Expertrapport till Kris- och Framtidskommissionen. Den offentliga sektorn och sysselsättningen en jämförande studie

Transkript

1 Expertrapport till Kris- och Framtidskommissionen Den offentliga sektorn och sysselsättningen en jämförande studie allan gustafsson och gert paulsson, september 2006

2 I nnehåll 1 Sammanfattning 5 2 Inledning Uppdrag Studiens fokus och upplägg Rapportens struktur Ansvariga 11 3 Tillväxt, sysselsättning, arbetslöshet och inkomstfördelning Tillväxt Sysselsättning Arbetslöshet Inkomstfördelning 15 4 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Finansieringen av de offentliga utgifterna De offentliga utgifternas volym och sammansättning 18 5 Utbudet av arbetskraft Skatt på arbete Utveckling och nuläge Förväntade konsekvenser Trygghetssystem Utveckling och nuläge Förväntade konsekvenser Omsorg Utveckling och nuläge Förväntade konsekvenser Sjukvård Utveckling och nuläge Förväntade konsekvenser Skola och högre utbildning Utveckling och nuläge Förväntade konsekvenser 39 6 Efterfrågan på arbetskraft 44

3 6.1 Skatt på företag och kapital Utveckling och nuläge Förväntade konsekvenser Offentliga investeringar Utveckling och nuläge Förväntade konsekvenser Arbetsrätt och arbetsmarknadspolitik 49 Appendix 1 Referenslista 4

4 1 Sammanfattning Denna rapport är fokuserad på den offentliga sektorns effekt på utbud och efterfrågan av arbetskraft. De faktorer som diskuteras i rapporten är, på utbudssidan, skatt på arbete, trygghetssystemens utformning, utbildningssystemet, omsorgen och sjukvården och, på efterfrågesidan, skatt på vinst och kapital, arbetsrätt och arbetsmarknadspolitik samt offentliga investeringar. I studien jämförs fem länder: Sverige, Danmark, Finland, Irland och Storbritannien. Analysen är baserad på en genomgång av statistik från i första hand Eurostat och OECD kompletterad med en genomgång och sammanställning av resultat presenterade i ett antal ämnesfokuserade rapporter. Syftet är att vaska fram faktorer som kan förklara de betydande olikheter i tillväxt och arbetslöshet som kan observeras i de fem länderna under de senast femton åren. Särskilt lyfts i rapporten fram skillnaderna i utveckling mellan Sverige och Irland. Sålunda har sedan 1990 BNP per capita i Irland mer än fördubblats medan den i Sverige endast har ökat med 40 procent. För Irlands del har en per-capita BNP som, från att för femton år sedan låg under genomsnittet, stigit till närmare 40 procent högre än genomsnittet i de tjugofem EU-länderna, medan Sverige oförändrat ligger på knappt 20 procent över snittet. Från att 1995 ha legat på över tio procents arbetslöshet hade arbetslösheten i Irland 2004 sjunkit till under fyra procent, lägst av de fem länderna. Sysselsättningen var 2004 högst i Danmark (76%), följt av Sverige (72%) och lägst i Irland (66%) där dock sysselsättningsgraden ökat med ca femton procentenheter sedan början av nittiotalet. Det är värt att notera att Irland trots lägsta sysselsättningsgrad har högsta per capita inkomst. Inkomstfördelningen mätt som kvoten mellan den genomsnittliga disponibla inkomsten för de 20 procent av befolkningen som har högst inkomst och de 20 procent som har den lägsta var 2004 jämnast i Sverige (3,3) och ojämnast i Storbritannien (5,3). De fem länderna uppvisar stora skillnader i volym och sammansättning av de offentliga utgifterna. Medan utgiftskvoten i de nordiska länderna under period genomsnittligt låg mellan 50 och 60 procent låg den i Irland på omkring 35 procent och i Storbritannien på strax över 40 procent. Den största enskilda skillnaden utgörs av ändamålskategorin Social trygghet. I Sverige omfördelades under perioden ca 25 procent av BNP genom de offentligfinansierade sociala trygghetssystemen. I Irland var motsvarande siffra ca 10 procent. Men även andra viktiga skillnader finns. Medan drygt 10 procent av BNP i Sverige utgjordes av Allmänna offentliga tjänster, var motsvarande siffra i Irland genomsnittligt endast drygt fem procent. När det gäller övriga områden var skillnaderna mellan de fem länderna betydligt mindre. Den offentligfinansierade hälso- och sjukvården utgjorde i alla de fem länderna mellan drygt sju och drygt nio procent BNP. 5

5 Länderna skiljer sig även kraftigt åt hur de offentliga utgifterna finansieras. Den stora skillnaden är skatten på arbete. Medan denna skatt uppgick till 31,5 procent av BNP och 62,5 procent av det totala skatteuttaget i Sverige så uppgick den till endast 10,5 procent av BNP och 34,7 procent av det totala skatteuttaget i Irland. Beskattningen av kapital som del av BNP och som del av det totala skatteuttaget är däremot högre i såväl Irland som i Storbritannien än i Sverige: 8,6 och 28,4 procent respektive 10,5 och 29,1 procent jämfört med 6,1 och 12,1 procent. När det gäller skatten på arbete så är det inte endast det totala skatteuttaget som skiljer den s.k. implicita skattesatsen 1 på arbete 2004 var 45,9 procent i Sverige mot 26,3 procent i Irland utan kanske i ännu högre utsträckning skattekilar och tröskeleffekter för låginkomsttagare. OECD presenterar regelmässigt ett mått på skattekilar (dvs. hur mycket av den totala kostnaden för arbetsgivaren som består av skatt och sociala utgifter) för en ensamstående arbetare utan barn som tjänar två tredjedelar av genomsnittsinkomsten. I Sverige var den skattekilen ,2 procent medan den i Irland var 15,7 procent. Övriga länder ligger däremellan med Storbritannien närmare Irland. OECD tar även fram ett mått benämnt låglönefällan där man även tar med förlorade bidrag om och när en ensamstående person går från att tjäna 33 procent till 67 procent av genomsnittslönen. Kombinationen av högre skatt och lägre bidrag gör att 81 procent av inkomstökning försvinner i Danmark, 66 procent i Sverige mot 47 procent i Irland. Det känns nästan överflödigt att påpeka att all ekonomisk forskning pekar på att framför allt höga marginaleffekter i inkomstbeskattningen påverkar arbetskraftsutbudet negativt och att skillnaderna mellan t.ex. Sverige och Irland kan förklara en stor del av olikheterna i förmågan att bemästra arbetslösheten. Trygghetssystemen har olika omfattning och utformning i de fem länder som ingår i studien och dessa skillnader kan i vissa delar påverka utbudet av arbetskraft. När det gäller trygghetssystemens totala omfattning utgör Sverige, Danmark och Finland en grupp med relativt sett höga utgifter, och Irland och Storbritannien en grupp med relativt sett lägre utgifter. Om hypotesen är att mindre generösa trygghetssystem ger ökade incitament för den enskilde individen att gå från arbetslöshet till arbete, kan dessa skillnader vara en orsak till den ökade sysselsättningen på Irland och i Storbritannien under de senaste åren. Däremot är det svårt att dra några mer långtgående slutsatser när det gäller effekterna på sysselsättningen av omfattningen och utformningen av de olika delsystemen i trygghetssystemet. Sådana slutsatser kräver en väsentligt mer ingående analys än vad som varit möjlig i denna studie. Skattesystemets effekter på nettobidragen, liksom det privata sparandet måste också vägas in när trygghetssystemens effekter diskuteras. Exempelvis kan nämnas att Irland förefaller ha ett betydligt högre och jämnare privat sparande än övriga länder i studien. När det gäller effekterna av trygghetssystemens omfattning och utformning, är det noterbart att vare sig inkomstskillnaderna eller fattigdomstalen har ökat på Irland under den period då man såväl sänkt skatterna som minskat omfattningen 1 Denna definieras som faktiskt inbetald skatt enligt nationalräkenskaperna i förhållande till en beräknad skattebas för denna skatt. 6

6 på trygghetssystemen. I övriga länder i studien har det inte skett så stora förändringar att några mer långtgående slutsatser går att dra. Skillnader i stödet till barnomsorgen kan vara en delförklaring till kvinnors låga förvärsfrekvens i Irland, och delvis i Storbritannien. I framför allt Irland har dock ökningen av kvinnornas förvärvsfrekvens varit markant sedan början av 1980-talet, med en positiv utveckling på sysselsättningen som en konsekvens. När det gäller hälso- och sjukvårdens effekter på sysselsättningen, så kan de mer direkta effekterna i första hand förväntas vara relaterade till sjukvårdens funktionssätt. I det avseendet är det intressant att notera att Sverige har väsentligt längre väntetider till vården än andra jämförbara länder, vilket leder till att personer i arbetsför ålder som är sjuka i många fall går sjukskrivna längre än i andra länder. Detta påverkar i någon mån tillgången på arbetskraft negativt. När det gäller utbildningssystemet så finns det skillnader mellan länderna vad avser såväl utgifterna för verksamheten som utnyttjandet av olika insatsfaktorer och effekterna av dessa. Det finns också indikationer på att framför allt Irland har ökat sina satsningar inom området under de senaste åren. Det är dock vanskligt att bedöma om skillnaderna inom utbildningsområdet mellan de studerade länderna har någon mera direkt effekt på sysselsättningen i respektive land. Efterfrågan på arbetskraft påverkas av skatten på företagsinkomster och på kapital genom den senares påverkan på företagens investeringsvilja och investeringsförmåga. Av de fem länder som vi studerar här, skiljer sig Irland kraftigt från de övriga. Från att 1995 legat på 40 procent har skattesatsen sänkts stegvis och ligger nu på 12.5 procent, mindre än hälften av den svenska. De övriga länderna i urvalet ligger i spannet 26 till 30 procent. Den faktiska beskattningen av företagsvinster varje enskilt år påverkas av en mängd andra faktorer, såsom skattebasens storlek vilket bl.a. påverkas avdragsmöjligheter, konjunkturen, kapitalvinstbeskattningens utformning, börsens utveckling etc. På samma sätt som för arbete beräknar Europakommissionen en Implicit Skattesats (ITR) för kapital- och företagsinkomster. Denna skattesats skiljer sig inte lika kraftigt åt mellan de fem länderna 2. För företag som har att avgöra i vilket land man skall lägga en nyinvestering är det dock rimligt att tänka sig att den nominella skattesatsen är betydelsefull då den tillsammans med utformningen av avdragsreglerna ger en indikation av hur mycket företaget kan förvänta sig betala under investeringens livslängd. På sikt bör ITR för företags- och kapitalinkomster närma sig, i varje fall inte överstiga, den nominella skattesatsen. I vilken mån sänkningen av den nominella företagsskatten förklarar den höga investeringsnivån är omöjligt att uttala sig om, men man kan konstatera att de privata investeringarna i Irland under den senaste tioårsperioden legat klart högst av de fem länderna utgjorde privata investeringar 20,9 procent av BNP medan de i Sverige låg på 13,0 procent. Övriga länder låg i spannet däremellan. 2 Anledningen till att den är så pass hög i Irland diskuteras i rapporten. 7

7 Höga offentliga investeringar har kompletterat de privata; 2004 utgjorde de 3,6 procent av BNP. Här ligger Sverige på andra plats med 3,0 procent. Lägger man samman de privata och de offentliga investeringarna ligger Irland under större delen av perioden klart över de övriga länderna vilket kan antas vara en starkt bidragande orsak till den snabba tillväxten och den snabbt sjunkande arbetslösheten. Från en arbetsgivares perspektiv är det angeläget med flexibla anställningsarrangemang för att kunna anpassa storlek och sammansättning av arbetsstyrkan allteftersom efterfrågan på producerade varor och tjänster varierar. Olika länder, inklusive de som valts ut för denna studie, reglerar arbetsmarknadens funktionssätt på olika sätt och olika mycket. För att skapa jämförbarhet har OECD sammanställt ett index som söker mäta stramheten i arbetslagstiftningen dvs. graden av anställningsskydd som arbetslagstiftning bereder. En intressant fråga är hur regelverkets utformning och stramhet påverkar de anställdas upplevda trygghet på arbetsmarknaden. För att studera detta har OECD genomfört enkäter för att mäta den subjektivt upplevda anställningstryggheten och sedan ställt framräknade index för detta mot stramhetsindexen. Slutsatsen är att det inte finns någon korrelation mellan de två. Det vill säga, stramare arbetslagstiftning skapar inte nödvändigtvis en större trygghet. I en besläktad studie har ILO ställt upplevd anställningstrygghet mot anställningarnas genomsnittliga längd. Inte heller här finns det någon korrelation. Det kan finnas flera skäl till dessa resultat. Sannolikt påverkas den upplevda tryggheten av möjligheten att få ett nytt jobb om man skulle förlora det gamla. Och genom att det finns en tydlig korrelation mellan genomsnittlig anställningstid och den tid det tar att återigen få ett jobb samt mellan genomsnittlig anställningstid och mellan sannolikheten att gå från ett tillfälligt till ett permanent arbetet finns det fog för detta. Storbritannien och Danmark som har den genomsnittligt kortaste anställningstiden är de två länder där sannolikheten att gå från ett tillfälligt till ett permanent jobb är störst. 3 Även i Irland som har en förhållandevis något längre genomsnittlig anställningstid är det lätt att komma in på den riktiga arbetsmarknaden. Det snabbare återinträdet på marknaden och den större proportionen av personer som går från tillfällig till fast anställning gör att den totala arbetslösheten för ungdomar och kvinnor är lägre i de minst hårt reglerade länderna Irland, Storbritannien och Danmark. Det tre länderna har dock uppnått den lägre arbetslösheten på olika vägar. Danmark har genom en kombination av höga ersättningsnivåer, relativt lågt lagstiftat anställningsskydd och en aktiv arbetsmarknadspolitik uppnått en god rörlighet på arbetsmarknaden och en relativt låg arbetslöshet. Prislappen för detta policypaket är dock högt cirka fem procent av BNP. 3 Tyvärr saknas data för Sverige. 8

