Hovrätten för Övre Norrland Box Umeå. Ansökan om resning i brottmål. Sökande Chefsåklagare Kristian Augustsson

Transkript

1 Hovrätten för Övre Norrland Box Umeå Ansökan om resning i brottmål Sökande Chefsåklagare Kristian Augustsson Motpart Sture Bergwall (tidigare Thomas Quick) Tidigare avgörande Gällivare tingsrätts dom den 25 januari 1996 i mål B 26/95. Yrkande Jag yrkar att Hovrätten för övre Norrland beviljar resning till förmån för Bergwall och förordnar att målet skall tas upp på nytt av Gällivare tingsrätt. Grunder Bergwall, som då hette Thomas Quick, dömdes den 25 januari 1996 av Gällivare tingsrätt för mord. Härutöver innefattade domen även beslut om skadestånd m.m. Påföljden bestämdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Domen överklagades inte. Bergwall har nu återtagit sitt erkännande samt förklarat att han är oskyldig och vill ha resning. Hans återtagna erkännande stöds av sådana nya omständigheter och 1

2 bevis, vilka till följd av särskilda omständigheter är ägnade att framkalla tvivelsmål om Bergwalls skuld till brotten. Närmare om grunderna Allmänt Denna ansökan har föregåtts av och har samband med mål av liknande slag där Bergwall fällts till ansvar för mord i enlighet med erkännanden, vilka nu återtagits. En sammanställning över bakgrunden och sambanden har gjorts av överåklagaren Björn Ericson. Sammanställningen baseras på de iakttagelser som redovisats och de synpunkter som framlagts vid gemensamma genomgångar inom den åklagargrupp som granskat handläggningen av förundersökningarna och rättegångarna mot Sture Bergwall. Sammanställningen har Ericson redovisat som en del i tidigare avgivna förklaringar i ärenden om resning avseende mord Bergwall dömts för. Sammanställningen innehåller även en redogörelse för den rättsliga regleringen. Efter viss komplettering, har sammanställningen intagits i en nyligen till Hovrätten för Övre Norrland inlämnad ansökan om resning rörande domen för mord på C Z. Sammanställningen (transumt ur angiven resningsansökan) med underbilagor bifogas som bilaga 1. Vidare bifogas kopia av beslut om resning i redan avgjorda ärenden som bilaga 2-5. En omfattande genomgång och analys har vidare gjorts av vad som kommit fram under den tidigare processen i detta ärende. Det gäller när och hur vissa uppgifter kommit fram, hur de etablerats och redovisats i förundersökningsmaterialet. Genomgången har gjorts av kommissarien Kjell-Åke Wendt vid Rikspolisstyrelsen, Internutredningsavdelningen, enheten i Malmö. Genomgången redovisas som bilaga 6. Till bilagan finns fogat en sammanställning av transumter ur de förhör eller andra handlingar som uppgifter i genomgången hämtats från. Uppgifter kring en cykel Bergwall sagt att han tillgripit och använt i samband med morden har granskats särskilt och redovisas separat (bilaga 7). Sedan förundersökning inletts i resningsärendet, har kompletterande uppgifter rörande tidpunkten för det angivna cykeltillgreppet och visst annat material inhämtats. Vissa kompletterande förhör har också hållits. Om i domen antecknade uppgifter och överväganden Om åklagarens uppgifter Av vad som antecknats om åklagarens redovisning för rätten om den del av förundersökningen som verkställdes innan Bergwall kom in i bilden, framgår bara att det nämndes att det 1984 inletts en omfattande utredning. Någon närmare redovisning av utredningen och de misstankar som fanns då framgår inte. 2

3 Den sammanställning, som då gjordes över vad som publicerats i massmedia om morden, redovisades inte heller. Sammanställningen med kompletterande uppgifter om viss publicering, som skett sedan förundersökningen inriktats mot Bergwall, bifogas (bilaga 8). Åklagarens redogörelse av vad som förekommit under förundersökningen med Bergwall som misstänkt var, enligt anteckningarna, översiktlig och det framgår inte att den på något mer ingående sätt belyste hur Bergwalls uppgifter förändrats och vuxit fram under utredningens gång. Omfattningen av denna process framgår av genomgången (bilaga 6). I domen har nämnts åklagarens uppgift att först i november 1994 började Quick i samband med terapisamtal på Säters sjukhus tala om Appojauremorden. Denna uppgift är inte riktig. Hur det egentligen gick till när Bergwall kom in på Appojaureomorden har redovisats i en promemoria - ett s.k. spaningsuppslag - upprättad av förhörsledaren Seppo Penttinen den 21 november 1994 (bilaga 9). Enligt uppslaget besökte Penttinen den 16 november 1994 Bergwall på Säter. Denne lämnade då en del uppgifter, vilka han själv bedömde som associationsmaterial rörande flera olika mordfall. Sist i promemorian behandlades Appojauremorden. Det framgår att Bergwall fått tankar om att han skulle kunna ha något med morden att göra efter ett tidigare möte med journalisten Lennart Hård. Denne skulle vid mötet ha frågat Bergwall om han kände till om det bedrevs någon undersökning om ett dubbelmord i fjällvärlden. Bergwall uppgav för Penttinen att när Hård frågade kunde han inte erinra sig något sådant. I efterhand hade Bergwall börjat fundera på om han inte skulle konfronteras med uppgifterna om dessa mord. Han uppgav för Penttinen att han vid något tillfälle befunnit sig i området men att han inte orkade utveckla tankegången ytterligare under Penttinens besök. Promemorians innehåll ger vid handen att Bergwalls uppgifter om morden inte uppkom spontant vid terapi utan istället har sitt ursprung i den fråga om morden han fick av en journalist. Promemorian eller annan dokumentation om dess innehåll togs inte med i förundersökningsprotokollet. Det har inte heller antecknats i domen att Bergwall, Penttinen eller annan skulle ha nämnt att upptakten till Bergwalls berättelse var den som anges i promemorian. I domen har även antecknats att åklagaren uppgav att Bergwall sagt att en annan person - J - skulle ha varit med Bergwall vid förövandet av gärningarna. Det är inte en fullständig beskrivning av vad Bergwall sagt under förundersökningen. Från början sa Bergwall att han var ensam om gärningen. Han har inte själv spontant nämnt namnet J. Av ett förhör med Bergwall den 23 november 1994 (bilaga 6 s:a med underbilaga 6A s:a 1-4) framgår att Penttinen först frågade Bergwall om han kände någon person som hette JL. Bergwall svarade att det inte var ett obekant 3

