-GUIDE FÖR SKOLOR OCH LÄRARE

Transkript

1 -GUIDE FÖR SKOLOR OCH LÄRARE Illustration och korsord: Eric Stern.

2 INNEHÅLL HEJ LÄRARE! 3 Ger en allmän introduktion till ROFLMAOWTIME och ger förslag kring hur de olika texterna i den här guiden kan användas. Bör läsas! ROFLMAOWTIME och moralen 5 Handlar om moralpaniken kring internet. Vi redogör också för varför vi har valt att arbeta oss bort från internets faror och snarare fokusera på dess potential. ROFLMAOWTIME och publiken 9 Berättar mer om vår vilja att ge publiken mer plats på annorlunda villkor, både under processens gång och vid varje speltillfälle. ROFLMAOWTIME och gränserna 12 Utvecklar de grundtankar som resulterat i föreställningens estetik, samt diskuterar hur internet på olika sätt förflyttar eller förändrar samhällets gränssättningar. LITTERATUR, TEXT- OCH LÄNKTIPS 19 Praktiska råd och tips inför teaterbesöket 25 Här står vad som händer rent praktiskt när en skolklass kommer till föreställningen; det handlar om skor, jackor, insläpp och paus. Bör läsas! Om ung scen/ öst 26 Information om teatern, biljetter, bussbidrag besök och referensgrupper. 2

3 HEJ LÄRARE! Andreas Strindér, Jenny Möller Jensen, Sandra Stojiljkovic, Pamela Cortés Bruna och Eric Stern i ROFLMAOWTIME. Foto: Dan Forsberg. Du och din klass ska snart se eller har just sett ROFLMAOWTIME. Eftersom ROFLMAOWTIME är ganska olik teater som teater är mest, har vi satt samman detta material till dig och din klass. Det här häftet introducerar föreställningen och ger tips till fördjupning. ROFLMAOWTIME är lite som en blandning mellan en show, en utställning och ett spel. Ibland tittar ni som besökare på något som händer, ibland rör ni er runt i lokalen och kan undersöka olika rum och prata med skådespelarna. Publiken behöver inte vara tysta och sitta still hela tiden, men för att upplevelsen ROFLMAOWTIME ska bli bra för alla är det förstås viktigt att både lärare och elever är rädda om sig själva, om varandra och om oss i ensemblen. Med ROFLMAOWTIME hoppas vi på ung scen/öst sätta igång öppna och ärliga samtal kring den verklighet som människor i alla åldrar rör sig igenom och skapar på internet idag. Våra möten med referensgrupper från dagis, högstadiet och gymnasiet har visat att många unga 3

4 internetanvändare har sett och gjort mer på internet än vad de någonsin skulle tillstå inför en vuxen som oroar sig. Vi har bland annat därför velat skapa en värld som är lika vildvuxen, ocensurerad och kaosartad som internet. Vårt fokus ligger på internets gränsöverskridande sidor: på identiteter som blir flytande, barnförbjudna klipp, förvandlingar och förändringar. Föreställningen innehåller följaktligen allt från söta små djur och popcorn till nakna bröst och krigsljud samplade från Wikileaks. Som lärare kan det vara intressant att ta avstamp i ROFLMAOWTIME för att prata med din klass om vad internet är och gör. Det kan också vara ett tillfälle att diskutera skillnaderna mellan att se något på en skärm och att möta det mer direkt och fysiskt. Internet är ju såklart också en del av mänsklig interaktion och tillhör verkligheten, men på ett annat sätt än en fest eller en skoldag. Den skillnaden har vi velat utforska genom att låta internets logik hamna i ett konkret rum med konkreta kroppar. ROFLMAOWTIME är inte en historia. Istället består föreställningen av en massa små snuttar, precis som internet. Ofta är det som det brukar vara med dans, musik eller konst, att det inte är något som publiken måste "förstå": det går att uppleva på många olika sätt. Alla upplever inte ens samma saker, eftersom publiken ibland rör sig i grupper. ROFLMAOWTIME förändras också från gång till gång, då mycket bygger på improvisation och interaktion. I de texter som finns i detta häfte kan du läsa mer om projektets grundtankar. För den lärare som vill ha tips på material som kan användas i anslutning till samtal om ROFLMAOWTIME eller om internet har vi även sammanställt en litteraturlista. Har ni frågor före eller efter ROFLMAOWTIME svarar vi gärna på dem. Maila oss på information@ungscen.se eller ring Kom gärna tillbaka och upplev ROFLMAOWTIME igen! Tova Gerge, dramaturg och guideredaktör 4

