Grönstrukturprogrammet har delfinansierats med statligt bidrag till lokala naturvårdsprojekt.

Transkript

1 Antaget av kommunstyrelsen, Utarbetat i samarbete mellan Kommunledningskontoret (KLK), Stadsbyggnadskontoret (SBK), Tekniska förvaltningen (TF) och Kultur- och fritidsförvaltningen (KF). Projektgrupp Göran Svantesson, landskapsarkitekt, TF Mårten Segerberg, stadsträdgårdsmästare, TF ( t.o.m. juni 2006) Lars Andersson, kommunekolog, KLK Kristina Thorvaldsson, KLK Patrik Karlsson, SBK Andreas Persson, KF ( t.o.m. mars 2006) Maria E. Johansson, projektanställd landskapsarkitektstudent Styrgrupp Anders Franzén, planeringschef Peter Rydell, stadsbyggnadschef Ove Dahl, teknisk chef Lars-Evert Ekman, kultur- och fritidsförvaltningschef Foton: Maria E. Johansson, Arne Johansson Grönstrukturprogrammet har delfinansierats med statligt bidrag till lokala naturvårdsprojekt.

2 Sammanfattning Detta grönstrukturprogram omfattar Växjö stad med närmaste omland. Det ska bidra till en gemensam syn hos alla berörda förvaltningar och vara ett gemensamt arbetsunderlag och stöd att använda vid stadsplaneringen och i förvaltningen av stadens grönytor. Grönstrukturprogrammets övergripande mål är att öka kunskapen om grönstrukturens värden och stärka den gröna strukturen i stadsbilden. Nio strävansmål har tagits fram vars fokus ligger på tre olika nivåer; den översiktliga stadsnivån, bilden av staden och stadsdelsnivån. I programmet behandlas Växjös sexton stadsdelar, infarter, omgivande rekreationsmarker och kulturlandskap och sjöar. Programmet redovisas i två delar; ett strategiprogram med de övergripande målen och strukturerna för staden och ett åtgärdsprogram på stadsdelsnivå. Inom stadsdelarna har all planlagd park- och naturmark inventerats med fokus på sociala, rekreativa, kulturhistoriska och biologiska värden. Även vissa områden på kvartersmark och en del privatägda marker vilka spelar en viktig roll i upplevelsen av stadens grönstruktur har inventerats. Dessutom har gågator, torg och andra platser vilka är betydande för människors rörelsemönster inventerats. Däremot ligger främst tidigare samlad kunskap till grund för utvecklingen av naturreservat och rekreationsområden. Grönstrukturprogrammet är ett vägledande, men inte juridiskt bindande dokument. Det är framarbetat på uppdrag ur ÖP Programmet ska ses som ett gemensamt kunskapsunderlag och en idébank avseende Växjö stads grönstruktur. I varje enskilt planeringsprojekt som berör stadens utemiljö ska grönstrukturens värden vägas samman med övriga intressen. Utvecklingsförslag i korthet Stadsparken utvecklas kring Växjösjön och norra Trummen. Stadsdelsparker och kvartersparker med ett varierat utbud som attraherar barn, såväl som ungdomar, vuxna och äldre utvecklas i flera av stadsdelarna. Genom en varierad och målmedveten parkskötsel nås en större variation av parkernas utbud av karaktär och innehåll. Centrum utvecklas vidare mot ett attraktivt centrum tillgängligt för alla. En satsning föreslås för att förlänga gångstråk och utveckla aktivitetsstråk längs redan intensiva rörelsestråk vilka knyter ihop centrums olika målpunkter till ett nät och helhet. Fler parker, rekreationsområden och naturreservat ska göras tillgängliga för alla. Gröna stråk och aktivitetsstråk som knyter ihop målpunkter utvecklas för att underlätta fotgängare och cyklisters rörelse genom staden. Växjö Runt utvecklas och ger möjlighet att ta sig runt hela staden genom naturreservat och rekreationsområden. Gröna stråk länkar stråket till stadsdelarna. Den tätortsnära skogen får ett större rekreativt värde. En småskalig skötsel som tar tillvara dess befintliga förutsättningar ökar dess variation och mångfald. Genom målmedveten skötsel av skyddszoner, utveckling av gaturum och större krav vid exploatering utvecklas stadens infarter för att bidra till en positiv stadsbild. Genom en medveten planering och skötsel av de tätortsnära skogsområden som drabbades av stormen Gudrun 2005 utvecklas nya omväxlande skogsmiljöer. Genom ett ökat samarbete mellan kommunens olika förvaltningar och mellan kommun och berörda intressenter eftersträvas ett bättre samutnyttjande av grönytor på allmän mark respektive kvartersmark.

3 Inledning Grönstrukturprogram - varför då? Växjös grönska i form av bland annat parker, naturområden, alléer och trädgårdar betyder mycket för hur växjöbor och besökare upplever staden och för deras livskvalitet. Många av stadens mest besökta platser är gröna miljöer som Strandbjörket, Sjöparkspromenaden och Bokhultet och för många är närheten till park och natur eller en vacker utsikt från köksfönstret en viktig del av en god bomiljö. Folkhälsa och rekreation. Modern forskning har visat att människan har ett nedärvt behov av att uppleva grönska och att den gröna miljön spelar en stor roll för vår hälsa. Undersökningar visar att vi mår bättre och tillfrisknar fortare efter sjukdom om vi kan se på och röra oss i parker och naturområden. Vistelser i park och natur påverkar nivån av stresshormoner, blodtryck och vår koncentrationsförmåga. Barn på så kallade uroch skurdagis som vistas utomhus större delen av dagen har enligt studier vid SLU Alnarp bättre motorik och koncentrationsförmåga samt färre sjukdagar än barn på vanliga dagis. Möten och gemenskap. Stadens torg, parker och natur har också stora sociala värden. De är offentliga vardagsrum som ger möjlighet till kravlösa möten och gemenskap mellan människor av olika åldrar och olika bakgrund vilket är nödvändigt för att det sociala livet i kvarteret såväl som stadsdelen och hela staden ska fungera. För både barn och vuxna är möjligheten att möta andra, att se och synas, en stor anledning till att bege sig till de större lekplatserna och parkerna. Kulturell identitet. I våra parker och naturområden finner vi också en del av vår kulturhistoria och identitet. Många av Växjös gröna miljöer som t.ex. Tegnérkyrkogården, Strandpromenaden och Östrabogärdet är laddade med symbolik och minnen som ger historisk förankring, hemkänsla och samhörighet. Biologisk mångfald. Stadens gröna områden är också livsmiljön för växter och djur. Sammanhängande större områden med en variation av miljöer med ett rikt innehåll ger förutsättningar för en biologisk mångfald, som i sin tur bidrar till sociala och rekreativa värden. Skogsbryn, gamla träd, död ved, vattendrag, våtmarker och ett kultur- och skogslandskap med lång kontinuitet gynnar ett rikt växt- och djurliv. Lika viktig som det skyddade naturreservatetet är den nära naturen intill bostäder och skola. Där i kvartersskogen ryms vår naturupplevelse till vardags, med plats för lek, promenad och undervisning. Lokalklimat och miljöförbättring. Även för stadens lokalklimat och luftmiljö har grönskan ett stort värde. Grönska bidrar till renare luft, högre luftfuktighet och träden ger skugga, vind- och regnskydd. Biologi kombineras med teknik för att bland annat lösa stadens hantering av dagvatten. Grönytor fungerar som fördröjningsmagasin för dagvattnet och föroreningar hindras att komma ut i sjöar och vattendrag genom att mark och vegetation tar upp och bryter ner närsalter och kemikalier. Stadsbyggnadsstruktur. Grönstruktur i form av park- och naturområden och som alléer och planteringar är också ett viktigt stadsbyggnadselement. På den stora skalan kan grönstrukturen ordna staden i greppbara områden samtidigt som den binder ihop stadens delar till en helhet. På den lilla skalan kan vegetationen ge gatu- och parkrummet skönhet och struktur. I båda fallen bidrar grönstrukturen till igenkänning och orienterbarhet. Ja, grönstrukturen är mångfunktionell och dess värden är många och dess plats i staden bör vara en självklarhet. Ofta råkar den dock i kläm vid stadens expansion och utveckling och andra intressen får styra. I stadsplaneringens helhetssyn bör grönstrukturen ha en given roll och likställas och vägas samman med bebyggelsestruktur och infrastruktur. För detta krävs ett gemensamt kunskapsunderlag om grönstrukturens värden och ett långsiktigt program för dess utveckling vilket grönstrukturprogrammet syftar till att vara. 2

4 Bakgrund På uppdrag ur Växjö kommuns översiktsplan 2005 har ett förslag till grönstrukturprogram för Växjö stad med närmaste omland tagits fram. En tidigare grönplan togs fram 1990 för Växjös centrala delar. Den utbyggnad som skett och den efterfrågan som finns på ytterligare expansion gör att ett nytt dokument för hela staden behövs. Detta grönstrukturprogram ersätter Grönplan 90. Syfte Grönstrukturprogrammet ska utgöra ett underlag i kommunens samhällsplanering och i dess förvaltning av grönytor i Växjö stad och omgivande närlandskap. Programmet har ett framtidsperspektiv på tio år och är en sektorsplan för att bevara och utveckla den yttre miljön i Växjö. Det övergripande målet är att öka kunskapen om grönstrukturens värden och stärka den gröna strukturen i stadsbilden. Programmet ska också bidra till att staden ses som en helhet där varje plats eller grönyta ses som en del av ett större sammanhang. Programmet redovisas i två delar; ett strategiprogram med de övergripande målen och strukturerna för staden och ett åtgärdsprogram på stadsdelsnivå. I programmet hanteras framförallt grönytornas sociala, biologiska och kulturhistoriska värden. Avvägningar mot andra intressen görs inte i programmet utan måste göras i planeringen av varje enskilt område. Programmet ska bidra till en gemensam syn hos alla berörda förvaltningar och ska ses som ett gemensamt arbetsunderlag, idébank och stöd som ska användas vid allt utvecklings- och planeringsarbete som berör stadens utemiljö. Arbetssätt och organisation Grönstrukturprogrammet är framtaget i samarbete mellan kommunledningskontoret, stadsbyggnadskontoret, tekniska förvaltningen och kultur- och fritidsförvaltningen. Chefer från de olika förvaltningarna har utgjort styrgrupp för arbetet som samordnats av en projektgrupp med tjänstemän från de olika förvaltningarna. Det praktiska arbetet har utförts av en projektanställd landskapsarkitektstudent. Som grund för grönstrukturprogrammet ligger en inventering av stadens samtliga grönytor gjord under sommaren Inventeringen gjordes dels i fält, dels digitalt med hjälp av flygbilder och Växjö kommuns GIS-databas, med fokus på framförallt sociala och kulturhistoriska värden, karaktär, innehåll och förhållandet till omgivningen och staden som helhet. Inventeringen har vägts samman med tre andra inventeringar som också utförts sommaren och hösten 2005; Naturvärden i Växjö stad, Jätteträd i Växjö stad och Landskaps- och tillgänglighetsstudie för Växjö stads sjöar, samt en mindre föreningsenkät om användandet av park- och naturområden. Inventeringen av naturvärden och jätteträd i stadens utkanter är inte fullständig utan kommer att kompletteras i redovisningar utanför grönstrukturprogrammet. Andra viktiga underlagsmaterial har varit Växjö kommuns Översiktsplan 2005, gällande stadsprogram och -visioner, detaljplaner och lekplatsprogram för Växjö kommun Omfattning Grönstrukturprogrammet omfattar Växjös sexton stadsdelar, planerade utbyggnadsområden och omgivande närlandskap. Inom stadsdelarna har all planlagd park- och naturmark inventerats. Även övriga gröna områden som är allmänt tillgängliga och spelar en viktig roll i upplevelsen av stadens grönstruktur, t.ex. kyrkogårdar och idrottsplatser har inventerats. Andra friytor som torg, gågator och skolgårdar vilka är betydande för människors rörelsemönster och upplevelse av staden omfattas också av programmet. Naturreservat, rekreationsområden och kulturlandskapet utanför stadsdelsgränserna har inte inventerats i samma omfattning. Förslagen till utveckling för dessa områden grundas framförallt på tidigare kunskaper. För att få en bild av upplevelsen längs Växjös infarter har även de större infarterna och huvudgatorna inventerats. Använda begrepp och definitioner Alla inventerade friytor har klassificerats enligt storlek, karaktär och funktion. Avgörande för klassindelningen har också varit friytans förhållande till omgivande bebyggelse och dess betydelse för de som bor i grannskapet. Stadsparken är ett område i stadens centrala delar som vänder sig till alla invånare och besökare. Den ska erbjuda en rikedom och variation av upplevelser och aktiviteter som lockar människor i alla åldrar. Växjös stadspark är parkstråken kring Växjösjön och norra Trummen. 3

