OSÄKERHET OCH RISKHANTERING

Transkript

1 SUFOR Sustainable Forestry in Southern Sweden Ett forskningsprogram finansierat av MISTRA Årsskrift 2002 TEMA: OSÄKERHET OCH RISKHANTERING

2 BESÖK VÅR WEBBPLATS ISBN Layout: Lena Björk. Omslagsfoto: Per Petersson.

3 SUFOR Sustainable Forestry in Southern Sweden Ett forskningsprogram finansierat av MISTRA Årsskrift 2002 Redaktörer: Lena Björk och Kristina Blennow TEMA: OSÄKERHET OCH RISKHANTERING

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD 3 av Sven Sjunnesson DEL 1 TEMA: OSÄKERHET OCH RISKHANTERING PROGRAMCHEFEN HAR ORDET 6 av Ola Sallnäs VÅGA HANTERA RISKERNA! 7 av Kristina Blennow ATT GALLRA ELLER INTE GALLRA DET ÄR FRÅGAN 8 av Kristina Blennow och Erika Olofsson VÅNDAN AV ATT VÄLJA TRÄDSLAG 11 av Mattias Alveteg, Anna Maria Jönsson och Ingrid Stjernquist OM BETYDELSEN AV OSÄKERHET OCH SKOGENS MÅNGA VÄRDEN 15 av Mattias Boman, Leif Mattsson och Peichen Gong VAD KOMMER VI ATT VILJA HA FRÅN SKOGEN I FRAMTIDEN? 19 av Ola Sallnäs och Mikael Andersson KAN MAN VETA HUR MYCKET OCH VILKEN SKOG SOM BEHÖVER SKYDDAS? 23 av Sven G. Nilsson och Mats Niklasson OSÄKERHET OCH RISKHANTERING I PRAKTIKEN 27 av Stefan Bucht DET HÄR MED OSÄKERHET ÄR DET NÅGOT ATT BRY SIG OM? 30 av Ola Sallnäs DEL 2 INFORMATION OM SUFOR PROGRAMSTYRELSE OCH PROGRAMLEDNING INOM SUFOR 32 SUFORS REFERENSGRUPP 33 FORSKARE OCH DOKTORANDER, PERSONALTABELL 34 PUBLIKATIONER DISPUTATIONER OCH EXAMENSARBETEN EKONOMISK ÖVERSIKT 40 FAKTA OM MISTRA 41 2

5 FÖRORD Det har varit ett intensivt år i SUFOR med stora förändringar. Rent administrativt har programmet bytt programvärd; vi har lämnat Lunds universitet. Nu är det SLU som har hand om värdskapet. Vi tackar Lunds universitet för den tid som gått och ser med tillförsikt framtiden an i ett samarbete med SLU. Vi har också bytt programchef; professor Bengt Nihlgård har slutat och istället har Ola Sallnäs, professor på institutionen för sydsvensk skogsvetenskap i Alnarp, tagit över rodret. Tack Bengt för framgångsrika år med SUFOR! Ett stort tack också till alla övriga medarbetare i programmet för väl utfört arbete. SUFOR HAR UNDER ÅRENS LOPP presenterat en serie årsskrifter som utgått från ett tema som varit aktuellt i forskningsprogrammet. Ser man bakåt finner man att det är mycket intressanta områden som behandlats på ett överskådligt och förhoppningsvis också lättbegripligt sätt även om det kan vara svårt att sammanfatta de komplexa frågor SUFOR arbetar med. Förra årets skrift väckte uppmärksamhet genom att visa på bredden i begreppet uthållighet och svårigheten att entydigt definiera det. I år tar vi upp ett annat tema som behöver lyftas fram och förtydligas, nämligen osäkerhet och risk. Egentligen är det förvånansvärt att dessa två ord inte har diskuterats mer i sydsvenskt skogsbruk med tanke på hur stor osäkerheten och risktagandet är. Förhoppningsvis kan SUFOR här ge ett viktigt bidrag till att belysa detta. SUFOR går nu in i en avslutande fas där syntesarbete och den praktiska applikationen än mer kommer i fokus. I kontakterna med vår finansiär MISTRA påminns vi ständigt om vikten av att komma över dödsdalen. Det är ett begrepp MISTRA myntat som står för alla de problem och svårigheter forskningen har med att få forskningsresultaten praktiskt användbara och slutligen också verkligen använda. Här ligger nu vårt forskningsprograms stora utmaning. Det gäller att få forskarna både medvetna och intresserade för denna uppgift men inte minst att också bygga de broar som behövs till praktikens folk på andra sidan dalen. Det är vår förhoppning att praktiken här hjälper till med både byggarbetare och byggmateriel, men också med tid för gemensamma byggmöten. Vi har bjudit in näringen och ser fram mot ett givande samarbete. Sven Sjunnesson Styrelseordförande i SUFOR 3

6 SUFORs främsta mål är att visa hur en uthållig skogsproduktion kan kombineras med en hög biologisk mångfald och bättre skogshälsa i ett ekonomiskt bärkraftigt skogsbruk. En viktig del i arbetet är att föra över resultaten till det praktiska skogsbruket. 4