4 namn. Penttinen fortsatte då och sa att vi talar om ett dubbelnamn, JLA. Bergwall svarade på fråga om han kände denne; Jag associerar till en person men jag tror jag associerar fel. Penttinen sa då att han kan heta F, vet du vem det är? Bergwall svarade nej. När Penttinen frågade om personens utseende sa Bergwall bl.a. att personen var kortare än Bergwall (bilaga 6 s. 17 med underbilaga 6A s:a 1-4). Detta skall jämföras med att Bergwall senare i en skrivelse (bilaga 6 s. 21 med underbilaga 6A s. 5) sa att personen var cm längre än Bergwall. Det är alltså en felaktig uppgift att Bergwall spontant uppgav namnet J. Namnet fick han istället av förhörsledaren. Denne hade i sin tur kunnat läsa sig till namnet i den tidigare utredningen, där angivna namn förekom i en annan konstellation. Vad som antecknats om åklagarens uppgifter visar att rätten i angivna delar fått ett felaktigt underlag för sin bedömning av hur Bergwalls uppgifter lämnats under förundersökningen. Detta är ägnat att påverka rättens bedömning av Bergwalls trovärdighet och innebär en ny uppgift i förhållande till vad rätten hade som underlag för sitt ställningstagande. Om övriga uppgifter och överväganden. I sina överväganden konstaterar rätten först att Bergwall erkänt gärningarna. Bergwall har nu i förhör återtagit sitt erkännande (bilaga 10). Nedan behandlas de ytterligare uppgifter rätten tagit upp i sina överväganden och som tillsammans med erkännandet lagts till grund för domen. I den fortsatta redovisningen av sina överväganden skriver rätten sålunda att - Bergwalls uppgift om sin vistelse i Jokkmokk i tiden strax före brottens förövande får anses tillförlitligen bekräftad av vad vittnena AH och HL berättat. Av den analys (bilaga 7), som gjorts av H:s uppgifter om tidpunkten för cykeltillgreppet, framgår bl.a. följande. Vittnet AH anmälde måndagen den 16 juli 1984 att en damcykel tillgripits i Jokkmokk. I anmälan antecknades att hon angav tiden för tillgreppet till den juli I förhör sa hon att hon mindes att hon blev av med cykeln den juli 1984 ganska tydligt eftersom hon den aktuella helgen hade besök från Stockholm. I ett senare förhör sa hon att hon trodde att besökarna tre pojkar från Stockholm kom tisdagen den 10 juli 1984 och att de lämnade Jokkmokk innan helgen, troligen den 13 eller 12 juli. Vännerna besökte henne och en väninna CS. Om detta besök har några av vännerna gjort anteckningar som anger att det ägde rum omkring den 19 juli Sålunda skrev en av besökarna LN i en gästbok hemma hos CS:s mamma och daterade detta den 19 juli N har också själv dagboksanteckningar från resan, vilka sträcker sig från den 15 till den 28 juli. Enligt hans anteckningar kom de den 18 juli 1984 till Jokkmokk där de möttes av A och C. De sov över hos A. Den 19 juli flanerade de i Jokkmokk och väntade på att Anneli skulle sluta sitt arbete på ICA. En annan av vännerna LJ - har enligt modern en bok 4

5 Inlandsboken, vilken avser tiden den juli Inhämtade handlingar rörande besöket redovisas i bilaga 11. H har under utredningen hänvisat till besöket som stöd för sitt minne av när cykeln tillgreps. Uppgifterna om besöket ger inget stöd för att tillgreppet ägde rum tidigare än hon uppgav när hon gjorde sin anmälan den 16 juli Hennes uppgifter i rätten att cykeln hade varit försvunnen sedan tisdagen eller onsdagen veckan innan anmälan d.v.s. den 10 eller 11 juli var helt nya uppgifter. Tidigare hade hon vid förhör sagt att tillgreppet ägde rum antingen fredagen den 13 eller lördagen den 14 juli. Dessa uppgifter lämnade hon i anslutning till tillgreppet. Hennes minnesbild då måste ha varit bättre än den hon hade i rätten 12 år senare. Rätten har inte haft tillgång till den information som nu finns om när vännernas besök ägde rum. Det framgår inte heller att H:s i rätten lämnade uppgifter ställdes mot hennes under utredningen lämnade uppgifter. Det kan antas att rätten inte skulle ha dragit slutsatsen att hennes uppgifter tillförlitligen kunde visa att Bergwall var i Jokkmokk innan eller vid mordet om alla uppgifter om tidpunkten för tillgreppet av hennes cykel presenterats. Det L berättade enligt domen skiljer sig inte från vad han sa under förundersökningen. Det innebär att han berättade att han väl kunde ha varit på Domus i Jokkmokk och att Bergwall skulle ha kunnat se honom där. Han har dock inte själv sett Bergwall. Rätten har inte sagt att hans uppgifter, sedda för sig själva, tillförlitligen visar att Bergwall var i Jokkmokk innan eller vid tiden för morden. Med det som sagts ovan om H:s uppgifter, kan det antas att rätten inte heller skulle ha dragit slutsatsen av H:s och L:s sammanvägda uppgifter att de tillförlitligen visade att Bergwall var i Jokkmokk. - Bergwalls påstående att han efter gärningen begivit sig till Gällivare vinner i varje fall visst stöd av vad MDKR omvittnat. Det kan vara så som tingsrätten skriver att Bergwalls uppgift i rätten om att han efter gärningen begett till Gällivare vinner visst stöd av det R berättat enligt domen. Det Bergwall sa i rätten var emellertid också att han efter mötet med R lämnade Gällivare med tåg. Av genomgången, bilaga 6 s:a 11 och 12 med underbilaga 6A s: 6-9), framgår att Bergwall inledningsvis sa att han cyklade till Appojaure på den tillgripna cykeln. Senare har han ändrat sig och sagt att han inte var ensam och att man kom till platsen med bil på vilken cykeln medfördes. Därefter har olika uppgifter lämnats om hur cykeln skulle ha hanterats och om hur den kunde ha återförts till Jokkmokk, där den bevisligen återfanns. Om Bergwalls uppgifter i rätten att han åkte tåg från Gällivare är riktiga, har han inte längre någon förklaring till hur cykeln återkom till Jokkmokk. Detta tillsammans med Bergwalls många övriga olika uppgifter om cykeln bl.a. att han från början spontant uppgav att det var en herrcykel han skulle ha tillgripit och inte en damcykel, visar att det inte går att 5