5 Stadsdelsparken är ett grönområde med sådant läge och storlek att den vänder sig till alla inom en stadsdel. Ett exempel är Arabyparken. En riktlinje är att alla växjöbor ska ha tillgång till en stadsdelspark inom 500 meter (ca 8 minuters promenad) utan att behöva korsa större vägar. Kvartersparken är en mindre park, ofta med lekplats, som fungerar som närpark till boende i de närmsta kvarteren. De fyller en viktig social funktion, speciellt för barn och äldre som inte rör sig lika lätt till stadsdelsparken eller närliggande rekreationsområde. Grönadalsparken på Väster är exempel på en kvarterspark. En riktlinje är att alla växjöbor ska ha tillgång till en kvarterspark inom 300 meter (ca 5 minuters promenad) utan att behöva korsa större vägar. Skydds- och restzoner består ofta av naturmark med en extensiv skötsel. De finns bland annat längs med stadens förbifartsleder, större huvudoch kraftledningsgator och mellan bostadskvarter och verksamhetsområden. Restzoner kan också vara överbliven tomtmark. Rekreationsmarker är större sammanhängande områden framförallt i stadens utkant med höga rekreationsvärden men utan formellt skydd. Exempel är Teleborgsskogen och Högstorpskogen. Naturreservaten är områden skyddade enligt miljöbalken och som tillkommit på grund av sina särskilda biologiska och friluftsmässiga värden. Även framtida naturreservat redovisas enligt Länsstyrelsens förslag. Övriga områden ligger på kvartersmark men är till stora delar allmänt tillgängliga, exempel är idrottsplatser, kyrkogårdar, koloniträdgårdar, badplatser och golfbanor. Till övriga områden räknas också vissa alléer och esplanader. Torg och gågata är hårdgjorda friytor som spelar en viktig roll i invånare och besökares rörelsemönster och rekreation till fots och på cykel. Givna exempel är gågatorna och torgen i centrum. Andra exempel är Vattentorget och Dalbo centrum. Lekplatser som inventerats är lekplatser på kommunal parkmark och som sköts av parkavdelningen. De delas in i grupperna närlek (basutrustning m. sittplats + sandlek + gungor), kvarterslek (basutrustn. + klätterlek, rutschkana el. bollplan) och stadsdelslek (basutrustn. + något för de äldre barnen som t.ex. skateboard, linbana). Privat grönyta är privatägda grönytor som ligger utanför detaljplan. Friyta är ett obebyggt mark- och vattenområde som inte används för transportändamål. Jätteträd är träd som mäter minst 3,14 m i stamomkrets i brösthöjd. Dessa träd har stort värde för den biologiska mångfalden men också för upplevelsen av stadsrummet. Inventerade träd finns både på park- och kvartersmark. Höga naturvärden. En inventering av värdefulla biotoper och naturmiljöer har gjorts över hela staden. Områdenas naturvärden har klassats på en tiogradig skala. I grönstrukturprogrammet redovisas områden från klass 7 till 10 vilket innebär höga naturvärden till mycket höga naturvärden/reservatsklass. Friluftslivsanläggningar, klubbstugor etc. De anläggningar som redovisas är ett urval som upplevs utgöra målpunkter för flera grupper av användare. I vissa fall kan en markering i kartan vara samlande för ett större område. Exempel är Norrastugan och Araby golfbana. Fornminne. Som underlag för redovisningen av fornminnen ligger Växjö kommuns databas samt fältinventering. De fornminnen som redovisas är väl synliga i fält och upplevs tillföra en ökad kvalitet vid besök på platsen. Utbyggnadsområden. Grönstrukturprogrammet redovisas i förhållande till de utbyggnadsområden för bostäder, verksamheter, park- och naturmark som är planerade i ÖP Områden som i januari 2006 var detaljplanlagda men ännu inte bebyggda redovisas som kvartersmark. Statistik. Varje stadsdel redovisas i förhållande till statistik hämtad ur kommunens befolkningsprognos. En jämförelse mellan stadsdelarna har gjorts genom att beräkna andelen grönyta per invånare. Som grönyta i räknas den kommunala park- och naturmarken inklusive övriga områden. Stadsparken Växjösjön/Norra Trummen har dock lämnats bredvid eftersom området används av alla växjöbor och besökare på ett annat sätt än övrig park- och naturmark. 4

6 Del 1 Övergripande mål och strategier Mål och riktlinjer Genomförande Förutsättningar och förslag till utveckling - Sjöar, stråk och rekreationsområden - Infarter och genomfarter - Stadsparken Växjösjön/Norra Trummen

7 Övergripande mål och strategier Mål och riktlinjer Som grund för grönstrukturprogrammet och det fortsatta arbetet med stadens grönytor har nio strävansmål tagits fram. Fokus finns på tre olika nivåer; den översiktliga stadsnivån, bilden av staden och stadsdelsnivå. Det finns dock inga skarpa gränser mellan de olika nivåerna. Som utgångspunkt finns också översiktliga riktlinjer för naturvärden, kulturhistoriska värden och tillgänglighet för alla vilket berör alla nivåer. Dessa värden ska vägas samman och tillsammans vara en del av all utveckling och utformning av Växjös gröna områden. Gröna stråk och aktivitetsstråk utvecklas. Ett nätverk av gröna stråk ska skapa samband mellan park- och rekreationsområden och bilda ledlinjer för människor och djur både inom staden och ut i det omgivande landskapet. I stadskärnan ska attraktiva aktivitetsstråk utvecklas längs befintliga rörelsestråk vilka knyter ihop viktiga målpunkter som skolor, bostäder, service och handel. Trygghet, säkerhet och tillgänglighet i stråken ska förbättras. Stadens sjönära läge förstärks. De tätortsnära sjöarnas roll i staden ska stärkas och den naturliga variationen i den omgivande miljön ska tas tillvara och utvecklas så att biologiska och sociala värden ökar. Tillgängligheten ska förbättras genom att nya stigar anläggs och genom att kontakten mellan sjöarna och staden förbättras. Stadens grönska Attraktiva och biologiskt varierade rekreationsmarker och naturreservat. Omgivande skogs- och kulturlandskap ska erbjuda en variationsrik och biologiskt varierad miljö och vara lätt tillgängliga. Tillgängligheten ska förbättras genom anläggande av stigar, gångvägar och platser, ökad information och genom att kontakten till omgivande stadsdelar utvecklas. Sjöparkspromenaden, Växjösjön. Växjöbilden Stadspark runt Växjösjön och norra Trummen. Stadsparken kring Växjösjön ska fortsätta att utvecklas för att erbjuda en rikedom och variation av upplevelser och aktiviteter som lockar människor i alla åldrar, såväl boende som besökande. I takt med att staden utvecklas kring norra Trummen ska sjöns omgivningar integreras i och bli en del av stadsparken. Kontakten till omgivande stadsdelar ska förbättras. Bäckaslövsgärdet, Bokhultets naturreservat. Sjöparkstorget, Växjösjön. 5

8 Attraktivt centrum. Stadskärnan ska utvecklas med en fortsatt satsning på gågator, torg, gaturum och parker för att öka stadens identitet och attraktivitet. Värdefulla kulturmiljöer ska tas till vara som en viktig del av stadens karaktär. Attraktiva infarter. Besökande, pendlande och växjöbor ska ges en positiv bild av staden. Utblickar över sjöar och kulturlandskap ska vårdas, och omgivande skyddszoner ska skötas. Gatuplanteringar, rondeller och omgivande bebyggelse ska utformas omsorgsfullt till en helhet för att bidra till den positiva bilden och en säker trafikmiljö. Stadsdelens grönska Stadsdelsparker och attraktiva stadsdelscentrum. Stadsdelsparker bör utvecklas och ska ligga nära skolor, äldreboende, centrum, och större bostadsområden och ha ett varierat utbud från finpark till natur, med både lek och prydnadsvärden. Parkerna ska vara tillgängliga för alla och vara trygga. En riktlinje är att alla växjöbor ska ha tillgång till en stadsdelspark inom 500 meter utan att behöva korsa större gator. Stadsdelscentrum ska stärkas, tillsammans med stadsdelsparker ger de stadsdelen identitet och mötesplatser. Trafikleder som utgör barriärer i dessa delar bör omformas till stadsgator. korsa starkt trafikerade gator. Samverkan mellan allmän plats och kvartersmark är nödvändig. Gröna verksamhetsområden. Intill arbetsplatser och större verksamhetsområden ska utemiljön utvecklas för att främja t.ex. utomhusfika, lunchpromender och att ta cykeln eller gå till jobbet. Områdets identitet och helhetsstruktur ska utvecklas genom utveckling av gaturummen. Träd- och buskplanteringar, liksom belysning, markbeläggning och placering av skyltar och flaggor ska vara del av utformningen. Övergripande riktlinjer Naturvärden. Den biologiska mångfalden ska bevaras och värdefulla områden med höga naturvärden i såväl stadens parker som omgivande rekreationsområden och kulturlandskap ska värnas. Genom en differentierad och aktiv skötsel ska biotopers karaktärer förstärkas och nyskapas. Det gäller såväl intensivt skötta prydnadsparker som naturparker och naturområden. Spridningsstråk som park-, naturmark och större alléer ska knyta ihop de olika områdena och värdefulla trädmiljöer och jätteträd ska bevaras och där så är möjligt säkerställas. Tätortsnära skog. Den tätortsnära skogen har ett stort rekreativt värde och ska präglas av variation och mångfald och vara tillgänglig för stadsborna. Den ska ge möjlighet till naturupplevelser och skönhetsvärden samtidigt som den innehåller livsmiljöer för växter och djur. Äldre skog ska alltid finnas liksom värdefulla grova träd för en rik mångfald. Andelen lövskog av varierande trädslag ska öka på bekostnad av gran. Dalbo Centrum som stadsdelscentrum. Kvartersparker. Stadsdelarnas kvartersparker ska utvecklas för att erbjuda en större variation i utbud och karaktär. Olika parkkaraktärer ska förstärkas genom skötsel och underhåll och vid ny exploatering skall vegetationens och landskapets befintliga förutsättningar tas tillvara och utvecklas. Lekplatserna ska ha ett större utbud och ha tillgång till både naturmark och öppna gräsytor. En riktlinje är att alla växjöbor ska ha tillgång till en kvarterspark och lekplats inom 300 m utan att Hovs göl, Norremark. 6

