Tillgänglighet för rullstolsburna i Stockholms gallerior. The accessibility in malls for wheelchair users in Stockholm

Transkript

1 Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Arbetsterapeutprogrammet Examensarbete, 15hp Vårterminen 2012 Tillgänglighet för rullstolsburna i Stockholms gallerior The accessibility in malls for wheelchair users in Stockholm Författare: Kristina Anehög Linn Rönningen

2 1 SAMMANFATTNING Stockholms stad satte redan år 1998 som mål att bli världens mest tillgängliga stad. Under flera år har det därför arbetats utifrån olika delmål och en mängd olika lagar om hur offentliga miljöer ska planeras och byggas för att vara användbara för alla. Enkelt avhjälpta hinder ska åtgärdas, samt att produkter och miljöer ska planeras och byggas på ett sätt som är användbart för alla. Detta för att öka tillgängligheten så att alla ska kunna delta i samhället självständigt och på lika villkor. Syftet med studien var att beskriva hur tillgängligheten i dagsläget ser ut för rullstolsburna i ett urval av Stockholms gallerior. Studien genomfördes med en kvantitativ design där författarna använde sig av en strukturerad observation utifrån en observationsguide. Materialet har presenterats utifrån en deskriptiv metod för att med siffror ge en bild över hur tillgängligheten såg ut. Studiens resultat har visat blandade resultat i tillgänglighet beroende på vilken del av gallerian individen vill använda sig av. Det finns hinder i miljön som försämrar individens aktivitetsutförande, då den rullstolsburne inte kan använda alla delar av miljön till sin fördel. Många av de hinder som klassas som enkelt avhjälpta hinder har blivit åtgärdade. Ändå har studien visat att de offentliga miljöerna i gallerior innehåller barriärer för rullstolsburna. Sökord: accessibility, participation, wheelchair.

3 2 ABSTRACT Since the year of 1998 Stockholm city has been having a goal to be the most accessible city in world. During a couple of years a working process has been going on, with different sub targets and laws around how public environments should be planed and built to be usable for everyone. Barriers that are easy to adjust should be corrected, products and environments should be planed and be built in a way that are usable to everyone. This with an intention to gain the accessibility in a way that makes everyone a independent participant in the community on the same assumptions. The aim of this study was to describe the accessibility for wheelchair users in a selection of malls of Stockholm during the current situation. The study has been operated with a quantitative design where the authors used structured observations where they followed a guide. The result from the datacollection has been presented with a descriptive method, the authors used numbers to give a overview over the accessibility. The study has shown varying results in accessibility depend on witch section of the mall you want to visit. There are barriers in the environment that impair the occupational performance and all sections in the environment are not useful to individuals in wheelchair. A lot of the barriers that are easy to adjust has been corrected. But this study has found out that public environments includes barriers that affect the occupational performances negative for wheelchair users. Keywords: accessibility, participation, wheelchair.

4 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 4 BAKGRUND 4 Arbetsterapi som profession 4 Lagar och rättigheter 5 Universell design 7 Miljöns påverkan på individens aktivitetsutförande 8 Occupational Justice 8 Delaktighet och självständighet 9 Stockholm en stad för alla 10 Tillgänglighet och gallerior 10 Specificering av problemområde 11 SYFTE 12 MATERIAL OCH METOD 12 Forskningsdesign 12 Urval 12 Datainsamling 12 Databearbetning 14 ETISKA ASPEKTER 14 RESULTAT 15 Allmänt om gallerian 15 Entré 15 Generellt om rum och utrymmen 17 Toalett 17 Hiss 19 Reception/informationsdisk 19 Statistisk analys aktivitetsperspektiv 20 DISKUSSION 20 Metoddiskussion 20 Resultatdiskussion 23 Förslag till vidare forskning 27 KONKLUSION 27 TACK 27 REFERENSER 28 Tabeller: Tabell I 15 Tabell II 16 Tabell III 16 Tabell IV 17 Tabell V 18 Tabell VI 19 Tabell VII 20 Tabell VIII 20 Bilagor: Bilaga 1 Observationsgudie 31

5 4 INLEDNING Under arbetsterapeututbildningen har orden aktivitet och delaktighet varit centrala. För att kunna vara delaktig i samhället krävs att miljön individen vistas i är tillgänglig. För individer som är rullstolsburna kan detta innebära att miljön behöver anpassas för att den ska vara användbar. Anpassade miljöer och hur dessa fungerar är något författarna till denna studie börjat reflektera över i det dagliga livet. Exempel på detta är att hissar ibland är ur funktion, dörrar kan vara tunga och pappret på toaletten kan upplevas felplacerat. Tillgänglighet är ett stort problem för individer som är rullstolsburna, trots att Stockholms stad har som mål att bli tillgänglig för alla. Att arbeta klientcentrerat och utgå ifrån klientens önskemål är något en arbetsterapeut alltid ska sträva efter (Förbundet Sveriges arbetsterapeuter [FSA], 2005). Därför undrade författarna hur tillgängligheten såg ut i en miljö där rullstolsburna enligt forskning uttryckt att de vill kunna vistas. BAKGRUND Författarna har valt att dela upp bakgrunden i olika rubriker som är relevanta för studiens syfte samt att börjat med att definiera två begrepp som är återkommande i texten. Aktivitetsperspektiv författarna menar med aktivitetsperspektiv att aktiviteten är praktiskt möjlig att utföra oberoende av vilka lagar och riktlinjer som gäller. Aktivitetsperspektiv har definierats utifrån etiska koden där definitionen av aktivitet anses vara utförandet av meningsfulla uppgifter i interaktion med omgivningen (FSA, 2005). Tillgänglighet Nationalencyklopedin (2012) definierar tillgänglighet som geografiska möjligheter för individen att ta del av något individen själv vill ha tillgång till. Utifrån den definitionen har författarna valt att i studien mena att tillgänglighet innebär att människor med nedsatt rörelseförmåga ska kunna förflytta sig självständigt och säkert i gallerian. ARBETSTERAPI SOM PROFESSION Målet med arbetsterapi beskrivs i den etiska koden för arbetsterapeuter (FSA, 2005): att främja patienten/kundens möjligheter att leva ett värdefullt liv i enlighet med sina egna önskemål och behov och i förhållande till omgivningen. s. 9.