5 ROFLMAOWTIME och moralen Malin Axelsson Jenny Möller Jensen I ROFLMAOWTIME. Foto: Dan Forsberg. The content of the Web aspires to absolute variety. One might find anything there. It is like rummaging in the forefront of the collective global mind. Somewhere, surely, there is a site that contains... everything we have lost? William Gibson På internet kan man göra allt. Man kan prata med chatterbots: chatt-robotar som är programmerade att efterlikna mänsklig intelligens. Deras hjärta är en sökmotor och deras själ ett datorprogram. Men den mänskliga moralen är ändå mycket synlig på nätet. En snabb googling på internet + unga ger: Internet en farlig drog? 5

6 Många ungdomar kränks på internet Ungdomar tar stora risker på internet Skydda unga från internet Ungdomar lockas till självmord på internet Internet mötesplats för unga med självskadebeteende Gränssättning på internet Oro för överanvändning av internet bland unga i Kina Det unga Internet en del av ett europeiskt program för säkrare Internet Unga lär ut internet-vett Problemet unga, sex och internet förekommer självklart Säkerhetsstrategier för unga på nätet kan vara farliga... Ungdomar tror allt de läser på internet Vuxna sviker unga på nätet Hårt sextryck på unga tjejer på internet Googlebilden av unga och internet ger intryck av moralpanik skydda unga från internet!, gränssättning!, internet-vett!. Till och med säkerhetsstrategier för unga på nätet kan tydligen vara farliga. Ord som kränkningar, självskadebeteenden, överanvändning, svek och sextryck beskriver naturligtvis en nätverklighet, men också en överdriven vuxen oro kring ett medium som många vuxna inte vet mycket om, men som genomsyrar ungas tid och liv. Det finns ett stort glapp mellan generationer. Den moralpaniska diskursen idag påminner om vuxenvärldens fördömande av rock n rollkulturen på 50-talet, videovåldkulturen på 80-talet och rollspelskulturen i början av 2000-talet. Rock, video och rollspel är precis som internet företeelser som varken är onda eller goda. De rymmer alla en mängd disparata berättelser, utövare och kulturer. Kränkningar, självskadebeteenden, överanvändning/beroende, svek och sextryck existerar så klart lika mycket IRL som online. Vad som händer idag är att dessa saker iscensätts på nya och obehagligt uppfinningsrika sätt på internet. Allt finns där att läsa och klicka och titta på. Det ironiska skitsnacket från fikarummet läggs plumpt upp på facebook. Den sofistikerade mobbningen på skolgården iscensätts elakt i bloggar och youtubeklipp. Det är inte konstigt, det är inte nytt, men 6

7 det oroar att allt plötsligt blir synligt. På internet lockas människan att materialisera allt, bara för att det går, i ett klick. Våra sjukaste fantasier, all vår livsångest och våra allra fulaste och småttigaste sidor väller fram. I oron över detta är det lätt att missa att det också finns vackra, helt osannolika, bisarra, omöjliga, frigörande, kreativa, trösterika och fantastiska saker som iscensätts på nätet. Internet är djupt, och unga har ofta i större utsträckning än vuxna sonderat djupet. Hur ska då en scenkonstföreställning som ROFLMAOWTIME som undersöker internet som arena för våra identiteter och kroppar förhålla sig till det medium som undersöks, om det inte är genom moraliska ställningstaganden i första hand? Efter att ha valt bort den ytliga för-eller-emotdiskursen återstår för oss att vara nyfikna på mediet. Forskning visar att unga idag inte på samma sätt som vuxna gör distinktioner mellan att umgås virtuellt och i den fysiska verkligheten. Även vi har velat lämna den distinktionen bakom oss. I vår arbetsprocess har vi testat oss igenom fildelningsverktyget Dropbox, Googles havererade samarbetsplattform Google Wave, mindmappingverktyget Mindmeister och det kollektiva skrivverktyget Piratepad. ROFLMAOWTIME har långsamt växt fram genom vårt surfande, nätdejtande, chattande, youtubande och dataspelande. Genom att använda mediet i utforskandet av mediet har vi vuxit ihop med det och lärt känna fler av dess olika uttryck, regler, lekar och former. Vi tror att internet kan vara många olika saker. Det kan vara ett hot men också ett redskap för förändring och frigörelse. Internet kan vara en radikal lekplats. På internet kan unga människor finna stöd hos varandra i samband med psykiskt lidande och få riktiga vänner när de inte finns AFK. Alltså riktiga vänner, som man kan åka till och hälsa på över helgen i kanske Tyskland eller England. Vi kan skapa tillsammans på helt nya sätt, t.ex. skriva tillsammans i realtid trots att vi sitter i två olika delar av världen. Vi kan gå in i varandras ord och texter live och förstå varandra på helt nya sätt. Det förändrar hur vi tänker, både på livet och på scenkonst. Vi menar att de virtuella och fiktiva världar som idag präglar våra liv genom TV, film och internet är lika verkliga som det som kallas verklighet. Och hur mycket vi än älskar teater är teatern inte separerad eller väsensskild från det flöde av elektroniska fiktioner och berättelser som vi idag lever i. Den är inte, och kommer inte i framtiden att vara, den dominerande kulturella 7