8 I Irland har utgifterna för aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder varit betydligt mer modesta mindre än hälften i förhållande till BNP än i Danmark. Där har samma rörlighet och en ännu lägre arbetslöshet i första hand uppnåtts tack vare den snabba tillväxten sporrad av höga investeringsnivåer i såväl privat som offentlig sektor. Irlands låga utgifter för arbetsmarknadspolitik dock inte inverkat menligt på den upplevda anställningstryggheten som ligger på samma nivå som Danmarks. För att sammanfatta kan man säga att Irland valt en offensiv politik stimulans för att få ekonomin, och därmed efterfrågan på arbetskraft, att växa och incitament till arbetstagarna att arbeta medan Danmark (och Sverige) har valt en defensiv politik inkomsttrygghet genom sociala stödsystem och hjälp till matchningen av arbetskraften mot befintliga jobb. 9

9 2 Inledning 2.1 Uppdrag Svenskt Näringsliv har tillsatt den s.k. Bäckström-kommissionen vars syfte är att lämna förslag som ska skapa förutsättningar för nya jobb under en femårsperiod. För att ge underlag för kommissionens samlade förslag har Svenskt Näringsliv lagt ut ett antal uppdrag med syftet att översiktligt analysera strukturella förhållanden som kan tänkas påverka sysselsättningen i Sverige. Mapsec KB har fått i uppdrag att genomföra en övergripande studie vars syfte är att genom jämförelser med relevant länder inom OECD-kollektivet identifiera strukturella skillnader som kan tänkas påverka tillväxt och sysselsättning och som kan vara relevanta för Sverige. Studien är övergripande och är tänkt som ett första steg för att ge vägledningen för en eller flera mer hårt fokuserade delstudier. 2.2 Studiens fokus och upplägg Fokus i rapporten är på den offentliga sektorns effekt på sysselsättning och arbetslöshet. Sysselsättning och arbetslöshet bestäms i mötet mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Arbetstagare ställer sin arbetskraft till arbetsmarknadens förfogande och arbetsgivare efterfrågar arbetskraft för att möta efterfrågan på de varor eller tjänster som de producerar eller när det gäller den offentliga sektorn för att leva upp till ett politiskt fastställt mandat. Löner, sysselsättning och arbetslöshet fastställs således på en marknad men påverkas av den offentliga sektorn. Denna påverkan sker dels via nivå, sammansättning och utformning av de skatter och avgifter som den offentliga sektorn tar in och de utgifter som dessa finansierar, dels via det offentliga regelverk som på olika sätt påverkar utbud och efterfrågan av arbetskraft. De faktorer som denna studie tar upp framgår av nedanstående tabell. Tabell 2.1 Den offentliga sektorns påverkan på utbud och efterfrågan på arbetskraft Utbud av arbetskraft Skatt på arbete Trygghetssystemet Utbildningssystemet Omsorgen Sjukvård Efterfrågan på arbetskraft Skatt på vinst och kapital Arbetsmarknadspolitik Offentliga investeringar Skatt på arbete och trygghetssystemets utformning påverkar incitamenten för individer att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Utformningen och finansieringen av utbildning påverkar individers incitament att öka sitt kunskapskapital. Omfattningen och effektiviteten i utbildningsväsendet påverkar volymen på det kunskapskapital som faktiskt levereras till arbetsmarknaden. 10

10 Omsorgens och sjukvårdens omfattning och effektivitet påverkar i vilken mån och hur snabbt personer som av medicinska eller andra skäl hamnat utanför arbetsmarknaden kan återföras till denna eller när man väljer att lämna densamma. Skatt på vinst och kapital påverkar företagens lokaliserings- och investeringsbeslut och därmed efterfrågan på arbetskraft. Arbetsmarknadspolitiken som riksdag och regering råder över (samt kollektivavtal och andra avtal som arbetsmarknadens parter råder över) påverkar arbetsmarknadens funktionssätt och lönebildning och därmed företagens efterfrågan på arbetskraft. Den offentliga konsumtionens och de offentliga investeringarnas volym och sammansättning påverkar efterfrågan på arbetskraft direkt och indirekt genom efterfrågan på företagens varor och tjänster inverkan på företagens produktionsförutsättningar. För att om möjligt se mönster i hur olika utformning av skattesystemet (nivå och sammansättning), de offentliga utgifternas sammansättning samt av det regelverk som påverkar arbetsmarknadens funktionssätt påverkar sysselsättning och arbetslöshet görs i studien systematiska jämförelser mellan fem EU-länder, inklusive Sverige. Det som styrt valet av länder har varit önskan att ha med ett par likartade nordiska länder även om det vid närmare skärskådande är tydligt att det finns klara skillnader mellan länderna samt ett par länder som avviker mer markant från den nordiska modellen. De länder som valts förutom Sverige är: Finland, Danmark, Storbritannien och Irland. Studien är i första hand baserad på en genomgång av finansiell statistik för de fyra länderna. Kompletterande information om de institutionella förutsättningarna har samlats in för att bedöma jämförbarheten. Analysen av tillgänglig statistik har kompletterats med en genomgång av utredningar, konsultrapporter, forskningsrapporter etc. som gjorts under de senaste åren. 2.5 Rapportens struktur I kapitel 3 presenteras data om tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet. Även olika mått på inkomstfördelning presenteras. Kapitel 4 innehåller övergripande statistik om den offentliga sektorns inkomster och utgifter i de fem länderna. Därefter följer i kapitel 5 en genomgång av faktorer som den offentliga sektor förfogar över och som kan förväntas påverka utbudet av arbetskraft. I kapitel 6 görs en motsvarande genomgång av faktorer som kan förväntas påverka efterfrågan på arbetskraft. 2.3 Ansvariga Studien har genomförts av Allan Gustafsson, PhD och Ekonomie doktor Gert Paulsson. 11

11 3 Tillväxt, sysselsättning, arbetslöshet och inkomstfördelning 3.1 Tillväxt Figur 3.1 visar ackumulerad för de fem länderna under perioden Det land som mest markant avviker från Sverige är Irland. Landets per capita BNP har på femton år mer än fördubblats medan t.ex. Sveriges endast ökat lite drygt 40 procent. Figur 3.1 Ackumulerad per capita tillväxt Ackumulerad per capita tillväxt 120,0 100,0 80,0 Procent 60,0 Danmark Finland Irland Sverige Storbritannien 40,0 20,0 0, Resultat är att Irland har en per capita BNP som, från att för femton år sedan ha legat under genomsnittet, idag är närmare 40 procent högre än genomsnittet i de tjugofem EU-länderna, medan Sverige oförändrat legat på knappt 20 procent över snittet. Se figur

12 Figur 3.2 BNP per capita i förhållande till genomsnittet för EU 25 BNP per capita i förhållande till genomsnittet för EU Index Danmark Finland Irland Sverige Storbritannien Sysselsättning Sysselsättningsnivån, dvs. hur stor del av befolkningen i arbetsför ålder som faktiskt arbetar 4, skilde sig i början av nittiotalet kraftigt åt men skillnaderna har minskat. Sysselsättningsgraden i Irland har ökat kraftig under perioden men är fortfarande lägst bland de fem länderna. Det är intressant att notera att Irland, trots man har den lägsta sysselsättningsgraden, ändå har den högsta BNP per capita inkomsten. Den genomsnittliga produktiviteten hos den yrkesverksamma befolkningen är med andra ord betydligt högre än i de övriga fyra länderna. 4 Den exakta definitionen är enligt Eurostat: Employed persons are persons aged 15 and over who during the reference week performed work, even for just one hour per week, for pay, profit or family gain or were not at work but had a job or business from which they were temporarily absent because of, e.g., illness, holidays, industrial dispute and education or training. 13

13 Figur 3.3 Sysselsättningsgrad Sysselsättning Procent Danmark Finland Irland Sverige Storbritannien Arbetslöshet Figur 3.4 visar hur den öppna arbetslösheten utvecklats under i stort sett samma tidsperiod. 5 Av den fem länderna har Finland systematiskt haft en högre öppen arbetslöshet än de övriga länderna. Efter att i början av perioden ha haft en öppen arbetslöshet på över 10 procent hade Irland, tillsammans med Storbritannien, istället den lägsta, under fyra procent. 5 Öppen arbetslöshet är definierad som: alla personer i åldern år som inte hade anställning under referensveckan, som aktivt sökte efter arbete under de gångna fyra veckorna och som var beredda att börja arbete omedelbart eller inom två veckor. (Eurostats definition) Någon annan internationellt jämförbar statistik över arbetslöshet definierat på något annat, bredare sätt finns inte att tillgå. 14

14 Figur 3.4 Öppen arbetslöshet Öppen arbetslöshet Procent Danmark Finland Irland Sverige Storbritannien Inkomstfördelning Offentliga utgifter för trygghetssystemen kan ha delvis olika syften. Det handlar dock i flertalet fall om att utjämna inkomstskillnader och/eller att förbättra levnadsstandarden för de individer och hushåll som har de lägsta inkomsterna. Mått på inkomstskillnader och olika fattigdomsmått kan vara indikationer på systemens effektivitet. En indikator på inkomstfördelningen i de studerade länderna presenteras i tabell 3.1. Tabell 3.1 Kvoten mellan den disponibla inkomsten bland höginkomsttagare och låginkomsttagare 67 Sverige Danmark Finland Irland UK ,0 3,1 3,3 2,9 3,0 3,4 3,0 3,3 3,5 5,1 4,7 5,0 5,2 5,2 5,3 Källa: Eurostat (2006) Tabellen visar att inkomstskillnaderna är större i Irland och Storbritannien än i de tre nordiska länderna, men den visar också att inkomstskillnaderna ökat i de Sverige, Danmark och Finland från mitten av 1990-talet medan de under samma period varit i det närmaste oförändrade i de två andra länderna. Eurostat presenterar även ett fattigdomsmått benämnt At-risk-of-poverty rate. Måttet definieras som den andel av befolkningen som har en disponibel inkomst 6 Med höginkomsttagare avses de 20% av befolkningen som har högst disponibel inkomst och med låginkomsttagare avses de 20% av befolkningen som har lägst disponibel inkomst. 7 Observera att det inte är exakt samma årtal för samtliga länder. Orsaken till det är att tillgången på data varierar mellan länderna. 15

15 under 60% av landets median för disponibla inkomst. Måttet presenteras dels före transfereringar, dels efter. Skillnaden mellan före och efter kan ses som ett mått på hur väl trygghetssystemet minskar risken för fattigdom. Tabell 3.2 Risk för fattigdom före och efter transfereringar 8 Sverige Danmark Finland Irland UK Före transf. n.a n.a Efter transf. n.a Källa: Eurostat (2006) Tabellen visar att det inte är någon stor skillnad mellan länderna vad avser riskof-poverty rate före transfereringar, men att transfereringssystemen i Sverige, Danmark och Finland antingen är mer generösa eller mer effektiva när det gäller att få ner fattigdomstalen. Om man istället tittar på utvecklingen över tiden vad gäller fattigdomstalen efter transfereringar, är det noterbart att Irland, trots sänkta skatter och minskade offentliga utgifter för trygghetssystemen under den aktuella perioden, inte har fått någon tydlig försämring i tryggheten mätt i termer av inkomstskillnader och fattigdomstal. 8 Observera att det inte är exakt samma årtal för samtliga länder. Orsaken till det är att tillgången på data varierar mellan länderna.. Eurostat påpekar också att förändringen över tiden för framför allt Sverige och Finland måste tolkas med viss försiktighet eftersom det skett förändringar i beräkningssätt. 16

