Avdelningen Industri- och konsumentkemikalier

Transkript

1 Avdelningen Industri- och konsumentkemikalier Dialogmöte med textilbranschen 17 januari 2013 Deltagare: Representanter från Ellos, Filippa K, Gudrun Sjödén, Gulins Business Design, H&M, Haglöfs, Houdini Sportswear, Intersport, KappAhl, Miljödepartementet, Miljöstyrningsrådet (MSR), MISTRA Future Fashion, Monki Weekday/STWI, Naturvårdsverket (NV), NewBody AB, RNB, Stadium, Sustainable Fashion Academy (SFA), Swerea IVF, Sveriges Textil och Modeföretag (TEKO), Textilimportörerna, Textil-och läderlaboratoriet, Tierra Products AB. Från Kemikalieinspektionen deltog: Anna Nylander, Christina Larsson, Patrik Ernby, Helén Andersson, Kristin Häglund och Susan Strömbom. Kemikalieinspektionens regeringsuppdrag om textil Miljödepartementet presenterade det uppdrag som regeringen tilldelat Kemikalieinspektionen om farliga ämnen i textil och om den Europeiska kommissionens arbete inom ramen för fibermärkningsförordning (EU) No 1007/2011. Enligt Miljödepartementet är syftet med uppdraget att identifiera om behov finns för att fasa ut farliga kemikalier och göra textilier ännu säkrare samt att försöka få till en harmoniserad lagstiftning. Miljödepartementet vill ha en sammanhållen reglering på textilområdet. Regeringsuppdraget är en åtgärd för att minska människors exponering för farliga kemikalier. Mötesdeltagarna diskuterade möjligheter att inkorporera tidigare gjorda arbeten i lagstiftningen. I april till maj 2013 går Europeiska kommissionen in i en ny arbetsfas i sitt uppdrag, och tidpunkten för redovisandet av regeringsuppdraget har anpassats till detta. Europeiska kommissionen ska presentera sin rapport den 30 september Den 27 februari 2013 kommer de tre rapporter som Europeiska kommissionens konsulter tagit fram att diskuteras vid ett expertgruppsmöte i Bryssel. I ett annat expertgruppsmöte den 27 juni 2013 kommer Kemikalieinspektionen och den svenska regeringen att presentera resultatet från regeringsuppdraget. Europaparlamentet i sin tur trycker på i frågan om allergifarliga ämnen. Synpunkter framkom från mötesdeltagarna att det är viktigt att definiera vilka ämnen som Kemikalieinspektionen anser viktiga utifrån REACH-lagstiftningen. Samtidigt får aldrig produktsäkerhetsdirektivet och nationell lagstiftning på kemikalieområdet komma bort i hanteringen. Kemikalieinspektionen har i regeringsuppdraget fått instruktioner om att stämma av rapporten med textilbranschen. Kemikalieinspektionen berättade att man därför behöver hjälp från en extern referensgrupp med att läsa och tycka till om kemikalielistor och texter inom ramen för regeringsuppdraget i slutet av februari, eller i början av mars. Rapporten i regeringsuppdraget ska presenteras för Kemikalieinspektionens generaldirektör den 27 mars Mötesdeltagarna var överens om att tidsramen är väldigt kort för regeringsuppdraget. Efterföljande diskussion kring regeringsuppdraget När Kemikalieinspektionen har överlämnat det färdiga uppdraget till Miljödepartementet, den 12 april 2013 kommer Europeiska kommissionen att använda rapporten som underlag till sitt vidare arbete, därför är tidsfristen för uppdraget så kort. 1