8 formen. Teatern vill gärna hävda sitt existensberättigande genom det levande mötet, men vad är ett levande möte? Elektriskt ljus, förstärkta röster, förinspelat ljud, projektioner och upprepning är redan starka normer i den traditionella teater som anses bygga på det levande mötet. Det är också norm att teaterföreställningar dokumenteras på video, och ibland sänds på TV. Scenkonstens särart är inte ett levande möte fritt från teknik. Scenkonsten har egentligen inte längre någon särart. Olika medier speglar sig alltmer och uppgår i varandra. Scenkonsten är på väg mot en upplösning mellan olika medier och discipliner, och det tycker vi är spännande. Internet är surrealistens dröm och datorns verklighet. En av våra unga researchpersoner i förarbetet till ROFLMAOWTIME sa: Nätet är allt du tänker på. Internet är en ekokammare för mänsklighetens fantasier, drömmar och begär, och det är i den ekokammaren som vi med stora ögon står i ROFLMAOWTIME. Förbi oss springer fantasidjur, pedofiler, mäktiga prinsessor, kommandosoldater, gulliga hundar och svältande barn. Det är hela vår svårfattliga värld, och vårt obegripliga inre. Eller som chatterboten Jabberwacky svarade mig i mitt sökande efter internets essens: MALIN: What is surreal? JABBERWACKY: Talking with you is surreal. MALIN: Internet is surreal. JABBBERWACKY: For you, not for me. 8

9 ROFLMAOWTIME och publiken Malin Axelsson Eric Stern med publik i ROFLMAOWTIME. Foto: Dan Forsberg. Vår uppgift är inte att transformera betraktarna till aktörer och de okunniga till lärda. Vår uppgift är att identifiera det vetande som verkar i den okunnige och den aktivitet som är specifik för betraktaren. Jacques Rancière På internet kan vi ströva omkring och titta på måfå. Vi får i någon bemärkelse vara ifred med våra egna tankar och tolkningar. Vi störs av popupfönster, reklambanners, buggar, datorkraschar och virus, men våra egna impulser och vårt eget klickande avgör hur vi navigerar genom störningarna. I ROFLMAOWTIME får publiken på ett liknande sätt vara ifred med sin egen tolkning, och varje tolkning gills. Det finns ingen linjär berättelse att följa och förstå. Det finns inget entydigt budskap. Föreställningen består liksom internet av en mängd fragment, bilder och 9

10 spår. När de ställs i relation till varandra i olika konstellationer alstrar de skilda fantasier, associationer och tankar. Föreställningar där publiken, och kanske särskilt en ung publik, får vara ifred är ovanliga. Svensk scenkonst för unga vilar på en tradition av borgerligt uppfostrande budskapsteater med ett auktoritärt berättande som lätt kan få även en vuxen publik att känna sig okunnig. Vad är det som ni där på scenen vet, som vi i publiken inte vet? Vad är det som ni konstnärer har förstått, som vi okunniga i publiken ska förstå? Barnteaterns bildande tradition förstärks av att den unga publiken så att säga tvångskommenderas av skolan till salongen. Skolans disciplinerande kontext följer med in i teaterhuset, och lärare kan lätt förvandlas till en sorts extra publikvakter som oroligt försöker få publiken att sitta stilla och tyst och "bete sig" på teatern, istället för att delta på samma villkor som sina studenter. Kultursociologen Anna Lund beskriver i avhandlingen Mellan scen och salong den komplicerade - många gånger infekterade - relationen mellan teater-skola-publik. De som inte känner sig talade till av den scenkonst som erbjuds, allra oftast klassens värstingar, d.v.s. killar som tillhör arbetarklassen, upprättar en motkultur i salongen. En motkultur av stök och kommentarer som både skådespelare och lärare bävar inför att möta. Alternativt fylls salongen av medelklassbarns artiga kompakta tystnad även det en inte helt lätthanterad teatersituation. Den publik som alla barn- och ungdomsteatrar längtar efter, och som också ofta prioriteras från skolans håll, till nackdel för arbetarklasskillar, är de redan teaterfrälsta estetklasserna. Anna Lund är kritisk till denna särbehandling. Det är lätt att som konstnär strunta i sin publik genom att slentrianmässigt hävda Konstens autonomi, men vi på ung scen/öst vill istället för att stänga in oss i vår coolhetsbubbla gå den konstnärliga utmaning till mötes som teater i samarbete med skolor innebär. Hur kan vi fördjupa den gestaltning om internets roll i våra liv på ett sådant sätt att den inte bara handlar om vårt eget behov av bearbetning, utan också upprättar kontakt med vår breda publik? Hur ska vi medvetandegöra teatern om det sociala drama som pågår mellan scen och salong? 10