6 koppla tillgreppet av H:s cykel till Bergwall. Det framgår av domen att rätten inte getts någon redovisning av de många olika uppgifterna kring cykeln. - ingenting har framkommit som kan ge stöd för antagande att Bergwalls under förundersökningen lämnade uppgifter skulle grunda sig på information utifrån. Det antecknades i domen att Penttinen uppgav att vid de kontroller som utförts hade inte framkommit något som tydde på att Bergwall skulle ha fått information rörande händelseförloppet utifrån. Tidningsartiklar, som samlades in under den första delen av förundersökningen då Bergwall ännu inte fanns med i bilden och en del av vad som publicerats senare redovisas i bilagan 8. Det framgår av sammanställningen att bilder över brottsplatsen publicerats i ett stort antal tidningar och att även mycket annan information om gärningarna beskrivits i publicerat material. Bergwall satt på Säter hela tiden utredningen pågick men hade tillgång till media, vilket han även hade under den egna utredningstiden. Bergwall hade också permissioner men enligt uppgift inte sedan han aktualiserats som misstänkt i Appojaurefallet (bilaga 12). Bergwall har även vid ett tillfälle beskrivit att han besökt ett bibliotek i Stockholm för att läsa artiklar om ett av morden (bilaga 10 s.11). Uppgiften visar att han intresserat sig för att ta reda på vad som fanns skrivet om det fallet. Detta talar för att han kan ha intresserat sig för information även om andra fall t.ex. det förevarande. Det framgår vidare av en promemoria upprättad av Penttinen den 20 dec 1994 (bilaga 6 s. 58 med underbilaga 6A s. 10) att han och Bergwall talats vid om ett förhör den 19 december Bergwall sa då att han nu hört på nyheterna att den transistorradio som tillgreps vid morden hade hittats. Han kommenterade enligt promemorian det faktum att han tidigare inte själv nämnt detta i förhör med att han inte kunnat få ur sig denna information under förhöret, trots att han haft ett minne av en radioapparat. Bergwall har också sagt (bilaga 6 s. 38 med underbilaga 6A s.11) att han tagit del av och läst boken Händelser vid vatten, vilken kom ut Han har sålunda lämnat uppgifter om parets utseende (bilaga 6 s:a 20 och 57 med underbilaga 6A s:a 12-13) som liknar den beskrivning som ges i boken på sidorna 72 och 73 (bilaga 13) men som är helt fel enligt obduktionsprotokollens (bilagorna 21 och 22) uppgifter om utseendet. Bergwall har vidare i förhör den 19 december 1994 och den 9 februari 1995 rörande bl.a. parets utseende i förbigående nämnt att han sett foton av paret i tidningen (bilaga 6 s. 81 med underbilaga 6A s ). Av uppgifter i annat resningsärende framgår att Bergwall haft kontakter med media om två försvunna pojkar i Norge och då bl.a. fått del av olika artiklar och bilder publicerade i norsk media. Bergwall har bl.a. erkänt att han ritat en skiss efter ett foto hörande till en av artiklarna (se bil. 1 med underbilaga 11 och bilaga 10 s. 9). 6

7 Allt detta sammantaget visar att uppgiften att Bergwall inte skulle ha kunnat få information utifrån om morden saknar grund och att det tvärtom finns uppgifter som visar på att han intresserat sig för sådana uppgifter, att han haft möjlighet att söka och få kännedom om sådana uppgifter samt att han faktiskt fått del av sådana uppgifter. Det nu beskrivna utgör nya uppgifter, vilka inte funnits med i tingsrättens underlag. Det kan antas att rätten, om så varit fallet, hade bedömt möjligheten att Bergwall kunde ha fått information utifrån på ett annat sätt. - Likväl har Quick enligt Penttinens vittnesmål redan den 23 november 1994 och således långt i tiden innan den rekonstruktion som sedermera verkställdes vid Appojaure kunnat upprätta en detaljerad skiss av tältplatsen, vägen till denna samt lämna uppgifter om tältets utseende och dess förankring i marken, hur förankringen lossats ävensom en hel del andra detaljer. - Bergwall enligt Penttinen har spontant lämnat uppgifter om tillvägagångssätt vid gärningarnas förövande och skadebilden samt det sätt på vilken MS åsamkades den av rättsläkaren konstaterade krosskadan i ansiktet Rätten har refererat förhöret med Seppo Penttinen till sitt huvudsakliga innehåll. Det antecknas att han berättade att Bergwalls minnesbilder vuxit fram och att denne inte från början berättat sammanhängande utan vid efterföljande förhör korrigerat någon tidigare lämnad uppgift. Enligt Penttinen var Bergwalls minnesbilder dock klara och distinkta vad gäller de centrala delarna i en händelse. Däremot var mera perifera omständigheter, t.ex. resor till och från en plats, tämligen diffusa. Referatet slutar med att det antecknas att Penttinen sagt att Bergwalls uppgifter under förundersökningen lämnades helt spontant och det inte fanns någon skiljaktighet mellan det som Quick tidigare under förundersökningen slutligt berättat och vad han redovisat vid huvudförhandlingen. Penttinens redogörelse för vad som förekommit under förundersökningen med Bergwall som misstänkt var, enligt anteckningarna, översiktlig och belyste inte på något mer ingående sätt hur Bergwalls uppgifter förändrats och vuxit fram under utredningens gång. Omfattningen av denna process framgår av genomgången, bilaga 6. Genomgången visar att Bergwall från början och under utredningens gång inte hade så klara och distinkta minnen av morden och centrala delar i händelseförloppet som redovisades. Platsen för gärningarna Tingsrätten skriver att Penttinen sa att Bergwall redan i förhör den 23 november 1994 lämnade uppgifter samt en detaljerad skiss av tältplatsen och av vägen som leder dit. Han beskrev vidare markförhållanden där tältet stod, befintligheten av en sittplats bestående av stockar samt avståndet mellan sjön, tältet och makarnas bil. 7

8 Uppgifter med bilder över mordplatsen fanns publicerat i massmedia redan på ett tidigt stadium efter morden. Detta framgår av massmediasammanställningen, bilaga 8. Uppgifter om morden aktualiserades igen i media när Bergwall blev misstänkt. Bergwalls skiss bifogas (bilaga 14). En jämförelse mellan det som Bergwall skissade och berättade om och publicerat material visar att han kan ha fått informationen utifrån (bilaga 8). Av det som sagts ovan (s:a 6 och 7) om Bergwalls intresse för och möjlighet att ta del av publicerat material, framgår att Bergwall intresserat sig för och tagit del av i vart fall visst publicerat material samt att han haft möjlighet att ta del av sådant. Det framgår att rätten inte haft någon närmare kännedom om vad som publicerats i massmedia om morden eller om vilka möjligheter och vilket intresse Bergwall haft att ta del av sådan information. Tältet Om tältet anger anteckningarna att Penttinen sa att Bergwall beskrev hur detta var förankrat i marken ävensom att förankringen hade lossats eller ryckts loss i anslutning till brottet. Han kunde vidare beskriva packning, skor, och sovsäckstäcken ävensom att tältets golv bestod av plast. Vid förhör den 23 november och den 19 december 1994 omnämnde Quick att tältduken skars upp och att det uppstod längre revor samt en mindre reva på den plats, där han högg mot mannen.. Av genomgången (bilaga 6 s. 8 med underbilaga 6A s:a 17 och 18) framgår att Bergwall - när Penttinen först frågade om infästningarna och tältets stabilitet - sa att han inte kunde minnas att han observerade att något fäste lossnade eller något sånt där. Av genomgången (bilaga 6 s.13 med underbilaga 6A s ) framgår också hur ordet skära fördes in vid förhör. Det var när Bergwall, på fråga av Penttinen om hur han högg med kniven, sa att han högg uppifrån men även gjorde några uppercuts. Detta tolkades uppenbarligen av Penttinen som någon skärande rörelse eftersom han sedan frågade vad är syftet med att skära i tältduken. När Bergwall svarade att det ju inte var för att se dem, fortsatte Penttinen att fråga vidare med utgångspunkt i att Bergwall skulle ha sagt att han skurit. Han sa bl.a. det här att du ska skära upp tältduken och lite senare så säger du att du använde kniven för att skära upp tältduken. Bergwall sa emellertid aldrig själv att han skar i tältduken. Bergwall beskrev inledningsvis även revorna i tältet på fel plats och kom aldrig att placera dem rätt innan rekonstruktionen den 10 juli 1995 där han först gjorde allt fel i förhållande till det förväntade och sedan, efter en paus med enskild överläggning med Penttinen, gjorde allt rätt enligt förhör med JO (bilaga 15, 15A och 15B). Av massmediasammanställningen (bilaga 8) framgår att bilder och uppgifter om tältet publicerats. 8