9 Tillgänglighet för alla. Parker och naturområden ska utformas så att de är tillgängliga för alla, det vill säga att de kan besökas också av funktionshindrade, äldre och barn. Som grund för all utformning och utveckling ligger Boverkets föreskrift om att alla enkelt avhjälpta hinder på allmänna platser ska vara undanröjda senast I arbetet med Växjös utemiljö ska grundtanken för allmänna platser och stråk vara att där huvudströmmen går ska alla kunna ta sig fram. Tillgänglighet för alla är särskilt viktigt vid utformning och utveckling av stadsparken och stadsdelsparker, stadsdelscentrum, utvalda lekplatser, idrottsplatser och den bostadsnära utemiljön där många äldre bor. En strävan är också att öka tillgängligheten till naturreservaten och större rekreationsområden. Krav på tillgänglighet ska genomsyra arbetet med detaljplaner och samarbetet med privata fastighetsägare då tillgängligheten till den bostadsnära miljön spelar en avgörande roll för vardagslivet och möjligheten att ta sig vidare ut i staden. Kulturhistoriska värden. Kulturhistoriskt betydelsefulla alléer, parker, trädgårdar och stadsmiljöer ska skyddas för att värna om Växjös kulturella identitet. Utformningen av park- och grönytor ska ses i sitt kulturella och historiska sammanhang och karaktäristiska element som alléer, esplanader, siktlinjer, torg och parker ska ha en given roll i stadsrummet. Skötseln ska anpassas till varje parks karaktär så att tidstypiska stildrag bevaras och identitet och skillnader i de olika parkerna och stadsdelarna behålls. Även kulturhistoriska värden som fornminnen, odlingsrösen, stengärdesgårdar, hamlade träd och gamla ängsmarker i det omgivande skogs- och kulturlandskapet ska värnas och framhävas med hjälp av skötsel och information. Kaffestugan, Strandbjörket. Välle broar, Växjösjön. Genomförande Kvalitet vid exploatering och utveckling Befintliga förutsättningar tas tillvara. Platsen och landskapets befintliga förutsättningar ska ses som en del av platsens framtida möjligheter och bör få ett ökat skydd i detaljplan och bygglov. Ett viktigt arbetsmoment för en djupare kunskap är inventeringar och analyser av utvecklingsområdet tidigt i planprocessen. Genom en förutseende planering av nya områden och en målmedveten skötsel ska mark förberedas och befintlig vegetation tas till vara och utvecklas som en kvalitet för den framtida utemiljön. Vid förtätning av staden ska kompensation ske genom förnyelse i park- och gaturum och genom skapandet av nya parkytor. Parkytorna måste vara tillräckligt stora och ingå i en medveten struktur. Krav i detaljplan och bygglov. Med hjälp av en ökad styrning i detaljplan, exploateringsavtal och vid bygglovsprövning ska högre krav ställas på utemiljöns utformning på såväl allmän platsmark som kvartersmark. I kvalitetsprogram för utformning av verksamhets- och bostadsområden ska de 7

10 gröna aspekterna ingå och krav på genomförande kan säkras i genomförandeavtal. Samverkan mellan allmän platsmark och kvartersmark. I staden finns förutom de kommunala gröna ytorna andra sorters gröna områden såsom kyrkogårdar, idrottsplatser, skolgårdar, koloni- och odlingslottsområden. Dessa gröna miljöer liksom gemensamma bostadsgårdar och privata trädgårdar fyller en viktig funktion för upplevelsen av stadens grönska. Ett samutnyttjande av de gröna områdena ska eftersträvas genom att samordna t.ex. skolgårdar, ytor för spontanidrott och parker och lekplatser på kvartersmark respektive parkmark. Furutåskolans skolgård, Teleborg. Kvarteret Bore, Hov. Skötsel. För att säkerställa en god skötsel av parker och tätortsnära naturmarker ska kostnader för investering och skötsel av de planlagda grönytorna i samband med ny bebyggelse tas upp i exploateringskalkylen oavsett om marken betecknas park eller natur. Såväl i arbete med detaljplan, exploateringsavtal och bygglov som i senare samarbete med privata mark- och fastighetsägare ska mer grönska och mindre stängsel och hårdgjorda ytor på kvartersmark eftersträvas. Arbetet med såväl parker som skyddszoner och rekreationsområden ska präglas av en aktiv och småskalig skötsel med utgångspunkt i den befintliga platsen och landskapet och sträva efter att karaktärer och biotoper förstärks. Öka kunskapen om och förståelsen för gröna miljöer Ökad dialog. För att lyckas med ett långsiktigt framgångsrikt arbete med Växjös grönstruktur är det viktigt att kunskapen om dess värden förankras både hos berörda aktörer och hos allmänheten. En strävan är därför en ökad dialog mellan kommunens förvaltningar och politiker, markoch fastighetsägare, näringsliv och invånare när stadens utemiljö och gröna områden berörs. Vid utveckling av stadens utemiljö på såväl park- som kvartersmark bör samråd göras med berörda privatpersoner och fastighetsägare. Information. En god information och en ökad kunskap hos allmänheten är också viktigt för att öka tillgängligheten till och användandet av parker och rekreationsområden. Detta kan nås bland annat genom en medveten skyltning av parker och naturreservat, informationsbroschyrer och artiklar, en populär-version av grönstrukturprogrammet, konstnärsprojekt och olika evenemang. Samarbete med olika samhällsgrupper bör utvecklas. Särskilt viktiga att nå är barn och ungdomar, pensionärer, handikappade och invandrare vilka idag är grupper som kan ha svårt att ta sig till, och ta till sig, parker och naturområden. 8 Strandpromenaden, Växjösjön.

11 Sjöar, stråk och rekreationsområden - förutsättningar Genom att utveckla nya, och förstärka befintliga gröna stråk, kan stadens inre delar knytas till rekreationsområden, naturreservat och sjöar i det omgivande landskapet. I centrum utvecklas viktiga rörelsestråk till attraktiva aktivitetsstråk för att underlätta människors rörelse mellan bostäder, service, handel, skolor och arbetsplatser. Sjöarna Närheten till sjöarna är ett av Växjös karaktärsdrag och det sjönära läget har präglat stadens form och utveckling. Idag är sjöarna en kvalitet och tillgång för staden när det gäller rekreation, fritidsliv och biologisk mångfald. Sjöarna spelar även en stor roll för lokalklimat, som mottagare för dag- och avloppsvatten, vattenförsörjning, och för stadsbyggandet i stort. Det är värden som måste kombineras och vägas mot varandra i ett samspel med sjöarnas ekologiska balans. Till de tätortsnära sjöarna räknas sju sjöar; Barnsjön, Trummen, Växjösjön, Södra Bergundasjön, Norra Bergundasjön, Helgasjön och Toftasjön. De ingår i Mörrumsåns vattensystem och sjöarnas ekologiska tillstånd påverkar hela systemet. En kombination av 1800-talets sjösänkningar och att sjöarna länge varit mottagare av stadens avloppsvatten har medfört att Växjösjön, Trummen och Bergundasjöarna blivit kraftigt övergödda. På tidigt 1970-tal påbörjades ett långsiktigt arbete för att återställa sjöarnas ekologiska balans. Ett nytt reningsverk, omfattande sjörestaureringar och en förbättring av dagvattenhanteringen har givit resultat och sjöarna har börjat återhämta sig. Alla sjöarna visar förbättrad vattenkvalitet med en nedgående trend när det gäller fosfor- och kvävehalt. Skillnaderna mellan sjöarna är dock stora. Växjösjön och Trummen har återhämtat sig mest och Norra Bergundasjön minst. Till skillnad från de mindre sjöarna är Helgasjön naturligt näringsfattig och till stor del oberörd av större utsläpp. Växjösjön är stadssjön mitt i staden. Runt sjön sträcker sig ett av stadens attraktivaste parkstråk vilket utvecklats till en del av Växjös stadspark. Sjöns norra delar präglas av den ordnade parken och bebyggelsen tränger fram till sjön. Den södra delen har som kontrast ännu naturkaraktär men i takt med att Vallen, Välle Broar och Biskopshagen bebyggs och förtätas ökar trycket på sjön. Även Trummen ligger inne i staden, nära universitetet, Sigfridsområdet, arbetsplatser och bostäder. Den norra delen av Trummen är restaurerad. I norr är sjön lättillgänglig med gång- och cykelvägar omgiven av bebyggelse och parker. Den grunda Skirviken i söder med sin täta strandvegetation och rika fågelliv är svårare att nå. Teleborgs naturreservat sträcker sig här ända ner till sjön och västra Skirviken är fågelskyddsområde. Mellan Tingsrydsvägen och väg 30 strax utanför staden ligger Barnsjön. Sjön omges av skogsmark och ett mindre fritidshusområde. Badplats finns vid sjön. Södra Bergundasjöns östra strand är lätt att nå från Teleborgs bostadsområden och sjön och dess omgivningar är ett populärt friluftsområde. Gångvägar sträcker sig längs strandkanten genom varierade skogspartier och mer öppna ängsmarker. Längs stråket finns grillplatser och båtbryggor. I norr omges sjön av Bokhultets naturreservat och kontakten med sjön är begränsad. Sjöns västra strand är svårtillgänglig med våtmarker och sedimentdammar och i stort fri från bebyggelse. Norra Bergundasjön omges av Bokhultets naturreservat, våtmarker, skogsmarker och i väster också en del betesmarker. Sjön är lätt att nå vid Sundet och ifrån Bäckaslövsgärdet, i övrigt är tillgängligheten och kontakten med sjön mycket begränsad. Norra Bergundasjön är recipient för avloppsreningsverket vilket ger sjön en mycket hög näringsbelastning som påverkar dess vegetation, långsiktiga balans och djurliv. Den del av Helgasjön som räknas till Växjö stad präglas av friluftsliv och fritidshusområden. Längs vikarnas stränder finns badplatser, båthamnaroch bryggor, friluftsområden och naturreservat. Viktiga områden för rekreation och friluftsliv är till exempel Sandsbro badplats, Evedal, Kronobergs slottsruin, Hissö, Araby friluftsområde och Dragsåsen i Öjaby. Sträckorna mellan dessa platser är i stort privat tomtmark som når fram till sjön och begränsar allmänhetens tillgänglighet. Vid Toftasjöns sydvästra strand ligger Sandsbro. Toftahöjdens fritidshusområde ligger i nordöst. I övrigt omges sjön av skogs- och betesmarker. Vid stranden i Sandsbro finns badplats och båtbryggor liksom på Storön. I övrigt är sjön svårtillgänglig, särskilt i öster där branta klippstränder sluttar ner i sjön från Natura 2000-området Notteryd. 9