7 DEL 1 TEMA: OSÄKERHET OCH RISKHANTERING 5

8 PROGRAMCHEFEN HAR ORDET av Ola Sallnäs SUFORS MÅLSÄTTNING ÄR att på vetenskaplig grund ta fram beslutsunderlag för beslutsfattare i och kring det sydsvenska skogsbruket. Arbetet har nu pågått i sex år och vi har knappt två år på oss för att avsluta programmet. Programmet skall under denna senare fas alltmer fokuseras på tillämpningar, applikationer och kommunikation. Tillämpningar som till stor del bygger på den vetenskapliga grund som lagts tidigare i programmet. Den här tyngdpunktsförskjutningen sker naturligtvis gradvis. Vi har valt att fokusera den avslutande fasen av programmet kring några begrepp: uthållighet långsiktiga näringsbalanser naturvård socio-ekonomi risk och osäkerhet Det pågår nu ett intensivt arbete bland SUFORs forskare för att ta fram och leverera ett antal produkter, publikationer, modeller med mera. Dessa slutfasprodukter knyter an till de fem begreppen ovan. Förra årsskriften var en första del i den tyngdpunktsförskjutning som pågår i programmet. Vi behandlade då temat Uthållighet på ett resonerande och diskuterande sätt. I år vill vi försöka behandla Risk och osäkerhet på ett liknande, öppet sätt. Vi vill med de här skrifterna understryka att för ett program som SUFOR är inte den enda uppgiften att komma med hårda resultat, publicerade i internationella tidskrifter, utan också att delta i, och förhoppningsvis bidra till, den mer konceptuella debatten kring sydsvenskt skogsbruk. Under den resterande delen av programmet kommer vi att följa denna ambition genom de produkter som tas fram. Vi kommer också att arrangera ett större antal aktiviteter, som seminarier och exkursioner, för att skapa ytterligare plattformar för debatt och diskussion kring det sydsvenska skogsbruket. I dessa sammanhang förekommer det olika åsikter och ställningstaganden från olika individer. Ett forskningsprogram kan inte ha en åsikt, en slutsats eller ett perspektiv. Därför förs inget fram i SUFORs namn, utan allt hänförs till enskilda individer eller grupper av individer. Mångfalden av åsikter och perspektiv är värdefull. Det är när olika synsätt möts och bryts som utvecklingen sker. 6

9 VÅGA HANTERA RISKERNA! av Kristina Blennow INOM SKOGSBRUKET FATTAS dagligen beslut av olika slag. I varje beslutssituation figurerar emellertid olika sorters osäkerheter. Exempelvis ligger avsättningsmöjligheterna vid en framtida avverkning långt fram i tiden från föryngringstillfället och dessa blir därför osäkra. Hur beslutsfattaren bedömer möjligheten till avsättning borde därför vara av betydelse för vilket beslut som fattas. Men, mänskligt beslutsfattande karaktäriseras av brist på tid och kunskap. Man har ofta inte tid och ibland är det inte ens möjligt att skaffa sig tillräcklig kunskap om olika handlingsalternativ. Inte heller har man tid till att göra en ingående analys av de risker som osäkerheterna ger upphov till. I praktiken spelar därför beslutsfattarens erfarenhet av liknande beslutssituationer stor roll för vilket beslut som fattas. Man gör som man alltid har gjort. Att beslutsfattaren fäster stor vikt vid sin egen erfarenhet är ibland ett effektivt sätt att fatta beslut. Samtidigt ger tillit till den egna erfarenheten upphov till en tröghet i systemet som inte bara är av godo. Att enbart passivt förlita sig på sin egen erfarenhet ger dålig beredskap för nya situationer. Vi har exempelvis ingen praktisk erfarenhet av hur ett förändrat klimat påverkar skogsbruket. Just därför är det viktigt att skaffa sig kunskap om vad man faktiskt känner till och, inte minst, inte känner till i frågan och att aktivt hantera de risker osäkerheterna för med sig. Detta kan vi kalla aktiv riskhantering. Målet med aktiv riskhantering är att beslutsfattaren bättre skall nå sina mål i enlighet med sina värderingar. För att aktiv riskhantering skall bli möjlig krävs att informationen i en viss fråga om vad man känner till och inte känner till blir lättillgänglig och presenteras på ett öppet och genomskinligt sätt. Att man för ett uthålligt brukade av skogen dessutom har många mål att uppfylla gör situationen än mera komplex och värdet av aktiv riskhantering än större. Hur osäkerheterna till slut påverkar det faktiska beslutet skiljer sig åt mellan olika beslutsfattare eftersom hans eller hennes värderingar, inte minst attityden till risktagande, samt beslutsstrategi kan skilja sig åt. Våra exempel på osäkerhet i denna årsskrift är inte i första hand ämnade att illustrera detta. Årsskriftens tema är i stället att diskutera och visa på olika sorters osäkerhet och hur dessa påverkar beslutssituationen. 7

10 ATT GALLRA ELLER INTE GALLRA DET ÄR FRÅGAN av Kristina Blennow och Erika Olofsson Ingen vet när nästa förödande stormtillfälle kommer. Men med aktiv riskhantering kan man ändå minska en del av de negativa effekter som en storm skulle kunna ge. Exempelvis kan en datormodell hjälpa till att beräkna sannolikheten för stormskador för att utvärdera olika typer av skötselstrategier. TÄNK DIG ETT GRANBESTÅND som är 55 år gammalt. Frågan är om du skall gallra en sista gång före slutavverkning eller om du skall låta bli. Motivet till att gallra är att öka diametertillväxten; grövre stammar betingar ett högre pris än klena stammar. Men så är det det där med stormar. Om du gallrar minskar motståndskraften mot vindbelastning, i synnerhet just efter gallringstillfället innan träden hunnit anpassa sig till de nya förhållandena. Du tar således en risk att skogen drabbas av Vad göra i detta 55-åriga granbestånd? Gallring ger grövre stammar till slutavverkningen, men å andra sidan medför gallringen också en ökad sannolikhet för stormskador. Illustration: Tove Vollbrecht. 8