6 5 I och med detta är det arbetsterapeutiska målet helt individuellt beroende på den enskilde klientens önskemål och behov. Även om alla klienter har olika önskemål finns det behov som är gemensamma, som till exempel att offentliga miljöer är anpassade på ett sätt som gör det möjligt att ta sig fram även med rullstol. Arbetsterapeutens uppgifter innebär enligt den etiska koden för arbetsterapeuter (FSA, 2005) bland annat att kompensera vid nedsatt aktivitetsförmåga samt att utreda behovet av förändringar i den fysiska miljön. Detta för att arbeta för att öka klientens aktivitetsförmåga och möjligheter att leva ett värdefullt liv. Det ligger därför i intresse för arbetsterapi att utreda om offentliga miljöer är anpassade så de är tillgängliga och användbara ur ett aktivitetsperspektiv. Detta är också något som tas upp i Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för arbetsterapeuter: att föreslå åtgärder för anpassning av den fysiska, psykosociala, kulturella och institutionella miljö (Socialstyrelsen, 2001, s. 11.) Detta är även förenligt med att anpassningar ska göras för att individen ska kunna vara delaktig i alla livsområden, även utanför hemmet. Vidare går det att läsa i Socialstyrelsens kompetens beskrivning att: med utgångspunkt i den lokala befolkningens sammansättning (t.ex. ålder och kulturell bakgrund) och hälsotillstånd medverka till att identifiera risker i miljö och livsföring och bedöma vilka hälsobefrämjande arbetsterapeutiska åtgärder som behöver genomföra (Socialstyrelsen, 2001, s.12.) I och med detta betonas det att arbetsterapeuter ska arbeta med att identifiera risker i miljön mer generellt och inte enbart på individnivå. Detta för att samhället ska bli tillgängligt för alla, vilket i slutändan kan räknas som hälsofrämjande arbetsterapeutiska åtgärder i ett större perspektiv. LAGAR OCH RÄTTIGHETER De nationella målen för handikappolitiken i Sverige är bland annat att samhället ska utformas så att funktionshindrade i alla åldrar ska bli delaktiga i samhällslivet. Det innebär även att eventuella hinder för full delaktighet ska undanröjas. Därför har det fastslagits att regeringens prioriteringar är att det ska skapas ett tillgängligt samhälle för alla (Handikappombudsmannen [HO], 2004). För att detta mål ska kunna uppnås finns det lagar och föreskrifter som är till för att säkra den funktionshindrades rätt till delaktighet och jämlikhet i samhället. Dessa är bland

7 annat Plan och Bygglagen [PBL], Diskrimineringslagen, Boverkets byggnadsregler [BBR] och FN:s konvention för personer med funktionsnedsättning. 6 FN-konventionen FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är en konvention som är till för att säkerhetsställa de mänskliga rättigheterna för personer med funktionshinder. I artikel 9 om tillgänglighet tas det upp att alla personer med funktionsnedsättning ska kunna leva oberoende och kunna delta på alla livsområden. Det ska därför:..vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön. (Socialdepartementet, 2008:45, s. 45) Diskrimineringslagen Denna lag trädde i kraft den 1 januari I den finns det sju diskrimineringsgrunder identifierade varav en av dessa är funktionshinder. Lagen är tvingande och innebär att alla aktörer i samhället är skyldiga till att följa denna (SFS 2008:56). Enligt paragraf 12 är diskriminering förbjuden för den som tillhandahåller varor och tjänster eller anordnar en allmän sammankomst. Detta betyder att företag såsom gallerior och köpcentrum är tvingade till att se till att funktionshindrade ska kunna ta del av de varor och tjänster som de tillhandahåller. I det här fallet innebär det att rullstolsburna individer ska kunna besöka gallerior och köpcentrum utan att utestängas på grund av att dessa inte är tillgängliga. Funktionshindrade ska heller inte kunna avvisas från platsen (SFS 2008: 56). Plan- och bygglagen PBL är den lag i Sverige som reglerar hur platser och byggnader enligt gällande lagstiftning får byggas. Enligt kapitel 8 i PBL ska byggnadsverkets utformning vara tillgänglig för personer med nedsatt rörelseförmåga (SFS 2010: 900). Det fastslås också här att: 12..Ett hinder mot tillgänglighet eller användbarhet på en allmän plats ska alltid avhjälpas, om hindret med hänsyn till de praktiska och ekonomiska förutsättningarna är enkelt att avhjälpa. (SFS 2011: 335) Boverkets byggnadsregler BBR utgår från bland annat PBL och det är också dessa regler som tillämpas när bygglov ska ges. För att få ett byggnadslov ska därför reglerna som anges i BBR uppnås (Boverket, 2011).

8 7 Entréer och gångytor Till publika lokaler ska huvudentrén vara placerad och utformad så att den är tillgänglig, detta innebär att entréer ska ha tillräckligt med manöverutrymme för rullstol, men även att rullstolsburna ska kunna förflytta sig självständigt in och ut. Detta ställer krav på att gångytor ska vara fasta och jämna, samt att nivåskillnader ska överbyggas med ramper. Finns det roterdörrar vid entréer ska de kompletteras med en dörr som kan användas av personer med nedsatt rörelseförmåga. Dörrar i publika lokaler ska utformas så att de kan öppnas av personer med nedsatt rörelseförmåga. Den ska också kunna passeras av individ i rullstol och det ska finnas tillräckligt med utrymme för att öppna och stänga dörren från rullstolen. De dörrar som är tunga ska förses med automatisk dörröppnare (Boverket, 2011). Hissar De krav som finns för hissar är att de minst ska rymma en person som använder rullstol och en medhjälpare. Den ska även vara utformad så att en person med nedsatt rörelseförmåga ska kunna använda den självständigt utan någon medhjälpare (Boverket, 2011). Toaletter BBR tar upp att det i publika lokaler ska finnas minst en toalett som är tillgänglig och användbar för personer med funktionsnedsättningar. De allmänna råden som har getts är: I publika lokaler som har fler än ett plan med toaletter för allmänheten bör minst en toalett på varje sådant plan vara tillgänglig och användbar. Den tillgängliga och användbara toaletten bör ha minsta måtten 2,2 x 2,2 meter, lämpligt utformad och placerad inredning och utrustning, kontrastmarkeringar, och säkerhetslarm. (BFS 2011: 26). (Boverket, 2011, s. 100.) UNIVERSELL DESIGN Universell design är en strategi för hur miljöer, produkter, servicefunktioner, kommunikation och informationsteknologi bör planeras och byggas för att de ska bli tillgängliga för alla (Rigby, Stark, Letts & Ringaert, 2009). Den politiska utgångspunkten ligger i att ingen människa ska bli diskriminerad på grund av till exempel funktionsnedsättning (Björk, Hanselius, Johannessen & Pettersén, 2011). Målet med universell design är att utformningen av miljöer och produkter ska fungera för så många individer som möjligt. Detta för att underlätta användningen samt att slippa anpassa designen i efterhand. Universell design kan på så sätt öka delaktigheten i samhället för individer med funktionsnedsättningar som då kan