12 Naturreservat och rekreationsområden Skogar, sjöar och kulturlandskap som omger och tränger in i Växjö stad har stor betydelse för människors rekreation och välbefinnande. Den tätortsnära naturmarken används på ett annat sätt än parkerna då den ger möjlighet till friare aktiviteter som kräver stora ytor. Naturupplevelsen i sig är också en viktig del av rekreationen, till exempel vid bär- och svamputflykter, vandringar, rid- och skidturer och löpning. Markernas tillgänglighet, sammanhang och variation i karaktär och innehåll spelar en viktig roll för invånarnas möjlighet att röra sig i, uppleva och lära känna landskapet även utanför staden. Områdena har ett stort värde för de närmast liggande stadsdelarna men är viktiga som utflyktsmål för stadens alla invånare liksom besökare. Dessa större och sammanhängande områden har även en stor betydelse för den biologiska mångfalden. Flera av rekreationsområdena är också skyddade som naturreservat och rika på kulturhistoriska lämningar. Bokhultets naturreservat ligger mellan de båda Bergundasjöarna och centrala Växjö. Reservatet, som också är ett Natura 2000 område, består till stor del av bokskog som på uddar och halvöar sträcker sig ut i Södra Bergundasjön. Sannolikt har lövskog av ek och bok alltid vuxit i området. Grova och vidkroniga ekar visar dock att skogen tidigare betats och varit öppnare än idag. I reservatet är det möjligt att skönja rester av fornåkrar och hitta fornlämningar. Till reservatet hör också de södra delarna av Bäckaslövsgärdet med sina öppna betesmarker. Att området lämnats orört när staden expanderat beror till stor del på att det tidigare varit militärens övningsområde. Närheten till bostadsområden, det rika nätet av stigar och kontrasten mellan den slutna bokskogen, de öppna betesmarkerna och sjöarna gör Bokhultet till ett populärt utflyktsmål och rekreationsområde. I sydöst övergår Bokhultet i det långsträckta rekreationsområdet längs Bergundasjöns östra strand och i nordväst i skogsmarkerna som sträcker sig upp till järnvägen och Bergsnäs. Växjö universitet och Campus möter i söder Teleborgs naturvårdsområde. Reservatets västra delar består av ett öppet och kuperat kulturlandskap med åkrar och betesmarker. Fornlämningar, stengärdesgårdar, solitära träd och trädridåer är viktiga element i landskapet. Även de spridda gårdarna är viktiga för landskapsbilden. En av dem är Knutsgård med karaktär från talet. Grusvägar och även gångstigar går genom reservatet. I öster når reservatet fram till Skirviken i Trummens södra delar. Strandzonen är fågelskyddsområde. Fylleryds naturreservat mellan Högstorp, Norr, Norremark och Sandsbro är ett av Växjös mest varierade och utnyttjade rekreationsområden. Den västra delen domineras av en starkt kuperad barrskog medan det i öster planas ut och övergår i öppna marker. Inom reservatet finns också mindre våtmarker av sumpskog-, moss- och alkärrskaraktär. Huvudsyftet med reservatet är friluftslivet och området är välbesökt av motionärer, föreningar och skolor från tidig morgon till sen kväll året runt. Inom området finns elljusspår, markerade stigar och leder liksom en golfbana. Kring golfbanan finns fornåkrar och andra fornlämningar. Norrastugan, VAIS-torpet, Månkullebo och Fyllerydsstugan är några av de äldre torp som idag används för föreningsverksamhet och friluftsliv. Den tidigare byggnadstippen norr om reservatet planeras att utvecklas till frilufts- och idrottsanläggning i anslutning till Norrastugan. Dragsåsens naturreservat i norra Öjaby omfattar delar av en rullstensås som sträcker sig ut i Helgasjön. Som ett pärlband av öar i Helgasjön och Bergundasjöarna fortsätter åsens sträckning söderut. Åsen är en getryggsås med smalt krön och branta sidor och är klädd av blandskog. Många är det som strövar stigarna som sträcker sig genom det kuperade området ut till uddens spets där det finns ordnade grillplatser. Information och parkering finns i den norra delen av reservatet. Norr och väster om Hovshaga och Norremark tar Kronobergshalvön vid. Bebott och brukat sedan stenåldern är det idag ett välbevarat kulturlandskap och ett uppskattat utflyktsmål och rekreationsområde. Området är varierat med frodiga lövskogar jämte dunkla barrskogar och öppna åkrar, ängar och hagmarker inramade av stengärdesgårdar. Genom området leder strövstigar och cykelvägar som gör det lätt att ta sig fram. Viktiga punkter är den gamla brunnsorten Evedal som har utvecklats till Växjöbornas sommarställe med värdshus, badplatser, camping och båtbryggor, Kronobergs slottsruin, Kungsgården och Sankt Sigfrids folkhögskola. Mindre skogsområden på Kronobergshalvön är skyddade som naturreservat. Ett av dem är Evedalsåsens naturreservat som omfattar delar av en rullstensås, ett annat är Natura 2000-området Hissö med sin bokskog och ännu ett är Kronobergs naturreservat. I området runt Kronobergs naturreservat finns gott om fornlämningar, bland annat ett vackert bronsåldersröse som man passerar längs den markerade Kulturstigen. 10

13 Sjöar, stråk och rekreationsområden förutsättningar 11

14 Araby fritidsområde öster om Hovshaga är idag ett större rekreationsområde längs Helgasjöns strand. Inom området finns golfbana och ridstall med omgivande betesmarker och en friluftsbas finns vid Stora Pene. Det finns också motionsspår, badplats och båtbryggor och området är ett populärt besöksmål. Gamla solitära ekar och lövridåer är viktiga element i det öppna landskapet runt den gamla gården. Närmare sjön och norrut tar skogen över. Närmast sjön är ett område med bok-, ek- och hasselbackar samt lövkärr skyddat som naturreservat. I Araby naturreservat finns också en del ängar som vårdas med slåtter. Skogsmarkerna fortsätter både norr och söder ut längs sjöstranden. I söder möter privat tomtmark och fritidshus som begränsar allmänhetens tillgänglighet men norrut fortsätter rekreationsområdet och övergår i Kronobergshalvön. Kulturlandskapet Det öppna kulturlandskapet i form av odlade åkrar, betesmarker och ängar är ovanligt i Växjös omgivningar. Mycket av det som tidigare var öppen mark har lagts till stadens bebyggelse eller sakta vuxit igen. Det öppna kulturlandskapet har ett stort värde i kontrast till den täta staden och den täta skogen och upplevs ofta som vacker av människor. Åkrar, ängar och betesmarker har också ett kulturhistoriskt värde liksom det är betydelsefullt för växt- och djurliv. De öppna åkrar och betesmarker som idag finns nära staden hittas framförallt på Kronobergshalvön, på Bergkvara gård, i nordvästra Öjaby, på södra Teleborg, i Skir och i Hollstorp. Spridda fält finns även inne i Hovshaga liksom kring Östrabo i centrala staden. Gröna stråk Ett nätverk av gröna stråk skapar samband mellan park- och rekreationsområden och bildar ledlinjer för människor vidare ut i det omgivande landskapet. Strövstigar, gång- och cykelvägar leder genom parker och naturområden och gör det lätt att röra sig mellan bostadsområden, skola och arbetsplats liksom de underlättar människors rörelse mellan bostadsområden och stadens omgivande grönska. De gröna stråken lockar stadsborna till utflykter och underlättar samtidigt för växter och djur att finna livsmiljöer. För djur- och växtliv är det viktigt att grönytorna hänger samman i form av korridorer för att underlätta spridning, förflyttning och också överlevnad. Några av de gröna stråken är redan idag relativt väl sammanhängande men på många håll finns hinder i rörelsen mellan stadens olika delar, främst i form av korsningar med större vägar. Det gröna stråket av parker och naturmark genom stadsparken längs med Växjösjön och norra Trummen är en länk mellan de båda sjöarna och binder samman universitetet, Teleborg och Söder med centrum. Det är ett populärt rörelsestråk och används mycket för snabb förflyttning. Teleborgsvägen ligger som en barriär och begränsar kontakten mellan de båda sjöarna. Gång- och cykelvägsförbindelser finns dock mellan sjöarnas parkområden, liksom till omgivande stadsdelar och ner mot Bokhultet, Södra Bergundasjön och Teleborgs naturvårdsområde, mer eller mindre tydliga. Teleborgsstråket är ett grönstråk med cykel- och gångvägar som knyter Teleborgs södra bostadsområden till Växjösjön och till den centrum. Stråket leder förbi lekplatser, grusplaner och Teleborgsskogen. Avstickare lederr tvärs stråket in i bostadsområden. Ett parallellt stråk leder genom de varierade skogspartierna och öppna ängsmarkerna längs Södra Bergundasjöns strand Båda stråken är sammanhängande men förbindelserna mellan dem och mot universitetet är otydliga. Fagrabäcksstråket är ett stråk av parker, skolgårdar och idrottsplatser som sträcker sig från Linnéparken över Norrtull upp mot gymnasieskolorna på Norr, via Fagrabäckskogen och Fagrabäckskolan vidare mot Fylleryds naturreservat. Gång- och cykelvägar leder längs stråket men barriärer i form av större vägar och stängsel begränsar möjligheten att ta sig fram och användningen av grönområdena. Lillestadstråket. Lillestadskolan och Lillestadparken tillsammans med skyddszonerna av skogsmark kring Norrleden och Österleden bildar ett grönt stråk som kan länka samman bostadskvarteren i norra Hov och Norr med Fylleryds naturreservat. Gångvägar och stigar leder längs gränsen mellan kvarter och skogsmark och passager finns till Norremark och Fylleryds naturreservat. Högstorpstråket. Öster och söder om Högstorp, nära bostäder, Solvändan och Åbo-vallen finns skogsmarker väl använda för rekreation. Skogsstigar finns men de är inte sammanhängande. Hovstråket är ett stråk av parker och naturområden som sträcker sig genom Hov och Hovshaga mot Evedal. Som en del av stråket ligger Skogslyckans kyrkogård, Bondegårdsparken, skolorna Pilbäck och Norregård och skogsmarkerna mellan Hovshaga och Norremark. 12

