inom premiepensionssystemet nu kommer att förhindras kan förutsättningarna förändras avsevärt för de aktörer som bedriver förvaltningstjänsten och som varit föremål för FI:s granskning. Denna rapport tar upp de viktigaste iakttagelserna i undersökningen samt de slutsatser som FI drar om massfondbyten. 5

6 Undersökningen URVAL OCH OMFATTNING FI:s undersökning omfattar de värdepappersbolag och banker som erbjuder diskretionär förvaltning av premiepensionsmedel och som har tillstånd att bedriva diskretionär portföljförvaltning. Enligt uppgifter från Pensionsmyndigheten står dessa aktörer för merparten av de massfondbyten som genomförs i premiepensionssystemet. De aktörer som endast erbjuder visaoch rådgivningstjänster ingår inte i undersökningen. Undersökningen omfattar följande områden: information om företaget och dess tjänster inom premiepensionsförvaltning försäljning och marknadsföring bedömning av tjänstens lämplighet utförandet av den diskretionära förvaltningen interna kontroller intressekonflikter Enkäten skickades till 23 företag. Av dessa uppgav 17 värdepappersbolag samt en bank att de bedrev diskretionär förvaltning av premiepensionsmedel per den 31 december Undersökningen kom därmed att omfatta 18 företag. Iakttagelser gjorda i denna undersökning kan komma att ligga till grund för fördjupade undersökningar av de enskilda företagen. Företagen i undersökningen Samtliga värdepappersföretag i undersökningen erbjuder diskretionär förvaltning av premiepensionsmedel genom modellportföljer eller placeringsstrategier. Ingen av aktörerna erbjuder individuellt anpassad förvaltning. Antalet modellportföljer varierar mellan en och sju. De olika modellportföljerna har innehav i fonder i olika branscher, länder, regioner och en viss fördelning mellan aktier och räntepapper, vilket skapar olika riskprofiler. Av de 18 företagen använder sju egna fonder eller fond-i-fonder i sina modellportföljer. Företagen i undersökningen hade per den sista december 2010 cirka 49 miljarder kronor eller 12 procent av det totala premiepensionskapitalet under sin förvaltning. I genomsnitt uppgick förvaltat kapital till 2,7 miljarder kronor och antalet kunder till drygt per företag. 6

7 FI Företagen tillämpar olika typer av avgiftsmodeller. Vanligtvis utgår en fast månadseller årsavgift. Avgiften kan också utgöras av en viss procentsats på förvaltat kapital. Den genomsnittliga avgiften för diskretionär förvaltning av premiepensionen är cirka 550 kronor per år. Diagrammet nedan visar förvaltat kapital 1 och antal kunder hos de 18 företagen. Miljontal kr kr kr kr kr kr FI:S IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR FI har gjort ett antal iakttagelser i undersökningen. I denna rapport redovisas iakttagelser inom följande områden: 1. Försäljningskanaler 2. Information till kunden 3. Marknadsföring 4. Bedömning av tjänstens lämplighet 5. Rapportering av diskretionär förvaltning 6. Massfondbyten 1. Försäljningskanaler FI har kartlagt vilka distributionskanaler som företagen använder för att sälja sin tjänst. Bilden är relativt splittrad. Fyra företag använder sig enbart av sin webbplats. Merparten utnyttjar dock fler än en kanal för försäljning och marknadsföring av tjänsten. Fem företag säljer främst genom försäkringsförmedlare. Lika många använder egna eller anlitade telefonförsäljare för merparten av sin försäljning. 1 Förvaltat kapital avser summan av kundernas belopp i premiepensionssystemet. Företaget som saknar förvaltat kapital och kunder den 31 december 2010 började sin verksamhet den 1 januari

