EN SANN ÖNSKAN OM ATT VILJA FÖRÄNDRA LIVET, HITTA EN MENINGSFULLHET, ETT SAMMANHANG OCH MER ALLTSÅ TILLHÖRIGHET

Transkript

1 EN SANN ÖNSKAN OM ATT VILJA FÖRÄNDRA LIVET, HITTA EN MENINGSFULLHET, ETT SAMMANHANG OCH MER ALLTSÅ TILLHÖRIGHET EN KVALITATIV STUDIE OM VAD SOM HAR VARIT BETYDELSEFULLT I PROCESSEN ATT LÄMNA SIN KRIMINELLA LIVSSTIL EMILIA ENGSTRAND MATILDA HOLMGREN Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola 15 hp Hälsa och samhälle Socionomprogrammet IFS Malmö Maj 2013

2 EN SANN ÖNSKAN OM ATT VILJA FÖRÄNDRA LIVET, HITTA EN MENINGSFULLHET, ETT SAMMANHANG OCH MER ALLTSÅ TILLHÖRIGHET EN KVALITATIV STUDIE OM VAD SOM HAR VARIT BETYDELSEFULLT I PROCESSEN ATT LÄMNA SIN KRIMINELLA LIVSSTIL EMILIA ENGSTRAND MATILDA HOLMGREN Engstrand, E. & Holmgren, M., En sann önskan om att vilja förändra livet, hitta en meningsfullhet, ett sammanhang och mer alltså tillhörighet. En kvalitativ studie om vad som har varit betydelsefullt i processen att lämna sin kriminella livsstil. Examensarbete C-uppsats 15hp. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för Socialt arbete, Sammanfattning: Brottsligheten i Sverige har ökat. Två av fem individer återfaller i brott efter frigivning. De individer som lever i utanförskap och kriminalitet är i en utsatt position. Flertalet av kriminalvårdens klienter har behov av insatser från olika verksamheter för att klara sig från återfall i kriminalitet. Syftet med studien är att få en djupare förståelse om vad före detta kriminella anser har varit betydelsefullt i deras process att lämna sin kriminella livsstil. Syftet är även att belysa vilken inverkan kriminalvården och socialtjänstens insatser har utgjort i denna process. De frågeställningar som studien ämnar besvara är: Vad har varit betydelsefullt för att kunna lämna den kriminella livsstilen? Vilken betydelse har insatser från kriminalvården utgjort i processen att lämna den kriminella livsstilen? Vilken betydelse har insatser från socialtjänsten utgjort i processen att lämna den kriminella livsstilen? För att besvara dessa frågor har vi använt oss av en kvalitativ ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer har genomförts med medlemmar från KRIS och X-cons. Resultatet har analyserats utifrån teorin om sociala band samt tidigare forskning inom den valda studiens område. Det informanterna har uppgett som mest betydelsefullt är att känna ett sammanhang och meningsfullhet till sådant som sysselsättning, fritid och sociala relationer. Det som också har haft betydelse är de vändpunkter som informanterna har kommit i kontakt med. Dessa har varit sådant som fängelsestraff, försämrad hälsa, kontakt med föreningar och insatser från kriminalvården och socialtjänsten som sedan lett dem till insikt och möjlighet till förändring av deras livssituation. Nyckelord: kriminalvården, kriminell livsstil, sociala band, socialtjänsten, upphörandeprocessen, vändpunkter

3 "A TRUE DESIRE TO CHANGE LIFE, FIND A MEANINGFULNESS, CONTEXT AND ALSO ONE BELONGING" A QUALITATIVE STUDY OF WHAT HAS BEEN IMPORTANT IN THE PROCESS TO LEAVE A CRIMINAL LIFESTYLE EMILIA ENGSTRAND MATILDA HOLMGREN Engstrand, E., & Holmgren, M., A true desire to change life, find a meaningfulness, context and also one belonging. A qualitative study of what has been important in the process to leave a criminal lifestyle. Examination paper. Bachelor thesis. 15 hp. Malmö University: Faculty of Health and society, The institution of Social work, Abstract: Crime in Sweden has increased. Two out of five individuals reoffend after release from prison. Those individuals who are living in alienation and crime are in a vulnerable position. Most of the prison service and probation clients are in need of support from various authorities in order to desist from crime. The aim of this study is to gain a deeper understanding of what ex-criminals think has been important in their process to leave their criminal lifestyle. It also aims to view the impact of prison service and probation and social services support in this process. The questions which the study intends to answer are: What has been important to be able to leave the criminal lifestyle? How important has the efforts of the prison and probation service been in the process of leaving the criminal lifestyle? How important has the efforts of social services been in the process of leaving the criminal lifestyle? To answer these questions, we used a qualitative approach. Eight semi-structurerd interviews were conducted with members of KRIS and X- cons. The results have been analyzed according to the theory of social bonds and previous research of the selected study field. The informants have indicated that the most important factor is to feel a connection and meaningfulness such as employment, leisure and social relationships. What also played an important role were the turning points that the informants have come in contact with. These have been such as a prison sentance, impaired health, contact with organizations and efforts of prison and probation service and social services which then led them to the knowledge and ability to change their lives. Key words: criminal lifestyle, desistance from crime, prison and probation service, social bonds, social services, turning points

4 FÖRORD Vi vill tacka föreningarna KRIS och X-cons och de medlemmar som har deltagit i studien. Utan er medverkan hade denna studie inte gått att genomföra. Tack för ert stora engagemang och för att ni har delat med er av era upplevelser, tankar och reflektioner. Er medverkan har bidragit till att vi har kunnat få en djupare förståelse kring vad som är betydelsefullt i processen att lämna sin kriminella livsstil. Vi vill också tacka anhöriga som har stöttat oss under den tiden som studien har genomförts. Till sist vill vi tacka vår handledare Lars Gösta Eriksson för ett gott samarbete, stöd och inspiration. Emilia Engstrand och Matilda Holmgren

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING BAKGRUND OCH PROBLEMFORMULERING Kriminaliteten - ett samhällsproblem som ökar Kriminalvårdens och socialtjänstens ansvar Ett samhälls- och individproblem som bör uppmärksammas SYFTE FRÅGESTÄLLNINGAR Förklaring av begrepp TIDIGARE FORSKNING OCH RAPPORTER LÄMNA SIN KRIMINELLA LIVSSTIL BETYDELSEFULLA FAKTORER OCH VÄNDPUNKTER I LIVET Sysselsättning Relationer Mognad Föräldraskap Miljöombyte Stöttande omgivning Hälsan Framtidstro MYNDIGHETERS INSATSER FÖR ATT MINSKA ÅTERFALL I KRIMINALITET Planering inför frigivning Behandling under anstaltstiden Tankar inför framtiden Myndigheters effekt Brister i samverkan mellan myndigheter TEORI TEORIN OM SOCIALA BAND Anknytning, åtaganden delaktighet och övertygelse Sociala band utifrån livsförloppet Trajectory och transitions Förstärkning eller försvagning av de sociala banden i vuxen ålder Teorins hållbarhet Sociala bands relevans för uppsatsen METOD METODOLOGISK ANSATS TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Urval Intervjuer Etiska överväganden RESULTAT OCH ANALYS DE FYRA SOCIALA BANDENS PÅVERKAN I UPPHÖRANDEPROCESSEN Anknytningens påverkan i upphörandeprocessen Åtagandens påverkan i upphörandeprocessen Delaktighetens påverkan i upphörandeprocessen Övertygelsens påverkan i upphörandeprocessen MYNDIGHETERS PÅVERKAN I UPPHÖRANDEPROCESSEN Verkställighetsplaneringens påverkan i upphörandeprocessen Samverkan mellan myndigheter och individ - dess påverkan i upphörandeprocessen... 33

6 5.2.3 Sysselsättning och behandling under anstaltstiden - dess påverkan i upphörandeprocessen Fängelsestraffets påverkan i upphörandeprocessen Socialtjänstens påverkan i upphörandeprocessen SOCIALA BAND UTIFRÅN LIVSFÖRLOPPET - FÖRSTÄRKNING ELLER FÖRSVAGNING AV DE SOCIALA BANDEN I VUXEN ÅLDER Transitions och Trajectory - dess påverkan i upphörandeprocessen SAMMANHANGETS PÅVERKAN I UPPHÖRANDEPROCESSEN DISKUSSION METODDISKUSSION RESULTATDISKUSSION KONKLUSION IMPLIKATION REFERENSER BILAGOR... 50

7 1. INLEDNING I denna del kommer bakgrund och problemformulering till det valda forskningsområdet att presenteras. Syftet med dess tillhörande frågeställningar samt förklaring av begrepp kommer också att framställas. Valet att genomföra denna studie grundar sig på ett fördjupat intresse av kriminalitet. Detta efter att ha genomgått en fördjupningskurs rörande normbrytande beteende. Då kriminalitet inte fick stort utrymme i kursen, kände vi att det fanns mer att utforska inom detta ämne. Vidare har vi under vår verksamhetsförlagda utbildning kommit i kontakt med kriminalitet på olika sätt. Det som också inspirerat oss i att gå djupare in i detta område, var när vi såg dokumentärfilmen Vad hände med grabbarna på kåken?, sänt 2013 på Sveriges Television. Dokumentären handlar om fem män som suttit i fängelset under talet. I dokumentären följer de upp dessa män för att undersöka var de befinner sig idag. Detta fick oss att fundera över de olika anledningarna till varför och hur en människa kan ta steget ut att lämna sin livsstil, som kanske har blivit en del av dem och antagligen är svår att bryta sig ur från. Vi anser att de flesta människor lever ett liv som präglar dem, oftast rutinmässigt, och att det finns ett mönster i livet som kan vara svårt att bryta även om viljan finns. Det kan vara svårt med förändringar, att bryta upp och lämna det som finns runt omkring för något nytt och okänt. En tanke är att det finns flera faktorer som är av betydelse för individen för att våga ta steget till en förändring. 1.1 Bakgrund och problemformulering Kriminaliteten - ett samhällsproblem som ökar Individer som lever i ett utanförskap och i kriminalitet är i en utsatt position utan någon direkt trygghet. Kriminaliteten leder inte bara till individuell skada utan innebär även omfattande kostnader för samhället. En person som lever i ett utanförskap från 20 år fram till 65 år, kostar samhället omkring 12,5 miljoner kronor. På tjugo personer hamnar kostnaden på närmare 250 miljoner kronor (Brottsförebyggande rådet, 2008). Eftersom kriminalitet orsakar stora skador för den enskilde individen men också samhället, anser vi att det framkommer tydligt att detta är ett stort problem som behöver ett större utrymme i forskning och i samhällets prioriteringar. Ekbom, Engström och Göransson (2011) förklarar att brottsligheten i Sverige har ökat. Sverige började från 1950-talet att öka sin tillverkning av kapital- och konsumtionsvaror. Författarna menar att det finns en koppling mellan hur mycket tillgångar det finns och antal brott som begås. En annan faktor som har ökat kriminaliteten i Sverige är att utbildningen har fått ett starkt fäste i det svenska samhället. Utbildning är ett mått på hur individen kan anpassa sig och klara sig i samhällets struktur och kontext. Detta innebär att människor som saknar förmåga att skaffa sig en utbildning, löper en större risk att hamna i ett utanförskap och då även i ett kriminellt beteende. Ytterligare en framförd faktor till varför kriminaliteten i Sverige har ökat beror på att den sociala kontrollen från individers närliggande omgivning har minskat. I dagens Sverige är gränserna utsuddade vilket innebär att människor rör sig mellan olika områden och människor och det finns inte samma kontakt i det område som

8 individen upprätthåller sig i. Detta leder till att vi människor skapar en anonymitet och ensamhet, vilket försvagar den sociala kontroll individerna har över varandra. Denna sociala kontroll som innan har funnits i omgivningen och utgjort ett skydd för individen, har ersatts av en diffus kontroll som sker av till exempel polis, kriminalvård samt socialtjänst (Ekbom m.fl., 2011). Vi upplever genom det som beskrivs ovan, att det finns en ökad risk för individen att falla in i utsatthet och kriminalitet. Detta förstärker vikten av att forska kring hur individer som har hamnat i kriminalitet kan bryta sig ur detta, och på så vis använda sig av forskningen i förebyggande och inte minst i återfallsförebyggande syfte. Eftersom den kontroll som tidigare funnits har försvagats och ersatts av en diffus kontroll av myndigheter, ligger det hos myndigheterna ett större ansvar att förebygga och förhindra återfall i kriminalitet. En individ som hamnat i ett kriminellt beteende, anser vi är i en utsatt position, och det kan även vara svårt att bryta denna livsstil på egen hand. Individens skyddsnät är troligtvis försvagat. Eftersom dessa individer ofta kan vara beroende av kontroll av myndigheter som kriminalvården och socialtjänsten, kan deras insatser vara av stor betydelse för att hjälpa och stötta individerna i processen att undvika återfall. Vi har uppfattningen om att det inte läggs ned tid och resurser på att behandla och arbeta med det kriminella beteendet, därför undrar vi om det stöd och den hjälp som det kan finnas behov av existerar och betyder något för individerna Kriminalvårdens och socialtjänstens ansvar Kriminalvården har ett ansvar att förebygga återfall i kriminalitet, detta ur en samhällsekonomisk synvinkel men även utifrån ett individinriktat perspektiv. När en individ blir frigiven från anstalt eller annan påföjd, kommer individen ofta ut i ett klimat där han eller hon ställs inför olika prövningar. Ett flertal av de klienter som omfattas av kriminalvården har ofta en multiproblematik i form av till exempel missbruk, psykisk ohälsa, låg utbildning, bostadslöshet och försörjningssvårigheter. Minst 70 procent av kriminalvårdens klienter har missbruksproblematik och ungefär lika många har personlighetsstörningar. Hälften av de som är dömda till fängelse lider av psykisk ohälsa där medicinering krävs. Detta innebär att det krävs kompetens och bred kunskap för att kunna möta varje enskild individs behov. Individen har således ofta behov av stöd och vård från olika instanser (Sallander & Alvant, 2012). En myndighet som 80 procent av kriminalvårdens klienter har uppgett att de anser sig behöva hjälp och stöd av inför deras frigivning är socialtjänsten (Brottsförebyggande rådet, 2000). Socialtjänsten har ett uttalat ansvar att hjälpa utsatta individer i samhället. Socialtjänsten styrs av socialtjänstlagen (2001:453). Socialtjänstlagen säger att verksamheten skall grunda sig på en helhetssyn vilket innebär att en enskild individs eller en grupps sociala situation och de problem som upplevs av individen eller gruppen skall ses i förhållande till hela den sociala kontexten. Detta innebär att man inte bara ska se på hur närmiljön ser ut utan också ta ställning till individens eller gruppens möjlighet att få arbete, bostad och ha en positiv fritid. Socialtjänsten skall motverka utslagning, segregation och fattigdom. Socialtjänsten ska sträva efter att individer ska uppnå en social och ekonomisk trygghet, uppnå jämlikhet i levnadsförhållandena och att individen ska ha möjlighet att vara en del av samhället (Thunved, 2012). Sallander och Alvant (2012) menar att det återfallsförebyggande arbetet ska utgå från klientens behov. För detta krävs vanligtvis samverkan mellan olika

9 myndigheter. Vi upplever att om en individ ska kunna lämna en livsstil och övergå till en annan, behöver den individen ett visst nätverk som kan hjälpa till med detta. Då individen ofta är i behov av flera olika myndigheter, och kanske oftast mest av kriminalvård och socialtjänst, kan det vara av vikt att dessa samarbetar och har en inblick i varandras arbete för att på bästa sätt kunna hjälpa individen i sin process framåt. Därför tycker vi att det också är viktigt att se vad insatser från dessa myndigheter betyder för individerna och om samverkan mellan myndigheterna är något som skapar hinder för att individen ska få hjälp och stöd för att kunna återanpassa sig till samhället och undvika återfall i kriminalitet Ett samhälls- och individproblem som bör uppmärksammas Vi upplever att kriminalitet är ett samhälls- och individproblem, men förs åt sidan då missbruk och annan social utsatthet såsom hemlöshet och ekonomiska bekymmer står i rampljuset. Vi ser att det finns en koppling mellan det kriminella beteendet och dessa olika utsattheter och anser att det bör lyftas fram ytterligare i arbetet med individen. Visserligen menar Ekbom m.fl. (2011) att missbruk är ett socialt problem som bör behandlas innan det kriminella beteendet uppmärksammas och bearbetas. Vi har dock uppfattningen att det inte läggs några direkta åtgärder på individens kriminella beteende efter en avslutad missbruksbehandling. Visserligen innefattas insatser som kan skydda individen från sitt brottsliga agerande men det kriminella beteendet får inget eget utrymme, utan faller i glömska bland de andra sociala problemen. Vi upplever att det forskas mycket kring hur en individ hamnar i ett kriminellt beteende men inte hur denne tar sig ur det. Fokus ligger på förebyggande insatser bland ungdomar, men inte återfallsförebyggande för de som redan hamnat i en kriminell livsstil. Enligt en statistisk undersökning genomförd av Brottsförebyggande rådet (2012) uppmärksammas att två av fem personer återfaller i brott efter frigivning. Störst risk för återfall visar de som har begått brottsliga handlingar tidigare i livet, upp till tio gånger större risk att ta ett återfall än de som inte har begått brottsliga handlingar innan. Ekbom m.fl. (2011) uppger att inom ett år återfaller 20 procent, inom tre år 30 procent. Eftersom det är en stor andel av de kriminella som återfaller i brottslighet, anser vi att det är av vikt att granska vad och vilka faktorer som kan utgöra ett skydd för individen. Detta för att underlätta för individen att kunna lämna sin kriminella livsstil och minska risken för återfall. Vi upplever att det finns en brist i myndigheternas insatser i det återfallsförebyggande arbetet för individen. Utifrån detta finner vi det av intresse att uppmärksamma, inte bara myndigheternas betydelse, utan även andra betydelsefulla faktorer utanför myndigheternas räckvidd. Detta eftersom vi har en tanke om att övriga faktorer har en omfattande betydelse för individen i processen att lämna den kriminella livsstilen. 1.2 Syfte Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse om vad före detta kriminella anser har varit betydelsefullt i deras process att lämna sin kriminella livsstil. Vi vill även belysa vilken inverkan kriminalvården och socialtjänstens insatser har utgjort i denna process.