11 stormskador, vilket vore negativt för det ekonomiska utfallet. Men det är, å andra sidan, inte säkert att beståndet verkligen kommer att drabbas av stormskador. Osäkerheten i denna beslutssituation ligger dels i att beståndet kan komma att utsättas för höga vindstyrkor, dels i vilken omfattning sådana stormtillfällen skulle komma att ge upphov till skador på skogen. Inte minst senare års talrika tillfällen med omfattande stormskador (figur 1 och 2) illustrerar att denna riskfaktor bör tas på allvar. Figur 1. Omfattande stormskador i Sverige noterade av Skogsstyrelsen. Det skall observeras att materialet endast presenterar mera omfattande skadesituationer. Källa: Skogsstyrelsen. Figur 2. Blockdiagram över fastigheten Björnstorp i Skåne där skadorna efter stormen 3 december 1999 var omfattande. Röd= stormskadad skog, grön=skog, gul= åkermark. Hur kan man då resonera kring osäkra händelser som stormar och deras effekter och vad kan man göra åt dem? Vilket väder skogen kommer att utsättas för fram till tidpunkten för avverkning spelar givetvis stor roll. Detta kan vi dock inte göra mycket åt. Det är emellertid rätt säkert att skogen kommer att utsättas för hårda vindar. Även om vi inte kan helt undvika stormskador kan vi försöka minska deras omfattning. Sannolikheten för stormskada påverkas i hög grad av hur vi sköter skogen. Under ett visst stormtillfälle blåser det inte lika mycket överallt. Graden av vindexponering som ett visst bestånd kommer att utsättas för, beror både på vädersituationen och på beståndets läge i terrängen. Krönlägen och sluttningar i lovart är utsatta för högre vindstyrkor än sluttningar i lä. Terrängens skrovlighet spelar också roll genom att vinden nära marken bromsas mer av exempelvis högstammig skog medan den bromsas mindre över öppet vatten eller ett hygge. Beståndskanter blir särskilt exponerade. I andra fall kan angränsande bestånd ge lä. AV DETTA RESONEMANG framgår att beståndets omgivning spelar roll för graden av vindexponering. Till detta kommer också egenskaper hos beståndet och marken som påverkar beståndets motståndskraft. Exempelvis varierar rotningsförhållandena liksom vedens elasticitet och brottstyrka mellan olika trädslag, och kronans form och aerodynamiska egenskaper påverkar den vindfångande förmågan. Åtgärder som gallring minskar som tidigare nämnts motståndskraften i synnerhet efter sena gallringsingrepp. Sammantaget visar detta att det går att påverka sannolikheten för stormfällning genom trädslagsval, ståndortsanpassning, gallringsprogram, planering av slutavverkningsordning etc. Hur skall vi då göra i det 55-åriga granbeståndet? För att underlätta att ta hänsyn till sådana faktorer som påverkar exponering och motståndskraft mot 9

12 Asa försökspark Antal skadade träd Predikterad skada Ingen exponerad kant Kilometers Kilometers Sannolikhet för stormskada Obefintlig Låg Moderat Hög Mycket hög Figur 3. Jämförelse mellan WINDA-predikterade stormskador efter två stormtillfällen i januari 1993 och motsvarande skador observerade vid markbaserad inventering för Asa försökspark, Småland. Figur 4. Sannolikheten för stormskada i Asa försökspark beräknad med hjälp av WINDA och därefter klassindelat. vind har vi inom SUFOR utvecklat en datormodell kallad WINDA. Med hjälp av WINDA beräknar vi sannolikheten för stormfällning för varje bestånd inom ett landskap (figur 3 och 4). Med landskap menar vi ett område av några till några tiotal km 2 storlek. Med hjälp av modellen skall vi utvärdera olika skogliga åtgärder med avseende på sannolikheten för stormskador men också effekten av ett förändrat klimat. Med hjälp av WINDA skall vi dessutom ta fram en lättillgänglig modell för att kunna identifiera bestånd med potentiellt hög sannolikhet för stormfällning. På detta sätt vill vi underlätta att ta hänsyn till stormfällning vid planeringen och skötseln av skogen på ett kostnadseffektivt sätt. När väl beslutsunderlaget finns till hands är det dock till sy- vende och sist ändå upp till beslutsfattaren att avgöra om, i detta fall, beståndet skall gallras eller ej. Osäkerheten om det kommer att storma eller ej finns visserligen kvar, men möjligheten att göra kostnadseffektiva insatser för att minska sannolikheten för stormskador är troligen större. 10

13 VÅNDAN AV ATT VÄLJA TRÄDSLAG av Mattias Alveteg, Anna Maria Jönsson och Ingrid Stjernquist En rad olika osäkerheter figurerar vid valet av trädslag. Ibland kan osäkerheterna skymma sikten, men när exempelvis forskarna undersökte försurningskänsligheten i Svalövs kommun fick de istället svar på en annan fråga de såg ett tydligt mönster vad gäller trädslag. Om man inte beräknar osäkerheterna i ett beslutsunderlag finns risk för att fel slutsatser dras. DE SENASTE ÅRENS SVÅRA stormar med omfattande stormfällen av framför allt gran har aktualiserat frågan om vilken typ av trädslag, gran eller lövträd, som skall planteras. Att välja trädslag för en viss mark är ett mångfasetterat problem. Valet av trädslag påver- kar biodiversiteten, skogsägarens ekonomi, markens uthållighet och därmed till exempel ekonomin för skogsägarens arvtagare, möjligheterna till jakt, risken för stormfällning och så vidare. Alla dessa bedömningskriterier är behäftade med viss osäkerhet. Hur stor osäkerheten är avgör vilka frågeställningar som går att ge ett entydigt svar på och vilka som kräver noggrannare information för att svara på. Låt oss ta ett exempel genom att belysa frågan om val av trädslag, först utifrån försurningssynpunkt med kvantitativa uppskattningar av osäkerheterna och sedan med mer kvalitativa uppskattningar ur klimatsynpunkt. Försurning är en av flera aspekter som ligger till grund för skogsägarens riskbedömning och val av trädslag. Illustration: Tove Vollbrecht. 11

