Tillgängligheten för personer i rullstol på caféer - En kartläggning

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för Arbetsterapi Examensarbete, 15 hp Höstterminen 2009 Tillgängligheten för personer i rullstol på caféer - En kartläggning The accessibility for people in wheelchairs on cafes - A Survey Författare: Karin Larsson Therese Thymé Handledare: Ingela Petersson

2 SAMMANFATTNING Syftet med studien var att kartlägga den fysiska tillgängligheten på ett antal caféer i Stockholm. Studien är en kvantitativ undersökning. Urvalsområdet begränsades till Södermalm i Stockholm och totalt ingick 25 caféer i undersökningen. Vid bedömningstillfällena användes en checklista som var enkom utformad för studien. Den insamlade datan sammanställdes och analyserades med beskrivande statistik. Resultatet visade att de undersökta caféernas tillgänglighet för personer i rullstol hade skillnader beroende på i vilken typ av lokal caféet var placerat. Många äldre byggnader där caféerna var placerade hade brister gällande entrén, som till exempel otillräcklig svepyta vid dörren och trappsteg vid entrén. Toaletterna var överlag byggda efter boverkets rekommendationer på de nybyggda caféerna medan de äldre husen oftast hade svårtillgängliga toaletter för rullstolsburna personer. Oavsett ålder på byggnad hade de flesta caféer tillräcklig framkomlighet inne i lokalen. Generellt var tillgängligheten bättre på caféer i nybyggda hus då de uppfyllde flera av de krav boverket ställer på lokalers utformning men trots detta uppfyllde ingen av caféerna alla rekommendationer och krav som ställs. Sökord: availability, occupational therapy, environment

3 ABSTRACT The purpose of this study was to identify the physical accessibility of a number of cafes in Stockholm for people who are wheelchair users. The study is a quantitative study. The sample area was limited to Södermalm in Stockholm and a total of 25 cafes were concluded in the study. When the cafes were measured a checklist that was designed specifically for this study was used. The data collected was compiled and analyzed in descriptive statistics. The results showed that the investigated cafes accessibility for people in wheelchairs were different depending on the type of local the café was located in. Many older buildings where the cafes were located had shortcomings in entrance, such as inadequate space to open the door and steps at the entrance. The toilets were generally built after Boverkets s recommendations in the newly constructed cafes while the older houses often had less accessible toilets for wheelchair users. Regardless of age on the building, most cafes had sufficient mobility inside the room. In general, the accessibility was better in cafes in the newly built houses where they met more of the requirements of Boverket s design regulations. In spite of this, none of the cafes filled all the requirements. Keywords: availability, occupational therapy, environment

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING...1 BAKGRUND...2 TILLGÄNGLIGHETSFRÅGOR FÖR PERSONER I RULLSTOL...2 HANDIKAPPOLITIK...3 Lagar och regler gällande tillgänglighet...3 TILLGÄNGLIGHETENS PÅVERKAN PÅ LIVSKVALITÉN...5 Samverkan mellan miljö och person...5 Betydelse av rollutförande...6 STOCKHOLM - EN STAD FÖR ALLA...7 SYFTE...8 METOD...8 FORSKNINGSDESIGN...8 URVAL...8 DATAINSAMLING...9 DATABEARBETNING...10 ETISKA ASPEKTER...10 RESULTAT...11 ATT TA SIG IN GENOM ENTRÉN...11 Dörr...11 Markyta vid entrén...11 Jämförelse mellan gamla och nya byggnader...12 FRAMKOMLIGHET I LOKALEN...13 MÖJLIGHET ATT BESTÄLLA, BETALA SAMT SITTA...13 ATT ANVÄNDA TOALETT...14 Förekomst av toalett...14 Att ta sig in på toaletten...14 Att använda toalettstolen...15 Att använda tvättstället...15 SLUTSATS...15 DISKUSSION...16 Metoddiskussion...16 Resultatdiskussion...18 Förslag på framtida studier...22 REFERENSLISTA...23 Tabeller: Tabell I...9 Tabell II...11 Tabell III...12 Tabell IV...13 Tabell V...14 Tabell VI...15 Figurer: Figur Figur Bilagor: Bilaga 1 Brev till caféansvarig Bilaga 2 Checklista

5 1 INLEDNING Många människor med funktionshinder blir idag utestängda på grund av att delar av samhället är otillgängligt (Handikappsombudsmannen, 2004). Redan 1964 tillkom lagkrav på tillgänglighet på allmänna lokaler men trots det återstår mycket arbete för att människor med funktionshinder inte ska utestängas från våra publika lokaler (Bornholm, Lundström & Salomon 2003). Tidigare forskning visar på att tillgängligheten i offentliga lokaler är ett av det främsta hindret för personer i rullstol (Vissers, et al., 2008; Whiteneck et al., 2004). Hinder i den fysiska miljön gör det svårare för människor med fysiska nedsättningar att känna samma delaktighet och gemenskap i samhället (Peat, 1997). Arkitektoniska hinder, exempelvis höga trappsteg som minskar tillgängligheten för rullstolsburna, har noterats som en bidragande orsak till mycket förändring i rullstolsburnas vardag. Bland annat social status, isolering, minskade ekonomiska möjligheter, ohälsosam livsstil, beroende av andra, diskriminering och sämre livskvalitet påverkas (Rivano-Fischer, 2004). Därför kan slutsatsen dras att tillgängligheten är ett viktigt ämne att studera för att undersöka om personer som är rullstolsburna har möjlighet att vara delaktiga i den sociala omgivningen. Att känna delaktighet och social samhörighet i sin tillvaro ska vara en självklarhet för alla, även för personer i rullstol. Miljön ska inte vara ett hinder för en rullstolsburens val av aktivitetsutförande. Tidigare forskning gjord av Fänge och Iwarsson (2001) visade att 25 av 33 ungdomar med funktionshinder önskade att kunna besöka caféer självständigt men att miljön ofta utgjorde ett hinder i utförandet av aktiviteten. Det finns ingen tidigare forskning om just tillgängligheten på caféer för rullstolsburna. Att fika kan anses vara en självklarhet för alla och är något som har blivit en självklarhet i den lattekultur vi lever i idag. Men hur ser tillgängligheten ut på caféerna egentligen, är fika verkligen en självklarhet för alla?