8 Diagrammet nedan visar fördelningen av försäljningskanaler. Anknutna ombud 6% Externa licensierade rådgivare 6% Egna licensierade rådgivare 6% Egna telefonförsäljare eller kundtjänst 7% Försäkringsförmedlare 28% Externa telefonförsäljare 21% Företagens w ebbplats 27% Vanligtvis utförs försäljningen av externa parter och inte nödvändigtvis av personal som har utbildning och licens 2 på det finansiella området. Det vilar därmed ett stort ansvar på värdepappersföretaget att se till att försäljarna följer regelverket. Kartläggningen visar att det finns anledning att ytterligare granska vilka moment som normalt ingår i försäljningen av tjänsten och vem som utför dessa moment. Ett värdepappersföretag som tillhandahåller diskretionär portföljförvaltning till en icke-professionell 3 kund ska ingå ett skriftligt ramavtal med kunden, i pappersform eller på annat varaktigt medium. Hälften av företagen uppger att man ingår skriftliga avtal med kunden. I övriga fall ingås avtal över telefon (inspelning) eller via hemsidan. I de fall parterna inte ingår skriftligt avtal anses avtalet vara ingånget antingen när pin-kod överlämnas eller när betalning sker. Vissa företag kräver ändå att uppsägning av avtalet ska ske skriftligen. Merparten av företagen accepterar dock att avtalet avslutas på samma sätt som det ingicks. Det kan vara svårt för kunden att förstå på vilket sätt, och när, avtal ingåtts samt hur dessa kan sägas upp och detta bör uppmärksammas i det framtida tillsynsarbetet. 2. Information till kunden Det är relativt omfattande krav på informationen som ett värdepappersföretag ska förse sina kunder med, enligt lagen om värdepappersmarknaden. Informationen ska bland annat ge kunderna rimliga möjligheter att förstå arten av och vilka risker som är förknippade med de investeringstjänster och finansiella instrument som erbjuds. Informationen ska vara rättvisande och tydlig. Marknadsföringsmaterial ska lätt kunna identifieras som sådant. Kunden ska även, i tillämpliga fall, få en sammanfattande beskrivning av de riktlinjer för intressekonflikter som företaget har. 2 Swedsec eller likvärdigt 3 Kund som inte kategoriseras som professionell kund eller jämbördig motpart enligt lagen om värdepappersmarknaden (2007:528) 8 kap

9 FI har inte kunnat konstatera några väsentliga brister i hur företagen i undersökningen uppfyller dessa krav. Förbättringar finns dock att göra när det gäller den sammanfattande beskrivningen av företagens eventuella intressekonflikter. Till exempel kan det vara lämpligt att beskrivningen innehåller viss information om vilka aktuella parter som lämnar eller tar emot incitament 4 samt tydliga villkor för hur incitament vanligtvis beräknas. I många fall uppmanas kunden endast att kontakta företaget för mer information, vilket inte kan anses tillräckligt. 3. Marknadsföring Företagen som erbjuder diskretionär förvaltning av premiepensionsmedel använder ofta företagets historiska prestation i sin marknadsföring. Vanligtvis jämförs denna prestation med ett referensvärde, till exempel ett index. Enligt FI:s föreskrifter ska beräkningen av företagets prestation vara rättvisande och det valda referensvärdet meningsfullt. När företagen gör sin beräkning utgår de från så kallade NAV-kurser (Net Asset Value) på de fonder som ingår i modellportföljerna. Merparten av företagen, 14 av de 18 som ingick i undersökningen, uppger att de använder den av Pensionsmyndigheten rapporterade NAV-kursen efter genomförd transaktion, vilket stämmer väl överens med intresset av att en rättvisande kurs redovisas vid beräkning av företagets prestation. Sker fondbytet under flera dagar kan kunderna få olika NAV-kurser, vilket några av företagen inte beaktar vid beräkningen av företagets prestation. 16 företag i undersökningen uppger att de marknadsför tjänsten genom att jämföra sin prestation med referensvärden. FI anser att det kan finnas anledning att ytterligare granska om dessa referensvärden ger bra underlag för att kunna bedöma företagens prestation på ett rättvisande sätt. 4. Bedömning av tjänstens lämplighet Allmänt När ett värdepappersföretag erbjuder investeringsrådgivning eller portföljförvaltning ska det först inhämta nödvändiga uppgifter om kunden så att råden är lämpliga och anpassade till kundens ekonomiska förutsättningar, kunskaper och behov. Till skillnad från passandebedömningen 5 krävs här en mer omfattande helhetsbedömning av kunden. Detta ställer 4 Med incitament menas den avgift eller kommission som ett värdepappersföretag får betala eller ta emot under vissa förutsättningar enligt Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2007:16 12 kap. Bland annat ska incitamentet vara utformad för att höja kvaliteten på den berörda tjänsten till kunden 5 Vid annan investeringstjänst än investeringsrådgivning och diskretionär portföljförvaltning ska institutet bedöma om tjänsten passar kunden. Institutet ska då fastställa om kunden har nödvändig kunskap och erfarenhet för att förstå riskerna i samband med investeringstjänsten eller produkten. 9