14 I ett samarbete mellan Svalövs kommun och forskare vid Lunds universitet gjordes 1997 en omfattande undersökning av skogsmarkens motståndskraft mot försurning. Avsikten var att identifiera områden med olika försurningskänslighet, baserat på geografiska aspekter som exempelvis markens fuktighet och struktur. Detta skulle sedan kunna användas till att anpassa skogsbruksplanerna för de olika skogsbestånden efter markens försurningskänslighet. Markprover togs i 67 skogsbestånd och alla data som behövs för beräkning av den kritiska belastningen av försurande ämnen togs fram. Överskridandet av kritisk belastning, det vill säga överskridandet av gränsen för hur mycket försurande ämnen som skogsbeståndet tål att ta emot, beräknades sedan för samtliga 67 skogsbestånd. Det visade sig att överskridandet av kritisk belastning varierade kraftigt mellan olika skogsbestånd. Vissa bestånd tog emot mycket mindre surt nedfall än vad de tålde medan andra bestånd tog emot mycket mer surt nedfall än vad de tålde. MAN BESLÖT DÄREFTER att gå ett steg längre och ta reda på hur pass säkra dessa resultat var. När osäkerheterna i alla delsteg av beräkningarna togs med förändrades bilden helt. Osäkerheterna var så stora att det inte gick att säkert identifiera områden med olika överskridande. Om inte osäkerheten tagits med hade med andra ord vissa geografiska områden identifierats som riskområden trots att det egentligen inte fanns några belägg för att dessa områden var annorlunda än andra områden i Svalövs kommun. Den information som fanns tillgänglig var alltså inte tillräcklig för att man skulle kunna svara på frågan om vilka områden som är mest försurningskänsliga utifrån geografiska aspekter. Däremot hittade forskarna ett annat mönster utifrån vilken typ av trädslag som växte i bestånden. De marker som var täckta av barrskog tog nämligen emot mer surt nedfall än de tålde medan de som var täckta av lövskog antingen tog emot mindre än de tålde eller bara lite mer än de tålde (figur 1). Trots att den ursprungliga frågeställningen inte gick att besvara kunde forskarna alltså ge ett säkert svar på en lika relevant, men lite annorlunda frågeställning. Det är alltså osäkerheten i beslutsunderlaget som avgör vilka frågor som går att besvara. Om osäkerheten inte beräknas finns risken att slumpmässiga eller i värsta fall direkt felaktiga slutsatser dras. Om osäkerheten är för stor för att man ska kunna besvara en viss fråga kan man antingen omformulera frågeställningen eller försöka minska osäkerheterna. Minska osäkerheten kan man göra genom att göra en mer grundlig undersökning, vilket givetvis ökar kostnaderna. I Svalövs kommun var det en fullt tillräcklig slutsats att den skogsägare som vill minimera risken för minskad tillväxt på grund av försurning bör se till att ha lövskog på sina marker. En mer noggrann undersökning skulle ha ökat kostnaderna avsevärt, troligen dessutom utan att öka resultatens användbarhet nämnvärt. VARFÖR BLEV DÅ ÖVERSKRIDANDET av kritisk belastning större för barrskog än för lövskog enligt de beräkningar som forskarna gjorde? Det finns framför allt två anledningar. För det första är nedfallet av försurande ämnen lägre i en lövskog än i en barrskog. Detta för att lövträden fäller sina löv på hösten och därmed inte filtrerar ut lika mycket partiklar från luften. För det andra tar lövskog upp näring från ett större jorddjup än barrskog. Detta gör att lövskogen får tillgång till mer av den vittring av mineral som sker i marken, vilket därmed ger en högre kritisk belastning, det vill säga gränsen höjs för hur mycket försurande ämnen som lövskogen tål. Överskridandet beräknas sedan som skillnaden mellan nedfall och kritisk belastning. Försurningen är dock bara en av flera aspekter som ligger till grund för skogsägarens riskbedömning och 12

15 Figur 1: Bilden visar överskridandet av kritisk belastning vad gäller försurning för 67 skogsbestånd i Svalövs kommun. Bestånden är i figuren uppdelade i lövskog respektive barrskog och sorterade efter storleken på överskridandet. Osäkerheten i det beräknade överskridandet för respektive skogsmark visas som en horisontell linje. En viss överlappning finns mellan lövskogen med högst överskridande och barrskogen med lägst överskridande, men i övrigt är resultaten entydiga: lövskogarna är mindre känsliga än barrskogarna. val av trädslag. Skogsbrukets långa planeringshorisont gör att en samlad kunskap om klimatets betydelse är ett viktigt beslutsunderlag. Pågående forskning, bland annat inom EU-projektet Modelling Impact of Climate Extremes, visar att en allvarlig risk för skogen vid framtida klimatförändringar är en ökad frekvens av väderextremer som exempelvis storm, kraftig nederbörd, snabba temperaturfall under våren och torrperioder under sommaren. Sådana förändringar påverkar olika trädarter olika mycket. Så är exempelvis barrträd känsligare för en temperaturhöjning under vinterhalvåret än lövfällande träd på grund av en ökad respiration som leder till stora vatten- och energiförluster. Skillnader i tidpunkt för avhärdning och knoppsprickning gör att träden är olika känsliga för vårbakslag, och typen av rotsystem påverkar känsligheten för sommartorka och stormskador. Sambandet mellan väderextremer och skogsskador vid en klimatförändring analyseras med hjälp av modellering. Arbetet med modellerna har identifierat två grupper av osäkerheter: a) hur väl överensstämmer klimatmodellen med verkligheten och b) när ökar risken för skador på skogen. Den första typen av osäkerhet utvärderas genom att modellerat nutidsklimat jämförs med observerat klimat. Den andra typen av osäkerheter utvärderas genom modellering av ekologiska processer, vilket bland annat sker inom SUFOR. Detta är en förutsättning för riskbedömning av framtida skogsskador eftersom en statistisk analys av historiska samband mellan väderextremer och skogsskador inte kommer att vara giltig under ändrade klimatförhållanden. Exempelvis är stormskador inte enbart beroende av vindstyrka utan också av markfuktighet och temperatur. 13

16 En osäkerhet i prognoserna över hur framtida klimatförändringar kommer att påverka trädens stressituation är hur belastningen av luftföroreningar kommer att vara framöver. En hög kvävebelastning försenar trädens invintring och påskyndar knoppsprickning, samtidigt som obalans mellan mängden kväve och andra näringsämnen kan försämra trädens härdningsstatus. Marknära ozon minskar trädens förmåga att vinterhärda, och studier visar att näringsobalans kan förvärra ozonskadorna. En annan faktor att ta hänsyn till vid valet av trädslag är hur framtida klimatändringar kan komma att påverka populationstillväxten av artspecifika insekter och svampar. Ett exempel är granbarkborren, Ips typographus, som lever på nyligen döda granar, exempelvis stormfällda träd, men som kan bli en mycket allvarig skadegörare på levande granar eftersom larverna förstör ledningsvävnaden. Ju fler barkborrar som angriper ett träd, desto större är sannolikheten att trädet dör. Därför är populationsstorleken av barkborrar av stor betydelse, något som regleras av mängden tillgängligt yngelmaterial, i första hand stormfällen och nyligen exponerade kantträd. Höga temperaturer gör att utvecklingen från ägg till fullbildad barkborre går fortare, vilket ökar sannolikheten för en lyckad svärmningsperiod under sensommaren. Med hjälp av en modell baserad på mängden tillgängligt yngelmaterial, risken för angrepp på levande skog och beräkning av den temperaturberoende populationsutvecklingen kan vi utvärdera hur ändringar i klimatet påverkar risken för massiva angrepp av granbarkborre. FÖR DEN ENSKILDE SKOGSÄGAREN kan även andra målsättningar än de som tagits upp här vara viktiga att ta med i beslutet. Alla beslut som rör framtiden baserar sig på beslutsunderlag som är mer eller mindre osäkra. Beslutssituationen blir särskilt komplicerad när olika målsättningar bäst uppnås genom olika handlingsalternativ. Vad man bör välja beror givetvis på vilka positiva och negativa effekter de olika besluten kan medföra och hur sannolika de olika effekterna är. Den slutliga avvägningen mellan olika handlingsalternativ beror på vilka målsättningar som är viktigast för beslutsfattaren och vilken ekonomisk risk denne är villig att ta. Alla beslut som rör framtiden baserar sig på beslutsunderlag som är mer eller mindre osäkra. Foto: Per Petersson. 14