16 4 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 4.1 Finansieringen av de offentliga utgifterna Tabell 4.1 nedan visar nivå och sammansättning av den totala beskattningen i de fem länderna. Skatterna är grupperade i skatter konsumtion, arbete och kapital. Förutom den stora skillnaden i totalt skatteuttag, som speglar skillnaden i de total offentliga utgifterna, framträder en viktig skillnad mellan å ena sidan de nordiska länder och å andra sidan de två anglosaxiska länderna nämligen den betydligt hårdare beskattningen av arbete i den första gruppen länder. Medan skatten på arbete i Sverige uppgick till 31,5 procent av BNP och 62,5 procent av det totala skatteuttaget så upp gick den i Irland till endast 10,5 procent av BNP och 34,7 procent av det totala skatteuttaget. Beskattningen av kapital som del av BNP och som del av det totala skatteuttaget är däremot högre i såväl Irland som i Storbritannien än i Sverige: 8,6 och 28,4 procent respektive 10,5 och 29,1 procent jämfört med 6,1 och 12,1 procent. I Irlands fall kommer de relativt höga intäkterna från kapitalbeskattningen från höga kapitalvinster på grund av bl.a. kraftigt ökade fastighetsvärden samt från inkomstskatten på företag. I det senare fallet så har, trots sänkta skattesatser, skattintäkterna ökat under senare år på grund av stabilt höga företagsvinster vilket med tiden uttömt möjligheterna till förlustavdrag. Företags- och kapitalbeskattningen diskuteras vidare i avsnitt 6.1. Hur beskattningen av arbete i påverkar arbetsutbudet diskuteras i avsnitt 5. Figur 4.1 Skatteuttag och skattestruktur 2004 Skattestruktur 60,0 50,0 40,0 Procent av BNP 30,0 Skatt på kapital Skatt på arbete Skatt på konsumtion 20,0 10,0 0,0 Sverige Danmark Finland Irland Storbritannien Källa: Eurostat 17

17 4.2 De offentliga utgifternas volym och sammansättning När det gäller den offentliga utgifternas omfattning och inriktning delar de fem länderna upp sig i två grupper - de nordiska länderna i ena gruppen och Irland och Storbritannien i den andra. Medan utgiftskvoten i de nordiska länderna ligger mellan 50 och 60 procent ligger den i Irland på omkring 35 procent och i Storbritannien på strax över 40 procent. Den största enskilda skillnaden utgörs av ändamålskategorin Social trygghet. I Sverige omfördelades under perioden ca 25 procent av BNP genom de offentligfinansierade sociala trygghetssystemen. I Irland var motsvarande siffra ca 10 procent. Men även andra viktiga skillnader finns. Medan drygt 10 procent av BNP i Sverige utgjordes av Allmänna offentliga tjänster, var motsvarande siffra i Irland genomsnittligt endast drygt fem procent. När det gäller övriga områden var skillnaderna mellan de fem länderna betydligt mindre. Den offentligfinansierade hälso- och sjukvården utgjorde i alla de fem länderna mellan drygt sju och drygt nio procent BNP. Samhällsskydd och rättskipning upptog mellan en och två procent av BNP med Sverige mitt i spannet. Utbildning och universitetsforskning upptog mellan fem och åtta procent av BNP och där låg Sverige näst högst efter Danmark medan Irland låg lägst. Figur 4.2 Volym och fördelning av offentliga utgifter (genomsnitt ) 9 70,00 60,00 50,00 Procent av BNP 40,00 30,00 20,00 Social trygghet Utbildning och universitetsforskning Fritidsverksamhet, kultur och religion Hälso och sjukvård Bostadsförsörjning och samhällsutveckling Miljövård Ekonomisk verksamhet Samhällsskydd och rättsskipning Försvar Allmänna offentliga tjänster 10,00 0,00 Sverige Danmark Finland Irland Storbritannien Källa: Eurostat För de flesta sektorer har andelen av BNP legat relativt stabilt under perioden. Två sektorer skiljer sig dock från mönstret. Allmänna offentliga tjänster och utgifter för social trygghet. Andelen allmänna tjänster har minskat i alla länder under perioden, kraftigast i Irland. Från att ha utgjort 7,4 procent av BNP 1995 uppgick de till endast 3,5 procent Offentliga utgifter för social trygghet som andel av BNP minskade också under slutet av nittiotalet men har sakta 9 För Danmark t.o.m och för Irland t.o.m

18 krupit upp igen i alla länder. För de nordiska länderna var utgifterna tillbaka till i stort sett till samma nivå som i början av perioden. För Irlands del var dock nivån fortfarande betydligt lägre 8,7 procent jämfört med 12,2 procent. Den senare minskningen kan man anta i hög grad beror på minskningen av arbetslösheten från 10,6 till 3,6 procent under perioden. 19

19 5 Utbudet av arbetskraft I det här kapitlet behandlas tänkbara effekter av den offentliga sektorns omfattning och utformning på individers förmåga och incitament att bjuda ut sina tjänster på arbetsmarknaden, och därmed på sysselsättningen. Det som avhandlas är inkomstskatterna, trygghetssystemen, barnomsorgen, äldreomsorgen, sjukvården samt utbildningssystemet Det är viktigt att påpeka att det är vanskligt att dra några alltför långtgående slutsatser när det gäller effekterna av en enskild faktor på sysselsättningen i och med att antal faktorer samspelar på ett inte alltid självklart sätt. Det man kan göra är att föra en allmän diskussion om effekterna på arbetskraftsutbudet och göra en rimlighetsbedömning av kausaliteten. Det är också den ansats som valts i detta kapitel. 5.1 Skatt på arbete U T V E C K L I N G O C H N U L Ä G E Eurostat studerar fortlöpande utvecklingen när det gäller skatter i de s.k. EU25- länderna. Data från 2005 (Eurostat, 2005a) visar bl.a. förändringen i inkomstskatt mellan 1995 och 2003 vad gäller såväl genomsnittsskatt som högsta inkomstskattesatsen. Tabell 5.1 Genomsnittlig inkomstskatt 1995 och 2003 Sve Dan Fin Irl UK Genomsnittlig 46,8 46,1 40,9 40,0 43,9 42,1 29,7 25,2 25,7 24,6 inkomstskatt 10 Källa: Eurostat (2005a) Av tabellen framgår att det är stora skillnader i inkomstskattesatsen i de studerade länderna. Sverige har den klart hösta skattesatsen, följt av Finland och Danmark, medan Irland och Storbritannien har en väsentligt lägre skattesats. Tabellen visar också att den genomsnittliga skattesatsen har sänkts i samtliga länder under den aktuella tidsperioden, men att det endast är Irland som har gjort en mera substantiell sänkning. Tabell 5.2 Högsta inkomstskattesats 2005 Sve Dan Fin Irl UK Högsta inkomstskatt 11 56,5 59,0 52,1 42,0 40,0 10 Genomsnittlig inkomstskatt är den s.k. Implicit taxe rate on labour som definieras på följande sätt: All personal income taxes, pauroll taxes and compulsory social security contributions as labour tax revenue and, as the tax base, the total amount of compensation of employees in the economy. 20

20 Källa: Eurostat (2005a) Tabell 5.2 visar tydligt att också när det gäller högsta inkomstskattesats ligger de tre nordiska länderna i studien väsentligt högre än Irland och Storbritannien. Tabell 5.3 som redovisar faktiskt influten skatt i förhållande till en beräknad skattebas visar på samma bild av beskattningen av arbete i de fem länderna. Hårdast beskattar Sverige arbete, 2004 var den implicita skattesatsen 45,9 procent Storbritannien lägst, 24,8 procent. Tabell 5.3 Implicit skattesats på arbete, , i % Land År Danmark Irland Finland Sverige Storbritannien EU EU Källa: European Commission (2006) Ur ett sysselsättningsperspektiv är beskattningens marginaleffekter lika om inte mer intressanta än det genomsnittliga skattetrycket. Europakommissionens Generaldirektorat för skatter och tullar beräknar och redovisar regelbundet ett mått på hur stor del av kostnaden för att anställa en arbetare till två tredjedelar av genomsnittslönen som går bort i skatter, arbetsgivar- eller likartade avgifter, dvs. skattekilen. Skattekilarna för våra fem länder plus genomsnittet för EUs länder för den senaste utvidgningen (EU-15) presenteras i tabell 5.4. Här är skillnaden ännu större mellan de tre nordiska och de två anglosaxiska länderna. Extremerna är Sverige och Irland. Medan skattekilen för denne typarbetare i Sverige 2004 var 46,2 procent var den endast 15,7 procent i Irland. Eftersom skattekilen påverkar såväl brutto- som nettolön, påverkar den såväl efterfrågan som utbud på arbetskraft ju högre skattekil desto lägre sysselsättning. Tabell 5.4 Skattekilar för en arbetare som tjänar 2/3 av genomsnittslönen, , i % Land År Danmark 41,3 41,7 40,4 41,3 41,2 40,6 39,9 39,9 39,4-1,9 Irland 26,5 24,9 23,4 21,5 18,1 17,3 16,7 16,7 15,7-10,8 Finland 45,3 44,2 44,0 42,6 42,5 41,0 40,2 39,5 38,6-6,7 Sverige 48,6 49,2 49,3 48,7 47,7 46,8 45,8 44,8 46,2-2,4 Storbritannien 26,8 28,4 28,5 25,8 25,3 24,5 24,5 26,2 26,4-0,4 EU-15 38,9 39,1 38,6 38,0 37,5 36,6 36,2 36,1 35,6-3,3 Källa: European Commission (2006) 11 Hösta inkomstskatt är den s.k. Top statury personal income tax rate som definieras på följande sätt: the tax rate for the highest income bracket without surcharges. 21

21 Ett annat mått på vilka incitament det finns för en individ att från arbetslöshet till arbete, eller från deltidsarbete till heltidsarbete, är Eurostats (2005b) s.k. låglönefällemått (Low wage trap 12 ) kan vara en indikator på hur denna marginaleffekt ser ut i olika länder. Tabell 5.5 visar låglönefällan i länderna i den här studien. Tabell 5.5 Låglönefällan Sve Dan Fin Irl UK År Låglönefällan Källa: Eurostat (2005b) Av tabellen framgår att Sverige, Finland och Storbritannien ligger på ungefär samma nivå, medan Danmark utmärker sig med en relativt sett hög och Irland med en relativt sett låg marginaleffekt. Förändringarna mellan 2001 och 2004 är små i de studerade länderna, med undantag för Finland som haft en viss ökning av marginaleffekten F Ö R V Ä N T A D E K O N S E K V E N S E R Inkomstskattesatsen i ett land kan förväntas påverka arbetskraftsutbudet och sysselsättningen på så sätt att en lägre skattesats bör innebära att individerna är mer benägna att bjuda ut sina tjänster på arbetsmarknaden. Mot den bakgrunden borde nivån på inkomstskatterna i Irland och Storbritannien och, inte minst sänkningen av skattesatsen på Irland, skapa förutsättningar för en högre sysselsättning än motsvarande skatter i de tre övriga länderna i Studien. Vi kan också de att sysselsättningen har utvecklats bättre i dessa länder än i de nordiska länderna under den aktuella tidsperioden. Det som torde vara mest intressant i sammanhanget är dock marginaleffekterna, dvs. hur inkomstskatterna påverkar individens ekonomiska situation, om denne väljer att gå från arbetslöshet till arbete, eller ökar sitt deltagande på arbetsmarknaden från t.ex. deltids- till heltidsarbete. Såväl måttet på skattekilen för arbetare som tjänar två tredjedelar av genomsnittslönen som låglönefällemåttet pekar på att incitamenten för att gå från att leva på bidrag till anställning eller före en låginkomsttagare att öka sin arbetsinsats är betydligt lägre i Sverige (och Danmark) än i framför allt Irland. 5.2 Trygghetssystem U T V E C K L I N G O C H N U L Ä G E Figur 4.2 visar tydligt att de sociala trygghetssystemen utgör en mycket stor andel av de totala offentliga utgifterna. Figuren visar också att det är stora skillnader i omfattningen på dessa system mellan de länder som ingår i studien. Definitionen av trygghetssystem är emellertid inte helt enhetlig i de olika 12 Low wage trap definieras på följande sätt av Eurostat: The low wage trap measures what percentage of the gross earnings is taxed away by the combined effects of higher taxes and reduced or lost benefits, when an employed single person moves from 33% to 67% of the average earnings of a production worker. 22

