Repliker och kommentarer

Transkript

1 I den här avdelningen välkomnas kommentarer till tidigare bidrag och korta inlägg med ekonomisk-politisk anknytning GABRIEL URWITZ Tidigare studier är fel om bankernas relativa kreditförlustnivå under bankkrisen 1 GABRIEL URWITZ, PhD är vd för riskkapitalbolaget Segulah och adjungerad professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Han var under perioden ordförande resp vd för Gota Bank. Vid en genomgång av olika studier om den svenska bankkrisen visar det sig att de flesta hänvisar till Wallander [1994] när det gäller bankernas kreditförluster och relativa kreditförlustnivå. Vid en närmare analys av Wallanders uppsats visar det sig att denne inte på ett korrekt sätt har beräknat vare sig kreditförlusterna för olika banker eller den relativa kreditförlustnivån bankerna emellan. En studie som hänvisar till Wallander [1994] är t ex Englund [1999]. Det är främst två beräkningssätt som kan ifrågasättas när det gäller Wallanders studie. Det ena är att han beräknar kreditförlusterna över en för kort period, vilket framförallt straffar Nordbanken (NB) och Gota Bank (GB), då dessa banker rekonstruerades och därför tvingades att skriva av kreditförluster omedelbart. För SE-Banken (SEB) och Handelsbanken (SHB) fanns det möjlighet att skriva av förlusterna över en längre period. Det andra felet som Wallander gör är att inte använda en korrekt utlåningsbas. Det kan åtminstone diskuteras om inte s k räntearbitragekrediter skall räknas bort från utlåningen om man vill få fram en mer rättvisande bild av olika bankers kreditkultur när det gällde s k normal utlåning till företag och privatpersoner. Dessa båda frågeställningar diskuteras nedan. I Englund [1999] visas en tabell över olika bankers kreditförlustnivåer och kredittillväxt enligt Tabell 1. När det gäller Wallanders tabell är utlåningssiffran sannolikt fel för SHB för år Det går inte att rekonstruera Wallanders siffra för Genom att använda årsredovisningsmaterial från SHB går det endast att komma fram till att utlåningen för 1985 skall vara 68 mdr kr och inte 73 mdr. Vidare är perioden inte en särskilt intressant period att jämföra när det gäller utlåningstillväxten. T ex så kom SHBs utlåning att utvecklas mycket starkt fr o m 1989! Utlåningstillväxten En intressantare period att jämföra när det gäller utlåningstillväxt är , d v s fr o m avregleringen av bankerna hösten 1985, när kreditexpansionen påbörjades fram till och med 1991 när bankkrisen kom. NBs utlåning nådde sitt max 1990, SEB 1992, SHB 1992 och Gota Det är därför rimligt att anta att är den mest lämpliga jämförelsetidpunkten. Insikten om vad som skulle komma att 1 Värdefulla synpunkter har erhållits av Peter Englund, Harry Flam och Staffan Viotti samt tidningens redaktörer. Ekonomisk Debatt 2000, årg 28, nr 6 609

2 Tabell 1 Wallander [1994] Total utlåning 1985 Förluster i Ökning av ut- Bank i mdr kronor % av utlåning åning (%) SEB 65,6 11,7 76 SHB 73,1 9,5 38 Nordbanken 84,2 21,4 78 Gota 29,8 37,3 102 Sparbanken Sverige 78,3 17,6 88 FöreningsSparbanken 23,1 16,6 67 Totalt 16,8 77 Källa: Englund [1999] Tabell 2 Utlåningsökning resp Utlåning 1985 Ökning i % Utlåning 1991 Ökning i % Bank mdr kr mdr kr SEB SHB NB Gota Genomsnitt för alla banker, mellanhandsinstitut och finansbolag 140 Källa: Bankernas årsredovisningar samt Wallander [1994] och Wohlin [1998] ske var mycket liten även under 1990 och 1991, vilket framgår av följande referenser