SAMRÅDSUNDERLAG. Tillståndsansökan för vattenverksamhet och inrättande av vattenskyddsområde för Ringamåla grundvattentäkt.

Transkript

1 SAMRÅDSUNDERLAG Tillståndsansökan för vattenverksamhet och inrättande av vattenskyddsområde för Ringamåla grundvattentäkt. Rapport Reviderad: Upprättad av: Granskad av: Andreas Sjöberg Godkänd av: Andreas Sjöberg

2 SAMRÅDSUNDERLAG Tillståndsansökan för vattenverksamhet och inrättande av vattenskyddsområde för Ringamåla grundvattentäkt. SÖKANDE Karlshamns kommun, Samhällsbyggnadsförvaltningen KONTAKTPERSONER Linda Holm VA strateg, Karlshamns kommun Samhällsbyggnadsförvaltningen Mail: Tel Kontakt kan även tas med undertecknad som i ärendet biträder Karlshamns kommun. Mail: Eva.hellstrand@wspgroup.se, Tel: (22)

3 Uppdragsnr: INNEHÅLL 1 BAKGRUND SAKEN LOKALISERING BESKRIVNING AV VATTENVERKSAMHETEN VATTENTÄKTENS UTFORMNING VATTENBEHANDLING VATTENFÖRBRUKNING OCH FRAMTIDA BEHOV RESERVVATTENTÄKT ALTERNATIVA LÖSNINGAR NOLLTERNATIV OMRÅDESBESKRIVNING GEOLOGI HYDROGEOLOGI TILLRINNINGSOMRÅDE VATTENBALANS BEDÖMDA MILJÖKONSEKVENSER PÅVERKANSOMRÅDE MED ANLEDNING AV SÖKT GRUNDVATTENBORTLEDNING BEDÖMDA MILJÖKONSEKVENSER VATTENTÄKTENS VÄRDE RISKINVENTERING SÅRBARHET AVGRÄNSNING AV VATTENSKYDDSOMRÅDE METODIK FÖR AVGRÄNSNING FÖRSLAGEN AVGRÄNSNING AV SKYDDSZONER FÖRSLAG TILL FÖRESKRIFTER Bilaga 1 Riskanalys Bilaga 2 Förslag till föreskrifter 3 (22)

4 1 BAKGRUND Långeboda by, i Ringamåla socken (omnämns som Ringamåla i dagligt tal), har sedan 1970-talet försörjts med dricksvatten från den bergborrade brunnen vid prästgården, den så kallade Prästgårdsborran. Brunnen borrades ursprungligen av kyrkan men någon exakt tidpunkt för brunnens tillkomst är inte känd. Avtal mellan kommunen och kyrkan upprättades 1975 då kommunen tog över driften och vattenförsörjningen. Bortledning av grundvatten räknas som en miljöfarlig verksamhet, eller så kallad vattenverksamhet, och tillstånd från Mark och miljödomstolen krävs enligt Miljöbalken kap 7. För en ny vattenverksamhet söks i regel tillstånd innan verksamheten startar men Karlshamns kommun måste nu söka tillstånd i efterhand för den befintliga verksamheten. I processen att söka tillstånd ingår att samråda med sakägare vilket i detta sammanhang är närboende inom täktens bedömda påverkansområde. För att skydda vattnet i vattentäkten långsiktigt arbetar kommunen även med att instifta ett vattenskyddsområde. Arbetena med vattenskyddsområde påbörjades redan 2011 då samråd genomfördes med allmänheten. Under arbetets gång har dock förutsättningarna förändrats och kommunen påbörjar nu en ny process för att instifta vattenskyddsområde och avser därför hålla nytt samråd angående vattenskyddsområdet också. Både tillståndsprocessen och inrättande av skyddsområde har långa handläggningstider hos myndigheter. För att spara tid ämnar nu Karlshamns kommun att genomföra samråd för både tillståndsärendet och vattenskyddsområdet på samma gång där föreliggande underlag täcker in båda ärendena. Det bör dock understrykas att det ur juridisk mening är två helt fristående processer som inte ska påverka varandra. Eventuella synpunkter på tillståndsärendet har således ingen verkan på skyddsområdesfrågan och vise versa. 2 SAKEN Karlshamns kommun ansöker om tillstånd enligt 11 kap i Miljöbalken att ta ut m 3 / år med ett maximalt uttag om 35 m 3 inom samma dygn. För tillrinningsområdet för den sökta vattenverksamheten avses ett vattenskyddsområde upprättas. Inrättandet av vattenskyddsområde sker enligt Naturvårdsverkets allmänna råd (Naturvårdsverket, 2010) 3 LOKALISERING Ringamåla ligger ca 2 mil norr om Karlshamn och brunnen ligger vid prästgården i nordvästra delen av samhället, se figur 1. 4 (22)

