Länsstyrelserna och skyddet av människors hälsa en kartläggning och beskrivning

Transkript

1 Länsstyrelserna och skyddet av människors hälsa en kartläggning och beskrivning Januari 2012

2 Huvudmän Länsstyrelserna, Naturvårdsverket och Socialstyrelsen Webbplats Grupparbetsplats Projektledare Ingela Höök tel e-post Biträdande projektledare Carina Lif tel e-post

3 SAMMANFATTNING... 5 PROJEKTET LÄNSSTYRELSERNA OCH SKYDDET AV MÄNNISKORS HÄLSA... 6 Bakgrund...6 Syfte...6 Mål...6 Avgränsningar...7 Avvikelser från projektplan...7 Tidplan...7 Projektorganisation...7 Genomförande...8 VAD INNEBÄR MILJÖHÄLSA... 9 Hälsa i miljöarbetet...9 Generationsmålet och miljökvalitetsmålen...9 Myndigheter med ansvar för uppföljning och utvärdering...11 Indikatorer...12 Folkhälsomål...13 Miljöhälsa i miljöbalken...14 Kunskap om miljörelaterad hälsa...15 Hälsorelaterad miljöövervakning...15 Regional hälsorelaterad miljöövervakning...16 Miljöhälsorapport...17 Regional miljöhälsorapport...17 TILLSYNSVÄGLEDNING MILJÖHÄLSA Definition av begreppet Ge stöd och råd till den operativa tillsynsmyndigheten Samordna den operativa tillsynen Följa upp och utvärdera den operativa tillsynen...19 Egenskaper för god tillsynsvägledning...19 Vissa krav enligt miljötillsynsförordningen...20 Planer för tillsynsvägledning...21 Naturvårdsverket...21 Kemikalieinspektionen...21 Jordbruksverket...22 Socialstyrelsen...22 Kommentarer till de centrala myndigheternas TVL-planer...23 Länsstyrelserna...23

4 TILLSYN MILJÖHÄLSA Allmänt om tillsyn...25 Länsstyrelsens uppdrag inom miljötillsynen...28 Indelning enligt miljötillsynsförordningen...28 Indelning enligt länsstyrelsernas gemensamma verksamhetsstruktur VÄS...30 RESULTAT AV AKTIVITETER SOM GENOMFÖRTS INOM PROJEKTET.. 32 Länsstyrelsernas tillsynsvägledningsaktiviteter Resultat...32 Hur nationella och regionala miljöhälsorapporter används som underlag för tillsyn och tillsynsvägledning...34 Resultat...34 Vad projektgruppen förväntat...36 Landstingens miljömedicinska verksamhet...36 Exempel på miljömedicinska bedömningar...37 Arbets- och miljömedicin Lund...37 Arbets- och miljömedicin Linköping...38 Arbets- och miljömedicin Stockholm...38 Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum (VMC) Göteborg...38

5 Sammanfattning Denna rapport utgör slutrapport för projektet Länsstyrelserna och skyddet av människors hälsa. I rapporten görs en beskrivning och kartläggning av länsstyrelsens uppgifter inom miljöhälsoområdet med tonvikt på tillsynsvägledning och tillsyn enligt miljöbalken. Inledningsvis beskrivs begreppet miljöhälsa. En genomgång görs av miljöhälsobegreppet i generationsmålet och miljökvalitetsmålen, folkhälsomålen samt miljöbalken. Kapitlet avslutas med en sammanställning av var man hittar kunskap om miljörelaterad hälsa. I de följande kapitlen finns såväl övergripande som mer specifika redovisningar av miljöhälsa inom tillsynsvägledningen respektive tillsynen. I kapitlet om tillsynsvägledning görs även en genomgång av de centrala myndigheternas tillsynsvägledningsplaner. Rapporten avslutas med en redogörelse för resultatet av de aktiviteter som genomförts inom projektet. I det ursprungliga uppdraget till projektgruppen ingick dessutom att ta fram förslag till utveckling av länsstyrelsens tillsynsvägledning och tillsyn. Denna del har på grund av bemanningssvårigheter tyvärr inte kunnat slutföras. Projektgruppen påbörjade emellertid arbetet med att ta fram förslag och vill passa på att tacka för de värdefulla synpunkter som referensgruppen framfört på såväl föreliggande rapport som de delar som behandlade utveckling av tillsynsvägledning och tillsyn. Rapporten går att ladda ned från Miljösamverkan Sveriges hemsida på adressen 5

6 Projektet Länsstyrelserna och skyddet av människors hälsa Bakgrund Miljöbalken syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Människors hälsa är ett av fem grundläggande värden som miljöbalken ska skydda. Projektet Länsstyrelserna och skyddet av människors hälsa initierades för att visa hur länsstyrelserna beaktar skyddet av människors hälsa, både i tillsynsvägledningen och i tillsynen, och hur länsstyrelserna på så sätt bidrar till att minska den miljörelaterade ohälsan och att upprätthålla en hög hälsoskyddsnivå. Projektet begränsades till tillämpning av miljöbalken, även om det finns andra lagar som också är viktiga för att skydda människors hälsa. Syfte Projektet hade två syften, dels att tydliggöra hur länsstyrelserna medverkar till skyddet av människors hälsa, dels att utveckla länsstyrelsernas tillsynsvägledning och tillsyn inom området miljöhälsa. Projektet syftade långsiktigt till att länsstyrelsernas tillsynsvägledning inom miljöhälsoområdet ska utvecklas, länsstyrelserna, Socialstyrelsen och andra berörda centrala myndigheter ska samordna den tillsynsvägledning som ges, länsstyrelserna ska stärka skyddet av människors hälsa i den operativa tillsynen. Mål Projektets mål var att leverera ett kunskapsunderlag som länsstyrelserna kan använda i tillsynsvägledningen och tillsynen med avsikten att minska den miljörelaterade ohälsan. Projektet hade till uppgift att lägga förslag till utveckling inom tillsynsvägledningens alla delar; stöd och råd, samordning samt uppföljning och utvärdering. Länsstyrelsens ansvar för tillsyn inom flera områden som t.ex. miljöskydd, kemiska produkter, avfall skulle beskrivas och förslag skulle ges till hur frågor som rör miljöhälsa kan utvecklas. Länsstyrelsens insatser på miljöhälsoområdet skulle också förtydligas genom redovisning av exempel på olika insatser. 6