15 Stråket skärs av Mörners väg, Norrleden och Domfällevägen. Via gångvägar och stigar går det idag att ta sig till fots längs en större del av stråket medan cykelvägar går på parallella kvartersgator. Det tidigare smalspåret från Väster genom Araby och vidare mot Sandsbro och Evedal är en viktig länk i människors rörelsemönster. Den grusade gång- och cykelvägen leder genom Arabys parker och Hovshagas naturmarker. På Hovshaga och Väster upplevs stråket slutet och variationslöst. Stråket korsas av en del större vägar. Det sträcker sig vidare väster om Sandsbrovägen. Där finns båthamn, badplats, småskalig bebyggelse och rester av det småbrutna kulturlandskapet omväxlande med lövskogar. Genom delar av området leder gångstigar och grusvägar. Sandsbrostråket leder genom Sandsbro och utkanten av Norremark. Det knyter stadsdelarna till stadens centrum och till Fylleryds naturreservat. Längs stråket finns flera lekplatser, Norrastugan, Sandsbro skola, badplats och idrottsplats. Hovshagastråket leder från Arabyparken genom Hovshagas västra delar. Stråket knyter ihop stora bostadsområden, flera skolor, idrottsplatser och lekplatser och leder vidare mot Kronobergshalvön och Araby friluftsområde. Från smalspåret leder Ulriksbergsstråket längs Grönadals- och Ulriksbergsparken och vidare genom naturmark mot Araby friluftsområde. Topografin och sankmark gör området svårtillgängligt. Stigar och gångvägar finns dock genom hela området. Arabygatan och Mörners väg är barriärer som begränsar respektive korsar stråket. Bäckaslövstråket sträcker sig över Bäckaslövsgärdets öppna marker ner mot Norra Bergundasjön och knyter ihop Bergsnäs och Bokhultet. Grusvägar leder över gärdet och stigar fortsätter genom skogen mot Bergsnäs. På stora delar av Bäckaslövsgärdet planeras bostadsbebyggelse. Öjabystråket. I västra och nordöstra Öjaby finns skogsmarker omväxlande med åker- och betesmark. Mycket av markerna är privatägda. Grusvägar och stigar finns men de är inte sammanhängande. Aktivitetsstråk Centralt i staden är de gröna ytorna få och att finna naturliga rörelsemönster genom attraktiva miljöer utan barriärer i form av större gator, slutna kvarter etc. är svårt. Det finns dock intensiva stråk där många tar sig fram till fots och på cykel. Ibland är gång- och cykeltrafiken prioriterad, gatorna har utformats med träd- och blomsterplanteringar, en vacker och genomtänkt belysning och möblering. Stråken länkar samman knutpunkter som handel, nöjen, torg, arbetsplatser. De är så kallade aktivitetsstråk. Ett exempel är Växjös gågator. Det finns också intensiva rörelsestråk som leder mellan stadskärnan och knutpunkter i omgivande stadsdelar där fotgängare och cyklister inte har samma tydliga plats. Några av de viktigaste stråken leder mellan centrum och Värendsvallen/Samarkand, mellan centrum och Teleborg C/universitetet, mellan centrum och Dalbo C och mellan centrum och gymnasieskolorna på Norr. Sjöar, stråk och rekreationsområden - förslag till utveckling Naturreservat, rekreationsområden och kulturlandskap En varierad skog som bjuder på rika naturupplevelser och skönhetsvärden är målet för den tätortsnära skogen. Skogen ska präglas av variation, småskalighet och biologisk mångfald. Rekreation och sociala värden bör prioriteras framför produktion och ekonomiska värden. Genom en varierad och medveten skötsel förstärks olika biotopers karaktärer och upplevelsen under skogspromenaden ökas. Andelen lövskog bör öka på bekostnad av gran. Vid röjning och gallring ska lövträd gynnas, särskilt ek och bok. Äldre träd med stora dimensioner ska gynnas genom frihuggning för biologiska och estetiska värden. Äldre skog ska alltid finnas. Föryngring ska ske främst genom självföryngring. Förvaltningen av skogen ska värna om biologiskt rika och värdefulla skogsmiljöer och tilllämpa en zonindelning vid förvaltning av skogen i anslutning till bebyggelse. Kulturhistoriska spår som fornminnen, odlingsrösen, stengärdesgårdar, hamlade träd och gamla ängsmarker ska framhävas och göras väl synliga 13

16 både i skogslandskapet och i det öppna kulturlandskapet. Tillgängliga naturreservat och rekreationsområden. Något av de större naturreservaten, förslagsvis Bokhultet, bör göras tillgängligt också för rörelsehindrade. Detsamma gäller för någon av de större badplatserna. Alla naturreservat och större rekreationsområden bör ha goda parkeringsmöjligheter, tillgång till toalett och tydlig information och stigmarkeringar. Information i form av skyltning, guidning och andra aktiviteter är viktigt för att öka möjligheterna att ta sig ut i skog och mark och för att öka förståelsen för de ekologiska värdena. Utveckling av aktiviteter och information bör göras i samarbete med skolor, föreningar etc. Det öppna kulturlandskapet ska så långt som möjligt bevaras öppet med hjälp av bete, slåtter och odling. Ett mål bör vara att öka arealen öppen betes- och åkermark. Möjligheten att röra sig genom de öppna markerna bör ökas liksom information och aktiviteter i anslutning till kulturlandskapet. Badplatser centralt i staden. Allt eftersom vattenkvaliteten förbättras i Växjösjön, Trummen och Södra Bergundasjön bör det göras möjligt att bada på godkända anordnade badplatser centralt i staden. Platser som föreslås utvecklas till badplatser är Strandbjörkslagunen och Kampens strand men även någonstans längs Södra Bergundasjöns östra strand. Gröna stråk 1. Växjö Runt. En fortsatt utveckling föreslås av stråket Växjö Runt som gör det möjligt att röra sig runt staden genom rekreationsområden, naturreservat och sjöar längs en drygt fyra mil lång gång- och cykelväg. Stråket knyts till omgivande stadsdelar via befintliga och nya gröna stråk. För att genomföra stråkets sträckning bör dragning av gångväg särskilt prövas på Norra Bergundasjöns norra strand liksom en utveckling av stigarna längs Södra Bergundsjöns västra strand. Möjligheten till framkomlighet måste också särskilt prövas i Helgevärma och Bergsnäs. 2. Öjabystråket. Genom att friytorna norr om Öjaby kyrka utvecklas till park och nya gångvägar/stigar dras norr om Dragsåsens naturreservat ökas möjligheten att röra sig i Öjabys natur- och parkområden. Även väster om Öjaby föreslås en utveckling av gångvägar/stigar i samarbete med privata markägare för att göra det lättare att röra sig utanför samhället. 3. Ulriksbergsstråket. Förbättrade stigar föreslås genom naturmarkerna på Väster och i Araby. 4. Smalspåret föreslås utvecklas till ett attraktivt grönstråk som blir utflyktsstigen mellan centrum, Kronobergshalvön och Sandsbro. En varierad skötsel av stråkets omgivningar skulle ge en rikare upplevelse längs stråket. Anslutningar till omgivande gång- och cykelstråk måste förstärkas. Korsningarna med Mörners väg, Nydalavägen, Kungsgårdsvägen och Domfällevägen måste göras tydliga och trygga. Befintliga cykelgrindar måste göras framkomliga även för barnvagnar, rullstolar etc. Möjligheten att förlänga stråket längs Helgasjöns strand upp mot Långarör i norra Sandsbro bör prövas i samarbete med privata markägare. 5. Hovstråket föreslås utvecklas genom att gångvägar och stigar genom Bondegårdsparken mellan Mörners väg och Pilbäckskolan förstärks och hålls öppna. Passagen över Norrleden görs tydligare och genom skogen mellan Hovshaga och Norremark utvecklas gångvägar norrut och en skogslek. När Östra Lugnet planeras bör stråket ansluta till grönområden där och förlängas med en säker och tydlig passage av Domfällevägen. Längs stråket bör det vara möjligt att nå Evedal. 6. Lillestadstråket. Genom att förlänga och förbättra gångvägarna längs Norr- och Österleden blir det lättare att ta sig från Nya Norr, Hov och Araby till Fylleryds naturreservat och Araby fritidsområde. Befintliga passager över och under motorleden bör förstärkas. En ny passage föreslås på Gamla Norr strax söder om Lillestadsvägen. 7. Sandsbrostråket. Möjligheten att knyta stråket till Smalspåret och Helgasjön via en säker passage av Sandsbrovägen i höjd med Gränsvägen/ Prästmarken bör prövas liksom möjligheten att leda stråket norrut längs Toftasjöns strand genom kvarteret Sågmästaren. Förbindelser till Fylleryds naturreservat bör förstärkas. 8. Fagrabäckstråket bör utvecklas som sammanhängande grönt stråk mellan Spetsamossen och Fylleryds naturreservat där skolor, idrottsplatser och natur- och parkområden knyts ihop, passager öppnas upp och stängsel och staket så långt som möjligt tas bort. 9. Högstorpstråket. För att öka kontakten och möjligheten att röra sig mellan Högstorp och Fylleryds naturreservat behövs nya förbindelser över eller under väg 25. Genom att utveckla gångvägar/stigar genom skogarna öster och söder om Högstorp knyts målpunkter som Åbovallen 14