9 8 använda produkten eller miljön på samma sätt som resten av befolkningen. Universell design följer FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Socialdepartementet, 2008). Universell design består av sju principer där den första är att utformningen ska vara användbar och tillgänglig för alla. Detta synsätt används idag vid planering av till exempel affärer och byggnader (Rigby et al., 2009). MILJÖNS PÅVERKAN PÅ INDIVIDENS AKTIVITETSUTFÖRANDE Publika platser är inte utformade för att möta enskilda individers behov, utan de är utformade för att passa ett större antal individer. De är därför byggda efter generella lagar och riktlinjer (Rigby et al, 2009). Publika platser är de som besöks av det största antalet individer i samhället, men det är också dessa platser som är minst anpassade för att möta enskilda individers behov. Den publika platsen, eller sfären, som Rigby et al. valt att kalla den är en miljö där det tillbringas mindre tid i än i den privata sfären, såsom i hemmet och på arbetet. Den publika sfären erbjuder även en möjlighet till socialisering, rekreation samt civilt och socialt sammanhang. Det är denna sfär som erbjuder de tjänster som tidigare forskning visat att individer med funktionsnedsättning efterfrågar (Fänge, Iwarsson & Persson, 2002). På grund av detta har författarna valt att undersöka en del av den publika sfären, nämligen gallerior där det erbjuds butiker och matservering. Den publika sfären innefattar bland annat den fysiska miljön. Enligt Kielhofner (2008) kan den fysiska miljön erbjuda en rad olika möjligheter och resurser som möjliggör för individen att utföra och välja aktiviteter. Samtidigt är miljön komplex och mångsidig vilket innebär att den antingen kan utmana eller stödja en individs aktivitetsförmåga (Rigby et al., 2009). Detta i sin tur avgör hur aktiviteten utförs samt vilka aktiviteter individen väljer att utföra (Kielhofner, 2008). Den fysiska miljön kan alltså skapa barriärer eller erbjuda nödvändigt stöd för att på så sätt möjliggöra en optimal aktivitetsförmåga (Rigby et al, 2009). Miljön påverkar även den subjektiva upplevelsen av funktionsnedsättningen hos individen själv. En väl anpassad miljö kan därför göra att upplevelsen av funktionsnedsättningen är liten, medan en miljö med många hinder och barriärer istället kan förstärka upplevelsen av funktionsnedsättningen (Kielhofner, 2008). Med andra ord påverkar dålig tillgänglighet individen negativt gällande deltaktighet i samhället samt vid aktivitetsutförandet (Rigby et al., 2009). OCCUPATIONAL JUSTICE

10 9 Occupational Justice är en rättighet för alla människor, där de ska kunna möta sina grundläggande behov, men även en rättighet för att ha jämlika möjligheter och livschanser att kunna uppnå sin potential. Begreppet är en rättighet som även tar hänsyn till individens engagemang i olika meningsfulla aktiviteter (Wilcock & Towsend, 2009), vilket innebär att de ska kunna delta i meningsfulla aktiviteter i det dagliga livet (Stadnyk, Townsend & Wilcock, 2010). Occupational Justice baseras därför på grundkonceptet att alla människor är olika och har olika behov, vilket enligt Wilcock och Townsend gör begreppet till en rättighet till olikheter då människans behov och förmågor uttrycks genom vad de gör. Detta innebär att Occupational Justice är ett begrepp som är anpassat till arbetsterapi och betonar vikten av att alla bör ha lika stor möjlighet att delta i alla aktiviteter. Om en offentligplats inte tillgänglig för alla individer har dessa individer inte Occupational Justice och blir då utestängda från en aktivitet som de vill kunna delta i. DELAKTIGHET OCH SJÄLVSTÄNDIGHET Delaktighet på lika villkor ingår i FN:s standard regler. I dessa regler är tillgänglighet för individer med funktionsnedsättning en central punkt (HO, 2004). Tillgänglighet definieras där som att det bland annat ska finnas tillgång till den yttre miljön, exempelvis byggnader. En tillgänglig miljö inom byggnader innebär då att individen kan förflytta sig självständigt och säkert. Söder (1989) menar att ordet självständighet hänger ihop med oberoende samt att det kan ha två olika innebörder. Dels att individen självständigt kan utföra vardagssysslor, men även att individen kan påverka självständiga val och leva ett autonomt liv. Oberoende av vilken syn som finns på ordet självständighet är en tillgänglig miljö avgörande då miljöns påverkan på individens aktivitetsförmåga är stor (Kielhofner, 2008). Kielhofners framgångsrika arbetsterapeutiska förklaringsmodell till aktivitet, Model of Human Occupation, belyser vanans påverkan på vilka aktiviteter individer utför samt hur aktiviteter utförs. Är individen van att utföra en aktivitet på ett visst sätt så vill han eller hon gärna fortsätta göra så. Ibland blir individen van vid det sättet som aktiviteten utförs på att det blir det normala sättet att utföra aktiviteten på. I praktiken kan detta betyda att individen är van att gå runt i affärer själv, och då vill fortsätta med det även om den ådrar sig en funktionsnedsättning. Det kan även betyda att individen blir van att få assistans vid dessa aktiviteter att det blir det normala sättet att utföra aktiviteten på. Oavsett om individen tycker det känns okej att få assistans i dessa moment eller inte så ska alla få möjlighet att själv avgöra hur aktiviteten ska utföras. För detta krävs delaktighet på lika villkor, i detta fall tillgänglighet för alla. En tillgänglig miljö är ett krav både för att individen självständigt ska