7 Avgränsningar Projektet begränsades till de miljökvalitetsmål som Socialstyrelsen prioriterar ur miljöhälsosynpunkt, dvs. God bebyggd miljö, Giftfri miljö, Grundvatten av god kvalitet, Säker strålmiljö och Frisk luft. Projektet använde sig i huvudsak av länsstyrelsernas tillsynsvägledningsplaner som underlag för arbetet. Avvikelser från projektplan Förfrågan att delta i projektet gick ut i början av 2010 men trots upprepade påminnelser till länsstyrelserna visade det sig svårt att bemanna projektet. Under september 2010, när tre deltagare svarat ja till att vara med, påbörjades arbetet. Efter första halvåret 2011 reducerades projektgruppen till att bestå av en projektdeltagare samt projektledare. Uppdraget som projektgruppen hade visade sig vara alltför omfattande för att slutföras med så låg bemanning. Dessutom var bara en länsstyrelse representerad i projektgruppen varför själva grunden för Miljösamverkan Sverige, att arbeta fram material i samverkan med andra länsstyrelser, inte längre fanns. Projektgruppen vände sig till styrgruppen för att få hjälp med en lösning på den uppkomna situationen. Efter att ha prövat flera olika modeller (söka efter ytterligare deltagare, utnyttja referensgruppen i högre omfattning samt förlänga projekttiden) beslutade styrgruppen följande vid möte den 20 oktober 2011: Med tanke på de bemanningssvårigheter som präglat och präglar arbetet anser styrgruppen att det är tillräckligt att projektgruppen slutför den första delen av rapporten - beskrivning och kartläggning av länsstyrelsens uppgifter inom miljöhälsoområdet med tonvikt på tillsyn och tillsynsvägledning enligt miljöbalken. Efter det att rapporten ställts samman, remitterats och godkänts av styrgruppen avslutas projektet. Styrgruppen menar att det är lämpligt att rapporten presenteras vid Socialstyrelsens årliga träff för länsstyrelserna våren 2012 samt vid planerat miljövårdsdirektörsmöte under mars Tidplan Projektet pågick under tiden september 2010 januari Projektorganisation Miljösamverkan Sveriges styrgrupp stod för styrningen av projektet. Projektplanen antogs den 9 december 2010 och denna slutrapport den 16 februari Rapporten granskades av länsstyrelsernas miljövårdsdirektörer innan styrgruppens antagande. 7

8 Projektgruppen bestod av: Anna-Karin Bilén, Länsstyrelsen i Blekinge län (t o m juni 2011) Anna Lindholm, Länsstyrelsen i Jönköpings län (t o m april 2011) Gudrun Törnström, Länsstyrelsen i Västra Götalands län Ingela Höök, projektledare, Miljösamverkan Sverige Referensgruppen bestod av: Susanne Dahlberg, Länsstyrelsen i Skåne län Lena af Geijerstam, Länsstyrelsen i Västernorrlands län (t o m mars 2011) Britta Hedlund, Naturvårdsverket Marianne Löwenhielm, Socialstyrelsen Genomförande Projektgruppen inledde arbetet med att försöka beskriva innebörden av begreppet miljöhälsa då detta brukar användas som en förkortning för tillämpning av miljöbalken med avseende på skyddet av människors hälsa och miljön. För att få en uppfattning om hur länsstyrelserna arbetar med dessa frågor och vad som görs inom området valde projektgruppen att sammanställa samtliga aktiviteter i länsstyrelsernas TVL-planer för 2009 och Aktiviteter som omfattas av begreppet miljöhälsa vidgade projektgruppen till att omfatta minst alla aktiviteter som berör de miljökvalitetsmål som Socialstyrelsen prioriterat ur hälsosynpunkt, det vill säga God bebyggd miljö, Giftfri miljö, Grundvatten av god kvalitet, Säker strålmiljö och Frisk luft. Aktiviteten ska ha möjlig påverkan på människors hälsa. Åren valdes för att kunna följa upp om angivna aktiviteter också genomförts. Sammanställningen skickades till samtliga län till den person som ansvarar för tillsynsvägledningen. De ombads att svara på frågor om respektive aktivitet hade utförts och om miljöhälsoaspekten togs upp vid genomförandet. 19 län besvarade enkäten. Vid sammanställning av svaren beaktades endast de svar där aktiviteten var genomförd samt att miljöhälsoaspekten berördes på något vis. Ytterligare en fråga skickades till alla ansvariga för miljöövervakning, miljömålssamordning samt RUS 1 kontaktpersoner. Projektgruppen efterlyste exempel på hur resultat från nationella och regionala miljöhälsorapporter, miljöövervakning och miljömålsuppföljning används eller kan användas som underlag för tillsynsvägledning och tillsyn. Som komplement till ovanstående förfrågningar valde projektgruppen även att ta del av utredningar och rapporter som tagits fram genom landstingens miljömedicinska verksamhet. I kapitlet Resultat av aktiviteter som genomförts inom projektet redogör projektgruppen för utfallet av förfrågningar mm. 1 RUS= Regional Utveckling och Samverkan i miljömålssystemet, samverkan mellan länsstyrelserna. 8

9 Vad innebär miljöhälsa För att främja människors miljörelaterade hälsa har riksdag och regering fattat viktiga beslut om lagar och mål. Exempel på detta är att: - i generationsmålets strecksatser framgår att miljöpolitiken ska inriktas mot att människors hälsa ska utsättas för minimal negativ miljöpåverkan, - folkhälsomålen har som målsättning att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen, - miljöbalken har som övergripande syfte att skydda människors hälsa. I miljöbalkens inledanden paragraf 1:1 anges bl.a. att balken ska tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenhet oavsett om de orsakas av föroreningar eller annan påverkan. Människors hälsa är ett av de skyddsvärda intressen som balken värnar om. Bestämmelserna i balken syftar också till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, dvs. perspektivet är långsiktigt. Vid tillämpning av miljöbalken, oavsett vilken typ av verksamhet eller frågeställning det gäller, ska alltid skyddet av människors hälsa beaktas. Hälsa i miljöarbetet Generationsmålet och miljökvalitetsmålen Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Generationsmålet är ett inriktningsmål för miljöpolitiken och är övergripande för alla miljökvalitetsmål. Generationsmålet ser till att de sektorsövergripande frågorna integreras och ger vägledning om de värden som ska skyddas och den samhällsomställning som krävs för att den önskade miljökvaliteten ska kunna nås. I generationsmålets strecksatser framgår bland annat att miljöpolitiken ska inriktas mot att människors hälsa ska utsättas för minimal negativ miljöpåverkan. 9