11 I ROFLMAOWTIME har hela teatern, inklusive produktionsledet, administrationen och tekniken, mött publik mycket tidigt i teaterprocessen. Genom research har ensemble och regissör under våren 2010 haft samtal med högstadieungdomar ute i klassrum. Redan i första arbetsveckan på teatern mötte vi en full salong. Vi har också haft en referensgrupp som följt projektet hela vägen till och bortom premiär. I föreställningen befinner vi oss nära våra besökare och interagerar direkt med dem. Att repetera en sådan föreställning utan att möta publik innan premiär hade inte varit möjligt. Närheten till våra besökare betyder inte att vi försöker prägla dem, och heller inte att vi vill förslava oss under dem. Vad vi strävar efter är att skapa en trygg och avslappnad relation mellan konstnärer och publik; en relation där alla får vara ifred med sin egen tolkning och ströva fritt inom verkets ramar. För ung scen/öst tror att scenkonsten kan vara en plats där alla är lika värda och där allas olika uppfattningar, tolkningar och översättningar gills. Vi tror att publiken vet saker som vi inte vet att de kan, och att vi har lika mycket att lära av dem som dem av oss. Vi skulle gärna ha ännu mer kontakt med publiken än vad vi redan har, så tveka inte att höra av er till oss med reflektioner och frågor! Kontakta oss med tankar, idéer och åsikter på eller information@ungscen.se. 11

12 ROFLMAOWTIME och gränserna Malin Axelsson/Moa Backman/Tova Gerge Jenny Möller Jensen och publik i ROFLMAOWTIME. Foto: Dan Forsberg. To be One is to be autonomous, to be powerful, to be God; but to be One is to be an illusion, and so to be involved in a dialectic of apocalypse with the other. Yet to be other is to be multiple, without clear boundary, frayed, insubstantial. One is too few, but two are too many. Donna Haraway I föreställningen ROFLMAOWTIME utforskar ung scen/öst den upplösning av gränser som internet ger möjlighet till och denna upplösnings frigörande potential. Under det dryga halvår som vi ägnade åt research kring hur vi gestaltar oss själva och vår sexualitet på nätet, hamnade vi gång på gång i upplösningar av motsatspar: människa/djur, människa/sak, vit/svart, vuxen/barn, människa/maskin... Några av dessa motsatspar har blivit viktigare för oss än andra. Det gäller framför allt privat/offentligt, man/kvinna och aktör/publik. 12

13 Människors privatliv visas upp till allmän beskådan på youtube och bloggar. Betydelsen av biologiskt kön förändras när vi kan anta vilken avatar som helst, eller skifta mellan flera. Det betyder inte att alla, när och hur som helst, kan flyta fritt genom kön, etnicitet och sexualitet på internet, men gränserna blir mer tillfälliga och flytande. Hierarkier som vi är vana vid börjar svaja. Samtidigt pågår en process där gränserna för vad teater kan vara rubbas och förändras. I arbetet med ROFLMAOWTIME har vi kopplat ihop dessa olika förvandlingar med varandra för att undersöka själva idén om gränser och gränsöverskridanden. Publik/Aktör En av de gränser som ROFLMAOWTIME diskuterar är den mellan aktör och publik. Eftersom vi använder internets estetik och gör en föreställning som inte handlar om internet, utan är som internet, har vi sysselsatt oss mycket med att hitta sätt att göra föreställningen klickbar, d.v.s lekbar och möjlig att påverka som publik. Vi är inte intresserade av att skapa dramatik utifrån en text och på ett konventionellt teatersätt arbeta med karaktärer, teman, ideologi, stämningar och psykologi. Snarare är vi ute efter att ge publiken en upplevelse som inte bara syns och hörs, utan också känns på andra sätt - något som händer snarare än berättas. "Drama" betyder ju faktiskt också "handling, alltså något som görs, precis som skådespelare också kallas för aktör, någon som agerar och handlar. Vi har velat fokusera på rörelser, ljud, ljus, doft, smak - och göra det tillgängligt inte bara för skådespelarna, utan för alla som besöker teatern. Teoretikern Hans-Thies Lehmann har beskrivit teater som frångår berättandets logik som postdramatisk och givit olika exempel ur 80- och 90-talsteatern. Ett annat sätt att beskriva hur ROFLMAOWTIME fungerar är genom jämförelsen med olika spel. Vi har stulit både estetik och spelregler från dataspel, men vi har också inspirerats av spelmekanik och rolltänkande från levande rollspel i vårt sätt att närma oss publiken. Levande rollspelare får ofta frågan: Hur vet du skillnaden mellan spel och verklighet? Eller annorlunda sagt: Om det inte finns någon som tittar, går det verkligen att spela en roll då? Kan en och samma person rymma både rollen, publiken och 13