6 2 BAKGRUND TILLGÄNGLIGHETSFRÅGOR FÖR PERSONER I RULLSTOL Nationalencyklopedins (2008) definition av tillgänglighet: Inom geografi möjligheter att ta del av något eftersträvansvärt. För en bestämd person beror dessa möjligheter exempelvis på hennes fysiska rörlighet och den geografiska närheten till det eftersökta. Begreppet tillgänglighet kan även utvecklas då denna definition kan uppfattas som övergriplig och allmän. Iwarsson (2003) talar istället om tillgänglighet utifrån två perspektiv; det objektiva och det subjektiva. Iwarsson menar att det objektiva perspektivet fokuserar på det mätbara, att byggnader ska överensstämma med de tekniska normer och standarder som är uppsatta. Detta perspektiv fokuserar inte på prestanda, d.v.s. hur en byggnad faktiskt fungerar för en grupp av människor. Det subjektiva perspektivet fokuserar mer på människan och beskrivs vara mer klientcentrerad. Iwarsson menar att inom detta perspektiv måste personens egen vilja och önskemål räknas in för att uppfylla tillgänglighet. Denna studie har fokuserat mer på det objektiva perspektivet då detta är en förutsättning för att sedan kunna gå vidare och studera det subjektiva perspektivet. I Sverige finns fler än personer som är rörelsehindrade och cirka personer av dem använder rullstol (Svensson, 2001). Handisam (2009) rapporterar att tillgänglighet för människor med nedsatt rörelseförmåga främst innebär att det ska vara möjligt att förflytta sig självständigt och säkert i den byggda miljön. Med detta menar de bland annat att underlaget ska vara jämt och fast, att en person i rullstol kan ta sig fram utan att passera branta lutningar, trappor, höga trösklar, trånga passager och tunga dörrar. Vidare skriver Handisam att rullstolsburna inte ska tvingas till långa omvägar och handtag samt att reglage bör vara lätthanterliga och sitta inom räckhåll. Svensson menar att tillgänglighet också innebär att utrymmen är tillräckligt rymliga för att en rullstol ska kunna manövreras. Det ska till exempel finnas tillräckligt stora toaletter. Personer som använder rullstol kan ofta ha svårt att hålla balansen och kan därför ha svårt att sträcka sig och luta sig framåt vilket ytterligare begränsar räckvidden (Svensson, 2001). Inredning och utrustning ska utformas och placeras så att de är användbara, till exempel ska höjden på diskar vara lämplig för den som använder rullstol och de som använder rullstol ska också kunna sitta vid bord (Handisam, 2009). Tidigare studier som studerat tillgänglighet i publika lokaler på flera platser runt om i världen fann att anpassade toaletter sällan förekom och av de toaletter som fanns var ca 50-60% tillgängliga

7 3 (Useh, Moyo & Monyonga 2001; Rivano-Fischer, 2004; McClain, 1993). Även smala dörrar och trappor upp till entré var hinder som upptäcktes i de tidigare studierna (Fänge et. al 2002; Rivano-Fischer, 2004; Useh et al. 2001). Fänge et al. (2002) visade att det ofta fanns begränsat med utrymme gällande framkomligheten i de studerade lokalerna. HANDIKAPPOLITIK Tillgängligheten har länge varit ett problem för personer i rullstol. I en rapport till diskrimineringskommittén skriver handikappombudsmannen (2004) om handikappolitikens historia. Människor med funktionshinder har under lång tid varit utestängda och diskriminerade från stora delar av samhället. Beroendet av andra människors välvilja har begränsat möjligheterna att forma ett liv på egna villkor. Med rasbiologins ökade spridning i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ökade även segregeringen av funktionshindrade med avsikt att skydda samhället från de funktionshindrade. Fram till 1960-talet lades i första hand problemet hos den enskilde. Allmänheten ansåg att det var funktionsnedsättningen, inte samhället, som gjorde att dessa människors begränsades och hade svårt att leva ett liv som alla andra. De offentliga insatserna begränsades huvudsakligen till institutioner där placeringen inte alltid var frivillig. Runt dessa institutioner började det växa upp handikapporganisationer och på 1960-talet uppstod en början på en bred folkrörelse. Samhället började se annorlunda på problemen kring personer med funktionshinder. I stället för att utgå från att problemet låg på individnivå började många hävda att det var samhället som bidrog till utanförskapet och att detta måste förändras. Det miljörelaterade handikappbegreppet myntades och handikappfrågorna blev mer politiska än tidigare. I takt med denna utveckling blev även frågor kring tillgängligheten i samhället mer av intresse (Handikappsombudsmannen, 2004). Lagar och regler gällande tillgänglighet I svensk bygglagstiftning finns sedan många år krav på tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga som gäller vid nybyggnad och ändring av byggnad (Svensson, 2001). År 1964 formulerade socialpolitiska kommittén flera principer att ha i betänkande i rapporten Social omvårdnad av handikappade (SOU 1964:43), bland annat att det måste tas hänsyn till funktionshindrade överallt i samhället (Handikappsombudsmannen, 2004). Kommittén slog fast att hjälpen till funktionshindrade skulle utformas till rättigheter.

8 4 År 1987 trädde Plan och bygglagen (PBL) i kraft. Syftet med lagen är att främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer (Miljödepartementet, 2009). PBL fastställer att byggnader ska byggas tillgängligt och användbart för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga (Handikappsombudsmannen, 2002). För att förbättra tillgängligheten infördes år 2003 en ny bestämmelse i PBL om att enkelt avhjälpta hinder (HIN) i publika lokaler och på allmänna platser ska avhjälpas (Handikappsombudsmannen, 2004). Enkelt avhjälpta hinder syftar på hinder som ska vara lätta, rimliga och nödvändiga att undanröja i förhållande till förutsättningarna på platsen (U.F.O.S, 2008). Ansvaret för att åtgärda hindren ligger hos ägare av publika lokaler och allmänna platser men de ekonomiska konsekvenserna får inte bli orimligt stora för fastighetsägaren, lokalhållaren eller näringsidkaren (Stockholms stad, 2008). Boverket preciserar PBL i föreskrifter och råd. Föreskrifterna är bindande, de måste uppfyllas och råden är vägledande för hur föreskrifterna bör tillämpas och beskriver hur bygget ska utformas. Råden och föreskrifterna finns samlade i skriften Boverkets Byggregler (BBR) där det till exempel skrivs om utformning av entréer, ramper, dörrar och portar samt toalettutrymmen för ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder (Handikappsombudsmannen, 2004). Riksdagen antog år 2000 den nationella handlingsplanen för handikappolitiken, kallad Från patient till medborgare- en nationell handlingsplan för handikappolitik (Prop.1999/2000:79), som utgår från Förenta Nationernas (FN) 22 standardregler (Regeringskansliet, 2000). I denna lag föreslår regeringen nationella mål och inriktningar i handikappspolitiken och hur statliga myndigheter bör interagera handikappsperspektivet i sin verksamhet och vara ett föredöme gällande tillgänglighet (Handikappsombudsmannen, 2004). Lagens tre huvudämnen består av att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer, att åstadkomma ett tillgängligt samhälle samt att förbättra bemötandet. Sedan år 1964 har det varit kommunernas ansvar att inventera, planera och genomföra huvudparten av åtgärderna för ett tillgängligt samhälle (Handisam, 2009). Det yttersta ansvaret ligger hos ägaren av publika lokaler och de ska se till att alla enkelt avhjälpta hinder angående lokalernas tillgänglighet åtgärdas. Det är kommunens uppgift att kontrollera att PBL följs och detta ska göras genom aktiva tillsynsinsatser eller genom anmälningar från