10 Generationsmålet 2 : Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Detta förutsätter en ambitiös miljöpolitik i Sverige, inom EU och i internationella sammanhang. Generationsmålet innebär att förutsättningarna för att lösa miljöproblemen ska vara uppfyllda inom en generation och att miljöpolitiken ska inriktas mot att: - ekosystemen har återhämtat sig, eller är på väg att återhämta sig, och att deras förmåga att långsiktigt generera ekosystemtjänster är säkrad, - den biologiska mångfalden och natur- och kulturmiljön bevaras, främjas och nyttjas hållbart, - människors hälsa utsätts för minimal negativ miljöpåverkan samtidigt som miljöns positiva inverkan på människors hälsa främjas, - kretsloppen är resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen, - en god hushållning sker med naturresurserna, - andelen förnybar energi ökar och att energianvändningen är effektiv med minimal påverkan på miljön, - konsumtionsmönstren för varor och tjänster orsakar så små miljö- och hälsoproblem som möjligt. Eftersom generationsmålet visar på inriktningen för hela landets omställning är det vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället. Länsstyrelserna har i uppdrag att samordna det regionala arbetet för att uppnå de svenska miljökvalitetsmålen. Länsstyrelserna ska arbeta tillsammans med kommuner, näringsliv, frivilliga organisationer och andra aktörer för att se till att miljökvalitetsmålen får genomslag. Länsstyrelserna har bland annat ansvar för att regionalt anpassa, precisera och konkretisera alla miljökvalitetsmål, utom Levande skogar som Skogsstyrelsen ansvarar för. Länsstyrelserna har också ansvar för att följa upp och utvärdera de regionala miljömålen och det regionala miljömålsarbetet. I samverkan med andra ska länsstyrelserna föreslå åtgärder för att nå målen. 2 Naturvårdsverket, Miljömålen på ny grund. Naturvårdsverkets utökade årliga redovisning av miljökvalitetsmålen Rapport

11 Miljökvalitetsmålen De 16 miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. Målen ska nås inom en generation, d v s till 2020 (2050 då det gäller klimatmålet). Målen anses vara uppnådda om det tillstånd i miljön som miljökvalitetsmålen uttrycker eller om förutsättningarna för att nå denna kvalitet är uppnådda. 1. Begränsad klimatpåverkan 2. Frisk luft 3. Bara naturlig försurning 4. Giftfri miljö 5. Skyddande ozonskikt 6. Säker strålmiljö 7. Ingen övergödning 8. Levande sjöar och vattendrag 9. Grundvatten av god kvalitet 10. Hav i balans samt levande kust och skärgård 11. Myllrande våtmarker 12. Levande skogar 13. Ett rikt odlingslandskap 14. Storslagen fjällmiljö 15. God bebyggd miljö 16. Ett rikt växt- och djurliv Mer information om miljökvalitetsmålen finns på Miljömålsportalen, som är en samverkansportal för alla aktörer inom miljömålssystemet. Här finns en samlad beskrivning av miljöarbetet, som sker i samverkan mellan olika aktörer i samhället för att nå miljömålen. Alla miljökvalitetsmål har betydelse för människors hälsa, men de fem mål som enligt Socialstyrelsen har tydligast koppling till påverkan på människors hälsa är: - Frisk luft - Giftfri miljö - Säker strålmiljö - Grundvatten av god kvalitet - God bebyggd miljö Myndigheter med ansvar för uppföljning och utvärdering Sju centrala myndigheter (Naturvårdsverket, Boverket, Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen, Skogsstyrelsen, Strålsäkerhetsmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning) har ansvar för olika miljökvalitetsmål. De ska svara för uppföljning och utvärdering av sina respektive mål. Också en rad andra myndigheter ska inom sina respektive verksamhetsområden verka för att miljökvalitetsmålen nås. De kallas myndigheter med ansvar i miljömålssystemet och ska bistå Naturvårdsverket med underlag för uppföljning och utvärdering av miljöarbetet. Socialstyrelsens instruktion anger i dagsläget att myndigheten har det övergripande ansvaret för hälsofrågor inom 11

12 samtliga miljökvalitetsmål. Instruktionen har inte ändrats med avseende på den nya målstrukturen för miljöarbetet, varför uppdraget för myndigheten kan komma att ändras. Läs mer om den nya målstrukturen på Miljömålsportalen. Indikatorer För att följa upp miljökvalitetsmålen används indikatorer, som ska bidra till att: - följa upp resultatet av miljömålsarbetet, - visa om miljöarbetet går i rätt riktning och i rätt takt, - visa hur miljön mår, - ge underlag för åtgärder och beslut. Det är de miljömålsansvariga myndigheterna som har valt indikatorer och som svarar för innehållet i presentationerna på Miljömålsportalen. I tabellen nedan anges vilka indikatorer som finns tillgängliga för att följa upp miljöhälsa. Mer information om indikatorerna finns på Miljömålsportalen. Frisk Luft Giftfri miljö Säker strålmiljö Grundvatten av god kvalitet God bebyggd miljö Besvär av vedeldningsrök Miljöföroreningar i modersmjölk Hudcancerfall - malignt melanom Klorid i grundvatten Exponering för miljötobaksrök Besvär av bilavgaser Allergiker/astmatiker och luftföroreningar Bensen i luft Svaveldioxid i luft Kvävedioxid i luft Ozon i luft (nationellt) Partiklar PM10 i luft Allergiframkallande kemiska produkter Nickelallergi CMR-ämnen i Varor Förorenade områden Hälsofarliga kemiska produkter Konsumenttillgängliga kemiska produkter Hudcancerfall skivepitelcancer Cesium i mjölk Strålnivå i omgivningen Beteenderelaterad UV-exponering Vägsaltanvändning Certifierade Brunnsborrare Vattenskyddsområden Växtskyddsmedel Nedfall av svavel Radon i grundvatten Besvär av inomhusmiljön Bostäder med fukt och mögel Besvär av trafikbuller Sömnstörda av trafikbuller Radon i flerbostadshus Radon i småhus Växtskyddsmedel Radon i skolor Radon i dricksvatten Planering grönstruktur och vatten Planering kulturmiljö 12