10 1.3 Frågeställningar 1. Vad har varit betydelsefullt för att kunna lämna den kriminella livsstilen? 2. Vilken betydelse har insatser från kriminalvården utgjort i processen att lämna den kriminella livsstilen? 3. Vilken betydelse har insatser från socialtjänsten utgjort i processen att lämna den kriminella livsstilen? Förklaring av begrepp Kriminell livsstil Med kriminell livsstil menar vi individer som har ett kriminellt nätverk. De människor som finns i individens närhet har ofta också en kriminell bakgrund. Med kriminell livsstil menar vi även den som i lagens mening har begått brott under en sammanhängande period. Vi kommer att utgå ifrån Brottsbalken, 1962:700, (Brb) definition vad ett brott är. I Brb 1 kap. 1 står följande: Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet. Det är utifrån denna förklaring som även vi kommer att utgå ifrån när vi talar om brott och kriminalitet i studien. Mognad Begreppet mognad kommer i denna studie presenteras av flera forskare. Ingen av dessa ger en utförlig beskrivning kring begreppet mognad och dess innebörd. Detta innebär att begreppet mognad är ett komplicerat begrepp att bruka. Vi är medvetna om detta, men kommer trots det att använda oss av begreppet eftersom det är ett begrepp som flera tar upp. En medvetenhet finns om att mognad kan tolkas på olika sätt. Det psykologiska begreppet Mognad (2013) beskrivs i Nationalencyklopedin: Psykologiskt begrepp som innebär att egenskaper utvecklas till en nivå där de blir funktionsdugliga. Denna utveckling är resultatet av ett samspel mellan genetiska anlag och miljöfaktorer. Mognaden öppnar möjligheter för nya beteenden och nya inlärningsformer som inte varit möjliga att utveckla innan mognaden inträtt. Eftersom forskarna inte ger någon direkt förklaring av deras tolkning av begreppet mognad är det är utifrån Nationalencyklopedins psykologiska begreppsbeskrivning av mognad vi kommer att utgå ifrån när begreppet tolkas och används. 2. TIDIGARE FORSKNING OCH RAPPORTER I tidigare forskning kommer studier om betydelsefulla faktorer för att kunna lämna sin kriminella livsstil att lyftas fram. 2.1 Lämna sin kriminella livsstil Laub och Sampson (2001) har i sin studie Understanding Desistance from Crime uttolkat att kriminella kan upphöra med sin brottslighet när det finns ett samband mellan individens egna val och handlingar, situationella sammanhang samt strukturella former kopplade till viktiga institutioner. De menar att detta gör

11 det angeläget att arbeta med individuell motivation och även de sociala sammanhang individen har i sin omgivning. För att hindra återfall i brottslighet menar de att arbete måste ske på individnivå, utefter situation och sammanhang och dessutom på samhällsnivå. Det som också måste granskas, är den omgivning som individen befinner sig i som kan påverka återfallsrisken. Laub och Sampson menar också att individen når vändpunkter i livet som kan utgöra en betydelse för dem att lämna sin kriminella livsstil. 2.2 Betydelsefulla faktorer och vändpunkter i livet Sysselsättning Laub och Sampson (2001) har funnit i sin forskning att tillträde till arbetsmarknaden är en faktor och en vändpunkt som kan minska risken för återfall i brottslighet. De menar att när individen får en struktur, eller en stabilitet i sitt liv, i form av till exempel meningsfulla fritidsaktiviteter eller arbete, minskar deras koppling och sammanhang till kriminella kamrater. Detta stärker dem i deras förmåga att minska återfall i brottslighet. I ytterligare en forskning genomförd av Laub och Sampson (2003), Shared beginnings, divergent lives delinquent boys to age 70, har de även här funnit att sysselsättning som skapar struktur i vardagen kan vara en betydelsefull vändpunkt. I forskningen genomförs en uppföljning av 500 män som deltagit i en tidigare studie Unraveling Juvenile Delinquencey genomförd av Glucks, Laub och Sampson följer upp dessa män som i deras studie har närmat sig 70- årsåldern. Denna kombinerade data utgör den längsta longitunella studien av kriminalitet i världen. Studien beskriver dessa mäns liv från 20- talet och kopplar dem till deras livserfarenheter från tidig barndom. I denna studie förklaras varför kriminella kan välja att lämna sin kriminella livsbana genom en kombination av narrativ data och officiella dokument kring två undergrupper som valt att avstå från kriminalitet. Laub och Sampson lyfter fram vändpunkter som har gjort att dessa före detta kriminella män har kunnat avstå från sin kriminella livsstil. De intervjuade männen uppger att sysselsättningar som skapar en struktur och en rutin i vardagen har haft en inverkan i deras process att lämna kriminaliteten. En del av männen uppger också att meditation har varit en betydelsefull aktivitet som har hjälpt dem. Att få ett arbete lyfts även fram som en vändpunkt, däremot menar de intervjuade männen att arbetet inte har varit den starkaste vändpunkten men att det har gett dem en struktur och en möjlighet att kunna hålla sig ifrån den brottsliga verksamheten. Savolainen (2009) har även funnit i sin undersökning Work, Family and Criminal Desistance Adult Social Bonds in a Nordic Welfare State att bland annat en sysselsättning i vardagen är betydelsefullt i processen att kunna lämna sin kriminalitet. Savolainen har utgått ifrån Sampson och Laubs teori gällande social kontroll och sociala band. Han menar dock att teorin är utvecklad i USA vilket skiljer sig från de sätt som de nordiska ländernas kontext och samhällsstruktur är uppbyggt. Savolainen har valt att granska hur stor betydelse arbete, föräldraskap, äktenskap och samboskap har i avseende att kunna avstå från kriminella handlingar, detta utifrån nordiska länder, med fokus på Finland. Denna undersökning har han gjort med hjälp av att studera statistik framtagen ur Finlands centrala statistikbyrå, som visar samband mellan dessa faktorer och återfall i brottslighet. Statistikcentralen har tillgång till de flesta officiella befolkningsegister i Finland, och de bokföringsystemsmetoder som används av

12 olika myndigheter gör det möjligt att koppla samman information om kriminalregister, familjesituation och anställningsform på individnivå. Det var ett nationellt urval, där människor dömda under 1996 valdes ut, för att fem år senare kunna urskilja skillnader i deras brottsliga verksamhet. Savolainen (2009) hade som hypotes att arbete eventuellt inte har en lika stor betydelse i välfärdssamhället Finland som det har i USA eftersom även arbetslösa har tillgång till sjukvård, pension, bostad och kan erbjuda hög utbildning för individens barn. Savolainen anser genom detta att det inte går att förklara att arbete ska kunna begränsa brottsligheten på lika sätt som det gör i USA då Finland innehar ett omfattande ekonomiskt stöd för människorna. Men, trots detta, har Savolainen i redovisningen av sin analys funnit att det starkaste bandet för minskning av återfall i kriminalitet i Finland är att gå från arbetslöshet till arbete. Genom att få ett arbete minskar risken för att återfalla med 40 procent. Savolainen förklarar detta utifrån att det inte enbart är den ekonomiska biten som ett arbete för med sig. Det kan också vara en bidragande faktor till bättre självförtroende, nya bekantskapskretser och skapande av identiteten. Ytterligare en forskning där sysselsättning lyfts fram är i Hughes (1998) studie Turning points in the lives of young inner-city men foregoing destructive criminal behaviors: A qualitative study". I den har Hughes utforskat hur afro- och latinamerikanska unga män som tidigare har befunnit sig i banor av avvikande beteende i form av till exempel våldsbrott och illegal drogförsäljning har ändrat sitt beteende och börjat bidra till samhället. Hughes har gjort djupgående intervjuer med 20 män som har beskrivit deras liv, från deras första minnen till var de befinner sig idag. Utifrån detta kunde Hughes upptäcka personliga och miljömässiga vändpunkter som har bidragit till processen att lämna deras avvikande beteende. Hughes drar slutsatsen att det är av vikt att de unga män som vill lämna sitt kriminella liv får göra meningsfulla saker, som till exempel förebygga brottslighet bland ungdomar då de kan få en känsla av mening och ansvar med sitt uppdrag och där de känner att de kan göra något betydelsefullt med den erfarenhet som de har. Rydén-Lodi (2008) för samman fyra studier om faktorer som påverkar möjligheten att lämna sin kriminella livsstil i Lyckas mot alla odds: Protektiva faktorer i upphörandeprocessen vid brottslig verksamhet. Rydén-Lodi för en diskussion om de resultat som har framkommit från de fyra studierna. Rydén-Lodi betonar vikten av vardagliga aktiviteter. En daglig rutin kan ha en omfattande betydelse för individen som ska undvika återfall i brott. Finns andra aktiviteter som uppfyller dagarna, minskar tid och möjlighet att återfalla i brottsliga handlingar. Förutom att individen får in en rutin i sin vardag, menar Rydén-Lodi att en sysselsättning, och ett brinnande intresse för något är en betydelsefull faktor för att kunna lämna sin kriminalitet. Det som är en stark skyddsfaktor, menar Rydén-Lodi, är ett arbete som ger möjligheten till självförsörjning. Rydén-Lodi menar att eftersom sysselsättning är en viktig del i att förhindra återfall, är det av stor vikt att det finns planerat och ordnat inför frigivning Relationer Savolainen (2009) menar vidare i sin studie att effekterna av äktenskap och samlevnad gick att koppla samman med minskning av återfall i kriminalitet. Däremot fanns en starkare koppling mellan samlevnad och minskad brottslighet än mellan att ingå äktenskap och brottslighet. Detta förklaras genom att i den

13 nordiska kulturen är det vanligt att leva i samlevnad i flera år innan äktenskapet äger rum, och därför är det samboskapet som blir den faktorn som i Finland framstår som den mest betydelsefulla faktorn för minskad brottslighet av dessa två. Savolainen menar att finska kvinnor som väljer att leva tillsammans med en brottsling kan fungera som ett stöd och en chans till förändring till brottslingen som får strukturera om sin vardag för att den ska anpassas till två personer. Genom detta minskar situationer där möjligheten att begå brott existerar. Laub och Sampson (2001) lyfter också fram relationer som en betydande faktor, där själva äktenskapet är det som ses som en avgörande vändpunkt i att överge sin kriminalitet Mognad Laub och Sampson (2001) har i sin forskning kunnat urskilja att männen som avstod från brottslighet verkar ha fått en ny syn på livet och en mognad. Laub och Sampson har utifrån deras studier fått uppfattningen om att kriminellt beteende också har en åldersrelaterad förklaring. En del av männen menade att det inte var lämpligt att bete sig kriminellt när de passerat en viss ålder. Mognad är i Hughes (1998) studie den mest betydelsefulla faktorn för de som har lyckats överge sin kriminalitet. På grund av att männen hade uppnått en mognad, hade de kommit till insikt att brottsligheten inte var något som de vill ägna sin tid åt, och därför tagit beslutet att lämna sin kriminella livsstil bakom sig. Rydén-Lodi, Stattin och af Klinteberg (2005) har i sin forskning Återfallsförbrytare - vilka var de? Några bakgrundsfaktorers inverkan på återfall i brott studerat betydelsen av olika faktorer som orsakar den kriminella livsstilen och vad som kan bidra till att dessa män återfaller eller avstår från att återfalla i kriminalitet. 100 manliga intagna i fängelset fick fylla i enkäter rörande faktorer som uppväxt, tidig brottslighet, missbruksproblematik, utbildning, erfaranhet av arbete, relationer, föräldraskap, socialt stöd och den livssituation som de befann sig i vid tillfället då undersökningen ägde rum. Detta följdes sedan upp hos informanterna tre år efter att frigivning hade skett, som sedan sammanfördes med eventuella återfall i brott. En tydlig faktor som kunde utläsas i resultatet var att de som hade lyckats lämna sin kriminella livsstil hade uppnått en mognad och i och med detta ändrat sina värderingar Föräldraskap Hughes (1998) menar att omsorgen om barn är den faktor som sticker ut mest i hennes studie, då det är den enda som har ett osjälviskt motiv. Hughes uppger att deltagarna i studien hade svårigheter med att vara omsorgsfulla och känna förtroende för andra i sin omgivning antagligen på grund av deras erfarenheter av övergrepp i sin barndom. På grund av detta menar hon att barn är lättare för dessa män att knyta an till då de inte kommer kunna svika dem i lika stor utsträckning som andra vuxna i deras närhet har gjort. Laub och Sampson (2001) har i sin forskning funnit att föräldraskap kan ge individen en känsla av ansvar och omhändertagande, vilket kan vara en bidragande faktor till varför individen bestämmer sig för att avsluta sin brottsliga karriär. Savolainen (2009) har i analysen av sin forskning kunnat urskilja att det kriminella beteendet har minskat då en individ blivit förälder.

14 2.2.5 Miljöombyte I Shared begginings, divergent live delinquent boys to age 70, lyfts även miljöombyte fram som en betydelsefull faktor då en person ska lämna sin kriminella livsstil. Många av de intervjuade uppgav att det var av vikt att lämna sitt bostadsområde för att komma ifrån sina gamla kriminella vanor (Laub & Sampson, 2003). Rydén-Lodi (2008) har i hennes studie kunnat urskilja att det är betydelsefullt att ha en egen bostad för att undvika återfall i kriminalitet. Med detta menar Rydén-Lodi inte att individen nödvändigtvis behöver ha ett förstahandskontrakt, utan det viktigaste är att ha ett eget utrymme där möjlighet till att vara för sig själv finns. Rydén-Lodi m.fl. (2005) har i sin studie uppmärksammat att de män som kunnat lämna sin kriminella livsstil hade bytt umgängeskrets till icke-kriminella och vänner som inte är i ett pågående missbruk Stöttande omgivning I Hughes (1998) undersökning har betydelsen av en stöttande omgivning varit relevant för de intervjuade. Genom att känna stöd av personer i deras närhet har det underlättat för dem i processen att lämna sin kriminella livsstil. Detta eftersom de inte enbart behövt stå på egna ben utan har haft hjälp och stöttning från andra under tiden. Rydén-Lodi m.fl. (2005) har i deras studie även funnit att stöd av samhället och att ha socialt stöd av människor runt omkring sig är värdefullt och har en inverkan på individens förmåga och möjlighet att lämna kriminaliteten Hälsan Ytterligare en faktor som är framträdande i Hughes (1998) studie är att de kriminella har börjat oroa sig för sin hälsa och att kroppen inte ska återhämta sig fysiskt av den livsstil som de lever. Även rädslan för att återigen hamna i fängelse är något som har avskräckt dem från att fortsätta samma levnadssätt och därför valt att lämna kriminaliteten Framtidstro Rydén-Lodi (2008) hävdar att det är betydelsefullt att den som ska lämna sin kriminalitet har en tro på sin framtid. Personen måste kunna se en möjlighet till förändring av sin situation. För att kunna bryta sin kriminella livsstil krävs en motivation, där kriminalitet är något som inte värdesätts högt. Individen börjar istället visualisera andra mål och mening i livet som får större utrymme och blir viktiga redskap i genomförandet av sin förändring. Dessa mål blir värdefulla, och oro att förlora dem kan bidra till uppbrytandet. 2.3 Myndigheters insatser för att minska återfall i kriminalitet Planering inför frigivning För att intagna i anstalt inte ska återfalla i kriminella beteenden är det av vikt att den sociala situationen är planerad och anpassad på bästa möjliga sätt inför att individen ska friges (Brottsförebyggande rådet, 2000). Det är av vikt att den enskilde individen är delaktig och medverkar i skapandet av den individuella planeringen för att minska återfallsrisken (Wennerberg, 2003). Det som kan anses vara viktiga förutsättningar och faktorer för att inte återfalla i kriminalitet är att ha en ordnad bostad, sysselsättning, försörjning, god hälsa, inte ha något aktivt beroende av alkohol eller droger, ha ett ordnat socialt nätverk med människor som

15 inte är kriminella samt fritidsintressen. Dessa kan skydda individen från att återfalla i brott, men är dessa istället bristande kan de tvärtom utgöra risker för individen och genom detta öka risken för återfall. Planeringen med att få en ordnad och hållbar levnadssituation när den intagne friges måste starta redan vid inledningen av straffet i anstalten (Brottsförebyggande rådet, 2000). Wennerberg (2003) lyfter i sin studie Från anstalt till frihet - förstärkta frigivningsförberedelser fram propositionen 2000/01:76, där framhävs att frigivning ska förberedas i samverkan med klienten samt i ett samarbete med myndigheter, organisationer och enskilda aktörer. Kriminalvården har i uppgift att skapa kontakter mellan de intagna och olika verksamheter som kan komma att vara aktuella inför frigivningen. Det är däremot oftast klienten själv som ansvarar och har kontakt med dessa verksamheter men i vissa fall måste dock kriminalvården ansvara mer aktivt i arbetet. Kriminalvården måste samarbeta med bland annat socialtjänsten och arbetsförmedlingen för att stötta klienterna i deras behov av boende, sysselsättning och försörjning. Dessa myndigheter har i sin tur skyldighet att hjälpa klienterna efter deras frigivning. Brottsförebyggande rådet (2000) har i rapporten Från anstalt till livet i frihet. Delrapport 1, Inför muck följt upp en grupp individer placerade i anstalt under en period på sju månader, med start från en månad innan frigivning. Strukturerade intervjuer genomfördes med 95 intagna och deras kontaktmän där deras levnadssituation inom dessa områden berördes: bostad, sysselsättning, försörjning, hälsa, missbruk, socialt nätverk samt fritid, hjälp och stöd av kriminalvården samt deras behov av hjälp inom de nämnda områdena inför frigivningen. I de strukturerade intervjuerna har även frågor kring vistelsen på anstalten, planering inför kommande frigivning, relation med respektives kontaktmän samt frågor om de intagnas kontakt med eventuella myndigheter bortsett från kriminalvården behandlats. Frågor som har ställts till kontaktmännen har berört deras arbete inför att de intagna ska frigivas samt för att hindra återfall i kriminalitet bland de som friges. Uppgifter från intagna och kontaktmän har sedan ställts mot varandra. Resultatet har visat att de intagna inte hade någon direkt vetskap kring vad som planerades för dem. En del visste inte att det fanns någon befintlig plan. En femtedel av de intagna uppgav att de inte visste om något hade planerats eller att det inte fanns något planerat. En tredjedel av de intagna uppgav att de hade fått vara delaktiga ganska eller mycket delaktiga i planeringen. Under en fjärdedel av alla intervjuade intagna var ganska eller mycket nöjda med planeringen som satts upp åt dem. De som var missnöjda var det mestadels utifrån att de inte kände till någon befintlig planering eller att det som var planerat inte hade fullföljts. Undersökningen visar att det finns brist i hur planering och dokumentation ska skötas i anstalterna. För hälften av de intagna fanns en upprättad behandlingsplan som uppfyllde krav på hur en behandlingsplan ska se ut. Delaktigheten från de intagna i deras plan visar sig ha varit bristande och det är av vikt för motivationen för den intagne att denne får vara med och planera sin vistelse och frigivningens utformning (Brottsförebyggande rådet, 2000). Resultat utifrån studien tyder på att de intagna ofta friges till en social situation som inte är planerad eller hållbar. Flera av de intervjuade, mer än en tredjedel, hade inget boende som de kunde kalla deras hem. En femtedel uppgav att de inte fått någon hjälp alls med ordnat boende. En tredjedel av de som frigavs var arbetslösa eller hade ingen vetskap om vad de skulle göra när de hade frigivits. De