9 5 allmänheten (U.F.O.S, 2008). Statliga myndigheter skall själva verka för att deras lokaler och verksamheter är tillgängliga för personer med funktionshinder. Detta arbete ska göras genom inventeringar och utarbetade handlingsplaner (Handisam, 2009). TILLGÄNGLIGHETENS PÅVERKAN PÅ LIVSKVALITÉN Anledningen till att det är viktigt att uppmärksamma tillgänglighetsfrågor beror på bevisad negativ påverkan på livskvalitén och utanförskap vid begränsad tillgänglighet (Rivano- Fischer, 2004; Mans & Chad 2001; Peat, 1997). Fokus på den fysiska tillgängligheten har även utvecklats på grund av att funktionshindrade har blivit mer uppmärksammade i samhället. Delaktighet i sociala aktiviteter utanför hemmet som är självvalda genom intresse och inte genom överväganden om tillgänglighet är en grundläggande del av de flesta individers liv och bidrar till ökat välbefinnande (Fänge et al. 2002). I en kvalitativ studie där ryggmärgsskadade intervjuades angående livskvalitet beskrivs tillgängligheten av en deltagare; Miljön är en barriär. Om allt var organiserat perfekt för mig, då skulle min livskvalitet vara absolut underbar. Då skulle jag kunna åka precis vart jag ville och allting skulle vara perfekt (Manns & Chad, s. 800). Deltagarna i denna studie beskrev att det fortfarande fanns många allmänna platser dit personer med funktionshinder inte kunde vistas på grund av de miljömässiga svårigheterna (Manns & Chad, 2001). Fänge et al. (2002) menar att detta inte bara påverkar de funktionshindrades livskvalitet utan att det även har en negativ inverkan på erfarenheter, självförtroende och självständighet. Peat (1997) beskriver att vi lever i ett samhälle med ett icke-funktionshindrat tankesätt och att strukturen på samhället återspeglar detta. Peat menar att detta utanförskap inte alltid görs medvetet, men att det kan påverka de drabbade på ett negativt sätt gällande välbefinnande, ekonomi och det kulturella livet ute i samhället. Ett exempel på detta kan vara att önskan om att fika och få delta i ett socialt sammanhang försvåras när den fysiska miljön utgör ett hinder. Samverkan mellan miljö och person Tillgänglighet och miljö är centrala begrepp inom arbetsterapi. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) (2005) beskriver att målet med arbetsterapi är att främja patientens möjligheter att leva ett värdefullt liv i enighet med sina egna önskemål och behov och i förhållande till omgivningens krav. Omgivningen har en stor inverkan på personers känsla av delaktighet och välbefinnande.

10 6 Kielhofner (2002) skriver att fysiska platser kan orsaka många problem för personer med funktionshinder och de mest uppenbara problemen är naturliga och arkitektoniska barriärer som påverkar utförandet av aktivitet. Ofta blir vikten av tillgängligheten påtaglig när någon förändring sker i en persons liv, till exempel vid uppkomst av ett funktionshinder. Kielhofner menar att acceptans av förändring är svår när miljön inte kan interagera med förändringarna som personen försöker att anpassa sig till. För att en person då ska kunna hantera sin förändring på ett optimalt sätt kräver Kielhofner att miljö och person måste samverka och möjliggöra personens förmåga till anpassning av sin nuvarande situation. Detta menar även Lawton & Nahemow (1973) som beskriver detta i sin Ecological Model. De menar att relationen mellan individen och omgivningen är en dynamisk process, där en anpassning ständigt sker för att hitta den ultimata balansen. Ju högre krav omgivningen ställer, desto högre kompetens måste individen ha för att kunna agera självständigt. Författarna menar att anpassningen kan ske genom att miljön anpassas till individens kapacitet eller omvänt, att individen anpassar sig till miljöns krav. Cuthcin (2004) menar att mycket arbetsterapeutisk litteratur har lagt fokus på att individen och miljön ska anpassa sig till varandra och anser att dessa två komponenter istället ska samverka och interagera med varandra. Han talar om ett begrepp som han kallar för place intergration och med det menar han att relationen mellan miljön och människan är mycket mer komplicerad än vad som tidigare beskrivits. Cuthcin vill utveckla det nuvarande tankesättet kring anpassning till miljön och skriver att miljön är så mycket mer än bara en plats utan att det är en central del av livets mening där sociala, kulturella och fysiska element av miljön blir invävt i personens identitet. Det är inte endast den fysiska kroppen som ska interagera med miljön utan även sinnet. För att få denna samverkan mellan människa och miljö kräver Cutchin att samhället tar sitt ansvar och uppmärksammar detta ämne mer. Betydelse av rollutförande Denna samverkan mellan människa och miljö blir påtaglig i sociala sammanhang. Människan är en social varelse som utför aktiviteter i samspel med andra och anpassar beteenden till vad situationen kräver och vad som förväntas av omgivningen (Kielhofner, 2002; Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, 2005). Vårt agerande formar hur andra ser oss och vem de uppfattar att vi är. Att ha möjlighet att gå på café är en del av kulturen i en storstad och kan tyckas ha betydelse för en persons delaktighet i samhället. Kielhofner (2002) skriver att kulturen är det medium där människor hittar mening i vad de gör. Kulturen ger många