11 10 kunna förflytta sig där och för att individen själv ska kunna bestämma när den vill vistas där utan ledsagare. STOCKHOLM EN STAD FÖR ALLA Mellan åren 1998 och 2010 bedrev Stockholms stad ett projekt kallat Tillgänglighetsprojektet för att göra Stockholm till världens mest tillgängliga stad. Tillgänglighetsprojektet gick till en början ut på att utemiljön samt Stockholms stads egna lokaler skulle göras mer tillgängliga (Otter & Östergren, 2010). Detta utökades sedan 2008 genom att det rekommenderades att alla lokaler skulle arbeta för att bli mer tillgängliga. För att kunna uppnå detta betonades att alla verksamheter i Stockholms stad skulle medverka i arbetet för ökad tillgänglighet. Detta innebar bland annat att senast år 2010 skulle alla enkelt avhjälpta hinder vara borttagna (Klaesson, Nilsson, Malm & Johnni, 2008). Definitionen av enkelt avhjälpta hinder är enligt Boverket (2012) mindre omfattande hinder som inte är kostsamma att anpassa. Till exempel ramper vid dörrar som har nivåskillnad samt kontrastmarkering eller dörröppnare. Tillgänglighetsprojektet ledde bland annat till att det startades en hemsida där utvärderingar av publika miljöer görs gällande handikappsanpassningar, mått och dörrar (Entré Stockholm, 2012). Utvärderingen som gjordes i samband med att Tillgänglighetsprojektet avslutades visade att tillgängligheten och användbarheten i utemiljön samt Stockholms stads egna lokaler hade förbättrats. För att även öka tillgängligheten och användbarheten i publika miljöer och lokaler sattes nya mål upp, vilket var att Stockholm skulle vara en stad i världsklass år 2030 (Otter & Östergren, 2010). Beslutet gjorde att Tillgänglighetsprojektet förlängdes för att denna gång ha fokus på tillgängligheten i offentliga och publika lokaler. Projektet följer FN:s konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess sju delmål. Denna konvention belyser bland annat att alla ska kunna vara delaktiga i samhället och att samhället ska vara tillgängligt för alla (Stockholms stad, 2011). TILLGÄNGLIGHET OCH GALLERIOR Tidigare forskning (Vissers, et al., 2008) pekar på att framkomlighet i affärer och byggnader är ett av de största problemen för rullstolsburna individer. På grund av framkomlighetsproblem krävs personlig assistens för rullstolsburna ungdomar som vill vistas i offentliga miljöer (Fänge, et al., 2002). Forskning pekar alltså på att framkomlighetsproblem förhindrar självständigheten hos rullstolsburna individer då de inte kan ta sig fram utan

12 11 assistans. Detta förminskar möjligheterna till delaktighet på lika villkor som tas upp i punkt 5 enligt FN:s standardregler (HO, 2004). Forskning av Fänge et al. (2002) visar att två aktiviteter som rullstolsburna individer rankar högt är att kunna gå i affärer samt att besöka matserveringar. Även denna studie pekar på att detta är svårt att kunna göra självständigt på grund av bristande tillgänglighet och användbarhet i miljön. En annan undersökning som är genomförd i USA visar att problemen med tillgänglighet och användbarhet gör att shopping i gallerior ibland är omöjlig för individer som är rullstolsburna (McClain, 2000). Detta på grund av nivåskillnader, lutning i backar samt att varje galleria hade någon anmärkning på att de inte följde riktlinjerna för hur en toalett ska vara planerad. Enligt en rapport av Davidsson (2005) är det vid situationer som innebär köp av varor/tjänster samt besök vid kafé/restaurang/pub/disko vanligt att individer med funktionsnedsättning känner sig diskriminerade. Känsla av diskriminering är enligt denna rapport enbart vanligare vid situationer i arbetslivet. Hela 31 %, alltså mer än var fjärde person, av alla som upplevt diskriminering uppger att det är på grund av att de inte kan använda lokalerna. SPECIFICIERING AV PROBLEMOMRÅDE I arbetsterapeutens yrkesroll ingår det att utreda behov av förändringar i den fysiska miljön. Detta för att i sin tur förbättra individens aktivitetsförmåga, öka möjligheten till att leva ett självständigt liv samt att öka upplevelsen av delaktighet i samhället. Tidigare forskning (Fänge et al., 2002; McClain, 2000) har pekat på tydliga brister gällande tillgänglighet i offentliga miljöer för rullstolsburna individer. Detta trots lagar och riktlinjer angående hur offentliga miljöer ska byggas. Det har inte varit möjligt att självständigt ta del av alla tjänster som erhålls i gallerior, eftersom hinder i miljön påverkat aktivitetsutförandet negativt. Att inte kunna delta i samhället på lika villkor som andra gör att rullstolsburna individer blir utestängda och att de fråntas rättigheter som varje individ har. Att bli utestängd leder inte bara till en känsla av diskriminering. Det kan i slutändan leda till att den subjektiva upplevelsen av aktivitetsnedsättningen blir högre än vad den annars skulle vara för en rullstolsburen individ. Med anledning av detta samt önskemålet om att kunna vistas i dessa miljöer ligger det i författarnas intresse att undersöka och uppmärksamma hur tillgängligheten för rullstolsburna ser ut i gallerior i Stockholm för tillfället.

13 12 SYFTE Syftet med studien är att beskriva hur tillgängligheten i dagsläget ser ut för rullstolsburna i ett urval av Stockholms gallerior. MATERIAL OCH METOD FORSKNINGSDESIGN Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie. Metoder som presenteras i siffror och numeriska observationer är kvantitativa (Backman, 2008). Syftet med studien är att beskriva hur tillgängligheten i dagsläget ser ut för rullstolsburna i Stockholms gallerior. Då författarna valt att kartlägga och ge information om en företeelse så är studien beskrivande och en deskriptiv metod har använts (Körner, Ek & Berg, 1984). Studien är en strukturerad observation av tillgänglighet. URVAL Urvalet består av 10 större gallerior och författarna begränsade det geografiska området till Stockholms kommun. Urvalskriterierna var att gallerian skulle vara belagd max 25 minuters tunnelbanefärd från t-centralen samt ha både butiker och matservering. Författarna hittade galleriorna via hitta.se (2012). När sökningen gjordes användes sökorden varuhus, köpcentrum samt inom Stockholms kommun. Totalt blev det 73 träffar varav 20 matchade urvalskriterierna. Av dessa 20 valdes 10 ut genom ett obundet slumpmässigt urval där samtliga enheter i populationen hade lika stor sannolikhet att bli en del av stickprovet (Körner et al., 1984). Samtliga 20 gallerior tilldelades ett varsitt nummer och sedan lottades stickprovet fram. DATAINSAMLING Datainsamlingen genomfördes genom en strukturerad observation. För att göra bedömningen mer reliabel användes en aktiv rullstol som författarna till studien turades om att sitta i under observationerna. Författarna valde att de under observationen skulle utgå ifrån att det var en person som var ovan att köra rullstol som skulle besöka en galleria. Enligt Patel och Davidson (2011) kan observation som metod användas som huvudinstrument i en undersökning. De beskriver att om en observation ska kunna genomföras behöver den vara systematiskt planerad och informationen måste registreras systematiskt. För att observationerna i denna studie skulle följa detta och bli likvärdiga användes en strukturerad observation, vilket