16 ekonomiska problemen var stora, den vanligaste försörjningen uppgavs som socialbidrag. Gällande hälsa var den fysiska hälsan relativt god medan en femtedel av de intervjuade uppgav att de hade besvär med sin psykiska hälsa. Fler än två tredjedelar ansåg sig ha missbruksproblem. Ungefär hälften av alla hade en bekantskapskrets som till viss del bestod av människor med missbruksproblematik eller kriminella kopplingar. 80 procent av de tillfrågade uppger sig ha ett behov av kontakt med, och insatser från socialtjänsten när de blir frigivna (Brottsförebyggande rådet, 2000) Behandling under anstaltstiden I rapporten från Brottsförebyggande rådet (2000) framkommer det att en stor del av de intagna har arbetat under anstaltstiden. Studier och behandling var också sådant som lyftes fram som sysselsättning under anstaltsvistelsen. I kriminalvården har arbetet med brotts- och missbruksbehandlande program varit i fokus. Trots prioriteringar av dessa program hade endast 44 procent av deltagande intagna i studien uppgett att de deltagit i något slags program. Detta berodde enligt kontaktmännen till viss del av bristande programutbud i de olika anstalterna. Enligt de intervjuade kontaktmännen saknar en del anstalter programverksamhet överhuvudtaget. Utöver dessa specifika program uppgavs det i intervjuerna att samtal mellan kontaktmän och intagna i syfte att motivera varit prioriterat för att förhindra återfall i brott. Det bedrivs flertalet verksamheter som inriktar sig på behandling av missbruk och/eller kriminalitet. Det är program som till exempel ART (Agression Replacement Training) som handlar om förändringsarbete, främst rörande våldsamma handlingar. Antal klienter som genomför behandlingsprogram ökar varje år, och även de som fullföljer programmen var det 85 procent som fullföljde de program som de startat (Ekbom m.fl., 2011). I Brottsförebyggande rådet (2000) framkommer det att omkring två tredjedelar av de intagna i studien hade deltagit i minst ett brotts- eller missbruksbehandlande program. Cirka hälften av dem som deltagit uppfattade programmen som ganska eller mycket givande. Hälften menade att de på något sätt hade påverkats av programmen, oftast handlade det om att de lärt sig något om sig själva eller lärt sig ett nytt sätt att tänka på. En tredjedel upplevde programmen som inte givande på något sätt. Av de som inte har deltagit i någon form av programverksamhet, var det 78 procent av dessa som uppgav att de inte hade blivit erbjudna delaktighet i något program. De som svarade att de blivit erbjudna en plats i ett program men sedan tackat nej, förklarade att valet att avstå var på grund att de deltagit tidigare eller att de själva ansåg sig sakna motivationen som krävdes för att delta. Danielsson, Fors och Freij (2011) har i Utvärdering av återfall i brott för programdeltagare använt sig av en kvasiexperimentell design i sin analys för att kunna undersöka om klienternas risk för att återfalla i kriminalitet har minskat efter att ha genomfört behandlingen Aggression Replacement Training (ART) i kriminalvården. Återfall i brott definierar de som datum för första brott under uppföljningsperioden. Brottet ska finnas i en dom som har gett en verkställighet inom kriminalvården. Informationen har de utläst utifrån register om klienterna och deras påföljder samt andra relevanta databaser från kriminalvården. Danielsson m.fl. (2011) har i sin analys tagit hänsyn till vilket brott som individerna har begått. De klienter som avslutat programmet under perioden och sedan frigivits från anstalten eller startat en verkställighet inom frivården under den perioden var den grupp som de valde att granska. Av

17 alla som ingick i behandlingen var det 59 procent som genomförde den fullt ut. De klienter som ingått i behandlingen jämfördes sedan med en annan grupp som också lämnat kriminalvåden under perioden Båda grupperna följdes upp efter frigivning, alternativt avslutad behandling inom frivården, tills ett eventuellt återfall uppenbarade sig. I genomsnitt följdes klienterna upp under 1,7 års tid. I statistiska mått utlästes att de klienter som genomfört behandling i ART inte hade en lägre risk att återfalla i kriminalitet än den jämförelsegrupp som inte hade gått behandlingen, oberoende av vilket brott som begåtts. Brister i studien som lyfts fram är att hänsyn inte har tagits gällande klienternas motivation och deras individuella risk för att återfalla i kriminalitet. Vidare i rapporten Brottsförebyggande rådet (2000) framkommer att de anställda försökt motivera ungefär hälften av de intagna att sträva efter att fortsätta sitt liv i avsaknad av kriminalitet och droger. Kontaktmännen uppgav att det är i fler fall som arbete med motivation hade behövts men att detta på grund av bristande mottaglighet från den intagne eller för kort vistelsetid i anstalt hade skapat svårigheter. Den vanligaste hjälpen som erbjudits var samtal Tankar inför framtiden I rapporten från Brottsförebyggande rådet (2000) uppgav 70 procent av de intagna i anstalt att de trodde de hade förmåga att leva ett liv utan brottslighet och/eller droger. Det var dock 78 procent som också uppgav att de såg svårigheter i denna övergång. Det som oftast fördes fram som problematiskt var att inte lyckas få ett arbete, bekantskapskretsen, ekonomiska svårigheter, motivationsbrist, bostadslöshet och missbruksproblem. 80 procent av de intagna uppgav att de hade ett behov socialtjänstens insatser. En del av de intervjuade uppgav också att de bar på en oro att de inte skulle få den hjälp som de var i behov av. En del nämnde också deras förakt mot samhället i sig Myndigheters effekt I Sundell, Flodin & Rydén-Lodis (1996) studie Livet som värsting där 15 kriminella ungdomar följs deras livssiutation upp fram till att de fyller 23 år, visar resultatet att kontakt med socialtjänsten i en tidig fas kan vara betydelsefullt när en individ ska lämna sin kriminella livsstil. Däremot nämndes inte socialtjänsten eller kriminalvården hos de intervjuade som något som har haft inverkan i processen att lämna sin kriminella livsstil. Istället för att förklara deras förändring av livssituation utifrån myndigheternas insatser, menade de intervjuade istället att det berodde på andra saker. Till exempel att de skapat en familj vilket hade bidragit till att annat blev viktigare än kriminaliteten och därför kunde deras livsstil förändras Brister i samverkan mellan myndigheter Sallander och Alvant (2012) lyfter i Samverka för att förebygga återfall i brott upp Riksrevisionens granskning av kriminalvårdens verksamhet gällande återfallsprevention för klienter som befinner sig inom kriminalvårdens anstalter. Riksrevisionen har funnit en avsaknad av en god samverkan mellan de myndigheter som har ansvar för klienten. Kriminalvården och frivårdens samverkan är också i behov att förstärkas. Det framkommer även att Riksrevisionen har funnit att brister i samverkan har bidragit med en negativ verkan för de som arbetar med klienterna i samhället samt svårigheter för individen att kunna förändra den situation som hon eller han befinner sig i.

18 3. TEORI 3.1 Teorin om sociala band Sarnecki (2010) och Lilly, Cullen och Ball (2011) beskriver att Travis Hirschis (1969) teori om sociala band klassas som en kontrollteori. Grundidén med kontrollteorierna är att det är de band som individen har till sin omgivning som är avgörande för huruvida hon eller han kommer att begå brottsliga handlingar. I sociala band-teorin utgår Hirschi inte från frågan kring varför en del människor begår brott. Istället fokuserar Hirschi på varför inte alla människor begår brottsliga handlingar. Hirschi menar att alla människor vill begå brott just på grund av att det går att motivera genom att man kan uppnå vinster och belöningar genom att bryta mot lagen. Utifrån detta anser Hirschi att det är intressant att se vilka faktorer som gör att människor lyckas hindra sig själva från att motstå denna motivation och begär av att begå brottsliga handlingar som de har inom sig Anknytning, åtaganden delaktighet och övertygelse Förmåga att kunna motstå att begå brottsliga handlingar förklarar Hirschi utifrån sociala band. Sociala band delar Hirschi upp i fyra kategorier. Den första, Anknytning, innebär att individen känner ett starkt band och anknytning till anhöriga, såsom föräldrar och vänner. Har individen exempelvis starka band till sina föräldrar, ser upp till dem och har dem som förebilder, minskar risken för att individen vill göra dem besvikna genom att begå brottsliga handligar. Föräldrarna får på så sätt en kontrollerande ställning gentemot individen. Den andra, Åtaganden, innebär att individen tar sig an sådant som utbildning, arbete och att leva ett hederligt liv. Om individen satsar på sin utbildning, vill han eller hon kanske inte sätta framtiden på spel genom att begå brottsliga handlingar. Den tredje, Delaktighet, innebär att individen är delaktig och känner sig involverad i olika fritidsaktiviteter, som till exempel skola eller föreningsliv och har därför en strukturerad fritid. Genom att individen har en strukturerad fritid, minskar tiden och möjligheter att begå brottsliga handlingar. Detta utgör på så sätt en slags kontroll för individen. Den fjärde, Övertygelse, handlar om tankar kring bland annat moral, värderingar och förtroende för lagen. Har individen en förståelse för vad som anses vara rätt och fel i samhället, kommer detta stärka henne eller honom från att begå brottsliga handlingar. Dessa fyra kategorier kan vara starkt sammankopplade. Vid god anknytning till vänner och föräldrar ökar troligtvis delaktigheten i skolan, som i sin tur även ökar möjligheten att uppnå goda studieresultat och ett arbete, som kan ge positiva upplevelser om samhällets konstruktion och de värderingar som råder (Sarnecki, 2010; Lilly m.fl., 2011). Hirschi menar att om det inte finns starka band till dessa kategorier hos individen, ökar individens lust och möjligheter till att genomföra brottsliga handlingar, eftersom det då inte finns några spärrar utifrån samhället och dessa grupper. Har individen starka sociala band innebär det att individen kan välja att avstå från sitt begär att genomföra dessa brottsliga handlingar eftersom det är mycket som står på spel och som kan gå förlorat (Sarnecki, 2003) Sociala band utifrån livsförloppet Hirschis teori har stor inverkan även i dagens granskning av kriminella handlingar. Teorin har dock utvecklats på flera håll. En inflytelserik utveckling av teorin har skapats av John Laub och Robert Sampson. De menar att social kontroll

19 utgör en viktig faktor för en individ att motstå brottsliga handlingar, men också att detta är starkt kopplat till sociala band och de händelser som sker under individens livsförlopp. Till skillnad från Hirschi, som menar att social kontroll skapas i barndomen och under goda uppväxtvillkor och att det som sker i vuxen ålder inte kan påverka individens sociala kontroll, menar Sampson och Laub att de faktorer som sker under hela livsförloppet påverkar den kontroll individen bär inom sig. Social kontroll påverkas hela tiden av det som sker i individens liv. De sociala banden kan hjälpa att förstärka eller försvaga självkontrollen och lusten till att begå brottsliga handlingar. Det betyder utifrån denna teori att ett barn som har ett avvikande beteende och låg självkontroll, inte behöver ha det under hela sitt livsförlopp. Det är även vad som sker i ungdomsåren och i vuxen ålder som kan avgöra och förändra individens handlande och självkontroll. Att vara ekonomiskt beroende, misslyckas i skolan, vara arbetslös eller att separera kan vara faktorer som påverkar individens livsbana och sätt att agera och hantera sin sociala kontroll. Vikten av att individen innehar sociala band och tilltro till samhällets struktur under hela sitt liv belyses. Ingångar till brottslighet har en direkt sammankoppling med de sociala band som vi har till viktiga nätverk runt omkring oss (Sampson & Laub, 1993) Trajectory och transitions Sampson och Laubs (1993) utveckling av sociala band-teorin grundar sig i livsförloppet. Det finns faktorer och händelser som individen stöter på under sitt liv som kan innebära förändringar och eventuella vändpunkter. Laub och Sampson beskriver två begrepp som särskilt relevanta då man granskar livsförloppet. Den första, Trajectory, innebär individen kommer i kontakt med faktorer som kan förändra individens utveckling och livssituation. Det kan vara sådant som tillgång till arbetslivet, ingå i äktenskap, föräldraskap, ökad självkänsla och kriminellt beteende. Trajectory innebär en långsiktig förändring av beteendemönster hos individen vilket går att koppla till det andra begreppet som lyfts fram, Transitions. Transitions är de slags övergångar och händelser som sker i livsbanan. Detta kan vara då individen får sitt första arbete eller får sitt första barn. Dessa händelser sker under kortare perioder och ingår i den långsiktiga utvecklingen av beteendet. Några av dem är åldersrelaterat medan andra inte är det. Vid en sammankoppling av transitions och trajectorys, kan en vändpunkt infinna sig hos indivden. Hur individen anpassar sig till de transitions som hon eller han stöter ihop med är avgörande för vilken slags trajectory hon eller han hamnar i. Till exempel när individen får sitt första arbete, kan denna händelse leda till att hon eller han får in en fot i arbetslivet och därför kan ändra, eller hitta en vändpunkt i sitt liv. Eller om individen får ett första arbete, och missköter detta, kan det leda till ett annat beteende, till exempel fortsatt eller början på ett avvikande beteende. Sociala institutioner och händelser i livet kan genom detta synsätt förändra vilken utveckling individens liv har Förstärkning eller försvagning av de sociala banden i vuxen ålder Utifrån teorin om sociala band påverkas kriminellt handlande av de sociala banden som individen har till bland annat sin familj, vänner, skola, förhållande och arbetsliv. Är banden starka, är det en mindre risk att individen kommer att vilja begå brottsliga handlingar (Farrington, 2008). Sampson och Laub (1993) menar att genom att stärka de sociala banden i vuxen ålder, kommer brottsligheten att minska för dessa individer. Försvagade sociala band i vuxen ålder, kommer att leda till ökad brottslighet och avvikande beteende.

20 3.1.5 Teorins hållbarhet Hirschis teori om sociala band är en av de mest användna inom det kriminologiska området. Teorin bygger på en empirisk undersökning där Hirschi har utgått från perspektiv, värderingar och attityder från individer som således har utgjort grunden för teorin. Detta har inneburit att den har gått att använda empiriskt och kunnat jämföras med andra liknande teorier. Sociala bandens hållbarhet har utifrån resultat från forskning fått ett starkt stöd där kopplingar till brott går att förklara utifrån denna teori (Lilly m.fl., 2011; Sarnecki, 2010). Hirschi utgår från att alla människor är intresserade och känner ett begär av att begå brottsliga handlingar, mot detta argument har det riktats stark kritik eftersom det skulle vara osannolikt att alla människor har exakt lika begär för detta handlande. Om det skulle vara som Hirschi menar, borde det också i teorin, enligt kritiker, innefattas faktorer som berör hur individer blir utsatta för påfrestningar (strain) och att individen lär sig kriminella handlingar från sin omgivning. Enligt kritikerna skulle dessa ytterligare två faktorer göra teorin om sociala band mer fullständig, då det kan förklara tydligare varför en del individer känner en starkare motivation att begå brott och skada andra (Lilly m.fl., 2011). En annan aspekt som kritiker lyfter fram är att Hirschis teori inte tar hänsyn till hur sociala banden påverkas av faktorer som ändrade könsroller, omgivningens förändrade natur, klasskillnader och ekonomiska förändringar i samhället. Kritikerna menar att Hirschi inte i tillräcklig mån kopplar samman sociala banden med den kontext som individerna lever i, vilket de menar att Sampson och Laub har gjort i deras vidareutveckling av teorin. Kritikerna menar också att Hirschi inte tar hänsyn till hur det är för människor som lever i en minoritet eller i ett utanförskap. Vid en ny analysering av Hirschis undersökning på afroamerikanska pojkars sociala band har kritiker funnit att diskriminering är en faktor som har en avgörande betydelse för huruvida individer dras åt ett kriminellt beteende och att detta är faktor som utmanar förklaringen om sociala band som orsaksamband till kriminalitet (Lilly m.fl., 2011) Sociala bands relevans för uppsatsen Hirschis teori om sociala band grundar sig i individen och dennes band till sin omgivning. Banden till omgivningen är det som avgör om individen kommer att begå brott (Sarnecki, 2010; Lilly m.fl., 2011). Frågeställningarna i denna uppsats belyser vad som har varit betydelsefullt för före detta kriminella i deras process att lämna deras kriminella livsstil. Det rör även kriminalvården och socialtjänstens betydelse i denna process. Teorin om sociala band går att koppla samman med dessa frågeställningar eftersom den handlar om att knyta band till det goda, det vill säga det icke-kriminella. Den slutsats som kan dras är att kontakten och relationen mellan det goda och individen får ett stort utrymme i teorin om sociala band. De sociala banden som en individ skapar, och som enligt teorin påverkar individens vilja att begå brott, har en anknytning till känslan av delaktighet till det goda. En tanke är att individer som befinner sig i en utsatt position, utanför det goda, eventuellt inte har de resurser som krävs för att skapa band till det goda, som Hirschi hävdar är av vikt. Det kan därför vara avgörande att myndigheter och dess insatser, hjälper till och stöttar och eventuellt ger individen tillträde till att bygga upp sina sociala band för att känna delaktighet till det goda, icke-kriminella och till det samhälle som råder utanför den kriminella livsstilen.

