En berättelse om sökandet efter den stora kärleken.

Transkript

1 * c&e

2 En berättelse om sökandet efter den stora kärleken. En dokumentation av vad som händer om man börjar leta efter någon som inte finns, efter Emma från Kalles klätterträd. Ni vet: hon som är fin i fantasin. I tjugo veckor letade Calle på olika sätt; konkret i vardagen och drömmande i tanken, både hemma i Stockholm och i Romeo & Julias Italien. Han annonserade och affischerade, han tittade på dejtingsajter, efter lyste henne över högtalarsystemet på Coop Forum, talade med parterapeuter och gick vilse bland gränderna i Venedig. Och hela tiden undrade han: Vad gör jag om jag faktiskt hittar henne? Emma, vem är du? är berättelsen om sökandet och var ett examens arbete vid Konstfack. Boken gavs först ut på eget förlag i en liten upplaga, därefter av Månpocket. Den belönades med utmärkelser som Svensk Bokkonst och guld i designtävlingen Kolla!. Detta är en ny och omarbetad utgåva, 10 år senare. Allt material är autentiskt och alla händelser sanna.»präglad av humor, entusiasm och klarsynthet. Detta är läsning som får en att undra varför samtida romaner måste vara så tråkiga, varför kan de inte vara lika angelägna, relevanta och träffande som den här lilla bilderboken? «karin ström, plaza magazine

3 Förord Emma vem är du? Jag letar efter en tjej som heter Emma. Du kanske vet vem det är? Jag hade ingen hemlig kompis när jag var liten. Men så plötsligt, för några år sedan, dök hon upp. Jag skaffade en F-skattsedel och registrerade ett företag: vi blev ett par, en kreativ duo, calleochemma*. Alltid tillsammans. Jag kunde ibland i jobbsamman hang dra till med»du, jag måste snacka med Emma om det. Jag ringer dej i morgon«, ifall jag var osäker på något eller behövde vinna lite tid (vanligen om hur lite eller mycket jag vågade försöka ta betalt). Väldigt praktiskt. Okej, inte helt ärligt men mest på lek, och harmlöst, hon är ju faktiskt super fin! Tycker Calle. Enda kruxet är att hon bara finns i fantasin. Ja, du känner säkert igen den sången. Jag är väl en romantiker som haft en smula otur med de viktigare kärleksrelationerna i mitt liv. Jag skulle förstås gärna vilja att det fanns en Emma, en tjej just för mig. Det konstiga är att jag nu till och med börjat göra en bok om henne, och jag vet inte riktigt vem hon är. Så det måste jag ta reda på. Tydligen saknar jag henne i mitt liv. Hon kanske inte ens heter Emma? Du kanske vet mer än jag. /Calle Ljungström * Den lilla stjärnan får stå för något outtalat, något underförstått. 6

4 7

5

6 Min röst Om Emma kan vara vem som helst, hur ska jag då kunna göra min röst hörd och nå ut till vem som helst? Jag måste ställa mig på varje torg jag kommer till och ropa hennes namn. Få fönsterluckor att slås upp, få ljudet att eka bland tomma gränder, få det att lägga sig som en viskning ovanpå bullret i någon maskinverkstad, eller sippra in över en tröskel till ett stängt sovrum. Om inte hon hör mig, kanske nån som vet vem hon är hör mig. Och när jag ropat mig hes måste jag ljudlöst kunna forma orden så att den mest likgiltige förbipasserande vänder sin blick mot mig. Jag måste hitta min röst. Hur ser den ut? 9

7 10 *

8 11

9 Dagbok 11/1 Min allra första dagboksanteckning. Blir lite knäpp av att tänka på kärlek hela tiden. Det här projektet kan bli livsfarligt. Inte helt okomplicerat att Emma bara finns i fantasin om det är just kreativitet och fantasi man ska jobba med varje dag. Har därför varit tjejtokig idag. Lämnade ett bokjobb till Gustaf, sen skulle vi luncha och gick till busshållplatsen vid Humlegården. Blev helt okoncentrerad av toksnygg öster malmsmamma med barnvagn. (En sån som stiger ut i sandlådan på lekplatsen med högklackade stövlar, välmatchande kläder och ett i alla publika sammanhang perfekt leende till sin avkomma.) Lämnade sedan Stadsbiblioteket när jag inte riktigt kunde koncentrera mig bland alla unga kvinnliga besökare. På Konstfack träffade jag först skolans verkliga Emma, fast det är ju inte min Emma, och sen sprang jag in i tjejen jag dejtade i höstas och som måste tänka att jag är dum i huvudet. Kanske inte bokstavligt och inte på något elakt sätt, men dubbla budskap och förvirring var jag helt klart skyldig till. Tajmingen var nog inte så bra, men hon är fortfarande väldigt fin och det kanske kunde ha blivit något. Så kanske är jag ändå dum i huvudet? Tog en fika med ett par klasskamrater. En kompis till dom var på besök på skolan. Hon är vacker. Kom på mig själv med att stirra på hennes bröst upprepade gånger. Tvingade mig att se henne i ögonen innan det blev pinsamt. 12