10 högre krav på företagets förmåga att förstå kundens behov och förutsättningar. Sedan EU:s gemensamma värdepappersregler, Mifid, infördes är dessutom denna informationsinhämtning en förutsättning för att över huvud taget få rekommendera kunden någon produkt eller tjänst. Informationskraven är relativt detaljerade, men kan samtidigt anpassas till den erbjudna produktens eller tjänstens särart. Hur många företag genomför lämplighetsbedömning? Av de undersökta företagen uppger alla utom ett att de gör en bedömning av tjänstens lämplighet för kunden. Det företag som inte genomför en lämplighetsbedömning anser att den erbjudna tjänsten är av sådant slag att en bedömning inte krävs. När FI närmare granskar företagens process för lämplighetsbedömningen framkommer att två av företagen låter kunden själv ta ställning till ett antal påståenden som antingen ska förkastas eller accepteras. Företagen informerar på förhand om vilka svar som innebär att tjänsten är olämplig och är alltså inte aktivt involverade i själva processen. Det finns anledning att i den fortsatta tillsynen närmare belysa hur reglerna om lämplighetsbedömning uppfylls. Vem utför själva bedömningen? Lämplighetsbedömningen är nära förknippad med försäljningen av tjänsten och utförs ofta av samma personer. Flera av företagen uppger att bedömningen kan utföras av olika parter, både internt och externt. Sex företag har en automatiserad process som kunden går igenom på egen hand på företagets webbplats eller som används av de försäljare som kontaktar kunder via telefon. Processen har i vissa fall tagits fram av företagets funktion för regelefterlevnad och licensierade rådgivare. Åtta företag uppger att lämplighetsbedömningen sker genom de försäkringsförmedlare som säljer tjänsten. Fyra företag uppger att den utförs av interna licensierade rådgivare. FI bedömer att det finns anledning att ytterligare granska vilka moment som får ingå i den lämplighetsbedömning som utförs av andra än egen licensierad personal, och vilken kompetens som i sådana fall krävs. Frågornas utformning och omfattning När värdepappersföretagen bedömer om tjänsten är lämplig för en kund ska de inhämta nödvändig information för att förstå väsentliga fakta om kunden. Företaget ska ha en rimlig grund att anta att den specifika transaktionen uppfyller kundens mål med investeringen, är av sådant slag att kunden finansiellt kan bära riskerna med investeringen och att kunden har nödvändig kunskap och erfarenhet för att kunna förstå riskerna med tjänsten eller produkten. 10

