1978/79: Motion

Transkript

1 3 Motion 1978/79: 2450 av Karin Flodström m. fl. med anledning av propositionen 1978/79: 112 om regionalpolitik Målet för regionalpolitiken skall vara att ge människor i alla delar av landet tillgång till arbete, service och god miljö. För att uppnå denna målsättning behövs ett betydligt ökat statligt engagemang för Örebro län. Flera av länets kommuner har genomgått negativa förändringar på arbetsmarknaden de senaste åren fullt jämförbara med förhållandena i skogslänen. Följande exempel kan redovisas: Ljusnarsbergs kommun Ljusnarsberg har sedan slutet av 1950-talet haft befolkningsminskning. Sedan 1960 har kommunen förlorat 27 % av befolkningen, från år 1960 till år 1978, en minskning med personer. Födelseoch flyttningsnettona har med få undantag varit negativa under perioden Därigenom har kommunen fått en ogynnsam åldersfördelning, där närmare l 100 personer är 70 år eller äldre, dvs. drygt 15 % av totalfolkmängden. Länsgenomsnittet ligger på 11 %. Sedan början av 1950-talct har Ljusnarsberg drabbats av en rad företagsnedläggningar och driftinskränkningar inom industrin. Bland de senaste driftsnedläggningarna kan nämnas gruvorna i Ställberg och Basttjärn, som tillsammans sysselsatte ca 90 personer. Företagsnedläggningarna har medfört svårigheter för de friställda att finna nya arbetstillfällen i kommunen. De har därför varit tvungna att flytta från orten eller pendla långa avstånd för att nå närmaste attraktiva arbetsmarknad. Tillverkningsindustrin i Ljusnarsberg sysselsatte nästan 52 % av dc förvärvsarbetande 1975 (länet 37 % ). Sysselsättningen har blivit alltmer beroende av utvecklingen vid SKF:s anläggning Bångbroverken, den största industrin i kommunen. Läggs den eller någon annan av de större industrierna i kommunen ned äventyras kommunens existens, och de samhällsekonomiska konsekvenserna blir utomordentligt svåra. Såväl samhällelig som kommersiell service skulle minska drastiskt och underlaget i många fall bli så litet att servicen inte längre kan upprätthållas utan betydande statligt stöd. Vid fortsatt minskande sysselsättning blir förutsättningarna för kommunen att upprätthålla servicen mycket begränsade.

2 Mot. 1978/79: Scdan början av 1970-talct har den kvinnliga ysselsättningen i länet ökat från 35,9 % till 40,4 %. Denna allmänna utveckling inrymmer emellertid betydande regionala skillnader i fråga om både sysselsättningsnivå och höjda förvärvsfrekvenser. Ljusnarsberg hade den lägsta kvinnliga sysselsättningen i länet 1975 (30,9 %). Även om sysselsättningsutvecklingen för kvinnor i Ljusnarsberg gått snabbare än länsgenomsnittet mellan 1970 och 1975 kvarstår ändå betydande regionala skillnader. Särskilt kvinnor och ungdom har sedan länge haft svårt att få anställning. Länsstyrelsen har i länsplaneringen framhållit vikten av en differentiering och komplettering av näringslivet i Ljusnarsberg med hänsyn till befolknings- och sysselsättnjngsutvecklingen. För att Ljusnarsberg skall vidareutvecklas och kunna erbjuda en attraktiv arbetsmarknad och för att nuvarande tillfredställande service skall kunna bibehållas, är det nödvändigt att minst nuvarande sysselsättnings- och befolkningsnivå upprätthålls. Länsstyrelsen har fastställt befolkningsramvärdena för Ljusnarsberg 1985 till l 1978 års översyn av länsplaneringen ger prognosen fortsatt befolknings- och sysselsättningsminskning. Ar 1985 väntas befolkningen sålunda understiga det nedre befolkningsramvärdet Med hänsyn härtill är det mycket angeläget att insatser från statliga myndigheters sida vidtas så att utvecklingen i Ljusnarsberg inriktas mot den målsättning länsstyrelsen fastställt. Hällefors kommun Folkmängden har minskat i Hällefors alltsedan