11 7 valmöjligheter och formar den man är. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (2005) skriver att människan är en autonom varelse och att bli fråntagen möjligheten att kunna delta i aktiviteter som är självvalda kan påverka människans känsla av delaktighet och därmed även personens rollidentitet. I Fänges et al. (2002) studie indikerar resultatet att tonåringar med funktionshinder oftast vill besöka samma miljöer som andra tonåringar men att det ofta är omöjligt på grund av tillgänglighetsproblem, deras förväntade roll som tonåring blir då inskränkt. Samma studie visar även att 22 av de 33 tillfrågade tonåringarna ville ha möjlighet att besöka caféer men endast hälften av de tillfrågade valde miljö utifrån intresse och Fänge et. al (2002) drar därför slutsatsen att tillgängligheten påverkar delaktigheten i sociala aktiviteter. På grund av tillgänglighetsproblemen var många av tonåringarna beroende av personlig assistans vid besök i publika lokaler vilket påverkar deras möjlighet att vara självständiga och att vara som alla andra. Sammanfattningsvis visar tidigare forskning att tillgänglighet har en stor inverkan på livskvalitén hos personer med funktionshinder. Modeller och teorier inom arbetsterapin och miljön lägger stor vikt på samverkan mellan miljö och person och hur relationen mellan dessa påverkar utförandet av aktiviteten. Om tillgänglighet blir ett hinder vid valet av sociala aktiviteter kan människans känsla av rollidentitet bli försvagad. STOCKHOLM EN STAD FÖR ALLA I Stockholms stads budget år 2008 kan läsas att Vår ambition är att Stockholm ska vara världens mest tillgängliga huvudstad För att uppnå detta mål har lokala riktlinjer utformats som ska följas vid nyproduktion av bostäder och lokaler samt vid ombyggnationer i utemiljön. De menar även att stadens samtliga verksamheter tar ansvar för tillgänglighet och bemötande på olika nivåer. I befintlig miljö där förändringar måste göras i efterhand ska förändringarna göras varsamt och med hänsyn till miljöernas förutsättningar. Att göra gamla miljöer och K-märkta hus tillgängliga behöver inte innebära att de förvanskas, väl planerad tillgänglighet kan smälta in i den befintliga miljön. I arbetet ingår även att informera butiksoch restaurangägare med flera att deras lokaler också ska vara tillgängliga senast år Utgångspunkten är att enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas direkt, både inom allmänna platser och publika lokaler. (Stockholms stad, 2008) Det kan sammanfattningsvis sägas att tillgänglighet är något som inte alltid varit en självklarhet i samhället men har på senare tid uppmärksammats mer i takt med att

12 8 handikappolitiken utvecklats. Efter 1964 har lagar och regler gällande tillgänglighet utformats för att underlätta vid byggandet av nya fastigheter och lokaler. PLB är den lag som ska följas vid nybyggnationer och BBR redogör hur lagarna ska uppfyllas genom föreskrifter och råd. På grund av den nyligen utvecklade synen på tillgänglighet samt att tillgängligheten har en bevisad effekt på livskvalitén är detta ett ämne som är mycket relevant att studera. SYFTE Syftet med studien är att kartlägga den fysiska tillgängligheten på ett antal caféer på Södermalm i Stockholm för personer som är rullstolsburna. METOD FORSKNINGSDESIGN Studien är en kvantitativ undersökning. En deskriptiv metod har används för att beskriva hur tillgängligheten för rullstolsburna ser ut på olika caféer (Ejvegård, 1996). Körner, Ek & Berg (1984) beskriver att de deskriptiva eller beskrivande undersökningarna syftar till att ge information, att kartlägga den företeelse som studeras. URVAL Urvalsområdet begränsades till Södermalm i Stockholm och caféerna valdes ut på hitta.se (2009). Sökorden som användes vid urvalstillfället var Café inom det geografiska området Södermalm, Stockholm. Totalt blev det 127 träffar varav 50 valdes ut genom ett obundet slumpmässigt urval. Körner, Ek & Berg (1984) menar att varje enhet i populationen då har samma chans att ingå i stickprovet genom denna metod. Praktiskt kan detta göras så att enheterna i populationen numreras och därefter dras slupmässigt de siffror som ska räknas in i urvalet (Körner et al. 1984). Vid urvalsprocessen till denna studie numrerades alla 127 caféer. Därefter drogs slumpmässiga nummer från numrerade kort som sedan parades ihop med caféets nummer. Totalt kontaktades 50 caféer varav 26 tackade ja och en av dessa användes till en pilotstudie. För med information se tabell I.

13 9 Tabell I. Urvalsprocessen Tillfrågade: 50 Tackade nej 13 Fick ej tag på 7 Stängda för säsongen 2 Ej caféverksamhet 2 Tackade ja 26 DATAINSAMLING Caféerna kontaktades först genom ett brev (se bilaga 1) och sedan via telefon. Därefter startade datainsamlingen. Inga bedömningar gjordes under lunchtid, mellan och då många caféer uttryck önskan om att bedömningarna skulle göra under förmiddag eller eftermiddag då det är som minst gäster i lokalerna. Vissa caféer hade speciella önskemål om dag och tid och detta togs då hänsyn till. Då inget passande befintligt instrument fanns för att undersöka tillgängligheten i lokaler utformades en checklista enkom för denna studie (bilaga 2). Checklistan är uppbyggd på anvisningar från Handisam (2009) om inventeringar av lokaler samt boken Bygg Ikapp Handikapp (Svensson, 2001) där det mer detaljrikt beskrivs hur en lokal ska vara utformad enligt PBL och BBR. Måtten om användes utgick från standardrullstol med måtten l 120 cm x b 70 cm x h 109 cm (Svensson, 2001). Måtten tillgodoser i huvudsak behov för personer som använder manuell rullstol och personer som har god armstyrka. Checklistan fokuserar på huvuddelarna; förflyttning in genom entrén, generellt om rum och utrymmen invändigt samt toalett. Varje huvuddel består av underrubriker för att tydligare beskriva vad som mäts. De flesta frågor besvaras med ja eller nej. I checklistan finns det även plats för kompletterande kommentarer vid behov. Bedömningarna av lokalerna utfördes av författarna själva och vid mätningstillfällena användes tummstock och måttband som mätinstrument. Mätningarna gällande framkomligheten i lokalen gjordes på inredning och delar av lokalerna som var aktuella och kunde nås av personer i rullstol. En fem-centimeters måttdifferens användes vid mätningar som var cirkatal. Det första caféet som drogs och som tackade ja ingick i en pilotundersökning. Den utformade checklistan testades och utvärderades. Därefter gjordes nödvändiga ändringar för att få så omfattande och relevant innehåll som möjligt. Några frågor togs bort eftersom de upplevdes irrelevanta för studiens syfte. Exempel på detta var en fråga