11 Vid granskningen av de frågor som de undersökta företagen ställer till kunden i samband med lämplighetsbedömningen gör FI följande generella iakttagelser: - Frågorna är ofta utformade på sådant sätt att det är kunden själv som gör bedömningen. - Frågorna är inte tillräckligt omfattande för att förstå väsentliga fakta om kunden. Merparten av värdepappersföretagen i undersökningen har utformat sin lämplighetsbedömning på liknande sätt. Kunden får mellan två och fem frågor. Frågorna gäller vanligtvis kundens erfarenhet, risk och placeringshorisont och är ofta formulerade på följande sätt. 1. Vilken erfarenhet har du av fondsparande? (ingen, liten, medel, stor) 2. Vilken risknivå önskar du? (skala 1 5) 3. När planerar du att gå i pension? (ålder) Frågorna om erfarenhet och risknivå är vanligtvis inte tillräckligt underlag för att företaget ska kunna utföra en egen bedömning. Frågorna utgår istället från vad kunden själv anser sig ha för erfarenhet eller vilken risknivå som kunden önskar. I något fall frågar dock företaget kunden hur många transaktioner som denne genomfört under en viss tidsperiod för att på så vis kunna bedöma kundens erfarenhet. Fyra av företagen har utvecklat riskfrågan något och beskriver innebörden av olika risknivåer (till exempel Jag vill ha en mycket låg risk med små värdeförändringar och accepterar därför låg avkastning ). Av företagen i undersökningen uppger sju att de beaktar kundens totala ekonomiska situation vid lämplighetsbedömningen. Fyra av dem ställer enbart en fråga, vanligtvis om storleken på kundens årsinkomst, förmögenhet eller premiepension. De övriga tre ställer ett antal frågor för att bilda sig en uppfattning om kundens totala ekonomi, till exempel om inkomst, kostnader, övrigt sparande och förmögenhet. Sex av företagen uppger att de tar hänsyn till kundens totala pensionssparande. Vid en genomgång av företagens frågor visar det sig dock att endast tre företag ställer en fråga specifikt om kundens pension. (till exempel Finns annat sparande? ) Sammanfattningsvis konstaterar FI att de undersökta företagen genomgående brister i sin informationsinhämtning av nödvändiga uppgifter om kunden. Frågorna ska vara tillräckligt omfattande och relevanta för att ge företaget en rimlig grund för sin bedömning. FI ifrågasätter om företagen analyserar vilken information som krävs här och vad som är relevant för diskretionär premeipensionsförvaltning. Utan information om kundens ekonomi och ett helhetsperspektiv på kundens totala pensionssparande bör det till exempel vara svårt att rekommendera en lämplig risknivå. Det är 11

12 heller inte förenligt med regelverket att utforma frågorna så att kunden själv utför bedömningen. Ansvaret för bedömningen ligger hos värdepappersföretaget. Uppdatering av lämplighetsbedömningen Vid diskretionär portföljförvaltning bör värdepappersföretag fortlöpande uppdatera sin kunddokumentation med hänsyn till förändrade omständigheter hos kunden eller i den affärsmässiga relationen med denne. Av företagen i undersökningen anger sju att de fortlöpande uppdaterar lämplighetsbedömningen. Av dessa uppger ungefär hälften att uppdateringen sker en eller två gånger per år. Övriga uppger att den sker i samband med portföljbyte. Samtliga företag i undersökningen frågar om kundens placeringshorisont eller ålder i samband med lämplighetsbedömningen. Alltför få tycks dock uppdatera lämplighetsbedömningen när kunden blir äldre. 5. Rapportering av diskretionär förvaltning Ett värdepappersföretag ska till varje kund lämna ett regelbundet besked om den portföljförvaltningsverksamhet som utförts för kundens räkning, om inte ett sådant besked tillhandahålls av någon annan. Rapporteringen ska innehålla vissa uppgifter, som information om portföljens innehåll, totala kostnader och eventuella jämförelser av utvecklingen. Dessutom ska rapporteringen ske med viss regelbundenhet. Vid diskretionär portföljförvaltning ska kunden få ett besked minst var sjätte månad, om kunden inte får denna information i samband med att transaktionerna genomförs. Pensionsmyndigheten skickar ut årsbesked (orange kuvert) samt en avräkningsnota i samband med varje transaktion. Företagen i undersökningen uppger att de kompletterar denna rapportering med ett generellt marknadsbrev (kvartalsvis eller oftare) med bland annat information om utvecklingen i företagets modellportföljer. Sex av företagen lämnar även en individuell utformad rapport på årlig basis. Den samlade informationen som kunderna till de undersökta företagen får uppfyller i väsentliga delar kraven i regelverket. Innehållet i företagens marknadsbrev har dock inte granskats i denna undersökning. 6. Massfondbyten Enligt Pensionsmyndigheten är det främst företag som utför diskretionär förvaltning av premiepensionsmedel som genererar de så kallade massfondbytena. Förvaltarna orsakar massfondbyten genom att de byter fonder åt många kunder vid samma tillfälle. Stora och frekventa likvidflöden kan medföra höga transaktionskostnader som drabbar samtliga sparare i en fond 12