14 13 innebar att varje observation utgick från samma observationsguide. För fullständig observationsguide, var god se bilaga 1. För att även kunna täcka in områden där det observerades problem, men som inte var med i observationsguiden fanns det en punkt med Övriga Observationer samt Kommentarer i slutet av guiden. Observationsguiden som användes hade sin utgångspunkt i Handisams Checklista för Lokaler (2009). Anledningen till att denna checklista användes är att den utgår ifrån de svenska lagarna och föreskrifterna angående hur tillgängligheten i lokaler bör se ut. Boop (2009) tar upp ett amerikanskt instrument, The Americans with Disabilities Act, som kan användas för att observera tillgängligheten för individer med funktionsnedsättningar. Eftersom det instrumentet utgick ifrån de amerikanska lagarna och föreskrifterna valdes detta instrument bort. Det finns inget arbetsterapeutiskt instrument för att observera tillgänglighet i publika lokaler. Däremot är det arbetsterapeutiska instrumentet Housing Enabler under utveckling för att kunna användas i publika och offentliga miljöer. Det finns dock inte att tillgå i dagsläget (Iwarsson & Slaug, 2002). Författarna valde att anpassa Handisams Checklista vid inventering av lokaler (2009) till studiens syfte vilket innebar att punkter som författarna saknade möjlighet att observera alternativt saknade relevans för studiens syfte ströks. De punkter som ströks var inriktade mot syn- och hörselnedsättningar samt för individer med nedsatt orienteringsförmåga. En observationsguide bör prövas ut om den fungerar innan en datainsamling startar. Situationen bör i så lång utsträckning som möjligt vara lik de situationer som sedan ska observeras (Patel & Davidson, 2011). Därför gjordes en pilotstudie i en mindre galleria, dock utan användning av en rullstol som sedan användes vid datainsamlingen. Genom att en pilotstudie görs kan den visa brister som finns i observationsguiden och möjlighet ges till att kunna modifiera guiden så att den bättre passar verkligheten (Patel & Davidson, 2011). Efter att pilotstudien var gjort ändrades ordningen på punkterna i observationsguiden så att den skulle bli lättare att använda. Svarsalternativet Ej Aktuellt, skrivet EA i guiden, lades till för att kunna täcka in alla områden. Frågor som lades till var: Antal våningar Är hissar och handikappstoaletter ordentligt markerade på informationskarta? Finns tydlig handikappskylt vid toaletter? Går hissen till alla plan?

15 14 Eftersom att observationsguiden i pilotstudien inte var komplett och eftersom ingen rullstol användes har pilotstudien inte räknats in i resultatet. I varje galleria genomfördes observationen i den ordning som fanns i observationsguiden. Observationen tog mellan 30 och 45 minuter beroende på gallerians storlek. DATABEARBETNING Databearbetningen har skett i programmet Excel. Sammanställningen av resultaten påbörjades genom att en tabell skapades för varje galleria. Varje fråga tilldelades ett nummer samt tre svarsalternativ i tre olika kolumner. En etta sattes i kolumnen för rätt svarsalternativ. Svarsalternativen var ja, nej och ej aktuellt. En ny sammanställning gjordes för varje fråga var för sig. I kolumnerna för ja, nej och ej aktuellt skrevs då den totala summan in efter att svaren från samtliga gallerior sammanställts fråga för fråga. Slutligen skedde dataanalysen genom att författarna gick igenom resultatet fråga för fråga istället för galleria för galleria. Detta bland annat för att säkra galleriornas anonymitet. Detta gjorde även att det gick att se mer övergripligt hur tillgängligheten såg ut istället för att enbart se på tillgängligheten i respektive galleria. Studien kunde på så sätt visa vart det fanns störst brister gällande tillgängligheten på respektive område i galleriorna. Detta gav ett bättre resultat i förhållande till syftet som var att beskriva tillgängligheten i Stockholms gallerior, och inte i gallerior var för sig. Resultatet redovisas i text samt frekvenstabeller eftersom det enligt Backman (2008) ger en tydlig överskådlig bild av en större mängd data. Författarna valde att ta med en tabell som utgick från resultat från varje galleria var för sig, detta för att åskådliggöra antalet anmärkningar utifrån checklistan samt anmärkningar ur ett aktivitetsperspektiv. Det gick på så sätt se vilka barriärer som fanns som kunde begränsa aktivitetsförmågan. Detta gjordes genom att varje galleria fick ett kodnummer mellan 1-10 och att samtliga områden i checklistan togs med. Sedan räknades antal anmärkningar från checklistan och fördes in under varje galleria och område. Därefter räknades antal anmärkningar som påverkade användningen in samt de övriga kommentarer som fanns som också hade betydelse för användbarheten. ETISKA ASPEKTER

16 15 Enligt Vetenskapsrådet är idealet för observationsstudier att deltagarna ska informeras och samtycka till att vara med i forskningen (Gustafsson, Hermerén & Petterson, 2011). Urvalet i studien bestod inte av några individer utan av publika lokaler ägda av fastighetsägare med verksamhet ofta förlagd i utlandet. Efter övervägande beslutades att studien skulle genomföras utan medgivande från fastighetsägarna eftersom studien inte innehöll några personuppgifter eller känslig information. För att säkerställa galleriornas anonymitet har observationerna genomförts utan några antecknar med gallerians namn. De olika observationerna har istället tilldelats kodnummer (Gustafsson, Hermerén & Petterson, 2011). RESULTAT Resultaten av studien presenteras i siffror som framkom vid sammanställningen av resultaten av observationsguiden samt med tillägg från de övriga observationerna som gjordes i galleriorna. ALLMÄNT OM GALLERIAN Resultaten av observationsguiden visade att huvudentrén gick att nå och var användbar vid nio av tio gallerior. Hissen gick till samtliga våningsplan i åtta av de nio galleriorna som hade hiss. I åtta av tio gallerior fanns nivåskillnader och i sex av dessa åtta togs nivåskillnaderna upp av ramp eller hiss. I en av galleriorna fanns det en lång backe vid ingången till gallerian, vilket försvårade detta moment och krävde en stor kraftansträngning. I en av galleriorna fanns småvåningar som inte gick att nå med rullstol (tabell I). Tabell I. Allmänt om gallerian. Fråga Ja Nej Ej aktuellt Kan huvudentrén nås och användas utan att man behöver passera trappor? Är byggnadens planlösning överblickbar, enkel och logisk? Finns hiss till samtliga våningsplan? Tas nivåskillnader inom våningsplan upp av ramp eller hiss? Är hissar och handikappstoaletter ordentligt markerade på informationskartan? ENTRÉ I åtta av tio gallerior var det möjligt att ta sig in genom huvudentrén med rullstol. Skrapgaller och mattor var i sju av tio gallerior lätta att rulla över och utan några kanter som var svåra att passera. I en galleria bedömdes denna punkt som Ej aktuellt på grund av att detta inte fanns. I övriga två gallerior var det svårt att rulla över dessa skrapgaller och mattor (tabell II).