2 Mötesdeltagarna efterfrågade testmetoder och haltgränser i det förslag som Kemikalieinspektionen ska ta fram. Kemikalieinspektionen tror inte att det är möjligt att hinna titta på det inom ramen för uppdraget. TEKO, H & M, KappAhl, MSR och Swerea ville vara med i en extern referensgrupp till regeringsuppdraget. Det är viktigt att ha med fler länder inom EU, så att Kemikalieinspektionens lagförslag får större tyngd. Sammanfattning av gruppdiskussion workshop Den information och de synpunker som KemI får in under denna workshop, bör ses som ett underlag för fortsatt diskussion. 1. Vad fungerar bra/mindre bra idag med företagens kemikalielistor? Företagen är positiva till kemikalielistor, så kallade Restricted Substance List (RSL); de ger konkreta krav, halter, testmetoder och det går att följa upp med tester. Listor hjälper företagen att kommunicera krav i leverantörskedjan och listorna kan leda till en medvetenhet hos leverantörer. Det kan dock vara svårt att kontrollera hela leverantörsledet, listorna behöver vara väldigt tydliga/relevanta för rätt område/underleverantör. Det är inte bra när det saknas standardiserade testmetoder och när haltgränserna är olika i olika listor. Det är också problematiskt när samma testmetoder ger olika resultat. Företagen önskar att det finns en gemensam RSL-lista inom hela EU, med CAS-nummer. Idag har de flesta företag olika listor trots att alla vet att det vore enklare om de hade samma. Det vore lättare att trycka på sina leverantörer med en europeisk lista. Exempelvis ÖKO-TEX och Swereas lista funkar bra. Listan skulle kunna utgå från de särskilt farliga ämnena och utökas med andra kriterier. 2. Är det bättre med kemikalielistor eller endast en generell lagstiftning? De flesta grupper uppgav att de föredrar kemikalielistor istället för generell lagstiftning. Listorna behöver vara specifika och tydliga för att fungera i alla led. Man skapar på så vis en medvetenhet om farliga/icke hälsosamma kemikalier ute i produktionsledet. Det är också viktigt med haltgränser och testmetoder. Syftet är ju att kunna kontrollera att kraven följs. Lagstiftning ger mer tyngd än kemikalielistor som inte är lagkrav. En dialog skulle behövas med kemiföretagen och inte endast med textilföretagen. En aspekt som är viktig för företagen är regelförenkling. Det är bra att börja med negativlistor för specifika ämnen men det är viktigt att täcka upp på något sätt för substitution, annars är det en risk att man ersätter ett ämne med ett annat lika farligt ämne. Ska listor tas fram för specifika ämnen måste reglerna om substitution därför bli vettiga och kopplade till ämnenas inneboende funktioner. En negativlista bör i första hand ta upp ämnen, för att på ett senare stadium utsträckas till att omfatta vissa grupper såsom fluorkarbonater. Det vore önskvärt att koppla olika listor till funktioner enligt kravspecifikation för produktkvalitet. En viss funktion driver fram önskemål om ämnen. Flera mötesdeltagare var egentligen positiva till positivlistor, men tror inte att de fungerar i nuläget. Positivlistor kan leda till att vissa kemikalieleverantörer som har likvärdiga kemikalier som de som finns på positivlistor väljs bort. Positivlistor är bra för att undvika substitutionsproblematiken, men tidskrävande att få fram. Inget kemiskt ämne är helt ofarligt och därför kan det vara svårt att få till en positivlista. Några grupper ansåg att nackdelen med positivlistor är att näringsidkare som sköter sig i juridisk mening ändå kan falla utanför. Då behöver det finnas kemister på varje inköpsföretag. Nackdelen är också att företagen i Sverige är konkurrenshämmande mot Kina och övriga Asien, t.ex. kan det vara så att bara färger från ett visst företag blir godkända. 2