13 Den nationella och regionala miljöövervakningen ger dataunderlag till många av indikatorerna. Nio av de hälsorelaterade indikatorerna baseras på Socialstyrelsens nationella miljöhälsoenkät som redovisas vart åttonde år. Länsstyrelserna har ansvar för att samordna uppföljningen av miljömålsarbetet i det egna länet. I ansvaret ingår att uppdatera indikatorer på Miljömålsportalen. Indikatorpresentationerna är ett gemensamt uppföljningssystem som innefattar både nationell och regional miljömålsuppföljning. Folkhälsomål Riksdagen har beslutat om elva övergripande målområden för folkhälsa. Målen handlar bland annat om självbestämmande, trygghet, arbetsmiljö, motion och kost. Det övergripande målet är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Ansvaret för målen är fördelade mellan olika aktörer och nivåer i samhället. Länsstyrelserna arbetar särskilt med folkhälsoområden som jämställdhet, integration, miljö, bostadsplanering, sociala förutsättningar, antidiskriminering samt alkohol- och drogrelaterade frågor. Statens Folkhälsoinstitut har det övergripande ansvaret för uppföljning och utvärdering av folkhälsomålen. Sveriges elva folkhälsomål 1. Delaktighet och inflytande i samhället 2. Ekonomisk och social trygghet 3. Trygga och goda uppväxtvillkor 4. Ökad hälsa i arbetslivet 5. Sunda och säkra miljöer och produkter 6. En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård 7. Gott skydd mot smittspridning 8. Trygg och säker sexualitet och god reproduktiv hälsa 9. Ökad fysisk aktivitet 10. Goda matvanor och säkra livsmedel 11. Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande Läs mer om folkhälsomålen på Statens Folkhälsoinstituts hemsida. Det folkhälsomål som främst relaterar till miljöhälsa är sunda och säkra miljöer och produkter. Målområdet handlar om hela vår fysiska omgivning luft, mark, vatten samt den bebyggda miljön. En långsiktigt god folkhälsa är beroende av en hälsofrämjande och säker yttre miljö. Även folkhälsomålet gott skydd mot smittspridning relaterar starkt till miljöhälsa. Som exempel kan nämnas risken för smittspridning i dricksvatten, avloppsvatten och badvatten. 13

14 Miljöhälsa i miljöbalken I miljöbalkens första kapitel anges balkens mål och tillämpningsområde. Miljöbalken (MB) MB 1:1 Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Miljöbalken skall tillämpas så att: 1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan, 2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, 3. den biologiska mångfalden bevaras, 4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och 5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp uppnås. Vid tillämpning av miljöbalken bör syftet, perspektivet och det skyddsvärda intresset beaktas. När det gäller miljöhälsofrågor är syftet att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, dvs. perspektivet är långsiktigt. Människors hälsa och miljö är det skyddsvärda intresset och balken syftar även till att skydda fyra andra intressen. Miljörelaterade hälsofrågor handlar om att skydda människors hälsa mot negativ påverkan från miljön. Att människor får besvär eller blir sjuka på grund av miljöfaktorer innebär både personligt lidande och stora kostnader för samhället. Att skydda människors hälsa kan göras på många olika sätt, t.ex. genom tillsyn. Genom tillsynen ska syftet med miljöbalken säkerställas och en av de primära uppgifterna är att skydda människors hälsa och miljön. Miljöbalken ska främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer kan leva i en hälsosam och god miljö. De nationella miljökvalitetsmålen ger ledning i vad detta innebär. En väl fungerande tillsyn är viktig för att miljömålsarbetet ska leda fram till de mål som formulerats. Därför är det viktigt att de operativa tillsynsmyndigheterna planerar, genomför, följer upp och utvärderar tillsynen utifrån de nationella miljökvalitetsmålen. Tillsynsvägledning behövs för att stödja de operativa tillsynsmyndigheterna i deras arbete. Vägledningen ska bedrivas regelbundet, systematiskt och främja en likvärdig operativ tillsyn. 14

15 Kunskap om miljörelaterad hälsa Aktuell kunskap om sambandet mellan miljö och hälsa utgör ett viktigt beslutsunderlag för åtgärder och prioriteringar avseende skyddet av människors hälsa. Hälsorelaterad miljöövervakning Miljöövervakningens syfte är att beskriva tillståndet i miljön och att bedöma hotbilder. Övervakningen är ofta långsiktig eftersom det behövs mätningar över långa tidsperioder för att kunna se om en förändring orsakas av mänsklig påverkan eller är en naturlig variation. Resultaten är ett viktigt underlag vid uppföljning av miljökvalitetsmålen. Den svenska miljöövervakningen består dels av ett nationellt program som drivs av Naturvårdsverket, dels av regionala program som länsstyrelserna samordnar. Miljöövervakning bedrivs också på lokal nivå till exempel av kommuner och luftvårdsförbund. Miljöövervakning syftar till att: - långsiktigt beskriva och följa tillståndet i miljön, - bedöma hotbilder, - lämna underlag för åtgärder, - följa upp beslutade åtgärder och - ge underlag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan. Miljöövervakningen är uppdelad i tio programområden: - Fjäll - Hälsorelaterad miljöövervakning - Jordbruksmark - Kust och hav - Landskap - Luft - Miljögiftssamordning - Skog - Sötvatten - Våtmark Omgivningsmätningar sker främst inom programområdena luft, sötvatten och miljögifter. Syftet med den hälsorelaterade miljöövervakningen är att långsiktigt övervaka miljöfaktorer i den omgivande miljön som kan påverka människors hälsa. Övervakningen av miljöfaktorer görs genom att uppskatta människors exponering för hälsofarliga ämnen i den omgivande miljön mäta markörer för människors exponering utföra analyser som kopplar samman miljöexponering och hälsoproblem 15