22 ländernas nationalräkenskaper. OECD har utvecklar ett komplementärt mått public social expenditure som del av BNP. Tabell 5.6 visar nivån på detta mått under tre år för de fem länderna i urvalet. Tabell 5.6 Utgifter för trygghetssystem som en andel av BNP År Sverige Danmark Finland Irland UK ,78 29,32 24,75 18,65 19, ,20 32,40 31,10 19,35 23, ,78 29,22 24,80 13,75 21,82 Källa: OECD (2006) Tabellen bekräftar bilden från figur 4.2 i meningen att de tre nordiska länderna har väsentligt högre utgifter för trygghetssystem än Irland och Storbritannien. När det gäller Sverige, Danmark, Finland och Storbritannien har det inte skett någon större förändring från början av 1990-talet till början av 2000-talet. Däremot har Irland minskat sina utgifter för trygghetssystemen som en andel av BNP relativt kraftigt under samma period. En intressant fråga när det gäller trygghetssystemen är i vilken utsträckning offentliga utgifter kompletteras med privata. Generellt sett finansieras trygghetssystemen i europeiska länder i mycket stor utsträckning med offentliga medel. En OECD-studie (OECD 2005a) visar att ca 90% av utgifterna för trygghetssystemen är offentliga. Jämförelser av offentliga utgifter för trygghetssystem försvåras av bl.a. att beskattningen av stöden varierar mellan länderna. Dessa skillnader kan påverka stödets nettovärde för individen på åtminstone tre olika sätt; direkt beskattning av stödet, indirekt beskattning av stödet genom beskattning av de varor och tjänster som stödet skall användas till, samt stöd som innebär skatteavdrag eller motsvarande vid köp av privata tjänster istället för bidrag (OECD, 2005a). Olikheter i den direkta beskattningen innebär att det kan vara olika stor skillnad i olika länder mellan de bruttoutgifter som anges i olika budgetdokument, och de nettoutgifter som når individerna. OECD (2005a) har tagit hänsyn till skillnaderna i beskattning av stöden i olika länder och gjort en beräkning av såväl brutto- som nettoutgifterna. Tabell 5.7 Skillnad mellan brutto och netto för offentliga utgifter för sociala ändamål (social expenditure 13 ) som en andel av BNP Sverige Danmark Finland Irland UK Skillnad mellan netto och brutto 4,5 7,8 5,4 1,4-1,7 13 Social expenditure definieras på följande sätt i OECD (2005a): The provision by public and private institutions of benefits to, and finacial contributions targeted at, households and individuals in order to provide support during circmstances which adversely affect their welfare, provided that the provision of the benefits and financial contributions constitutes neither a direct payment for a particular good or service nor an individual contract or transfer. (sid 7) 23

23 Källa: OECD (2005a), s 32 Tabellen visar tydligt att det är stora skillnader mellan länderna vad gäller differensen mellan brutto- och nettoutgifterna. Sverige, Danmark och Finland har en relativt hög skatt på stödet och får därför en större skillnad mellan bruttooch nettostöd än framför allt Irland som har låga skatter på motsvarande stöd. När det gäller effekterna på nettovärdet av stödet av skillnader i den indirekta beskattningen och skatteavdrag m.m. är det betydligt svårare att göra jämförelser mellan olika länder eftersom det är komplicerat att beräkna hur den indirekta beskattningen och avdragsmöjligheter i skattesystemet träffar de grupper som är berörda av stödet. En annan faktor som är intressant att studera, framför allt i förhållande till pensionerna, men också de övriga stöden, är det privata sparandet. En genomgång av länderna i studien visar också att det är relativt stora skillnader i det avseendet. Tabell 5.8 Hushållens nettosparande som en andel av disponibel inkomst 14 År Sverige Danmark Finland Irland UK ,2 1,9 3,6 6,1 8, ,7 1,3 4,7 8,5 10, ,3-1,9-1,3 9,6 5, ,6 2,9 2,7 9,9 4.4 Källor: OECD (2006b) Av tabellen framgår att det privata sparandet fluktuerar mycket i flera av länderna i studien. Det gäller inte minst Sverige och Finland. Hushållens sparande är däremot både högre och mera stabilt i Irland. Det kan möjligen tolkas som att irländarna kompenserar för ett mindre generöst offentligt trygghetssystem med ett högre och ökande privat sparande, men också att de låga inkomstskatterna kan ha skapat goda förutsättningar för ett privat sparande. Trygghetssystemen omfattar ett antal delsystem. Den följande översiktliga genomgången utgår huvudsakligen ifrån OECDs länderrapporter under huvudrubriken Benefits and Wages (OECD, 2004, a-e). Dessa rapporter omfattar följande delsystem: Arbetslöshetsförsäkring (unemployment insurance), Grundläggande stöd vid arbetslöshet (unemployment assistance), Socialbidrag, Bostadsbidrag, Stöd till familjer, Stöd till ensamstående föräldrar, Anställningsrelaterade förmåner, samt Pensionssystemet. Stöd vid arbetslöshet Inom Eurostat talar man om Labour Market Policy (LMP) och utgifterna för dessa insatser avgränsas på följande sätt: 14 Uppgifterna för Danmark och Storbritannien är bruttosparande 24

24 Public expenditure on labour market policy measures is explicitly devoted to unemployed, employed at risk, and inactive persons who would like to enter the labour market. (Eurostat, 2006). Eurostats data omfattar både direkt arbetslöshetsunderstöd och olika offentliga arbetsmarknadspolitiska insatser för att få den arbetslöse i arbete. Omfattningen av dessa utgifter i de olika länderna framgår av tabellen nedan. Tabell 5.9 Satsningar på labour market policy i % av BNP 1998, 2000 och 2003 Sverige Danmark Finland Irland UK LMP - insatser 2,24 1,55 1,04 1,66 1,69 1,53 1,02 0,77 0,75 0,94 0,80 0,61 0,16 0,19 0,16 - direkt stöd 1,83 1,37 1,22 2,96 2,41 2,68 2,58 2,11 2,10 1,48 0,79 0,91 0,62 0,44 0,34 -TOTALT 4,10 2,92 2,25 4,62 4,10 4,21 3,60 2,88 2,85 2,42 1,59 1,52 0,78 0,63 0,50 Källa: Eurostat (2006) Tabellen visar att det är stora skillnader i utgifterna för stöd vid arbetslöshet, både mellan de berörda länderna och över tiden inom ett visst land. Precis som när det gäller andra delar av trygghetssystemen så utgör Sverige, Danmark och Finland en grupp med relativt sett höga utgifter, och Irland och främst Storbritannien en grupp med relativt sett låga offentliga utgifter. Det ska även noteras att samtliga länder har minskat sina utgifter under den aktuella perioden, men att det är Irland som gjort den största minskningen. Av tabellen framgår också att samtliga länder avsätter den största delen av det totala stödet vid arbetslöshet för direkt arbetslöshetsunderstöd. Fördelningen mellan ett sådant stöd och olika arbetsmarknadspolitiska insatser varierar dock mellan länderna och över tiden. I avsnittet om trygghetssystem är det huvudsakligen det direkta stödet som berörs. Arbetslöshetsförsäkring Tillgång till arbetslöshetsförsäkringen är i samtliga studerade länder villkorat med antingen medlemskap i en A-kassa eller utfört arbete under en viss minimitid före arbetslösheten. Försäkringarna är utformade på olika sätt, och det är därför vanskligt att göra en bedömning av eventuella skillnader i generositet. Svårigheterna att göra jämförelser förstärks av att de i samtliga länder är beskattningsbara, vilket innebär att också skattesystemets utformning påverkar vilket nettostöd den enskilde erhåller och därmed vilken påverkan det kan förväntas ha på arbetskraftsutbud och tillväxt. Noterbart är dock att Sverige och Storbritannien har en kortare ersättningsperiod än övriga länder. Grundläggande stöd vid arbetslöshet Denna typ av stöd (unemployment assistance), som är riktat till individer som inte omfattas av arbetslöshetsförsäkringen, finns i Sverige, Finland och Irland. Stöd kräver i samtliga tre länder att individen är beredd att acceptera ett jobberbjudande. I övrigt är stödet olika utformat i de tre länderna. Bruttostödet är högre i Sverige och Finland där det dock är beskattningsbart. I Sverige är 25

25 ersättningsperioden begränsad till 300 dagar, medan den är obegränsad i Finland och Irland. Socialbidrag I samtliga länder är socialbidragen inkomstprövade. De är i övrigt olika utformade och av det skälet svåra att jämföra vad gäller graden av generositet. Ett försök till räkneexempel ger följande resultat. Tabell 5.10 Socialbidrag för två vuxna och två barn Sverige Danmark 15 Finland Irland UK Socialbidrag för familj med två vuxna och två barn (per månad i SEK) ~8.000 ~9000 ~ ~8.500 ~5.000 Källa: Beräkningar på underlag från OECD (2004a-e) Det som är gemensamt för samtliga bidragssystem är att ersättningsperioden är begränsad. Bidraget är beskattningsbart endast i Danmark. Bostadsbidrag Samtliga länder har någon form av bostadsbidrag som i samtliga fall är inkomstprövade. I Irland har man dock inte något separat stöd för just bostadskostnader, utan man har istället ett supplement till socialbidraget för att garantera en viss lägsta disponibel inkomst efter betalning av boendekostnader. Bidragssystemen är relativt komplicerade och det är svårt att göra någon rättvisande jämförelse vad gäller deras grad av generositet och därmed den förväntade effekten på arbetskraftsutbud och tillväxt. Barnbidrag Samtliga studerade länder har någon form av barnbidrag eller motsvarande, och inget av länderna har någon inkomstprövning av bidraget. Bidragen är inte heller beskattningsbara i något av länderna. I Sverige, Finland och Irland finns i praktiken ett flerbarnstillägg som innebär att man får högre bidrag per barn ju fler barn man har. I Danmark och Storbritannien blir bidragen istället lägre per barn ju fler barn man har. I Danmark varierar bidragets storlek med barnets ålder. I Danmark, Finland och Storbritannien får ensamstående föräldrar dessutom ett ytterligare tillägg per barn. Skillnader i bidragets uppbyggnad gör det svårt att göra helt rättvisande jämförelser. I tabellen nedan har dock ett försök gjorts att jämföra bidragen för en familj med två barn. Tabell 5.11 Barnbidrag för två barn Sverige Danmark Finland Irland UK Barnbidrag för familj med två barn (per månad i SEK) ~2.000 ~2.500 ~1.900 ~2.200 ~ Stödet i Danmark är beskattningsbart vilket innebär att det netto är betydligt lägre än

26 månad i SEK) Källa: Beräkningar på underlag från OECD (2004a-e) Sammantaget kan man konstatera att det inte är några dramatiska skillnader i barnbidragets storlek i de aktuella länderna, dock med Storbritannien och Danmark som ytterfall. Stöd till ensamstående föräldrar I Danmark och Finland är stödet till ensamstående föräldrar direkt kopplat till de övriga stödformerna som behandlas ovan. I Sverige finns ett månatligt bidrag per barn och månad som ska betalas av den andre föräldern. Om denne inte kan betala fyller staten upp till den beslutade normen. På Irland finns ett inkomstbaserat bidrag som inte är beskattningsbart, och i Storbritannien finns en möjlighet för ensamstående att få ett tillägg till Working Tax Credit (se nedan). Anställningsrelaterade förmåner Anställningsrelaterade förmåner förekommer i Finland i form av ett visst inkomstrelaterat bidrag till individer som har låg inkomst. På Irland finns det flera tidsbegränsade stöd som syftar till att ge individer som är arbetslösa eller endast har möjlighet att ta deltidsarbete incitament att öka sin sysselsättningsgrad. Exempelvis kan man få behålla en del av socialbidraget om man som arbetslös väljer att starta eget. Vidare kan man få ett visst stöd om man som långtidsarbetslös tar ett deltidsarbete. I Storbritannien finns en Working Tax Credit för låginkomsttagare med försörjningsbörda. Pensionssystem I OECD (2005e) görs en uppdelning av pensionssystemen i en grundläggande pension (first tier), och obligatoriska pensionsförsäkringar samt privata pensionsförsäkringar (second tier). För var och en av dessa delar av pensionssystemet finns det sedan olika tänkbara utformning, och de länder som ingår i studien har också valt att konstruera sina offentliga pensionssystem på olika sätt. OECD (2005e) konstaterar att samtliga länder har någon form av system för grundläggande pension i syfte att undvika fattigdom bland äldre. Den obligatoriska offentliga pensionsförsäkringen, som syftar till att pensionärer ska få en rimlig relation mellan tidigare inkomster och pensionen, saknas däremot i Irland. Tabellerna nedan ger en översiktlig bild av villkoren i pensionssystemen. Tabell 5.12 Pensionsålder (2002) Sverige Danmark Finland Irland UK Pensionsålder (normal) Pensionsålder (faktisk) 63,5 65,3 60,8 65,2 63,1 Källa: OECD (2005e), s

