Oxie, 54:6. Utkantsområde till en boplats från äldre järnålder Skåne, Oxie socken, del av Oxie 54:6, Malmö kommun Thomas Andersson

Transkript

1 UV SYD RAPPORT 2007:5 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING 2006 Oxie, 54:6 Utkantsområde till en boplats från äldre järnålder Skåne, Oxie socken, del av Oxie 54:6, Malmö kommun Thomas Andersson Oxie 54:6l 1

2 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Odlarevägen 5, Lund Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2007:5 ISSN Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Tryck/Utskrift t UV Syd, Lund, 2007 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/3

3 Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 5 Topografi, fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar 6 Målsättning 8 Metod 8 Undersökningsresultatet 9 Åtgärdsförslag 11 Tabell 14 C-analyser 11 Fyndtabell 11 Referenser 12 Administrativa uppgifter 13

4 Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med platsen för under sök ningen markerad. Skala 1: Oxie 54:6

5 Oxie 54:6 Utkantsområde till en boplats från äldre järnålder Thomas Andersson) Sammanfattning På grund av Malmö kommuns exploateringsplaner inom del av fastigheten Oxie 54:6 genomfördes en arkeologisk förundersökning under hösten Förundersökningen har föregåtts av en arkeologisk utredning våren 2006, varvid det framkom ett 30-tal förhistoriska boplatslämningar i form av gropar, stolphål och härdar inom i huvudsak två ytor, en i den norra och en i den nordöstra delen av exploateringsområdet. Endast lämningarna inom den nordöstra delen var av en sådan omfattning och karaktär att de bedömdes motivera en förundersökning. Förundersökningen resulterade i att ytterligare boplatslämningar från äldre järnålder framkom inom undersökningsytan. Dessa utgjordes av gropar och härdar samt stolphålen efter en mindre byggnad. Anläggningarnas spridningsbild antyder att boplatslämningarna är belägna på utkanten till en större boplats, som har sin huvudsakliga utbredning norrut. Undersökningsresultatet motiverar inte några ytterligare antikvariska åtgärder inom exploateringsområdet. Inledning Med anledning av Malmö kommuns exploateringsplaner inom del av Oxie 54:6, Malmö kommun, har Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd, företagit en arkeologisk förundersökning inom fastigheten hösten Förundersökningen har föregåtts av en utredning inom det 18 ha stora exploateringsområdet under våren 2006, varvid det framkom förhistoriska boplatslämningar, som motiverade en förundersökning av en ca m 2 stor undersökningsyta inom den nordöstra delen av exploateringsområdet. Boplatslämningarna utgjordes bl.a. av härdar, gropar och ett mindre långhus. Daterande fyndmaterial antydde att boplatslämningarna härrör från äldre järnålder och spridningsbilden pekade mot att de ingår i ett utkantsområde till en betydligt större boplats norrut. Undersökningen bekostades av Malmö kommun, Fastighetskontoret och ansvarig för undersökningen var Thomas Andersson. Oxie 54:6l 5