16 För att kunna göra detta följs eller uppskattas människors exponering för miljöföroreningar. Markörer för human exponering mäts och analyser utförs som kopplar samman miljöexponering med hälsoproblem. Detta ger möjlighet att utvärdera om åtgärder för att begränsa exponeringen får den effekt som eftersträvas. Det ger också underlag för uppföljning av miljökvalitetsmålen. 3 Studier av sambandet mellan yttre miljöfaktorer och påverkan på människors hälsa inleddes inom miljöövervakningen 1993 och programmet reviderades senast Det betyder att jämfört med andra programområden finns förhållandevis lite information vad gäller tidstrender och exponering från miljön kopplat till hälsoeffekter. Mer information om den nationella hälsorelaterade miljöövervakningen finns på Naturvårdsverkets hemsida. Regional hälsorelaterad miljöövervakning Styrgruppen för den nationella hälsorelaterade miljöövervakningen (HÄMI) har gjort en kartläggning av de regionala insatserna inom området. 20 län besvarade enkäten och av dessa har 15 med HÄMI i länsprogrammet för miljöövervakning I nio län finns även särskilda delprogram för HÄMI. De exempel som anges varierar t.ex. förtätning av den nationella miljöhälsoenkäten, mätning av UV-index, dricksvattenundersökningar i bergborrade brunnar och befolkningens exponering för luftföroreningar. Länsstyrelserna redovisade även exempel på utvecklingsprojekt t.ex. förstudie till övervakningsprojekt för uran, barns fysiska miljö i förskolan, övervakning av luftföroreningar och pollen samverkan av hälsoeffekter och exponering för tungmetaller i särskilt utsatta områden. I den regionala miljöövervakningen dominerar omgivningsmätningar som genomförs inom andra programområden. Exempel på sådana är luftmätningar i tätorter, marknära ozon, screening av miljögifter, vattendirektivets prioriterade ämnen och grundvattenundersökningar. Dessa resultat är i och för sig viktiga för att få en uppfattning om halten i den omgivande miljön och olika vägar för exponering. Hur detta i sin tur påverkar människors exponering, dvs. undersökningar som mäter halter i kroppen och dess effekter är inte så vanligt förekommande. Miljörelaterade besvär kan följas upp genom Socialstyrelsens nationella miljöhälsoenkäter som genomförs för fjärde gången Naturvårdsverket har uppmanat länsstyrelserna att delta i enkäten genom att göra förtätningar som en del av den regionala HÄMI:n deltar 14 län och det är en ökning jämfört med tidigare enkäter. 3 Naturvårdsverket, Hälsorelaterad miljöövervakning mätningar av miljöns effekter på människors hälsa. Rapport

17 Miljöhälsorapport Sedan 2001 har Socialstyrelsen vart 4:e år gett ut en rapport som beskriver miljöhälsofaktorers betydelse för vår hälsa i Sverige. Miljöhälsorapporten visar trender i exponering och besvär och ett flertal områden beskrivs t.ex. luftföroreningar, buller, inomhusmiljö och dricksvatten. Rapporten ger en aktuell bild av exponeringen av olika miljöfaktorer i Sverige och beskriver vilka hälsoeffekter eller risker denna exponering för med sig för befolkningen. Rapporterna som fokuserar omväxlande på barns respektive vuxnas miljö och hälsa utgör viktiga beslutsunderlag för myndigheters åtgärder och prioriteringar i arbetet med att minska miljörelaterade riskfaktorer samt för att främja befolkningens hälsa. Miljöhälsorapporterna grundar sig på nationella miljöhälsoenkäter samt på internationella vetenskapliga studier och på nationella hälsodatabaser. Varje rapport är en uppdatering av föregående med fokus på nuläget och eventuella förändringar i utbredning och trender vad gäller den miljörelaterade ohälsan. Miljöhälsorapporterna kan användas som underlag när miljöbalken samt planoch bygglagen tillämpas och ge stöd för beslut om åtgärder. Dessutom kan rapporterna användas som grund för de behovsutredningar och tillsynsplaner som de operativa myndigheterna ska upprätta enligt miljöbalken. Rapporterna är även en viktig utgångspunkt för uppföljning av miljökvalitetsmålen. Regional miljöhälsorapport Den nationella distribueringen av miljöhälsoenkäten medger inte analyser på länsnivå. Socialstyrelsen har därför sedan år 2003 erbjudit landets länsstyrelser och landsting att på regional nivå komplettera distributionen på egen bekostnad. En sådan förtätning möjliggör nedbrytande av resultaten på länsnivå. Tio län och landsting medverkade i den nationella barnhälsomiljöenkäten Det var Blekinge, Halland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Skåne, Stockholm, Västra Götaland, Västernorrland och Östergötland. Resultaten presenterades sedan i regionala rapporter t.ex. Barns miljö & hälsa i Västra Götaland, som bl.a. behandlar hur barn påverkas av buller, fuktskador, radon, luftföroreningar, UV-strålning, metaller och organiska miljögifter. Nio län och landsting medverkade i den nationella miljöhälsoenkäten 2007 som riktade sig till den vuxna befolkningen. Det var Västerbotten, Kalmar, Östergötland, Jönköping, Västernorrland, Kronoberg, Skåne, Västra Götaland och Stockholm. Regional miljöhälsorapport 2009 för Östergötland, Jönköpings och Kalmar län är exempel på en regional rapport so samordnats för en större region. Rapporten behandlar bl.a. frågor som rör besök i park-, grönområden eller natur, fiskkonsumtion och dricksvatten. Under 2011 pågick insamling av data från den andra nationella miljöhälsoenkäten (NMHE 2011) som rör barn. Följande län och landsting deltog i NMHE 2011, Kronoberg, Västra Götaland, Gävleborg, Västerbotten, Norrbotten, Sörmland, Värmland, Blekinge, Stockholm, Östergötland, Kalmar, Västmanland, Jönköping och Skåne. 17

18 Tillsynsvägledning miljöhälsa Definition av begreppet Begreppet tillsynsvägledning definierades första gången i förordning (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. Samma definition finns i den nya miljötillsynsförordning (SFS 2011:13) som gäller sedan första mars 2011 dvs. att: 1. ge stöd och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna 2. samordna den operativa tillsynen 3. följa upp och utvärdera den operativa tillsynen. Tillsyns- och föreskriftsrådet 4 har angett vad rådet menar bör ingå i tillsynsvägledningens tre delar och uttrycker det på följande sätt: 1. Ge stöd och råd till den operativa tillsynsmyndigheten Avser såväl skriftlig som muntlig tillsynsvägledning när det gäller tillämpningen av miljöbalken med avseende på tillsynen. Det handlar bland annat om information om tolkningspraxis och kunskapsunderlag i sakfrågor. Stöd och råd ges också när det gäller planering, prioritering och genomförande av tillsyn. Löpande stöd och service förekommer på alla tillsynsvägledande myndigheter. Skriftligt stöd och råd omfattar information på webben, allmänna råd, handböcker, rapporter, meddelandeblad, faktablad, broschyrer, PM, tillsynstips, e-postnytt och nyhetsbrev etc. Muntligt stöd och råd ges bland annat via information på handläggarträffar, utbildningar, konferenser och seminarier, medföljare vid tillsynsbesök, telefonkontakter och personkontakter via e-post. 2. Samordna den operativa tillsynen Innebär att den tillsynsvägledande myndigheten verkar för att de resurser som finns hos de operativa tillsynsmyndigheterna används på ett så bra sätt som möjligt, den kompetens som finns kan utnyttjas och att de operativa tillsynsmyndigheterna ges möjlighet att dra nytta av varandra. Samordnande insatser handlar till exempel om nationella eller regionala tillsynsprojekt, informationskampanjer, gemensamma/normerande inspektioner, handläggarträffar, konferenser, nätverk och arbete i olika typer av grupper. I flera län finns miljösamverkansprojekt som tillgodoser delar av den tillsynsvägledning som avser samordning. 4 Tillsynsvägledning enligt miljöbalken. Beskrivning och goda egenskaper. Stockholm: Tillsyns- och föreskriftsrådet;