14 det privata jaget? För att svara på frågan måste vi först prata om överenskommelsen i traditionell teater, där publiken skådar och spelarna spelar. Genom publikens blick vet skådespelarna att de gör teater och genom att de gör teater vet publiken att den är publik. Och eftersom någon intar rollen som publik så vet både publik och skådespelare att det som händer inte händer på riktigt och inte kommer att få några efterverkningar. I levande rollspel omvandlas den vittnesfunktion som en traditionell teaterpublik utgör till ett inre verktyg, en överenskommelse som inte syns förrän fiktionen bryts. Det är alltså i de flesta fall först när någon säger "cut!" (=stoppa spelet), när någon lämnar spelområdet eller när den överenskomna tiden för spelet är över som det skedda tydligt framträder som fantasi. Spelet har en uppsättning regler som spelarna definierat på förhand och sedan improviserar utifrån, ofta med målet att hålla fiktionens gränser så osynliga som möjligt. ROFLMAOWTIME är varken traditionell teater eller levande rollspel, men innehåller element av båda. Vi har velat skapa en struktur där besökarna enkelt rör sig mellan olika nivåer av deltagande och åskådare. För att kunna åstadkomma den smidigheten har vi tänkt vidare kring det som lajvare kallar specialinstruerade spelare/interaktörer. De gör ofta kortare, förberedda insatser som liknar scener i syfte att tillföra spelet viss information eller energi. De kan också fylla någon särskild funktion under hela spelets gång, något som kanske är svårt eller tråkigt att göra. Det behöver inte vara så att interaktörens uppgifter i spelet skiljer sig extremt mycket från den vanliga spelarens. Huvudsaken är att interaktören är där för att underlätta och understödja de andras interaktion. Fokus ligger alltså inte på den egna upplevelsen och förståelsen, utan på de andra spelarnas upplevelse. Interaktören är spelvärldens motsvarighet till en social ingenjör, och spelar sin roll i syfte att smörja maskineriet. Aktörerna i ROFLMAOWTIME fungerar ofta som specialinstruerade spelare/ interaktörer snarare än skådespelare och besökarna fungerar då och då som spelare snarare än publik. Ibland kompletteras interaktörsfunktionen med uppgiften att förmedla en bild till en publik som tittar. En sådan händelse kan initiera något i spelet, kommentera spelet eller sätta spelet på paus en 14

15 stund. Men oavsett om någon tar på eller av en mask så finns interaktörsrollen kvar: den försvinner först när aktörerna lämnar den tid och plats som är ROFLMAOWTIME. Offentligt/Privat Att lösa upp gränsen mellan offentligt och privat och undersöka den skam som kan vara förknippad med denna upplösning är ett centralt tema i ROFLMAOWTIME. Skapandet av föreställningen har många gånger sökt sig nära våra privata liv. Vi har ofta diskuterat vad som kan hända med de videoklipp och bilder som vi har skapat i anslutning till föreställningen och nojat kring vad det kan innebära att sådant material sprids på internet. Samtidigt har researchen gett oss nya intressen och besattheter. En av oss blev till och med kär. Hos många vuxna framkallar den upplösning mellan privat/offentligt som pågår på nätet förvirring och upprördhet: Varför lämnar folk ut sig på det där sättet? Att de inte skäms? Att de inte är rädda? För en ung publik är det dock inget nytt att befinna sig på gränsen mellan ett privat jag och ett publicerat onlinejag. Både professionella bloggare och amatörer glider mellan att spela på bekännelsens fara och att se bloggen som en plats där den skrivande kan gestalta sig själv som en annan. Youtube är en spelplan för både socialt samspel och kreativt utbyte: användarna lägger upp allt från spontanfilmade bråk till noga regisserade kortfilmer. I dataspel antar spelare avatarer (virtuella identiteter) som utvecklas över tid och integreras med livet Away From Keyboard. Det är lätt att tro att indelningen privat/offentligt har funnits för evigt, men i själva verket är det en relativt ny gränsdragning. Det var först med det sena talet och industrialismen som idén om en åtskillnad mellan privat och offentligt tog form i Europa. En ny medelklass föddes, äktenskapet i dess moderna form likaså, och världen klövs i två: arbete skildes ut från lek och fritid; det privata från det offentliga; och barndomen skildes ut från vuxenlivet. Barn-fritid-privatkänsla-kvinna-lek ställdes mot vuxen-arbete-civilisation-förnuft-offentlighet-man-nytta. Lek, privatliv och kvinnlighet förknippades med skam och onytta, medan det offentliga, manliga arbetet uppvärderades. En skulle kunna se det som händer på internet idag som ett sätt att störa denna indelning. Gränser luckras upp, identiteter och begrepp börjar flyta. Hierarkier och normer 15