5 Figur 1 Översiktsbild för Ringamåla samhälle. 4 BESKRIVNING AV VATTENVERKSAMHETEN 4.1 Vattentäktens utformning Verksamheten består av uttagsbrunnen vid Prästgården, den s.k. Prästgårdsborran. Brunnen är borrad ner i urberget och är enligt äldre uppgift 56 m djup, för tillfället är det inte möjligt att öppna brunnslock och loda djupet. Det pågår arbete med att förbättra skyddet av brunnen. Planen är att höja upp röret ovan mark föra att skydda mot inträngande ytvatten samt att ersätta nuvarande cementring med en huvöverbyggnad. Då brunnen är gammal finns ingen ytterligare information om utformning eller borrprotokoll att tillgå. 4.2 Vattenbehandling Vattnet leds från brunnen till vattenverket för beredning till dricksvatten. Råvattnet innehåller förhöjda halter av järn, mangan, flourid, radon och uran. Samtliga ämnen beror av naturlig förekomst i urberget. I verket passerar vattnet en luftningstank där oxidation av järn och mangan sker. Före luftningstanken sker en dosering av lut. Efter luftningstanken passerar vattnet två sandfilter, varav ett har toppats med mangandioxid. Här avskiljs oxidationsprodukter av järn och mangan. Före filter två tillsätts ett flöde från RO- 5 (22)

6 anläggningen för att minska fluoridhalten. Det filtrerade vattnet desinficeras med UV-ljus före och efter lågreservoaren. Det finns utrustning att dosera natriumhypoklorit som reservrening. 4.3 Vattenförbrukning och framtida behov Dagens förbrukning är ca 16 m 3 / dygn och ca m 3 / år. I översiktsplanen för Karlshamns kommun (Karlshamns kommun, 2015) finns ambitionen att utveckla landsbygden i närområdet och att Ringamåla då skall utgöra en centralortvilket gör att vattenbehovet kommer att öka. Vid dimensionering av sökt uttag har därför medeluttaget för ett dygn ökats till 18 m 3 /dygn med årsuttag på m 3 och ett maximalt uttag på ett och samma dygn om 35 m Reservvattentäkt Det finns ingen reservvattentäkt för Prästgårdsborran. I en nödsituation skulle i stället dricksvattenförsörjningen lösas genom tankbil. Det finns möjligheten att dosera natriumhypoklorit i ett separat steg efter vattenverket vilket gör det möjligt att bereda dricksvatten direkt från tankbilen. Detta är en effektiv och billig lösning som gör det möjligt att få igång reservdrift inom några timmar vid avbrott i försörjningen. 4.5 Alternativa lösningar Då Ringamåla ligger alltför långt ifrån Karlshamns kommuns övriga distributionsnät för dricksvatten är det inget rimligt alternativ att ansluta till detta. Återstående är då att borra en ny brunn där tillstånd skulle kunna erhållas. Att använda den befintliga som varit i drift länge, istället för att anlägga en ny brunn och påverka ett nytt område, bedöms som ett bättre alternativ. 4.6 Nollternativ Nollalternativet till sökt vattenverksamhet innebär att inget görs i området och att det uttag som i dag sker upphör. 5 OMRÅDESBESKRIVNING 5.1 Geologi Ytliga jordarter i området utgörs av sandig morän med inslag av torv och kärr områden där lokala sänkor utgör utströmningsområden (SGU, 2000). Mäktigheten för ytliga jordarter uppskattas generellt till ca 2 5 m. Det är den sandiga moränen som är helt dominerande men det finns uppgifter på att sammansättningen kan bli mer grusig på djupet. Den hydrauliska konduktiviteten, d.v.s. vattenförande förmåga, för jordlagret uppskattas till mellan m/s. 6 (22)