från Reinius [1996]: SHB deltog så sent som hösten 1990 i ett nytt marknadsbevisprogram för Gamlestaden och detta efter Nyckelkraschen. Bankinspektionen intygade hösten 1990 att Gamlestaden inte var i samma situation som Nyckeln. NB-ledningen bedömde i november 1991 att endast fem miljarder skulle behövas i nytt kapital. Behovet blev 40 mdr kr. NBs ordförande Jacob Palmstierna bedömde i januari 1992 att banken skulle göra ett plusresultat års resultat blev -16 mdr kr. Tabell 2 visar utlåningstillväxten för perioden Det är intressant att notera att den genomsnittliga utlåningstillväxten var 140 % och att t ex SHB hade en utlåningstillväxt som är lika med den genomsnittliga. Det kan vara värt att notera att Gota 1988 egentligen utgjordes av tre banker Götabanken, Wermlandsbanken och Skaraborgsbanken. Hopslagningen av de tre bankerna till Gota Bank skedde först Utvecklingen för de tre bankerna kan därför separatredovisas för perioden Som framgår av Tabell 3 visar det sig att utlåningstillväxten mellan de tre gotabankerna skiljer sig åt relativt mycket för perioden Den bank som visar klart störst tillväxt var Skaraborgsbanken, som överhuvudtaget inte fanns med i Gota under perioden M a o måste 610 Ekonomisk Debatt 2000, årg 28, nr 6

3 Tabell 3 Jämförelse mellan de tre Gota-bankerna Utlåning Utlåning Ökning i % Bank 1985 mdr kr 1988 mdr kr Götabanken 22,1 36,5 65 Wermlandsbanken 4,7 11,3 140 Skaraborgsbanken 3,2 9,7 203 Källa: Bankernas årsredovisningar Gota Kreditförluster Mdr Summa Återvinning Netto 3,7 12,5 12,0 3 28,0 6,0 22,0 Källa: Gota AB/Gota Banks årsredovisningar och Retrivas och Securums årsredovisningar. Wallanders siffror i Tabell 1 tolkas med försiktighet, eftersom de sammanfattar en mångfasetterad verklighet. Kreditförlusterna När det gäller kreditförlustprocenten för de olika bankerna är det inte meningsfullt att göra en jämförelse på aggregerad utlåningsnivå, eftersom totalutlåningen innehåller utlåning som inte är jämförbar de olika bankerna emellan. Siffrorna ovan ger därför inte en korrekt bild av de olika bankernas förlustnivå. Nedan följer en genomgång av SEB, SHB, NB och Gota vad avser deras kreditförluster. Gota 2 Gota Banks utlåning var 76 mdr kronor, varav 29 mdr var utlåning i utländsk valuta. Tabellen ovan visar Gota Banks kreditförluster samt de återvinningar som skedde (huvudsakligen via Retriva). Gotas kreditförlustprocent kan därför räknas ut till 22/76 = 29 %. När det gäller de tre stora bankerna, SEB, SHB och NB är situationen beträffande utlåningen annorlunda jämfört med Gota Banks. Av de tre storbankernas utlåning i utländsk valuta är en stor del s k 2 I Englund [1999] finns en del formella fel angående Gotas händelseutveckling. Gota hade en annan juridisk struktur än de andra bankkoncernerna. I Gota var Gota AB moderbolag och Gota Bank ett helägt bankaktiebolag. I den andra bankkoncernen var moderbolaget bankaktiebolaget. Englund nämner (sid 91)... on 9th September 1992 Gota went bankrupt... Detta är ej korrekt eftersom det var Gota AB som ställde in betalningarna för att sedermera gå i konkurs. Gota Bank ställde aldrig formellt in betalningarna eller gick i konkurs. Det är dessutom värt att poängtera att staten ställde en garanti för Gota Banks skulder men sköt aldrig till kapital i inbetald likviditet till skillnad från Nordbanken, där motsvarande garanti betalades in. 3 Jag är själv starkt tveksam till den redovisade kreditförlustsiffran för Gota Kreditförlusterna