Totalt har antalet invånare i kommunen minskat med ca l 450 mellan 1965 och Om den ogynnsamma folkmängdsutvecklingen ytterligare förstärks av utflyttning som en följd av stålkrisen uppstår påtaglig risk för överkapacitet inom samhällelig och privat service i kommunen. En sådan utveckling kan då också få allvarliga konsekvenser för servicefunktionerna i Lindesberg, som är regionalt centrum för bl. a. Hällefors kommun. äringslivet domineras av SKF-Steel, som 1975 sysselsatte nära 40 % av antalet förvärvsarbetande. Järnverkets ledande ställning i Hällefors gör kommunen starkt beroende av företagets verksamhet och fortsatta utveckling. Järnverket är i sin tur beroende av goda transportmöjligheter. Vid kommunens näst största företag, Billerud-Uddeholm AB (Hällefors sågverk), kommer ca 70 anställda att permitteras om de genomgripande rationaliseringar som nu planeras utförs. Kommer inga investeringar till stånd är en nedläggning av sågverksdriften att vänta. Ytterligare ca l 00 arbetstillfällen totalt försvinner i så fall inom kort. Arbetskraftspendlingen är främst riktad mot Nora kommun (Gytt-

3 Mot. 1978/79: torp). Dessa pendlare är framför allt kvinnor sysselsatta i den kemiska industrin. Hällefors isolerade läge i Bergslagen och den dåliga vägstandarden medför särskilt långa pendlingsavstånd för invånare som tvingas söka förvärvsarbete utanför den egna kommunen. Möjligheterna att få arbete i Filipstad är begränsade. Den minskande sysselsättning som uppstått genom friställningarna inom industrin leder till arbetslöshet eller utflyttning från kommunen. Det uppkomna arbetsmarknadsläget har främst drabbat ungdomen samt kvinnorna, som sedan länge haft svårt att få arbete i industriorten Hällcfors. Länsstyrelsen har fastställt befolkningsramvärdena för Hällefors J 985 till lo 200-J l 000. Med den rådande utvecklingen föreligger stor risk att folkmängden 1985 kommer att understiga det nedre ramvärdet Därmed kommer, såsom tidigare framhållits, en rad servicefunktioner att mista nödvändigt befolkningsunderlag, och risken för nedläggningar ocks5 inom servicen blir överhängande. Det är därför nödvändigt att vidta åtgärder för att styra utvecklingen mot den målsättning som länsstyrelsen fastställt. För detta ändamål behövs bättre stödförmåner i Hällefors, än de som står till buds nu genom att Hällefors ingår i gränsområdet till allmänna stödområdet (s. k. grå zonen). Lindesbergs kommun I den norra delen av Lindesbergs kommun är näringslivet ensidigt och domineras av gruv- och tung tillverkningsindustri. strukturproblemen inom dessa näringsgrenar har medfört mycket allvarliga sysselsättningsproblem för denna kommundel och för angränsande Ljusnarsbergs kommun. De dominerande företagen är Stråssagruvan (SSAB) och Guldsmedshytte bruk (Sandvikkoncernen). Ett av företagen avser att lösa de aktuella sys el ältningsproblemen genom att inte ersätta personal som avgår med pension eller slutar. Detta leder till särskilda svårigheter för ungdomarna att få arbete efter avslutad skolgång. För kvinnorna har det sedan lång tid varit ytterst svårt att få arbete inom denna kommundel. Pendlingsavstånden från norra Lindesberg till alternativa arbetsmarknader är inte oöverkomliga. Under rådande näringslivsförhållanden är det emellertid inte realistiskt att räkna med någon nämnvärd ökning av pendlingen från norra Lindesberg. Driftsinskränkningar inom området leder därför till arbetslöshet ( == sänkta förvärvsfrckvenser) eller utflyttning. Utvecklingen inom Lindesberg kommer att medföra ökade krav på arbetsmarknadspolitiska insatser. Mot bakgrund av situationen i Ljusnarsbergs kommun är det angeläget att upprätthålla sysselsättningen i