17 OM BETYDELSEN AV OSÄKERHET OCH SKOGENS MÅNGA VÄRDEN av Mattias Boman, Leif Mattsson och Peichen Gong Att fatta beslut kan delvis vara som ett lotteri. Storleken på såväl vinsten som osäkerheten påverkar beslutet. DE VÄRDEN SOM skogens olika nyttigheter representerar bottnar i människors efterfrågan. Det gäller såväl virke som skogens miljönyttigheter, fastän värdet är lättare att avläsa för virket eftersom det är marknadsprissatt. Värdet av olika nyttigheter är emellertid långt ifrån konstant; dels påverkas nyttigheternas kvantitet och kvalitet av skogsbruket, dels varierar efterfrågan och priser. Exempelvis kan virkespriser variera på ett sätt som är mycket svårt att förutsäga (figur 1, nästa sida). Därtill finns andra faktorer som påverkar skogens värden direkt eller indirekt via skogsägarens beslut, faktorer som även de vanligen är hänförbara till en svårförutsägbar omvärld. Den som arbetar med skog ställs inför många vägval. Illustration: Tove Vollbrecht. En skogsägare ställs inför olika val, som innebär att han eller hon måste besluta sig för ett visst handlingsalternativ, bland två eller flera. Skogsägarens personliga uppfattning om konsekvenserna av olika alternativ är då viktig för beslutet. Vi kan tänka på dessa valsituationer ungefär som lotterier. Man vet inte säkert vad utfallet blir av olika val, men ofta kan man ange sannolikheter för dessa utfall. Det kan exemplifieras med att skogsägaren ställs inför valet att avverka och få 275 kronor per kubikmeter för virket idag, eller att vänta ett år varvid chansen är 50/50 att få antingen 300 kronor eller 250 kronor 15

18 Figur 1. Det genomsnittliga rotpostprisets utveckling i Sverige års penningvärde. Notera de kraftiga fluktuationerna vid tiden för den så kallade Koreaboomen i början på 1950-talet och energikrisen på talet. för virket. Skogsägarens beslut kommer rimligtvis att påverkas av såväl storleken på vinsterna som sannolikheterna i ett lotteri av denna typ. I det skisserade fallet ser vi att skogsägaren får antingen 300 kronor eller 250 kronor om han eller hon väntar. Vi kan betrakta det hela som att det finns en stor mängd potentiella framtida köpare av virket, varav hälften vore beredda att betala 300 kronor medan den andra hälften bara vore beredda att betala 250 kronor. Om skogsägaren slumpmässigt väljer en framtida köpare ur högen och (om det vore möjligt) upprepar denna procedur många gånger, så kan han eller hon i genomsnitt förvänta sig att få 0.5 x x 250 kronor = 275 kronor per kubikmeter för virket om ett år. Priset på virket idag är då lika stort som det förväntade priset om man väntar med avverkningen ett år. UPPENBARLIGEN KOMMER skogsägarens beslut att påverkas av de egna attityderna till den osäkerhet som lotteriet medför. Vissa skogsägare kommer att välja att avverka idag, även om det finns en möjlighet att få ett högre pris om ett år. Andra satsar på att virkespriset kommer att stiga och skjuter därför upp 16 avverkningen. Åter andra kommer att vara likgiltiga inför valet att avverka nu eller att avvakta. Av ovanstående kan vi konstatera att olika aspekter är betydelsefulla för skogsägarens beslut under osäkerhet. De objektivt mätbara följderna av olika handlingsalternativ och deras sannolikheter är självklart betydelsefulla. Skogsägarens egna, subjektiva, attityder är dock minst lika viktiga. Vi skall nu titta närmare på en nyligen genomförd analys där sådana aspekter är centrala. Låt oss betrakta en skogsägare, som bryr sig om sin skog på flera olika sätt. Han eller hon tänker å ena sidan på virkesproduktionen och virkesintäkter, det vill säga värdet av den avverkade skogen. Å andra sidan bryr sig skogsägaren samtidigt om skogen som miljö för rekreation, biologisk mångfald och kanske dess betydelse för att minska växthuseffekten, det vill säga sådana värden som är beroende av den stående skogen. Uppenbarligen har skogsägaren här ett avvägningsproblem att ta ställning till, framför allt i samband med slutavverkning. Skall skogsägaren avverka eller inte? Svaret beror naturligtvis på hur

