Seminarium fo r sommarkursen

Transkript

1 Seminarium fo r sommarkursen Genus och etnicitet i arbete 2011 Instruktion till seminariet Under kursens gång har vi studerat 2 viktiga begrepp inom genushistorisk forskning, nämligen genusarbetsdelningen och hur den skapar underordning i arbetslivet. Vi har också lärt oss att genushistorisk forskning ställer frågor som bland annat bidrar till att synliggöra, förklara och ifrågasätta könssegregering på arbetsmarknaden. Under framförallt föreläsningarna kring etnicitet har betydelsen av strukturella ekonomiska omständigheters betydelse för invandrares position på arbetsmarknaden. En alternativ syn är att skillnader i första hand har att göra med egenskaper hos individen. Under föreläsningen om fackföreningsrörelsen har framhållits hur det ofta förelegat ett problematiskt och motstridigt förhållande i förhållandet mellan arbetare och klass till genus och etnicitet. Ställ gärna frågor som berör det ovannämnda och som går att besvara utifrån materialet, den historiska kontexten och de teoretiska verktyg som redogörs för i kurslitteraturen och i föreläsningarna. Tänk särskilt på olika möjliga sätt att tolka materialet. Finns det någon annan typ av material som kunde ge ytterligare ledtrådar för att ge ett bättre svar på frågorna? Går det att identifiera förändring över tid? Är samverkan mellan genus och etnicitet synlig i materialet? Vilken roll har aktörerna i materialet i konstruktionen av arbetaren? Teman som förekommer i materialet: Genusarbetsdelningen Könssegregering i arbetslivet Olika värderingar av arbete enligt arbetarens kön och etnisk tillhörighet Syner/Ideologier/Uppfattningar kring olika kategorier av arbetare (utlänningar (tyskar, finnar, svenskar, italienare, osv.) kvinnor (gifta, ogifta) Olika problem och möjligheter som explicit eller implicit kopplas samman med olika kategorier av arbetare Introduktion till materialet Bultfabriks AB i Hallstahammar var/är ett industriföretag som tillverkade fästelement till andra verkstadsföretag, såsom bultar, skruvar och muttrar, järnvägsspikar och andra specialvaror till exempelvis Volvo. Under mellankrigstiden blev företaget helt dominerande på den svenska marknaden och även med tiden en stor exportör. Under efterkrigstiden växte företaget och hade ofta behov av extra arbetskraft. Speciellt under högkonjunkturerna 1947/48, 50/51, 54/55, 60/61 och 64/65. Däremellan kunde tiderna emellertid vara lite sämre och vid några tillfällen sades även personal upp. Antalet anställda var 1500 vid 1940-talet andra hälft och steg till över 2000 under 1960-talet. Tillsammans med dotterbolaget AB Kanthal samt Hallstahammars bruks AB var Bultenkoncernen och metallindustrin helt dominerande som arbetsgivare och arbetsplatser i Hallstahammar. De anställda inom dessa företag var i hög utsträckning män men företaget hade även kvinnliga anställda och byggde exempelvis ett eget barndaghem i slutet på 1940-talet. Materialet, som sträcker sig från 1947 till 1970, består i första hand av texter hämtade från företagsnämndens protokoll under två decennier. Det finns emellertid även några brev i början av materialet. Företagsnämnden var ett forum för samråd och informationsutbyte mellan arbetsgivare och arbetstagare. Några personer som förekommer i texten är från företagsledningen mellan andra är arbetarrepresentanter från verkstadsklubben eller i något enstaka fall tjänstemän från SIF-klubben (Svenska industritjänstemannaförbundet). Texterna är i kronologisk ordning och är utvalda för att beröra frågor som har diskuterats under kursens gång. Bilderna är i första hand avsedda som illustrationer och inte placerade i samma kronologiska ordning som det övriga materialet. Studenten förväntas ha läst texterna inför seminariet. 1