17 Tabell II. Entré. 16 Fråga Ja Nej Ej aktuellt Är det möjligt att ta sig in genom huvudentrén med rullstol? Är skrapgaller och dörrmattor lätta att rulla över samt utan kanter som är svåra att passera? I hälften av galleriorna fanns roterdörrar för in- och utpassage genom huvudentrén (tabell III). Samtliga av dessa entréer hade alternativa dörrar som var försedda med automatiska dörröppnare. Samtliga dörröppnare var placerade i anslutning till dörren, var nåbara från rullstol och dörrbladen träffade heller inte personen som satt i rullstolen när dörren öppnades. Tabell III. Entréer med roterdörrar. Fråga Ja Nej Ej aktuellt Vid ev. roterdörr: Finns omedelbart intill en annan entrédörr som är öppen samma tider som roterdörren? Är tunga dörrar/dörrar med dörrstängare försedda med automatiskt dörröppnare? Är svepytan kontrastmarkerad på golvet eller är dörren försedd med säkerhetssensor? Är placeringen på ev manöverdon dörröppnare lämplig och lätt att hitta? Kan det nås av personer i rullstol utan att man träffas av dörrbladet vid öppning? Går det att komma intill för personer i rullstol? Finns tydlig skylt med hänvisning till alternativ entré vid huvudentrén? Ligger den alternativa entrén nära och väl synlig från huvudentrén? Mynnar den ut i samma entréhall som huvudentrén? De övriga kommentarer som fanns under detta område var bland annat att det fanns svårigheter att komma in och ut genom entréerna på grund av att det fanns branta backar. Det fanns också kanter som ej var avfasade. I en av galleriorna gjorde detta att det inte gick att ta sig in i entrén utan hjälp och i en annan entré gick det att komma in men det behövdes hjälp för att komma ut. Detta på grund av att det fanns en uppförsbacke samt en hög tröskel i anslutning till entrédörren. En av galleriorna visade stora brister på tillgänglighet och användbarhet för rullstolsburna och bland övriga kommentarer fanns detta att läsa om den: Entréhall nås enbart genom trappor, finns ej någon ramp eller hiss. Alternativ entré ligger ej i direkt anslutning till den ordinarie huvudentrén.

18 17 Skyltning till den alternativa entrén finns men är markerad först på dörrarna till huvudentrén, svårt att se på avstånd. GENERELLT OM RUM OCH UTRYMMEN I nio av tio gallerior gick det att förflytta sig överallt i byggnaden med rullstol (tabell IV). I samtliga gallerior var golvbeläggningen lätt att rulla över, det fanns heller inga kanter, skrapgaller eller dörrmattor som hindrade framkomligheten. I samtliga gallerior fanns det tillräckligt med utrymme för att vända med rullstol. Tabell IV. Generellt om rum och utrymmen. Fråga Ja Nej Ej aktuellt Kan man förflytta sig överallt i byggnaden utan att passera trappa eller trappsteg, alternativt lättåtkomliga hissar? Finns utrymme för att vända med rullstol? Är skrapgaller och dörrmattor lätta att rulla över samt utan kanter som är svåra att passera? Är golvbeläggning i övrigt lätt att rulla över med rullstol samt utan kanter som är svåra att passera eller som medför snubbelrisk? TOALETTER Det fanns skilda toaletter för rörelsehindrade besökare i samtliga gallerior, men det var enbart i fem av tio gallerior toaletter fanns på samtliga plan. Toalettdörren var utan tröskel i samtliga gallerior, dörrhandtag och låsvred var även lätta att hantera överallt. I en av galleriorna observerades att toalettdörren var så tung att den inte gick att öppna från rullstol. Automatisk dörröppnare fanns inte vid någon toalett. I nio av tio toalettrum fanns det tillräckligt med utrymme för att vänta med rullstolen. Nio av tio toalettsitsar hade rätt höjd och sju av tio toaletter följde riktlinjerna om att det ska finnas 90 cm fritt utrymme på ömse sidor om toalettstolen. En av de observerade toaletterna för rörelsehindrade saknade armstöd och vid en toalett var de ur funktion. Sju av åtta användbara armstöd var uppfällbara och möjliga att hantera med en arm. Dock satt armstöden vid en toalett så brett ifrån varandra att de omöjligt gick att använda med två armar. Toalettpappershållaren var lättåtkomlig vid sex av tio toaletter. Tjugoåtta av de sammanlagt 30 observerade larmknapparna satt inom rätt avstånd. I fem av tio gallerior var inredningsdetaljerna på toaletten lämpligt placerade och inom räckhåll för rullstol. Det var enbart i tre av tio gallerior som tvålautomat, handdukshållare och muggar var placerade rätt enligt riktlinjerna. I en galleria var toaletten för rörelsehindrade avstängd på grund av renovering, det fanns där en provisorisk anpassad toalett. Denna provisoriska toalett var för liten för att det skulle vara möjligt att vända med rullstol. Ledsagare fick inte heller plats på denna toalett (tabell V).

19 18 Tabell V. Toaletter. Fråga Ja Nej Ej aktuellt På alla våningsplan där det finns toaletter; finns det minst en toalett för rörelsehindrade? På stora våningsplan; finns flera sådana toaletter? Finns skilda toaletter för rörelsehindrade besökare? Är dörren utan tröskel eller med avfasad tröskel? Är dörrhandtag och låsvred lätta att hantera och greppa? Finns det automatisk dörröppnare? Är det möjligt att vända med rullstol bl a för att stänga dörren? Finns utrymme för rullstol utanför slagdörrs svepyta? Finns tydlig skylt med handikapp-symbol vid toaletterna? Är det lätt att tända ljuset? Är höjden ca 0,48 m över golv (inkl sittring)? Finns fritt utrymme med bredden 0,9 m på ömse sidor om toalettstol? Sitter dörrhandtag och låsvred och lås högst 100 cm över golv? Har dörren fritt passagemått min 0,84 m? Är tvättställets höjd ca 0,8 m över golv? Är framkant ca 0,6 m från bakomliggande vägg? Är larmknappen åtkomlig från rullstol? Är larmknappen åtkomlig från toalettstol? Är larmknappen åtkomlig från golv? Är manöverdon och reglage lätta att hantera? Är inredningsdetaljer lämpligt placerade och inom räckhåll från rullstol? Finns armstöd på båda sidor om toalettstolen? Är armstöden vid toalettstolen uppfällbara och möjliga att hantera med en hand? Är toalettpappershållaren lätt åtkomlig? Är tvålautomat, handdukshållare, automat för muggar etc placerade cm över golv samt så att man inte behöver sträcka sig t ex in över tvättställ? Är det fria utrymme under tvättstället så stort som möjligt? En observation som gjordes var att toalettpappershållaren vid fyra gallerior var placerad så att individen behövde kunna vrida sig och sträcka sig långt för att nå den (tabell V). Andra observerade aktivitetsproblem var att den rullstolsburne behövde sträcka sig långt för att kunna spola vid en toalett, samt att klädkroken och tvålhållaren satt för högt upp i flera fall. Vid två toaletter var papperskorgen placerad på ett sätt som försämrade framkomligheten vid handfatet. Nio av observationspunkterna behandlade olika mått som bör följas när planeringen av en toalett görs. På dessa frågor var svaret ja vid 75 observationer och nej vid 15. Alltså följde galleriorna riktlinjerna angående mått vid 83 % av observationerna. Det var 4 frågor som handlade om vart lösa föremål samt inredningsdetaljer hade placerats. Här var det enbart 48 % ja, alltså 52 % nej.