4 Mot. 1978/79: norra delen av Lindesbergs kommun. En minskad befolkning i detta område (närmast motsvarande Guldsmedshyttans och Ramsbergs församlingar) medför en ytterligare försvagning av underlaget för samhällelig och kommersiell service. Områdets servicecentrum, Storå, har redan sedan länge en negativ befolkningsutveckling. Risken för nedläggning av servicefunktioner måste bedömas som förhållandevis stor, om befarad sysselsättningsminskning genomförs. Karlskoga kommun Karlskoga har sedan 1971 haft befolkningsminskning. Folkmängden uppgick den l januari 1971 till och den l januari 1979 till preliminärt , en minskning med personer eller 5,7 %. Nedgången beror på stora flyttningsförluster. De tidigare stora födelseöverskotten beror på att Karlskoga har haft en ovanligt ung befolkning. Näringslivet i Karlskoga domineras av AB Bofors. Tillverkningsindustrin sysselsatte personer eller 56 % av de förvärvsarbetande (länet 37 %). Verkstadsindustrin är den största industrigrenen; 1975 sysselsatte den 41 % av de förvärvsarbetande. De allra flesta av verkstadsindustrins anställda finns i AB Bofors. Detsamma gäller för kemisk industri, plast- och petroleumindustri samt järn-, stål- och metallverk. Detta gör att över 50 % av de förvärvsarbetande var anställda vid AB Bofors, vilket är den högsta andelen anställda vid ett företag för någon kommun i länet. Kommunens utveckling är således starkt beroende av AB Bofors verksamhet, företagets planering och bedömning av de framtida utvecklingsmöjligheterna. AB Bofors har en relativt personalkrävande tillverkning av försvarsmateriel. Sysselsättningen är därmed beroende dels av beställningar från försvaret, dels av statliga regleringar av exportmöjligheterna. Betydande variationer i sysselsättningen har därför förekommit. Den framtida sysselsättningen i Karlskoga är också beroende av den fortsatta verksamheten vid Kilstaverken i AB Bofors. I 1978 års översyn av länsplaneringen gjorde länsstyrelsen med ledning av senaste informationsunderlag från företaget en prognos som utgick från att verksamheten i Kilstaverken kunde fortgå med en mindre reducering av sysselsättningen i framtiden. Om en betydande neddragning av sysselsättningen sker vid Kilstaverken skulle detta drabba ett stort antal anställda vid AB Bofors och dessutom ca 400 anställda vid lokala underleverantörs- och serviceföretag. Sedan början av 1970-talet har den kvinnliga sysselsättningen i länet ökat från 35,9 % till 40,4 %. A ven om sysselsättningsutvecklingen för kvinnor i Karlskoga gått snabbare och förvärvsfrekvensen är högre än länsgenomsnittet kvarstår dock betydande problem. Arbetsuppgifterna

5 Mot. 1978/79: i den dominerande tunga industrin är ofta mindre lämpade för kvinnor, och dessutom är skiftarbete mindre attraktivt. Denna industri har därför stor andel manlig arbetskraft. Avstånden till andra orter med goda arbetstillfällen för kvinnor är alltför stora för att pendling skall accepteras i större utsträckning. Detta gäller bl. a. Örebro. Att fler kvinnor erhållit arbete kan främst tillskrivas expansionen inom den offentliga sektorn. Om man skall kunna uppnå ytterligare höjning av förvärvsfrekvensen måste fler kvinnor få anställning inom traditionella mansyrken. Svårigheterna för kvinnor och ungdom att få anställning har sedan länge varit ett stort problem. I ortsplanen är Karlskoga regionalt centrum tillsammans med Degerfors kommun. Båda domineras av var sitt stålföretag. Arbetskraftspendlingen mellan kommunerna har ökat, till stor del på grund av att karlskogabor flyttat till Degerfors. Viss utflyttning har också skett till Storfors kommun i Värmlands län. I länsplaneringen har vikten av en differentiering och komplettering av näringslivet i Karlskoga framhållits