2 Brev från Bultfabriken till AMS 10/

3 Brev från Länsarbetsnämnden till AMS 14/ (1/2) 3

4 4

5 Brev från Bultfabriken till AMS 11/

6 FN 12/ (Kanegård arbetare, Ingeström direktör) 6

7 FN 12/ (Hällberg arbetare) Bilaga, FN 20/ (Hans von Kantzow) 7

8 Bilaga, FN 17/ (Hans von Kantzow) FN 17/ (Anton Andersson, Verkstadsklubbens ordförande) 8

9 FN 20/ (ordförande Hans von Kantzow, Anton Andersson, Verkstadsklubbens ordförande) Bilaga, 20/ (Hans von Kantzow) 9

10 Kontrollchefens anförande, 20/ FN 13/ (Ordförande Hans von Kantzow) 10

11 11

12 FN 30/ (Åkerberg arbetare, Ordförande Hans von Kantzow) FN 30/ (Anton Andersson, ordförande verkstadsklubben, Roslind arbetare, Wahlgren intendent (arbetsgivarrepresentant), Ordförande Hans von Kantzow) 12

13 FN 20/ (Ordförande/disponenten Hans von Kantzow, Anton Andersson verkstadsklubbens ordförande, Sköld och Samuelsson arbetare, Lindstedt ombudsman (arbetsgivarrepresentant) 13

14 14

15 15

16 FN 16/ (Disponent von Kantzow, Anton Andersson ordförande verkstadsföreningen) 16

17 Anställda utlänningar 6/

18 FN 1/ (Anton Andersson verkstadsklubbens ordförande, Roslund direktör) 18

19 Bilaga, FN 9/

20 20

21 Bilaga, FN 3/ FN 29/ (Sörbom verkstadsklubbens ordförande, Direktör Holmberg) 21

22 Bilaga, FN 29/ (Personalchef Karl-Eric Fast) 22

23 FN 16/ (Rune Sörbom verkstadsklubbens ordförande, Direktör Holmberg) 23

24 FN 10/ (Åberg ordförande SIF-klubben, Fast personalchef) Bilaga, FN 10/ (Personalchef Karl-Eric Fast) 24

25 FN 20/ (Sven Tillman verkstadsklubbens ordförande, Gösta Lindberg arbetare, Lennart Åberg ordförande SIF-klubben, Palmér rektor för Industriskolan) 25

26 Bilaga 23/ (Personalchef Karl-Eric Fast) 26

27 27

28 FN 2/ (Ordförande/disponent Helmer Nathorst, Samuelsson arbetare, Fast personalchef, Sven Tillman ordförande verkstadsklubben) Arbetsanteckningar, Karl Eric Fast