21 4. METOD 4.1 Metodologisk ansats I denna studie har en kvalitativ ansats tillämpats. Bryman (2011) förklarar kvalitativa studier som en ansats där orden får en stor betydelse. I grunden för den kvalitativa ansatsen står tolkandet, det vill säga en önskan om att få en förståelse för den sociala verkligheten. Genom att granska hur individer upplever den miljö som de befinner sig i. Vår studie utgår från före detta kriminellas upplevelser och tolkningar av deras sociala verklighet. Det är informanterna som med ord beskriver deras uppfattning av deras verklighet, som sedan tolkas och förs fram i studiens resultat och analys. Det som beskrivs i studien har informanterna skapat genom egna ord som sedan har tolkats i bearbetningen av materialet. Bryman (2011) menar att genom en kvalitativ ansats kan forskaren nå en närhet till sina informanter. Det vill säga att forskaren får en tillgång till sina informanter för att kunna erhålla en inblick i deras värld ur deras perspektiv. I vår studie grundar sig således valet av kvalitativ ansats av en önskan om att få en tillgång till de individer som ska medverka i studien. Målet är att intervjuerna ska ge en inblick av informanternas beskrivningar, vilket bidrar till att få en djupare förståelse av deras tolkning av verkligheten. Utifrån det syfte och frågeställningar som denna studie grundar sig på fanns ett behov av en tillgång till informanterna, eftersom det handlar om att beskriva vad som har varit betydelsefullt för dem. Önskan med studien är att få en djupgående beskrivning av vad varje enskild individ anser har varit av vikt i deras process att lämna sin kriminella livsstil. 4.2 Tillvägagångssätt Studien inleddes med att utforma syfte med tillhörande frågeställningar. Syftet med studien bildades i god tid inför uppsatsskrivandet eftersom en tidigare fördjupningskurs inom socionomprogrammet lagt ett frö som lett till syftet. Syftet har under arbetets gång behållt sin utformning medan frågeställningarna till viss del har rekonstruerats för att på ett tydligare sätt besvara syftet. Frågeställningarna har visserligen haft samma innebörd under processen men formulerats på ett tydligare sätt. Handledaren för denna studie gav råd om att skicka in en ansökan till Malmö Högskolas etiska råd, varav en ansökan formulerades. Eftersom ansökan skapades i ett tidigt skede av studien, har den under tidens gång kompletterats med underskrifter från verksamhetschefer i de verksamheter där informanterna är medlemmar. Även handledarens samtycke för studien har lämnats in. Godkännande för att genomföra studien har sedan lämnats från det etiska rådet (Bilaga 1). I en inledande fas fördjupades kunskapen kring området. I den tidigare fördjupningskursen introducerades olika teorier som förklarar kriminalitet. Förkunskapen kring dessa teorier, ledde till en teori som lämpade sig för det valda området för att kunna besvara syftet. Teorin om sociala band valdes ut eftersom vi ville undersöka om teorin gick att tillämpa på ett passande sätt för att besvara studiens syfte. För att finna information om teorin har utbudet på Malmö högskolas bibliotek tillgodosett de behov som funnits. Tidigare forskning har även funnits på databaserna: Google Scholar, Socioglogical Abstracts och Social Services abstracts. De vanligast förekommande sökorden har varit: leave criminal lifestyle, turning points, desistance och social bonds. Ytterligare tidigare forskning har funnits via Brottsförebyggande rådets hemsida samt litteratur, också via

22 Malmö högskola där utbudet har varit till belåtenhet. Forskning som funnits ur dessa källor har innehållit studier kring återfall, brottsprevention och myndigheters arbete för att förebygga och minska återfall i brott. Upplevelsen är att tidigare forskning gällande myndigheters insatser för äldre brottsförbrytare är bristande, däremot har forskning gällande dessa personers upplevelse av deras väg tillbaka från kriminaliteten funnits i ett utbud som har lämpat sig väl för studiens syfte och teori. Det insamlade materialet från informanterna har bearbetats med hjälp av ett tolkande synsätt. Materialet har tolkats utifrån den teori som studien grundar sig på samt den tidigare forskning som har lyfts fram Urval Urval av informanter har varit målstyrt. Bryman (2011) menar att ett målstyrt urval innebär att de informanter som väljs ut att delta är styrt av studiens syfte och frågeställningar. Syftet i vår studie har varit att tala med före detta kriminella om betydelsefulla faktorer som de anser har bidragit till att de har lämnat sin kriminella livsstil. För att kunna nå denna målgrupp kontaktades frivilligorganisationerna KRIS och X-cons där dess medlemmar har en kriminell bakgrund som de lämnat. I första fasen av denna studie skickades ett informationsbrev (Bilaga 2) via e-post ut till dessa verksamheter innehållande en förfrågan om intresse att delta i studien. I informationsbrevet förklarades syftet med studien, intervjuernas uppbyggnad samt information gällande informanternas säkerhet och rättigheter i deltagandet. Bryman (2011) beskriver ytterligare en urvalsmetod, vid namn snöbollsurval (kedjeurval). Ett snöbollsurval är ett urval där forskaren får kontakt med ett fåtal individer som är lämpliga för forskningens ändamål. Dessa i sin tur introducerar forskaren för andra lämpliga deltagare. I vår studie har snöbollsurvalet använts till viss del, då kontakt har tagits med ett fåtal personer i varje organisation. Dessa personer har förmedlat en kontakt till andra informanter. Intresse om deltagande i studien upplevdes positivt då svar på förfrågan kom under de närmaste dagarna. Denna respons, gav studien en bra start och den blev än mer intressant och ett ökat engagemang för att besvara syftet bildades. Önskemål var att intervjua minst sex stycken deltagare för att kunna besvara syftet tillfredsställande. Studien kom att bestå av åtta deltagande informanter. Det som har varit relevant för urvalet är att informanterna är myndiga och att det som de har gemensamt är att de har lämnat en kriminell livsstil Intervjuer För denna studie valdes en semistrukuterad intervju (Bilaga 3). Bryman (2011) beskriver en semistrukturerad intervjuform. I den semistrukturerade intervjun är det områden som berörs i olika teman. Frågorna är relativt öppna och informanten har möjlighet att utvidga sina svar i intervjun. Eftersom önskemål i vår studie var att få fram hur informanterna själva beskriver sina upplevelser och hur deras tolkning av verkligheten ter sig, var det angeläget att använda sig av en denna intervjuform. Bryman (2011) menar att den semistrukturerade intervjuformen ställer krav på intervjupersonen. Det är intervjupersonens tolkningar av informantens svar som har betydelse i utformningen och beskrivningen av data som samlats in. Bryman menar att i en semistrukturerad intervju, skapas en intervjuguide, vilket innebär att

23 frågorna följer bestämda teman. Frågorna behöver inte ställas i den befintliga ordningsföljden och frågor som knyter an till temat men som inte finns med i intervjuguiden kan tillämpas i intervjun som knyter an till det som informanten uppger under intervjuns gång. Önskemålet i vår studie var att skapa ett relativt avspänt samtal mellan intervjuperson och informant. Detta med tanke på att de frågeställningar som ska beröras handlar till stor del om informanternas liv, och där av var det av vikt att informanterna hade möjlighet att styra intervjun men där intervjuguidens teman ändå förde intervjun i en viss riktning för att nå syftet. Bryman (2011) menar att öppna frågor bidrar till att informanten har möjlighet att svara med egna ord och informanten behöver inte anpassa sig efter intervjupersonens begrepp. Öppna frågor ger informanten möjlighet att tolka frågorna som han eller hon uppfattar dem, och i och med det även besvara dem utifrån deras egen kunskap. Vi finner att den semistrukturerade intervjuformen gav utlopp för relativt öppna frågor men gav samtidigt en röd tråd i intervjun för att kunna ta upp de teman som berör syftet för studien. Intervjuguiden ställde dock krav på oss som intervjuare, då en diffus balansgång mellan att eftersträva ett avspänt och öppet samtal och samtidigt behålla syftet i fokus innefann sig. Intervjuernas mötesplats har anpassats efter informanternas önskemål. Detta har inneburit att mötesplatserna har varierat. Intervjuerna har ägt rum i verksamhetslokalerna, i informanternas hemmiljö och även i utomhusmiljö. Detta är något som har reflekterats kring, hur intervjumiljön påverkar intervjuns form och informanter samt intervjuare. Innan intervjuerna ägde rum reflekterades det över om intervjuer i hemmiljö eventuellt kunde bli för privat för informanterna, men den stämning som gick att utläsa var att informanterna kände sig bekväma och avspända när de befann sig i sin hemarena. En informant intervjuades åt gången. Vid varje intervju var en huvudansvarig för intervjun och den andre hade en mer passiv roll, men också möjlighet att ställa följdfrågor. Huvudansvaret fördelades, vilket innebar ansvar för fyra intervjuer vardera. Intervjuernas längd varierade från 20 minuter upp till 90 minuter vilket berode på att det tog olika lång tid för att kunna nå det djup som eftersträvats. Intervjuerna spelades in för att kunna tolka informanternas svar på bästa sätt. Valet av att spela in intervjuerna har även varit för att kunna lägga ett större fokus på informanten under samtalet/intervjun. Bryman (2011) menar att bearbetningen av insamlad data från intervjuer förenklas av att intervjun spelats in. Intervjupersonen gör omedvetet enligt Bryman tolkningar under intervjuns gång och det kan därför underlätta att intervjun spelas in för att kunna granska vad som egentligen sägs och även hur det sägs. I vår studie grundar sig analysen huvudsakligen på informanternas tolkningar, där av har det varit av vikt att kunna lyssna på materialet i efterhand. Detta för att garantera att informanternas sätt att beskriva deras upplevelser av deras verklighet får en stark grund i analysen. De inspelade intervjuerna har transkriberats. I bearbetningen av materialet har olika teman bildats för att sedan kunna koppla det till teorin och tidigare forskning Etiska överväganden I denna studie har etiska överväganden beaktats för att skydda informanterna som valt att delta i studien. Studien kommer att utgå från Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. Lagen innehåller villkor angående forskning som avser människor. Syftet med lagen är att skydda den enskilda individen. För att förtydliga de etiska överväganden som har gjorts i studien kommer även

24 etiska principer att redovisas nedan. Bryman (2011) beskriver fyra olika etiska principer som skall uppfyllas i svensk forskning. Den första etiska principen som lyfts fram är informationskravet vilket innebär att deltagare i en studie ska informeras om studiens syfte och även att deras deltagande är frivilligt vilket innebär att de kan avbryta sin delaktighet om så önskas. I denna studie har informanerna fått information kring studiens syfte och frivillighet att delta. Detta genom det informationsbrev som skickats ut till de olika verksamheterna samt i inledningsfasen av intervjuerna. Bryman (2011) beskriver samtyckeskravet vilket innebär att deltagarna har en egen bestämmanderätt över sitt deltagande i studien. I denna studie har samtycke förmedlats muntligen från varje enskild informant men även ett skriftligt samtycke från respetive verksamhetschef på de verksamheter som informanterna är medlemmar i har undertecknats. Bryman (2011) lyfter även den etiska principen om konfidentialitet. Konfidentialitetskravet innebär att den information som finns om respetive deltagare ska behandlas på ett ansvarsfullt sätt. Det ska ej finnas möjlighet för obehöriga att få tillgång till informationen. Rätten till att vara anonym ska respekteras och personlig information ska inte kunna utläsa och kopplas till en enskild individ. I denna studie har konfidentialitetskravet tagits i beaktning genom att omkoda materialet så att inga personuppgifter går att koppla till enskilda informanter. Gällande nyttjandekravet beskriver Bryman (2011) att det material som har samlats in från deltagare i en forskningsstudie endast får nyttjas i den studie som det avser att göra. I vår studie har det insamlade materialet från informanterna endast använts till denna specifika studie. Materialet har hanterats på ett varsamt sätt för att ingen obehörig ska få tillgång till studiens insamlade material. 5. RESULTAT OCH ANALYS I denna del kommer resultat från det insamlade materialet presenteras och analyseras. Analysen kommer att grunda sig på teorin om sociala band samt tidigare forskning som tidigare redovisats i studien. 5.1 De fyra sociala bandens påverkan i upphörandeprocessen Anknytningens påverkan i upphörandeprocessen Anknytning är en av fyra sociala band som Hirschi presenterar i sin teori. Om en individ har en stark anknytning till anhöriga, som familjemedlemmar och vänner, vill individen inte göra dem besvikna genom att begå brottsliga handlingar (Sarnecki, 2010; Lilly m.fl., 2011). Samtliga informanter som har deltagit i studien har uppgett att anknytning har en stor betydelse i deras process att lämna sin kriminalitet. Sju av åtta informanter uppger att det dåliga samvetet gentemot familjemedlemmar och övriga närstående har påverkat dem från att lämna och hålla sig ifrån den kriminella livsstilen. För flertalet av informanterna handlar det om dåligt samvete gentemot sina föräldrar och en önskan om att vara dem till lags. En av informanterna menar att hen gav ett löfte till sin förälder att hen skulle upphöra med sitt missbruk. Jag är helt övertygad om att han sitter där uppe och

25 ser på mig och är stolt. (Informant, 4). En informant beskriver det på detta sätt: Så det är samvetet och att de har förväntningar liksom och så där. Det har gjort jättemycket. Jag kände också av att det gjorde så ont på dem den här gången. Det är inte första gången men den här gången gjorde så ont så fortsätter jag med det här så kommer de inte vilja ha kontakt med mig längre. Och det hände också faktiskt. Jag ringde till dem, de svarade inte, jag skrev brev, de svarade inte, så skrev de att det har gjort så ont denna gången du försvann så vi har inte kunnat höra av oss. Och den perioden, jag trodde att liksom, att fan liksom jag vill aldrig någonsin känna, jag aldrig vill uppleva igen så det är liksom, ta tag i det nu, så det inte händer igen. (Informant 2) Informanterna i denna studie har utöver känslan av dåligt samvete gentemot anhöriga och andra närstående även uppgett att dessa personer har bidragit och fortfarande bidrar med en stöttande effekt. Detta har haft en betydande påverkan för individen att kunna lämna men även undvika återfall i sin brottsliga karriär. Hughes (1998) och Rydén-Lodi m.fl. (2005) har i sina respektive studier funnit att en stöttande omgivning har haft en signifikant betydelse i upphörandeprocessen för de individer som har hamnat i en kriminell livsstil. I vår studie har sju av åtta uppgett att stöd från människor i deras omgivning har betytt mycket för dem. Informanterna lyfter fram anhöriga som familj, vänner, partner och husdjur men även enskilda individer inom myndigheter som har utgjort ett avsevärt stöd för dem. Jag fick en kontaktman där borta. En helt underbar kvinna som hade ett enagemang och som brydde sig alltså som inte någon annan gjorde. (Informant 4) Vikten av miljöombyte för de individer som vill bryta med sin kriminella livsstil förs fram i Laub och Sampsons (2003) forskning. Flertalet deltagande i deras studie har uppgett att byte av miljö har haft en stor inverkan i deras upphörandeprocess från kriminaliteten. Detta för att kunna överge det inövade beteende som de bär inom sig. I en studie av Rydén-Lodi m.fl. (2005) framförs i resultatet av deras studie att byte av miljö har haft en betydande påverkan i upphörandeprocessen från det kriminella beteendet. Studien betonar vikten av att flytta och bryta kontakten med sina kriminella vänner och istället skapa nya anknytningar till individer som befinner sig i sociala nätverk utanför kriminalitet och missbruk. Tre av åtta informanter i vår studie uppger att de har flyttat från deras dåvarande hemort och att detta har hjälpt dem och haft betydelse för dem i deras process att lämna den kriminella livsstilen. Miljöombytet har inneburit att en distans från det kriminella nätverket och nya goda sociala nätverk i den nya hemorten har möjliggjorts. I X (X utgör hemorten, egen anmärkning), där känner jag bara kriminella. Och jag känner mig själv, om jag börjar umgås med dem så vill jag tillbaka liksom. (Informant 2) Sex av åtta informanter uppger att de har gjort ett miljöombyte på ett eller annat sätt som har inneburit att de har brytit banden med det kriminella kontaktnätet. För tre av dessa informanter underlättades detta genom att byta hemort. De övriga har lyckats bryta sitt kontaktnät utan att flytta från hemorten men har ändå

26 genomgått ett miljöombyte. Detta är något som de sex informanterna är eniga om är av vikt i upphörandet från den kriminella livsstilen. Det är viktigt, för mig var det jätteviktigt. Det kanske inte är för alla, en del vill ha sina gamla vänner kvar men, jag kände att, nej men det här funkar inte, det går inte så här. Om jag är med er, och ni gör brott, då kommer jag också åka fast så det, jag vill inte åka in, så det var därför jag klippte alla band med dem. De var ju kriminella och gängmedlemmar så ja absolut, sådana personer vill man inte ha med att göra när man precis har lämnat. (Informant 8) De sex informanterna framhäver att det har varit betydelsefullt att lämna de kriminella vännerna för att inte återfalla i kriminalitet. Detta har resulterat i att dessa individer har kunnat knyta an till andra bekantskapskretsar och funnit individer som har varit positiva för dem i deras process att lämna brottsligheten. Genom det som informanterna uppger kan slutsatsen dras att miljöombytet i form av flytt och/eller byte av bekantskapskrets kan utgöra en positiv förstärkning av det sociala bandet anknytning Åtagandens påverkan i upphörandeprocessen Det andra sociala bandet som en individ har till omgivningen är åtaganden. Åtaganden innebär de uppgifter som individen tar sig an i sitt liv. Detta är sådant som utbildning, arbete och att leva ett hederligt liv. Om individen ser ett värde i dessa åtaganden, finns en rädsla för att riskera dessa genom att begå brottsliga handlingar (Sarnecki, 2010; Lilly m.fl., 2011). När en individ får strukur och rutin i sin vardag i form av till exempel arbete, minskar kopplingen till kriminella sammanhang och risken att återfalla reduceras (Laub & Sampson, 2001; Laub & Sampson, 2003). Savolainen (2009) har i sin studie funnit att risken för att återfalla i kriminalitet minskar med 40 procent om individen får inträde till arbetsmarknaden. Rydén-Lodi (2008) lyfter fram möjligheten till självförsörjning genom ett hederligt arbete som en stärkande faktor för individen. Savolainen (2009) lyfter även fram fördelar med den ekonomiska aspekten, men främhäver också att arbetet har en positiv inverkan genom att kunna bidra till ett ökat självförtroende, nya kontakter samt möjlighet att hitta en identitet i livet utanför den kriminella världen. Alla informanter i vår studie berör vikten av att ha en sysselsättning i form av arbete eller utbildning. Alla informanter talar om betydelsen av att ha en struktur i sin vardag. Genom att ha en sysselsättning eller ha något i livet som har betydelse och som kan gå förlorat om individen begår kriminella handlingar, är något som alla informanter lyfter fram som avgörande faktorer för att lyckas göra en förändring och för att kunna hålla sig kvar i den nya livsbanan som de skapat. En informant uppger att hen har funnit en stärkande faktor, då hen har förstått att hen har möjligheten att utbilda sig: Ja, det är det verkligen speciellt nu när jag har läst lite på komvux och lite på distans och faktiskt har, alltså jag visste att jag var kapabel till att liksom läsa en kurs och sen få godkänt. Det är bara det här med att gå i skolan och fullfölja det även när det blir lite tråkigt. Alltså den förmågan som jag kanske tvivlade på hos mig själv med all anledning, så oroade jag mig för det. För det har jag gjort tidigare men när märkte att jag började liksom, att jag började en kurs och fullföljde den och fick bra betyg och tyckte att det är trevligt och började inse att