17 Sjöar, stråk och rekreationsområden förslag till utveckling 15

18 och den planerade skolan på Solvändan samman med bostadsområden. 10. Kontakt med Stadsparken kring Växjösjön och norra Trummen. Möjligheten att förstärka kontakten mellan stadsparken och Öster i höjd med Kampabron och längs Lantmannavägen med gång- och cykelvägar bör prövas. Trummens östra strand ner mot Brände udde utvecklas som parkstråk och knyts till Teleborgs slottspark med den planerade bron över Skirviken. Även förbindelserna mellan Stadsparken och Bokhultet bör förstärkas. 11. Teleborgsstråket Kontakten mellan stråket och Södra Bergundasjön och även universitetet bör förstärkas. När Vikaholm byggs bör befintliga grönstråk förlängas och leda vidare genom de nya bostadskvarteren. Längs grönstråken ska det vara möjligt att röra sig vidare ut i skogen söder om Vikaholm och mot Södra Bergundasjön. 12. Bäckaslövsstråket. Stigar och gångvägar över Bäckaslövsgärdet mot Norra Bergundasjön, Bergsnäs och Bokhultet bör förbättras och göras tydligare. I utvecklingen av Bäckaslövsvisionen är det viktigt att ett för allmänheten tillgängligt stråk leder genom området. Tillgängligheten till och kontakten med Norra Bergundasjön bör förstärkas t.ex. genom en rastplats och brygga i gamla Bäckaslövsvägens förlängning. Möjligheten att ta sig vidare genom Bergsnäs och längs Norra Bergundasjöns västra strand bör prövas. Även möjligheten att ta sig över Söderleden och vidare mot centrum bör förbättras liksom förbindelserna mellan Bäckaslövsgärdet och Företagsstaden I11. Aktivitetsstråk Centralt i staden är det svårt att skapa nya gröna stråk. Istället kan komplexa aktivitetsstråk utvecklas längs de mest intensiva rörelsestråken som knyter samman viktiga målpunkter som skolor, handel, fritidsaktiviteter etc. Stråken är ofta del av, eller leder parallellt med stadens mest trafikerade gator. Med hjälp av t.ex. planteringar i gaturummet, integrerade fickparker, en vacker och funktionell belysning och en genomtänkt möblering kan ändå attraktiva stråk utvecklas. Punkter för handel och service blir till platser och längs stråken skapas nya platser för paus. Centralt för stråkens idé är att fotgängare och cyklisters rörelse prioriteras och att de uppfyller krav på tillgänglighet för alla, trygghet och säkerhet. Där det finns möjlighet bör parallella stråk finnas som ger alternativ och möjlighet till att både röra sig snabbt och att stanna upp. Stråken bör leda såväl längs gator som genom parker och bostadskvarter och bör utvecklas i samarbete med privata fastighetsägare och de kommunala fastighetsbolagen. En utveckling föreslås av fem aktivitetsstråk längs befintliga intensiva rörelsestråk. 13. Vattentorget - Teleborg C/Universitetet Stråket föreslås leda längs Växjösjön från Vattentorget. Vid Kampen delar det sig i två parallella stråk på var sin sida av Teleborgsvägen. Det östra leder i gränsen mellan ny bebyggelse och Trummens strand. Det västra leder genom Pålaträdan, vidare längs Södra Vallviksvägen till Teleborg C. Särskilt förbindelser mellan de båda stråken och till omgivande målpunkter som parker, handel, service, bostäder och skolor måste förstärkas. 14. Stortorget Gymnasieskolorna. Flera aktivitetsstråk föreslås leda mellan Stortorget och de olika skolorna. Dels längs Linnégatan till Kungsmad med en avstickare längs Gamla Norrvägen mot Teknikum. Dels längs Storgatan genom Norrtull vidare mot Östrabo/Katedral och längs cykelvägen mot Teknikum/Katedral. Platser och sträckor som särskilt måste utvecklas är Storgatan, Norrtull, Linnégatans esplanad, Lineborgsplan och området kring Pelles kiosk. 15. Tegnérströget Värendsvallen/Samarkand. Stråket längs Storgatan föreslås utvecklas. I korsningen med Arabygatan delas det och integrerar Västerport i stråket. Huvudstråket fortsätter längs norr om Storgatan med förbindelser till Företagsstaden I11 innan det viker av och leder genom Värendsvallen till Samarkand och vidare över Mörners väg mot kvarteret Väverskan. Platser och sträckor som särskilt bör utvecklas är Storgatan förbi Oxtorget, Vikingarondellen, korsningen med Arabygatan, Smedjegatan, passage genom Västerport, Värendsvallen, Samarkand och förbindelse över Mörners väg. 16. Bäckaslöv Centrum/Växjösjön. När Bäckaslöv bebyggs måste förbindelsen med centrum och Växjösjön söder om järnvägen utveckla. En förtätning med parker såväl som bebyggelse i bangårdsområdet mellan Söderleden och Liedbergsgatan knyter Bäckaslöv till staden. 17. Tegnérströget Dalbo. Två parallella stråk föreslås, ett längs Liedbergsgatan och ett längs Västra Esplanaden och vidare över Spetsamossen. Ett stickspår genom Sommarvägens bostadsgårdar över till Dalbo C bör prövas. Från Dalbo C fortsätter stråket genom Dalbo till Arabyparken och Arabyskolan. Förbindelser mellan stråken, till omgivande målpunkter och smalspåret är viktiga. Sträckor som särskilt bör utvecklas är Liedbergsgatan, stråket genom Sommarvägens bostadsgårdar och de södra delarna av Dalbo C. 16

19 Infarter och genomfarter förutsättningar och förslag till utveckling För många sker det första mötet med Växjö via de stora infarterna och järnvägen. Därför är deras utformning och omgivning en viktig del i att ge besökaren en positiv bild av Växjö och att förmå resenären att stanna till eller återvända för ett senare besök. Även för växjöbornas egen bild av staden spelar infarterna och deras omgivning en stor roll. Infarterna är uppbyggda av sträckor av skiftande karaktär allt efter resan mellan landsbygd och stadskärna. Sträckornas följd och logik är viktiga för såväl orientering och läsbarhet i trafikmiljön som för bilden av stadens uppbyggnad och framväxt. Zoner som är särskilt betydelsefulla för resenärens intryck av staden är mötet mellan landsbygd och stad och mötet mellan stad och stadskärna. Förflyttningen från landsbygd till stadskärna är också förflyttningen från väg till gata och en jämn övergång däremellan bidrar till en jämn rörelse i både det fysiska och mentala rummet. Trafikplatser och korsningar är andra viktiga punkter där gaturummet kan underlätta orientering och vara viktiga för stadens identitet. Avgörande för upplevelsen av staden och agerandet i trafikmiljön är också förhållandet mellan väg och det omgivande landskapet liksom vägsträckans variation. Både felaktig skala och enformiga sträckor kan bidra till ökad hastighet, sämre koncentration och orientering. Dessutom uppfattas vägen oftare som en barriär för gående och cyklister och blir till ett hinder i deras rörelse. Infarter och huvudgator Storgatan I väster förenas riksvägarna 23, 25, 27 och 30 och övergår i Storgatan. Motorvägen omges av skogsmark med utblickar över vatten i höjd med Helgevärma. Mötet mellan landsbygden och staden sker stegvis, först i rondellen vid Samarkand, sedan med Handelsplats I11, Värendsvallen och I11. Handelsplatsen brister i samordning och samhörighet med vägen och kommer att exploateras ytterligare. Storgatan fortsätter som ett stort och oformligt gaturum genom verksamhetsområdet innan den möter kvartersstaden i korsningen med Arabygatan. Trädrader och cykelvägar kantar gatan och äldre paradvillor visar att det här är en av Växjös äldre och viktigare infarter. I rondellen vid Ulriksbergspromenaden öppnar sig åter vägrummet och i mötet med stadskärnan i kvarteret Oxdragaren upplevs det något splittrat. Blickfång och karaktärer: Utblickar finns över Helgasjön. Det gamla regementets byggnader och omgivande parkmiljö är ett viktigt landmärke liksom lindallén längs Storgatan. Förslag till utveckling 1a. Befintliga utblickar mot Helgasjön förstärks och nya skapas genom skötsel av skyddszoner. Genom en medveten skötsel kan olika vegetationskaraktärer framhävas. 2a. I området mellan rondellen till Samarkand och korsningen med Smedjegatan föreslås trädplanteringar för att ge vägrummet struktur. Möjligheten att öppna upp mot Värendsvallen bör prövas i samband med eventuell ombyggnad. Träd- och buskplanteringar föreslås mot Handelsplats I11. Vid fortsatt exploatering av området och vid utveckling av Värendsvallen bör större krav ställas på utformningen av mötet mellan kvarters- och gatumark. 3a. Lindallén längs Storgatan föreslås förlängas fram till Arabygatan. Vikingarondellen med omgivningar föreslås utvecklas till plats och torg. 4a. Genom att ta bort alternativt öppna upp och sänka buskplanteringarna mellan Storgatan och Högalidsgatan kan mötet med stadskärnan förstärkas och siktlinjen mot Domkyrkan förlängas. Kungsgårdsvägen/Liedbergsgatan Kungsgårdsvägen och Liedbergsgatan är förbindelsen mellan Centrum och Kronobergshalvön. Kungsgårdsvägen är i de södra delarna utformad som en matargata med den ena sidan kantad av bullervall. Vägen upplevs storskalig och har dålig kontakt med omgivande bostadsområden. Längre norrut har vägen mer karaktär av gata, kantad av trädrader och cykelväg och avbruten av mindre rondeller. Liedbergsgatan är länken mellan Norrleden och Centrum. Norr om Mörners väg kantas vägen av breda skyddszoner i form av gräsytor och diken. Även denna sekvens upplevs mycket storskaligt. Söder om Mörners väg är Liedbergsgatan 17

20 mer stadsmässig med trädrader och trottoarer innan den åter flyter ut söder om Norra Esplanaden till ett för centrum för stort vägrum. Blickfång och karaktärer: Biblioteket är ett viktigt landmärke längs vägen. Förslag till utveckling 1b. Kungsgårdsvägen söder om Domfällevägen bör omformas till stadsgata med en mindre skala (se. även kap. Hovshaga). 2b. Sträckan genom Dalbo bör omformas till stadsgata med en mindre skala och mer parkkaraktär i de omgivande skyddszonerna. Bullervallar och avrinningsdiken bör ersättas med andra lösningar. 3b. Liedbergsgatan mellan Spetsamossen och Storgatan bör omformas till ett grönare och mjukare gaturum i mindre skala med en ökad framkomlighet för fotgängare och cyklister. Gatuplanteringar och markbeläggning är en del av utformningen. 4b. För att ge gaturummet struktur och förstärka upplevelsen av Tegnérkyrkogården föreslås en förlängning av Oxtorgets trädrad söderut längs kvarteret Mejeriet. Sandsbrovägen/Linnégatan. Huvudinfarten till Växjö från norr är Sandsbrovägen som övergår i Linnégatan. I höjd med Sandsbro byggs vägen om till en nedsänkt fyrfilig väg. Vägen fortsätter omgiven av skogsklädda skyddszoner till Norremarksrondellen där mötet med Norremarks handels- och industriområde sker. Även i korsningen Norrleden/Österleden planeras en ombyggnad med planskild korsning och rondell. Söder om korsningen sker mötet med den sammanhållna staden och motorleden övergår till en storskalig gata kantad av gräsytor och cykelvägar innan villabebyggelsen tar vid. Söder om Mörners väg förtätas gaturummet med trädplanteringar och Linnékanalen innan mötet med stadskärnan sker i och med Linnégatans esplanadplantering. Blickfång och karaktärer: Skogslyckans tallar och mur, Ekebacken, Linnékanalen, Linnégatans esplanadplantering, Domkyrkans tornspira och siktlinjen mot Växjösjön. Planerad ombyggnad: Den planerade Norrtullsgatan kommer att ansluta via Gamla Norrvägen till Lineborgsplan. Förslag till utveckling 1c. Vid utveckling av den nya vägens omgivningar genom Sandsbro bör utblickar mot Helgasjön tas fram och förstärkas. 2c. En medveten gallring och skötsel av Norremarksrondellen och skyddszonerna längs sträckan mellan Björnvägen och rondellen bör göras för att förstärka och framhäva vegetationens karaktär. 3c. Trädplantering och omformning av gaturummet mellan Mörners väg och Surbrunnsvägen föreslås för att ge det en mindre skala, ett tydligare möte med den sammanhållna staden och en mer varierad upplevelse även längs cykelvägen. 4c. Korsningen Gamla Norrvägen/Linnégatan vid Lineborgsplan föreslås utvecklas till en plats där också fotgängare och cyklister får sin tydliga plats. En ny belysning föreslås i Linnégatans esplanad för att förstärka stadskärnans karaktär. Riksväg 25/Fagrabäcksvägen I öster längs väg 25 sker mötet mellan staden och landsbygden i och med Högstorpsrondellen. Fagrabäcksvägen leder vidare in till stadskärnan. Gatan har en småskalig karaktär och en variation av omgivande verksamheter, service, bostäder och skolor. I höjd med Katedralskolan öppnar sig Östrabogärdet med utblick över stadskärnan. Nedanför fälten möter den täta kvartersstaden och ett slutet vägrum. Den trädkantade Norra Esplanaden leder vidare. Blickfång och karaktärer: Högstorpsrondellen, bokskogen vid Östrabo och Norra Esplanaden och Linnégatans trädrader. Östrabogärdet med betydelsefulla vyer i båda riktningar, dels över staden, dels upp mot Östrabo. Planerad ombyggnad: I samband med Norrtullsgatan utbyggnad planeras en rondell i mötet mellan Östrabofälten och den täta kvarterstaden. Förslag till utveckling 1d. För att förstärka mötet och kontrasten mellan landsbygd och stad föreslås en medveten gallring av Högstorpsrondellens vegetation. En översyn bör också göras av omgivande trafikrum för att ge området tydlighet och identitet. 2d. För att förstärka mötet mellan stadskärnan och Östrabogärdet föreslås en förlängning av Norra Esplanadens trädrader fram till kvartersbebyggelsens slut. 18