19 3. Följa upp och utvärdera den operativa tillsynen De vägledande myndigheternas uppföljning och utvärdering ska främja en effektiv och likvärdig operativ tillsyn. Att göra en uppföljning är att registrera och beskriva ett händelseförlopp. En uppföljning svarar på frågorna Vad har hänt? Följer vi planen? Ofta används uppföljning som en metod för att löpande fånga in resultat eller för att tidigt indikera effekter. På så sätt kan en uppföljning t.ex. ge oss information om i vilken grad vi är på väg mot ett uppsatt mål. Begreppen uppföljning och utvärdering förväxlas ofta, men de har olika syften. En utvärdering är en systematisk bedömning i efterhand av en insats. Den svarar på frågorna Varför har det hänt? Vilken är effekten? Beror utfallet på insatsen? Har det fungerat bra? Många olika aspekter av den operativa tillsynen kan granskas, vid olika tillfällen. Utvärderingen kan ha fokus på effekter, arbetsprocesser, resurser, kompetens, roller eller en hel organisation. Det första steget när en utvärdering ska planeras är att klarlägga syftet med den och hur resultatet ska användas. Det är viktigt att utvärderingen blir användbar, ligger rätt i tiden, granskar ett väsentligt område och ger ökad kunskap om tillsynen. Den kan då bli ett bra underlag för att utveckla och förändra arbetet med både operativ tillsyn och tillsynsvägledning. Egenskaper för god tillsynsvägledning Hösten 2009 presenterade Tillsyns- och föreskriftsrådet fem kvalitetsegenskaper som beskriver god tillsynsvägledning. Dessa egenskaper redovisas i en broschyr 5 för att informationen ska göras lättillgänglig. Tillsyns- och föreskriftsrådet vill på så sätt stimulera till god tillsynsvägledning över hela landet. Informationen riktar sig till tillsynsmyndigheter på central, regional och lokal nivå. Tillsynsvägledning behövs för att stödja de operativa tillsynsmyndigheterna i deras arbete. Den ska bedrivas regelbundet och systematiskt och främja en rättssäker, effektiv och likvärdig operativ tillsyn. Tillsynen, både den operativa tillsynen och tillsynsvägledningen, ska säkerställa att miljöbalkens syfte nås hållbar utveckling. De nationella miljökvalitetsmålen ger ledning i vad detta innebär. De fem egenskaper som enligt Tillsyns- och föreskriftsrådet karaktäriserar en god tillsynsvägledning kan användas som riktlinjer när myndigheten planerar sin vägledning inom alla dess delar stöd/råd, samordning och uppföljning /utvärdering. Planerad Tillsynsvägledningen bedrivs regelbundet, systematiskt och mål formuleras för vad myndigheten vill åstadkomma. Vägledningen lämnas med utgångspunkt från vad som är prioriterat på nationell och regional nivå med ledning av de nationella miljökvalitetsmålen och från aktuella problem. Hänsyn 5 Tillsynsvägledning enligt miljöbalken. Beskrivning och goda egenskaper. Stockholm: Tillsyns- och föreskriftsrådet;

20 tas även till mottagarnas behov i övrigt, för att främja en rättssäker, effektiv och likvärdig operativ tillsyn. Koordinerad Tillsynsvägledningen anpassas tidsmässigt mellan olika sakområden eftersom målgruppen kan vara densamma. Den tas fram och genomförs i samverkan då flera myndigheter delar på ansvaret. Tydlig En tillsynsvägledande myndighet ger klara besked om hur den prioriterar sin tillsynsvägledning och varför. Besked lämnas vad myndigheten kommer att tillsynsvägleda om och vad innehållet kommer att vara. Kommunikativ Tillsynsvägledningen förmedlas på det sätt som bäst bidrar till att utveckla den operativa tillsynen. En systematisk och lyhörd dialog om behoven av vägledning förs med de operativa tillsynsmyndigheterna. Tillgänglig Både skriftlig och muntlig tillsynsvägledning går lätt för mottagaren att få tag på och förstå. Myndigheten informerar om vilka kontaktpersoner som finns och till vilka eventuella andra myndigheter man kan vända sig. Myndigheten håller samtliga skriftliga vägledningar på webbplatsen. Vägledningen är aktuell och daterad. Vissa krav enligt miljötillsynsförordningen Enligt 3 kap. 1 miljötillsynsförordningen (SFS 2011:13) ska en tillsynsvägledande myndighet inom sitt vägledningsområde ge tillsynsvägledning i fråga om tillämpningen av miljöbalken, föreskrifter meddelade med stöd av miljöbalken och EU-förordningar. Tretton centrala myndigheter ansvarar för tillsynsvägledning enligt miljöbalken inom särskilt angivna vägledningsområden. Naturvårdsverket ska t.ex. ge allmän tillsynsvägledning till operativa tillsynsmyndigheter i frågor som avser tillämpningen av 26 (Tillsyn) och 30 (Miljösanktionsavgifter) kapitlen miljöbalken. Socialstyrelsen ska bl.a. ge tillsynsvägledning i frågor om hälsoskydd i bostäder och lokaler m.m. enligt 9 kapitlet miljöbalken samt smittskydd och övrigt hälsoskydd av hygienisk eller medicinsk karaktär. Länsstyrelsen ska ge tillsynsvägledning i länet. I länsstyrelsernas tillsynsvägledning ingår även att ge kommunerna stöd för att utveckla tillsynen. Den senare meningen är helt ny och fanns ej med i den förra Tillsynsförordningen. Tillsynsvägledande myndigheter ska aktivt verka för samordning och samverkan i frågor om tillsynsvägledning. Tillsynsvägledande myndigheter på statlig central nivå ska inom sitt vägledningsområde särskilt ge stöd till länsstyrelsernas tillsynsvägledning. Även denna formulering är helt ny. Med tanke på att länsstyrelsen inte har någon egen operativ hälsoskyddstillsyn är stöd från central nivå av stor vikt. 20