29 Bilaga 2/ (Karl Eric Fast) 29

30 Bilaga 2/ (Personalchef Karl Eric Fast) 30

31 FN 5/ (Sven Tillman verkstadsklubbens ordförande, Tallberg och Samuelsson arbetare, Direktör Holmberg) 31

32 Bilaga, FN 5/ (Karl Eric Fast) 32

33 Utskick till Hemmafruar

34 FN 29/ (Karl Eric Fast personalchef, Tallberg arbetare, Ordförande Helmer Nathorst) (texten på föjande bilder är lite suddig) -ställning under året, vilket gör att man inte nog kan poängtera vikten av att få behålla personal, som har vana med maskiner och verktyg. När omsättningen på anställda blir stor, måste även produktionen bli lidande, enär den anställde aldrig hinner bli van vid maskinerna innan han slutar. Vidare kostar utbildningen en hel del. Vi har tidigare framfört synpunkter på hur man skall gå till väga för att få de anställda att stanna kvar i företaget. Vi har bl.a. påtalat att ålderstillägg eller gratifikationer skulle utgå, avtrappningen av trotjänarpensionerna, andra trivselbefrämjande åtgärder för att göra företaget attraktivt som arbetsplats. Och trots att det här inte är forum för lönediskussioner, måste vi nämna, att betalningsfrågorna är av största vikt när det gäller att få folk att vara kvar inom ett företag. Kunde man sedan genom olika åtgärder få ner omsättningen, skulle också företaget bättre kunna utnyttja sin maskinpark samt inbespara stora belopp för omskolning m.m. Det är också en tankegång vi har, att man kanske skulle kunna bilda en kommitté, där bl.a. förtroendevalda ingår, vars uppgift skulle vara att med olika åtgärder kunna få folk att trivas och därigenom stanna kvar till fromma för företaget och de anställda. Ordförande framhöll, att det varit ett genomgående drag i hela den svenska verkstadsindustrin under att rörligheten ökat mycket starkt. Jag tror att vi på det hela har klarat oss betydligt bättre än många andra, men jag skall be att få lämna ordet till herr Fast, som kommer att visa hur siffrorna ser ut från vår synvinkel. Herr Fast påpekade därvid, att ser man på de som avflyttat från företaget, så bör man inte bara se på det totala antalet, utan granska underlaget närmare, innan man kommer till en slutuppställning. Av dem som enligt statistiken avgår finns en del, som fortfarande är kvar i tjänst. Det är personer, som går över till månadslön, vilka varit ett 25-tal under Det har överförts lika många till Kanthal och de finns alltså också kvar inom företagen här. Tar man vidare hänsyn till dem, som pensioneras, de som avförts på grund av dödsfall, långvarig sjukdom osv, vilket man bör göra, när man gör en rörlighetsberäkning, så kommer man fram till andra siffror. Man tar alltså bort de så legala skälen till 34

35 en flyttning och man får då fram en uppgift, som klart visar, vilka som slutat av andra skäl, för att tillträda befattningar på andra håll, eller för att fara tillbaka till Finland, Italien osv. Ställer man vid en beräkning på detta sätt de avflyttade i relation till antalet anställda vid årets slut, kommer man fram till att rörligheten var 23,9% under Det är en realistisk beräkningsmetod, som tillämpas också vid andra företag. Jag har tagit fram några diagram för att visa hur utvecklingen varit under tidigare år. ser man först på hur den nyanställda personalen fördelar sig under åren , så framgår det, att vi ökat med ungefär 400 personer på de sista fyra åren. När konjunkturen stiger och bristen på arbetskraft ökar, då ökar också rörligheten, vilket visar sig över hela industrin. Kurvorna över den personal, som avflyttat är relativt jämna. Den mindre höjning som finns ligger i tiden med rådande tillgång på personal och bostäder. Antalet kvinnor har i år ökat från 21 till 24,5% och det visar sig också, att större delen av årets personalökning utgöres av kvinnor. Granskar rörlighet ifråga om olika nationaliteter, visar det sig, att den för svenskarna ligger på ungefär 17%, någon procent högre för italienarna, vilket ju kanske förklarar varför vi varit så angelägna att få in yrkesmän från Italien. Jugoslaverna har 22% rörlighet, övriga nationaliteter något högre, medan vi har 48% för finländarna och ännu högre för norrmännen. Därvid får man dock ha med i beräkningen att de norrmän, som kommit hit, varit på sjön förut. De har alltså rätt stora omställningsproblem, men vi har ändå vid årets slut 55 norrmän anställda. Jag tror att de som nu stannar kvar, också väl skall komma in i miljön här. Beträffande anställningstiden för dem som avflyttat i år, kan nämnas att under de tre första månaderna, när våra nyanställda i princip går på inskolningskurs, är det totalt 100 st, dvs ungefär en tredjedel, som slutat. Sedan går det nedåt undan för undan. Hela tiden är därvid siffrorna högre för de ogifta. Genom att vi på grund av bostadssituationen under 1965 måst anställda 70% ogifta, är det ganska naturligt att därigenom också rörligheten stigit. Ungkarlarna behöver ju bara ta sina väskor och ge sig iväg till skillnad mot den gifta personalen. 35

36 FN 3/ (Ordförande Helmer Nathorst, Tallberg arbetare) FN 17/ (Karl Eric Fast) 36

37 Bilaga FN 17/ (Karl Eric Fast) 37

38 FN 18/ (omorganisation inom koncernen och företaget heter numera Bulten-Kanthal. Ordförande Helmer Nathorst, Gösta Hildingson personalchef, Lennart Hall arbetare) FN 18/ (Harry Ahlqvist arbetare, Gösta Hildingson personalchef) 38