Två teoretiska modeller för studentavhopp från universitetsutbildning

Transkript

1 Två teoretiska modeller för studentavhopp från universitetsutbildning Jonas Forsman, Staffan Andersson Avdelningen för fysikens didaktik, Institutionen för fysik och materialvetenskap, Uppsala universitet Introduktion Avhopp från utbildningsprogram är ett ämne som väckt stort intresse och många känslor över nästan hela världen. Från samhället i stort finns kravet att utbildningsväsendet skall vara så effektivt som möjligt, både för att berättiga de skattemedel som används och för att arbetsmarknaden snabbt skall få den arbetskraft som behövs. Ur ett demokratiskt perspektiv bör utbildningsprogrammen också fungera väl för samtliga studenter som antas till dem, oavsett studenternas bakgrund. För lärosäten kan avhopp ses som både ett ekonomiskt och ett kvalitetsmässigt problem. För den enskilda studenten kan avhopp vara allt från ett misslyckande till ett strategiskt vägval, beroende på studentens målbild för sin tid inom universitetet. Det finns många stora statisktiska studier gjorda om studentavhopp och studentretention. Inom högre utbildningsprogram är andelen av nybörjarstudenterna som tagit någon form av examen efter sju år omkring 55 % (SCB, 2008). För yrkesprogram är andelen som tar examen inom sju år på nybörjarprogrammet förhållandevis hög; 58% (SCB, 2008). Samtidigt har under lång tid olika teoretiska modeller byggts upp och prövats empiriskt. Dessa modeller kan ge hjälp att tolka statistik och finna andra sätt att undersöka problematiken. I denna artikel ges en överskådlig bild över dessa modeller och deras historiska utveckling. Den historiska utvecklingen av teoretiska modeller i korthet Forskningen kring studentavhopp har gjort möjligt att förutsäga möjlig nytta med olika studentretentionsprogram. Dessutom har studentavhoppsforskningen givit universitet möjlighet att designa medvetna strategier för att öka sin studentretention, i och med att olika faktorer för studentavhopp har identifierats, undersökts och kategoriserats. Under de senaste tre årtionden har

2 två huvudmodeller vuxit fram inom teoribildningen kring studentavhopp inom högre utbildning. Dessa är StudentIntegrationsModellen och StudentAvhoppsModellen. (Figur 1) Det kan sägas att Spady (1967) var en föregångare till StudentIntegrationsModellen. Spady (1967) lyfte fram ett teoretiskt ramverk där studentavhopp från universitet är beroende på social integration och studenters känsla av att känna sig hemma på ett universitet. I denna tidiga modell var stöd från föräldrar och vänner också mycket viktigt för valet att stanna kvar på sin utbildning. Ytterligare hade den intellektuella utvecklingen hos studenten och hur nöjda studenterna var med sin egen utveckling stort beroende på studentns val att stanna kvar. Studentens eget åtagande vid universitetet var också en viktig faktor. Mycket av de teoretiserade övriga faktorerna som Spady (1967) lyfte fram ackumulerade empiriska bevis fram till dess att Tinto (1975) presenterade en utökad modell, med samma bakgrund inom social integrering; StudentIntegrationsModellen. Tinto (1975) separerade det sociala systemet som

3 Spady (1967) hade teoretiserat från ett akademiskt system. Valet att stanna kvar var också beroende av integration in i det akademiska systemet. Detta på grund av att det finns akademiska normer som måste uppfyllas för att en student skall vara kvar från en termin till nästa; som student måste du klara kurserna och måste veta vilken kunskapssyn och regler som råder inom det ämnet som du läser. En viktig del i att bli integrerad in i det akademiska systemet var interaktion mellan studenter och lärare, samt mellan studenter. Till skillnad från Spady (1967) belystes lärarkollegiets bidrag till studentavhopp i större grad än tidigare. StudentIntegrationsModellen fick kritik på grund av att den saknade externa faktorer, vilket ledde till att Bean (1980) introducerade StudentAvhoppsModellen. Det teoretiska ramverket som modellen bygger på är hämtat från modeller av arbetare som väljer att byta jobb. Bean (1980) anpassade modellen till universitetet genom att ta analogier mellan faktorer som hade betydelse för byte av jobb och om någon väljer att sluta sina universitetsstudier. Som grundantagande har modellen att studenters attityd till univertsitetet påverkar deras beteende, som i sin tur påverkar valet som studenten har att stanna kvar eller lämna universitetet. Dessutom gjorde Bean en statistisk analys på andra externa och interna faktorer som kunde sägas bidraga till en persons vilja att lämna universitetet. Även här identifierades studenters åtagande vid univertsitetet som viktigt, förutom faktorer som var kopplade till arbetarens val att lämna sitt arbete Eaton & Bean (1995) följde upp StudentAvhoppsModellen med en annat antagande, byggt på att vissa attityder leder till att studenter tar tag i problem, eller försöker undvika problem, som i sin tur påverkar valet att stanna kvar på universitetet. Under tiden hade många undersökningar ackumulerats för StudentIntegratonsModellen utökades modellen till att ta hänsyn till externa faktorer och att ge större vikt vid klassrummet. I klassrummet samexisterar både sociala och akademiska system, och vad som händer i klassrummet har en stor påverkan på studenters val. Tinto (1997) hävdar att interaktionen inte endast sker inom de båda systemen, men också in i grupper av studenter (community of learners), där studenter delar på ansvar och lärandet. I dessa grupper har studenter själva möjlighet att diskutera, ge stöd och hjälpa varandra att brygga mellan akademiska och sociala system. En detaljerad översikt av StudentIntegrationsModellen