9 Uppgifterna om hur tältet angreps och tillfogades skador är inte spontana utan har varit olika och lämnats vid skilda tillfällen. Det har också funnits information om tältet i massmedia. Rätten har inte fått en tillfredsställande redogörelse för hur de i rätten lämnade uppgifterna tillkommit. Detsamma gäller för vad som funnits i media. Om själva brotten Beträffande själva brotten antecknades i domen att Penttinen uppgav att Bergwall berättade att man hade frilagt innertältsduken varefter han sett mannens kontur avteckna sig mot tältduken. Därpå utdelade han cirka tre knivhugg varvid han först kände visst motstånd från tältduk och kroppsvävnad men att kniven sedan sjönk lättare in i kroppen. Bergwall nämnde först vid rekonstruktionen den 10 juli 1995 att man skulle ha frilagt innertältsduken innan något angrep gjordes. Av genomgången (bilaga 6 s. 8 med underbilaga 6A s. 17 och 18) framgår att Bergwall - när Penttinen först frågade om infästningarna och tältets stabilitet - sa att han inte kunde minnas att han observerade att något fäste lossnade eller något sånt där. Av genomgången (bilaga 6 s:a 5-7 med underbilaga 6A s:a 22-26) framgår att Bergwall inledningsvis sa att han först mötte kvinnan i tältöppningen och då högg mot henne mot höger axel och ner mot magen. Hon stod då upp eller var på knä. Inledningsvis sa han att kvinnan var naken på överkroppen när han först såg henne. När Penttinen i förhör frågade om huggen mot kvinnan och ställde sig något frågande till hur huggen mot kvinnan skett sa Bergwall att det hände något innan dess. Han sa sedan att han först högg mot mannen genom tältet så som det antecknats i domen att Penttinen berättat. I samband med att Penttinen förde in uppgiften att det Bergwall gjorde innebar att han skar i tältduken, ritade Bergwall in revor på en skiss (bilaga 16). Det var på vänster sida från öppningen sett långt ut i hörnen som han skulle ha skurit (gjort uppercuts). Eventuellt kunde han ha gjort någon reva på baksidan också men då lågt och långt ut till vänster sett från öppningen. Vid ett senare förhör ritade han in en större reva mitt på den vänstra långsidan sett från tältöppningen (bilaga 17). Av denna skiss framgår också att Bergwall menade att den inledande attacken skett mot mannen vid tältets högra långsida sett från öppningen. Det var emellertid den sida där kvinnan och inte mannen låg enligt undersökningen. Bergwall har i olika förhör felaktigt sagt att kvinnan låg till vänster sett från ingången (bilaga 23). Sedan Penttinen fört fram att Bergwall gick in genom den större revan på vänster sida, sa Bergwall att han gjorde så. Han sa också att han då hade kvinnan närmast sig när han kom in. Den tveksamhet som angetts på skissen verkar av förhöret att döma vara inducerad av förhörsledaren. Under alla omständigheter placerade Bergwall inte då revan eller personerna på rätt ställe. Enligt den tekniska undersökningen fanns den större revan på baksidan av tältet från öppningen sett (bilaga 28). I förhör sa Bergwall också att han var säker på att han inte kom in i tältet från kropparnas huvudända utan från fotändan. När första patrull kom till platsen kunde man konstatera att dragkedjorna till tältingången var stängda (bilaga 18). Av protokoll från platsundersökningen den 27 juli 1984 (bilaga 28) framgår bl.a. att innertältets båda dragkedjor (i duk och i 9

10 myggnät) var stängda. Enligt bilderna var fotändan vid den på angivet sätt stängda tältöppningen medan revan fanns mittemot vid huvudändan. Efter det inledande avbrutna skedet av rekonstruktionen, då Bergwall gjorde allt fel och bl.a. gick in genom tältöppningen, skar han efter pausen upp tältet på baksidan och gick in den vägen. Han ändrade då även sin tidigare uppgift om att han inledningsvis sett kvinnan i tältöppningen till att kvinnan kunde ha tittat ut genom revan på tältets baksida istället. Bergwall uppgav inte inledningsvis att han tog sig in i tältet. Det var först i efterföljande förhör som han uppgav detta. Han beskrev då också hur flera hugg utdelades mot personerna inne i tältet. Bergwalls inledande uppgifter om hugg mot kvinnan stående upp med bar överkropp är svårförenliga med de bilder som finns i den tekniska undersökningen. Där finns bilder av kvinnan utvisande de hugg hon fått i kroppen jämfört med bilder av hugg genom det linne hon hade på sig vid anträffandet samt av hugg som gått genom hennes sovsäck (bilaga 19). Hugg mot hennes överkropp synes ha passerat såväl hennes linne som sovsäck. Om Bergwalls inledande beskrivning hade varit riktig, skulle kvinnan, efter de angivna inledande huggen, ha fått på sig linnet och krupit ner i sovsäcken för att därefter få ytterligare hugg mot överkroppen genom såväl linne som sovsäck. Det är inte troligt att en angripen person skulle reagera så. Det är också anmärkningsvärt att kvinnan inte uppvisar några motvärnsskador om hon skulle ha blivit angripen på det inledningsvis beskrivna sättet. Den tekniska undersökningen visar inte att hugg utdelats i tältet och det troliga är att så inte varit fallet (bilaga 15A). Bergwall har också lämnat olika uppgifter om vilka knivar som använts och om vem som skulle ha använt dem. Han har bl.a. lämnat uppgift om att en kniv som medförts lämnats kvar på platsen. Den kniv han beskriver i detta sammanhang svarar inte mot hur den enda kniv som hittades på brottsplatsen såg ut. Den kniven tillhörde paret S och hittades avbruten. Bergwall har inte berättat att någon kniv bröts av under attacken (bilaga 6 s:a med underbilaga 6A s:39-42 samt bilaga 30). Det finns inget i domen som antyder att rätten fått del av någon närmare beskrivning av Bergwalls olika uppgifter om hur angreppet skulle ha startat och genomförts. Om huggen I domen har antecknats att Bergwall därefter beskrev hur huggen träffat, speciellt ett hugg mot mannens hals och att han vidare trodde sig minnas att mannens axelparti var bart. Uppgiften om hugg i parets halsar har omnämnts i media flera gånger (bilaga 8). Om en sten I ett tidigt skede berättade Bergwall enligt domen om en sten, som dunkades mot mannen och åstadkom en kroppsskada. Det finns en konstaterad krosskada i mannens ansikte, vilken skulle kunna vara orsakad av våld med en sten. 10