7 Moränen ligger direkt på kristallin urberggrund som utgörs av gnejsig grandiorit och granit enligt SGUs berggrundskarta (SGU, 1986). Grundvattenkartan i kartvisaren från SGUs webbplats (SGU, 2016) anger uppskattad uttagsmöjlighet för urberget till tämligen god med mediankapacitet på l/h, vilket kan räknas om till ca 0,2 0,5 l/s eller 1,45 48 m 3 /dygn. Det finns inget tillräckligt stort grundvattenmagasin i jordlagret så allt grundvattenuttag måste ske från berggrunden. I kristallint urberg kan grundvattnet endast transporteras och förekomma i några större kvantiteter i sprickor och sprickzoner i berget. SGU anger ett regionalt värde för hydraulisk konduktivitet för gnejsgraniten på ca 1*10-7 m/s (SGU, 1983). Detta är en statistisk uppgift framtagen från studie av bergborrade brunnar i SGUs brunnsarkiv och kan anses vara ett riktvärde för regionen. Då det inte finns några hydrauliska tester i Ringamåla att tillgå får detta värde vara vägledande i vidare bedömning. Enligt bergrundskartan och flygmagnetiska data tycks de större regionala sprickriktningarna ha NV SO och SV NO strykning. Vid närmare lokal fältundersökning med VLF-metod fanns inte möjlighet att mäta i NV SO riktning på grund av att det inte fanns aktiva sändare i rätt riktning varför dessa sprickriktningar inte kunnat verifieras. Data indikerade dock att uttagsbrunnen skulle kunna ha hydraulisk kontakt med en sprickzon med nära N S eller SV NO strykning. I regel finns det även tvärgående sprickor mot de regionala större strukturerna. Berggrundskartan anger även förskiffring i närheten av brunnen som skulle kunna tyda på sprödare och sannolikt mer vattenförande strukturer. Summeras informationen kan det beskrivas som att huvudsakliga sprickriktningar är troligen från SV NO till NV SO vilket bör vara de styrande för vidare bedömning av tillrinningsområde för brunnen. 7 (22)

8 Figur 2 Till vänster: Berggrundskartan från SGU, svarta streckade linjer betyder större strukturer i landskapet, gröna och rosa streck är tolkade sprickzoner från den lokala sprickkarteringen. Till höger: Jordartskartan från SGU. Ljusblått = sandig morän, rött = urberg i dagen, brunt med prickar = kärrtorv. 5.2 Hydrogeologi Det finns i princip inga uppgifter om grundvattennivåer i berget att tillgå då det inte är möjligt att mäta nivån i pumpbrunnen eller i några närliggande enskilda brunnar. De enda brunnar som finns inrapporterade till SGUs brunnsarkiv är 7 st energibrunnar, 5 stycken vid kyrkans energianläggning och 2 andra privata energibrunnar. I borrprotokollen för dessa brunnar finns endast grundvattennivån vid borrningen angiven för 5 av brunnarna. Samtliga tillgängliga nivåer redovisas i figur 3. Nivåerna anges i höjdsystemet RH 2000 vilket kan liknas med meter över havet. Nivån skiljer avsevärt mellan kyrkans brunnar och den enskilda energibrunnen, omkring +105 m vid kyrkan och ca +112 m i östra Ringamåla. Detta beror på att nivåerna har mäts vid borrningen av brunnarna då grundvattennivån i brunnen blivit störd och det är svårt att avgöra vad som representerar normal grundvattennivå i berget. Brunnarna har även borrats vid olika tider på året och grundvattennivån kan variera upp till flera meter över året. 8 (22)

9 Figur 3 Grundvattennivåer angivna i tillgängliga borrprotokoll för energibrunnar i Ringamåla. Nivåerna kan endast anses ge en indikation på var grundvattennivån ligger och skall inte tas för några exakta mätningar. Grundvattennivån redovisas i höjdsystemet RH 2000 och vilket kan liknas med meter över havet. Generellt kan dock sägas att grundvattenytan ofta följer topografin med en lite utslätad profil. Det är därför troligt att grundvattenytan på uppe på höjden vid kyrkan kanske ligger i nivå med, eller strax över, markytan inom omgivande flackare områden. Omgivningen har markyta omkring +108 m till +112 m vilket därmed indikerar att en naturlig grundvattennivå vid uttagsbrunnen ändå skulle kunna vara omkring +110 m vilket motsvarar ca 10 m under markytan. 5.3 Tillrinningsområde Grundvattenströmningens riktning antas följa topografin vilket betyder att gradienten bör falla av åt sydost. Studeras det lokala delavrinningsområdet enligt SMHIs indelning så ligger Ringamåla mitt på en ytvattendelare. Norra delen av samhället, där brunnen ligger, rinner av mot sydväst och den södra delen rinner av mot sydost. Det är dock en gränsdragning med dålig precision där inritad vattendelare inte följer topparna. Gränsdragningen bedöms dock ändå i princip stämma. Vattendraget Tvättegylet ligger ca 350 m öster om Ringamåla och har en ytvattennivå på ca +100 m som sannolikt överensstämmer med grundvattenytan i området och indikerar huvudsaklig gradient åt sydost från uttagsbrunnen. Sannolikt faller dock även grundvattenytan av åt både öster och väster i likhet med ytvattenströmningen och det är svårt att avgöra precis var grundvattendelaren går. 9 (22)