27 Tabellen ger en bild av pensionsåldern i länderna i studien. Som framgår utmärker sig Finland med en lägre faktisk pensionsålder. I övrigt är skillnaderna både mellan länderna och mellan normal och faktisk pensionsålder begränsade. Ett mått på pensionssystemets generositet är hur stor procent pensionen utgör av den genomsnittslön individen haft under sin yrkesverksamma tid. Denna andel återfinns i tabellen nedan. Tabell 5.13 Pensionens i förhållande till andel av den genomsnittslön individen haft under sin yrkesverksamma tid (2002) 16 Sverige Danmark Finland Irland UK Pensionens andel av tidigare inkomst 17 Brutto / Netto 64,8 68,2 43,3 54,1 71,5 78,8 30,6 36,6 37,1 47,6 Källa: OECD (2005x) Sammantaget förefaller det som att Finland och Sverige utmärker sig med, med detta mått mätt, relativt generösa pensionssystem, medan framför allt Irland, men även Storbritannien och Danmark ger individen en relativt låg andel pension i förhållande till den lön man haft under sin yrkesverksamma tid. I det irländska fallet hänger det troligtvis samman med att man inte har något obligatoriskt offentligt pensionsförsäkringssystem F Ö R V Ä N T A D E K O N S E K V E N S E R Inledningsvis kan det konstateras att det är svårt att få fram jämförbara data för samtliga länder i studien över flera år. Det är därför inte möjligt att titta på utvecklingen av alla olika typer av stöd över tiden. Resonemanget kring trygghetssystemens inverkan på arbetskraftsutbud och sysselsättning kan därför endast föras på en relativt övergripande nivå. En inledande hypotes kan vara att trygghetssystemens omfattning och generositet påverkar incitamenten för individerna att ta ett arbete, och därmed i sin tur sysselsättningen i samhället. Den studie som gjorts visar att framför allt Sverige, Danmark och Finland har relativt sett omfattande trygghetssystem, medan t.ex. Irland har mindre omfattande system. Det gäller oberoende av om man tittar på brutto- eller nettostödet. Däremot är det inte några större skillnader mellan länderna i studien vad gäller fördelningen mellan offentlig och privat finansiering. I samtliga länder finansieras trygghetssystemen till största delen med offentliga medel. Data över sysselsättningsgraden visar att denna är lägre i Irland än i Sverige, Danmark och Finland, även om den har ökat under de senaste åren. Det är m.a.o. svårt att styrka hypotesen att mindre generösa trygghetssystem generellt sett leder till en högre sysselsättningsgrad. Frågan om trygghetssystem som 16 (Brutto avser bruttopension/bruttolön och netto avser nettopension/nettolön) 17 Avser en person med genomsnittslön. Högre eller lägre lön än genomsnittet kan innebära högre eller lägre andel pension. Vilken lönenivå man väljer påverkar dock inte ordningen mellan länderna i studien annat än i något enstaka fall och då på marginalen. 28

28 upprätthåller en jämn inkomstfördelning påverkar sysselsättningsgrad och tillväxt problematiseras något mera utförligt i Inregia (2006), men inte heller i den rapporten anses sambandet vara enkelt och entydigt. Däremot kan det finnas skäl att titta på de enskilda trygghetssystemen och diskutera hur deras omfattning och utformning kan förväntas påverka arbetskraftsutbud och tillväxt. Det offentliga stödet till arbetslösa varierar vad avser såväl stödets omfattning som dess innehåll och villkor. Stödets omfattning, mätt som en andel av BNP framgår av tabell 5.9. Eftersom också arbetslösheten är olika stor i de fem länderna, med en klart lägre arbetslöshet i Irland och Storbritannien än i de nordiska länderna, är detta mått inte någon bra indikator på generositeten i systemet, och därmed den eventuella effekten på arbetskraftsutbudet och tillväxten. Nettonivån på stödet till den arbetslöse är vidare svår att beräkna eftersom stödet är beskattningsbart och således påverkas av skattesystemens utformning i länderna. Det totala stödet till arbetslösa fördelar sig i samtliga fem länder på dels ett direkt stöd i form av ett bidrag, dels olika typer av offentliga insatser som syftar till att få den arbetslöse i arbete. Tabell 5.9 visar fördelningen av de totala offentliga utgifterna för stöd till arbetslösa mellan dessa ändamål. I samtliga länder i studien är det direkta stödet den största utgiftsposten av de två. Det direkta stödet till arbetslösa omfattar såväl en arbetslöshetsförsäkring som ett grundläggande stöd vid arbetslöshet. Det förstnämnda förutsätter i samtliga studerade länder medlemskap i en A-kassa eller viss minsta anställningstid för arbetslösheten, medan det grundläggande stödet utgår till samtliga arbetslösa. Villkoren i de båda typerna av stöd varierar mellan länderna. Om vi utgår ifrån den inledande hypotesen att generösa ersättningssystem kan förväntas minska individens incitament att ta ett arbete är villkoren för det direkta stödet till arbetslösa en potentiellt viktig förklaringsfaktor till sysselsättningsgrad och ytterst tillväxt. Skillnaderna i utformningen av det direkta stödet i de fem länderna gör det emellertid vanskligt att uttala sig om huruvida det finns några skillnader som är av sådan omfattning att den kan få effekter på sysselsättningen. Samtliga studerade länder har någon form av inkomstprövat socialbidrag. Också dessa system skiljer sig åt mellan de fem länderna, vilket försvårar jämförbarheten. Det räkneexempel som presenteras i tabell 5.10 indikerar dock att Danmark och Storbritannien förefaller ha mindre generösa socialbidrag, medan Sverige, Finland och Irland har socialbidrag som är någorlunda lika vad gäller grad av generositet. Det ska dock strykas under att exemplet är förenklat och att siffrorna dessutom inte är justerade för skillnader i köpkraft. Sammantaget är det svårt att dra några klara slutsatser när det gäller socialbidragens förväntade effekter på arbetskraftutbud och tillväxt i de fem studerade länderna. Bostadsbidragen har relativt komplicerade regelverk i de fem länderna, och är i Irland integrerat i socialbidraget. Jämförelser mellan de olika länderna när det gäller eventuella effekter på sysselsättning och tillväxt försvåras därför. De fem länderna har samtliga någon form av barnbidrag. Precis som när det gäller övriga stödformer är villkoren olika i olika länder vilket försvårar 29

29 jämförelser. Det exempel som presenteras i tabell 5.11 indikerar dock att det inte är så stora skillnader mellan de fem länderna vad gäller stödets omfattning att det kan ha någon mera påtaglig effekt på sysselsättning och tillväxt. Anställningsrelaterade förmåner av de slag som finns i exempelvis Finland (inkomstrelaterat bidrag till individer som har låg inkomst), Storbritannien (Working Tax Credit för låginkomsttagare) och Irland (tidsbegränsade stöd för att individer som är arbetslösa eller endast har möjlighet att ta deltidsarbete ska kunna öka sin arbetsinsats), förekommer inte i Sverige. En intressant fråga är dock om den typen av förmåner har förutsättningar att få effekt i Sverige. Flood m.fl. (2005) har gjort en simulering som visar att den förväntade effekten på arbetskraftsutbud, arbetstid och bidragsberoende är god. Den simulerade reformen är riktad mot ensamstående mödrar och innebär en kombination av sänkta skatter i form av en ökning av grundavdraget till kr och sänkta bidrag i form av en minskning av socialbidragsnivån med 10% i kombination med den nuvarande maxtaxan i barnomsorgen. Resultatet av simuleringen är att reformen skulle leda till en ökad arbetstid med 5%, ökad disponibel inkomst med 7% samt minskat socialbidragsberoende med 40% i den aktuella gruppen. Den enda svagheten Flood m.fl. (2005) ser med en sådan ordning är att nettoeffekten för den grupp ensamstående mödrar som varken förvärvsarbetar före eller efter reformen blir ett lägre socialbidrag. Flood m.fl. (2005) refererar också till studier av faktiskt genomförda reformer av denna karaktär i andra länder som visar motsvarande positiva resultat vad gäller arbetskraftsutbud och bidragsberoende. Pensionssystemen har en central roll i trygghetssystemen, och dess utformning har dessutom förutsättningar att påverka både sysselsättningen och tillväxten, bl.a. genom att generositeten i systemen kan påverka den reella pensionsåldern, även om den normala pensionsåldern år 2002 var 65 eller 66 år i samtliga fem länder (se tabell 5.12). En tänkbar indikator på pensionssystemets förväntade effekter på arbetskraftsutbud och tillväxt är pensionens andel av den lön individen hade under sin yrkesverksamma period. Av tabell 5.13 framgår att (netto)pensionens andel av genomsnittslönen varierar mellan 78,8% i Finland och 36,6% i Irland. I Sverige är motsvarande siffra 68,2%. Vi kan således konstatera att det är stora skillnader mellan de fem länderna när det gäller generositeten i pensionssystemet. Med stöd i den inledande hypotesen om relationen mellan generositeten i trygghetssystemen och arbetskraftsutbudet, skulle man förvänta sig senare pensionsavgångar och därmed högre sysselsättning i framför allt Irland, men också Storbritannien, än i de tre nordiska länderna. Det är emellertid vanskligt att dra en sådan slutsats utan en mer ingående studie av villkoren i pensionssystemet och på arbetsmarknaden i stort. Data om normal och faktisk pensionsålder i tabell 5.12 indikerar dock inte någon sådan situation skulle vara för handen i Irland. Sammantaget kan vi konstatera att det är betydande skillnader mellan länderna när det gäller trygghetssystemens omfattning, utformning och utveckling. Vi vill dock återigen poängtera att det är svårt att få fram jämförbara data för samtliga länder i studien framför allt om man vill se utvecklingen över flera år. 30

30 Med utgångspunkt i den inledande hypotesen - att trygghetssystemens omfattning och generositet påverkar incitamenten för individerna att ta ett arbete kan vi dock konstatera att de tre nordiska länderna skiljer sig från Irland och Storbritannien genom att de har betydligt mer omfattande trygghetssystem totalt sett, och att framför allt Irland har minskat utgifterna för trygghetssystemen relativt markant från början av 1990-talet till början av 2000-talet. Den tydliga ökningen av sysselsättningen i Irland under samma period, kan möjligen till någon del förklaras av denna förändring. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Irlands sysselsättningsgrad var låg i en internationell jämförelse i början av 1990-talet, och att det framför allt var mindre vanligt att kvinnor var förvärvsarbetande. De relativt sett begränsade trygghetssystemen i Irland, och till viss del även i Storbritannien, väcker även frågan hur individerna säkrar sin trygghet i dessa länder. En tänkbar lösning kan vara att ett högre privat sparande, och det är också vad vi kan se i tabell 5.8. Även om nivåerna på det privata sparandet varierar över tiden i övriga länder förefaller Irland ha ett högre och mera stabilt privat sparande, vilket kan indikera att irländarna kompenserar för ett mindre omfattande offentligt trygghetssystem med ett större privat sparande, något som också underlättas av sänkningen av inkomstskatten. När man studerar trygghetssystemens omfattning är det också viktigt att beakta skillnaderna mellan brutto- och nettostöd, som följer av att beskattningen av stödet varierar mellan olika länder och olika delar av trygghetssystemen. Nettostödet utgör en mer rättvisande indikator på hur trygghetssystemen påverkar tryggheten, och det är därför det mest relevanta måttet i det här sammanhanget. Tabell 5.7 visar att skillnaderna mellan brutto- och nettostödet är väsentligt större i de tre nordiska länderna än i Irland och Storbritannien. Det påverkar dock inte den övergripande bilden av att Sverige, Danmark och Finland har betydligt mer omfattande offentligt finansierade trygghetssystem än de två övriga länderna i studien. 5.3 Omsorg U T V E C K L I N G O C H N U L Ä G E Barnomsorg När det gäller de ekonomiska villkoren för barnomsorgen är skillnaderna betydande mellan länderna i studien. I Sverige bestäms barnomsorgsavgiften som en andel av bruttoinkomsten, med tak i form av en maxtaxa. Också Danmark har någon form av maxtaxa som dock är mera relaterad till kostnaderna för barnomsorgen, och som förefaller vara betydligt högre än motsvarande taxa i Sverige. Familjer med sociala problem har dock möjligheter att få lägre kostnader. I Finland är avgiften inkomstrelaterad med ett tak i form av maxtaxa i den privata barnomsorgen. Om finska föräldrar väljer att vara hemma med barnen får de ett visst bidrag per barn (EUR 250 per månad för barn 1 och väsentligt lägre för de följande barnen). Bidraget är beskattningsbart. I Irland och Storbritannien förefaller det inte finnas något enhetligt system för taxesättning och produktion av barnomsorg, och det finns inte heller någon bra statistik över kostnaderna för den barnomsorg som finns att tillgå. En studie som genomfördes 2004 visar dock att genomsnittsavgiften i Storbritannien är

31 per månad. Föräldrarna får dock göra ett skatteavdrag motsvarande 70% av avgifterna. Det enda officiella stöd som finns för barnomsorg på Irland är ett skatteavdrag på max EUR 770 per år. Det finns inte heller någon statistik över de verkliga kostnaderna för barnomsorgen på Irland. Däremot anges att många föräldrar väljer att anlita privata barnflickor i hemmet. Äldreomsorg Äldreomsorgen 18 organiseras på olika sätt i olika länder, medan finansieringen till största delen är offentlig (OECD, 2005f). Tabell 5.15 visar offentliga och privata utgifter för denna verksamhet. Danmark och Finland ingick inte i OECD-studien och för dessa länder saknas därför jämförbara uppgifter. Tabell 5.15 Offentliga och privata utgifter för äldreomsorg i % av BNP (2000) Sverige Danmark Finland Irland UK Offentliga utgifter 2,74 n.a. n.a. 0,52 0,89 Privata utgifter 0,14 n.a. n.a. 0,10 0,48 Totalt 2,89 n.a. n.a. 0,62 1,37 Källa: OECD (2005f) Av tabellen framgår tydligt att satsningarna på äldreomsorgen som en andel av BNP är väsentligt högre i Sverige än i de två övriga länderna, och att Irland utmärker sig med en relativt sett låg andel utgifter för äldreomsorg. Tabellen visar också att den övervägande delen av finansieringen är offentlig, även om Storbritannien har en väsentligt större andel privat finansiering än exempelvis Sverige. Skillnaderna i satsning på äldreomsorgen i de tre studerade länderna kan till viss del förklaras med skillnader i den demografiska strukturen som innebär bl.a. att Sverige har en betydligt större andel av befolkningen >80 år än Irland och Storbritannien. Detta förklarar emellertid inte hela skillnaden, utan Sveriges satsning inom området är större även om skillnaden i den demografiska strukturen beaktas. De tjänster som erbjuds varierar mellan länderna men omfattar i samtliga fall både äldreboende och service i hemmet. Fördelningen mellan dessa tjänster är dock olika i de tre länderna. Tabell 5.16 Andelen av befolkningen >65 år som bor i äldreboende eller får service i hemmet (2000) Sverige Danmark Finland Irland UK 18 Den refererade OECD-studien (2005f) berör all long term care, oberoende av åldern på mottagaren. Enligt rapporten är mottagarna av tjänsterna i så stor utsträckning >65 år att man i praktiken kan sätta ett likhetstecken mellan long term care och long term care for the elderly. I OECD-studien ingår inte den reguljära hälso- och sjukvård som riktas mot gruppen äldre. 32