11 Av genomgången (bilaga 6 s. 33 med underbilaga 6A s:a 27-29) framgår att Penttinen och Bergwall under en paus i ett förhör den 12 december 1994 fortsatt prata om händelsen och om att Bergwall skulle lämna någon unikt uppgift. I förhöret talade de sedan om att förövaren lyft något och brukat kraftigt våld. Bergwall kunde inte säga vad det var som lyfts men sa att det var den andre som gjorde det. Penttinen frågade då om det var en sten eller något sådant. Bergwall skall ha nickat till svar men nämnde inte själv att det var en sten. Det var istället Penttinen som först kallade det som skulle ha lyfts för en sten. I tingsrätten ändrade sig Bergwall på så sätt att han uppgav att det var han själv som använt stenen och inte hans uppgivne medgärningsman (bilaga 6 s. 33 med underbilaga 6A s:a 27-29). I det första förhöret nämnde Bergwall inte något som skulle kunna förklara våldet mot mannens huvud. Det finns inget i domen som tyder på att rätten fått någon närmare redovisning av detta eller hur det gick till när uppgifterna om stenen fördes in i utredningen. Det som antecknats om att Bergwall i ett tidigt skede berättade om en sten som dunkades mot mannen och åstadkom en kroppsskada visar på att rätten inte getts fullständigt underlag för sin bedömning. Om ett misstagshugg m.m. I domen har antecknats att Penttinen sagt att Bergwall beskrev ett misstagshugg mot mannens ben, ett hugg i botten mot kvinnan och en huvudskada på kvinnan. Uppgiften om ett hugg mot ett ben kan stämma med en skada på mannen. Hugget i botten på kvinnan är oklart till sin beskrivning. Rättsläkaren har menat att det skulle kunna svara mot en skada vid ena höften (bilaga 6 s. 137 med underbilaga 6A s:a 37 och 38, bilagorna samt bilaga 29 ). Om hur offren rört sig och om hugg mot beniga partier I domen har antecknats att Penttinen uppgav att Bergwall förklarade sig veta att kvinnan rörde sig mera än mannen samt att ett större antal hugg träffade mot beniga partier på kvinnan än vad som var fallet beträffande mannen. Uppgifterna kan stämma. Inget särskilt finns antecknat om att uppgifterna vuxit fram. Sammantaget om våldet och skadorna Uppgifter om hugg som inte stämmer är Bergwalls under förundersökningen lämnade uppgifter om få hugg i kvinnans rygg där i själva verket de flesta huggen fanns. Inte heller hans uppgift om att kvinnan hade avvärjningsskador stämmer. Det fanns inga sådana på kvinnan. Däremot fanns sådana skador på mannen (bilaga 6 s. 117 med underbilaga 6A s:a 31 och 32 samt bilagorna och 29). Bergwall har inledningsvis sagt att han huggit mot en stående/knästående kvinna naken på överkroppen (se ovan s. 9). Bergwall har inte själv spontant nämnt något som skulle kunna förklara våldet mot mannens huvud. Det som antecknats i domen om att Bergwall i ett tidigt skede 11

12 berättade om en sten som dunkades mot mannen och åstadkom en kroppsskada visar på att rätten inte getts fullständigt underlag för sin bedömning. Se massmediaframställningen (bilaga 8) om vad som publicerats om skador på de mördade. Även om det finns uppgifter om konstaterade skador som kan stämma med vad Bergwall till slut lämnat uppgift om, finns många uppgifter om tillvägagångssätt och konstaterade skador, vilka inte är förenliga med det som antecknats om detta i domen. Vad som framkommit om vad som redovisats för rätten i dessa delar visar att rätten inte getts tillfälle att väga in hela bilden vid sin bedömning. Om makarnas utseende och positioner i tältet Enligt domen sa Penttinen att Bergwall även lämnade en beskrivning av makarnas utseende och deras positioner i tältet. Det utseende Bergwall uppgav stämmer inte. Han sa att kvinnan hade mörkt långt hår som gick ner på axlarna (bilaga 6 s. 20 med underbilaga 6A s:a 12 och 13). Enligt obduktionsprotokollet (bilaga 21) hade kvinnan istället kort hår bara upp till 5 cm långt. Enligt protokollet var det inte heller mörkt utan gråsprängt. Uppgiften om att kvinnan hade långt mörkt hår överensstämmer däremot med vad som sägs i en bok som kom ut 1993, Händelser vid vatten av Kerstin Ekman. Bergwall har sagt att han tagit del av boken, vilken ha då trodde var författad av Sara Lidman (bilaga 6 s. 38 med underbilaga 6A s.11). Sidor ur boken bifogas (bilaga 13). Mannen var enligt Bergwall av ungefär samma längd som Bergwall och lite kraftigare. Enligt obduktionsprotokollet (bilaga 22) var mannen bara 167 cm lång medan Bergwall själv var 188 cm (bilaga 6 s. 81med underbilaga 6A s:a 14-16). Bergwall nämnde också vid förhör i förbigående att han sett foton av paret i tidningen (bilaga 6 s. 81 med underbilaga 6A s:a 14-16). De mördades positioner i tältet beskrev Bergwall fel fram till rekonstruktionen den 10 juli 1995 (bilaga 6 s. 45 med underbilaga 6A s. 33 och bilaga 23). Han placerade innan dess kvinnan till vänster och mannen till höger från ingången sett. Vid rekonstruktionens början låg figurantparet redan rätt placerade i tältet och därefter beskriver Bergwall offrens positioner på det sättet. Det framgår att de av Penttinen lämnade uppgifterna om vad Bergwall sagt om makarnas utseende och positioner i tältet inte redovisar hur uppgifterna vuxit fram och att felaktiga uppgifter lämnades inledningsvis. Det framgår inte heller att det omtalats att uppgifter om utseendet publicerats och att Bergwall i förhör lämnat en beskrivning som verkade mer stämma med beskrivningen i en bok än med faktiska uppgifter. 12