10 Grundvattenbildningen till bergmagasinet sker genom ett läckage från ytliga jordlager ned till sprickzoner i berget som sedan kan transportera vattnet till uttagsbrunnen. Tillrinningsområdet för en bergborrad brunn styrs alltså i stor utsträckning av lokaliseringen av de vattenförande sprickzonerna som förser brunnen med vatten. Det är dock mycket svårt att avgöra precis var dessa har kontakt med ytliga jordarter och hur stor den faktiska tillrinningen blir till bergmagasinet. Det blir därför väldigt svårt att med någon säkerhet avgränsa ett tillrinningsområde utifrån topografi eftersom brunnen ligger mitt på en vattendelare. Brunnen är dock 56 m djup och kan få vatten från ett större område än det omedelbara närområdet eftersom grundvattenytan sannolikt ligger nedanför höjden där brunnen är belägen. Två olika alternativ till ett bedömt tillrinningsområde utifrån topografi och kännedom om sprickzoner redovisas i figur 4. Pilarna visar bedömd strömningsriktning för både ytvatten och grundvatten. Alternativ 1 bygger på försiktighetsprincipen, dvs att det skulle kunna finnas kontakt med någon sprickzon som skulle kunna föra vatten från det större södra området till uttagsbrunnen på djupet. Alternativ 2 är mer baserat på topografin i brunnens direkta närhet och det kan antas att åtminstone detta område fungerar som tillrinningsområde för uttagsbrunnen. Den södra gränsen för bedömningen enligt alternativ 2 ligger dock väldigt nära uttagsbrunnen och med rådande kännedom om grundvattenförhållandena bedöms detta alternativ som mindre troligt. Figur 4 Bedömt tillrinningsområde till Prästgårdsborran visas i streckat rött medan streckat svart visar vattendelare för lokala delavrinningsområdet enligt SMHIs indelning. Streckade pilar för potentiell grundvatten symboliserar en möjlig men mer osäker bedömning av grundvattenströmningsriktning. Siffrorna visar ungefärliga grundvattennivåer vilka är osäkra men bedöms vara rimliga i sammanhanget. Grå linjer visar höjdkurvor med 2 m ekvidistans. 10 (22)

11 Markanvändningen inom tillrinningsområdet utgörs i båda alternativen i huvudsak av skogsmark. En liten andel är bebyggd eller annan öppen mark. Areaberäkning och fördelning av olika markanvändning inom bedömda alternativ för tillrinningsområdet visas i tabell 1. Tabell 1 Markanvändning inom tillrinningsområdet. Markslag Alternativ 1 Area [ha] Andel Alternativ 2 Area [ha] Andel Skogsmark 45,12 81% 16,2 76% Bebyggelse 6,93 12% 2,18 10% Öppen mark 3,64 7% 2,91 14% Summa 55,69 100% 21,29 100% 5.4 Vattenbalans En vattenbalansberäkning måste göras för att se om grundvattenuttaget balanseras av potentiell tillrinning till det utnyttjade grundvattenmagasinet. Inkommande vatten är den så kallade nettonederbörden, d.v.s. den del av nederbörden som inte avdunstar. För ett bergmagasin är det svårt att avgöra hur stor andel av nettonederbörden som faktiskt når ner till grundvattenmagasinet i berget. Största delen av markanvändningen inom tillrinningsområdet är dock skogsmark med tunna lager av sandig morän där det kan antas att större delen förr eller senare kommer att nå ner till berggrunden. För vattenbalansen har det antagits att 50 % av nettonederbörden bidrar till nybildning av grundvatten till bergmagasinet sett över lång tid. Utifrån nederbördsdata från SMHI uppskattas nettonederbörden över området vara ca 315 mm/år och nybildningen blir alltså 50 % av detta, d.v.s. 158 mm per år. Det är inte lämpligt att räkna med att ta ut alltför stor andel av tillgänglig nybildning i magasinet. I vattenbalansen anges därför en bedömd nyttjandegrad, för att säkra ett hållbart uttag. Volymen av den totala potentiella tillrinningen bestäms av nederbörd och avdunstning samt tillrinningsområdets storlek. Sammanställning av vattenbalansen för de olika alternativen av bedömt tillrinningsområde visas i tabell 2. Tabell 2 Summering av översiktlig vattenbalans för respektive bedömt tillrinningsområde. Area tillrinningsområde [ha] Det kan även vara lämpligt att utföra en kompletterande beräkning för ett extremfall för att se hur stort tillrinningsområdet minst måste vara för att balansera uttaget enligt ekvation (1) A = Q 365 Nettoned erbörd [mm] Q t grundvattenbildning Andel som bidrar till nybildning i bergmagasinet [mm] Nybildning [m3] (1) Sökt uttag [m3] Nyttjandegrad Alternativ 1 55, % Alternativ 2 21, % 11 (22)