13 genom att de då får sämre avkastning. Dessutom kan likviditetsproblem uppstå i samband med massfondbyten. Företagen i undersökningen ombads redogöra för vilka förändringar de har genomfört, eller planerar att genomföra, i sin verksamhet till följd av de problem med massfondbyten som Pensionsmyndigheten lyft fram. 16 av företagen uppger att de genomfört eller planerar att genomföra sådana förändringar. 1. Tio företag uppger att de har, eller ska, starta egna fonder som bygger på en fond-i-fondlösning. Genom att placera en del av modellportföljen i en egen fond-ifond kan förvaltaren genomföra förändringar i kundens modellportfölj på ett koordinerat sätt i det egna fondbolaget. 2. Branschorganisationen SvePen, som numera organiserar sex av de större företagen i undersökningen, bildades för att gemensamt ställa sig bakom ett antal åtgärder för att minska problemen till följd av massfondbyten i premiepensionssystemet företag uppger att de infört begränsningar av hur stora placeringar de kan göra i förhållande till den mottagande fondens storlek, för att därmed undvika de likviditetsproblem som kan uppstå i små eller mindre likvida fonder företag uppger att uppdrag om fondbyten för sina kunder alltid skickas på samma dag till Pensionsmyndigheten för att alla kunder ska få samma NAV-kurs. Övriga uppger att uppdragen kan delas upp under ett antal dagar för att på så vis undvika likviditetsproblem. Många företag uppger även att de informerar fondbolagen om större fondbyten ett antal dagar i förväg för att mildra effekten på NAV-kursen för fonden. Företagen i undersökningen genomförde, enligt egen utsago, i genomsnitt tio fondbyten per kund under Ett värdepappersföretag ska, enligt lagen om värdepappersmarknaden, tillvarata sina kunders intressen samt handla hederligt, rättvist och professionellt. Bland annat finns krav på företaget att identifiera eventuella intressekonflikter i verksamheten samt förhindra att kundernas intressen påverkas på ett negativt sätt. Inom diskretionär portföljförvaltning påverkar dessa krav bland annat hur placeringar för kunder med samma eller liknande förvaltningsmandat kan genomföras. Av undersökningen framgår att vissa premiepensionsförvaltare delar upp kundernas fondbyten under ett antal dagar för att undvika likviditetsproblem. Kunderna kan därmed få olika NAV-kurser på sina fondinnehav. Enligt FI:s uppfattning måste utgångspunkten vara att fondbyten ska genomföras samtidigt för kunder där samma fondbyte ska genomföras. Endast i undantagsfall kan det vara motiverat med avsteg från denna princip, och då måste det alltid finns andra konsumentskyddsskäl som överväger. FI anser alltså att massfondbyten i samband med diskretionär förvaltning inte kan anses stå i strid med lagen om värdepappersmarknaden eller tillhörande föreskrifter. De krav på likabehandling som ställs i lagen leder emellertid till att massfondbyten kan vålla problem. 13

14 Slutsatser FI:s undersökning visar att företag som utför diskretionär förvaltning av premiepensionsmedel åt privatpersoner i stor utsträckning efterlever kundskyddsreglerna i lagen om värdepappersmarknaden men att det finns utrymme för förbättringar. Genom undersökningen har FI fått intrycket att det förekommer en utbredd uppfattning att premiepensionsförvaltning medger vissa lättnader när det gäller tillämpningen av vissa konsumentskyddsregler. Det gäller till exempel tillämpningen av reglerna kring lämplighetsbedömningen. Bedömningen av tjänstens lämplighet kan visserligen anpassas till tjänstens särart, men en sådan anpassning ger inte utrymme för lättnader i konsumentskyddet, utan innebär att värdepappersföretaget ska genomföra en, för tjänsten relevant, lämplighetsbedömning. För FI är skyddet för konsumenten centralt och tillämpningar som kan leda till ett sämre konsumentskydd är inte acceptabelt. Enligt regelverket ska värdepappersföretaget handla rättvist och förhindra att kundens intresse påverkas negativt. När det gäller massfondbyten i samband med diskretionär förvaltning anser FI därför att utgångspunkten måste vara att fondbyten ska genomföras samtidigt för kunder där samma fondbyte ska genomföras. Massfondbyten kan därmed inte anses stå i strid med lagen om värdepappersmarknaden eller tillhörande föreskrifter. Massfondbyten är snarare en följd av de krav på likabehandling som ställs i lagen. 14

15