27 jag faktiskt kan utbilda mig för det har jag liksom tagit bort, det har ju inte varit på kartan tidigare. (Informant 7) Sysselsättning kan även bidra till en känsla av meningsfullhet, vilket Hughes (1998) beskriver i sin undersökning där hon har följt upp unga män. Det är av vikt att dessa män får ägna sig åt meningsfulla projekt, som till exempel förbygga brottslighet. Detta kan skapa en känsla av att meningsfullhet och även att den erfarenhet som de har kan användas i ett gott syfte. Alla informanter i vår studie uppger på ett eller annat sätt att de vill arbeta med människor, oftast människor som har hamnat i liknande situationer som informanterna själva har varit i. Flera uppger möjligheten att använda sin erfarenhet inom den kriminella livsstilen, till något positivt, som att till exempel arbeta med ungdomar eller förändra samhällets syn på kriminella och missbrukare är något som de brinner för och värdesätter. Detta sätt att arbeta är något som lyfts fram som en stärkande faktor för dem själva i deras egen process att förhindra återfall och leva ett laglydigt liv. Hughes (1998) menar i sin slutsats att många av de som hon har intervjuat har svårt att lita på vuxna som har svikit dem, medan barn är mer harmlösa och därför lättare att knyta band till. I vår studie framträder önskemål att arbeta med barn och ungdomar hos fyra av informanterna. En av informanterna beskriver att hen blir stärkt av att arbeta med ungdomar: Det är absolut något som jag vill jobba genom. För här märker jag, här har jag möjlighet att hjälpa andra unga liksom och det är ju. Den känslan jag får när jag kan sätta tanke i någon, så ett frö i någon så börjar liksom, det är ovärderligt liksom. Ja precis, det stärker. Jag önskade alltid att det var någon som kunde hjälpa mig när jag var liten. Och nu har jag chansen att vara den som jag alltid önskade. (Informant 2) En annan informant beskriver också vikten av sysselsättning som Hughes talar om. Det vill säga känslan av meningsfullhet genom att engagera sig inom frivilligorganisationer: Jag kan ju faktiskt säga att jag får gnälla hur mycket jag vill för jag gör ju något åt det också, och just känslan av att jag bryr mig, och inte bara sitter och bryr mig utan jag gör ju någonting för att det ska förändras. Och det känns, jag kan inte riktigt beskriva riktigt hur det är, jag känner mig, ja viktig, viktig. Jag tror att det är nog det som är grejen. Att man känner sig viktig. (Informant 6) Rydén-Lodi (2008) framhäver i sin studie vikten av en framtidstro för den som ska lämna sin kriminalitet bakom sig och undvika återfall. Individen måste ha egen inre motivation där nya mål sätts upp. Dessa mål och framtidsplaner får ett stort utrymme och engagemang hos individen, vilket innebär att kriminaliteten och dess fördelar minskar. Målen utgör en förändring för individen. Rädslan att gå miste om målen kan vara en bidragande effekt till uppbrytandet från den brottsliga livsstilen. I våra intervjuer med informanterna uppger alla att flera av deras mål som de har satt upp handlar om utbildning, arbete och familjeliv. Flera av informanterna uttrycker en rädsla för att det som de har byggt upp skall gå förlorat om de återfaller i kriminalitet. De framhäver att strävan efter att uppnå dessa mål har hjälpt och stöttat dem.

28 Ja, att man har, alltså om man hamnar på vi säger ett fabriksjobb där allting är samma, samma, samma och du kommer ingenstans och du träffar inte nya människor och du utmanar inte dig själv alltså, så är det lättare att tappa den känslan av meningsfullhet tror jag. Som jag, idag har jag ju den turen att jag har väldigt långt kvar till mitt mål. Så nu har jag först den här utbildningen och sedan har jag nästa utbildning. Så det är men ja, att man hela tiden, att man känner att man utvecklas att man är på väg någonstans och det behöver inte vara ett arbete men att man känner sig delaktig i något meningsfullt. (Informant 7) Ytterligare ett åtagande som tre av åtta informanter belyser som en bidragande faktor till varför de har lyckats upphöra med kriminella handlingar är att de har klivit in i ett förädraskap eller att de har en önskan att kunna bilda familj och därför fungerar det inte att åka in och ut ur fängelset. Laub och Sampson (2001) har funnit att föräldraskap innebär att individen kan känna sig ansvarsfull och att någon behöver deras omsorg. Detta kan utgöra en stärkande effekt i individens process att lämna kriminaliteten. Savolainen (2009) förstärker detta genom att förklara föräldraskap som något kan fungera stärkande i processen att klara att lämna sin brottslighet. Detta menar han gör sig tydligt i länder där individer har stöd från regeringen med bidrag vid bildande av familj. Hos två av informanterna i vår studie handlar önskemål om att återuppta sitt ansvar som förälder och att finnas där för sina barn som avvgörande faktorer i att upphöra med kriminaliteten. Rädslan för att svika sina barn, och brista i föräldrarollen är något som lyfts fram. En av dem säger följande: Det är barnen och jag har ju lovat att jag inte ska återgå till missbruket och det är ett löfte som jag absolut inte vill svika. För känslan jag har är att jag har svikit dem till den, på det sättet att jag försvann när dem kanske behövde mig som mest och att de blev skilsmässobarn istället. Och så på något vis så känns det som, det känns ju jätteviktigt att jag håller det jag har sagt och det hjälper mig ju naturligtvis. Jag känner ju som sagt att jag absolut inte vill svika dem. (Informant 5) Utöver åtagande som rör sysselsättning i form av arbete och utbildning uppger informanterna att ett åtagande som de har gjort är att få ett eget boende som de ansvarar över. Detta är något som Rydén-Lodi (2008) också uppger i sin studie, att eget boende har varit betydelsefullt för att undvika återfall i kriminalitet. Detta på grund av bland annat möjligheten att kunna vara för sig själv. Informanterna i vår studie lyfter fram känslan av att ha ett hem. Hemmet utgör en grund och en trygghet i deras liv. Två av informanterna är extra tydliga med att det egna boendet har haft en stor betydelse i deras process att lämna deras kriminella livsstil. Den ena informanten uppger detta: Sen fick jag min lägenhet och en sådan grej har ju också jättestor betydelse. Att man har en fast tillvaro och man har ett ställe där man känner sig hemma. Det är ju jätteviktigt ju, det tillhör grunden som man ska ha och stå på. (Informant 5) Den andra informanten uppger att lägenheten utgör ett åtagande, på samma sätt som informantens arbete. Det är något som hen ska ta hand om och skydda:

29 Ett förstahandskontrakt, så det är ju också en sådan här sporre, precis som jobbet. Att mitt hem är min borg, att ta, har jag nu äntligen fått ett förstahandskontrakt så ska jag vara rädd om det. (Informant 4) Utifrån det som informanterna upplyser om det egna boendets betydelse utgör boendet en viktig grund för förmågan att inte återfalla i kriminalitet. Utifrån det som informant 4 uppger, kan slutsatsen dras att tillgången till en egen bostad har en betydelse i processen att inte återfalla i sin kriminella livsstil. Lägenheten är ett åtagande, något som individens sociala band stärks av. Individen vill ta hand om sin lägenhet, vill inte förlora den och detta påverkar och hjälper individen. Lägenheten blir ett ansvar, precis som andra åtaganden, vilket stärker det sociala bandet till det icke-kriminella Delaktighetens påverkan i upphörandeprocessen Det tredje sociala bandet som omnämns i Hirschis teori kallas för delaktighet. Delaktighet innebär att individen känner sig, och är, delaktig i olika fritidsaktiviteter. Detta kan vara sådant deltagande i föreningar, vilket kan skapa en strukturerad fritid. Den strukturerade fritiden kan bidra till en kontroll för individen. Detta eftersom individens tid och möjlighet att begå brott minskar, vilket leder till en rutin i vardagen bortom kriminalitet (Sarnecki, 2010; Lilly m.fl., 2011). Laub och Sampson (2001) lyfter fram betydelsen av att ha en strukturerad och meningsfull fritidssysselsättning. Fritidssysselsättningen kan stärka individen och minska individens koppling till kriminella kretsar. Laub och Sampson (2003) har bekräftat dessa argument i sin studie av män som lämnat sin kriminella livsstil. Många av männen bekräftar betydelsen av en fritidsaktivitet som bidrar till en strukturerad vardag vilket minskar tid och möjlighet till brottsliga handlingar. Alla informanter i vår studie har uppgett den betydelse som en strukturerad och rutinmässig sysselsättning har utgjort för dem i deras process och möjlighet att kunna avstå från det kriminella livet. Flera av informanterna lyfter fram vikten av att fylla sin tid med aktiviteter för att hålla sig från brottsligheten som avgörande i deras förmåga att kunna gå vidare. Informanterna tar upp fritidsaktiviteter som musik, ta körkort, blogga, husdjur och idrotta. Det är ju viktigt att man hittar en hobby och för mig, och jag tror det är för många andra också. Något annat att lägga sin tid på, som är vettigt liksom, och som inte har med kriminalitet och droger liksom att göra. (Informant 2) En av informanterna lyfter fram sitt brinnande musikintresse som ett stort stöd för hen: Mmm, för mig är musiken en enorm drivkraft, jag är själv musiker och har hållit på med musik sedan jag var tretton och jag är trettiofyra snart så det är tjugoett år och den har ju alltid funnits där på något sätt. Alltså ett tag så valde jag bort musiken till förmån för drogerna alltså jag valde en karriär som missbrukare istället, men sen nu när jag kom tillbaka igen första gången där 06 så ringde jag en gammal kompis och frågade om vi skulle sätta ihop ett band igen. (Informant 1) Utöver själva nöjet med fritidsaktiviteter och att det ger en delaktighet samt upptar individens tid för att minska risken för att begå kriminella handlingar, lyfter en av

30 informanterna särskilt upp vikten av att få förbruka den energi som hen har inom sig. Alltså jag tror så här så är det för mig iallafall, jag har så mycket energi och jag har så mycket i huvudet hela tiden liksom, och aktivera mig själv liksom och utmana mig själv, så går jag uttråkad och liksom, djävulsnerver, liksom en djävulsnerv, den kliar liksom ifall jag inte får träna. (Informant 2) Rydén-Lodi (2008) för en diskussion om de resultat som har framkommit från fyra sammankopplade studier. Rydén-Lodi betonar vikten av att vardagliga aktiviteter, en daglig rutin kan ha en omfattande betydelse för individen som ska undvika återfall i brott. Finns andra aktiviteter som uppfyller dagarna, minskar tid och möjlighet att återfalla i brottsliga handlingar. Förutom att individen får in en rutin i sin vardag, menar Rydén-Lodi att en sysselsättning, och ett brinnande intresse för något är en betydelsefull faktor för att kunna lämna sin kriminalitet. Känslan av delaktighet i föreningsliv framkommer även tydligt bland våra informanter. Alla informanter uppger föreningar som KRIS, X-cons samt nykterhetsförbund som Anonyma Narkomaner (NA) samt Anonyma Alkoholister (AA). Hughes (1998) och Rydén-Lodi m.fl. (2005) har som tidigare nämnt belyst vikten av en stöttande omgivning som värdefullt för individen att lämna sin kriminella livsstil. Flertalet av informanterna i vår studie känner ett stort stöd av individer som befinner sig i liknande situation som dem själva. Flera uppger att de kan känna sig som sig själva, och slappna av utan att behöva dölja delar av sin bakgrund. De förstår varandra och det ger dem en styrka att upprätthålla ett hederligt liv utan kriminalitet och missbruk. Sen så går jag här (KRIS, egen anmärkning) och får lite stöttning och sen går jag på NA och sådant också som ja, man får hjälp av dom som har gått igenom det innan, det är det viktigaste. Går jag på NA och AA och det är ju helt frivilligt om man säger så och där jobbar jag med mig själv och får se mina brister och även mina tillgångar. Och då kan man stärka dom och ta tillbaka lite av sina brister så det är väl det. Det blir ju lite bättre hela tiden och hade det inte blivit det så hade det varit svårt. Ja, ja det är jätteviktigt. Jag går på tre, fyra möten i veckan och jobbar på dom här tolv stegen för att jag ska bli en bättre människa som fungerar bättre i samhället. (Informant 3) Flertalet av informanterna menar också att det är viktigt för dem att känna sig som en bidragande faktor i föreningen, att de gör något tillsammans. En av informanterna menar att i och med föreningslivet har bidragit till det sammanhang i livet som hen har skapat. I intervjun med denna informant beskriver hen sin medverkan i föreningslivet på detta sätt: Att man har ett sammanhang där man känner att man själv har en roll i större sammanhang. Det tror jag är det viktigaste. Föreningen har nog bidragit med det sista extra. (Informant 6)

31 5.1.5 Övertygelsens påverkan i upphörandeprocessen Det fjärde sociala bandet i Hirschis teori handlar om övertygelse. Övertygelse berör sådant som moral och värderingar. Det handlar även om en tro på lagen, och förståelse för vad som är accepterat beteende i samhället. Har individen en förmåga och förståelse för vad som är rätt och fel, kommer enligt denna teori, individens vilja att begå brottsliga handlingar att minska (Sarnecki, 2010; Lilly m.fl., 2011). I forskning har det gått att urskilja att nya värderingar och att komma till insikt om vad som är rätt och fel, har haft en påverkan i individens förmåga att lämna det kriminella livet och inte återfalla. Mognad är något som har bidragit till att värderingarna har kunnat förändras till att mer lämpa sig till samhällets lagar samt åtagit sig ett allmänt accepterat beteende i samhället. Mognad menar forskarna framkommer samtidigt som individen åldras. Det anses inte vara lämpligt att agera på ett visst sätt då en viss ålder har uppnåtts (Laub & Sampson, 2001; Hughes; 1998, Rydén-Lodi m.fl., 2005). Fem av åtta informanter i denna studie har uppgett att ändrade värderingar har varit betydelsefullt för dem i processen att lämna sin kriminella livsstil. En av informanterna menar att hen alltid har haft sunda värderingar men att hen har brutit mot dem trots det. Idag lever hen efter dem för att kunna leva ett hederligt liv. Strävan att leva efter dessa värderingar som hen har, stärker i processen att bevara sin livsstil i avsaknad av kriminalitet. En annan informant uppger att med tiden har en mognad infunnit sig och nya värderingar och synsätt har vuxit fram. Detta har varit en bidragande faktor till möjligheten att kunna lämna kriminaliteten: Jag har blivit vuxnare och mognare med åldern, jag har sett folk gått bort, folk har dött folk åker in på livstid i fängelset du vet, nära vänner och så. Det har betytt otroligt mycket för mig, det har gjort så jag har, jag vill göra allt. Jag vill göra allt som krävs för att kunna gå med i KRIS och fortsätta vara en, en laglydig människa och så här liksom Absolut, bara såndana basala saker och ting som förut, tänkte jag alltså en man det är en som slåss och det är ingen som kommer, en riktig man det kan ingen kommendera med. Han slår ner folk som säger åt honom, han sätter sig respekten direkt liksom. Det har jag förstått, att det bara är små rädda människor som agerar på det sättet, en riktig man kan kontrollera sig själv. En riktig man han sitter inte i fängeslet till att börja med, en riktig man är där för sin familj. Eh, och det är något som jag har varit inne och arbetat och tänkt, flera hundra timmar har jag lagt ned, har jag tänkt och skrivit. (Informant 2) Alla informanter har uppgett vikten av egen vilja. Fyra av informanterna anser att det som varit mest avgörande i beslutet och förmågan att kunna lämna sin kriminella livsstil är att de har en egen inre vilja som har guidat dem igenom att kunna göra en förändring och bryta med sin dåvarande livsstil. Informanterna menar att de har kommit till insikt, och förståelse för vad det är de vill. De uppger att de har satt upp mål i livet, något som är värt mer än kriminaliteten och dess följder, vilket har skapat en inre vilja till förändring för att kunna uppnå dessa mål. Informanterna menar att det är deras inre vilja som har gjort att de har kunnat ändra sina värderingar och utifrån detta går det att urskilja att informanterna på detta sätt har kunnat stärka det sociala bandet övertygelse. Detta förtydligas i det som framhävs av Rydén-Lodi (2008), att motivationen hos den enskilde individen är av stor vikt för att kunna ta avstånd från den kriminella livsstilen. 5.2 Myndigheters påverkan i upphörandeprocessen I rapporten från Brottsförebyggande rådet (2000) uppger 78 procent av de

32 medverkande att de känner en oro och rädsla för att inte få den hjälp som de behöver för att förhindra återfall i kriminalitet. De områden som ansågs vara problematiska för dem var bland annat arbetslöshet, ekonomiska svårigheter, socialt nätverk, missbruksproblematik, bostadslöshet och brist på motivation. De saknade även en tro på samhällets förmåga att kunna erbjuda dem hjälp och stöd. I vår studie har samtliga informanter uppgett att myndigheters insatser är av vikt för att underlätta för individen att bryta med sin kriminella livsstil. Samtidigt uppger informanterna även de brister som finns med de insatser som existerar och som de blivit erbjudna, och att de i vissa fall inte har erbjudits de insatser som de anser sig vara berättigade till Verkställighetsplaneringens påverkan i upphörandeprocessen Kriminalvården måste påbörja en verkställighetsplanering för varje enskild intagen i inledningen av den intagnes verkställighet. En planering skapas för att undvika återfall i kriminalitet efter frigivning. I planeringen skall sådant som rör individens möjlighet att återanpassa sig i samhället finnas med. Detta innefattar områden som ordnad bostad, sysselsättning, fritidsaktiviteter, försörjning, hälsa, inte ha något aktivt beroende av alkohol eller droger och ha ett ordnat socialt nätverk med icke-kriminella. Om dessa områden är förstärkta, kan de skydda individen från återfall i brott, är de däremot försvagade ökar risken för återfall (Brottsförebyggande rådet, 2000). Wennerberg (2003) lyfter i sin studie fram propositionen 2000/01:76, som framhäver vikten av samverkan mellan olika organisationer och den enskilde individens delaktighet i planeringen för att skapa en hållbar plan. I rapporten från Brottsförebyggande rådet (2000) har resultatet visat att de intagna inte har någon inblick i deras planering, flertalet visste inte ens om att en planering har upprättats för dem. Det fanns för hälften av dem som medverkade i studien, en upprättad planering som också uppfyllt de krav som finns på planering. Av de deltagande i undersökningen var under en fjärdedel nöjda eller mycket nöjda med den enskilda plan som framtagits. De som var missnöjda var det främst för att de inte kände till någon planering eller att den inte hade genomförts. Av de åtta informanter som deltagit i vår studie är det sex av dem som har gjort en del av verkställigheten i anstalt. Av dessa sex uppger samtliga informanter att det har funnits en brist i planering gällande deras verkställighet, men också inför att de ska bli frigivna. Det är ingen av informanterna som uppger att det har funnits en tydlig plan för dem för att underlätta att de inte ska återfalla i kriminalitet. Det som samtliga informanter uppger, tyder på att det finns en stor brist i den intagnes delaktighet i planering, vilket är av vikt för en hållbar plan. Det är endast ett par av informanterna som har fått delta i en planering, men även dessa två menar att deras deltagande inte har fått något större utrymme. Informanterna är ofta medvetna om att de har rätt till en plan, och att den ska upprättas i god tid. En informant uppger att det inte stämmer överens med verkligheten: Men det är inte ritkigt så det fungerar, ibland så kommer de en vecka innan: du ska mucka snart, men låt oss ringa runt och kolla. Så tar det skitlång tid att komma fram till behandlad, komma fram till en plan liksom. Eh, men samtidigt är det också lite individuellt. (Informant 2) I denna studie menar informanterna att en planering är av vikt för att kunna lämna