med hänsyn till befolknings- och sysselsättningsutvecklingen. För att Karlskoga skall vidareutvecklas och kunna erbjuda en attraktiv arbetsmarknad och för att nuvarande goda service skall kunna upprätthållas, är det nödvändigt att befolkningsnivån bibehålls. Karlskogas kommersiella service omfattar i vissa avseenden även Degerfors och sträcker sig dessutom något väster om länsgränsen in i Krislinehamns och Storfors kommuner. I vad gäller den regionala servicen fyller Karlskoga mycket väl de krav som bör kunna ställas på ett regionalt centrum. Det är därför ett starkt önskemål att befintliga arbetstillfällen tryggas eller ökas. Länsstyrelsen har fastställt befolkningsramvärdena för Karlskoga 1985 till I prognosen för 1978 års översyn av länsplaneringen väntas sysselsättningsminskning till Därefter ökar antalet förvärvsarbetande med ca 200. För tillverkningsindustrin väntas sysselsättningen minska med 345 arbetstillfällen mellan 1975 och 1980 samt med ytterligare 300 mellan 1980 och Eftersom pendlingsavstånden till närmaste attraktiva arbetsmarknader som nämnts är så pass stora får man räkna med att en minskad sysselsättning i Karlskogaregionen leder till arbetslöshet eller ökad utflyttning. Om planerade investeringar vid AB Bofors Kilstaverken inte genomförs kommer konsekvenserna för sysselsättningen att bli ytterst allvarliga. Befolkningsmässigt beräknas i så fall kommunen under det av länsstyrelsen beslutade nedre befolkningsramvärdet, vilket medför problem för kommunen och regionen. I regeringens proposition : 47 om åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen inom specialstålindustrin och stålgjuteriindustrin har uttalats att hela den medelsarsenal som står till förfogande på de lokaliseringspolitiska och arbetsmarknadspolitiska områdena måste utnyttjas för att lösa sysselsättningsproblemen.

6 Mot. 1978/79: Degerfors kommun Näringslivet i Degerfors är ensidigt och domineras av tung tillverkningsindustri som 1970 sysselsatte ca 60% av antalet förvärvsarbetande i kommunen. Av totala antalet sysclsatta i tillverkningsindustrin finns 72 % vid det största företaget, Uddeholms AB, Degerfors Jemverk. Utöver järnverket finns Hasselfors Bruks AB (mctallvaruindustri) med ca 230 sysselsatta och ett tiotal mindre industriföretag, varav de flesta har under 20 anställda. Enligt länsstyrelsens bedömning, länsrapport 1978, minskar antalet sysselsatta i järnverket till ca 1150 fram till Om dessutom hänsyn tas till effekterna av nedläggning av Kilstaverken (Boforskoncerncn) i Karlskoga innebär detta en förlust av arbetstillfällen för ett antal degerforsbor som pendlar till Karlskoga. Mot bakgrund av den aktuella näringslivssituationen är det uteslutet att inom kommunen finna arbete på den öppna arbetsmarknaden för de personer som drabbas av driftsinskränkningarna vid järnverket, om inte ny sysselsättning tillförs orten. Ett särskilt problem med den minskade sysselsättningen i järnverket är de ökade svårigheterna för ungdomen att efter avslutad skolgång få arbete på orten. När det gäller bedömningen av arbetsmarknadsförhållandena i Degerfors måste, som ovan framhållits, även situationen i Karlskoga beaktas med hänsyn till det korta avståndet mellan orterna och den omfattande arbetskraftspendlingen dem emellan. I det rådande arbetsmarknadsläget kan man emellertid inte räkna med några reella möjligheter att finna nya arbetstillfällen i Karlskoga för personer som friställs inom tillverkningsindustrin i Degerfors med hänsyn till dc friställdas yrkesinriktning och arbetsmarknadens efterfrågan. Inom ett rimligt pendlingsavstånd finns inte heller några sysselsättningsmöjligheter för dem som friställs från järnverket. Det är därför orealistiskt