14 10 gällande manöverutrymme vid entrén. Några frågor lades även till då det behövdes, bland annat mått på dörrbredd vid toalett för att lättare kunna särskilja entrédörr med toalettdörr. Varje besök tog ca minuter beroende på caféets storlek och om toalett fanns eller inte. DATABEARBETNING Datan analyserades enligt deskriptiv statistik. Ejvegård (1996) förklarar att i en deskriptiv studie ska all rådata som samlas in kategoriseras och sorteras. Detta gjordes genom att beräkna hur stor frekvensen var på respektive fråga och svaren räknades sedan manuellt och fördes in i en frekvenstabell enligt Patel och Davidsons (2003) rekommendationer. Den absoluta frekvensen användes vid majoriteten av resultatredovisningen. Vid jämförelse mellan olika variabler med olika total frekvens användes procent för att göra resultatet tydligare. Även chi2 test (Patel & Davidsson, 2003) gjordes för att jämföra gamla och nya byggnader. I deskriptiv statistik kan tabeller och diagram utformas för att presentera resultatet eftersom de båda presentationsformerna kompletterar varandra (Ejlertson, 2003). Därför användes tabeller och diagram i detta arbete. Tabellerna skapades enligt Backmans (1998) rekommenderade tabellutformning och gjordes i Microsoft Excel. ETISKA ASPEKTER Den första kontakten med de utvalda caféerna genomfördes genom att skicka ut brev till de ansvariga på de utvalda caféerna. Dahmström (2000) understryker vikten i att inga påtryckningar får förekomma då de berörda ska lämna sitt samtycke till medverkan. Därför skickades ett brev ut så att de berörda i lugn och ro kunde ta beslut om medverkan var aktuell eller ej och för att undvika påtryckningar. Brevets uppbyggnad utgick från Humanistisksamhällsvetenskapliga forskningsrådet och deras etiska kommittés regler (Dahmström, 2000). Utifrån detta beslöts att brevet skulle innehålla en kortfattad presentation av oss själva, av projektet och syftet med studien samt hur materialet kan komma att användas. I brevet förklarades att deltagandet var frivilligt och att caféet hade rätt att avbryta samarbetet när som helst under studiens gång. Det var även viktigt att understryka att caféet i fråga inte kommer att kunna identifieras i studien. Caféerna fick även information om att de skulle kontaktas över telefon inom några dagar för att delge sin åsikt om medverkan. Vid telefonsamtalen fick de ansvariga möjlighet att få en närmare kontakt med författarna och även lättare att ställa frågor om det var något de undrade över.

15 11 Informationen som samlades in behandlades konfidentiellt och endast författarna tog del av materialet. Material som kunde riskera att identifiera de undersökta objekten förstördes efter användning. RESULTAT Caféernas tillgänglighet kommer att presenteras i relation till aktiviteterna; att ta sig in genom entrén, framkomlighet i lokalen, möjlighet att beställa, betala och sitta samt kunna gå på toalett och utföra hygien på toalett. ATT TA SIG IN GENOM ENTRÉN Dörr Resultatet vid bedömning av entrén visade att 18 av de 25 caféerna hade rekommenderad höjd på dörrhandtag och dörrlås (se tabell II). Hos majoriteten av caféerna (n=18) fanns antingen ingen tröskel eller tröskel som var mindre än 25 mm men sju caféer hade tröskel högre än 25 cm vilket innebär att personer i rullstol inte kommer in. Tre av caféerna saknade tillräckligt bred dörr för att en rullstolsburen person skulle kunna ta sig igenom. Dörrautomatik fanns endast på fyra av de bedömda caféerna (n=25). Totalt kunde personer i rullstol ta sig in genom entrén på 11 caféer. Tabell II. Bedömning av dörr vid entré, n=25 Antal Caféer med tillräcklig svepyta vid entrédörr 12 Entrédörrar med dörrhandtag/lås minst 100 cm högt 18 Entrédörrar med dörrautomatik 4 Entréer med tröskel 18 Entrédörrar med tillräcklig bredd 22 Markyta vid entrén Vid bedömning av markyta vid entrén visade resultatet att tre caféer saknade fast, halkfri och hårdgjord yta med lutning högst 1:50 (se tabell III). Det framgick även att på 12 caféer var man tvungen att passera trappa eller trappsteg för att ta sig in i eller ut ur byggnaden. Ett av caféerna var lokaliserad en trappa upp i anslutning till hiss. Resterande 24 caféer låg på markplan. Skrapgaller och dörrmattor var överlag lätta att rulla över och utan kanter.

16 12 Tabell III. Bedömning av markyta vid entrén, n=25 Antal Entréyta framför dörr som är fast, halkfri och hårdgjord med lutning högst 1:50 22 Entréer där man kan stiga in i byggnaden utan att passera trappa eller trappsteg 13 Skrapgaller och dörrmattor som är lätta att rulla över samt utan kanter 23 Jämförelse mellan gamla och nya byggnader Vid jämförandet av gamla (n=16) och nya (n=9) byggnader framkom en skillnad vid entrén. Med nya byggnader menas byggnader som är byggda efter 1980 och med gamla menas byggda innan Den största skillnaden som noterades var att ingen av de nya byggnaderna hade trappa och trappsteg vid entrén. Däremot hade 81 % av de gamla byggnaderna trappa eller trappsteg vid ingången. Av de nya byggnaderna hade 44 % dörrautomatik medan ingen av de gamla byggnaderna hade detta. Alla entréer där dörren inte var tillräckligt bred eller hade tröskel anträffades i äldre byggnader. Ett chi2 test styrker att det fanns en signifikant skillnad mellan gamla och nya byggnader gällande trappsteg, dörrautomatik samt tröskel men inte vid bredd på dörr. Figur 1. Skillnader i entrén mellan gamla (n=16) och nya byggnader (n=9) 120% 100% 80% 60% 40% 20% Nya byggnader (byggda efter 1980) Gamla byggnader (byggda innan 1980) 0% Avsaknad av trappa eller trappsteg Har dörrautomatik Dörr utan tröskel finns Tillräckligt bred dörr Sammanfattningsvis visar resultatet att personer i rullstol kunde ta sig in genom 11 av 25 de undersökta entrédörrarna. Det största hindret för en rullstolsburen var att trappsteg fanns vid 12 caféers entréer vilket då gjorde att även svepytan vid dörren blev begränsad.