21 Infarter och genomfarter - förutsättningar och förslag till utveckling 19

22 Tingsrydsvägen Hela Tingsrydsvägen har karaktär av landsväg och sträcker sig genom ett varierat landskap av lövskog, sjöar och öppna fält. Norr om Lantmannavägen syns Sandviks industriområde som silhuett på andra sidan järnvägen. Denna del av vägen kantas av skyddszoner bestående av ruderatmark. Mötet med själva staden sker först i korsningen med Teleborgsvägen men även där upplevs mötet otydligt. Blickfång och karaktärer: Solitära träd, utblickar över Trummen och Barnsjön och mot Sigfridsområdet. Förslag till utveckling 1e. Genom gallring öppnas utblickar upp mot Barnsjön 2e. En ökad skötsel föreslås längs järnvägen. Träd med starka karaktärer kan friställas som solitärer. Eken i svängen norr om Lantmannavägen kan belysas. 3e. Genom ökad skötsel och gallring kan utblickar mot och kontakten med Sigfridsområdet förstärkas. Avrinningsdiken bör omformas med en alternativ lösning. Utformningen av vägen bör bidra till att Teleborg centrum och kvarteret Pålaträdan knyts till varandra. 3f. Korsningen med Tingsrydsvägen och området kring Kampabron bör omformas för en ökad struktur och för att mötet med den sammanhållna staden ska förtydligas. Utformningen ska ses i förhållande både till Teleborgsvägen och till Tingsrydsvägen. Gatuplanteringar, markbeläggning och möblering, en tydligare karaktär och ökad skötsel av omgivande skyddszoner kan vara en del av omformningen. Stor hänsyn bör tas till möjligheten att röra sig tvärs vägen till fots och på cykel. 4f. Vyn över Växjösjön och Domkyrkan framhävs genom att häcken längs Linnéparken tas bort. 5f. I samband med att Norrtullsgatan utvecklas bör området mellan Strykjärnet och Linnégatan omformas till ett mjukare gaturum där fotgängare får sin tydliga plats. Aktivitetsstråket mellan Stortorget och Norrtull integreras i gaturummet. Möjligheten att dra ihop trädraderna i korsningen Linnégatan/ Storgatan för att förstärka esplanaden bör prövas. Teleborgsvägen Teleborgsvägen är Växjös infart från de södra stadsdelarna och omgivande landsbygd. Vägen har flera stora målpunkter som universitetet, Teleborg centrum och stora bostadsområden och är mycket trafikerad. Infartssträckan är lång och har länge haft karaktär av matarled och genomfart som gått utanför bebyggelsen. Ett stegvist möte mellan stad och landsbygd sker i höjd med Telestad. Längs större delen av Teleborgsvägen ligger bebyggelsen på avstånd från vägen med skyddszoner i form av diken, extensivt skötta gräsytor och naturlika planteringar emellan. Ett flertal rondeller delar in vägen i avsnitt. Blickfång och karaktärer: Vattentornet Ekotemplet, Tvillinghusen, Teleborg slott, Domkyrkan, vyer över staden, sjöarna och kulturlandskapet. Planerad ombyggnad: I höjd med korsningen med Östregårdsgatan planeras en rondell vilken kommer att bli anslutning för den planerade Norrtullsgatan. Förslag till utveckling 1f. Stenmurar, solitära träd bör friställas och kontakten med Telestads kulturlandskap bör framhävas genom gallring. 2f. Teleborg centrum föreslås få ta större plats i gaturummet genom omformning av korsning till rondell och gallring av skyddszonernas vegetation. Torparvägen/Söderleden/Arabygatan Torparvägen och Söderleden är en huvudgata som är central för mångas pendling. Torparvägen mellan Teleborgsvägen och Vallviksvägen är en matarled. Skyddszoner i form av gräsytor ligger mellan vägen och den omgivande småhusbebyggelsen. Vid Vallviksvägen och Biskopshagen korsar cyklister och fotgängare vägen i plan. I övrigt sker den tvärsgående rörelsen via gång- och cykeltunnlar. Busshållplatser finns längs vägen. Vägen upplevs lång och har få orienteringspunkter vilket bidrar till en högre hastighet. Söderleden leder vidare, omsluten av Bokhultet, tills vägen möter staden i korsningen med Bäckaslövsvägen. Gaturummet är storskaligt omgivet av varierande verksamheter och hårdgjorda ytor. Söderleden övergår i Arabygatan som är en viktig länk mellan Norrleden och Västra Marks industriområden men också mellan Hovshaga och Centrum. Gatan består av två sekvenser som bestäms av den omgivande bebyggelsen. I norr omger verksamheter gatan på båda sidor medan den södra delen ligger i mötet mellan villor och verksamheter. Här är verksamheterna mer riktade till allmänheten med handel och service vilket gör att gatan här passeras av fler fotgängare och cyklister. I stort upplevs Arabygatan som en samlad och en- 20

23 hetlig sträcka, väl avpassad i skala till omgivande bebyggelse och kantad av cykelvägar och trädrader. Blickfång och karaktärer: Vy över Växjösjön mot Domkyrkan och över betesmarkerna mot Söder. Förslag till utveckling 1g. För att öka vägens orienterbarhet och identitet föreslås plantering av trädgrupper vid några av Torparvägens korsningar. En annan möjlighet är att förstärka punkter längs vägen, förslagsvis höjden längst i söder, området kring Torparskolan och området kring Furutåskolan. 2g. Genom en medveten gallring av omgivande naturmark fås en ökad kontakt med Södra Bergundasjön och Växjösjön. Solitära träd kan friställas och genom gallring av omgivande vegetation föreslås förstärkta utblickar mot Vallen, Biskopshagen och Söder. 3g. I mötet med staden i verksamhetsområdet längs Söderleden och i korsningen med Storgatan föreslås en omformning av gaturummet för en tydligare struktur. Planteringar i gaturum och på kvartersmark bör vara en del av utformningen liksom markbeläggning och placering av skyltar, flaggor etc. Mörners väg Mörners väg är en av stadens större genomfartsgator och leder genom både verksamhets-, handelsoch bostadsområden. Cykelvägar kantar vägen och bebyggelsen ligger en bit ifrån vägen. I stort är vägen väl anpassad till sin omgivning. I verksamhetsområdet är vägrummet mer storskaligt omgivet av köpcentrum och verksamheter och kantad av flaggor och skyltar. I bostadsområdena ger trädplanteringar gatan en mindre skala. I stort är gatan en homogen sträcka uppbyggd av rondeller och mellansträckor med få tydliga landmärken och orienteringspunkter. Förslag till utveckling 1h. Trädplanteringar föreslås mellan Arabygatan och Samarkand, mellan Kungsvägen och Sandsbrovägen för att minska skalan och göra cykelvägarna mer avskilda från trafiken. 2h. Genom omformning av gaturummet och dess omgivningar föreslås Dalbo centrum integreras i gaturummet för att bli en tydlig orienteringspunkt längs vägen och ett starkare stadsdelscentrum. Norrleden/Österleden Norrleden och Österleden är en motorled och ringled med planskilda korsningar på stort avstånd kantad av skyddszoner med skogsmark och bullervallar. Utöver de tre korsningarna vid Högstorpsrondellen, Lillestadvägen och Sandsbrovägen saknar vägen i stort sett visuell kontakt med staden. Kommer man Österleden söderifrån mot Högstorpsrondellen möter ett storskaligt stadslandskap utan struktur. Motorleden är homogen i sin sträckning och det är framförallt skyltningen som gör det möjligt att orientera sig. Blickfång och karaktärer: Utblickar mot Helgasjön i höjd med Helgevärma, Sandviksverket. Förslag till utveckling 1i. Genom en medveten gallring kan Helgasjön och olika vegetationskaraktärer framhävas kring Helgevärmas trafikplats. 2i. Medveten och varierad skötsel av skyddszonerna kring trafikplatserna och avfarterna kan vara ett sätt att förstärka och skilja dem åt. 3i. Mötet med Högstorpsrondellen söderifrån bör ses över och ges en tydlig struktur genom en ökad skötsel av omgivande områden. Utvecklingsarbetet bör göras i samarbete med omgivande näringsidkare och markägare. Järnvägen Järnvägen från väster till öster Med tåget och järnvägen kommer resenären närmare staden än längs de stora bilvägarna. Från mötet med staden i Räppe tills staden lämnas söder om Sandviksverket, hinner den som vill skapa sig en bild av Växjö. Längs sträckan uppfattas en del av det som är karaktäristiskt för Växjö, bl.a. sjöarna, en småskalig bebyggelse, I11, domkyrkan och Linnéparken. Däremellan syns verksamheters upplag och bakgårdar, slitna förrådsbyggnader och ett till synes övergivet banområde vilket ger intryck av att järnvägen ändå är bakvägen in till Växjö. Blickfång och karaktärer: Räppe station, vyer över sjöarna, Bergsnäs, Regementsstaden, banområdet, stationsområdet, Domkyrkan, Linnéparken, Sandviksverket. Förslag till utveckling Räppe. Räppes karaktär som verksamhetsort och tidigare knutpunkt kan lyftas genom att Räppe station renoveras och en medveten skötsel av det 21