10 13

11 12/1 Hade ett samtal om bröst idag (med gårdagen i färskt minne). Insåg att jag inte har någon erfarenhet av stora bröst. Antagligen för att jag inte föredrar dem, men ändå. Mindes min smak för kvinnor som liten. Blev alltid förtjust i de plastigaste och vänaste kvinnorna i amerikanska tv-serier. Typ Pam i Dallas. Eller permanentade blondiner i lavendelblåa klänningar. Och förstås Rowena framför Rebecca i Ivanhoe. Kanske klokare idag trots att jag ibland av mina vänner beskylls för att bara falla för snygga tjejer. Kanske är det mitt dubbelfel: att söka både yta och djup? Ska det här projektet handla om att dejta så många Emmor som möjligt på tjugo veckor? Låter jobbigt. Borde det göra det, just därför? 13/1 Om man nu skulle acceptera den befängda och farligt opraktiska, men ytterst romantiska, tanken att det bara finns en person som det står skrivet i stjärnorna att jag hör ihop med, varför skulle hon bo i just den här stan? Väntar ödet på att sammanföra mig med en skönhet från Kamtjatka eller en underbar kvinna på Sumatra? Nu tror jag just inte på ödet. Men jag gillar slumpen. Den gör saker intressantare, utan den skulle jag antagligen tycka att vardagen var ganska långdragen. Plötsligt händer det liksom. Jag skulle vilja resa, inte bara jobba. Det här är ett examensarbete över tjugo veckor, och sitter man bara och stressjobbar i en datasal i väntan på examinationsdagen lär jag varken ha särskilt roligt eller lyckas i ambitionen att träffa 14

12 en Emma. Det finns så mycket prestationsångest och tvivel på den egna förmågan i dom här exjobben ändå, usch. Och ska det kunna bli någon historia om Emma räcker det inte att rulla tummarna. Här gäller det att exponera sig för världen, hon lär ju inte bara knacka min dörr. Kan jag komma iväg på något sätt? Inte för att fly, men för att veta att åtminstone något av detta blir minnesvärt och inte bara min tid kastad i sjön. Får lätt panik redan av tanken på tjugo sumpade veckor. Kanske kan jag leta i Italien; i Verona, där Romeo och Julia drabbades av kärleken? Vi har väl det gemensamt att vi lider av kärlek med förhinder. Och förstås i Venedig, som sinnebilden av staden man åker till på romantisk parresa. Dessutom Casanovas hemstad, en stor charmör med smak för kvinnor kan inte vara en helt ointressant karaktär i denna historia; en labyrint av kanaler och gränder att förlora sig i, en plats där tiden stått stilla. Där Lord Byron morgonsimmade i Canal Grande, och där män och kvinnor i mask möts i karnevals yran. Där det flörtats och blinkats. (Himla osedligt ställe när det begav sig. På grund av känsliga arvsföljder inom adeln tilläts bara äldste sonen få barn officiellt. Som en direkt följd av det var staden full av barnhem. Venedig var redan på 1700-talet en turiststad, ett stopp på överklassens kontinentala bildningsresor, och fullproppad av bordeller och prostituerade.) De städerna skulle kunna vara en fond för min kärlekssaga! I de klassiska kärleksfilmerna möts ju de älskande gärna på något dramatiskt eller exotiskt ställe. De rullar runt i vågorna på en paradisstrand, kysser varandra med en brinnande stad i bakgrunden, eller trånar på en pianobar i Nordafrika. Gärna det, eller så hamnar jag helt enkelt i stolen bredvid henne på flyget ner. 15