12 Där: A = Nödvändig storlek på tillrinningsområde, Q = Önskad uttagsmängd [m3/dygn], t=tid [dygn] Antaget då istället att endast 10 % av nettonederbörden under ett år skulle bilda grundvatten till berget som sedan kan nå brunnen. Då skulle tillrinningsområdet minst behöva vara ca 20,86 ha stort vilket kan beskrivas med en cirkel med radien ca 250 m och motsvarar ungefär storleken på alternativ 2 på bedömt tillrinningsområde. Vid utformning av ett vattenskyddsområde bör även transporttider för en potentiell förorening i marken inom tillrinningsområdet beräknas. För ett berggrundvattenmagasin är detta mycket svårt eftersom det är svårt att bedöma transporthastigheten i ett spricksystem. En enskild spricka kan snabbt transportera en förorening långt, utan omfattande fältundersökningar är denna bedömning svår att göra. Ett sätt att få en uppfattning om hur stort område som måste skyddas kan då istället vara att beräkna den volym vatten, och därmed magasinets teoretiska utbredning, som omsätts i berget runt brunnen i genomsnitt under en viss uppehållstid enligt ekvation (2) Q t = πr 2 bn e (2) Där Q = önskat uttag, t = önskad uppehållstid, r = teoretisk radie för grundvattenmagasinet runt brunnen som bidrar med vatten, b = del av brunnsdjupet som bidrar med tillrinning, ne= effektiv porositet. Naturvårdsverket ger rekommendation (Naturvårdsverket, 2010) att utforma skyddszoner på så sätt att den primära zonen har minst 100 dagars uppehållstid runt brunnen. För beräkningen måste då förenklingen göras att tillrinningen till brunnen sker från alla håll, radiellt, sådant att området kan beskrivas med en cirkel. Antaget att brunnen är 56 m djup, och att ca 46 m av dessa bidrar med tillrinning samt ett medeluttag på 18 m 3 /dygn skulle då innebära att 100 dagars uppehållstid motsvarar vatten från ett område på ca 110 m runt brunnen. Utökas uppehållstiden till 365 dygn blir området 215 m runt brunnen som alltså minst måste skyddas. 6 BEDÖMDA MILJÖKONSEKVENSER 6.1 Påverkansområde med anledning av sökt grundvattenbortledning Vanligtvis bedöms utsträckningen av grundvattensänkningen med en provpumpning, då brunnen sänks av samtidigt som grundvattennivån i ett antal punkter runt brunnen mäts parallellt med pumpningen. Det finns dock ingen historisk provpumpning av brunnen att tillgå och det är svårt att genomföra en provpumpning medan brunnen och vattenverket är i drift. Det har inledningsvis bedömts att det inte behövs någon provpumpning eftersom brunnen har varit i drift 12 (22)

13 länge utan att några negativa effekter på omgivningen kommit kommunen till kännedom. Påverkansområdet har istället bedömts genom att en enklare numerisk standardsimulering med grundvattenmodelleringsprogrammet Visual Modflow. Utifrån antagna värden om hydraulisk konduktivitet, givet uttag och information om sprickriktningar beräknades en avsänkningstratt där påverkansområdet definierades som 0,3 m avsänkning. För ett framtida medeluttag på 18 m 3 / dygn bedöms då påverkansområdet sträcka sig ca 56 m ut från brunnen i potentiella sprickriktningar och något kortare ca 40 m i områden utan sprickor. Sammantaget med informationen om bedömda förekommande sprickriktningarna har ett påverkansområde bedömts och redovisas i figur 5. För information visas även linjen för en avsänkning motsvarande ca 0,5 m. Figur 5 Bedömd utbredning av grundvattensänkning. Influensområdet definieras som yttersta gränsen för 0,3 m avsänkning. 13 (22)