för 1993 beräknades utifrån en schabloniserad modell, som Bankstödsnämndens konsulter, CSFB (Credit Swiss First Boston) hade byggt på erfarenhet från USA, och innebar inte att som normalt en enskild genomgång gjordes av varje enskild kredit. Min bedömning är att beloppet för 1993 är alldeles för högt. För att verkligen analysera siffran behövs tillgång till detaljerad information om Gota Banks kreditförluster 1993 och Nordbankens återvinningar under senare år. Det tål att påminnas om att Nordbanken förvärvade Gota Bank från staten Ekonomisk Debatt 2000, årg 28, nr 6 611

4 SHB Utlåning SEK VAL S:a Källa: SHB årsredovisningar arbitragekrediter, d v s krediter givna till framför allt storföretag för att dessa skulle syssla med kortfristigt räntearbitrage. Denna kreditgivning kan betraktas som (förutom viss valutarisk) riskfri. Gota Bank hade 1991 ingen sådan kreditgivning. Skall en rättvisande jämförelse göras mellan de olika bankerna måste denna kreditgivning rensas ur den totala utlåningssiffran, så att den normala utlåningen kan jämföras. SHB För att kunna analysera SHBs siffror är det nödvändigt att studera en längre tidsserie av utlåningen. Härintill visas siffrorna för utlåningen i svenska kronor (SEK) respektive utländsk valuta (VAL) för perioden i mdr kronor. Som framgår av tabellen härintill sjunker utlåningen i utländsk valuta dramatiskt 1992 jämfört med 1991 och fortsätter att sjunka 1993 och Om vi utgår från att det i siffran per 1994 inte finns några räntearbitragekrediter, (vilket möjligtvis är att ta i), innebär detta att den normala kreditgivningen i utländsk valuta har ökat från 17 mdr 1986 till 54 mdr 1994 eller med ca 4,5 mdr per år under dessa åtta år. Om ökningstakten är linjär innebär detta att den normala kreditgivningen i utländsk valuta skulle vara ca 40 mdr. För att vara på säkra sidan antas här att den normala kreditgivningen i utländsk valuta var i intervallet mdr kr. Som framgår av Tabell 2 hade SHB en utlåningstillväxt på 140 % under perioden Jämfört med NBs 86 % ter sig SHBs siffra som märklig om inte en stor del av bankens expansion kom just via räntearbitragekrediter. Ökningen av den verkliga utlåningen med ovanstående antagande om räntearbitragekrediter blir under perioden 68 %. Slutsatsen av genomgången av utlåningssiffrorna visar att den jämförbara utlåningsvolymen 1991 inte är 163 mdr kronor utan inom intervallet mdr. Genomgången av SHBs kreditförluster visar att utvecklingen är som framgår av sammanställning härintill. Enligt min bedömning är det rimligt att summera kreditförlusterna för att få en uppfattning om vilka kreditförluster SHB hade i samband med bankkri- SHB Kreditförluster Mdr kr 0,2 0,5 3,2 Banken 7,1 6,1 2,5 1,6 1,6 Källa: SHBs årsredovisningar SEB Mdr kronor Utlåning totalt Källa: SEBs årsredovisningar 612 Ekonomisk Debatt 2000, årg 28, nr 6

5 SEB Kreditförluster Mdr kr 0,4 1,5 4,3 9,6 9,0 8,1 3,6 0,9 Källa: SEBs årsredovisningar Nordbanken Utlåning SEK VAL S:a Källa: Nordbankens årsredovisningar Nordbanken Kreditförluster ,5 2,2 7,7 17,1 3,8 1,7 1,1 0,6 Källa: Nordbankens årsredovisningar sen. SHBs VD Arne Mårtensson har själv påtalat att bl a Nordbanken kunde betraktas som dopad eftersom den mycket snabbare än SHB och SEB kunde skriva av sina kreditförluster och att SHB fick släpa på kreditförluster under en längre tid. 4 Det är därför sannolikt att utgå från att SHB:s kreditförluster som uppstod under bankkrisen egentligen inte tog slut