20 19 HISS I en av galleriorna saknades det hiss helt då den enbart bestod av ett plan. Det gjorde att samtliga observationspunkter blev Ej Aktuellt. På grund av detta analyserades enbart de nio gallerior som hade hiss (tabell VI). I sju av nio av gallerior rymde hissen bekvämt rullstol med medhjälpare. Hissen hade även ett utrymme på cirka 1,5 meter i diameter för att det skulle finnas tillräckligt med utrymme för att vända med rullstolen. I två hissar saknades däremot ett utrymme med diametern 1,5 meter. I tre hissar fanns det slagdörrar till hissen och dessa uppfyllde kraven om att det skulle finnas utrymme utanför slagdörrens svepyta för en rullstol samt att dörröppnare satt på minst 70 cm från innerdörren och dörrbladets framkant. I en galleria gick inte hissen till alla plan, det krävdes då ett byte av hiss för att komma till de andra planen. I en hiss var panelen inte bekvämt nåbar, vilket innebär att den bör vara placerad på hissens långsida. I den här hissen var den istället placerad på kortsidan. Hissen stannade i nivå med golvet i samtliga gallerior. Även anropsknapp och manöverpanel var lämpligt placerade i samtliga hissar. Tabell VI. Hissar. Fråga Ja Nej Ej aktuellt Rymmer hissen bekvämt rullstol plus medhjälpare? Finns tillräckligt med utrymme för vändning med rullstol? Om slagdörr dessutom utrymme för rullstol utanför slagdörrs svepyta? Om slagdörr dessutom manöverdon dörröppnare min 70, helst 100 cm från innerhörn och dörrbladets framkant? Stannar hissen i nivå med golvet? Är anropsknapp utanför hissen nåbar från rullstol? Är manöverpanel inne i hissen nåbar från rullstol? Är panelen bekvämt nåbar dvs placerad mitt på hissens långsida? Går hissen till alla plan? RECEPTION/INFORMATIONSDISK I fyra av tio gallerior fanns det en reception/informationsdisk, tre av dessa var enkla att hitta och komma åt. I sex gallerior fanns det istället informationstavlor där det gick att söka reda på information om gallerian. I två av fyra gallerior med reception/informationsdisk fanns det svårigheter att komma åt denna för den som satt i rullstol. I endast en galleria fanns det varken någon reception, informationsdisk eller informationstavla (tabell VII).

21 Tabell VII. Reception/informationsdisk. 20 Fråga Ja Nej Ej aktuellt Är receptionsdisken placerad där den är enkelt att hitta och komma åt? Är receptionsdisken anpassad i höjd för personer i rullstol? STATISTISK ANALYS - AKTIVITETSPERSPEKTIV Tabellen nedan (tabell VIII) visar att samtliga gallerior har fått anmärkningar utifrån checklistan men även ur ett aktivitetsperspektiv. Majoriteten av anmärkningarna var på toaletten och det var också där som det fanns flest anmärkningar utifrån ett aktivitetsperspektiv. Den galleria som fått anmärkningar på alla områden var galleria 2, och den galleria som fått flest anmärkningar ur ett aktivitetsperspektiv var galleria 5 som fått sju stycken. Galleria 3 hade däremot fått flest anmärkningar utifrån checklistan med sina 13 stycken men visar endast 4 anmärkningar ur ett aktivitetsperspektiv. Tabell VIII. Anmärkningar ur aktivitetsperspektiv och checklista. Allmänt om galleria G1 1 Entré Utrymme Toaletter Hiss Reception 4, 2 2 G2 5,1 6, 3 1 5, G3 2,1 13, 4 1, 1 G , 2 G5 3, 2 7, 5 G6 5, 2 G7 1, 1 4, 1 8, 4 2 G8 2, 1 6, 3 G9 8, 3 G10 3, 3 G= Galleria plus gallerians nummer = Anmärkningar ur ett aktivitetsperspektiv = Anmärkningar från checklistan. DISKUSSION METODDISKUSSION Författarna valde att göra en deskriptiv studie med en kvantitativ design, vilket gjorde att författarna fick möjlighet till att se på tillgängligheten med hjälp av statistik. För att kunna få fram statistiken valde författarna att göra en observationsguide och använda den som

22 21 huvudinstrument då det inte fanns något evidensbaserat instrument att tillgå. Fördelen med att använda en observationsguide var att det blev en strukturerad observation och att författarna observerade samma punkter vid alla observationer. Tillförlitligheten i studien hade kunnat vara större om det hade funnits ett etablerat och prövat arbetsterapeutiskt instrument som kunde användas. Dock är Handisams Checklista vid inventering av lokaler (2009) utformad efter de lagar som finns och det ska med andra ord vara det som galleriorna byggs efter. Den består alltså av de generella krav som lokalerna ska uppfylla för att vara tillgängliga, även om detta kanske inte passar alla individer. Eftersom att studien syfte är att skapa en övergripande bild av hur tillgängligheten i gallerior ser ut i dagsläget anser författarna att de generella kraven är passande, eftersom att studien inte ska göras på individnivå. Detta gjorde den praktiska användbarheten av observationsguiden var bra, eftersom checklistan tidigare har använts av företag för att säkra att deras lokaler är tillgängliga och följer de rådande rekommendationerna. Det fanns däremot inte någon studie som visade på hur reliabel checklistan var. Författarna till studien har valt ut tio stycken gallerior i Stockholms kommun för att begränsa urvalet. Detta gjorde även att avstånden inte blev för långa från centrala Stockholm samt att galleriorna gick att nå med kommunaltrafiken. Urvalet gjordes genom att författarna använde sig av hitta.se vilket är en sökmotor som ständigt uppdateras. Författarna kunde även vara säkra på att de fick med alla enheter i populationen utan att missa någon. Urvalet för vilka gallerior som sedan skulle undersökas gjordes genom ett obundet slumpmässigt urval, vilket gjorde att författarna inte kunde påverka vilka gallerior som kom med i undersökningen. Författarna valde att genomföra datainsamlingen med hjälp av en observationsguide samt att använda sig av en rullstol. Eftersom studiens syfte var att beskriva tillgängligheten för rullstolsburna var det lämpligt att utföra observationerna sittande i en rullstol för att stärka studiens validitet samt reliabilitet (Taylor, 2007). Författarna är inte vana vid att köra rullstol vilket förmodligen gjorde att författarna stötte på fler problem än någon som är van rullstolsburen hade gjort. Detta kan vara något som påverkade studiens resultat. Författarna kan ha uppmärksammat problem som en van rullstolsburen individ inte hade uppmärksammat på grund av sin skicklighet och vana att köra rullstolen (Kielhofner, 2008). Därför kan författarna ha uppmärksammat aktivitetsproblemen utifrån observationsguiden, som en van rullstolsburen individ hade kunnat bortse ifrån. Precis som alla människor är rullstolsburna individer inte någon homogen grupp, utan heterogen, vilket gör att varje individ kan uppleva att vissa framkomlighetsproblem är större än vad andra upplever dem. Detta kan till exempel