14 6.2 Bedömda miljökonsekvenser I samband med tillståndsansökan kommer en miljökonsekvensbeskrivning, MKB, att tas fram. Initialt bedöms det inte bli några andra miljökonsekvenser utöver den grundvattensänkningen och inga effekter av denna. Påverkansområdet på bergborrade brunnar såsom denna blir generellt relativt begränsat. Det finns inte heller några uppenbara motstående intressen i närheten som kan påverkas av en grundvattensänkning. 7 VATTENTÄKTENS VÄRDE Då ett vattenskyddsområde skall inrättas måste vattentäktens värde bedömas. Vattentäkten är att anse ha högt värde eftersom det är den enda vattentäkten i området. Det finns ingen reservvattentäkt och det finns begränsade möjligheter att ersätta den. 8 RISKINVENTERING Vid inrättande av ett vattenskyddsområde skall en riskinventering avseende påverkan på grundvattenkvalitet utföras. Riskobjekt för vattentäkter delas in i fyra huvudkategorier: Vattenverksamhet Sabotage, kris och krig Klimatförändringar Verksamheter och markanvändning i tillrinningsområdet Karlshamns kommun har goda möjligheter att på ett tillfredställande sätt hantera de två förstnämnda riskkategorierna genom egen planering och egna åtgärder. Riskobjekten behandlas lämpligen i kommunens beredskaps- och saneringsplaner. Klimatförändringar utgör en risk i sammanhanget i form av generella prognoser för minskad nederbörd längs med Sveriges östkust. Detta skulle kunna leda till lägre grundvattenbildning och därmed sämre kapacitet. Verksamheter och markanvändning i tillrinningsområdet påverkas emellertid i större omfattning av de boende och verksamma inom tillrinningsområdet. Vanliga verksamheter och typer av markanvändning i tillrinningsområdet som kan utgöra risk för förorening av vattentäkten är: Bebyggt område: dag-spillvattenledningar, trafik, vägsalt, släckvatten, bekämpningsmedelsanvändning, energianläggningar, schaktningsarbeten och andra markarbeten. Jord- och Skogsbruk: timmerupplag, bekämpningsmedelsanvändning, markarbeten, gödselspridning, dräneringar, djurhållning. Vägar: vägsaltning, dagvatten, utsläpp av försurande ämnen, bekämpningsmedelsanvändning, schaktningsarbeten, läckage av drivmedel, trafik. 14 (22)

15 Ovan nämnda verksamheter och markanvändning kan regleras genom skyddsföreskrifter. Föroreningshoten kan vara tillfälliga eller akuta punktutsläpp (t.ex. tankbilsolycka), långvarigt pågående punktutsläpp (t.ex. avloppsinfiltration) samt långvariga diffusa utsläpp (t ex. bekämpningsmedel och gödning i samband med växtodling). En översiktlig riksinventering för verksamheter och markanvändning inom tillrinningsområdet har genomförts och redovisas i tabell 3 nedan och kända lokaliseringar visas i figur 6. Inom inventeringen har uppgifter samlats in från Miljöförbundet Blekinge väst, Svenska kyrkan, Kraftringen samt kommunens egna register. 15 (22)