17 13 FRAMKOMLIGHET I LOKALEN Framkomligheten i lokalerna var överlag tillfredställande. Alla caféer (n=25) hade golvbeläggning som var lätt att rulla över samt hade utrymme att vända med rullstolen. Endast ett Café hade mindre än 90 cm bredd vid kortare passager. På större delen av caféerna (n=18) kunde personer i rullstol förflytta sig till alla delar av lokalen utan att passera trappa eller trappsteg. På de resterande sju caféerna fanns det platåer eller flera våningar som inte kunde nås av personer i rullstol. Vid jämförelse av gamla och nya byggnader gällande framkomlighet i lokalen visade chi2 testet ingen signifikant skillnad. MÖJLIGHET ATT BESTÄLLA, BETALA SAMT SITTA Majoriteten av lokalerna hade bord som var cm höga (rekommenderat mått cm för personer i rullstol enligt BBR). De flesta stolarna (n=22) var mellan cm höga (se tabell IV). 14 av betaldiskarna var högre än 90 cm och några var uppemot 120 cm vilket gör det svårt för personer i rullstol att kunna beställa och betala för sina varor. Ett av de 25 caféerna hade endast bardisk och barstolar att sitta vid. Alla 25 caféer hade flyttbara stolar. Därmed visar resultatet att personer i rullstol kunde använda bord och stolar på 24 av 25 caféer, däremot var ingen av betaldiskarna i rekommenderad höjd och endast 11 av betaldiskarna var i accepterad höjd (90cm) för rullstol vid beställning och betalning. Ett chi2 test visar att det var en signifikant skillnad mellan nya och gamla byggnader gällande höjd på betaldisk. Nya byggnader hade större andel accepterad höjd. Tabell IV. Mått på inredning Höjd (i cm) Bord Stolar Betaldiskar ** ** 1 -** ** Rekommenderade mått enligt BBR

18 14 ATT ANVÄNDA TOALETT Förekomst av toalett I figur 2 kan det utläsas att 20 av de 25 bedömda caféerna hade toalett varav nio stycken kan klassificeras som toaletter anpassade för personer med funktionshinder. Fem caféer saknade toalett och dessa caféer hade en besöksyta mindre än 30 kvm. Sju av de nio toaletterna anpassade för personer med funktionshinder låg i nybyggen, två av dessa anpassade toaletter låg i äldre byggnader. Två av de nio anpassade toaletterna låg i anslutning till galleria och en låg i anslutning till vårdcentral. Figur 2. Förekomst av toalett, n=25 Ej toalett anpassad för personer med funktionshinder 11 st Toalett anpassad för personer med funktionshinder 9st Ingen toalett 5 st 20% 36% 44% Att ta sig in på toaletten På 11 av de 20 caféerna som hade toalett var dörren tillräckligt bred för att ta sig in med rullstol (se tabell V). Även 11 av antalet toalettdörrar var utan tröskel. En av toalettdörrarna hade borttagen tröskel men dörrbredden var mindre än rekommenderat medan en dörr hade tillräcklig bredd men då fanns tröskel. Sammanlagt kunde rullstolsburna ta sig in på 11 toaletter. Nio av dessa var toaletter anpassade för personer med funktionshinder. Chi2 testet visade på en signifikant skillnad gällande toalettentrén i jämförelse mellan gamla och nya byggnader. Tabell V. Att ta sig in på toaletten, n=20 Antal Toalettdörr med fritt passagemått minst 0,84 m 11 Toalettdörr utan tröskel eller med avfasad tröskel 11 Toalettdörr med handtag och dörrlås som sitter högst 100 cm över golv 13

19 15 Att använda toalettstolen Resultatet vid mätning av toalettstol visade att toalettstolens höjd och framkant till stor del stämde överrens med rekommenderade mått (se tabell VI). Även toalettpappershållaren var lätt åtkomlig på de flesta toaletterna (n=15). Alla toaletter som inte var anpassade för personer med funktionshinder saknade armstöd eller tillräckligt med yta runt toalettstol. En av toaletterna anpassade för personer med funktionshinder hade endast ett armstöd, resterande (n=8) hade armstöd på bägge sidor av toalettstolen. Alla armstöd var uppfällbara. Sex av de 20 toaletterna hade tillräckligt med utrymme vid toalettsol, alla dessa var toaletter för personer med funktionshinder. Tabell VI. Mått vid toalettstol, n=20 Antal Toalettstol med höjd ca 0,48 m över golv 13 Toalettstol med framkant ca 0,7 m från bakomliggande vägg 19 Toalettstol med armstöd på båda sidor om toalettstolen eller stödhandtag 8 Toaletter med pappershållare lätt åtkomlig från rullstol 15 Toaletter med fritt utrymme med bredden 0,9 m på ömse sidor om toalettstol 6 Att använda tvättstället Resultatet av mått vid tvättställ visar att samtliga toaletter (n=20) hade rekommenderad höjd på tvättstället. Däremot var tvättställets framkant oftast kortare än 60 cm från bakomliggande vägg, de sex som uppnådde rekommendationerna var toaletter anpassade för personer med funktionshinder. Tvål- och torkmöjligheter var till större del placerade svårtåtkomligt för en person i rullstol. Endast fem toaletter hade tvål- och torkmöjligheter inom tillräckligt räckhåll. Sammanfattningsvis gick det att ta sig in på 11 toaletter med rullstol. Majoriteten av toaletterna uppfyllde de rekommenderade måtten gällande toalettstol och höjd på tvättställ men ingen toalett uppfyllde alla de kriterier som ingick i checklistan angående tillgängligheten på toaletten för personer i rullstol. Detta leder till att ett fullt tillfredställande toalettbesök inte kan uppnås på någon av toaletterna som undersöktes. Fem av caféerna saknade toalett. SLUTSATS Syftet med studien var att kartlägga tillgängligheten på ett antal caféer på Södermalm i Stockholm för personer som är rullstolsburna. Resultatet visade att på nästan hälften av