32 Boende i äldreboende 7,9 n.a. n.a. 4,6 5,1 Service i hemmet 9,1 n.a. n.a. ~5 20,3 Källa: OECD (2005f) Tabellen visar att det är relativt stora skillnader både vad avser andelen av befolkningen >65 som får någon form av stöd (Sverige 17%, Irland 9,6% och Storbritannien 25,4%), och fördelningen av stödet mellan de båda typerna av tjänster (andel äldreboende: Sverige 46%, Irland 48% och Storbritannien 20%). Det är framför allt Storbritannien som utmärker sig med en relativt sett stor andel äldre som får någon form av stöd men en relativt sett stor andel service i hemmet. Detta är intressant eftersom Storbritannien har väsentligt lägre utgifter för äldreomsorg i förhållande till BNP än Sverige. I vilken utsträckning detta ska tolkas som en skillnad i produktivitet till Storbritanniens fördel är dock svårt att bedöma eftersom framför allt service i hemmet kan vara av väldigt olika omfattning och karaktär F Ö R V Ä N T A D E K O N S E K V E N S E R När det gäller omsorgens effekter på sysselsättningen, så är det framför allt tillgången på barnomsorg som kan förväntas påverka arbetskraftsutbud och sysselsättning. Det är stora skillnader mellan de fem länderna i studien när det gäller den offentligt finansierade barnomsorgen - framför allt mellan de tre nordiska länderna, å ena sidan, och Storbritannien och Irland, å andra sidan. I Sverige, Danmark och Finland finns det relativt ambitiösa stödformer som innebär att den privata utgiften för omsorgen begränsas. I Storbritannien och Irland har man istället valt att erbjuda småbarnsföräldrar möjligheter att göra ett skatteavdrag upp till en viss nivå. Det är i och för sig vanskligt att bedöma effekterna av dessa skillnader på sysselsättningen i ett land, men det förefaller vara en möjlig förklaring till att andelen förvärvsarbetande kvinnor är väsentligt lägre i Storbritannien och Irland än den är i Sverige, Danmark och Finland Tabell 5.17 Andelen förvärvsarbetande kvinnor 19 Sverige Danmark Finland Irland UK ,4 81,0 72,8 64,3 70,6 70,5 66,1 71,5 65,7 31,9 36,6 55,4 54,5 62,8 66,4 Källa: OECD (2005d) Society at glance Tabellen visar att Irland har en väsentligt lägre andel kvinnor i förvärvsarbete än övriga länder. Noterbart är dock att andel kvinnor i förvärvsarbete i Irland ökat kraftigt under de senaste decennierna, något som påverkar sysselsättningen i landet. 5.4 Sjukvård U T V E C K L I N G O C H N U L Ä G E Ett övergripande mått på omfattningen av hälso- och sjukvården är dess andel av BNP. Intressant är också att se hur denna andel förändras över tiden. 19 Observera att årtalet på 1980-talet skiljer sig åt mellan länderna. Orsaken till det är att tillgången på data varierar. 33

33 Tabell 5.18 Sjukvårdsutgifternas (privata och offentlig) andel av BNP Sverige Danmark Finland Irland UK ,6 8,8 8,3 7,0 6, ,2 9,0 7,4 7,3 7,7 Källa: OECD Health at glance 2005, s 71 Av tabellen framgår att Sverige och Danmark avsätter en större andel av BNP till hälso- och sjukvård än Finland, Irland och Storbritannien. Samma bild framträder om man tittar på de totala utgifterna per capita, även om skillnaderna då är något mindre. Förändringen av sjukvårdsutgifternas andel av BNP mellan 1993 och 2003 är inte dramatisk. Med undantag för Finland, har samtliga studerade länder fått en viss ökning i dessa utgifter. En annan intressant fråga är hur hälso- och sjukvården är finansierad i olika länder. Tabellen nedan visar hur stor andel av de totala utgifterna om som är offentliga. Tabell 5.19 Offentliga utgifter för hälso- och sjukvård i % av totala utgifter (2003) Sverige Danmark Finland Irland UK Källa: OECD Health at glance 2005, s 77 Tabellen visar att det inte är några stora skillnader mellan länderna när det gäller finansieringen av hälso- och sjukvården. Dock kan det noteras att Finland och Irland har en något lägre andel offentliga utgifter än övriga länder. Den del av de totala utgifterna som inte är offentliga kan fördela sig mellan privata försäkringslösningar och rena patientavgifter eller motsvarande. I Irland, Danmark och Finland utgör den senare finansieringsformen den största delen av de icke-offentliga utgifterna, medan privata försäkringslösningar står för en relativt liten del. För Sverige och Storbritannien saknas uppgifter. Utgifterna ger en bild av hur mycket olika länder satsar på hälso- och sjukvård. Satsade medel kan emellertid användas på olika sätt. En annan intressant aspekt kan därför vara hur mycket av olika insatsfaktorer man har att tillgå i respektive land. Tabell 5.20 ger exempel på sådana insatsfaktorer. Tabell 5.20 Insatsfaktorer per 1000 invånare Sverige Danmark Finland Irland UK Läkare/1000 inv 3,3 2,9 2,6 2,6 2,2 Ssk/1000 inv 10,2 10,3 9,3 14,8 9,1 Slut.vårdspl/1000 inv 4,1 4,1 4,3 3,3 -- Källa: OECD Health at glance 2005, s

34 Av tabellen framgår att det är vissa skillnader mellan länderna när det gäller olika insatsfaktorer per 1000 invånare. Den övergripande bilden är, med några undantag, att Finland, Irland och Storbritannien har något mindre insatsfaktorer per 1000 invånare än Sverige och Danmark. Bilden är dock inte helt entydigt och det är inte heller några stora skillnader F Ö R V Ä N T A D E K O N S E K V E N S E R Sjukvårdens utgifter som en andel av BNP skiljer sig åt mellan de studerade länderna, med Sverige och Danmark som avsätter en relativt stor andel av BNP på området, och Finland, Irland och Storbritannien som avsätter en relativt sett något mindre andel. Det är dock troligt att det inte i första hand är utgiftsnivån som har direkt betydelse för arbetskraftsutbud och sysselsättning, utan sjukvårdens funktionssätt och därmed individernas möjlighet att få snabb och effektiv hjälp och möjligheter att återgå i arbete. I det sammanhanget är det intressant att titta på resursutnyttjande, väntetider m.m. En indikator på produktiviteten i hälso- och sjukvården är antalet läkarbesök per capita 20. Tabell 5.21 Antal läkarbesök per capita Sverige Danmark Finland Irland UK ,8 5,7 3,9 n.a. 6, ,9 7,0 4,3 n.a. 4,9 Förändring 3,5% 22,8% 10,3% n.a. -19,7% Källa: OECD Health Data 2005 Tabellen visar tydligt att Sverige har väsentligt lägre antal läkarbesök per capita än de övriga länderna i studien, och att utvecklingen under 1990-talet, om vi bortser från Storbritannien, har varit sämre i Sverige än i övriga länder. Detta är en indikator på att Sverige utnyttjar tillgängliga resurser i sjukvården sämre än många andra länder. En annan tänkbar indikator på hur väl sjukvården fungerar är väntetiderna för patienterna. Svenskt Näringsliv (2005) har genomfört en jämförande studie som visar att Sverige har betydligt längre förväntade väntetider till operation och betydlig längre totala väntetider än Danmark och Finland. I rapporten refereras också till en OECD-studie som visar att Sverige presterar ungefär som genomsnitts OECD-landet som har problem med väntetider. Inkluderas också de länder som inte har några sådana problem kommer Sverige att falla ännu sämre ut. Tabellen nedan visar skillnaderna mellan Sverige, Danmark och Norge för ett antal diagnoser för vilka statistik över väntetider finns tillgänglig. 20 Ett bättre mått på produktiviteten hade varit kostnad per Diagnosrelaterad grupp-poäng (DRG), DRG per läkare, DRG per anställd eller motsvarande. Sådan information har dock hittats. 35

35 Tabell 5.22 Förväntad total väntetid för patienter, medelvärde antal dagar, 2005 Höftplastik Knäplastik Gråstarr Åderbråck Borttagande av livmoder Ljumskbråck Danmark Norge Sverige Besök n.a. Behandling n.a. Besök Behandling Besök Behandling Källa: Svenskt Näringsliv (2005) Tabellen visar tydligt att Sverige har de klart längsta förväntade väntetiderna för de aktuella diagnoserna, medan Danmark ligger klart bäst till av de tre länderna. Svenskt Näringslivs ranking av sju länder med väntetidsproblem (Svenskt Näringsliv, 2005) ger också vid handen att problemen är minst i Danmark, att Norge kommer på tredje plats och Sverige på fjärde. Sämst av de sju länderna är Storbritannien. Svenskt Näringsliv (2005) refererar även till en OECD studie som visar att Sverige inte heller ligger bra till när det gäller jämlikheten i vården. Tvärtom är Sverige ett av de mest ojämlika länderna inom OECD när det gäller tillgången på läkarbesök i primärvården och den specialiserade vården. Det noteras bl.a. att individer i lägre inkomstgrupper i Sverige förefaller ha en sämre tillgänglighet till vården än individer i motsvarande inkomstgrupper i andra OECD-länder. De mått som presenterats ovan är indikatorer på om sjukvården är effektiv. Ytterst syftar sjukvården till att ge människor ett långt liv med god livskvalitet. Även om det är svårt att göra en mera direkt koppling mellan sjukvårdens effektivitet och livslängd och livskvalitet, kan det finnas skäl att avslutningsvis titta på några sådana mått. I OECD (2006) presenteras förväntad livslängd i olika länder. Informationen kan betraktas som en indikator på hur välmående nationen är i allmänhet, men också i någon mån på hur väl hälso- och sjukvården fungerar. Tabell 5.23 Förväntad livslängd vid födseln Förväntad livslängd (vid födseln) Land Sverige 73,1 74,7 75,8 77,6 80,2 Danmark 72,4 73,3 74,3 74,9 77,2 Finland 69,0 70,8 73,4 74,9 78,5 Irland 70,0 71,2 72,9 74,9 77,8 Storbritannien 70,8 71,9 73,2 75,7 78,5 Källa: OECD Health Data

36 Av tabellen kan vi konstatera att det är vissa skillnader i förväntad livslängd mellan länderna. Det är dock inte några stora skillnader, och inte heller några skillnader som på ett enkelt sätt går att koppla till de offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård i respektive land. Utvecklingen mellan 1960 och 2003 har inte heller skiljt sig åt särskilt mycket mellan de aktuella länderna. Sammantaget är det tydligt produktiviteten i flera avseenden är lägre i den svenska sjukvården än i sjukvården i andra jämförbara länder. För det första är de svenska utgifterna för vården som en andel av BNP relativt sett höga jämfört med övriga länder i den här studien. För det andra har studier visat att Sverige har ett relativt stort antal läkare per capita jämfört med övriga länder i studien, samtidigt som antalet läkarbesök per capita är lägre i Sverige än i de övriga länderna. Den viktiga resursen läkare förefaller således användas mindre effektivt, eller åtminstone i mindre utsträckning i den direkta kärnverksamheten, i Sverige än i övriga länder. För det tredje har flera studier visat att väntetiderna är väsentligt längre i Sverige än i andra jämförbara länder. Avslutningsvis visar en OECD-studie att Sverige inte heller har en jämlik vård jämfört med andra jämförbara länder. Tvärtom förefaller individer i lägre inkomstgrupper i Sverige ha en sämre tillgång till vården än individer i motsvarande inkomstgrupper i många andra OECD-länder. Den relativt sett svaga produktiviteten i den svenska sjukvården kan förväntas påverka arbetskraftsutbud och sysselsättning i någon mån eftersom den får till konsekvens att sjukfrånvaron ökar. Betydelsen av denna effekt på den totala sysselsättningen kan dock inte antas vara alltför stor. De huvudsakliga problemen med låg produktivitet sjukvården är istället av en annan karaktär. 5.5 Skola och högre utbildning U T V E C K L I N G O C H N U L Ä G E I detta avsnitt behandlas samtliga nivåer i utbildningssystemet från grundskola till och med högre utbildning i form av universitets- och collegeutbildning. De inledande uppgifterna avser hela utbildningsväsendet. Därefter görs en uppdelning i grund- och gymnasieskola, och universitets- och collegeutbildning. Det ska noteras att utbildningssystemen ser olika ut i olika länder. Det är en förklaring till att det i officiell statistik exempelvis görs en uppdelning av universitets- och collegeutbildningen i en typ A- och en typ B-utbildning (se nedan). Den pågående Bolognaprocessen kommer att skapa bättre jämförbarhet mellan högre utbildning i olika länder i framtiden. Tabellen nedan ger en övergripande bild av de offentliga utgifterna för utbildning som en andel av BNP. Tabell 5.24 Offentliga utgifter för utbildning på alla nivåer som en andel av BNP Sverige Danmark Finland Irland UK ,2 7,7 6,8 5,1 5, ,6 8,5 6,4 4,4 5,3 Källa: OECD (2005) Education at glance (tabell B4.1, s 205) 37