19 mycket skogsägaren värderar virkesintäkter från den avverkade skogen i förhållande till hur han eller hon värderar de funktioner som är kopplade till den stående skogen. TRADITIONELLA EKONOMISKA modeller utgår i allmänhet från att skogsägaren inte värderar den stående skogen annat än som produktionsapparat för så småningom avverkad skog och virkesintäkterna från denna. Detta beror främst på att virkesintäkterna, till skillnad från miljövärdena av den stående skogen, är relativt lätta att mäta. Vi skall nu ändå beakta skogsägarens värdering även av den stående skogen, samt se hur besluten påverkas när han eller hon dessutom är osäker på hur de framtida virkespriserna kan komma att utvecklas. I vårt exempel utgår vi från en ganska genomsnittlig svensk skog. Beslutet som skall fattas gäller valet av slutavverkningstidpunkt för ett likåldrigt tallbestånd. Skogsägaren väljer avverkningstidpunkt med hänsyn till det högsta förväntade värdet av virkesintäkter respektive värdet av den stående skogen. Utifrån tidigare studier gör vi ett grovt försök att uttrycka skogsägarens värdering av den stående skogens funktioner i pengar. Låt oss då anta att skogsägarens värdering av den stående skogen kan variera mellan 0 och 5 kronor per kubikmeter och år. Vid en första anblick kan dessa värden tyckas små i förhållande till virkets värde. Man bör då komma ihåg att skogsägaren årligen åtnjuter den stående skogens värden, medan virkesvärdena realiseras enbart vid avverkningstidpunkten. Figur 2 visar hur den privatekonomiskt optimala slutavverkningsåldern påverkas vid olika värdering av den stående skogen, dels när de framtida virkespriserna är säkra, dels när priserna är osäkra. I figuren kan vi se att slutavverkningsåldern ökar ju högre skogsägaren värderar den stående skogen. Orsaken är att skogsägaren värderar både den stående skogen och virkesintäkterna. Skogsägaren måste alltså vid varje tidpunkt väga intäkterna från att avverka skogen mot kostnaden i form av att den stående skogens värde temporärt försvinner då den övergår till hygge. Ju högre den stående skogen värderas, desto längre kommer avverkningstidpunkten att flyttas fram i tiden. Vid någon tidpunkt har ändå skogens virkesvärde vuxit så mycket att det överväger den stående skogens värde, och då kommer skogsägaren att avverka. Effekten på slutavverkningstidpunkten blir enligt figuren mindre om skogsägaren också beaktar osäkerheten i de framtida virkespriserna. Förenklat uttryckt, vid osäkra virkespriser finns möjligheten att få bättre betalt tidigare under omloppstiden, vilket gör att skogsägaren i genomsnitt väljer en lägre slutavverkningsålder än när virkespriserna är säkra. Figur 2. Utgå från origo i figuren, som representerar en situation där skogsägaren enbart bryr sig om intäkter från den avverkade skogen. Den streckade kurvan visar den procentuella ökningen av den privatekonomiskt optimala slutavverkningsåldern för ett genomsnittligt tallbestånd om skogsägaren även värderar den stående skogen som miljö för rekreation, biologisk mångfald, med mera. Den heldragna kurvan visar den genomsnittliga ökningen av slutavverkningsåldern om virkesprisernas framtida utveckling dessutom är osäker. 17

20 I ovanstående exempel har vi utgått från att osäkerheten i skogsägarens beslut är hänförbar endast till virkespriset, det vill säga att skogsägarens värderingar av miljönyttigheterna är säkra. Ett sådant antagande är rimligt när skogsägaren själv vet vad han/hon vill med miljön i sin egen skog. Men om man beaktar att miljönyttigheterna i skogen dessutom är värdefulla för samhället i stort, så blir det svårare att säga vad samhället vill med miljön i skogen. Skogsägarens såväl som samhällets värderingar är viktiga att beakta tillsammans, om man vill uppnå en långsiktigt god hushållning med både virke och miljönyttigheter. Dessa värderingar kan uppvisa olika grad av samstämmighet. I ett mer generellt och framåtblickande perspektiv är samhällets värderingar av skogen som miljö behäftade med osäkerhet till följd av värdeförändringar som är svåra att förutsäga. Här kan den starkt ökade uppmärksamhet som skogliga miljöfrågor fått under de senaste decennierna jämföras med den undanskymda plats som dessa frågor hade tidigare. En viktig orsak till denna skillnad var I realiteten är få nyttigheter prissatta på så kallade perfekta marknader. Foto: Per Petersson. att samhällets efterfrågan på just skogliga miljönyttigheter var mycket mer begränsad förr. Från och med 1960-talet ökade samhällets krav på att skogen även skulle utgöra en miljöresurs. Intresset kom då först att i hög grad inriktas på skogen som rekreationsmiljö. Senare kom skogens biodiversitet mer i fokus, medan dagens situation präglas av en samhällelig efterfrågan på ett brett spektrum av skogliga miljönyttigheter (för rekreation och ekoturism, som livsrum för en mångfald arter, med mera), vid sidan av efterfrågan på virke. Således uppvisar även miljövärdena en dynamik över tiden, som knappast är mer förutsägbar än tendenser vad gäller virkespriser. MILJÖNYTTIGHETER TILLHÖR vanligen det som brukar kallas icke-marknadsprissatta nyttigheter. Det ligger i sakens natur att samhällsekonomisk värdering av denna typ av nyttigheter blir approximationer, och att deras värden även i den meningen är osäkra. Att forskningen på detta område ändå är mycket livaktig beror på det uppenbara behovet att kunna göra rättvisa jämförelser mellan marknadsprissatta och icke-marknadsprissatta nyttigheter (eftersom de alla bidrar till välfärden). Behovet är särskilt uttalat när de olika nyttigheterna konkurrerar om produktionsutrymmet, som i skogen. En omständighet som samtidigt måste beaktas är att det i realiteten är få nyttigheter som är prissatta på så kallade perfekta marknader. När det gäller skog är problemet med att inte exakt veta det sanna samhällsekonomiska värdet därför inte bara hänförbart till miljönyttigheter. Det föreligger även beträffande virket, eftersom inte heller virkesmarknaden är perfekt. Enligt vår mening förutsätter därför en god framtida skogshushållning kunskap om såväl skogsägarens som samhällets värderingar av virkesproduktion och miljönyttigheter. Vår forskning inom SUFOR kommer förhoppningsvis att bidra dels till att minska den nuvarande osäkerheten i kunskapen, dels till att öka möjligheterna att hantera den osäkerhet som alltid kommer att finnas. 18