33 sin kriminella livsstil. Dessa informanter menar dock att den brist på planering som de har haft har utgjort ett hinder för dem i deras väg bort från den kriminella livsstilen, men att de få resurser som de fått stöd med under anstaltstiden och efter frigivning har hjälpt dem i viss mån. Om det informanterna uppger analyseras utifrå teorin om sociala band kan en slutsats dras att en väl genomförd och strukturerad planering hade kunnat bidra till att stärka de fyra sociala banden. Detta eftersom en planering innehåller stora delar av individens liv, som innefattar anknytning, åtaganden, delaktighet samt övertygelse, och därför finns möjlighet att förbättra och ge näring till dessa sociala band. Utifrån detta skulle möjligheten för en individ att lämna sin kriminella livsstil kunna öka om insatser som stärker sociala banden tillämpas Samverkan mellan myndigheter och individ - dess påverkan i upphörandeprocessen Kriminalvårdens samverkan med andra myndigheter och den enskilde är av vikt för att skapa en god och hållbar planering (Wennerberg, 2003). Sallander och Alvant (2012) redogör för Riksrevisonens granskning av kriminalvårdens verksamhet angående återfallsförebyggande arbete. I redogörelsen beskrivs en brist på samverkan mellan de myndigheter som kan komma att vara betydande för den enskilde individen. Brister på samverkan mellan myndigheter har resulterat i en negativ effekt för den enskilda individens förmåga att undvika återfall i kriminalitet. Informanterna i vår studie uppger att det råder en omfattande brist i samverkan bland kriminalvården och socialtjänsten som ansvarar för dem. En informant uppger följande om hur hen anser att samverkan mellan kriminalvården och socialtjänsten ter sig: Under all kritik, under all kritik. Socialtjänsten och kriminalvården har ingen kontakt. Det är jag och socialen och jag och kriminalvården. Det borde kanske vart så att det det borde vart jag där och dom där så dom samarbetar. (Informant 4) Det kan dras en slutsats utifrån det som de sju informanterna som har haft kontakt med kriminalvården har uppgett. Om en bättre, strukturerad samverkan mellan kriminalvården och socialtjänsten hade funnits, hade det underlättat för dem att få det stöd och den hjälp som de ansåg sig vara i behov av då de bestämde sig för att lämna sin kriminella livsstil. Wennerberg (2003) belyser det som omnämns i propositionen 2000/01:76 att kriminalvården skall ha ett fungerande samarbete med andra myndigheter. Kriminalvården har i uppgift att förmedla kontakt mellan de intagna och andra myndigheter som kan vara relevanta för de intagna vid frigivning. Wennerberg uppger dock att det egna ansvaret är betydelsefullt för att kriminalvårdens samarbetsprocess ska fungera. Individen har eget ansvar, och sköter ofta kontakterna själv samtidigt som kriminalvården i vissa fall bör ta ett större ansvar för att detta ska genomföras. Ytterligare en informant i vår studie talar om bristen på samverkan mellan myndigheter: De som visar att de vill, de får ju liksom hjälpen, men det är så många som vill ha hjälp men de fattar inte liksom hur de ska. Det är ju skit för det är ju dom som kommer i kläm liksom, så, samarbetet finns liksom men det är väldigt litet och begränsat. (Informant 2)

34 Slutsatsen som kan dras utifrån det som informant 2 uppger är att hen bekräftar att individen måste ta ett eget ansvar för att få den hjälp som individen behöver i fråga om planering samt kontakt mellan myndigheter. Från det som informant 2 uppger går det att urskilja att vissa individer inte tar det ansvaret som krävs, och därför får de inte heller den hjälpen som de kan behöva för att leva ett laglydigt liv. I rapporten utgiven av Brottsförebyggande rådets (2000) uppger de medverkande kontaktmännen i studien att de har försökt att motivera omkring hälften av de intagna i anstalt i att lämna den kriminella livsstilen och missbruk. Kontaktmännen är medvetna om att arbete med motivation i fler fall hade varit betydelsefullt men på grund av bland annat avsaknad av intresse och oförmåga att ta till sig kontaktmännens hjälp, har motivationsarbetet inte kunnat genomföras. Samtliga informanter i vår studie är kritiska till den hjälp, eller brist på hjälp, som de erbjuds från kriminalvården och socialtjänsten. Men, informanterna menar också att för att kunna få hjälp och stöd, krävs det en egen vilja, en önskan om att vilja göra en förändring. Utan en inre motivation och vilja, menar hälften av informanterna att det inte kommer att gå att lämna den kriminella livsstilen oavsett insatser. Däremot menar dem också att stöttning i att finna en motivation är av vikt och betydelsefullt. Det viktigaste är att du själv vill, vill du inte själv så, så lämnar du ju det inte. Det är det absolut viktigaste, vill du inte så. Alla vill ju inte eller har inte förmågan till det, till att vilja och i regel måste det ganska så mycket till. (Informant 1) Utifrån den teorin som denna studie grundar sig på, sociala band, går det efter det som informanterna uppgett att konstatera att de i vissa fall inte får den hjälp som skulle behövas för att stärka sina sociala band. Det krävs en vilja och en motivation för att kunna tillgodose insatser från kriminalvården och socialtjänsten. Eftersom det tidigare i studien har lyfts fram att insatser från kriminalvården och socialtjänsten kan påverka och stärka de sociala banden, är det utifrån detta resonemang väsentligt att den intagne får tillgång till det stöd som finns för att på så sätt kunna ta del av myndigheternas insatser och därför stärka de sociala banden till det goda, det icke-kriminella. Slutledningen som kan dras utifrån detta är att finns inte tillgång till vilja och motivation, kommer inte heller myndigheters insatser som stärker de sociala banden att kunna nyttjas. Samtliga informanter har fått insatser på olika sätt från kriminalvården och socialtjänsten. Sju av åtta informanter uppger att en del av de insatser som de har fått, har varit betydelsefullt för deras process att lämna den kriminella livsstilen. Fyra av dessa uppger att det är den inre viljan hos dem som har varit avgörande hos dem för att kunna vara mottaglig till de insatser som de har haft ett behov av. Ytterligare en slutsats som går att dra utifrån det som informanterna i denna studie har belyst och som också till viss del tidigare konstaterats, stärker den egna viljan det sociala bandet övertygelse. Individen kommer till insikt om vad hon eller han vill, och övertygelsen ökar. Utifrån att övertygelsen ökar med den egna vilja, leder detta till att individen kan göra sig tillgänglig för de insatser som kriminalvården och socialtjänsten erbjuder. Detta kan sedan stärka övriga sociala band vilket i sin tur leder individen till en ökad förmåga att kunna avstå från att begå brott.

35 5.2.3 Sysselsättning och behandling under anstaltstiden - dess påverkan i upphörandeprocessen Bland de intagna som deltagit i en studie genomförd av Brottsförebyggande rådet (2000) framgår det att intagna som deltagit i studien har under sin anstaltstid fått möjligheten att arbeta, studera och genomföra behandling som sysselsättning. Två av informanterna i vår studie har tagit möjligheten att studera under anstaltstiden. En av dessa informanter uppger att detta har haft betydelse för hen att kunna lämna sin kriminella livsstil eftersom det har öppnat upp nya vägar och möjligheter som tidigare inte funnits, eller som hen inte har uppmärksammat tidigare. Studierna har utgjort en betydande roll, och är något som hen värdesätter och inte vill förlora. Slutsatsen som går att dra utifrån informantens uttalande om studier är att sociala bandet åtagande har kunnat stärkas eftersom studierna har blivit något som är viktigt i individens liv, och att studierna är något som bidrar till att informanten inte återfaller i kriminalitet. I rapporten från Brottsförebyggande rådet (2000) framkommer det att cirka hälften av de som deltagit i brotts- eller missbruksbehandlande program har uppgett att programmen har varit ganska eller mycket givande. Hälften av de som deltagit i program uppger att deltagandet i programmet har påverkat deras syn på sig själva eller sätt att tänka. Det var en tredjedel som ansåg att programmet inte var givande. 78 procent av de i studien som inte har deltagit i något program uppger att de inte har blivit erbjudna någon plats. I vår studie uppger informanterna att de till viss del har blivit erbjudna behandling inom kriminalvården. De nämner bland annat missbruks- och brottsförebyggande program som Agression Replacement Training (ART), Kognitiv Beteendeterapi (KBT), Brottsbytet och tolvstegsprogrammet. En del av informanterna uppger att programmen har bidragit i den mån att de har ändrat sina tankegångar och sitt agerande. De uppger att de tack vare samtal med behandlare och även de som har liknande erfarenheter som dem själva, har kunnat reflektera över sig själva och på så sätt gå vidare. Två informanter uppger att de har gått i behandling men att de ej har fått fullfölja behandlingen, och att den inte har haft någon större påverkan i deras process att lämna kriminaliteten. I en utvärdering av behandlingsprogrammet ART har de granskat om risken för återfall minskat för de klienter som har genomfört ART. Resultatet visar att de som genomfört behandlingen inte hade en minskad risk för återfall i kriminalitet (Danielsson m.fl., 2011). En informant i vår studie ser dock fördelar med att ha genomfört ART och även KBT: Jag gick ju där inne massa program. KBT, och sådant här som jag vill, jag ville själv gå de här programmen. Ja, det fick mig att tänka lite mer där inne. Fick mig att tänka om, varför jag gjorde så här. Det var faktiskt bra kunskap jag fick och jag läste mycket där inne själv också, så ja. KBT och ART. Det var bra, jag läser det än idag. Man kämpar med sig själv även idag, det gör alla människor, varför jag tänker jag så här, och varför, det gör man hela tiden fast man är ute i samhället, man ska vara civiliserad helt enkelt. (Informant 8) Utifrån teorin om sociala band går det i denna studie att dra en slutsats om att de informanter som deltagit i behandlingsprogram, fyra av åtta, ser att programmen har haft en positiv del i upphörandeprocessen genom att stärka deras sociala band.

36 Informanterna talar om att de har ändrat tankesätt, mognat och fått nya värderingar efter sitt deltagande i programmen, vilket tyder på en förstärkning av det sociala bandet övertygelse. De andra sociala banden kan även stärkas i denna verksamhet eftersom deltagande i programmet kan skapa en god anknytning till någon betydelsefull person. Åtagande i form av att sysselsätta sig med något positivt. Delaktighet genom att samverka med en grupp människor under en bestämd period vilket skapar stöttning men också en rutin i vardagen som eventuellt går att bära med sig när efter avtjänad verkställighet. Utifrån teorin om sociala band kan slutsatsen dras att vikten av att stärka de sociala banden i behandlingsprogrammen är betydelsefullt. Detta går att tyda från det en informant uppger. Hen menar att det inte bara är missbruket som bör behandlas, utan att behandlingen bör innefatta de sociala delarna i individens liv för att denne ska kunna överge kriminaliteten och anpassa sig i samhället: Alltså, det som är viktigast. Problemet är idag att många av de här behandlingsprogrammen som finns och så där, man lägger mycket fokus på beroende, missbruket och det kemiska beroendet. Och visst, det är skitviktigt att man får bearbetat och får behandlat känslorna och som man har, som nästan alla har som kommer från en dysfunktionell familj. Men vad händer sedan liksom? När man har bearbetat? När man känner sig redo? Så kommer man ut ut samhället, så är det för oss som muckar liksom. Så kommer man ut ur fängeslet vad gör man nu liksom? Eh, ja. Då är det hela den här biten med det sociala nätverket. Vart hittar man nytt socialt nätverk som inte är kriminella vänner? Såndana förnuftiga människor? Hur ser en vardag ut? Vad pratar man om när man inte är kriminell liksom? Vad, hur, vem umgås man med? Vad är det för värde man har? Hur hanterar man problemsituationer som har vart med och gjort att man sitter i fängelse eller som vart med och blivit och gjort att man, är liksom? (Informant 2) Utifrån det som informanten beskriver kan det urskiljas att de sociala banden är svaga hos de individer som hamnat i kriminalitet. Informanten antyder att de befinner sig i en distans från det goda, det icke-kriminella i samhället. Individen som har hamnat i kriminalitet behöver hjälp, inte bara med sitt missbruk, utan även med att knyta band till sin omgivning och skapa nya sociala nätverk. Den slutsats som kan dras utifrån det som informanten beskriver är att om individen inte knyter och stärker sina sociala band, fortsätter dessa att vara försvagade även om det kemiska beroendet har avlägsnat sig. De svaga sociala banden leder till fallgropar vilket bekräftas utifrån teorin om sociala band. Lilly m.fl. (2011) menar enligt teorin om sociala band, att viljan att begå brottsliga handlingar, den vilja som alla människor bär inom sig, inte kan förminskas om inte de sociala banden förstärks hos individen Fängelsestraffets påverkan i upphörandeprocessen Hughes (1998) för fram fängelsestraffets påverkan i upphörandeprocessen hos de individer som har deltagit i studien. Rädslan och oron över att återvända till fängelset är något som har framträtt som en bidragande faktor i önskan att lämna sin kriminella livsstil. Detta är även något som gör sig tydligt bland de informanter som deltagit i vår studie. Fem av de sex informanterna som har haft ett fängelsestraff uppger att själva fängelsestraffet har haft en betydelse för dem att lämna sin kriminella livsstil. De har i och med fängelsestraffet kunnat komma

37 ifrån det sätt att leva som kretsat kring dem. En informant uttrycker sin tacksamhet, och menar att straffet och de myndigheter som det angår, har räddat livet på informanten: Straffet ser jag som något positivt. Absolut, jag tackar kriminalvården, tingsrätten, allihop, polisen, allihop idag. Annars hade jag nog inte suttit här, jag hade nog vart död, eller så hade jag suttit på ett livstidsstraff. Finns inga alternativ. (Informant 4) En annan av informanterna upplyser om tröttheten på att åka in och ut ur fängelset som anledning till varför hen la den kriminella livsstilen bakom sig: Så är det ju det här med att åka in och ut från fängelset. Det är ju inga längre, det är ju åtta, tio månader som man sitter och så har man det med sig ut och sen minsta lilla man hittar på så åker man in igen och det är trots allt tröttsamt i längden. Man vänjer sig med det också men jag tror det är konsekvenser som får mänskor till att sluta. (Informant 3) Utifrån det som informanterna har delgivit, går det att dra slutsatsen att fängelsestraffet i sig har en betydelse för förmågan att kunna upphöra med sin kriminella livsstil. Detta dels genom att ett miljöombyte sker. Individen får ett uppehåll från sitt vardagliga liv, men också på grund av att insikten om att ett liv i fängelse inte är något som är önskvärt. Det har även framkommit från informanterna att de har ägnat den tid som de har suttit i fängelset till att reflektera över deras mål och vad de vill åstadkomma i livet. Något som de inte hade haft tid eller förmåga till om de inte hade nått en brytpunkt och fått överge den kriminella livsstilen för ett tag. Tiden för reflektion hade inte existerat. Tolkas det som informanterna uppger om fängelsestraff, utifrån sociala band, går det att urskilja att sociala bandet som rör övertygelse är något som stärks i och med att individen gör sitt straff i anstalt. Fängelsestraffet bidrar till en tid för reflektion vilket har, för informanterna inneburit en förändring av värderingar och mognad i sitt tankesätt och i sig själva. Detta har i sin tur påverkat individens vilja att tillhöra det goda, det vill säga det icke-kriminella Socialtjänstens påverkan i upphörandeprocessen I en rapport utgiven av Brottsförebyggande rådet (2000) uppger 80 procent av de intagna i anstalt som medverkat i studien att de har behov av socialtjänstens insatser. Det som de intagna uppgav som problematiskt i deras tillvaro, och som de kan komma att vara i behov av hjälp med är sådant som deras tillgång till bostad, försörjning, arbete och sociala nätverk. Deltagarna uppgav även oro för deras brist på motivation samt missbruksproblematik. I studien från Sundell m.fl. (1996) framgår det i resultatet att en tidig kontakt med socialtjänsten kan vara av betydande vikt för de individer som vill lämna sin kriminella livsstil. I rapporten från Brottsförebyggande rådet (2000) visar resultatet att de intagna ofta friges till en oplanerad social situation. Fler än en tredjedel av deltagarna uppgav att de inte hade något hem, och en femtedel uppgav att de inte hade blivit erbjuden något boende överhuvudtaget. Flertalet uppgav att de befann sig i ekonomiska svårigheter och saknade sysselsättning. Fler än två tredjedelar uppgav att de hade problem med droger och/eller alkohol. Hälften av deltagarna uppgav att stora