23 22 påverkas av hur individens fysiska funktionsförmåga ser ut, hur rörlig individen är samt vanor och roller (Kielhofner, 2008). Även ålder kan spela in samt hur länge individen varit rullstolsburen. Om en individ som är van vid sin rullstol och lärt sig hur den manövreras upplever bra tillgänglighet betyder det nödvändigtvis inte att en individ som är ny med sin rullstol upplever samma tillgänglighet. Därför ser författarna på sin ovana att köra rullstol som något positivt för studien. Vid datainsamlingen turades författarna om att sitta i rullstolen i varannan galleria. Även författarna till denna studie är två olika individer med olika fysik och dagsform. Detta kan ha gjort att bedömningen av galleriorna inte varit densamma i samtliga gallerior. Ett alternativ hade kunnat vara att samma författare suttit i rullstolen vid samtliga observationer. Givetvis finns det både fördelar och nackdelar med studiens metod och genomförande. Det hade varit att föredra att göra pilotstudien med rullstol eftersom det visade sig finnas vissa brister i observationsguiden när den användes ute i fältet. Det mest märkbara exemplet var frågan angående: Är dörrar utan tröskel eller med avfasad tröskel. Denna fråga berörde inte bara eventuella roterdörrar/tunga dörrar som det i guiden står under utan berörde hela nio av tio gallerior. Hade pilotstudien utförts med rullstol hade författarna eventuellt lagt märke till detta och kunnat rätta till instrumentet innan datainsamlingen gjordes. Då denna fråga observerats vid varje galleria och inte enbart vid roterdörr som guiden säger, så har denna fråga strukits vid databearbetningen eftersom den inte kunde ge ett rättvist svar. Det är av största vikt att inkludera etiska aspekter och följer etiska regler vid forskning (Taylor, 2007). Denna studie hade varit mer etiskt riktig om författarna bett fastighetsägarna om samtycke innan datainsamlingen genomfördes. Författarna har valt att analysera studiens resultat till största del utifrån varje frågorna i varje del i observationsguiden istället för att utgå ifrån de olika galleriorna. Detta på grund av att syftet med studien var att beskriva hur tillgängligheten ser ut i Stockholms gallerior överlag, inte i varje galleria för sig. Författarna har valt att inte beskriva varje galleria ingående för att stärka deras anonymitet, däremot presenteras galleriorna var för sig i den statistiska analysens tabell för att kunna se hur anmärkningar och aktivitetsperspektivet påverkas. Det är av extra stor vikt att galleriorna inte går att identifiera då ett missivbrev inte skickades ut och författarna inte bett om medgivande för gallerians medverkan i studien. Författarna valde att göra den statistiska analysen genom att göra en schematisk bild över de anmärkningar som fanns. Detta hade även kunnat göras genom att det enbart redovisades siffror, men för att

24 kunna lyfta fram anmärkningar utifrån ett aktivitetsperspektiv ansåg författarna att en 23 schematisk tabell passade bäst in i sammanhanget. RESULTATDISKUSSION Syftet med undersökningen var att beskriva hur tillgängligheten såg ut i dagsläget för rullstolsburna individer i Stockholms gallerior. Undersökningen har utgått ifrån en observationsguide med 60 olika punkter fördelade på olika delar av gallerian. Det visade sig vara stora skillnader i tillgänglighet beroende på vilken del av gallerian som användes. Detta kompletterar den tidigare forskningen (Fänge et al., 2002) som visat att det är svårt för rullstolsburna individer att självständigt använda sig av miljön i lokaler där det bedrivs matservering och shopping. Studien visar att även om det tas hänsyn till riktlinjer och lagar för hur en byggnad ska vara utformad och anpassad, är det inte säkert att miljön är användbar. Publika platser är inte utformade för att möta den enskilda individens behov utan en större grupp människors (Rigby et al., 2009). Detta är också något som syns i studien då framkomligheten är det som har minst anmärkningar, där går det att se att den fysiska miljön inte hindrar framkomligheten avsevärt. Enligt Rigby et al. (2009) kan en fysisk miljö skapa barriärer eller erbjuda nödvändigt stöd för att på så sätt möjliggöra en optimal aktivitetsförmåga. I studiens resultat är det användbarheten och placeringen av inredningsdetaljer som har fått flest anmärkningar, vilket inte möjliggör till en optimal aktivitetsförmåga och även kan skapa barriärer. Genom att inte ha möjliggjort till en optimal aktivitetsförmåga påverkar detta också begreppet Occupational Justice, som menar att alla människor har rätt till att delta i aktiviteter på lika villkor (Stadnyk et al., 2010; Wilcock & Towsend, 2009). Framkomligheten i gallerian som helhet var i de flesta fallen bra. Det gick att ta sig fram genom hela galleriorna utan att stöta på allt för stora hinder. Framkomligheten i galleriornas korridorer och på olika våningar är ett krav för att gallerian ska vara tillgänglig för alla. Enligt Boverket (2011) ska gångytor vara jämna och nivåskillnader ska överbyggas med ramper, det var enbart i en galleria det inte gick att ta sig fram överallt med rullstol. Detta är ett bättre resultat än i studien från USA (McClain, 2000) där detta var ett problem i två av tre gallerior. För att kunna använda sig av en galleria är det nödvändigt att kunna använda sig av entrén. För att kunna göra det självständigt i rullstol krävs att entrén är anpassad på ett sätt så att individen kan ta sig över eventuella trösklar/mattor och att dörren är lätt att öppna. I två av de