16 Tabell 3 Sammanställning av den översiktliga riskinventeringen. Riskobjekt Kyrkogården Kommentar Möjlig påverkan på vattenförekomsten från Kyrkans verksamhet rör sig främst om användning av maskiner vid skötsel av kyrkogården, gödning av gräsytor, ogräsbekämpning av grusgångar och rengöring av gravstenar, begravningsverksamhet samt hantering av dagvatten, av följande omfattning: * Användning av tyngre maskiner består i en liten minitraktor, den minsta modellen då den måste ta sig fram utan att skada gravar och växtlighet. Då grävmaskin behövs för grävning körs den dit utifrån och tankas inte inom området. Gräsklipparen förvaras i anslutning till personalbyggnader i östra delen av fastigheten och tankas på plats. Uppsamlare används mest för att samla upp löv vid trädens lövfällning * Användning av handburna maskiner sker alltmer med batteridrift och avsikten är att helt övergå till att använda batteridrivna handmaskiner då man ser miljö- och arbetsmiljöfördelar med detta. De motordrivna maskiner som finns kvar, tex röjsåg, drivs med Aspen 2-takt på dunk. Enstaka dunkar kan förvaras på plats inomhus. * * * Cistern med volymen ca 1,2 m 3 med diesel till maskinerna finns idag för tankning av gräsklippare och traktor. Cisternen är placerad inomhus och avses avyttras så snart bränslet i den är slut. Användning av bekämpningsmedel sker idag för ogräs i grusgångarna och viss rengöring av gravstenar. Man har tidigare under några år använt Roundup men övergått till ogräsättika. Det sker viss användning av en produkt där den aktiva ingrediensen anges som pelargonsyra. Man ska prova kokande vatten som bekämpning i andra delar av församlingen och om det fungerar bra så avser man att göra så även runt Ringamåla kyrka. Äldre användning än ca 10 år bakåt i tid finns inte dokumenterad. Användning av gödningsmedel är mycket sparsam. Användningen av gödselmedel till gräsmattor har nästan helt upphört och istället får gräsklipp ligga kvar då ytorna sköts. Avsikten är att helt upphöra med gödning. * Antal begravningar uppskattas till st årligen. Begravning sker mer och mer med kremering. * Dagvatten avleds via det kommunala nätet. Spillvatten pumpas till spillvattennätet. Transformatorer Enskilda avlopp Kommunal reningsanläggning Jord- och skogsbruk Deponi Vägar Fotbollsplanen Potentiellt förorenad mark Energianläggningar Kraftringen är ägare av elnätet i Ringamåla och har en transformatorstation vid kyrkan där olja förvaras men den är inlåst och har uppsamlingskar. Det finns 3 stycken registrerade enskilda avlopp i databasen hos Miljöfröbundet Blekinge Väst. Samtliga har anmält slamtömning vilket talar för slutet system och avsevärt mindre risk. Karlshamns kommun har en reningsanläggning i södra delen av samhället. Risk för påverkan består i om det skulle bli oönskad bräddning vid kraftiga nederbröd så att orenat vatten måste släppas ut. Det finns inget registrerat jord- eller skogsbruk inom tillrinningsområdet Det finns en äldre nedlagd deponi strax utanför tillrinningsområdet. Vägar utgör en risk på grund av trafikbelastning som medför risk för olyckor med farligt gods eller oljespill. Halkbekämpning med saltning kan medföra negativ påverkan på grundvattenkvalitet. Vägarna inom området är dock måttligt belastade och halkbekämpning görs endast med grusning. Fotbobllsplanen har variande användningsfrekvens och fungerar idag mer som grönyta. Skötsel består av klippning 2gg/ vecka under växtsäsong. Tankning av gräsklippare har då skett med portabel bränsledunk. Gödsling sker ca 2 gånger per år (vår och sensommar) och inga bekämpningsmedel används idag. Enligt länsstyrelsens databas för potentiellt förorenade områden pågår en utredning om potentiell PCB förorening Det finns 7 stycken kända energibrunnar, kyrkan har 5 stycken och därutöver finns 2 enskilda anläggningar. 16 (22)

17 Figur 6 Redovisning av riskinventering. 17 (22)

18 9 SÅRBARHET En sårbarhetsbedömning görs som underlag till avgränsningen av vattenskyddsområdet. Begreppet sårbarhet innebär här de naturliga förutsättningarna för att en förorening skall transporteras från markytan ner till grundvattenmagasinet i berget och slutligen hamna i uttagsbrunnen. Det är alltså till stor del jordlagret sammansättning som spelar roll för sårbarheten. Generellt kan sägas att jordlager med lera minskar sårbarheten eftersom leran fungerar som en barriär med låg genomsläpplighet för vatten samtidigt som föroreningar kan fastna på lermineralen. En mer porös, luftigare, t.ex. sandig jordart släpper igenom mer vatten och därmed potentiellt även föroreningar vilket ger en mycket större sårbarhet för grundvattenmagasinet. I områden där urberg sticker upp genom jordlagret är sårbarheten extra stor eftersom vatten rinner av direkt ner i berggrunden. I övergångszonen mellan berg i dagen och jord är det ofta lite mer uppsprucket och både vatten och föroreningar kan snabbt transporteras ned till djupare grundvatten. Inom tillrinningsområdet finns generellt endast tunna lager av sandig morän direkt på urberget. Sårbarheten bedöms därför som hög inom i stort sett hela området. De svackor som finns karterat som kärrtorv har sannolikt ett något större jorddjup och underlagras troligen av morän och möjligheten till fastläggning bör därför vara något större. Sårbarheten för områdena med kärrtorv bedöms därför som måttlig. Det finns ett karterat område med urberg i dagen och detta område och en buffertzon på 50 m runt bedöms ha extremhög sårbarhet. En preliminär karta för sårbarhetsbedömningen visas i figur 7. Figur 7 Preliminär bedömning av sårbarheten för grundvattnet inom tillrinningsområdet. 18 (22)