6 Topografi, fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar Det aktuella exploateringsområdet är, i enl. med Lantmäterikartorna, belägen inom norre vång i Toarps by, invid gränsen mot Oxie, cirka 100 meter norr om Toarp och ungefär 500 meter öster om Oxie (fig. 2). Ett par hundra meter ytterligare åt öster har Sege å sitt lopp. Utredningsområdet utgör ett låglänt och tämligen flackt terrängavsnitt med höjdlägen åt norr och söder. Områdets nordgräns berör den södra slänten till en markant höjdrygg och mot söder stiger terrängen mot backen invid Toarps by. I öster planar marken ut mot Sege å. Centralt inom området finns ett flackt höjdläge som i väster gränsar mot befintlig villabebyggelse. Det omgivande landskapet är kraftigt kuperat och den flacka kustzonen övergår här i det så kallade inre backlandskapet. Trakten är rik på fornlämningar och det mest markanta inslaget utgörs av ett stort antal gravhögar, varav de stora och högt belägna Kungshögarna utgör ett manifest inslag. Det har företagits ett stort antal arkeologiska undersökningar i Malmöregionen i samband med stadsbebyggelsens expansion. Stora markytor främst söder och öster om staden har tagits i anspråk för nya stadsdelar och industriområden. Detta har efterhand givit en bild av ett intensivt utnyttjat landskap under stora delar av förhistorien. De omfattande undersökningar som Öresundsförbindelsen med yttre ringvägen medförde, kompletterade de tidigare erhållna resultaten. Undersökningarna gav ett tvärsnitt genom bygden och erbjöd unika möjligheter till studier av de förhistoriska bosättningarnas anpassning över tiden till ett varierat landskap (Björhem 2001 och 2003). Fram tonar bilden av en bebyggelse som under yngre bronsålder/ äldre järnålder varit utspridd i landskapet. Något århundrade före Kristi födelse upphörde bosättningarna i zonen närmast kusten och omlokaliserades till det kustnära inlandet och vid Sege å i norra delen av undersökningsområdet. Även vid Fredriksberg i det yttre backlandskapet framträder rikligt med boplatslämningar. Boplatserna som i flera fall uppvisar spår efter hägnader ligger oftast inte på samma plats som i föregående tidsavsnitt och någon form av lokal omstrukturering kan anas. Under 300-talet AD sker en koncentration av bebyggelsen till ett fåtal platser där ett par kommunikationsleder uppenbarligen spelar en lokaliserande roll. Under yngre järnålder dyker grophusen upp och antalet lokaler ökar inom det inre kustnära inlandet och i yttre backlandskapet. Bebyggelsen tycks ha varit lokaliserad till samma platser fram till vikingatidens slut då de medeltida byarna uppstår som regionala centra i landskapet. Vid Lockarp genomfördes undersökningar 1997 i projektet Öresundsförbindelsens regi, Lockarp 7D och E (Nord & Sarnäs, 2005). Undersökningarna resulterade i omfattande bebyggelselämningar från äldre järnålder, främst från slutet av förromersk järnålder äldre romersk järnålder. Bebyggelselämningarna låg i de yttre delarna av den kraftigt förtätade samtida bebyggelsen inom Bageritomten och utgör troligen en perifer del av denna. Även inom Öresundsförbindelsens etapp Lockarp 7B framkom bebyggelselämningar från äldre järnålder (Eliasson & Kishonti, 2003). Förutom brunnar, lertäkter och gropar från tidsperioden yngre bronsålder/förromersk järnålder, som vittnar om permanent bebyggelse redan då, påträffades gårdslämningar med tillhörande hägnader från romersk järnålder. 6 Oxie 54:6