förrän Summeras kreditförlusterna blir summan 22 mdr kronor. Handelsbankens kreditförlustprocent skulle med andra ord vara % (22/122-22/112). SEB Utlåningssiffrorna för SEB för perioden visas i tabellen härintill. Eftersom SEB inte redovisar utlåningen uppdelad i svenska kronor och utländsk valuta finns endast totalsiffran tillgänglig. Eftersom SEB precis på samma sätt som SHB till mycket stor betjänar de svenska storföretagen är det rimligt att utgå från att SEBs räntearbitragekrediter utgör samma andel av totala kreditutgivningen som hos SHB. Möjligtvis skulle det t o m kunna vara så att SEB har en högre andel är SHB eftersom SEB historiskt har haft en relativt sett ännu större andel av de s k storföretagsaffärerna. Om vi utgår från att SEBs andel av räntearbitragekrediter är samma som SHBs (d v s att 24,6 % till 30,9 % av utlåningen är räntearbitragekrediter) innebär detta att 1991 års jämförbara totala utlåning inte är 179 mdr kronor utan är i intervallet 124 till 135 mdr kronor. SEBs kreditförluster framgår av sammanställning härintill. Förlusterna är ca 36 mdr kronor. Detta innebär att kreditförlustprocenten för SEB är %, (36/135 = 27 % respektive 36/124 = 29 %). Nordbanken Nordbankens utlåning för perioden framgår av sammanställning ovan. (P g a PK-Bankens och Norra Nordbankens fusion är det mindre meningsfullt att ta med siffror för perioden ). Om vi utgår från att Nordbanken på 4 Uttalandet gjordes av Arne Mårtensson på TV någon gång under perioden men jag har ej kunnat hitta exakt datum. Ekonomisk Debatt 2000, årg 28, nr 6 613

6 Tabell 4 Bankernas konsolidering Normal Total balans- Utlåning omslutning Eget kapital Bank 1991 mdr kr mdr kr 1/2 i % 1991 mdr kr 6 1/4 SEB SHB NB Gota Källa: Bankernas årsredovisningar 1991 samma sätt som Gota inte hade några räntearbitragekrediter är den relevanta utlåningsbasen mdr. Sannolikt är detta antagande för generöst gentemot Nordbanken, eftersom Nordbanken hade en del kundrelationer med mycket stora företag som Volvo m fl. Det är inte orimligt att antaga att utav utlåningen i utländsk valuta på 82 mkr utgör minst 10 mdr kronor s k räntearbitragekrediter. Detta innebär att relevant utlåningsbas blir mdr. Kreditförlusterna för Nordbanken framgår av sammanställning härintill. Summa kreditförluster för Nordbanken är 32 mdr. Till detta skall läggas kreditförlusterna i Securum på ca netto 10 mdr kronor samt kreditförluster i Norra Nordbanken på ca 3 mdr kr. M a o skulle totala kreditförluster vara 45 mdr kronor. Enligt min bedömning är det meningsfullt att ta med kreditförluster fram till Även om Nordbanken lade över en stor del av nödlidande och s k dåliga krediter på Securum blev det trots allt kvar i Nordbanken en del krediter som genererade förluster fram till Nordbanken har nettoredovisat sina kreditförluster (d v s redovisade kreditförluster är summan av kreditförluster och återvinningar) så det går inte att via årsredovisningarna härleda vilka återvinningar som gjorts under perioden. Kommentaren i fotnot 3 bör särskilt observeras i detta sammanhang. Nordbankens kreditförlustprocent skulle m a o vara 45/156 = 29 % alternativt 45/146 = 31 %. Slutsatser Genomgången ovan visar att kreditförlustprocenten för de olika bankerna om jämförbar utlåning används som korrekt bas är följande: Bank Kreditförlustprocent Gota 29 SHB SEB Nordbanken Av jämförelsen kan konstateras att Handelsbanken hade en lägre kreditförlustprocent än övriga jämförda banker. Dock är SHBs kreditförlustprocent runt 20 %. Övriga banker, d v s Gota, SEB och Nordbanken har alla i stort sett likartad kreditförlustprocent. Det visar sig att vid en närmare analys så avviker inte Gotas kreditförlustprocent från den i SEB och i Nordbanken. Ofta framställs det som om Gota hade en väsentligt sämre kreditportfölj än övriga banker. 