37 Av tabellen framgår att det är relativt stora skillnader i andelen av BNP som satsas på utbildning. Sverige och Danmark har högst utbildningskostnader som en andel av BNP, medan framför allt Irland avviker genom att avsätta en relativt sett liten andel av BNP till utbildningssystemet. Sverige, Finland och Storbritannien har ökat utbildningens andel av BNP mellan 1995 och 2003, medan Irland och Finland har minskat motsvarande andel. I det här sammanhanget är det dock viktigt att också väga in att BNP-tillväxten under den aktuella perioden har varit väsentligt högre i Irland än i övriga länder. En alternativ indikator på omfattningen av utbildningssystemet kan därför vara de offentliga utgifterna för utbildning som en andel av totala offentliga utgifter. Tabell 5.25 Offentliga utgifter för utbildning som en andel av totala offentliga utgifter Sverige Danmark Finland Irland UK ,7 12,7 11,5 12,2 11, ,1 15,3 12,7 13,0 12,7 Källa: OECD (2005) Education at glance (tabell B4.1, s 205) Tabellen visar att samtliga länder har ökat den andel av de totala offentliga utgifterna som avsätts för utbildning under perioden 1995 till En tredje indikator på utvecklingen är förändringen av privata och offentliga utgifter i de studerade länderna under samma period. Tabell 5.26 Förändringen i årliga utgifter (offentliga + privata) för utbildning mellan 1995 och 2002 (1995 = 100) i fasta priser Sverige Danmark Finland Irland UK Källa: OECD (2005) Education at glance (tabell B2.2, s 187) Detta mått indikerar att Irland har ökat sina satsningar på utbildning mer än övriga länder. Samma ungefärliga relativa bild får man i OECD (2006). Skillnaderna är dock något mindre mellan Irland och övriga länder när man tar bort privata utgifter. En uppdelning kan vidare göras på olika utbildningsnivåer, och utgiften per student kan då fungera som en indikator på utvecklingen mellan 1995 och Tabell 5.27 Förändringar i utgiften per student på olika nivåer i utbildningssystemet mellan 1995 och 2002 (1995=100) Sverige Danmark Finland Irland UK Primary, secondary Tertiary Källa: OECD (2005) Education at glance (tabell B1.4, s 175) 38

38 Data i tabellen indikerar att det mätt per student framför allt är Irland som har ökat sina utgifter för utbildning. Om detta är en indikator på kvaliteten i utbildningen, förefaller Irlands satsning intressant, inte minst i jämförelse med motsvarande utveckling i Sverige. I samtliga studerade länder finansieras utbildning på alla nivåer i utbildningssystemet med såväl privata som offentliga medel. Tabellen nedan visar fördelningen av de totala utgifterna för utbildning mellan offentliga och privata. Tabell 5.28 Fördelningen mellan privata och offentliga utgifter för utbildning på alla nivåer i utbildningssystemet (2002) Sverige Danmark Finland Irland UK Offentliga utgifter 96,7 96,1 97,8 93,4 84,4 Privata utgifter 3,3 3,9 2,2 6,6 15,6 Källa: OECD (2005) Education at glance (tabell B3.1, s 196) Det är en relativt begränsad andel av de totala utgifterna för utbildning som är privata. Storbritannien, och i någon mån Irland, avviker dock med högre privata utgifter. Skillnaderna mellan Storbritannien och Irland och övriga länder är dock störst vad gäller högre utbildning, och relativt försumbara vad gäller grundskola, med Storbritannien som ett litet undantag. Tabellerna ovan beskriver resursinsatsen i utbildningssystemet i termer av privata och offentliga utgifter. Ett annat sätt att beskriva insatserna är att titta på olika insatsfaktorer som används i produktionen av utbildning. Man kan då exempelvis titta på lärar-elev/student-relationen. Tabell 5.29 Antal elever/studenter per lärare (2003) Sverige Danmark Finland Irland UK Primary education 12,3 10,8 16,6 18,7 20,0 Secondary education 13,1 m 12,9 13,7 14,8 Tertiary education 9,0 m 12,3 15,0 18,2 Källa: OECD (2005) Education at glance (tabell D2.2, s 353) Av tabellen framgår att Sverige och Finland skiljer sig från Irland och Storbritannien vad gäller antalet studenter per lärare och att det gäller på samtliga nivåer i utbildningssystemet. Detta kan eventuellt vara en indikator på kvaliteten i utbildningen, men det kan också hänga samman med skillnader i pedagogisk ansats, tradition, produktivitet m.m F Ö R V Ä N T A D E K O N S E K V E N S E R Det är relativt stora skillnader i andelen av BNP som satsas på utbildning, med Irland och Storbritannien som ytterfall. Däremot är det mindre skillnader mellan 39

39 länderna när det gäller andelen av offentliga utgifter som satsas inom området. Detta kan förklaras med att de offentliga utgifterna utgör en mindre andel av BNP i Irland och Storbritannien, men att man satsar en relativt sett stor andel av dessa utgifter på just utbildning. (Se tabell 5.25). När det gäller utvecklingen av utgifterna för utbildning ger de olika måtten delvis olika resultat. Det förefaller dock som att Irland har ökat sina satsningar på utbildning, både vad gäller privata och offentliga utgifter. En intressant fråga är vilken koppling det finns mellan investeringar i utbildning, å ena sidan, och tillväxten i ekonomin, å andra sidan. En OECDstudie har resulterat i följande slutsats: The estimated long-term effect on economic output of one additional year of education in the OECD area generally falls between 3 and 6 % (OECD, 2005b, p. 144). Denna slutsats är intressant om den relateras till det förväntade antalet år i hela utbildningssystemet (tabell 5.32 nedan) där det framgår att Sverige har längst förväntad utbildningstid bland de studerade länderna med 20,1 år, och Irland har kortast med 16,7 år. Slutsatsen skulle då bli att det svenska utbildningssystemet skulle bidra mer till tillväxten i landet än motsvarande system i Irland. Dessa siffror ger dock en statisk bild, och det kan finnas skäl att även titta på hur olika länder har förändrat sin satsning på utbildningsområdet under de senaste åren. En sådan bild presenteras i tabell 5.25 som tydligt visar att Irland har ökat sina satsningar inom området mest mellan 1995 och 2002, med Danmark och Storbritannien på delad andraplats. Av de fem länderna i studien är det Sverige som har ökat sina satsningar minst under den aktuella perioden. När det gäller Irland finns det dock anledning att komma ihåg att man har en relativt sett ung befolkning, och att större satsningar inom utbildningsområdet än övriga länder bara av det skälet kan vara nödvändiga. Det är också viktigt att stryka under att längden på utbildningen inte ensam kan vara avgörande för effekten på tillväxten. Kvaliteten och anpassningen av utbildningen till arbetsmarknadens behov och krav måste vara en annan viktig aspekt att beakta i det sammanhanget. Nästa fråga är i vilken utsträckning utbildning också leder till arbete, och därmed sysselsättningen. Tabell 5.30 Trender i sysselsättningsgrad för befolkningen år med högre utbildning (i %) År Sverige Danmark Finland Irland UK Källa: OECD (2005) Education at glance Vad gäller sysselsättningsgraden för individer med högskoleutbildning kan vi inte se några större skillnader mellan de olika länderna. Effekterna av utbildningen på anställningsbarheten förefaller således inte variera mellan länderna. Det kan också finnas skäl att se på i vilken utsträckning det lönar sig för individerna att satsa på en högre utbildning i de studerade länderna. Ett mått på 40

40 det kan vara den relativa lönen mellan individer som läst på gymnasiet och individer som genomgått en högre utbildning. Tabell 5.31 Relativ lön för den sysselsatta delen av befolkningen år med typ A- eller typ B-utbildning 2003 (upper secondary education = 100) Sverige Danmark Finland Irland UK Källa: OECD (2005) Education at glance I tabellen ovan kan vi se att högre utbildning lönar sig bättre i Storbritannien, Finland och Irland än i de skandinaviska länderna. Ett mått på ambitionsnivån i utbildningssystemet i ett land kan vara det antal år individerna följer formell utbildning. Nedanstående tabell innehåller det förväntade antal år som individen tar del av hela utbildningssystemet i de studerade länderna. Tabell 5.32 Förväntat antal år i hela utbildningssystemet Sverige Danmark Finland Irland UK 20,1 18,3 19,7 16,7 20,4 Källa: OECD (2005) Education at glance, s 239 Eftersom utbildningssystemen ser olika ut i olika länder är det svårt att jämföra utbildningens längd nedbrutet på olika nivåer. Det som är tydligt är dock att Sverige och Finland har längre förväntad utbildning på universitets- och collegenivå (Typ A- och Typ B-utbildningar) än övriga länder i studien. Som framgår av tabellen finns det inte några större skillnader mellan länderna i det avseendet, dock med Irland som ett ytterfall. Om man tittar på den högre utbildningen framgår andelen av befolkningen som har genomgått sådan utbildning av tabell Tabell 5.33 Andel av befolkningen i åldern som har genomgått eftergymnasial utbildning (i % 2003): Sverige Danmark Finland Irland UK Typ A-utbildning Typ B-utbildning Totalt Källa: OECD (2005) Education at glance Irland och Storbritannien avviker något från övriga länder i studien med ett lägre antal år. Uppgifterna i tabellerna ovan visar i vilken omfattning befolkningen i ett visst land utbildar sig. 41

41 Också när det gäller prestationerna från utbildningssystemet förefaller det finnas skillnader mellan Sverige, Danmark och Finland, å ena sidan, och Irland och, i någon mån, Storbritannien, å andra sidan. Exempelvis det totala förväntade antalet år i utbildningssystemet lägre i Irland än i övriga länder, och andelen av befolkningen som genomgår högre utbildning lägre i Irland och Storbritannien än i övriga länder. Också andelen av befolkningen som genomgår fortbildning efter formell utbildning är lägre i dessa båda länder än i de övriga länderna i studien. Däremot är det finns det inga signifikanta skillnader mellan länderna när det gäller andelen av befolkningen med högre utbildning som har sysselsättning, och när det gäller den privatekonomiska vinsten med att satsa på högre utbildning, förefaller Irland och Storbritannien stå sig väl gentemot framför allt Sverige och Danmark. Det angeläget att också få fram indikatorer på kvaliteten på utbildningen. De s.k. PISA-studier som genomförs bland 15-åringar i OECD-länder ger en indikation på kunskapen i centrala ämnen bland ungdomar i olika länder. Tabellen nedan innehåller data från två sådana ämnen. Tabell 5.34 Medelpoäng i OECDs Pisa studie för 15-åringar 2003 Sverige Danmark Finland Irland UK Matematik n.a. Problemlösning n.a. Källa: OECD (2005b) Education at glance Av tabellen framgår att svenska 15-åringar klarar sig något bättre än irländska ungdomar, men sämre än elever från Danmark och Finland. Det saknas uppgifter avseende Storbritannien. Utgifterna för utbildningssystemet och den här typen av effektmått, kan fungera som en indikator på effektiviteten i utbildningssystemet. Även om inga beräkningar har gjorts, förefaller Sverige inte klara sig alldeles väl i konkurrensen med de övriga länderna i studien i det här avseendet. Avslutningsvis är det intressant att notera Magnussons (2006) genomgång av arbeten av den amerikanske statsvetaren Richard Florida, som hävdar att modern tillväxtteori betonar investeringar i humankapital har en stor betydelse för tillväxten. Enligt Florida är den kreativa klassen viktig i det sammanhanget eftersom de påverkar kreativiteten i ett land. För att mäta kreativiteten har ett kreativitetsindex etablerats som består av tre delar ett talangindex som mäter en regions förmåga att dra till sig utbildad arbetskraft, ett teknologiindex som mäter innovationsförmåga samt ett toleransindex om mäter graden av öppenhet mot oliktänkande. I den mätning Florida gjort hamnar Sverige på första plats, tätt följt av Japan och Finland (Danmark kommer på sjätte plats och Storbritannien på femtonde. Irland är inte med i studien.). Det är främst tolerans- och teknologiindexen som ger Sverige en hög ranking, medan vi ligger sämre till vad gäller talangindex. Detta förklaras av att den kreativa klassens andel av den totala yrkeskåren är relativt sett liten i Sverige: 42