13 - Quick har därefter, såväl vid den verkställda rekonstruktionen och vid huvudförhandlingen, i allt väsentligt vidhållit sina tidigare lämnade uppgifter. Det Bergwall berättade inledningsvis och i det första förhöret skiljer sig kraftigt åt från det han berättade i tingsrätten. Också under utredningens fortsatta gång fram till tingsrättförhandlingen skedde förändringar i hans berättelse. Inledningsvis sa han att han inte hade något spontant minne av morden. I det första förhöret sa han bl.a. att han hade cyklat till mordplatsen, att han var ensam om gärningarna, att han bara använde en egen medförd kniv, att han angrep tältet och personerna från höger sida sett från ingången, att personerna låg omvänt i tältet i förhållande till vad brottsplatsundersökningen visade samt - när Penttinen först frågade om infästningarna och tältets stabilitet att han inte kunde minnas att han observerade att något fäste lossnade eller något sånt där. Han beskrev inte att han skar med kniven. När Penttinen frågade om en mer preciserad beskrivning av huggen uppgav han att han högg genom tältduken och då även kunde ha huggit med några uppercuts. Han sa inte själv att det innebar att han skar i tältduken. Det var istället Penttinen som benämnde hans uppgift om uppercuts så. Bergwall beskrev inledningsvis även revorna i tältet på fel plats och kom aldrig att beskriva revan på baksidan av tältet rätt innan den rekonstruktion där han först gjorde fel och sedan, efter en paus med enskild överläggning med Penttinen, gjorde allt rätt i förhållande till det händelseförlopp utredningen i övrigt pekade på. Bergwall berättade inte heller från början något som skulle kunna förklara den krosskada som fanns på den mördade mannens huvud. Det var Penttinen som vid förhör ställde frågor om något föremål använts. Bergwall sa att J använde ett föremål. Han nämnde aldrig spontant att föremålet skulle ha varit en sten. Det var istället Penttinen, som vid förhör kallade det Bergwall talade om för en sten. Enligt anteckning i domen ändrade sig Bergwall vid huvudförhandlingen och uppgav att det var han själv och inte J som lyfte och kastade stenen. Bergwall berättade att han under vistelsen i Jokkmokk tillgrep en cykel. Inledningsvis sa han spontant att det var en herrcykel (bilaga 6 s. 11 med underbilaga 6A s:a 34 och 35). Denna uppgift har kopplats samman med ett tillgrepp av en damcykel vittnet AH anmält. Den analys som gjorts av H:s uppgifter om tidpunkten för tillgreppet visar att det inte är rimligt att utgå från att cykeln tillgreps vid den tidpunkt hon angav under huvudförhandlingen. Analysen har behandlats närmare ovan (s.4) under avsnittet rörande AH:s uppgifter. Av det som sagts ovan framgår även att Bergwall inledningsvis lämnade olika uppgifter om den inledningsvis angivne medgärningsmannens utseende och att han lämnade felaktiga och anmärkningsvärda uppgifter om offrens utseende. Bergwalls berättelse, som den antecknats i domen, innehåller uppgifter som vuxit fram under dennes vistelse och kontakter på Säter och vid upprepade förhör under förundersökningen däribland den omtalade rekonstruktionen. Hur Bergwalls 13

14 uppgifter förändrats över tiden framgår av vad som redovisas under övriga avsnitt och den verkställda genomgången (bilaga 6). De redovisade uppgifterna visar att rätten inte på något mer ingående sätt fått redovisat för sig vilka olika uppgifter Bergwall lämnat, hur de lämnats och förändrats under förundersökningen och den därvid verkställda rekonstruktionen. Det framgår inte heller att de direkta felaktigheterna rörande offrens utseende tagits upp. - det må beaktas att Quick, såvitt framkommit genom JO:s vittnesmål, vid förhör och rekonstruktionen kunnat lämna uppgifter, som i alla väsentliga delar stämmer överens med de fynd och iakttagelser som gjordes vid brottsplatsundersökning och som, enligt vad som får anses utrett, till stora delar inte varit kända för allmänheten. JO har i förhör (bilaga 15) i annan del även kommit in något på Appojaure. Han berättade då om rekonstruktionen; om hur den gick till och att Bergwall vid denna från början gjorde allting fel i förhållande till de slutsatser som kunde dras av vad den tekniska undersökningen visade. Bergwall kröp sålunda vid rekonstruktionen först in genom tältingången och anföll figuranterna. Han gick alltså inte först in via baksidan. När Bergwalls handlande vid rekonstruktionen inte alls stämde med den analys man gjort av tänkt händelseförlopp avbröts den. Enligt O samtalade därefter Penttinen och Bergwall för sig själva rätt länge. När rekonstruktionen sedan gjordes om, visade Bergwall helt rätt tillvägagångssätt enligt vad man kommit fram till om troligt förlopp baserat på gjorda undersökningar (se även nytt förhör, bilaga 15A och 15 B). Ovan (sidorna 6 och 7) har redovisats uppgifter om vad som publicerats om morden i media och som därför varit känt för allmänheten. Rättens skrivning visar att man inte getts tillfälle att ta del av uppgifter om vad som publicerats och om vilka möjligheter Bergwall haft att ta del av det publicerade och därför gjort bedömningen att det fick anses utrett att Bergwall lämnat uppgifter som till stora delar inte varit kända för allmänheten. - till det nu redovisade kommer att de uppgifter, som Quick vid förhör och rekonstruktion lämnat rörande makarna S skador, enligt AE till alla delar överensstämmer med den skadebild som JS uppvisade vid obduktionen samt att Quick också beträffande MS förmått förklara samtliga skador så när som på en skada på vänster hand och en nackskada. Ovan (sidorna 9-12) har tingsrättens anteckningar om vad Penttinen, Bergwall och O sagt om tillvägagångssätt vid angreppet behandlats. Denna redogörelse innefattar även vad Bergwall sagt om skadornas uppkomst. Det framgår där sammantaget att Bergwalls uppgifter om det utövade våldet huggen, hur de utförts och träffat samt om användningen av en sten - inte lämnades spontant och redan inledningsvis. Det påvisas även att han lämnat uppgifter om våld som inte motsvaras av skador. Det gäller motvärnsskador på kvinnan, som inte uppvisar sådana. Den sortens skador 14