4 Tinto (1987) förde fram StudentIntegrationsModellen (SIM) som härstammar från sociologisk forskning, där studenters integration in i den akademiska och sociala världen vid universitetet ges stor vikt. I SIM kommer studenter in till universitetet med erfarenheter, både personliga och tidigare erfarenheter från utbildningsväsendet. Dessa erfarenheter påverkar hur studenter integreras in i universitetsvärlden, både socialt och akademiskt. Viktiga faktorer inom SIM för att studenter skall välja att stanna kvar i sin utbildning är bland annat att de känner igen de akademiska och sociala normer och värderingarna som råder inom universitetet och institutionen. Mötet med och bemötandet från universitetslärare och andra som arbetar inom den akademiska världen spelar också stor roll. För att studenterna skall välja att stanna kvar på utbildningen är det viktigt att de kan acceptera och överbrygga skillnaderna mellan sina egna och lärosätets normer och värderingar. (Figur 2, StudentIntegrationsModellen ur Tinto (1997), p.615) I StudentIntegrationsModellen kommer studenter till universitetet med olika familjebakgrunder, förmågor, färdigheter och erfarenheter från tidigare skolgång. Dessa formar tillsammans med extärna faktorer (vänner, fritidssysselsättningar m.m.) de åtagande studenter gör för att nå sina mål och andra åtaganden vid universitetet. Dessa åtaganden kommer i sin tur att påverka hur studenternas interaktionen i akademiska och sociala systemen ser ut. Hur interaktionen ser ut bidrar till den sociala och akademiska integrationen och dessutom hur studenter upplever sin egen ansträngning. Lärande, akademisk och social integration och extärna åtaganden påverkar de åtaganden och den målbild som studenterna har vid universitetet. Vilket i sin tur slutligen kommer

5 att påverka valet att stanna i eller lämna universitetet. En detaljerad översikt av StudentAvhoppsModellen Bean och Eaton (2000), genom StudentAvhoppsModellen, föreslår en psykologisk förklaringsmodell som lägger större vikt vid yttre faktorer än SIM. De hävdar att arbetaromsättning på företag är analogt med studentavhopp, och lägger stor tonvikt vid individens intentioner (som studenten vill stanna eller inte) som fingervisningar om studenten kommer att stanna eller hoppa av från sin utbildning. Dessa intentioner kan ses som en process som påverkas av attityder som i sin tur påverkar intentionerna. Attityderna och i sin tur intentionerna förväntas påverkas av studenternas upplevelser på universitetet. De faktorer som har visat sig spela en stor roll i att forma studenters intentioner är: Studenters åtagande vid universitetet Studenters prestation Hur universitetet är organiserat Praktiskt värde av kurser studenterna läser Om tillfälle uppstår för studenten att byta till ett annat universitet Studentens utveckling Hur mycket av studierna som kan bli rutin för studenten Vilken målbild som studenter har Hur nöjda studenterna är med sin upplevelse av universitetsstudier Hur bra universitetet är på att förmedla vilka regler som gäller vid universitetet En uttalad skillnad mellan SIM och SAM är, förutom att de härstammar från olika discipliner, att faktorer utanför lärosätet spelar större roll för studenternas val i StudentAvhoppsModellen. Integrering av modeller Under utvecklandet av dessa två modeller för studentavhopp, har många försök till att föra ihop teorierna gjorts för att utveckla verktyg för att förutsäga studentavhopp och för att få studenter att stanna kvar inom utbildningen de har valt. En av de mer framgångsrika är den undersökningen som Carebra et.al (1992) gjorde, där de använde båda teoretiska modellerna och tidigare undersökningar