16 hotas, det blir sjögång i sinnestillstånden, platserna, världarna. Det område där upplösningen av gränsen offentligt/privat tar sig tydligast uttryck i ROFLMAOWTIME är i skådespelarnas olika rollmodus. I det som vi kallar portalen föreställningens hjärta finns hundratals olika masker och hattar för publiken och ensemblen att välja mellan, och i en hatt- och masklek som utgår från hur internet öppnar för möjligheten att byta avatar flyter skådespelarna genom en rad olika roller. Det avatarlösa (masklösa) tillståndet, har vi under repetitionerna av ROFLMAOWTIME kallat AFK Away From Keyboard. Att vara AFK kan likna att spela rollen av sig själv, eller rollen av sig själv som skådespelare och i arbetet med ROFLMAOWTIME har vi diskuterat hur det rollmoduset hotar gränsen till skådespelarens privata jag. Genom att befinna sig i en sjögång mellan offentligt/privat sätter ensemblen på sätt och vis något "privat" på spel i den här föreställningen. Men det betyder inte nödvändigtvis att det är "personen bakom skådespelaren" som står på scen. Vi arbetar snarare med vad våra besökare föreställer sig är skådespelarens privata jag, än den faktiska privatpersonen som är olyckligt kär, har ont i halsen eller funderar på middagsinköp. Det är skådespelarens privatperson med citationstecken som står på scen: "en millimeter karaktär" eller en karaktär som arbetar med det privatas estetik utan att för den skull ha någonting att göra med en verklig person. Det är en "privat karaktär" som också kan förhålla sig fritt till sanningar och lögner om självet, eller snarare: det spelar inte så stor roll vad som är sant eller inte, det viktigaste är vad som händer och hur det känns. Man/Kvinna Hand i hand med gränsupplösningen aktör/publik och privat/offentligt går ett politiskt arbete med att lösa upp genus- och identitetsgränser. Å ena sidan innehåller Internets många rolltaganden olika typer av osäkranden av det som upplevs som stabilt i till exempel sexualitet, etnicitet eller könstillhörighet. Å andra sidan är sådana kategorier väldigt närvarande i hur människor faktiskt rör sig på nätet. I researchen inför ROFLMAOWTIME fick vi intrycket att ung scen/östs unga publik ofta delar upp internet i två: en del för tjejer och en del för killar. Tjejer läser bloggar och bloggar kanske själva, samtidigt som många uttrycker att bloggande egentligen är ganska fånigt och skulle vilja ägna mindre tid åt det. Killars tidsfördriv, som att kolla på klipp på youtube eller 16

17 spela Call of Duty online, formuleras i högre utsträckning som kul och häftigt - på sin höjd nördigt, men inte fånigt eller meningslöst. De platser online där Killar och Tjejer möts, till exempel facebook, innehåller ofta krav på att användare ska registrera sitt kön och vilka de är sexuellt intresserade av. I en fas av arbetet med ROFLMAOWTIME blev ensemblen indelad i en tjejgrupp och en killgrupp och försågs med en uppgift som medvetet stärkte männen och förminskade kvinnorna. Uppgiften var ett försök att härma de maktstrukturer som vi funnit i vår research. I arbetet med uppgiften uppstod en tröghet i rummet, en svårighet att lösa uppgiften, en längtan efter något annat än denna tvingande indelning. Vi beslöt därefter att i föreställningen lämna synliggörandet av förtryck och tröga begränsningar därhän, för att istället koncentrera oss på alternativen. Helt enkelt, försöka vända verkligheten ryggen, eller åtminstone röra oss i verklighetens utkanter och leta efter de stigar som inte redan är så trafikerade. ROFLMAOWTIME till kan inte vara den ändlösa labyrint av länkar som det verkliga internet är, men det kan vara ett tillfälle att göra de perifera länkarna synliga och röra sig mot de platser där gränsindelningarna slutar fungera. Teater/Dans/Konst/Musik Internets normupplösande potential är för ung scen/öst nära förknippat med vår radikala teaterestetik och lust att låta teatern expandera mot och sammanblandas med andra kreativa verksamheter. Arbetet med ROFLMAOWTIME har handlat en del om teater, men också om dans, musik och konst. En sådan ingång är inte alls en självklarhet, trots att gränsdragningarna mellan olika konstnärliga uttryck utmanats ända sedan modernismens dagar. Även nu, 2010, är svensk teater fortfarande djupt förankrad i en tydligt naturalistisk tradition, och det är inte alls okontroversiellt att rucka på den ramen eller för den delen skiljelinjerna mellan olika konstfält. Vi på ung scen/öst ser vår föreställning som ett bidrag till en ny sorts scenkonst som inte väjer för att leka sönder kategorierna. I ROFLMAOWTIME består ensemblen av fem surfare mot friheten. De är ett forskningsteam som gör en resa tillsammans med publiken. Genom hela föreställningen gör ensemblen olika försök att upplösa de gränser som våra diskussioner har kretsat kring: privat/offentligt, man/kvinna, aktör/publik. Att ge sig ut på en gemensam forskningsresa innebär att sakna svar, att 17