7 Fig. 2. Förundersökningsområdet inlagt på utdrag ur fastighetskartan. Skala 1: Oxie 54:6l 7

8 Vid Fredriksberg, inom etappen Fredriksberg 13 A, B och D, fanns rikligt med bebyggelselämningar från förromersk järnålder främst i form av gropar (Björhem m. fl. 2005). Boplatslämningarna var koncentrerade kring ett kulturlager i anslutning till ett våtmarksområde. De yngsta dateringarna är från övergången mellan förromersk och romersk järnålder. Från samma period har även rester efter metallhantering påträffats. I Oxieområdet fanns en omfattande bebyggelse redan under yngre järnålder vid Fredriksberg. Bebyggelseenheten är belägen i skärningspunkten mellan vägen som går mellan Trelleborg och Uppåkra och en av vägarna som i öst-västlig riktning går in i Oxie by (Björhem 2001 och Jönsson & Brorsson 2003). Bebyggelsen, som har sina rötter i yngre bronsålder, har förtätats under yngre romersk järnålder för att sedan minska under vikingatid, då Oxie etableras som ett lokalt och regionalt centrum. Ortnamnet Oxie kan härledas från 1100-talet, då det skrevs oshægu och är sammansatt av os, troligen i betydelsen källsprång, och efterledet hægu i betydelsen hög, dvs. mindre förhöjning eller gravhög (Pamp 1983). Orten nämns som kungelev i Kongelevslistan i Kong Valdermars Jordebog från 1200-talet (Jönsson & Brorsson 2003:147). Oxie har även varit tingsplats och häradscentrum. Etablerandet av kungelev var sannolikt ett sätt för kungamakten att snabbt stärka sina positioner i Skåne vid slutet av 900-talet och i början av 1000-talet. I Oxie anläggs en kungsgård vid 1000-talets första hälft. Samtidigt etableras en omfattande grophusbebyggelse, i första hand norr om kyrkan. Grophusen har anlagts efter en bestämd plan och har haft många olika funktioner, såsom vävstugor och smedjor (ibid:202f). Vid slutet av 1000-talet förefaller Oxie som kungelev delvis ha förlorat i betydelse. En av orsakerna kan vara att en ny kunglig förvaltningsstruktur med riksborgar och kungliga residensstäder infördes. En del av de kungliga och kyrkliga administrativa funktionerna koncentrerades till ett fåtal platser, exempelvis Lund, Helsingborg och Tumatorp (ibid). Målsättning Målsättningen med förundersökningen var att, i anslutning till intentionerna i Länsstyrelsens kravspecifikation, klargöra fornlämningens bevarandestatus, utbredning, innehåll och datering. Vidare var syftet att analysera och värdera fornlämningens innehåll och vetenskapliga potential för att kunna motivera en eventuellt kommande slutundersökning. Resultatet skall också ligga till grund för Länsstyrelsens vidare hantering av ärendet. Metod Inom förundersökningsytan schaktades ca m 2, fördelade på två sammanhängande ytor, med tillhjälp av bandburen grävmaskin. Ytorna var belägna centralt inom området, i anslutning till platsen med den högsta anläggningstätheten samt vid en stolphålsförekomst, som kanske kunde antyda närvaron av ett långhus. Vidare togs två kompletterande sökschakt upp för att möjliggöra en avgränsning av fornlämningen åt nordväst och sydväst. 8 Oxie 54:6