3 En grupp jämförde med andra positivlistor, exempelvis från TEGEWA. Samtidigt kan sekretessbestämmelser göra listorna ofullständiga för allmänheten då företagshemligheter inte får lämnas ut enligt bland annat REACH. Regeringsuppdraget bedöms dock vara ett bra komplement till redan förekommande listor, eftersom de många listorna ger ett ganska splittrat intryck. Det är svårt att kontrollera alla led i näringsidkarkedjan, och därför bör mycket jobb läggas ned på att göra listorna tillräckligt specifika. På längre sikt vill en del av företagen ha ett direktiv som liknar leksaksdirektivet, där haltgränser och testmetoder är desamma som i leksaksdirektivet. Direktivet skulle kunna innehålla både ämnen och kriterier. I så fall kommer även krav på teknisk dokumentation att krävas, typ CE märkning, samt kompetenskrav på dem som sätter produkter på marknaden. Ett annat alternativ vore en motsvarande REACH-förordning fast för varor. En sådan förordning skulle ta tid att få fram. Innan en sådan är på plats vore ett förslag att KemI går ut med uttalanden om vad som är säkra produkter. Detta utifrån en tolkning av produktsäkerhetsdirektivet och nationell lagstiftning på området. Det är bäst för tillämpningen om all lagstiftning finns inbakad på samma ställe. 3. Fibermärkningsförordning, REACH eller annan lagstiftning? Lagstiftning ger mer tyngd. Företagen vill ha lagstiftning på EU nivå och då helst inom REACH. I REACH ställs höga beviskrav vilket kan leda till att det kan ta väldigt lång tid att ta fram en praktiskt hållbar lagstiftning där. Företagen ser gärna att det går att hitta en process som går snabbare. Fördelen är att många företag runt om i världen är bekanta med REACH och att REACH täcker hela kedjan från tillverkning av materialen till produktion av den textila produkten. En synpunkt var att eftersom fibermärkningsförordningen ligger till grund för märkning riktad mot slutkund, är det inte bra att inkludera kemikalier i denna. För bästa möjliga tillämpning av regler bör kraven vara konkreta och testmetoderna trovärdiga. Testresultatet kan bli felaktigt om testmetoden inte är standardiserad. Ska REACH användas bör bilagorna bättras på, att ändra i huvudtexten beräknas ta för lång tid. Det är viktigt att undvika reglering som finns på många olika ställen, vilket blir tungrott för tillämparen. Beviskraven för att lägga till ämnen i bilaga 17 i REACH är höga, en begränsning motsvarande företagens RSL-lista skulle ta mycket lång tid. En önskedröm vore om det fanns en varu-del i REACH, men en ny rättsakt i REACH kan vara svår att få in. Det kan gå att ändra på bilagor i REACH. En fråga är om det går att få in en varudel i Bilaga till REACH? Mycket arbete skulle krävas i förordningen för att uppnå syftet. Om en ny separat lagstiftning skulle tillkomma behöver man ta ut ämnen ur REACH, eftersom det idag finns ämnen i REACH. Detta är säkert också tidskrävande. Det vore bra att kunna hitta allt som rör textil på samma ställe inte i flera olika lagstiftningar. Övrig lagstiftning; De allra flesta deltagarna trodde inte på att reglera kemikalier i fibermärkningsförordningen. Ekodesigndirektivet är inte moget för kemikalielagstiftning och har idag inriktning på energiförbrukning. Kemikalieinspektionen berättade att det är en riskfylld väg att ta. Det innebär exempelvis att man inte kan reglera de kemiska ämnena på annat håll, eftersom lagstiftningen är harmoniserad. Även produktsäkerhetsförordningen kom upp som ett alternativ, Kemikalieinspektionen förklarade att för att kunna begränsa ämnen här måste det finnas en allvarlig risk. 4. Alternativ till lagstiftning Alla grupper var överens om att en lagstiftning är nödvändig. En lagstiftning gäller alla och sätter en gemensam lägsta nivå. Det är också lättare att få igenom krav gentemot leverantör genom en lagstiftning. 3