38 delar av deras sociala nätverk bestod av individer med missbruksproblematik och hade kopplingar till kriminalitet. De sex informanter i vår studie som har haft delar av sitt straff i anstalt uppger att de frigavs till en social situation där de var i behov av stöd och hjälp. En av informanterna uppger att efter att hen muckat från anstalten fanns ingenting ordnat i form av boende, sysselsättning och socialt nätverk. Det enda hen hade var socialbidrag. Hen uppger att detta resulterade i att hen fick flytta in hos en vän som var fullt aktiv i missbruket. De sex informanterna uppger att de har fått klara sig själva till stor del och den hjälp de har behövt har de fått söka själva efter hand. Samtliga åtta informanter i studien har tagit del av insatser från socialtjänsten under deras process att lämna den kriminella livsstilen. Sju av de åtta informanterna uppger att de fått ekonomiskt stöd från socialtjänsten i form av socialbidrag. Tre av de åtta informanterna har fått hjälp i deras boendesituation av socialtjänsten. Fyra av informanterna har fått stöd och hjälp i den missbruksproblematik som de har haft. Detta i form av behandlingshem, underhållsbehandling, samtalskontakt samt utredning och medicinering. En slutsats som går att dra utifrån det informanterna har uppgett, är att de som har fått hjälp i sin missbruksproblematik anser att socialtjänstens insatser har haft en avgörande del i deras förmåga att kunna bryta med sin kriminella livsstil. Övriga insatser som har beviljats har enligt informanterna visserligen inte varit avgörande i deras upphörandeprocess, men det går att tolka utifrån det som informanterna uppgett att de insatser de har fått från socialtjänsten har bidragit till andra betydelsefulla faktorer som stöd i boendesituationen vilket har bidragit till ett eget boende. Ytterligare en slutsats som går att dra är att socialtjänstens insatser på ett eller annat sätt har stärkt deras sociala band. Tolkas detta utifrån teorin om sociala band, har därför socialtjänstens insatser till viss mån haft betydelse i deras upphörandeprocess från kriminaliteten. Samtliga informanter uppger dock att socialtjänstens insatser har varit bristfälliga och att det hade underlättat för dem i deras process att lämna den kriminella livsstilen om de hade fått insatser som de hade behov av. Flera av informanterna uppger att det enda de har fått hjälp med är socialbidrag, vilket inte har varit tillräckligt för dem. Det som kan urskiljas från det som informanterna har uppgett är att de visserligen har klarat sig från att återfalla i kriminalitet utan de insatser som de själva anser att de hade behövt, men samtidigt uppger dem att processen att överge kriminaliteten hade gått lättare om de hade fått det stöd som de var i behov av från socialtjänsten. 5.3 Sociala band utifrån livsförloppet - förstärkning eller försvagning av de sociala banden i vuxen ålder Teorin om sociala band, innebär att om en individ har svaga sociala band i anknytning, åtaganden, delaktighet samt övertygelse, kommer denne individ inte kunna motstå att begå brottsliga handlingar. Hirschi menar i teorin om sociala band att dessa band skapas i barndomen medan Laub och Sampson har utvecklat teorin och menar att en individ kan stärka sina sociala band under hela sitt livsförlopp. Detta beroende på vilka situationer och händelser som individen kommer i kontakt med (Laub & Sampson, 1993). Utifrån det som samtliga informanter i vår studie har framfört, kan slutsatsen dras att alla informanterna har haft svaga sociala band inom ett eller flera områden i deras barndom. Enligt teorin

39 om sociala band har detta gjort att de inte har kunnat avstå från att begå brottsliga handlingar. Detta har varit sådant som till exempel som svaga band till utbildning, anhöriga och insikt om vad som är rätt och fel. Det går att dra slutsatsen att de alla har kunnat stärka ett eller flera av de sociala banden under livsförloppet. Exempel på sådant som har kunnat stärka sociala banden under livsförloppet är sådant som förstärkt anknytning till betydelsefulla personer, delaktighet i föreningsliv och att de med åldern tagit åtaganden i form av arbete och utbildning. Detta har bidragit och haft betydelse för dem i deras process att lämna den kriminella livsstilen Transitions och Trajectory - dess påverkan i upphörandeprocessen Laub och Sampson (1993) menar i deras utveckling av teorin om sociala band att de händelser som en individ kommer i kontakt med under livet kan innebära förändringar och vändpunkter för denne. Detta förklaras utifrån begreppen transitions och trajectory. Transitions innebär de övergångar som sker i en individs liv, till exempel att denne får sitt första arbete eller blir förälder för första gången. I och med att en transition sker i individens liv, kan den öppna upp dörrar för det som kallas trajectory. Transitions är det som sker på kort sikt, som sedan kan övergå till trajectory, en långsiktig förändring av individens utveckling och livssituation. Om individen får sitt första arbete (transition) kan detta leda till en delaktighet på arbetsmarknaden (trajectory). Denna trajectory ändrar individens situation och kan öppna upp dörrar till andra möjligheter och förändringar i livet. Det kan skapa en vändpunkt för individen. Den anpassningen som individen gör utefter de transitions som hon eller han kommer i kontakt med, avgör hur dennes trajectory kommer att se ut. Får individen ett arbete kan det leda till en delaktighet på arbetsmarknaden, missköter indivden dock sitt arbete, kan det däremot orsaka ett annat beteende eller en annan vändpunkt. Till exempel fortsatt kriminellt beteende. Genom att utgå ifrån transitions och trajectory får sociala institutioner och händelser under individens livsbana en väsentlig betydelse för dennes utveckling. I den tidigare forskning som diskuterats framgår det tydligt att vändpunkter i livet är något som har varit avgörande för individen att kunna lämna sin kriminella livsstil. Dessa vändpunkter har varit sådant som tillträde på arbetsmarknaden, egen bostad, miljöombyte och föräldraskap (Laub & Sampson, 2001; Laub & Sampson, 2003; Hughes, 1998; Savolainen, 2009). Bland de informanter som deltagit i vår studie går det utifrån det som informanterna har uppgett att urskilja vikten av transitions och trajectorys. Informater har stött på olika transitions när de har beslutat sig för att lämna sin kriminella livsstil. Vissa av dessa transitions har lett till positiva trajectorys som har gjort att de har kunnat undvika återfall. Som ett exempel uppger Savolainen (2009) att arbete inte bara har inneburit att personen har kunnat försörja sig. Arbetet har även bidragit till ett ökat självförtroende, nya sociala nätverk samt att ny identitet hos individen kan skapas. En av informanterna i vår studie ger en beskrivning, som kan tolkas som att hen har kommit i kontakt med transitions vilket har lett till vändpunkter, trajectorys som har bidragit till att hen har kunnat hålla sig borta från kriminalitet: Jag började fylla upp min tid med saker som jag skulle. Som jag skulle gå in för, jättemycket. Och sen så, och det i sig löna ju sig alltså. Då får man ju resultat och så leder det tll något annat, och så leder det till att man träffar nya människor och det, så att det var nog att jag, jag höll mig. (Informant 6)

40 Exempel på det som informanterna i denna studie i uppger som vändpunkter i deras process att överge kriminaliteten, och som också har haft betydelse för dem i den processen är till exempel deras möjlighet att komma i kontakt med KRIS eller X-cons. Det som kan urtolkas utifrån det som informanterna har uppgett är att denna kontakt var en transition, som för dem har bidragit till en trajectory som har varit betydelsefull i deras process att lämna den kriminella livsstilen. Kontakten med KRIS eller X-cons har inneburit skapandet av ett nytt socialt nätverk, arbete och möjliggjort förändring av deras identitet och tankemönster. Ett annat exempel som fem av informanterna uppger som en vändpunkt är försämring av fysisk och psykisk hälsa. Hughes (1998) framför att en bidragande faktor till att avsluta sin kriminella karriär beror på oro för sin hälsa. En informant i vår studie uppger följande: Jag höll på att dö av mitt missbruk, jag var helt slut som människa, så det var väl det som väckte upp mig. (Informant 3). Det går utifrån det som vissa av informanterna uppgett att urskilja att försämring av hälsan har utgjort en transition som för dem lett till en trajectory. Detta har skapat ett uppvaknande vilket har bidragit att de har tagit avstånd från kriminaliteten och missbruket, och i och med det utgjort förändringar i deras livssituation. Ytterligare en koppling till transistions och trajectory angående hälsa, går att urskilja utifrån det en informat i studien uppger. Hen uppger att genom att ha fått en utredning som lett till en diagnos och medicinering, har detta öppnat upp nya vägar och utredningen har varit den avgörande faktorn för att hen har kunnat överge sitt missbruk och sin kriminalitet utan att återfalla. Ur denna synvinkel, kan slutsatsen dras att utredningen var en transition som för hen lett till trajectorys, en långsiktig förändring i individens liv. Slutsatsen som kan dras utifrån det som informanterna har uppgett är att transitions och trajectorys, det vill säga vändpunkter och händelser i livet, har utgjort en avgörande betydelse för dem i sin process i att lämna den kriminella livsstilen. I och med de transitions och trajectorys som dessa individer har kommit i kontakt med, har deras sociala band kunnat stärkas i form av anknytning till betydelsefulla personer, åtagande i form av sysselsättning, delaktighet i form av föreninsgliv samt övertygelse i form av förändring av tankesätt och värderingar. 5.4 Sammanhangets påverkan i upphörandeprocessen I studien av Laub och Sampson (2001) framkommer ett flertal aspekter som påverkar individens möjlighet att upphöra från sin kriminalitet. Det ska råda ett samband mellan individens val och agerande, situationen och det sammanhang som individen befinner sig i och dessutom individens kontakt till sociala nätverk. Eftersom dessa faktorer påverkar individen i dennes möjlighet att lämna sin kriminella livsstil, är det av vikt att arbeta med dels med individens motivation som kan påverka val och agerande men också se över hur den omgivning individen befinner sig i ser ut, då dessa faktorer påverkar varandra. Samtliga informanter i vår studie beskriver vikten av att hitta sin egen vilja och motivation, men att det också är betydelsefullt och viktigt att individen har en känsla av sammanhang i sitt liv. Det vill säga känner en trygghet och en delaktighet i sin omgivning. Detta sammanhang skapar en meningsfullhet, stärker de sociala banden vilket bidrar till en drivkraft i att hålla sig ifrån återfall i kriminalitet. Ja, det är ju inte bara en sak utan det är den känslan av meningsfullhet i och med den relation jag har till min flickvän, till min familj, att jag utbildar mig och att

41 jag har ett mål som jag närmar mig varje dag lite lite mer. Och min hund och liksom alla dom sakerna som gör mig lycklig, ja. Det kommer från en sann önskan om att vilja förändra livet och att hitta en meningsfullhet alltså ett sammanhang och ja, mer alltså tillhörighet kan man säga. (Informant 7) 6. DISKUSSION I denna del kommer diskussion föras kring studiens metodval samt det resultat som har redovisats. Avsnittet kommer att avslutas med implikationer om vidare studier inom detta område. 6.1 Metoddiskussion Denna studie grundar sig på en kvalitativ ansats. Bryman (2011) menar att forskaren vid en kvalitativ ansats fokuserar på orden, tolkandet av det individen uttrycker. I en kvalitativ ansats strävar forskaren att uppnå en tillgång till informanterna; möta informanterna i deras verklighet och deras beskrivningar. Genom en tillgång till sina informanter kan forskaren tolka hur individen upplever och beskriver sin sociala verklighet. Forskaren kan därför få en djupare förståelse av individens perspektiv på sin miljö och sina handlingar. Vi valde den kvalitativa ansatsen eftersom målet var att sträva efter en djupare förståelse av individens egna upplevelser och tolkning av deras verklighet. Syftet i studien har varit att beskriva våra informanters process att lämna kriminaliteten, där faktorer som varit betydelsefulla för dem lyfts fram samt kriminalvårdens och socialtjänstens inverkan. För att kunna besvara detta syfte, fanns ett behov av att möta informanterna där de befinner sig. Ett samtal, där vi kan lyssna, var något som var väsentligt utifrån studiens syfte eftersom det krävs en djupare förståelse i deras beskrivning och detta kan endast uppnås genom att informant och forskare möts. Eftersom det handlar om att tolka vad informanterna uppger som beydelsefullt för dem, är det av stor vikt att vi som forskare, är närvarande när informanten ger uttryck för sina upplevelser. Genom denna ansats, upplever vi att vi har uppnått målet eftersom vi har kunnat möta dem och varit närvarande i deras beskrivningar. Detta har inneburit att vi har kunnat eftersträva att tolka deras beskrivningar så sanningsenligt som möjligt. Vi är dock medvetna om att våra tolkningar inte kan ge ett exakt uttryck för det som de beskriver eftersom vi bär med oss egna erfarenheter och förståelser under dessa möten. Utöver detta har valet av kvalitativ ansats inneburit att i mötet kan informanten och forskaren föra ett samtal. Informanten kan därför få det beskrivet vad forskaren eftersträvar men samtidigt kan informanten tolka frågorna utefter hur han eller hon uppfattar dem. Medvetenhet finns att tillgången till varandra i mötet, kan skapa en tydlighet och en vägledning för informanten. Däremot kan det också innebära att informanten kan bli styrd av samtalets struktur vilket kan ha en påverkan i informantens utsagor. Tillgången till informanterna kan som ovan nämnt, skapa en förståelse till informanterna och tolkning av insamlad data kan underlättas. Samtidigt finns det en medvetenhet om att denna tillgång kan skapa svårigheter i den närhet och den distans som kan vara av vikt för att ge en korrekt beskrivning av verkligheten. Likväl som informanten kan påverkas av vår närvaro, kan vi påverkas av informanten. Medvetenhet om detta har varit närvarande under intervjuerna. Det har skapat en balansgång mellan att bevara en närhet till informanterna samtidigt som distansen mellan forskare och informant ändå har varit av vikt. Detta för att

42 inte vi ska påverka dem i deras beskrivningar och för att data ska bli korrekt utifrån informanternas skildringar av sin verklighet. Eftersom vi strävade efter att nå en djupare förståelse av informanternas egna beskrivningar valdes en semistrukturerad intervjuform. Bryman (2011) menar att en semistrukturerad intervju innehåller öppna frågor som berör olika teman, där forskaren har möjlighet att vara flexibel till sina frågor medan informanterna kan få möjlighet att utvidga sina svar. Valet av semistrukturerade intervjuer underlättade för oss i vårt arbete att tolka informanternas uttalanden. Semistrukuterade intervjuformen yttrade sig i ett avspänt samtal vilket vi tror gav informanten en större möjlighet att beskriva sina upplevelser. Detta eftersom det fanns ett utrymme för informanterna att till en viss del styra intervjuns utformning, samtidigt som de valda teman för intervjun höll syftets mål levande i intervjun. Nackdelen med den semistrukturerade intervjuformen har varit att de öppna frågorna kan göra det lätt att falla utanför syftet. Vi har vid vissa tillfällen märkt att syftets fokus har tappats som sedan har behövt återupptas. Det har krävts en ständig medvetenhet från vår sida att behålla fokuseringen på studiens syfte under intervjuerna. I denna studie grundar sig urvalet på det Bryman (2011) beskriver som målstyrt. Med målstyrt urval är de informanter som deltar i studien utvalda efter studiens syfte och frågeställningar. Vi valde att vända oss till verksamheter för före detta kriminella, KRIS och X-cons, eftersom det lämpade sig för studiens syfte. Nackdel med detta urval, och som vi reflekterat kring, är att alla informanterna tillhört organisationer, vilket kan påverka deras tolkning och beskrivning av deras verklighet. Vi tänker att organisationer till viss del formar informanterna in i vissa mönster och tolkningsramar. Tankar kring om det kan finnas en organisatorisk påverkan hos dessa informanter har reflekterats kring och som kan vara viktigt att beakta då resultatet framställs. Vi har i denna studie använt oss av två skilda organisationer som inte har något direkt samarbete. Även om informantvalet är målstyrt, tillhör de olika organisationer vilket gör att en bredd ändå har tillgodosetts. Samtidigt som ett eventuellt organisationsmönster ändå kan finnas. Det insamlade materialet från informanterna, som vi har avsett att tolka, har tolkats utifrån teorin om sociala band. Tidigare forskning avseende detta ämne har också kopplats i analysen av materialet och har på ett lämpligt sätt kunnat användas i denna studies analys. Den tidigare forskningen härstammar från tolv olika källor, bestående av artiklar, rapporter samt litteratur. Det som är av intresse är att olika angreppssätt kring ämnet har använts men ändå har resultaten visat sig vara relativt likartade. Teorin om sociala band valdes i ett tidigt skede. Teorin kan därför ha påverkat materialet mer än vad det har varit avsett att göra. Vi kan dock se en fördel med att teorin har varit självklar för oss i inledningen av studien eftersom det skapat en struktur, som har underlättat för oss att bevara den röda tråden. Lilly m.fl. (2011) menar att Travis Hirschis teori om sociala band berör de sociala band som en individ har till sin omgivning (anknytning, åtaganden, delaktighet samt övertygelse). Dessa band kan vara svaga eller starka, är de svaga ökar viljan att begå brottsliga handlingar. Kritik som riktats mot Hirschis teori är att den inte i tillräckligt stor utsträckning anpassar sig efter den kontext som individen befinner sig i, däremot har Laub och Sampson utvecklat denna teori för att anpassa sig efter individen och dennes upplevda händelser under livsförloppet. Vi har genom

43 att använda oss av grundteorin, men också tillfört utvecklingen från Laub och Sampson, kunnat bredda teorins användningsområde och anpassat den efter våra informanter. Detta har underlättat för oss att analysera insamlad data utefter teorin. Även om informanterna har uppgett skilda beskrivningar om vad som har varit betydelsefullt för dem, har det tydligt gått att tolka dessa beskrivningar utifrån de sociala banden. Vi har i materialet funnit att de sociala banden inkluderas i många områden i individens liv, vilket har bidragit till att teorin om sociala band har kunnat användas genomgripande och enhetligt. Detta har skapat en struktur och en tydlighet i analysen där vi har kunnat bearbeta teorin med data på ett grundligt och omfattande sätt. De brister vi har funnit med teorin om sociala band kommer att diskuteras i resultatdiskussionen. 6.2 Resultatdiskussion I denna studie har en fördjupning inom det valda ämnet ägt rum. Detta har resulterat i att reflektioner har utvecklats under studiens förlopp. Reflektionerna kommer att sammanföras i en diskussion som kompletterar det framlagda resultatet och sammankopplas till den valda teorin samt tidigare forskning. Det som informanterna har uppgett har analyserats utifrån tidigare forskning samt teorin om sociala band. Lilly m.fl. (2011) menar att i teorin om sociala band handlar det om individens vilja att begå brott. Denna vilja begränsas då individen har starka sociala band till sin omgivning. De sociala banden är indelade i anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse. Det sociala bandet anknytning innebär att individen känner en god anknytning till anhöriga och närstående vilket gör att de inte vill svika dem genom att begå brottsliga handlingar (Lilly m.fl., 2011). Det som informanterna uppgett har varit betydelsefullt för dem är en god anknytning till icke-kriminella som till exempel anhöriga, vänner och professionella inom diverse stödverksamheter. På grund av denna starka anknytning har de känt dåligt samvete och önskan om att inte göra dem som de bryr sig om besvikna och ledsna. Dessutom har de en stark vilja att inte gå miste om den anknytning de har till dessa individer som har gjort att de har valt att lägga kriminaliteten bakom sig. Dessa anhöriga och närstående har även utgjort ett stöd till informanterna, vilket också har varit betydelsefullt för att kunna ta avstånd från den kriminella livsstilen. Stödet de har fått från dessa individer, har också stärkt sociala bandet anknytning mellan dem. Det som informanterna uppger om anknytningens betydelse stämmer överens med tidigare forskning samt den teori studien grundar sig på. Hughes (1998) menar att de som har en stöttande omgivning har lättare att bryta med sin kriminella livsstil. Det som vi anser är av vikt att belysa är att en individ kan ha god anknytning till individer som tillhör den kriminella världen. Genom detta har vi uppmärksammat en brist i teorin om sociala band eftersom det inte enbart handlar om att stärka anknytningen till viktiga personer, som till exempel föräldrar, utan det är av vikt att anknytningen är till individer utanför kriminaliteten. Det vi kan se utifrån informanternas beskrivningar av deras liv, har det tidigare funnits goda anknytningar till människor som är kopplade till kriminalitet och missbruk. Även om anknytningen är god till dessa individer, tänker vi att det sociala bandet anknytning försvagas då denna anknytning leder individen bort från det goda, det icke-kriminella och istället stärker och håller fast vid det bandet som finns till den kriminella livsstilen. När de sedan kommer i kontakt med individer bortom det kriminella, skapas en annan sorts anknytning, en god anknytning som gör att livet