42 Tabell 5.35 Den kreativa klassens storlek Land Den kreativa klassens storlek Sverige 22,9 Danmark 21,3 Finland 24,7 Irland 33,5 Storbritannien 20,1 Källa: Magnusson (2006) Magnussons slutsats är att Sverige måste satsa ännu hårdare på FOU, och mera konkret på forskning och högre utbildning så att vi kan bygga upp konkurrenskraftiga forskningsmiljöer. 43

43 6 Efterfrågan på arbetskraft 6.1 Skatt på företag och kapital U T V E C K L I N G O C H N U L Ä G E Efterfrågan på arbetskraft påverkas av skatten på företagsinkomster och på kapital genom den senares påverkan på företagens investeringsvilja och investeringsförmåga. Företagsskatten har kommit i blickpunkten genom att olika länder inom Europeiska Unionen valt väldigt olika väg när det gäller utformning och nivåer i företagsbeskattningen. Skillnaderna är t.ex. markanta när det gäller de nya medlemsstaterna som generellt valt att lägga sig på en avsevärt lägre nivå än de gamla EU länderna. Estland, t.ex. beskattar överhuvudtaget inte företagsinkomster som lämnas kvar i företaget medan utdelningar beskattas med samma skattesats som den platta inkomstskatten, 24 procent. Även inom de gamla EU-länderna skiljer sig de nominella skattsatserna för företagsinkomster. Av de fem länder som vi studerar här, skiljer sig Irland kraftigt från de övriga. Från att 1995 legat på 40 procent har skattesatsen sänkts stegvis och ligger nu på 12.5 procent, mindre än hälften av den svenska. De övriga länderna i urvalet ligger i spannet 26 till 30 procent. Tabell 6.1 Nominella skattesatser för företagsinkomster Land/år Danmark Irland Finland Sverige Storbritannien EU Källa: European Commission (2006) Den faktiska beskattningen av företagsvinster varje enskilt år påverkas emellertid även av en mängd andra faktorer, såsom skattebasens storlek vilket bl.a. påverkas avdragsmöjligheter, konjunkturen, kapitalvinstbeskattningens utformning, börsens utveckling etc. För att mäta den faktiska beskattningsbördan på företags- och kapitalinkomster har Generaldirektoratet för Skatter och Tullar tillsammans med Eurostat utvecklat konceptet Implicit Skattesats (ITR 21 ) för Kapital och Företagsinkomster. 22 Måttet beräknas som kvoten mellan totala skatteintäkter från kapital- och företagsinkomster och en beräknad skattebas för dessa typer av skattintäkter. Beräkningarna är baserade på nationalräkenskapernas produktions- och inkomstkonton. I nämnaren ingår totala företagsvinster och inkomst från kapital i företag och hushåll. Dock ingår inte kapitalvinster (capital gains) i nämnaren vilket förstärker fluktuationerna i måttet och delvis försvårar jämförelser mellan länderna. I tabellen nedan redovisas ITR för de fem länderna. Flera saker är att notera. Trots att skattesatsen i Irland successivt sänks stiger det relativa skatteuttaget 21 Implicit tax rate 22 Motsvarande mått finns för arbetsinkomster och konsumtion. 44

44 under perioden. Delvis är denna uppgång emellertid missvisande eftersom den till del kommer sig av kraftigt stigande reavinster p.g.a. bostadsboomen. Dessa reavinster räknas in i täljaren medan värdestegringen inte finns med i nämnaren eftersom måttet är beräknat på realiserade flöden och inte i förändringar i kapitalstockar. 23 Till del är ökningen i ITR dock reell i och med att företagens möjliga förlustavdrag med tiden sinat då företagens vinster stabilt legat på en hög nivå under Irlands långa och kraftiga ekonomiska uppsving. Därigenom har den Irländska statens inkomster från kapital- och företagsbeskattningen ökat trots att man sänkt skattesatserna. ITR för Sverige ligger genomsnittligt på ungefär samma nivå som för de övriga länderna i urvalet men fluktuerar betydligt kraftigare. Det finns flera orsaker till detta: nittiotalskrisen och dess efterdyningar, förändring av skattesatsen, bostadsmarknadens utveckling. Det är oklart varför statistik för åren saknas. Tabell 6.2 Implicit skattesats för kapital och företagsinkomster Genomsn. Förändr. 24 Skilln. 25 Land/år Danmark Irland Finland Sverige Storbritannien EU EU Källa: European Commission (2006) F Ö R V Ä N T A D E K O N S E K V E N S E R Nivåer och utformning av företags- och kapitalskatter kan, som sagt, förväntas påverka efterfrågan på arbetskraft via företagens vilja och förmåga att investera. 26 När det gäller redan etablerade företag och deras förmåga att investera så påverkas den i första hand av det faktiska (relativa) skatteuttaget vilket bäst fångas upp av måttet implicit skattesats på kapital och företagsinkomster. Där förefaller urvalets länder inte skilja sig så kraftigt åt även om siffrorna för framför allt Irland torde ligga för högt p.g.a. den kraftiga ökningen av värdena på fastigheter. (Se ovan) För företag som har att avgöra i vilket land man skall lägga en nyinvestering är det dock rimligt att tänka sig att den nominella skattesatsen är betydelsefull då den tillsammans med utformningen av avdragsreglerna ger en indikation av 23 Tyvärr finns just för Irland inte statistik som möjliggör en uppdelning i skatteintäkterna mellan den del som är hänförlig till ökningar i tillgångsvärden och den del som är hänförlig till realiserade kapitalinkomster. 24 Årlig tillväxttakt i procent. 25 I procentenheter av BNP 26 För en genomgång av effekterna av företags- och kapitalbeskattning på investeringsbeslut se exempelvis: Schreiber, Ulrich; Christoph Spengel och Lothar Lammersen, Measuring the Impact of Taxation on Investment and Financing Decisions. 45

45 hur mycket företaget kan förvänta sig betala under investeringens livslängd. På sikt bör ITR för företags- och kapitalinkomster närma sig, i varje fall inte överstiga, den nominella skattesatsen. Utan att påstå att företagsbeskattningens nivå på något sätt är den enda faktorer som påverkar företags investeringsbeslut så kan man ändå konstatera att det land som mest systematiskt sökt gynna privata investeringar Irland också uppvisar klart högst investeringsnivå. Se Figur 6.1. Som framgår av Figur 6.2 så beror denna höga investeringsnivå, till en inte obetydlig del, av stora utländska investeringar. De privata investeringarnas del av BNP är för de fem länderna genomgående lägst i Sverige. Figur 6.1 Privata investeringar Privata investeringar Procent av BNP Danmark Finland Irland Sverige Storbritannien När det gäller nettot av utländska företags investeringar i landet och det egna landets företags investeringar i utlandet (i grafen nedan kortfattat kallat utländska nettoinvesteringar ) sticker Storbritannien ut genom att från och med 1991 systematiskt vara en nettoexportör av kapital. Trots detta ligger investeringsnivån i Storbritannien alla år högre än i Sverige som pendlar mellan att vara en nettoimportör och en nettoexportör av kapital. 46

46 Figur 6.2 Utländska direktinvesteringar netto Direktinvesteringar netto MEUR Danmark Irland Finland Sverige Storbritannien År 6.2 Offentliga investeringar U T V E C K L I N G O C H N U L Ä G E Den offentliga konsumtionen och de offentliga investeringarna påverkar efterfrågan i ekonomin och därmed efterfrågan på arbetskraft. De offentliga investeringarna påverkar också efterfrågan indirekt genom att de påverkar produktionsförutsättningarna för näringslivet. Figur 6.3 Offentliga investeringar som del av BNP Offentliga investeringar 4,5 4 3,5 3 Procent av BNP 2,5 2 Danmark Finland Irland Sverige Storbritannien 1,5 1 0,

47 Som framgår av grafen ovan så har de omfattande privata investeringarna i Irland under framför allt senare år kompletteras av höga offentliga investeringar. De offentliga investeringarna har även legat på en förhållandevis hög nivå i Sverige om än under senare år lägre än i Irland. De offentliga investeringarna i Danmark och Storbritannien är relativt endast hälften så stora som i de övriga länderna. Figur 6.4 Totala investeringar som del av BNP Totala investeringar Procent av BNP Danmark Finland Irland Sverige Storbritannien Lägger man samma privata och offentliga investeringar så har Irland under den senast tioårsperioden legat på en klart högre investeringsnivå än övriga länder i urvalet. Sverige ligger tillsammans med Storbritannien lägst F Ö R V Ä N T A D E K O N S E K V E N S E R Internationella studier av offentliga investeringar inom det infrastrukturella området visar på kraftiga crowding-in effekter på privata investeringar, sysselsättning och produktion. I en studie av infrastrukturella investeringar i Portugal 27, exempelvis, uppskattas att den långsiktiga avkastningen är 15,9 procent. Studien visar också på starkt positiva effekter på skattinkomsterna. En anledning till varför de statliga investeringarna i Sverige är så låga är principerna för budgeten och utformningen av utgiftstaket. I och med att den statliga budgeten och utgiftstaket i praktiken är kassamässiga konkurrerar investeringar, utlagd krona för utlagd krona, med löpande utgifter vilket gör att 27 Andraz och Pereira (2005) 48

48 när regeringen har att anpassa de totala utgifterna efter ett två år i förväg satt utgiftstak så är det lätt att det är investeringarna som får stryka på foten Arbetsrätt och arbetsmarknadspolitik Från en arbetsgivares perspektiv torde det vara klart att större flexibilitet är att föredra för att kunna anpassa storlek och sammansättning av arbetsstyrkan allteftersom efterfrågan på producerade varor och tjänster varierar. Omvänt kan sägas att en lagstiftning som ger starkt skydd för personer som är inne på arbetsmarknaden ger minskade incitament att nyanställa. Effekten är lägre total sysselsättning och genomsnittligt längre arbetslöshetsperioder. Därmed inte sagt att det optimala är en total frihet för företagen att hur som helst avskeda personal när helst efterfrågan på dess tjänster sviktar. Det finns positiva externa effekter av sammanhängande längre anställningsperioder framför allt när det gäller kompetensutveckling vilket kan motivera ett ramverk som skapar en viss tröghet i systemet. Frågan är vilken grad av tröghet som är optimal. En intressant fråga i det sammanhanget är hur regelverkets utformning och stramhet påverkar de anställdas upplevda trygghet på arbetsmarknaden. Finns det en trade-off mellan vinsterna av ökad rörlighet (högre produktion och sannolikt lägre arbetslöshet) och välfärdsförluster p.g.a. upplevd lägre trygghet hos de anställda? Olika länder, inklusive de som valts ut för denna studie, reglerar arbetsmarknadens funktionssätt på olika sätt och olika mycket. För att skapa jämförbarhet har OECD sammanställt ett index som söker mäta vilken grad av anställningsskydd som arbetslagstiftning bereder i de olika OECD länderna. Indexet är uppbyggt av tre olika komponenter: a) graden av skydd mot individuell uppsägning av reguljär arbetskraft, b) reglering av kollektiva uppsägningar, och c) regleringen av temporära anställningar. I figuren nedan redovisas rankningen av länderna i termer av stramhet. De fem länder som valts ut för denna studie placerar sig över hela skalan med Storbritannien och Irland som bland de minst strama med Danmark och Finland nedanför mitten medan Sverige hamnar i den översta kvartilen. 28 Reglerna för av infrastruktur- och försvarsinvesteringarna i budgetlagen har lett till ett antal kreativa lösningar för att finansiera vissa offentliga investeringar utanför budgeten, exempelvis Botniabanan och Citytunneln Malmö. 49

49 Figur 6.5 Arbetslagstiftningens stramhet sammansatt index Källa: OECD Employment Outlook 2004 OECD har även genom enkäter försökt bilda sig en uppfattning om i vilken mån anställda upplever anställningstrygghet. Graden av upplevd anställningstrygghet har sedan plottats mot ovanstående stramhetsindex. Två grafer har tagits fram för fast respektive tillfälligt anställda. Figur 6.6 Upplevd anställningstrygghet och arbetslagstiftningens stramhet Fast anställda Tillfälligt anställda Källa: OECD Employment Outlook 2004 Slutsatsen är att det inte finnas någon positiv korrelation mellan upplevd anställningstrygghet och ett stramhetsindex för arbetslagstiftningen. Exempelvis upplever sig såväl fast som tillfälligt anställda danskar en större anställningstrygghet än svenskar fastän den svenska arbetslagstiftningen kan anses stramare än den danska. I en besläktad studie har ILO ställt upplevd trygghet på arbetsmarknaden mot anställningarnas genomsnittliga längd. I den första tabellen nedan redovisas genomsnittlig anställningslängd medan i de två följande denna plottas mot upplevd trygghet. 50