4 5. Risk kontra faroreglering Man bör definiera begreppet verklig risk. Förekomst är inte detsamma som exponering. Det är viktigt att också bedöma risken, inte bara ämnets inneboende egenskaper. Vissa ämnen kan vara så farliga att de inte bör användas alls. Ett förslag var att de värsta ämnena skulle vara förbjudna endast p.g.a. deras faroegenskaper. Andra ämnen skulle man också kolla på risken (exponeringen och faran hos ämnet). Kanske börjar med några specifika ämnen: De riktigt farliga. Sedan gå in på ett nästa steg: Både fara och exponering. Allergena ämnen vore av lägre prioritet. Mer informationskrav kunde vara en väg, t.ex. genom Ekodesigndirektivet eller fibermärkningsförordningen. I stort borde försiktighetsprincipen gälla. Leksaksdirektivet är inte tillräckligt tydligt med endast faroreglering. Där finns endast en enorm grupp ämnen som CMR-ämnen och det funkar inte i praktiken. Det är viktigt att det finns ordentliga testmetoder. 6. Övrig diskussionspunkt Flera av företagen tycker att problemen med farliga kemikalier ligger hos kemikalieleverantörerna. Det ska inte finnas farliga kemikalier att köpa. Det är deras ansvar att ta bort värstingarna från marknaden. Ett förslag var att den rapport från regeringsuppdraget som Kemikalieinspektionen kommer att presentera, kan komma att bli ett bra underlag att använda för att driva frågor vidare mot kemikalieindustrin. Det finns en god vilja bland textil-och modebranschen att komma vidare, men en frustration över att inte komma åt grundproblemet. Det finns fortfarande en kemikalieindustri som släpper ut farliga ämnen på marknaden. Det är viktigt att kunna få information om ämnen i varor från leverantör till konsument. Kanske kan detta vara en del i det arbete som ska ingå i SAICM. En grupp betonade nonylfenol som ett exempel på redan befintliga arbeten som kan användas inom det nu aktuella uppdraget. Europeiska kommissionens utredning beträffande allergiska reaktioner betraktades som ytterst komplext då vissa så kallade korsallergier är synnerligen ovanliga och därmed tveksamma att väga mot nyttan med de använda substanserna; ett exempel som nämndes är antimögelmedel i potatis i kombination med skaldjursallergi. Mötesdeltagarna ansåg dock att det är bra om Europeiska kommissionen tar fram en minimilista och att skydd för barn då bör vara prioriterat. Europeiska kommissionens rapport om allergiframkallande ämnen är bara är en del av en större översyn av fibermärkningsförordningen som nu sker, de undersöker även hur allmänheten ser på märkning av kläder samt de har tagit fram en rapport om läder och farliga ämnen som kan förekomma i dessa artiklar. En annan grupp betonade kundviljans betydelse för näringen och ifrågasatte om inte Konsumentverket borde bjudits in till dagens dialog. Ett exempel är att de flesta konsumenter efterfrågar en egenskap som oljeavvisning trots att denna egenskap egentligen bara har stor praktisk betydelse för vissa särskilt utsatta grupper såsom brandmän. Reklamens makt gör sitt till. Ett problem är att ämnen hanteras olika inom olika avdelningar i EU. En grupp belyste ett utsatt läge för små företag utan anställda kemister, då sådana företag är beroende av externa resurser för att nå resultat. Det är viktigt att skapa en dialog så att även dessa känner sig delaktiga. Ett annat problem som identifierats är att många underleverantörer har sitt säte utanför EU. Press måste sättas på underleverantörerna, och i förlängningen kommer det att krävas ökad kunskap om underleverantörsländernas lagstiftningar. Listor kan bidra till att sätta sådan press. 4