44 som kriminell får mindre värde och annat blir mer betydelsefullt för dem. Andra betydelsefulla faktorer som informanterna framför är de åtaganden som de har gjort. Enligt Lilly m.fl. (2011) innebär sociala bandet åtagande att individen tar sig an uppgifter som individen känner ett ansvar för och vill inte riskera dessa uppgifter genom att begå brottsliga handlingar. I resultatet i denna studie presenteras följande åtaganden som betydelsefulla för våra informanter: föräldraskap, arbete, studier och ansvara för sin bostad. Dessa åtaganden har underlättat processen att lämna kriminaliteten för informanterna. Rydén-Lodi (2008) menar att individen måste ha någonting att tro på, någonting som denne brinner för och som hon eller han inte tycker är värt att riskera. Först då kan individen lämna sin kriminella livsstil. Vi har uppfattningen utifrån det som informanterna har uppgett, att de åtaganden som de har gjort, måste ha ett värde och en betydelse. Detta innebär att åtagandet inte är värt att förlora genom att begå brottsliga handlingar. Utifrån detta kan vi även här lyfta fram en brist i teorin om sociala band, där åtagande lyfts fram som stärkande av sociala banden men de uttrycker inte att individen måste brinna för det åtagande som hon eller han gör. Vi har dragit slutsatsen att det inte bara handlar om att individen gör ett åtagande, utan det är av vikt att individen brinner för och ser ett värde i det åtagande som hon eller han har gjort. En informant har uppgett att hen aldrig trodde att hen kunde studera, och därför brydde sig hen inte om studierna. Detta tänker vi innebär att hen inte kände något värde i sina studier, och det åtagande studierna innebar. När informanten sedan upptäckte att hen kunde studera, skapades ett åtagande och ett värde i studien som hen inte ville mista. Sociala bandet delaktighet innebär att individen känner en tillhörighet till en strukturerad fritidssysselsättning och individens tid för att begå kriminella handlingar minskar (Lilly m.fl. 2011). Betydelsefulla faktorer som rör delaktighet uppger informanterna som tillträde till föreningslivet och fritidssysselsättningar. En strukturerad fritidssysselsättning kan enligt Sarnecki (2010), Lilly m.fl. (2011) och Laub och Sampson (2001) leda till att individens möjlighet att begå brottsliga handlingar minskar. Detta eftersom individen skapar en rutin i sin vardag och minskar kopplingen till kriminella grupper och miljöer. I resultatet i vår studie kan vi tolka att en delaktighet är viktig i processen att lämna den kriminella livsstilen. Den främsta delaktigheten som framhävs hos informanterna är delaktigheten i verksamheterna KRIS, X-cons, Anonyma alkoholister och Anonyma narkomaner. Verksamheterna har haft en omfattande betydelse för informanterna. Flera av informanterna riktar kritik mot myndigheternas insatser, och lyfter istället fram ovanstående verksamheter som bidragande till deras förmåga att bryta från kriminaliteten och skapa ett sammanhang. Genom de beskrivningar som informanterna har lämnat, kan vi se hur dessa föreningar har fått komplettera med det som myndigheterna inte har kunnat bidra med. Delaktigheten som samtliga informanter uppgett att de fått genom att tillhöra en verksamhet har gett dem styrka att leva ett liv bortom kriminaliteten. Det sociala bandet övertygelse handlar om individens moral, värderingar och förtroende för lagen. Om individen förstår vad som är accepterat i samhället, vad som anses vara rätt och fel, kommer individens benägenhet att begå brottsliga handlingar att minska (Lilly m.fl.,2011). Enligt Laub och Sampson (2001), Hughes (1998) och Rydén-Lodi m.fl. (2005) har ändrade värderingar visat sig ha betydelse för individen att upphöra från sina kriminella handlingar. Mognad är något som har bidragit till att individens värderingar förändrats. I vårt resultat är

45 förändring av värderingarna något som lyfts fram som avsevärt betydelsefullt hos flera av informanterna. Det vi kan tolka utifrån resultatet är att värderingarna utgör en stor grund i informanternas liv, även i de fall som det inte är uttalat. Detta eftersom informanterna upplyser om att de behöver avhålla sig från kriminalitet, avstå från att göra fel och leva ett laglydigt liv för att kunna bevara och hålla fast vid de övriga sociala banden som de har byggt upp i deras liv. De förändrade värderingar sker då de övriga sociala banden stärks. Det blir av betydande vikt att upprätthålla de nya värderingar som stämmer in med det goda, icke-kriminella. Detta för att inte försvaga de band som förstärkts i anknytning, åtaganden och delaktighet. Informanterna menar att de har kommit till insikt med vad de vill uppnå i livet. De uppger att de har satt upp mål som är värt mer än kriminaliteten och dess följder. Detta har framkallat en inre vilja till att genomföra en förändring. Informanterna uppger att det är deras inre vilja som har möjliggjort en förändring av deras värderingar. Utifrån detta ser vi att motivationsarbetet är betydande för dessa informanter. Motivationen har i sin tur väglett dem till de faktorer och vändpunkter som har stärkt deras sociala band övertygelse, och därför bidragit till att de kunnat lämna sin kriminella livsstil. Detta förtydligas av Rydén-Lodi (2008), det vill säga att motivationen hos den enskilde individen är av stor vikt för att kunna ta avstånd från den kriminella livsstilen. Sundell m.fl. (1996) har i deras forskning funnit att socialtjänsten och kriminalvårdens insatser inte har haft någon större inverkan i deras informanters process att överge den kriminella livsstilen. Detta är något som också framkommer i vår studie. Informanterna uppger att andra faktorer och vändpunkter i deras liv har varit av större vikt i processen att lämna sin kriminella livsstil än de insatser som myndigheterna har bidragit med. Insatser som dock har haft en omfattande betydelse för fyra av informanterna är de insatser som har berört informanternas missbruksproblematik. Andra insatser som lyfts fram som av vikt är själva fängelsestraffet som gav dem en brytpunkt och även de sysselsättningar som de fått ägna sig åt i fängelset. Sallander och Alvant (2012) redogör för Riksrevisionens av kriminalvårdens verksamhet. I denna framkommer det att det finns en brist i samverkan mellan myndigheter som kan vara relevanta för individen. Bristerna i samverkan har visat sig ha en negativ effekt för individen att undvika återfall i brott. Våra informanter i denna studie bekräftar bristen på samverkan mellan socialtjänsten och kriminalvården. De har själva fått söka den hjälp de har varit i behov av, och att kriminalvården inte har stöttat dem i kontakten med socialtjänsten. Utifrån resultatet kan vi tolka att bristen på samverkan bidrar till att informanterna har blivit lidande. Bristen på samverkan sätter även hinder för den verkställighetsplanering som lyfts fram av Brottsförebyggande rådet (2000). Verkställighetsplaneringen ska reducera risken att individen återfaller i kriminalitet. I denna plan ska insatser från både kriminalvården och socialtjänsten innefattas. En reflektion som vi har kring detta, är att då en brist i samverkan finns mellan kriminalvård och socialtjänst, kan planen inte genomföras vilket har gjort sig tydligt hos flertalet av våra informanter som har beskrivit att de har kommit från anstalt till en tomhet, och avsaknad av bland annat boende, fritidssysselsättning och arbete. Det vill säga sådant som kan stärka individens sociala band. Detta gör att myndigheternas samverkan, enligt teorin om sociala band, bör förbättras för att underlätta i upphörandeprocessen, något som våra

46 informanter antyder. En tanke som har väckts hos oss är att den rådande sekretesslagstiftningen är något som kan försvåra möjligheten för en god samverkan. I och med sekretessen, tänker vi att det skapas stora svårigheter för dessa myndigheter att ha ett gemensamt ansvar för en individ då det kan skapas en mur, där information om individen inte kan förmedlas från den ena myndigheten till den andra. Vi tänker också att det är av betydande vikt att individer som befunnit sig i anstalt får tillgång till de områden som kan stärka sociala banden. Detta eftersom vi har fått uppfattningen om att informanterna i anstalten har upplevt en isolering, vilket har gjort sig tydlig då de har kommit ut i samhället, oftast utan några kontakter och sociala nätverk. Det finns en brist på social förankring som vi tänker kan uppfyllas av myndigheters insatser. Resultatet tyder på att informanterna som har befunnit sig i anstalt har tappat många kontakter, till viss del på grund av en vilja av att bryta med sitt gamla livsmönster. Detta kan göra att många av de sociala banden, som eventuellt har byggts upp i anstalt med hjälp av behandlingsprogram, kan bli försvagade när de kommer utanför fängelsets murar. På grund av detta kan det vara av extra stor vikt att de på en gång möts upp för att bevara och förstärka de sociala banden. Utifrån resultatet kan vi tyda att informanterna uttryckt att insatser från myndigheterna hade kunnat stärka de sociala banden, men att detta endast har skett till en viss del då de anser att det finns en brist i myndigheternas insatser. Det råder en besvikelse bland informanterna över myndigheternas otillräcklighet i informanternas process att lämna sin kriminella livsstil. Hade informanterna fått ta del av de insatser som de själva anser att de hade behövt, hade deras sociala band kunnat stärkas och det hade i sin tur underlättat i deras process att lämna den kriminella livsstilen. Både det som informanterna har uppgett samt den tidigare forskning som Sundell m.fl. (1996) lyfter fram visar att tidiga insatser från socialtjänsten kan ha betydelse för individen i sin upphörandeprocess från kriminaliteten. En reflektion kring myndigheternas betydelse har skapats hos oss. Vi tolkar utifrån resultatet att informanterna menar att om de hade fått mer stöd och hjälp från kriminalvården och socialtjänsten hade det underlättat för dem. De har visserligen bevisat att de har rätt i sin kritik men samtidigt har varje enskild individ ett ansvar för sitt liv. Myndigheternas insatser kan vara bidragande, kanske till och med avgörande, men samtidigt är det efter insatserna som kampen startar. Det är då individen måste hitta sin egen vilja och motivation för att kunna åstadkomma denna förändring. Individens ansvar gör sig tydligt. Vi kan utifrån resultatet se att informanterna har kommit till vändpunkter, där de själva har funnit en vilja och motivation för att åstadkomma en förändring, de har tagit kampen och de har på så sätt lyckats med att lämna sin kriminella livsstil. Flera informanter har lyft fram vikten av ett sammanhang, en känsla av meningsfullhet. I resultatet har vi tagit del av det som har varit betydelsefullt för informanterna för att de ska klara av att lämna sin kriminella livsstil. Det som de har lyft fram har varit av varierad art, bland annat: arbete, studier, familjeliv, fritidssysselsättning och engagemang i föreningslivet. Enligt Laub och Sampson (2003) påverkas individens möjlighet att upphöra från sin kriminalitet av ett samband mellan individens egna val, situationen, sammanhanget och individens kontakt till sociala nätverk. Vi kan utifrån detta och de varierade faktorer som

47 informanterna har uppgett, föra en diskussion kring att det inte endast är en faktor som är avgörande, utan det är flera delar, händelser och vändpunkter i individens liv som måste sammanfalla för att individen ska kunna göra denna förändring och lämna kriminaliteten som varit en stor del av deras liv i flera år. Laub och Sampson (1993) uppger även att sociala band påverkas under individens hela livsförlopp. Vilket vi också ser hos våra informanter som har stärkt sina sociala band under olika skeenden i livet. Resultatet tyder enligt oss på att de sociala banden påverkas av varandra. Banden stärks under en viss situation, ett visst sammanhang och en viss tid i livet vilket vi ser skapar en komplicitet i förstärkandet av de sociala banden, då det även handlar om att händelserna ska infalla vid rätt tidpunkt i individens liv vilket har framkommit i resultatet. 6.3 Konklusion Syftet med studien har varit att få en djupare förståelse om vad före detta kriminella anser har varit betydelsefullt i deras process att lämna sin kriminella livsstil. Syftet har även varit att belysa vilken inverkan kriminalvården och socialtjänstens insatser har utgjort i denna process. Resultatet från studiens åtta intervjuer har varit tillfredställande för att besvara studiens syfte. Det som har visat sig vara betydelsefullt för att kunna lämna den kriminella livsstilen bekräftas utifrån den valda teorin sociala band. Det har gått att tolka utifrån informanternas utsagor att de fyra sociala banden är av vikt att stärka för att kunna lämna sin kriminella livsstil. Denna tolkning av informanternas beskrivelser av det som varit betydelsefullt i processen att lämna den kriminella livsstilen går att göra då informanterna framhäver aspekter som rör de fyra olika sociala banden: anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse. Det informanterna har uppgett som mest betydelsefullt i processen att lämna sin kriminella livsstil är att man känner ett sammanhang och meningsfullhet till sådant som sysselsättning, fritid och sociala relationer. Det som också har haft betydelse är de vändpunkter som informanterna har kommit i kontakt med. Dessa vändpunkter har varit sådant som fängelsestraff, försämrad hälsa, kontakt med föreningar och insatser från kriminalvården och socialtjänsten som sedan lett dem till insikter och möjligheter till förändring av deras livssituation. 6.4 Implikation Under denna studie har intressanta frågeställningar dykt upp för vidare forskning kring detta område. Det som våra informanter har visat som icke tillräckligt bidragande i deras process att lämna sin kriminella livsstil är kriminalvården och socialtjänstens insatser. Vidare forskning kan beröra hur dessa myndigheter på bästa sätt kan tillgodose individens behov i individens process att lämna sin kriminella livsstil. Vad kan socialtjänsten och/eller kriminalvården bidra med? Vad är det som orsakar att den verkställighet som ska finnas för individer i anstalt i vissa fall inte genomförs? Om individens delaktighet i verkställighetsplanen skulle utökas och om verkställighetsplanen skulle genomföras i en tydligare samverkan med socialtjänsten, än den bristande samverkan som våra informanter har lyft fram, hade individens risk för återfall kunnat reduceras?

48 7. REFERENSER Brottsbalken, 1962:700. Brottsförebyggande rådet (2000). Från anstalt till livet i frihet. Delrapport 1, Inför muck. Stockholm: Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Brottsförebyggande rådet, (2008) Lönsamt förebygga ungas brott. > Brottsförebyggande rådet, (2012) Två av fem återfaller i brott. > Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber Danielsson, M., Fors, A. & Freij, I. (2011) Behandlingsprogrammet ART i Kriminalvården - Utvärdering av återfall i brott för programdeltagare , Utvecklingsenheten Ekbom, Thomas, Engström, Gunnar & Göransson, Birgitta (2011). Människan, brottet, följderna: kriminalitet och kriminalvård i Sverige. 7. uppl. Stockholm: Natur & Kultur Farrington, D. (red.) (2008). Integrated developmental and life-course theories of offending. New Brunswick, N.J.: Transaction Publishers. Hughes, M. (1998), Turning points in the lives of young inner-city men foregoing destructive criminal behaviors: A qualitative study, Social work research, vol. 22, no. 3, pp Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor Laub, J.H. & Sampson, R.J. (1993). Crime in the making: pathways and turning points through life. Cambridge, Mass.: Harvard University Press Laub, J. H. & Sampson, R.J. (2003). Shared beginnings, divergent lives: delinquent boys to age 70. Cambridge, MA: Harvard University Press Laub, J.H. & Sampson, R. J. (2001). Understanding Desistance from Crime, Crime and Justice, vol. 28, pp Lilly, J. R., Cullen, F.T. & Ball, R.A. (2011). Criminological theory: context and consequences. 5th ed. Thousand Oaks, Calif.: SAGE Publications

49 Mognad, (2013). Nationalencyklopedin> Rydén-Lodi, B. (2008). Lyckas mot alla odds: protektiva faktorer i upphörandeprocessen vid brottslig verksamhet. Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2008 Rydén-Lodi, B., Stattin, H. & Klinteberg, B.A. (2005). Återfallsförbrytare - vilka var de?: några bakgrundsfaktorers inverkan på återfall i brott. Norrköping: Kriminalvårdsstyr. Sallander, E. & Alvant, P. (2012), Samverka för att förebygga återfall i brott, Brottsförebyggande rådet Sarnecki, J. (2010). Brottsligheten och samhället. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur Sarnecki, J. (2003). Introduktion till kriminologi. Lund: Studentlitteratur Sundell, K., Flodin B., & Rydén-Lodi, B. (1996). Livet som värsting: en studie av 15 kriminella ungdomar. Stockholm: Socialtjänsten, FoU-byrån Savolainen, J. (2009), Work, family and criminal desistance: Adult social bonds in a Nordic welfare state, British Journal of Criminology, vol. 49, no. 3, pp Thunved, A. (2012). Nya sociallagarna [Elektronisk resurs] : med kommentarer, lagar och förordningar som de lyder den 1 januari , [rev. och utök.] uppl. Stockholm: Norstedts juridik Wennerberg, I. (2003), Från anstalt till frihet. Förstärkta frigivningsförberedelser, Stockholm: Brottsförebyggande rådet

50 BILAGOR Bilaga 1. Utlåtande Etiska rådet Bilaga 2. Informationsbrev Bilaga 3. Intervjuguide Bilaga 4. Arbetsfördelning

51 Bilaga 1 Utlåtande Etiska Rådet Malmö högskola / Fakulteten för Hälsa och samhälle Etikrådet Sekreterare Lena Winslow UTLÅTANDE Dnr HS /453:8 Titel: Betydelsefullt i processen att lämna sin kriminella livsstil Student/er: Emilia Engstrand och Matilda Holmgren Handledare: Lars Gösta Eriksson Institution: Socionomprogrammet Föredragande: Claes Andersson Etikrådets utlåtande: Rubricerad studie: Betydelsefullt i processen att lämna sin kriminella livsstil. Etikrådet vid Malmö högskola, har granskat komplettering daterad och tillstyrker rubricerad studie. Claes Andersson Etikrådet vid Fakulteten på hälsa och samhälle, Malmö högskola Postadress Besöksadress Tel Fax Internet E-post Malmö högskola Fakulteten för Hälsa och samhälle Malmö Malmö sjukhusomrråde Jan Waldenströms g lena.winslow@mah. se