att räkna med att det kan finnas lediga arbeten i närliggande kommuner. Utöver de åtgärdsförslag som framförts i länsplaneringen med framför allt krav på ersättningsindustri till Degerfors får länsstyrelsen särskilt understryka vikten av ökade regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser. Laxå kommun Kommunens folkmängd har minskat efter Under 1976 ökade dock folkmängden främst på grund av att invandrare mottagits. Kommunen har ett inte obetydligt antal lediga lägenheter. Vid årsskiftet hade Laxå invånare. Under 1970-talet har kommunen, med undantag för 1976, haft negativt flyttningsnetto beroende på

7 Mot. 1978/79: att många ungdomar som sökt sig ut i förvärvslivet måst ta arbete på annat håll. Möjligheterna till arbete inom rimligt pendlingsavstånd har varit små. Näringslivet i Laxå domineras av tillverkningsindustrin, vilken sysselsatte 55 % av de förvärvsarbetande l 975. Elektroindustrin är den största näringsgrenen följd av trävaruindustrin. Det största företaget, ESAB AB, har till följd av den långvariga lågkonjunkturen och företagets beroende av varvsindustrin tvingats reducera personalstyrkan med ca 200 man. Kommunens utveckling är starkt beroende av hur denna industri utvecklas. Också i kommunens sydvästra del har arbetsmarknadsläget sedan mngrc tid varit bekymmersamt. Förvärvsfrekvensen för kvinnor i Laxå var 37, 5% Trots att förvärvsfrekvensen ökat med 6 procentenheter mellan 1970 och 1975 är den kvinnliga sysselsättningen i Laxå lägre än i länet (40,4 %). I länsplaneringens översyn 1978 räknar länsstyrelsen med att förvärvsfrekvensen i Laxå kommer att stiga långsammare än i länet fram till Avstånden till andra, större orter med goda arbetstillfällen för kvinnor är alltför stora för att möjliggöra pendling i någon större omfattning. Sedan årsskiftet finns i genomsnitt 100 arbetslösa per ledig plats. l början på varje sommar förekommer alltid ett stort antal lediga platser som främst avser jordgubbsplockning. Svårigheterna för kvinnor och ungdom att flt anställning har sedan länge utgjort ett allvarligt problem. Länsstyrelsen har i länsplaneringen särskilt framhållit vikten av en differentiering och komplettering av näringslivet i Laxå med hänsyn till be f o! knings- och sysselsättningsutvecklingen. För att Laxå skall vidareutvecklas och kunna erbjuda en attraktiv arbetsmarknad och för att nuvarande tillfredsställande service skall kunna upprätthållas, är det nödvändigt att åtminstone nuvarande befolkningsnivå bibehålls. Det är därför ett starkt önskemål att näringslivet i Laxå utvecklas så att befintliga arbetstillfällen tryggas eller ökas. Länsstyrelsen har fastställt befolkningsramvärdena för Laxå 1985 till Med hänsyn till att prognosen i länsplaneringens översyn 1978 ger en befolknings- och sysselsättningsminskning i Laxå är det angeläget att insatser från statliga myndigheters sida vidtas, så att utvecklingen inriktas mot den målsättning länsstyrelsen fastställt genom befol kningsramvärdena. Nora kommun Nora tillhör de bergslagskommuner som under mycket lång tid präglats av gruv- och hytthantering. Den ogynnsamma utvecklingen inom den mellansvenska bergshanteringen medförde emellertid en betydande