5 Presentation Naturvårdsverket Naturvårdsverket berättade om sitt arbete med att ta fram ett nationellt program för att förebygga avfall. Det är ett krav i EU:s avfallsdirektiv att alla länder ska ta fram avfallsförebyggande program. Naturvårdsverket ska ta fram mål, åtgärder, styrmedel och indikatorer för detta arbete. Naturvårdsverket har tagit med textil som en av fyra prioriterade avfallsströmmar i det svenska programmet. Att förebygga avfall är åtgärder som vidtas innan ett material eller en produkt blivit avfall och som minskar mängden avfall eller avfallets farlighet. Det är viktigt att göra så att inte avfall uppkommer, detta kan t.ex. göras i designledet. Viktiga avfallsförebyggande åtgärder när det gäller textil är till exempel att öka återanvändningen och att minska innehållet av farliga ämnen i textil. Åtgärder för att öka återvinningen av textil är också viktigt men ingår inte i det avfallsförebyggande arbetet. Vi är duktiga på att hantera avfall i Sverige men det är ett resursslöseri att bränna upp det som går att återanvända eller återvinna. Sverige ska bli bättre på återanvändning, d.v.s. när samma sak används igen på samma sätt så är det inte ett avfall utan återanvändning. Materialåtervinning är också bra med det kräver ändå lite energi och är därmed inte fullt lika bra. Exempel på åtgärder för att öka återanvändningen av textil kan vara information och bättre system för insamling av begagnade kläder. Swerea påpekar att high quality textiles skulle kunna definieras på ett liknande sätt som high quality plastic. TEKO påpekar att man kan minska miljöpåverkan från textil med hjälp av bättre teknik. Naturvårdsverket håller med om att sådana åtgärder också är viktiga men att det inte räcker, avfallsmängderna måste ändå minska. En allmän kommentar var att insamlingssystemet måste förbättras. Presentation Kemikalieinspektionen Kemikalieinspektionen berättade om nollmätningen som Kemikalieinspektionen utfört i samband med dialogarbetet. Resultaten ska analyseras vidare internt på Kemikalieinspektionen. Kemikalieinspektionen berättade också om ett examensarbete som kommer att ge resultat till dialogarbetets nollmätning av kemikalier i textilier. Titeln på arbetet är Childrens exposure to chemical substances in textiles. Kemikalieinspektionen frågade de närvarande företagen på mötet om de vore beredda att delge sina testresultat. Testresultaten avidentifieras och används examensarbetet för att ge en sammanfattning av testresultat från olika källor. Kemikalieinspektionen berättade att begränsnings-dossiéerna för nonylfenol/nonylfenoletoxylat och bly är inlämnade. De kommer att hanteras i ECHAS expertgrupper; SEAC (samhällsekonomisk kommitté) och RAC (riskbedömningskommitté) under slutet av mars. Om ECHA anser att de har tillräckligt hög kvalitet kommer rapporterna ut på offentligt samråd, som varar under sex månader. Övrigt Sustainable Fashion Academy (SFA) berättade om den förstudie som de har gjort för att få ett grepp om hur textilbranschen arbetar med kemikaliefrågor idag, hur kunskapsnivån ser ut och hur en eventuell utbildningsplattform skulle kunna ser ut. SFA utförde ett tiotal intervjuer från november till december. TEKO, Svensk Handel STIL och Kemikalieinspektionen har tillsammans lagt in medel till denna studie. Förstudien fortsätter under Företagen tycker att kemiföretagen bör bjudas in till dialogen. Tidigare i branschdialogen har man bjudit in en representant från TEGEWA, en tysk branschorganisation. Förslagsvis kan Kemikalieinspektionen bjuda in en representant från DyStar till ett dialogmöte. Det behöver vara en europeisk representant eftersom de svenska representanterna oftast är säljare och inte sakkunniga. Det måste vara en person på ledningsnivå/hög nivå i företaget. Viktigt är också att ha konkreta frågeställningar till kemikalieföretagen. Ett problem som kemikalieleverantörerna har är att de säljer 5

6 sina produkter till så många olika användningar och att de inte ser slutanvändaren. Kemikalieinspektionen tar tag i denna fråga igen, antagligen som ett separat möte lite senare i år. 6