24 omgivande området för att skapa kontakt med Räppe kanal och närliggande verksamheter. Handelsplats I11. Allt eftersom Handelsplats I11 byggs ut är det viktigt att området inte helt vänder ryggen mot järnvägen. Genom skötsel av omgivande vegetation kan siktlinjer skapas även mot de gamla regementsbyggnaderna. Söderleden till Södra Ringvägen. Stängsel, grafittimålade plank och skjul finns längs sträckan omgivet av sly. Området bör få en ökad skötsel. Oskarsgatan till Liedbergsgatan. Längs sträckan finns flera äldre magasinsbyggnader och lokstall som bör tas tillvara även i framtiden. Delar av området upplevs som upplag och består av ruderatmark med sly. Området bör få en ökad skötsel. Stationsområdet. En utbyggnad av området med bostäder med inslag av service och handel planeras enligt planprogrammet för södra stationsområdet. Vid en förtätning är det värdefullt att med hjälp av utemiljöns utformning knyta an till den trädrika miljön på Tegnérkyrkogården och i branten mot Vita villan och museet. Branten utvecklas som allmän park och den idag täta vegetationen får en ökad skötsel och gallras så att solitära träd framhävs och byggnader lyfts fram (se Centrum - förslag till utveckling). De hårdgjorda ytorna i området bör minskas och allmänna gångstråk bör finnas. Sandviks industriområde. Sträckan genom Sandviks industriområde omges av sly. Sträckan bör få en ökad skötsel och röjas oftare. Då stora delar av ytorna närmast järnvägen ägs och sköts av banverket krävs en dialog och samarbete mellan banverket och kommunen för att genomföra förslagen till utveckling. 22

25 Stadsparken Växjösjön/Norra Trummen - förutsättningar Målet för parkstråken kring Växjösjön och Trummen är den sammanhängande stadsparken där sjöarnas omgivningar är attraktiva och tillgängliga för alla. För att nå dit föreslås förbättrade förbindelser mellan de båda stråken vid Välle broar. Även förbindelser till omgivande stadsdelar och naturområden förstärks. Stråket längs Trummen förlängs i och med bron över Skirviken. Parkstråken utvecklas vidare med nya parker vid Biskopshagen, Skogsudden och Trummens strand och ett varierat utbud av aktiviteter, upplevelser och natur- och parkkaraktärer där rekreativa, biologiska och kulturhistoriska värden vägs samman. Parkerna kring Växjösjön har utvecklats till ett av stadens attraktivaste rörelsestråk och stadspark. Den varierade miljön, centrala läget och närheten till sjön lockar många. Med början vid Vattentorget där centrum möter Växjösjön sträcker sig ett stråk av parker och naturområden söderut längs sjön med förbindelser till omgivande stadsdelar och naturområden. Även Trummens västra strand är ett viktigt rörelsestråk mellan universitetet, Teleborg och Centrum. I takt med universitetets och stadens expansion vid Välle Broar blir Trummens strand ett allt viktigare parkområde. Tillsammans utvecklas de båda parkstråken som Stadsparken kring sjöarna. Kulturhistoriska värden Längs parkstråket kring sjöarna finns mycket av det som växjöbor och besökare förknippar med staden och som är en del av Växjös kulturhistoria. Domkyrkan reser sig i Linnéparken och Smålands museum, Utvandrarnas hus och Gamla Domprostgården ligger i Museiparken. Båda områdena ingår i rutnätsstaden som är av riksintresse för kulturmiljövården. Sigfridsområdet med sin vackra parkmiljö och arkitektur har också ett stort kulturhistoriskt värde. Italienska palatset samt kyrkan med museet är båda byggnadsminnen inom området. Även Teleborg slott, Kampen och Vallens gård med omgivande trädgårdar och parker har som helhetsmiljöer ett kulturhistoriskt värde liksom det mer sentida Södras huvudkontor med omgivning. Flera byggnader kring sjöarna agerar som solitärer i sin omgivning och är viktiga landmärken. Parker och stråk runt Växjösjön Domkyrkan har stolt rest sig på sin plats sedan 1100-talet. Länge reste hon sig emellertid innanför kyrkogårdsmurar på Växjösjöns norra strand, idag omges hon och Gamla Gymnasiet av Linnéparkens stora träd. Långt in på 1800-talet var platsen där parken idag ligger sjöbotten och sumpmark. När järnvägsbanken byggdes tvärs över domkyrkoviken i mitten av 1870-talet inleddes en successiv utfyllnad av viken och 1879 började en park anläggas. Parken utformades med den romantiska promenadparken som stilideal, med slingrande gångar och rundade planteringar, utsiktspaviljong och tänkta siktlinjer. Då som nu bröts parken av alléerna i Norra Järnvägsgatans förlängning och längs Sillagatan. Sitt nuvarande namn fick parken vid invigningen av Linnébysten Parken utvidgades med planteringar och näckrosdamm allteftersom utfyllnaden av de östra delarna fortsatte och fick i stort dagens utbredning under 1920-talet. Under samma årtionde gjordes den första kaktusplanteringen i parken och stadens växthus placerades i parkens östra delar. I mitten av förra seklet fick det dock lämna plats för en lekplats utrustad med plaskdamm helt i tidens anda. En första Linnéträdgård anlades längs med järnvägen 1957 till minnet av Linnés 250-årsdag, och Musikpaviljongen kom till parken Under 2000-talets första år skedde en omfattande förnyelse och omläggning av Linnéparkens östra delar. En passage öppnades under järnvägen och parken knöts till Sjöparkstorget vid sjön. Inne i parken anlades en ny lekplats, vattenlek och blomsterplanteringar som kompletterar och samspelar med Linnéparkens äldre delar och element. Idag är parken den tidlösa och rofyllda inramningen till domkyrkan samtidigt som den är växjöbornas vardagsrum och festplats. Sommartid sluter människor upp för allsång, musik och teater, man samlas för picknick och fest och lekplatsen fylls av barn. Parken utgör ett avskilt rum centralt i staden men störs i stora delar av de omgivande Teleborgsvägen, Linnégatan och järnvägen. När Vattentorget nyanlades 1993 knöts Linnéparken åter till Växjösjön. Vattentorget har länge varit en viktig plats för relationen mellan växjöbon och vattnet. Här hämtades vatten och klädtvätt gjordes här långt in på 1900-talet. Någon gång efter sjösänkningarna 1814 planterades de norra delarna av Vattentorget vilket blev Växjös första parkanläggning. Idag flyter Vattentorget 23

26 ihop med Linnéparken. I växjöbornas rörelsemönster är det en central nod och en av utgångspunkterna för att röra sig vidare runt Växjösjön. Sommartid lockas människor till torget och dess omgivningar för en fika, till konserter, marknad och dans och på vintern är det här man snörar på sig skridskorna. Träbryggor sträcker sig längs stranden både mot söder och öster. De är en vacker kombination av teknisk lösning och gångstråk och tillsammans med Strandpromenaden och planteringarna längs Sjöparkspromenaden binder de ihop Vattentorget med Sjöparkstorget österut och Södra Torget i Strandbjörket. Strandpromenaden är en dubbelradig lindallé som sammanlänkar Vattentorget med Strandbjörket. De holländska lindarna planterades redan 1879 och allén utgör idag ett lummigt och intensivt rörelsestråk med stark karaktär i stadsrummet. Fram till 1900-talets början var Strandbjörket skogsmark men 1905 började en park anläggas och björk planteras. Under 1930-talet skapades Fågelöarna av muddermassor från Växjösjön. De är tillsammans med de stora gräsytorna och träden karaktäristiska för Strandbjörket. Vid lekplatsen ligger kaffestugan. Det är en högloftsstuga som kom till parken vid en utställning Sommartid har den sin egen dragningskraft liksom tennisplanerna i anslutning till Strandbjörkshallen. Tillsammans gör de Strandbjörket till arena och mötesplats för barn, unga och vuxna. De stora öppna gräsytorna i parkens södra delar är populära för solbad, picknick och lek och utnyttjas också vid större evenemang. I sjön utanför parken sträcker sig lagunpromenaden vilken förbinder Södra Torget med de södra delarna av Strandbjörket. Det är ett populärt gångstråk där det också finns badplats. Stråket fortsätter söderut genom naturmark längs med sjökanten. Längs Växjösjöns södra delar övergår parkerna i extensivt skött naturmark i kontrast till det ordnade parklandskapet i norr. Gång- och cykelstråket fortsätter längs stranden, oftast genom tätare lövskogspartier men med vackra sittplatser på bryggor och bänkar och med utblickar ut över sjön. Kontrasten mellan de öppna och slutna områdena är en del av upplevelsen av att röra sig längs stråket och runt sjön och den varierade lövskogen och vassruggarna har ett stort värde för fågellivet och den biologiska mångfalden. Södras huvudkontor och dess omgivande öppna gräsmattor dominerar Skogsudden. Det är en korsningspunkt som många passerar där det ligger mellan Trummen och Växjösjön, nära både bostäder och service. Viktiga landskapselement är en stenmur och de två trädalléer som leder upp till Vallens gård. Idag är den gamla gården med omgivande trädgård förfallen och igenväxt men den är av stor betydelse för områdets identitet. Trädgården har idag vuxit samman med omgivande björk-, hassel- och ekbestånd men än kan dess struktur med omgivande trädrader, fruktträdgård och vårdträd urskiljas. Vid sjön nedanför strandvallen finns resterna av Valla hamn. Idag är det en av de platser längs sjön där man kan komma i närkontakt med vattnet. Vid Välle broar, norr om Skogsudden, övergår parkstråket i en varierad strandzon som sträcker sig längs hela Växjösjöns östra strand. Som en del av stråket ligger flera mindre parker. Den äldsta av dem är Kampen som började anläggas i slutet av 1700-talet. Rester av de två smala lindalléerna som planterades 1780 står kvar men de föryngras kontinuerligt. Den stensatta utskjutande udden med Kampa pelare är en annan rest från den ursprungliga parken. Idag dras gammal som ung till området kring Kampen. Boulebanorna lockar, liksom platsen vid sjöbodarna där det finns möjlighet till grill och fiske. Gräsmattorna vid Kampa Pelare lockar till sol och bad och på Kampaängen samlas man sommartid för utegympa. I anslutning till Kampen och simhallen finns ett par miniparker med vattenspel, perennoch rhododendronplanteringar. Vid simhallen ligger också Skulpturparken. Den grusade gångvägen i strandkanten knyter ihop de olika delarna till en helhet och är ett mycket populärt promenadstråk. En cykelväg mer för förflyttning och transport leder längs Teleborgsvägen. Museiparken knyter ihop och ger en fin inramning till Smålands museum, Utvandrarnas Hus och Gamla Domprostgården. Byggnaderna omger och vänder sig mot parken och gör den till entréplats. Tillsammans med de stora träden formar byggnaderna ett avskilt rum som ibland används till konsert och teater där sluttningen mot sjön blir till en naturlig läktare. Parkens avskildhet gör att den trots allt upplevs lite som en baksida. Det förstärks genom dess otydliga entré i norr och att parken inte ingår i något självklart rörelsemönster. Parken ligger intill Vattentorget men upplevs inte som en del av parkstråket kring Växjösjön. 24

27 Stadsparken Växjösjön/Norra Trummen - förutsättningar 25