21 VAD KOMMER VI ATT VILJA HA FRÅN SKOGEN I FRAMTIDEN? av Ola Sallnäs och Mikael Andersson Framtiden är okänd, ändå måste skogsbruket förbereda sig på den nu. Ska man exempelvis satsa på specialisering eller inte? Svaret ligger i de framtida värderingarna av skogens nyttigheter. Metodiken för att hantera långsiktiga beslut i skogsbruket är dock inte särskilt utvecklad. HISTORISKT SETT HAR virkesproduktionen varit det dominerande målet för skogsbruket, åtminstone de senaste 100 åren. På senare år har andra produkter och nyttigheter kommit alltmer i fokus: vilt, rekreation, biologisk mångfald med mera. Det är inte bara det faktum att nya nyttigheter kommit till, utan de har också delvis bytt karaktär. Virkesproduktionen blir nyttig när vi tar ut virket ur skogen. Vissa upplevelsevärden förutsätter däremot inte att vi tar ut något ur skogen, det är snarare det att skogen finns där som genererar nyttan. Det förstnämnda skulle kunna kallas ett värde som baseras En klassisk osäkerhet är att vi egentligen inte vet vad vi vill ha ut av skogen i framtiden. Vissa upplevelsevärden förutsätter inte att vi tar ut något ur skogen, det är snarare det att skogen finns där som genererar nyttan. Illustration: Tove Vollbrecht. 19

22 på ett fysiskt flöde ur skogen medan det senare är ett värde som baseras på skogens tillstånd. Denna distinktion mellan flödes- och tillståndsvärden har kommit att bli allt viktigare. Man kan diskutera var gränsen mellan de olika typerna går, och det finns naturligtvis gränsfall, men det är en annan diskussion. I alla skogliga sammanhang är den långa planeringstiden en faktor. Det vi gör idag får konsekvenser och effekter långt in i framtiden. Det gör också att många osäkra faktorer är med i spelet. En klassisk osäkerhet är att vi egentligen inte vet vad vi vill ha ut av skogen i framtiden. Kommer det att vara tillståndsvärdena eller flödesvärdena som är prioriterade då, och i så fall vilka? VI VET ATT DET FINNS många osäkra komponenter i det underlag vi har när vi fattar skogliga beslut, men är kanske dåliga på att hantera denna kunskap. Det finns en etablerad apparat för att hantera osäkerheten i samband med traditionella ekonomiska investeringsbeslut, men kanske metodiken för att hantera många andra skogliga beslut inte är lika utvecklad och/eller känd. Låt oss ta ett exempel. Ett skogligt företag skall fatta ett större investeringsbeslut om industriutbyggnad. I det läget gör man antagligen en analys av den troliga utvecklingen av marknaden. Sannolikt testar man också ett antal olika scenarier för hur marknaden kan komma att utvecklas och studerar det ekonomiska resultatet av dessa alternativa utvecklingar. Någonstans ställer man kanske frågan, hur stor tillfällig nedgång på marknaden kan företaget klara? Jämför nu denna situation med situationen att vi behöver bestämma oss för vilket trädslag vi skall välja när vi föryngrar ett hygge. Vi vet att om vi sätter tall är sannolikheten för viltskador stor, att efterfrågan idag för tallvirke är relativt dålig och att det kanske finns en stor osäkerhet kring hur tallen klarar en eventuell klimatförändring. Men ändå, det är ju en tallmark, så Exemplet kanske inte är riktigt relevant idag när tallandelen i föryngringarna sjunkit påtagligt, men kan ändå belysa att det finns en tendens att bortse från osäkerheterna när skogliga beslut fattas. Det har varierat över tiden vad vi velat ha ut av skogen. Det finns ingen anledning att tro att dessa förändringar kommer att upphöra. Vi kan idag inte veta vad de kommande generationerna vill ha ut av skogen, men det förefaller troligt att det inte kommer att vara det samma som idag. Osäkerheten om framtida krav och önskemål blir därmed en del av dagens planeringsförutsättningar. I DAGENS SKOGSPOLITIK ingår bland annat den så kallade svenska modellen. Den fastlagda målsättningen att likställa produktionsmålet och biodiversitetsmålet skall uppnås genom att vi dels arbetar med avsättningar av skogsmark i naturvårdssyfte, dels tar generell naturvårdshänsyn på all den övriga skogsmark som är i produktion. Tanken är att vi genom denna kombination skall kunna uppnå målet att bevara biodiversiteten samtidigt som vi kan upprätthålla en hög virkesproduktion. Modellen har ifrågasatts. Flera forskare och debattörer menar att man antagligen skulle kunna åstadkomma ett effektivare utnyttjande av skogsmarken, effektivare i meningen högre produktion av båda nyttigheterna, genom att i större utsträckning arbeta med någon form av specialisering eller zonering av markutnyttjandet. Det skulle kunna innebära att vi på vissa marker enbart försöker producera naturvård medan vi på andra enbart producerar virke utan någon naturhänsyn. Säg nu att vi i skogen skall producera både industrivirke och stående äldre lövträd, där de senare representerar en form av naturvärde. Detta kan vi göra på två sätt. Antingen väljer vi en enhetlig strategi där vi producerar lövträden överallt i meningen att vi driver fram ett litet antal lövträd i alla bestånd. Eller satsar vi på en specialiserad strategi där vi driver fram lövträden i ett mindre antal bestånd genom att här helt satsa på denna produktion. I det första fallet får 20