18 inte veta vad vi kommer att hitta. Men istället för att som så ofta i teaterrealismen synliggöra gränserna genom att uppfostrande peka på förtryck och begränsningar, hoppas vi i ROFLMAOWTIME på att kliva in i en annan dimension. Vi vill ge vår publik alternativ och en känsla i kroppen av en annan verklighet. Ett annat sätt att vara, tänka och forma sin tillvaro är möjligt. 18

19 LITTERATUR, TEXT- OCH LÄNKTIPS Eric Stern, Andreas Strindér, Pamela Cortés Bruna, Jenny Möller Jensen, Sandra Stojiljkovic och publik i ROFLMAOWTIME. Foto: Dan Forsberg. OM NÄTET Det mesta om internet hittar du på internet, men det finns förstås också utmärkta böcker om ämnet. En handfull av dem har vi läst när vi funderat på varför vi vill göra en föreställning som "är som internet". Vi har också pratat mycket om betydelsen av specifika företeelser, som youtube, facebook-spel och bloggande. Cow Clicker: The Making of Obsession, Ian Bogost, URL: Remediation: Understanding New Media, Jay David Bolter & Richard Grusin, A Companion to Digital Literary Studies, red. Ray Seimens & Susan Schreibman, URL: Se till exempel Aimeée Morrisons artikel "Blogs and Blogging: Text and Practice". The Youtube Reader, red. Pelle Snickars & Patrick Vonderau,

20 Pamela Cortés Bruna i ROFLMAOWTIME. Foto: Dan Forsberg. 20

21 OM UNG IDENTITET OCH SEXUALITET PÅ NÄTET När vi började arbeta med temat internet var det dels utifrån vetskapen att nätet är en plats där de flesta i vår publik befinner sig många timmar dagligen, dels utifrån några nyligen publicerade rapporter om barns- och ungas utsatthet och aktivitet på nätet. När vi ville tänka mindre problemorienterat kring identitet och sexualitet i relation till teknologi hamnade vi bland annat hos feministen Donna Haraway. Drabbad online, en rapport inom projektet Stöd till barn och ungdomar vilka utsätts för övergrepp och exploatering via internet, BUP Elefanten i Linköping, URL: Vad gör unga på nätet, Elza Dunkels, Gleerups, Se mig Unga om sex och internet, Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:9. A Cyborg Manifesto, Donna Haraway, URL: Apor, Cyborger och kvinnor att återuppfinna naturen, Donna Haraway, Östlings Bokförlag Symposion,

22 OM SCENKONST Nedan finns några av de texter som vi har haft till hjälp för att formulera oss kring varför ROFLMAOWTIME inte kan eller vill vara som teater brukar. Av dessa texter är kanske Mellan scen och salong den som är mest lättillgänglig även för någon som inte är inte håller på med teaterteori. Liveness av Philip Auslander, Routledge, The Transformative Power of Performance, Erika Fischer-Lichte, Boken finns tillgänglig som gratis e-bok på google books. Postdramatic Theatre, Hans-Thies Lehmann, 2006 (1999). Mellan scen och salong En kultursociologisk analys av ungdomsteater, Anna Lund, Den emanciperade betraktaren, Jacques Rancière, 2009 (2008) URL: Andreas Strindér med publik i ROFLMAOWTIME. Foto: Dan Forsberg 22

23 ATT UPPLEVA SCENKONST Vad är bra att tänka på när en skolklass ska uppleva scenkonst? Hur går det till och vad är lärarens och skolans roll? För mer fördjupning rekommenderar vi Riksteaterns lärarhandledning Att öppna nya världar - en handledning om att gå på teater med barn i förskola och skola som tar upp hur teater uppfattas av barn i olika åldrar, lärarens roll på teatern och den professionella teaterns roll i skolan. Den ger också konkreta tips och råd kring hur man kan förbereda barnen inför teaterbesöket samt hur man kan följa upp det. Efter ett inledande och gemensamt kapitel kan du läsa om teater för barn i åldrarna 0-6 år, 7-13 år samt 13 år och uppåt. Boken avslutas med tips kring för- och efterarbete för alla åldrar. Att öppna nya världar är skriven av Karin Helander (professor i teatervetenskap och föreståndare för Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet) för Riksteatern. Beställ ditt ex här: Vill du att ung scen/öst ska komma och föreläsa eller prata med dina lärarkollegor om att uppleva scenkonst och relationen mellan scenkonst, skola och publik? Vill ditt kollegium komma och se scenkonst hos oss med efterföljande diskussion och föreställningsanalys? Hör av er så försöker vi få ihop något! 23