21 Planer för tillsynsvägledning Av 3 kap. 16 miljötillsynsförordningen framgår att Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Statens jordbruksverk, Socialstyrelsen och länsstyrelserna ska ha planer för sin tillsynsvägledning. Planerna ska omfatta en period om tre år. Planerna ska ses över vid behov och minst en gång per år. Naturvårdsverket För ett par år sedan tog Naturvårdsverket fram sin första tillsynsvägledningsplan, som gällde för åren Planen för bygger vidare på den nu gällande planen. Insatserna som ska utföras under 2011 har senare preciserats i ett eget dokument. Det övergripande målet för Naturvårdsverkets tillsynsvägledning är att den ska skapa förutsättningar för en likvärdig och effektiv tillsyn som bidrar till att säkerställa miljöbalkens syfte. Naturvårdsverket redovisar grunderna för sina prioriteringar. Förutom när det kommer ny lagstiftning kan det behövas tillsynsvägledning av följande skäl: - tillsyn har lyfts fram som ett viktigt styrmedel för att uppnå ett eller flera miljökvalitetsmål i den fördjupade miljömålsutvärderingen, - miljöbalken har inte fått genomslag, - tillsynsmyndigheterna tillämpar reglerna olika, - tillsynsvägledning saknas eller är inaktuell eller - de operativa tillsynsmyndigheterna har uttryckt önskemål om det. De insatser som Naturvårdsverket prioriterar under perioden är: - Generella frågor om tillsyn och egenkontroll - Hushållning med råvaror och energi - Kemiska produkter - Reviderat ramdirektiv för avfall - Kampanj om enskilda avlopp - Tillämpning av miljökvalitetsnormer i tillsynen - Strandskydd - Regler om fridlysning Kemikalieinspektionen Det övergripande syftet med Kemikalieinspektionens (KemI) flerårsplan för tillsynsvägledning är att skapa förutsättningar för en likvärdig och effektiv lokal och regional kemikalietillsyn. I KemI:s plan för åren preciseras vilket skriftligt samt muntligt stöd och råd som kommer att ges under perioden. Det anges även när på året (vår/höst) olika aktiviteter kommer att genomföras. Även nationella tillsynsprojekt redovisas samt samverkan med Naturvårdsverket. Varje år ska KemI ta reda på hur tillsyn bedrivs inom olika områden och rapportera detta till kommissionen eller till kemikaliemyndigheten ECHA. Av förordet framgår att det övergripande syftet med KemI:s flerårsplan för tillsynsvägledning är att skapa förutsättningar för en likvärdig och effektiv lokal och regional kemikalietillsyn som bidrar till att säkerställa lagstiftningens avsikter. 21

22 Jordbruksverket Av planens inledning framgår att vägledningsplanen ska förbättra förutsättningarna för en likvärdig tillsyn i landet. En likvärdig tillsyn innebär att tillsynen är anpassad utifrån miljömålsprioriteringar och präglad av hög rättssäkerhet. I Jordbruksverkets plan för tillsynsvägledning enligt miljöbalken anges bl.a.följande: - Löpande stöd och råd anges samt vissa särskilda insatser för Minst en gång per år ska tillsynsvägledningsträffar anordnas tillsammans med länsstyrelserna och berörda centrala vägledningsmyndigheter. De särskilda projekt som anges avser aktiviteter år Årligen kommer länsstyrelsernas tillsynsvägledning att följas upp för att kunna förbättra och komplettera vägledningen till kommunerna. I bilaga 1 till planen redovisar Jordbruksverket bakgrunden till den tillsynsvägledning som planeras bl.a. kopplingen till ett antal miljökvalitetsmål. Under rubriken Styrdokument redovisar Jordbruksverket att man har ett generellt centralt vägledningsansvar för frågor som rör djurhållande verksamheter och verksamheter inom jordbruks- och trädgårdsområdet, vilket är ett brett ansvarsområde. Det innebär dock inte att Jordbruksverket har ansvar för alla åtgärder som kan förekomma i dessa verksamheter. Av TVL-planen framgår att Jordbruksverkets tolkning är att andra centrala myndigheter har vägledningsansvar enligt miljöbalken för särskilda områden som anges i tillsynsförordningen. Detta gäller exempelvis användning av bekämpningsmedel, hälsoskyddsfrågor och generella frågor om avfall. Socialstyrelsen Socialstyrelsens första plan för tillsynsvägledning enligt miljöbalken presenterades i januari 2009 och den reviderades i juni Någon revidering efter detta har inte gjorts. Planen gäller för Det övergripande målet med Socialstyrelsens tillsynsvägledning är att skapa förutsättningar för en likvärdig och effektiv kommunal hälsoskyddstillsyn som bidrar till att säkerställa miljöbalkens intentioner. Socialstyrelsens tillsynsvägledning inriktas på att främja, förstärka och utveckla kommunernas insatser med operativ hälsoskyddstillsyn samt att ge länsstyrelserna stöd i arbetet med regional tillsynsvägledning I planen finns en tablå som redovisar vilka aktiviteter som ska genomföras under perioden. Aktiviteterna är uppdelade i tillsynsvägledningens tre delar, dvs. stöd och råd, samordning samt uppföljning och utvärdering. Socialstyrelsens ambition är att genomföra ett nationellt tillsynsprojekt varje år. Det föreslagna projektet 2011 om buller och höga ljudnivåer har dock ersatts med ett om piercing och tatuering. Socialstyrelsen redovisar även sina prioriteringsgrunde och dessa är: - Miljöhälsorisk, jfr.resultat i Miljöhälsorapporter - Miljökvalitetsmålen, främst Frisk luft, Giftfri miljö, Säker strålmiljö, Grundvatten av god kvalitet och God bebyggd miljö 22