9 Vid schaktningsarbetena genomfördes en metalldetektering för att klargöra förekomsten av metallfynd och möjliggöra en bedömning av kostnaden för metallkonservering inför en eventuell slutundersökning. Framkomna anläggningar metalldetekterades också i ytan. Ett urval av anläggningarna undersöktes med avseende på daterande fynd och träkolsprover. Kostnadsberäkningen inrymmer fyra 14 C-analyser med vidhängande vedartsanalys. En dag var avsatt för analys av makroprover. På så sätt kunde förutsättningarna bedömas för att påträffa bevarade sädeskorn, fröer etc. i en eventuellt kommande slutundersökning. Utifrån bevarat fossilt växtmaterial är det då möjligt att åstadkomma en bild av odlingsoch växtmiljön på platsen. Inmätningen av anläggningar skedde med totalstation, och registrering och bearbetning görs i dokumentationsprogrammet Intrasis. Undersökningsresultatet I kapitlet Arkeologisk potential i undersökningsplanen konstaterades inledningsvis att den aktuella boplatsen sannolikt utgör en motsvarighet till de boplatser i Fredriksbergs- och Segeåregionen, som omlokaliserats från det kustnära inlandet till det yttre backlandskapet under äldre järnålder (se ovan). I samma kapitel omnämns också att det i den kustnära bygden i Malmöområdet finns lämningar som tyder på att vissa boplatser från förromersk och romersk järnålder varit säte för en lokal elit. Som exempel nämns en boplats från Hyllie med över 50 meter långa hus. I anslutning till en intilliggande något äldre bebyggelselämning påträffades offergåvor bl. a. i form av vapen från förromersk eller äldre romersk järnålder (Vetenskapligt program, 2001). I kapitlet konstateras att den nu aktuella boplatsens belägenhet, invid de båda maktcentra från yngre järnålder/tidig medeltid i Toarp och Oxie, gör tanken på att även denna kan ha utgjort säte för en lokal elit ytterst rimlig. Vad det gäller inriktningen på undersökningar med lämningar från äldre järnålder understryks det i det vetenskapliga programmet för UV Syd vikten av studier med fokus på regional variation i bl. a. försörjningsstrategier, sociala och ekonomiska strukturer, interregionala kontakter, etc. (Vetenskapligt program 1999). Det betonas att denna inriktning är väsentlig inom ramen för kommande linjeprojekt, men att även enstaka mindre undersökningar kan lämna bidrag till detta i skuggan av de stora projekten. Inom de uppschaktade ytorna framkom sammanlagt 29 anläggningar, vilka utgjordes av nio stolphål, två härdar och arton gropar (fig. 3). Sex av stolphålen ingick i en mindre huskonstruktion som var ca 6,70 meter lång och 1,80 bred. Den inre konstruktionen bestod av stolphålen efter tre par parställda stolpar som burit taket. Huslämningen saknade visserligen helt spår efter väggar, men gissningsvis bör byggnaden ursprungligen ha varit ca 9 x 4-5 meter stor. En motsvarande huskonstruktion från Fosie IV har daterats till äldre järnålder (Björhem & Säfvestad 1993, sid. 188 f). Groparna, som var koncentrerade till den östra delen av förundersökningsytan, var mellan 5 och 1 meter stora i ytan och som mest ca 0,8 meter djupa. Fyllningen utgjordes av humös, lerig silt med ett varierat inslag av sot och träkol. Fyndmaterialet bestod i huvudsak av Oxie 54:6l 9

10 Fig. 3. Undersökningsområdet med schakt och anläggningar. drygt 1,5 kg keramik av äldre järnålderskaraktär. Neolitikum gjorde sig påmint, förutom genom flintavslag i matjordsskiktet, också genom spridda fynd av avslag och av en tunnbladig yxa i en groparna (Anl. 258, fnr 4). Från två av stolphålen i huset, från en härd samt från en av groparna tillvaratogs träkol för 14 C-analys (se tabell sid. 11). Träkolsdateringarna från härden och från gropen (A 3479 resp. A 402) kan båda hänföras till förromersk järnålder (1sigma BC, resp BC), vilket överensstämmer väl med keramikfyndens datering till äldre järnålder. Träkolsdateringarna från de båda stolphålen i huset (A 512 och A 542) landade i tidigneolitikum respektive senneolitikum/äldre bronsålder (1sigma BC, resp BC). Huset är typologiskt daterat till äldre järnålder, vilket förefaller rimligt med hänsyn till fornlämningsbilden i övrigt på boplatsen. Spridningsbilden av boplatslämningarna visar tydligt att de har sin fortsättning norrut, utanför undersökningsområdet upp på ett större höjdläge. För att återknyta till de inledande frågeställningarna finns det inte något i undersökningsresultatet, som kan belysa dessa. Ingenting i fyndmaterialet tyder på närvaron av en elit, eller kan påvisa interregionala kontakter, etc., utan fynden ger snarare intryck av att ingå i ett gängse boplatsmaterial. Tyvärr visade sig jordproverna inte innehålla någon information som skulle kunna ge någon belysning åt frågeställningar kring exempelvis ekonomi och försörjning. 10 Oxie 54:6