15 finns däremot på mannen trots att Bergwall aldrig beskrivit något motvärn från mannens sida utan sagt att han i början högg tre gånger mot mannen och sedan uppfattade denne som död (bilaga 6 s. 111 med underbilaga 6A s. 36). Uppgifterna om det inledande våldet mot kvinnans nakna överkropp när hon stod eller var på knä stämmer inte med hur skadorna ser ut på hennes linne och sovsäck. Det är också fel att hon hade få hugg i ryggen. Av redogörelsen framgår även vilka av Bergwalls uppgifter som kan stämma. Där finns också en hänvisning till sammanställningen över vad som publicerats i massmedia om bl.a. skador. Av sammanställningen framgår bl.a. att uppgifter om hugg i parets halsar omnämnts flera gånger t.ex. i Aftonbladet. När det gäller fördelningen av huggen, har Bergwall i olika förhör lämnat uppgift om att kvinnan fick fler hugg än mannen, vilket är fel. Det förekommer dock en uppgift om att han skall ha sagt att mannen fick 65 procent av huggen. Denna uppgift finns omnämnd i Anders Erikssons utlåtande men utan angivande av varifrån uppgiften kommer (bilaga 20). Även om det finns uppgifter om konstaterade skador som kan stämma med vad Bergwall till slut lämnat uppgift om, finns många uppgifter om tillvägagångssätt och konstaterade skador som inte är förenliga med det som antecknats om detta i domen. Vad som framkommit om vad som redovisats för rätten i dessa delar visar att rätten inte getts tillfälle att väga in hela bilden vid sin bedömning. 15

16 Övrig bevisning Felaktiga erkännanden av andra mord Av vad som antecknats om vad som förekom i tingsrätten framgår inte att det varit känt för rätten att Bergwall utöver mord han erkänt och åtalats för - även erkänt mord han uppenbarligen aldrig begått. Under den tid som förundersökningen rörande mordet på paret S pågick lämnade Bergwall sålunda falska erkännanden rörande andra mord (bilaga 1 med underbilaga 11) t.ex. beträffande de s.k. norgepojkarna, vilka - efter omfattande publicitet i Norge sedan Bergwall sagt att han hade fört bort och mördat dem - befanns vara i livet. Bergwall strävade också målmedvetet efter att bli dömd för dessa brott (bilaga 1 med underbilaga 7). Genom att även utpeka påstådda medgärningsmän i sådana fall t.ex. i fallet med de s.k. norgepojkarna - tillvitade han också dessa personer allvarlig brottslighet. Bergwall har gjort en lista (bilaga 24) över mord han skall ha begått. Av dessa har ytterligare tre fall visat sig vara felaktiga (bilaga 25). Liknande mönster som i fall där resning redan beviljats Det finns nu en genomlysning av andra mål där Bergwall dömts i huvudsak på sitt erkännande av andra mord. I några av dessa fall har resning beviljats och åklagare har härefter lagt ned målen med motiveringen att en fällande dom inte längre kunde förväntas. I två fall har frikännande dom härefter meddelats. Ytterligare ett fall avvaktar ställningstagande (Z). Vad som framkommit i dessa resningsärenden bl.a. om hur Bergwalls uppgifter förändrats och växlat och om andra förhållanden, vilka inte i tillräcklig grad varit kända vid tingsrättens prövning, har sammantaget lett till resning i flera fall (bilagorna 2-5). Vad som framkommit i detta ärende visar övergripande upp liknande mönster som framträtt i tidigare ärenden, vilket framgår vid en jämförelse med vad som sägs i bilaga 1. Sammanfattande om resningsskälen Ansökan om resning görs med stöd av bestämmelsen i 58 kap. 2 4 rättegångsbalken. Enligt denna bestämmelse gäller som huvudregel att resning får beviljas till förmån för den tilltalade om någon omständighet eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts. Enligt den s.k. tilläggsregeln kan resning också beviljas om det, på grund av vad som åberopas och i övrigt förekommer i målet, finns synnerliga skäl att pröva målet på nytt. Det aktuella målet rör två mord som ägde rum för mer än 25 år sedan. Förundersökningen som ägde rum var omfattande. Tingsrätten har prövat målet efter en muntlig förhandling, där Bergwall erkände och medgav ansvar för de mord han åtalats för. Domen grundades i allt väsentligt på Bergwalls egna uppgifter. 16

17 Bergwall har nu återtagit sitt erkännande (bilaga 10). I sina överväganden konstaterade Gällivare tingsrätt först att Bergwall erkänt gärningarna. Tingsrättens bevisvärdering, såsom den återges i domen, visar att den till stor del byggde på Bergwalls egna uppgifter och erkännande vid huvudförhandlingen. Det saknades i övrigt helt stödbevisning i form av vittnesiakttagelser eller teknisk bevisning som kunde binda honom vid brotten. Det faktum att Bergwall återtagit sitt i tingsrätten lämnade erkännande utgör dock inte i sig skäl för resning. Av tingsrättens överväganden framgår emellertid att rätten inte byggde sin fällande dom enbart på erkännandet. Vid sidan av detta prövade tingsrätten enligt domen även de uppgifter Bergwall lämnat bl.a. i förhållande till vad som redovisats om vad som kommit fram under förundersökningen och vad som uppgavs ha varit känt för allmänheten. Uppgifter i rätten De ytterligare uppgifter rätten tagit upp i sina överväganden och som tillsammans med erkännandet lagts till grund för domen har avhandlats ovan. Av vad som där redovisats om förhör och annan utredning under förundersökningen framgår att Bergwall inledningsvis och senare lämnat olika, felaktiga och sinsemellan motstridiga uppgifter om händelseförloppet. Det framgår också att uppgifter om morden publicerats och att Bergwall haft möjlighet att ta del av sådana uppgifter, visat intresse för detta samt faktiskt tagit del av uppgifter. Om brotten Från förhöret i tingsrätten med Penttinen har bl.a. refererats att han berättat att Bergwalls minnesbilder vuxit fram under förundersökningen, att Bergwall inte från början berättat sammanhängande samt att han vid efterföljande förhör korrigerat någon tidigare lämnad uppgift. Enligt Penttinens redovisade uppfattning var Bergwalls minnesbilder dock klara och distinkta vad gäller de centrala delarna i en händelse. Däremot var mera perifera omständigheter, t.ex. resor till och från en plats, tämligen diffusa i Bergwalls berättelser. Referatet slutar med att det antecknas att de nu redovisade uppgifterna lämnades helt spontant och att enligt Penttinen finns ingen skiljaktighet mellan det som Quick tidigare under förundersökningen slutligt berättat och vad han redovisat vid huvudförhandlingen. En jämförelse mellan de i domen antecknade uppgifter åklagaren, Bergwall och Penttinen lämnade vid huvudförhandlingen och den bild av hur uppgifterna förändrats och lämnats under utredningens gång som framgår av det ovan sagda och genomgången (bilaga 6) visar, att Bergwall aldrig uppvisat några ursprungliga och klara minnesbilder av morden. Det framgår inte heller av domen att Bergwalls inledningsvis och under utredningens gång lämnade felaktiga och/eller förändrade uppgifter redovisades för tingsrätten på sådant sätt att rätten, vid bedömningen av tillförlitligheten av Bergwalls uppgifter, fullt ut hade möjlighet att beakta hur dessa även i centrala delar - utvecklats och förändrats under utredningens gång. 17