20 16 caféerna (n=11) kunde personer i rullstol självständigt varken sig ta sig in i lokalen eller beställa och betala för sina varor. Vidare visade resultatet att ingen av caféernas toaletter uppnådde kriterierna på tillgänglighet för personer i rullstol. Däremot var framkomligheten god på alla caféer. De undersökta caféernas tillgänglighet för personer i rullstol hade stora skillnader beroende på i vilken typ av lokal caféet var placerat. Generellt var tillgängligheten bättre på caféer i nybyggda hus då de uppfyllde flera av de krav boverket ställer på lokalers utformning. Trots detta var det inget av caféerna som uppnådde alla kriterier. DISKUSSION METODDISKUSSION I urvalet begränsades undersökningen till att bedöma caféer på Södermalm i Stockholm eftersom det är en central träffpunkt och ett område dit många åker för att ta del av sociala aktiviteter. Det rör sig mycket folk i området och det finns många caféer totalt sett. Det skulle även vara opraktiskt och tidsmässigt omöjligt att undersöka alla caféer i Stockholms innerstad därför gjordes ett obundet slumpmässigt urval. Södermalm har en blandad bebyggelse med både gamla och nya hus och även det nybyggda området Hammarby sjöstad ingår i stadsdelen. Därför blev det en bra spridning på de utvalda caféerna gällande gammalt och nytt. Av de 25 bedömda byggnaderna räknades 16 som äldre (byggda innan 1980) och 9 som nybyggen (byggda efter 1980). Detta kan ge en rättvis spridning över hur det ser ut i dagsläget eftersom de äldre byggnaderna är en majoritet på Södermalm. Om något annat område med fler nybyggen hade undersökts hade resultatet troligtvis sett annorlunda ut likväl som om undersökningen hade gjorts i ett område med endast äldre hus. Att använda hitta.se som sökmotor ansåg vi som tillförlitligt eftersom den ständigt uppdateras och är dessutom en etablerad webbsida där många företag ingår. Eftersom vi använde oss av ett obundet slumpmässigt urval så fick varje café samma chans att ingå i undersökningen och inga värderingar gjordes under lottdragningen. Detta understryker Körner et al. (1984) är viktigt vid urvalsprocessen för att få en rättvis undersökningsgrupp. Vissa av caféerna ingick under hitta.se: s kriterier för café men det framgick vid kontakt av caféerna att de var mer restaurangbetonade och uteslöts därför från studien.

21 17 Målet var att kartlägga minst 25 caféer men 50 valdes ut då eventuella avhopp var med i beräkningarna och för att ha en marginal ifall många skulle tacka nej. I efterhand kan formuleringen av brevet diskuteras då 13 av 50 caféer tackade nej. Både i brevet och över telefonsamtal förklarades att studien endast kan komma att användas i studiesyfte och att caféet är anonymt och att inga värderingar kommer att läggas i hur lokalen är utformad. Möjligtvis kunde detta ha gjorts ännu tydligare då vi tror att många caféer tackade nej av rädsla för att inte bli godkända. Detta kan i sin tur ha påverkat resultatet om de caféer som tackade ja var medvetna om att de hade god tillgänglighet och därför inte var rädda för att delta. Många caféer uttryckte även att de inte ville delta på grund av tidsbrist och detta kunde också ha skrivits tydligare i brevet då undersökningarna inte krävde någon tid från personalen eller störde gästerna. Ett eget instrument utvecklades enkom för denna studie. En genomgång av redan befintliga instrument gjordes men ansågs inte mäta och uppfylla de krav vårt syfte ställde. De befintliga checklistorna som till exempel Housing Enabler (Iwarsson, 2009) fokuserade på funktionshinder i allmänhet och främst i hemmiljö vilket gjorde att vi utformade en egen checklista med fokus på personer i rullstol och caféer. Checklistan utformades med fasta svarsalternativ då egna värderingar skulle uteslutas i största möjliga mån. Vad beträffar validiteten så kan den diskuteras då checklistan aldrig tidigare använts eller utvärderats. Patel och Davidsson (2003) menar att innehållsvaliditeten kan möjliggöras då man genom en litteraturgenomgång av området funnit de begrepp som är aktuella för studien. Vi anser att vi kopplat ihop relevanta begrepp från litteraturen i vår checklista genom att fokusera på de regler och rekommendationer som finns. Patel och Davidsson skriver även att för att få god validitet bör instrumentet prövas på någon grupp som liknar den grupp som instrumentet är avsedd för. Detta gjordes genom en pilotundersökning. I efterhand kan det resoneras kring om ytterligare en testundersökning skulle ha gjorts innan checklistan ändrades. Detta för att få ännu tydligare och mer begränsade frågor. En fråga angående vattenlås under tvättställ togs bort i redovisningen av resultatet då frågan upplevdes svårttolkad och svårbedömd. Även en fråga om placering av manöverdom till dörröppnare togs bort eftersom inget av caféerna hade detta. Dessa två frågor hade möjligtvis kunna tagits bort redan innan checklistan började användas om ännu en pilotundersökning hade gjorts. Reliabiliteten anses vara hög eftersom både checklistan och bedömningarna gjordes av samma personer och därför minskar risken för misstolkningar och felmätningar jämfört med om till exempel enkäter hade skickats ut till caféerna. Då ett funktionshinder alltid är individuellt liksom personers kapacitet att klara sig

22 18 självständigt måste detta tas i beaktande när liknande checklistor används. I denna studie har vi utgått från de färdiga regler som finns men självklart är detta individuellt och många personer i rullstol kan säkert hantera situationer självständigt trots att tillgängligheten inte är optimal. Vid bearbetningen kan mätfel och bearbetningsfel uppstå vid det manuella handhavandet av det insamlade materialet (Körner, 2002), till exempel vid tolkning av checklistan. Därför gjordes noggranna beräkningar av svaren och resultatet dubbelkollades för att upptäcka eventuella felberäkningar. Deskriptiv statistik i form av frekvenser och procent användes i redovisningen av resultatet. För att styrka resultatet i jämförelser mellan gamla och nya byggnader gjordes chi2 test på de områden som ansågs vara viktigast att belysa. RESULTATDISKUSSION Syftet med studien är att kartlägga den fysiska tillgängligheten på ett antal caféer på Södermalm i Stockholm för personer som är rullstolsburna. Något som uppmärksammades i resultatet var otillräcklig framkomlighet gällande entrén och toaletter, svårigheter att beställa och betala samt skillnaden mellan gamla och nya byggnader. Dessa faktorer kommer resultatdiskussionen rikta stor fokus på. Nästan hälften av de undersökta caféerna hade trappa eller trappsteg för att ta sig in. Detta överensstämmer med resultatet från tidigare studier (Fänge et al. 2002; Rivano-Fischer, 2004; Useh et al. 2001). Av de 25 undersökta caféerna kunde man endast ta sig in på 11 stycken med rullstol. Att inte kunna ta sig in genom entrén utgör ett stort hinder för personer i rullstol och bidrar till att de får mindre valmöjligheter vid val av café. Det försvårar även självständigheten om de vill ta sig in i dessa lokaler på egen hand. Nio av de 11 caféer där personer i rullstol kunde ta sig in genom entrén var lokaliserade i nya byggnader. Dessa entréer hade alltid avsaknad av tröskel eller trappsteg och tillräcklig bredd på dörr enligt boverkets rekommendationer. Detta kan tolkas som en positiv utveckling då de nya byggnaderna oftast tillämpar de krav som finns angående tillgänglighet vid entré. Det var allmänt svårt att ta sig in på de undersökta caféernas toaletter. Endast 11 av de 20 undersökta toaletterna hade tillräckligt bred dörr, borttagen tröskel samt rekommenderad höjd på dörrhandtag och dörrlås vilket gjorde att dessa var de enda toaletter som en person i rullstol kunde ta sig in i. I en tidigare studie gjord av Rivano-Fisher (2004) visade resultatet att endast