13 Sliter ändå i datasalen och ritar på typsnittet långt in på kvällarna. Om det blir totalt fiasko av detta projekt är det bäst att säkra upp att det åtminstone kommer ut något litet som kan examineras som grafisk design. 14/1 Vem är Emma? Vi skapar oss alla förhoppningar och förväntningar om vad vi ska finna i kärleken, oavsett om det är ödmjuka tankar om trygghet och respekt, eller rena holly woodfantasier om Brad Pitt eller Hugh Hefners»The Girl Next Door«Min Emma är nog sprungen ur drömmar, förhoppningar och ett par tre tjejer ur mitt liv minus besvikelsen och tårarna förstås. Jag verkar ha en tendens att falla för kvinnor som blir förtjusta men inte kära, i varje fall inte i mig hittills. Är jag mest en fin komplimang, men inget man sparar, en liten tändstickslåga? 15/1 Ser en vacker blondin på Åhléns. Hon ler. Följer henne med blicken när hon försvinner. Heter säkert Anna eller Carolina, inte Emma. Hoppas jag. Kollade idag antalet Emma i Sverige, genom SCB. Totalt finns det , varav har Emma som tilltalsnamn. Sen ville de ha en massa pengar för att söka på statistik med födelseår för olika Emmor. Folk måste få förälska sig oavsett ålder, även om somliga par är omaka, men fastän jag är villig att överraskas borde åldersintervallen för mitt sökande kunna kapas lite längst ut i ytterändarna. Det vore opraktiskt och oönskat att falla för nån skolflicka eller geriatrisk åldring. Letar hur som efter den berömda nålen i en höstack, men sån har väl alltid kärleken varit. 16

14 avspärrningstejp i rött och vitt. som»crime scene«, lika drabbande. en kilometer upptryckt, att definiera och spärra av med, gator och gränder, portar och parkbänkar. ring

15 16/1 Har kollat på modellagenturer på nätet efter en möjlig Emma att engagera i projektet. Har ju ingen budget alls men kan få leka med tanken, det här är ju trots allt något slags reklamprojekt. Det finns ett gäng. Men inte så många som skulle kunna vara Emma. Hon är ju ingen 17-årig kalv med stora rådjursögon. Trodde först att jag hittat henne hos Stockholmsgruppen: Emma J., blond och sött urgullig. Skulle kunna vara så där söt men tuff med skinn på näsan som jag gillar. På nästa bild var hon lika sött urgullig, log närmast identiskt på båda bilderna; men i liten bikini på tidningen Cafés omslag. Det krockade i min hjärna. Jag lägger inte någon värdering i det; jag tror på att så gott det går undvika att ha förutfattade meningar om människor jag aldrig träffat och deras val kanske är hon otippat en tuff feminist med starka åsikter men jag är ändå rätt säker på att omslagsflicka nog inte är något för min Emma! (Å andra sidan frestas jag så här i projektet att strunta i det; tanken på att åka till Italien med en väldigt söt bikini modell är alls inte bara oangenäm, om än aningen oseriös.) Tyvärr är jag ofta själv i tanken fortfarande samme långe och smale pojke som aldrig egentligen vågade flörta med tjejer. Charmig och pratsam men blyg. Den som vände bort blicken. Det verkar kunna sitta i. Och jag sägs ju dessutom nästan alltid se ut att vara betydligt yngre än jag verkligen är. Evigt ung, eller vad krävs för att växa upp? 17/1 Moa E. sms:ar; hej hej vill du gå på dejt med en söt tjej kanske? Hon heter Karin, en vän till Elisabet. 18

16 Foto: Christian Coinbergh 19

17 Ställer mig överst på Rialtobron. Har svårt för Ulf Lundell, men har fått veta att en av hans låtar heter Möt mig på Rialto. Den handlar om en kvinna. Inte otippat. Ingen tycks veta vem Emma är. I Verona tipsade en kille i en modebutik en stilig typ med bakåtslickat hår, elegant kostym och perfekt ansat skägg om en Emma som jobbade i affären Duca d Aosta, bredvid Versace. När vi kom dit var det stängt. Varken mim artisten eller scoutgruppen gav några ledtrådar. Inte heller i Venedig känner någon henne när jag frågar runt. En farbror sammanfattade irriterat på knackig engelska:»you do no make sense. Go away.«killarna bakom baren på den lilla restaurangen började tala på italienska med varandra. Kunde det kanske vara den där blonda, snygga tjejen? Men nej, tyvärr, dom visste inte. 74

18 75