18 Härigenom måste rätten ha bibringats en felaktig uppfattning om vilken tilltro som kunde tillmätas Bergwalls minnesbilder. De uppgifter som nu redovisats utgör därför nya bevis eller omständigheter i förhållande till vad som prövats i rätten. Utöver det nu sagda kan även nämnas att det inte av domen eller på annat sätt framgår att någon redovisning skett av vilka andra misstankar och stöd för dessa det fanns i den del av förundersökningen som verkställts innan Bergwall fanns med i bilden. Om uppgifter utifrån I domen har vidare antecknats att det, vid kontroller som utförts, inget hade kommit fram som tydde på att Bergwall skulle ha fått information utifrån rörande händelseförloppet. Ovan (s:a 6 och 7) har en redovisning gjorts av vad som publicerats i massmedia och om Bergwalls möjligheter och intresse av att ta del av information utifrån. En jämförelse mellan de antecknade uppgifter om vad som varit känt för allmänheten om morden och därmed möjliga för Bergwall att ta del av med vad som nu sammanställts visar också sammantaget att rätten vid sin bedömning inte haft tillräcklig kännedom om vad som varit känt för allmänheten. Inte heller har det framgått att rätten haft kännedom om vilka möjligheter Bergwall hade att ta del av sådana uppgifter, att han faktiskt tagit del av uppgifter i massmedia samt att det fanns uppgift i annat ärende som visade på att han var beredd att aktivt söka sådana uppgifter. Slutsatser En utgångspunkt för prövningen i resningsfrågan är att det inte skall göras någon ny bevisvärdering av det material som Gällivare tingsrätt grundat sitt avgörande på. Det krävs sålunda i princip nya omständigheter eller nya bevis för att resning, såväl enligt huvudregeln som enligt tilläggsregeln, ska kunna beviljas. Nyhetsvärdet av en viss omständighet upphör endast om den presenterats vid rättegången. Indirekt kan dock domstolens bevisvärdering, såsom den återges i domen, ha stor betydelse för bedömningen av resningsfrågan på det sättet att ju mer övertygande den ursprungliga bevisningen framstår, desto mer krävs för att resning ska beviljas. På motsatt sätt gäller att ju svagare den ursprungliga bevisningen franstår, desto mindre av nya omständigheter kan fordras för att resning ska beviljas. Det som åberopas i det aktuella resningsärendet kastar inte något nytt ljus över de åtalade händelseförloppen. Betydelsen av vad som framkommit ligger mer i att det kan påverka värderingen av styrkan i den utredning som låg till grund för den fällande domen. Bergwall erkände båda gärningarna vid huvudförhandlingen. Hans uppgifter synes ha varit den viktigaste källan för tingsrättens avgörande. Det fanns också viss stödbevisning i form av vittnesiakttagelser och rättsmedicinska utlåtanden. Det fanns dock inget som på något mer direkt sätt kunde binda honom till brotten. 18

19 De uppgifter som lämnats i tingsrätten och som antecknats i domen ger inte en korrekt bild av hur berättelserna lämnats under förundersökningen. Under denna, innan en slutlig version etablerats, har han lämnat ett flertal oriktiga och ibland sinsemellan motstridiga uppgifter rörande centrala förhållanden. Detta har inte med tillräcklig grad av tydlighet framgått av de uppgifter som lämnats under huvudförhandlingen. Om Bergwalls olika uppgifter i sin helhet hade varit kända för tingsrätten, hade detta, på ett särskilt sätt, kunnat påverka tingsrättens bedömning av tillförlitligheten av de uppgifter Bergwall lämnade. Detsamma gäller för uppgifterna om vad som varit känt för allmänheten och om Bergwalls möjlighet att ta del av publicerat material. De nya omständigheter och bevis som åberopas enligt det ovan sagda har inte tidigare förebringats. Hade så varit fallet, hade Bergwall sannolikt frikänts. I vart fall gör det åberopade, i förening med det återtagna erkännandet, att det finns synnerliga skäl att pröva målet på nytt. Till det nu sagda kan läggas följande övriga nya uppgifter. Felaktiga erkännanden Av vad som antecknats om vad som förekommit i tingsrätten framgår inte att det varit känt för rätten att Bergwall utöver mord han erkänt och åtalats för även erkänt mord han uppenbarligen aldrig begått. Under den tid som förundersökningen rörande mordet på paret S pågick lämnade Bergwall sålunda falska erkännanden rörande andra mord och strävade medvetet efter att bli dömd för brotten. Han tillvitade också felaktigt andra personer allvarlig brottslighet. Liknande handlingsmönster Till detta kommer att det nu även finns en genomlysning av andra mål där Bergwall dömts i huvudsak på sitt erkännande av andra mord. Vad som framkommit i dessa resningsärenden bl.a. om hur Bergwalls uppgifter förändrats och växlat och om andra förhållanden, har sammantaget lett till resning. Förhållandet att Bergwall lämnat inledande berättelser som efterhand ändrats och anpassats till utredningsläget ligger i linje med och är genomgående för samtliga förundersökningar som återupptagits om mord Bergwall dömts för. Det är inte fråga om berättelser som utvecklats utan om berättelser som ständigt ändrats (bilaga 1). Slutsatser Vad som kommit fram om falska erkännanden och likheter med andra mål där Bergwall dömts för mord men nu fått resning har bärighet på vilken trovärdighet Bergwalls uppgifter kan tillmätas allmänt sett. Även dessa uppgifter är nya i förhållande till vad tingsrätten haft att ta ställning till och innebär att Bergwalls 19

20 trovärdighet även i detta ärende hade kunnat sättas ifråga på ett annat sätt om de varit kända vid rättens prövning. Sammantaget om grunden för resning Vad som framkommit ovan måste sammantaget anses medföra att tillförlitligheten av Bergwalls uppgifter och då särskilt rörande de centrala delarna av händelseförloppet kan ifrågasättas. Med beaktande av det bevisläge som förelåg, kan det ifrågasättas om det skulle ha förelegat tillräcklig bevisning för att fälla Bergwall till ansvar för brotten, om de nya omständigheter eller bevis som nu kommit fram i resningsärendet hade förebringats och åberopats. Hade så varit fallet skulle detta sannolikt ha lett till att Bergwall frikänts. Resning i ansvarsfrågan bör därför beviljas redan av detta skäl. De brott Bergwall dömts för är mycket allvarliga. Det är därför åklagarens uppfattning att genomgången av utredningsmaterialet och de övriga anförda omständigheterna, sedda i ljuset av bevisläget i målet, i vart fall reser sådana tvivel i skuldfrågan att det under alla omständigheter föreligger synnerliga skäl att på nytt pröva ansvarfrågan i målet. Kristian Augustsson 20