19 10 AVGRÄNSNING AV VATTENSKYDDSOMRÅDE 10.1 Metodik för avgränsning Vägledning för avgränsning av skyddszoner finns i Naturvårdsverkets Handbok för vattenskyddsområde. Följande rekommendationer finns för olika möjliga ingående zoner: Vattentäktszon: Vattentäktszonen skall säkra ett effektivt närskydd för en vattentäkt och omfattar därför närområdet kring brunnen. Principen som rekommenderas är att området skall vara otillgängligt för andra än verksamhetsutövaren. Vattentäktszonen skall markeras eller inhägnas med staket. Primär zon: En bergborrad brunn bör ha en primär zon där uppehållstiden är minst 100 dygn för att möjliggöra att en olyckshändelse hinner upptäckas och åtgärdas innan en eventuell förorening når brunnen. Ett minsta avstånd på 100 m runt brunnen anges oavsett bedömda transporttider. Sekundär zon: Sekundär skyddszon skall säkerställa en långsiktig vattenförsörjning. Den bör omfatta de delar av ett vattenskyddsområde där risk finns att en förorening når vattenuttaget utan att på vägen ha nedbrutits eller spätts ut till acceptabla nivåer. Det rekommenderas att den sekundära skyddszonen utformas så att transporttiden till uttagsbrunnen är minst 1 år. Tertiär zon: Tertiär skyddszon innefattar de delar av tillrinningsområdet som inte omfattas av övriga zoner där vissa verksamheter kan komma att påverka vattenförekomstens långsiktiga kvalitet Förslagen avgränsning av skyddszoner Ett preliminärt förslag till avgränsning för vattenskyddsområdet visas i figur 8. Det föreslås bestå av en vattentäktzon, en primär zon, en sekundär zon samt en tertiär zon där tillrinningsområdet utgör den bortre gränsen. Vattentäktzon Det föreslås att vattentäktzonen utgörs av själva brunnsöverbyggnaden samt ett inhägnat område ca 5 m runt brunnen för att göra området otillgängligt för intrång och eventuella betande djur. Primär skyddszon Den primära zonen utgår från minimikravet på 100 dagars uppehållstid vilket motsvarar ca 110 m runt brunnen. Den primära zonen föreslås även innefatta kyrkogården då detta är ett av de större riskobjekten i området samt att det inte är helt känt var vattenförande sprickor har ytlig kontakt i närområdet. Primära zonen föreslås därför utgöra ett område på 155 m runt brunnen. 19 (22)

20 Sekundär skyddszon Den sekundära skyddszonen föreslås innefatta resterande delen av den bebyggda ytan inom tillrinningsområdet. Det är här det är störst risk att verksamheter kan förekomma som kan påverka grundvattnets kvalitet. Den uppskattade uppehållstiden för ett år motsvarar ett avstånd på ca 215 m vilket faller inom bortre gränsen för sekundära zonen. Tertiär skyddszon Den tertiära skyddszonen utgörs av resterande delar av tillrinningsområdet som inte innefattas av primär eller sekundär zon. Målet med skyddsområdet är att skydda vattentäkten ur ett flergenerationsperspektiv och att tydliggöra vattenskyddsintresset för framtida planer och därför bör hela tillrinningsområdet omfattas av skyddsområdet. Det kan inte uteslutas att utsläpp eller förändrad markanvändning inom området kan komma att påverka vattentäkten på lång sikt. 20 (22)

21 Figur 8 Förslag till indelning av skyddszoner för Ringamåla vattentäkt. Vattentäktzonen är för liten för att synas i bilden men representeras av symbol för brunnen. 21 (22)

22 11 FÖRSLAG TILL FÖRESKRIFTER En riskanalys har utförts för identifierade risker genom att definiera risken som produkten av sannolikheten att en för grundvattenskydd negativ händelse inträffar samt konsekvensen av det inträffade. På så sätt kan lämpliga skyddsåtgärder tas fram på ett systematiserat sätt. Riskanalysen och förslag till föreskrifter redovisas i bilaga 1 och (22)