23 - Miljöhälsopolitiska prioriteringar, målkonflikter kan kräva att prioriteringar görs mellan olika miljökvalitetsmål - Behov, de operativa myndigheternas behov - Känslig grupp, barn är särskilt utsatta för miljörelaterade hälsofaktorer Kommentarer till de centrala myndigheternas TVL-planer De centrala myndigheterna uttrycker målet med tillsynsvägledningen på lite olika sätt. Innebörden är ändå densamma dvs. det övergripande målet är att skapa förutsättningar för en likvärdig och effektiv tillsyn som bidrar till att säkerställa syftet med miljöbalken. Tre av planerna saknar däremot information om hur de vägledande insatserna är förenade med miljöbalkens skyddsvärden, bl.a. skyddet av människors hälsa. Socialstyrelsens (SoS) plan skiljer sig i detta avseende genom att SoS:s ansvar för frågor som rör hälsoskydd och miljömedicin beskrivs. I planen anges att målet är att den miljörelaterade ohälsan ska minska och att en hög hälsoskyddsnivå ska upprätthållas. SoS redovisar också tydligt vad som legat till grund för prioritering av tillsynsvägledningen, bl.a. miljöhälsorisk, de fem miljökvalitetsmål som har tydligast koppling till människors hälsa och känslig grupp. De centrala myndigheternas planer är olika när det gäller upplysning om hur vägledningsinsatserna hör ihop med aktiviteter som rör miljökvalitetsmålen samt grunder för prioritering. I de olika planerna beskrivs samordning av den operativa tillsynen t.ex. i form årliga tillsynsprojekt som riktas till lokala tillsynsmyndigheter i kommunerna. Betydelsen av samverkan med andra centrala verk betonas i detta sammanhang. Trots detta tycks myndigheternas tillsynsprojekt inte vara synkroniserade med varandra. När de lokala tillsynsmyndigheterna utövar tillsyn gentemot ett visst tillsynsobjekt/verksamhet kan det vara lämpligt att beakta flera aspekter vid ett och samma tillfälle oavsett om tillsynsvägledning ges av flera centrala myndigheter. Länsstyrelserna Länsstyrelserna ska ge tillsynsvägledning i länet med undantag för den tillsyn som utövas av Generalläkaren eller Skogsstyrelsen. Länsstyrelserna har ett parallellt tillsynsvägledningsansvar med de centrala myndigheterna. Länsstyrelserna har också en betydelsefull roll vid genomförandet av de centrala myndigheternas vägledning. I 2008 års regleringsbrev fick länsstyrelserna i uppdrag att ta fram en plan för tillsynsvägledning för perioden Intentionen var att förbättra förutsättningarna för miljöbalkens tillämpning hos kommuner och länsstyrelser men också att uppmuntra regional miljösamverkan inom ramen för arbetet med tillsynsvägledning. Kravet på plan för tillsynsvägledning återfinns numera i miljötillsynsförordningen. 23

24 På uppdrag av Tillsyns- och föreskriftsrådet har utvärdering gjorts av de första tillsynsvägledningsplanerna och slutsatserna sammanfattas i en rapport 6, dessa är: - Tillsyns- och föreskriftsrådets fem egenskaper för god tillsynsvägledning kan utvecklas ytterligare och på så sätt bli ett än bättre stöd vid framtagande och revidering av TVL-planerna, - Planerna bör gå från formen aktivitetslistor till att utgöra ett planeringsinstrument för arbetet mot identifierade behov hos kommunerna, - Framtagande av länsspecifika men även gemensamma mål är en central fråga. Väl formulerade mål kan nyttjas för att knyta samman de olika tillsynsvägledande aktiviteter som genomförs, - Utvärdering och uppföljning bör nyttjas mer frekvent och då också i relation till uppsatta mål, - Det är också viktigt att relevanta prioriteringsgrunder arbetas fram och används, samt att - Planerna utgör ett stöd för fortsatta prioriteringar. 6 Länsstyrelsernas fleråriga tillsynsvägledningsplaner, Rapport Stockholm: Naturvårdsverket;

25 Tillsyn miljöhälsa Allmänt om tillsyn I miljöbalkens (MB) 26 kapitel finns allmänna bestämmelser om tillsyn. I MB 26:1 redogörs för tillsynens innehåll. 1 Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet som omfattas av tillstånd skall tillsynsmyndigheten även fortlöpande bedöma om villkoren är tillräckliga. Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses. Lag (2005:182). I miljötillsynsförordningen (2011:13) definieras operativ tillsyn som tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtar eller har vidtagit en åtgärd. För operativa tillsynsmyndigheter finns bestämmelser om krav på behovsutredning och register samt tillsynsplan. En statlig operativ tillsynsmyndighet ska i den samlade tillsynsplanen beskriva hur myndigheten har avvägt fördelningen av resurser inom och mellan olika ansvarsområden enligt miljöbalken och hur resurserna har anpassats efter det tillsynsbehov som finns. Grundläggande i miljöbalken är reglerna kring egenkontroll (MB 26:19). Syftet med egenkontrollen är att en verksamhetsutövare ska åstadkomma och upprätthålla ett väl fungerande miljö- och hälsoskyddsarbete för sin verksamhet. Verksamhetsutövaren ska följa miljöbalkens hänsynsregler, vilket bl.a. innebär ett ansvar för att vidta de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som är skäliga för att kunna skydda miljön och människors hälsa. 25

26 Miljöbalkens hänsynsregler 7 I miljöbalkens andra kapitel beskrivs de så kallade allmänna hänsynsreglerna samt några andra viktiga principer för miljöbalken. Reglerna gäller de som bedriver eller ska bedriva en verksamhet eller vidtar en åtgärd. Några av de viktigaste principerna är: - Bevisbörderegeln innebär att det är den som driver en verksamhet som ska visa att det kan ske utan risk för olägenhet för människors hälsa eller för miljön, och kunna visa att hänsynsreglerna följs. Det sker bland annat genom en fungerande egenkontroll. - Kunskapskravet innebär att den som driver en verksamhet ska ha tillräcklig kunskap för att skydda människors hälsa och miljön. - Försiktighetsprincipen innebär att redan risken för negativ påverkan på människors hälsa och miljön gör att den som driver en verksamhet är skyldig att vidta åtgärder för att förhindra störningar. - Produktvalsprincipen innebär att man ska undvika att använda eller sälja kemikalier, som till exempel städprodukter, som kan skada människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med produkter som kan antas vara mindre farliga. - Lokaliseringsprincipen innebär att man ska välja en sådan plats att verksamheten kan bedrivas med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. - Rimlighetsavvägning betyder att den nytta som utförda åtgärder innebär ska ställas mot kostnaden för att utföra dessa. Kraven som ställs ska vara miljöoch hälsomässigt motiverade utan att vara ekonomiskt orimliga. Det är den som bedriver en verksamhet som ska visa att kostnaden för en åtgärd inte är miljömässigt motiverad eller att den är orimligt betungande. 7 Socialstyrelsens hemsida, , Utbildningsmaterial om hälsoskyddstillsyn till kommunernas miljökontor 26