11 Sammanfattningsvis bekräftar resultatet av förundersökningen den bild, som redan utredningen gav, av boplatslämningen som ett utkantsområde till en betydligt större boplats från äldre järnålder, vilken har sin huvudsakliga utbredning norrut, på ett höjdläge med milsvid utblick över bl. a. Sege ås dalgång. Vid en eventuell fortsatt framtida exploatering av boplatsen, när de mera centrala delarna kan bli aktuella, kan möjligen tillfälle ges att återkomma till de övergripande frågeställningarna. Åtgärdsförslag Eftersom undersökningsområdet sannolikt utgör ett utkantsområde till en större boplats skulle en slutundersökning troligen inte bidra med mer kunskap i de frågeställningar som presenteras ovan. Således föreslås inga ytterligare antikvariska åtgärder inom exploateringsområdet. Tabell 14 C-analyser Lab. nr Anl. Anl. typ Material 14 C-ålder BP Kal. 1 sigma Kal. 2 sigma Ua grop träkol ± BC (21,9%) BC (95,4%) BC (46,3 %) Ua härd träkol 2260± BC (29,1%) BC (39,1%) BC (34,7%) BC (39,1%) BC (34,7%) BC (60,7%) Ua stolphål träkol 4790± BC (10,3%) BC (57,9%) BC (92,0%) BC (92,0%) Ua stolphål träkol 3500± BC (68,2%) BC (93,4%) BC (2,0%) Fyndtabell LUHM nr Fynd nr Anl. nr Typ Antal Vikt Övrigt Keramik Äldre järnålder Flinta Keramik Äldre järnålder Flintyxa Senneolitikum Flintavslag Keramik 8 42 Förhistorisk Oxie 54:6l 11

12 Referenser Andersson, T. Manus under arbete. Björhem, B., Carlsson, M.& Svahn, B Öresundsförbindelsen. Fredriksberg 13A D. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 23/24. Malmö Kulturmiljö. Björhem, N. & Säfvestad, U Fosie IV. Bebyggelsen under brons- och järnålder. Malmöfynd 6. Malmö Museer. Björhem, N En (för)historisk väg. Kommunikation i tid och rum red. L. Larsson. University of Lund, Institute of Archaeology, Report Series No. 82. Lund: Lunds universitet.., The Development of Iron Age Construction in the Malmö Area. Centrality Regionality. The Social Structure of Southern Sweden during the Iron Age. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8º, No. 40. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Eliasson, L. & Kishonti, I Öresundsförbindelsen. Lockarp 7B. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 17. Malmö Kulturmiljö. Jönsson, L & Brorsson, T Oxie i sydvästra Skåne. En plats med Centrala funktioner. Se: Anglert, M & Thomasson, J. (red.) Nord, J. & Sarnäs, A Öresundsförbindelsen. Lockarp 7D E. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 18. Malmö Kulturmiljö. Pamp, B Ortnamn i Skåne. Stockholm. Vetenskapligt program för Malmö Kulturmiljö. Den arkeologiska verksamheten. Malmö Kulturmiljö Vetenskapligt program för UV Syd Riksantikvarieäbetet. Avndelningen för arkeologiska undersökningar. UV Syd, Rapport 1999:35 12 Oxie 54:6

13 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: , Projektnummer: Undersökningstid: september Projektgrupp: Thomas Andersson och Håkan Aspeborg. Exploateringsyta: ca m 2. Undersökt yta: ca m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 2C 2g, edition 1, x 6160 y Koordinatsystem: Rikets. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6160,95 y 1330,27. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: Digitalt dokumentationsmaterial för intrasisprojekt S2006:039 samt två profilritningar skala 1:20. Fynd: Fnr 1 6, med LUHM nr kommer efter avslutad materialbearbetning att förvaras i Lunds Historiska Museum, LUHM. Oxie 54:6l 13

14 UV Syds rapportserie Huseby. Skatelövs sn. Småland FU Bengt Söderberg 2. Utredning i Örja kyrkby. FU Katalin Schmidt Sabo 3. Vägdragning i Södra Vallåkra. Kvistofta sn. FU Katalin Schmidt Sabo 4. Asmundtorp 29:3. FU Tyra Ericson 5. Oxie 54:6. FU Thomas Andersson