23 19 tre av 17 toaletter till offentliga byggnader hade tillräcklig bredd på dörren. Även Useh et al. (2001) och McClain et.al (1993) fick i sina studier om tillgänglighet liknande resultat angående toalett. Därmed kan slutsatsen dras att det allmänt är svårt att ta sig in på offentliga toaletter med rullstol inte bara i Sverige, utan även runtom i världen. De flesta toaletterna i vår studie hade små utrymmen där en rullstol inte kunde manövreras. Toaletterna var i motsats till tvättstället oftast i bra höjd vilket Useh et al. (2001) också fick fram i sin studie på tillgänglighet. Det visade sig i Usehs studie att 95 % av toaletterna hade rekommenderad höjd men endast 65 % av tvättställen. Vårt resultat visar även att tvålautomater och handdukshållare var svåra att nå. Detta tyder på att det inte bara är entrén till toaletten som är ett problem för personer i rullstol, utan även tillgängligheten inne på toaletten. Alltså kan hela toalettsituationen ses som ett stort hinder för rullstolsburna. Möjligheten att gå på toaletten anser vi vara en viktig del av tillgängligheten på caféerna och dessa ska kunna utnyttjas av alla besökare, oavsett ålder, kön, funktionshinder o.s.v. Trots att nio toaletter anpassade för funktionshinder var med i studien uppfyllde inte någon av dessa alla de rekommendationer som finns. Det var främst placeringen av tvättställ och toalettstol som inte uppfyllde de rekommenderade måtten vilket gör att tillräckligt utrymme saknas för att kunna förflytta sig med rullstol på ett tillfredställande sätt. Frågan som kan ställas är då: Varför används inte de lagar och råd som finns vid byggandet av anpassade toaletter? Enligt Handikappombudsmannen (2002) har drivkraften hos de ansvariga att genomföra förbättringar på tillgängligheten inte varit stor. En orsak till detta kan vara att det i praktiken, till exempel vid nybyggnation, nästan är omöjligt för den enskilda individen att hävda sin rätt till förbättrad tillgänglighet (Handikappsombudsmannen, 2004). Att det byggs så många otillgängliga toaletter idag visar att byggherren själv inte tar tillräckligt ansvar för att kontrollera att tillgänglighetskraven uppfylls (Handikappsombudsmannen, 2002). Framkomligheten i lokalerna gällande tillräckligt utrymme och mått på inredning följer rekommendationerna på de flesta caféerna, oavsett ålder på byggnaden. Detta skiljer sig mot vad Fänge et al. (2002) kom fram till i sin studie där det ofta var begränsat utrymme i lokalerna. Detta kan bero på att Fänge et al. studerat många olika publika lokaler i en mindre stad i Sverige och inte endast caféer. Inredningen kan ha stor betydelse gällande framkomlighet då det oftast är den som påverkar utrymmet i lokalen. Om inredningen skulle utgöra ett hinder tolkas den som ett enkelt avhjälpt hinder då det är ekonomiskt och möjligt för ägaren att själv åtgärda. Rekommenderad höjd på betaldiskar är cm men accepterad

24 20 höjd är 90 cm (Svensson, 2001). Dock låg 14 diskar över 90 cm varav fem av dessa 14 diskar var högre än 110 cm. Byggverket rekommenderar i dessa fall att en del av disken ska vara anpassad för personer i rullstol (Svensson, 2001). Detta saknade de undersökta diskarna. Vi tror att det kan bero på att fokus riktas på att de anställda ska ha en optimal ergonomisk ställning och att de personer med behov av en lägre disk ofta glöms bort. Det kan även handla om prioritering eftersom till exempel personer i rullstol ofta är en minoritet av kunderna. På de flesta caféerna fanns olika sitt- och bordsalternativ, vi valde då att mäta de stolar och bord som var aktuella för vår målgrupp, d.v.s. personer i rullstol. Stolar och bord hade bra höjd på de flesta caféerna och inredningen var oftast flyttbar så att en person i rullstol kunde ta sig fram. Detta påverkade att det blev ett bra resultat gällande framkomligheten i lokalerna. Däremot hade sju av 25 caféer utöver sina platser på markplan även platåer och nivåskillnader med sittplatser. Dessa kunde inte nås av personer i rullstol och fanns endast av estetiska skäl. Det kan diskuteras om dessa platåer var nödvändiga eftersom de utestänger vissa grupper av människor. Utformningen av lokalen behöver inte förlora sin estetik bara för att tillgänglighet tillämpas. Utgångspunkten för Stockholms stad är att enkelt avhjälpta hinder ska tas bort för att utöka tillgängligheten. Enkelt avhjälpta hinder syftar på hinder som ska vara lätta, rimliga och nödvändiga att undanröja i förhållande till förutsättningarna på platsen (Stockholms stad, 2008). Denna definition kan vara svårtolkad och diffus och därmed leda till att inget görs för att förändra situationen. I de äldre områdena fanns smala trottoarer vilket försvårar att kunna bygga till exempel en ramp. Även toaletterna var överlag trånga och hade smala dörröppningar. Enligt Stockholm stad ska förändringar i befintlig miljö göras i efterhand genom hänsyn till miljöns förutsättningar. Det är butiks- och restaurangägarna som ansvarar för att uppfylla dessa krav. Det kan ligga svårigheter i detta då vi tror att många caféägare inte prioriterar frågor gällande tillgänglighet för personer med funktionshinder. Att göra sitt café tillgängligt kan uppfattas som tidskrävande och ekonomiskt belastande, speciellt i områden där det finns många äldre byggnader d.v.s. byggda innan De byggnader som var byggda efter 1980 fick överlag bättre resultat gällande tillgängligheten jämfört med de äldre byggnaderna. Trots det var det ingen av de undersökta caféerna som uppfyllde alla de krav som ställs för att optimal tillgänglighet för personer i rullstol ska uppnås. PBL säger att det ska byggas tillgängligt och användbart för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga. Boverket preciserar lagen i föreskrifter och råd (Svensson,