5 Detta är ej med sanningen överensstämmande. Exkluderas de s k räntearbitragekrediterna, vilket bör göras, 5 Se t ex Reinius [1996] sid 182 och 197 samt Wallander [1994] sid 140 och Eget kapital är definierat som synligt eget kapital plus obeskattade reserver. 614 Ekonomisk Debatt 2000, årg 28, nr 6

7 eftersom dessa krediter är av en helt annan karaktär än normal kreditgivning och tenderar att dramatiskt blåsa upp de totala utlåningssiffrorna och därigenom minska kreditförlustprocenten, så visar det sig att bankerna, förutom Handelsbanken, hade likartad kreditförlustprocent. Detta är enligt min uppfattning inte förvånande. SEB, NB och Gota hade en likartad struktur i sin normala kreditgivningen, där en mycket stor andel av säkerhetsmassan utgjorde fastigheter. Kollapsen på fastighetsmarknaden drabbade därför alla banker mer eller mindre lika förutom SHB som sannolikt genom sin starkare kreditkultur hade en bättre kreditportfölj än övriga banker. Gota hade utan tvekan stora problem med sin kreditportfölj men även med sin svagare kapitalbas. Analysen ovan visar tydligt att Gota inte hade en kreditgivning som var sämre än övriga bankers förutom SHB. Min bedömning är att om alla siffror verkligen kunde gås igenom i detalj så är det inte osannolikt att detta skulle visa på att Gota hade en lägre kreditförlustprocent än SEB och NB. Gota har målats ut som den bank som hade den sämsta kreditgivningen. Ett intryck som förstärks bl a Wallanders siffror (se Tabell 1). Detta är en felaktig beskrivning av Gotas problem. Gotas problem var inte en sämre kreditkultur än övriga banker, utan problemet var bankens konsolidering. Gota hade den klart största normala kreditgivningen i förhållande till balansomslutningen jämfört med SHB, SEB och NB. Detta framgår tydligt av Tabell 4. Som framgår av Tabell 4 så hade Gota den relativt största utlåningen (exkl räntearbitragekrediter), vilket medförde att när fastighetskris och lågkonjunktur kom 1990 och framåt så hade Gota för liten motståndskraft. Problemet var m a o inte att kreditgivningen i sig var sämre än andra bankers, utan att den var för stor. Dock är det viktigt att påtala att alla banker hade outvecklade kreditgivnings- och övervakningsrutiner. Det som kan synas anmärkningsvärt är Repliker och kommentarer att ingen hittills har gjort en ordentlig genomgång av bankernas utlåning och kreditförluster under bankkrisen. Detta gäller även Jan Wallanders utredning, som uppenbarligen har använts som referens av flera, bl a Englund. Wallanders siffror måste till viss del betecknas som ytliga och därför tveksamma. De leder till flera felaktiga slutsatser inklusive vilket som var det verkliga grundproblemet. Referenser Englund, Peter [1999], The Swedish Banking Crisis. Roots and Consequences, Oxford Review of Economic Policy, vol 15, No 3 Reinius, Ulla [1996], Stålbadet. Finanskrisen, Penserkrisen och Nordbankens rekonstruktion. Ekerlids Förlag Wallander, Jan [1994], Bankkrisen Omfattning, Orsaker, Lärdomar, Bankkriskommittén. Wohlin, Lars [1998] Bankkrisens upprinnelse, Ekonomisk Debatt 1/1998 Ekonomisk Debatt 2000, årg 28, nr 6 615