24 GAMMAL SCI-FI SOM VI DIGGAR ROFLMAOWTIME fick oss att minnas science fiction från den period när internet precis började bli stort, och ibland ännu tidigare. Det kan vara roligt att jämföra idéer om vad folk trodde att internet och robotar skulle bli med hur det faktiskt har blivit. Därför vill vi tipsa om dessa reliker från digitalteknikens ungdom: Böcker Jag, Robot, Isaac Asimov, Why Do Androids Dream of Electric Sheep, Philip K. Dick, Sprawl-triologin (Neuromancer, Count Zero och Mona Lisa Overdrive), William Gibson, Filmer Blade Runner, Hackers, War Games,

25 Praktiska råd och tips inför teaterbesöket! INNAN NI KOMMER TILL TEATERN: - kan du som är lärare botanisera i våra verktygslådor och guider som finns att ladda ner som pdf på vår hemsida. I materialet finns länkar, artiklar, idéer och resurser som kan ge dig och din klass en idé om vad det är ni ska få se. Vi antar att du och din klass precis som när man går på bio vill veta något om föreställningens innehåll. NÄR NI KOMMER TILL TEATERN: - Först möts ni av våra publikvärdar. Deras uppgift är att ta hand om lärare, elever och annan publik. Tveka inte att fråga dem om ni undrar över något rörande dagens föreställning. - Före föreställningen ber vi lärare och elever att hänga kläder i garderoben en trappa ner. Garderoben är låst under föreställningen. I ROFLMAOWTIME får publiken också ta av sig skorna. - Normalt sett släpper vi in publiken strax innan det börjar, men alla föreställningar ser olika ut. Inget insläpp sker efter att föreställningen har börjat. Inne i salongen möter eleverna scenkonstnärerna och scenrummet. - Scenkonst uppstår i mötet mellan scen och salong. Eleverna behöver inte sitta knäpp tysta, de får gärna leva sig in och reagera och spritta med benen och skratta högt. Scenkonstnärerna tar ansvar under föreställningen. - I ROFLMAOWTIME finns det ingen paus i traditionell mening, men det kommer finnas möjlighet att fika i samband med föreställningen. EFTER FÖRESTÄLLNINGEN: - Efter föreställningen är vi förstås nyfikna på hur vår publik uppfattat föreställningen och tar gärna del av era tankar och funderingar. Tveka inte att höra av er med synpunkter på föreställningen och ert besök på ung scen/öst. Skicka ett mail till info@ungscen.se och berätta vad vi kan göra bättre. Berätta gärna när vi gör bra saker också! - Även efter föreställningen fungerar ung scen/östs verktygslådor och guider som en resurs för dig som lärare. Där kan du hitta lekar, texter och material att inspireras vidare av. 25

26 OM UNG SCEN/ÖST ung scen/öst startade som en fristående del av Östgötateatern 2001, med mål att spela angelägen nyskapad scenkonst för barn och unga i Östergötland. Även om alla föreställningar är öppna för alla består publiken till 98% av lärare och elever. Ni är vår viktigaste målgrupp! ung scen/öst har en scen i Linköping och en i Norrköping. Båda scenerna ligger centralt och är inte allför svåra att hitta till. I Linköping finns vi på Elsa Brändströms gata 3b och i Norrköping på Kulturkammaren, Bråddgatan 34. BILJETTER Våra föreställningar är gratis för elever i i Linköpings och Norrköpings kommuner. För övriga kommuner i länet kostar skolföreställningarna 20 kr/elev, oavsett ålder. Lärare går alltid gratis. Observera att dina biljetter inte är bokade förrän biljettkassan bekräftat dina önskemål! Ring eller maila biljettkassan för att boka biljetter ( , biljett@ungscen.se). Biljettkassan skickar en bekräftelse på att biljetterna finns bokade. För att värna om miljön skickar vi inte längre ut biljetterna till er. Biljetterna hämtas på plats från och med att bokningen är gjord till senast 15 minuter innan föreställningen. Tack för din hjälp! BUSSBIDRAG Även ni som bor utanför Linköping och Norrköping kan komma till oss! Missa inte att Östgötateatern subventionerar kostnaden för busshyra eller tågbiljetter när elever från övriga länet åker till oss för att se en föreställning. Teatern betalar halva resekostnaden! Observera att potten pengar för subvention är begränsad. Ansök samtidigt som ni bokar teaterbiljetterna. BESÖK & REFERENSGRUPPER Vi tar gärna emot besök och visar runt och berättar hur vi arbetar. Eller om det passar bättre, kan vi komma ut till er i skolorna. I nästan alla våra produktioner arbetar vi med referensgrupper och provpublik. Om du är intresserad av att delta i detta, hör gärna av dig till info@ungscen.se. 26