8 Mot. 1978/79: nedgång av sysselsättningen inom kommunen. Som följd härav minskade folkmängden i Nora fdn drygt invånare vid slutet av 1950-talet till ca vid början av 1970-talet. Den negativa folkmängdsutvecklingen ledde till en ogynnsam åldersfördelning, vilket har medfört att Nora haft ett födelseunderskott under en lång följd av år. Sedan 1972 har folkmängden åter ökat och uppgick vid årsskiftet till inv nare. ökningen får till stor del tillskrivas Noras attraktivitet såsom bostadsort. Många av inflyttarna har nämligen arbete utanför kommunen. Näringslivet i Nora domineras av Nitro Nobel AB som har ca 60 % av antalet förvärvsarbetande inom tillverkningsindustrin i kommunen. Denna höga andel innebär att kommunen är beroende av hur företaget utvecklas. Enligt prognosen i länsplaneringen väntas företagets andel av sysselsättningen i kommunen öka fram till För att minska kommunens beroende av Nitro Nobel AB:s utveckling och dessutom skapa en mer differentierad arbetsmarknad i Nora är det angeläget att näringslivet kompletteras med ytterligare företag. Askersund Folkmängden i Askersund minskade under 1960-talet från till ca invånare, dvs. med l 600 personer. Sedan 1972 har flyttningsnettot varit tillräckligt stort för att uppväga det alltsedan 1950 negativa födelsenettot. Sedan 1972 har folkmängden ökat och uppgick vid slutet av 1978 till preliminärt invånare. Det positiva flyttningsnettot berodde till största delen på inflyttning från grannkommunerna i samband med Askersunds satsning på attraktiva småhusområden. Många yngre familjer har flyttat in, vilket medfört att födelseunderskottet blivit mindre än förut. Med hänsyn till bl. a. den ogynnsamma åldersfördelningen i Askersund är det viktigt att ha en viss flyttningsvinst till kommunen. Tillverkningsindustrin är den största näringsgrenen i kommunen med 38 % av totala antalet förvärvsarbetande år Tillverkningsindustrin i Askersund domineras av rävarunära industrier främst representerade av gruvbolaget Vielie Montagne, Zinkgruvan, PLM AD:s glasbruk i Hammar och Munksjö massafabrik i Olshammar. Företagen Bolaget Vieile Montagne och Munksjö AB tillhör de speciellt konjunkturkänsliga delarna av näringslivet, som är beroende av internationella konjunkturer och rådande världsmarknadspriser. Kommunen är starkt beroende av utvecklingen i dessa företag. För att minska näringslivets konjunkturkänslighet och samtidigt skapa bättre förutsättningar för valmöjligheter på arbetsmarknaden i Askersund är det angeläget att åstadkomma en ytterligare differentiering och komplettering av näringslivet.

9 Mot. 1978/79: 2450 t1 Förvärvsfrekvenserna för både män och kvinnor tillhör dc lägsta i länet, och mellan 1970 och 1975 låg ökningstakten för förvärvsfrekvensen för kvinnor under länsgenomsnittet. Därför bör åtgärder sättas in för att skapa bättre möjligheter till arbete för kvinnor i Askersund. Av propositionen : 112 framgår att även utanför skogsmnen kan det finnas kommuner som det finns skäl att placera in i något stödområde. Det skall då gälla sammanhängande områden av kommuner - närmast Hinsdelar - med uttalade och långsiktiga sysselsättningsproblem. Stöd bör kunna ges också när särskilda skäl talar för att områden med ensidigt näringsliv eller isolerat läge bör tillföras industriell eller industriliknande verksamhet. Enligt vår mening och i likhet med vad länsstyrelsen i Örebro län anser uppfyller tidigare nämnda kommuner dessa kriterier, varför det är motiverat att göra avsteg från sysselsättningsutredningens förslag till ny stödområdcsindelning, vilket angetts som motiv i motionen : Med anledning härav föreslår vi att följande kommuner inräknas i stödområdet: Område inre stödområde 5 allmänt stödområde 3 övrigt stödområde 2 övrigt stödområde l Konmru11er Ljusnarsberg, Hällefors, Lindesbergs norra del (Guldsmedshyttans och Ramsbergs församlingar) Nora, Karlskoga, Degerfors, Laxå Lindesberg utom norra delen Askersund Med stöd av ovanstående hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen föreslagits som stödområdesindelning i Örebro län. Stockholm den 6 april 1979 KARIN FLODSTRÖM (s) INGEMAR KONRADSSON (s) HELGE HAGBERG (s) STURE ERICSON (s) HAKAN STRöMBERG (s) KERSTIN V. ANDERSSON (s) i Kurnia