6 för att få fram 10 faktorer från SAM och 8 faktorer från SIM som bäst förutsade studieretention och studieavhopp. Efter Carebra et. Al (1992) undersökning började många andra arbeta med en utökad version av studentintegrationsmodellen där hänsyn även tas till externa faktorer, däribland Tinto (1997). Koppling till praktiskt arbete Flera initiativ har gjorts i retentionsarbete på universitet och högskolor. Dessa initiativ är oftare erfarenhetsbaserade eller statistikbaserade än forskningsförankrade. Vanligtvis är insatserna extrainsatta, utan att integrera detta med universitetsstrukturen och har därför begränsad påverkan på studentretention och studentavhopp (Terenzini & Pascarella, 1980). Utifrån de utarbetade modellerna för studentavhopp kan man finna många insatser som kan bidra till minskade studentavhopp. Några exempel på generella strategier som är baserade på de faktorer som hade störst påverkan på studieretention och studieavhopp i en undersökning gjord av Carebra et al. (1992) är: Arbeta aktivt med möten och dialog mellan studenter och universitetets personal. Ge studenterna fler möjligheter att träffa och samarbeta med andra studenter i akademiska och sociala sammanhang. Förbättra studenternas förståelse för studiernas upplägg och sammanhang. Förtydliga vilka möjligheter studenterna har efter sina studier och hur de förbereder sig för dessa. Möten mellan studenter och studenter som har gått vidare efter sin examen, detta för att studenter ska ha en relation till de målbilder som finns och vart de kan leda. Som universitetslärare kan man också bidra till att minska studentavhoppen. Lasry, Mazur & Watkins (2007) undersökte hur effektivt det är att introducera peer instruction (PI), som bygger på studentinteraktion, och mer konceptuellt förståelse för fysik. Två kurser var med i studien, varav PI kurs på Harvard University (som började hösten 1991) och en PI kurs på John Abbott College (som började hösten 2005). Lasry, Mazur & Watkins (2007) undersökte också hur PI påverkade studentavhopp från kursen de hade. Avhoppsjämförelsen gjordes i relation till traditionella kurser vid vardera universitet. På John Abbott College var avhoppen 5% på PI kursen och på en

7 traditionell kurs var den 20%. Vid Harvard University var avhoppen under 5% (1993: 4,9%, 1994: 3,5%, 1995: 3,4%) i kurser där PI användes och på en traditionell kurs före PI introduktion (1990) var studentavhoppen 11,6%. Dessa teoretiska modeller utgör en viktig grund för ett medvetet utvecklingsarbete av studentretention i synnerhet, men även i universitetspedagogik i allmänhet. Flera exempel på sådana utvecklingsarbeten sågs på universitetspedagogiska utvecklingskonferensen I uppsala Särkilt tydligt var Andersson & Andersson Chronholms (2009) bidrag där det visades hur ett kursutvecklingsarbete kopplat till StudentIntegrationsModellen kan ge tydliga effekter på studentretention.

8 Referenser Andersson, S. & Andersson Chronholm, J. (2009). Introduktion till universitetsstudier Studentintegration i praktiken. Konferensartikel vid Universitetspedagogisk utvecklingskonferens; Uppsala. Bean, J.P., Dropouts and turnover: The synthesis and test of a causal model of student attrition. Research in Higher Education, 12(2), Bean, J.P., Student attrition, intentions, and confidence: Interaction effects in a path model. Research in Higher Education, 17(4), Bean, J. P., och Eaton, S. B. (2000). A psychological model of college student retention. In J. M. Braxton (Ed.), Reworking the student departure puzzle. Nashville: Vanderbilt University Press. Carebra, A. F., Castañeda, M. B., Nora, A. och Hengstler, D. (1992). The Convergence between Two Theories of Collage Persistence. Journal of Higher Education, 63 (2), s Eaton, S. & Bean, J., An approach/avoidance behavioral model of college student attrition. Research in Higher Education, 36(6), Lasry, N., Mazur, E., & Watkins, J. (2008). Peer instruction: From Harvard to the two-year college. American Journal of Physics, 76(11), Pascarella, E. T. och Terenzini, P. T. (1980). Predicting Freshman Persistence and Voluntary Dropout Decisions from a Theoretical Model. Journal of Higher Education, 51(1), Spady, W., Dropouts from higher education: An interdisciplinary review and synthesis. Interchange, 1(1), Statistiska Centralbyrån. SCB. (2008) Utbildningsnivå 2007 efter kön och ålder (åldersklasser), år

9 Tinto, V., Dropout from Higher Education: A Theoretical Synthesis of Recent Research -- Tinto 45 (1): Review of Educational Research. Tinto, V., (1987). Leaving College: Rethinking the Causes and Cures of Student Attrition. Chicago: University of Chicago Press. Tinto, V., (1997). Classrooms as Communities: Exploring the Educational Character of Student Persistence. Journal of Higher Education, 68(6),