23 vi räkna med en viss minskning av produktionen av industrivirke i samtliga bestånd, medan vi i det andra fallet kan ha full produktion i flertalet bestånd och betydligt lägre i ett fåtal. Båda sätten att sköta skogen kan dimensioneras så att vi får en balans mellan produktionen av de båda nyttigheterna, som motsvarar de krav vi för tillfället har på skogen. Vi har i en tidigare studie räknat på dessa alternativ för ett par områden i södra Sverige. I figur 1 visas hur produktionsmöjligheterna enligt dessa beräkningar ser ut i ett område. På x- och y- axeln har vi volymen av respektive produkt för de närmaste 100 åren. Målet är att finna en lämplig kombination av industrived och äldre lövträd. Den heldragna linjen visar vilka möjligheter vi har om vi tillämpar en enhetlig strategi, det vill säga om vi sköter alla bestånd likadant. Den streckade linjen visar möjligheterna för en specialiserad strategi, det vill säga då vi i vissa bestånd satsar på att enbart producera lövträd medan vi i resten av området bara producerar industrived. Var på linjerna vi befinner oss avspeglar balansen mellan de bägge produkterna industrived respektive äldre lövträd. Den specialiserade strategin är bättre i den meningen att vi med den kan producera mer av båda nyttigheterna. LÅT OSS NU FUNDERA över vilka effekterna blir av respektive strategi om man skulle blicka 50 år fram i tiden. I figur 2 har vi två par linjer. Det ena paret speglar situationen om 50 år om vi fram till dess har skött skogen enligt en enhetlig strategi, medan det andra paret motsvarar att vi under samma tidsperiod har skött skogen med en specialiserad strategi. Vi ser att oavsett vilken strategi vi valt under de 50 åren kommer det i framtiden, på samma sätt som för Figur 1. Den heldragna linjen visar resultatet av en enhetlig strategi för produktion av de två produkterna stående äldre lövträd respektive industrived. Den streckade linjen visar resultatet av en specialiserad strategi. Ju fler äldre lövträd vi satsar på desto längre till vänster på linjerna befinner vi oss, oavsett strategi. Den streckade linjen ligger högre i figuren än den heldragna, vilket visar att en specialiserad strategi kan producera mer av båda nyttigheterna jämfört med en enhetlig strategi. 21

24 Figur 2. Nu blickar vi 50 år fram i tiden. Om vi under denna tidsperiod har valt den enhetliga strategin får vi därefter stora möjligheter att exempelvis drastiskt öka produktionen av äldre lövträd. Men om vi under samma tidsperiod istället har satsat på den specialiserade strategin blir effekten en situation som innebär klart mindre möjligheter att öka produktionen av lövträd, men däremot något bättre möjligheter att öka produktionen av industrived. situationen idag (det vill säga figur 1), att vara effektivare att tillämpa en specialiserad strategi om man på nytt skulle välja strategi. Även då, det vill säga om 50 år, kan man nämligen producera mer av de bägge nyttigheterna industrived och äldre lövträd genom en specialiserad strategi (det framgår av att de streckade linjerna i figuren ligger högre än de heldragna för bägge strategierna). Men vi ser också att de bägge linjeparen har två olika positioner i figuren, vilket vittnar om olika möjligheter vad gäller nya framtidsbeslut för skogsbestånden. Om vi under den ovannämnda tidsperioden på 50 år tillämpar en enhetlig strategi har vi i därefter stora möjligheter att exempelvis drastiskt öka produktionen av äldre lövträd. Om vi istället tillämpar den specialiserade strategin under de 50 åren skulle effekten bli en situation som innebär klart mindre möjligheter att öka produktionen av lövträd, men däremot något bättre möjligheter att öka produktionen av industrived. Om situationen då, alltså om 50 år, är sådan att värderingarna har förändrats till att prioritera en ökad produktion av lövträd skulle vi genom att ha tillämpat den strategi som i dagsläget förefaller mest effektiv, det vill säga den specialiserade, ha försämrat våra möjligheter att svara upp mot de förändrade värderingarna. I detta exempel innebär den specialiserade strategin, som begreppet självt anger, en form av specialisering av produktionen. Specialiseringen innebär i sin tur mindre framtida valmöjligheter. Framtida värderingar definierar en ny situation som vi måste förbereda för redan nu. Det faktum att framtida värderingar är osäkra, alldeles bortsett från att vi inte vet vilka de blir, kanske ger en viss indikation om vilken strategi vi skall välja idag. 22

25 KAN MAN VETA HUR MYCKET OCH VILKEN SKOG SOM BEHÖVER SKYDDAS? av Sven G. Nilsson och Mats Niklasson Staten satsar mycket pengar på att skydda skog. Men vad vet vi om hur mycket och vilken skog som behöver skyddas? Och hur stora är osäkerheterna i de naturvårdsåtgärder som behövs? ETT STORT ANTAL HOTADE arter lever i skog. Dessutom försvinner arter fortlöpande i de områden som har utpekats som värdefullast för bevarande i södra Sverige. Utredningar har påvisat ett stort behov av att skydda och restaurera skog i södra Sverige för att bevara den biologiska mångfalden. För att förbättra denna ogynnsamma situation satsar staten för närvarande stora summor pengar på att skydda skog. Eftersom kostnaderna för att köpa in och skydda skog är stora i södra Sverige betyder en enda procents skillnad i skyddad areal enorma summor pengar. Vi skall ha i åtanke att i dagsläget inte ens en procent av sydsvensk skog är skyddad. Av den anledningen torde det vara intressant att få en inblick i hur man kan resonera kring exempelvis behovet av skyddad areal. För att ta reda på osäkerheten om hur mycket skog som behöver skyddas för att bevara den biologiska mångfalden skulle man egentligen behöva studera samtliga arter som är hotade av nuvarande markan- Falsk spegelbild. En av osäkerheterna kring miljökraven hos många hotade arter är den tidsfördröjning som råder för arternas försvinnande, den så kallade utdöendeskulden. Dagens utbredning av arter speglar nämligen gårdagens förutsättningar. Foto: Per Petersson. 23

26 vändning. Speciellt behövs utökad kunskap när det gäller hotade insekter, som är den dominerande organismgruppen i skogen. Det är förstås en omöjlighet att på rimlig tid, om någonsin, kunna studera alla de cirka hotade och missgynnade skogsarterna. Därför kommer procenttal i denna typ av diskussion att vara mer eller mindre osäkra. En orsak till detta missförhållande är ju det enkla faktum att forskning om hur skogen skall skötas för att maximera ekonomisk vinst pågått i ungefär två sekel medan forskningen om mångfaldens bevarande pågått i drygt två decennier. Inte undra på att vi famlar i mörkret när vi försöker avgöra behovet av skyddad skog! I den boreonemorala zonen i södra Sverige (från norra Skåne till Dalälven) är täta gran- och talldominerade skogar normen efter ett sekel av produktionsinriktat skogsbruk, låt vara att de kan ha ett visst inslag av lövträd och då särskilt björk. Den ursprungliga skogen, med stort inslag av bland annat gamla ekar, lindar, bokar och tallar, har regelmässigt pressats tillbaka till små reliktbestånd. I sådana små isolerade områden kan krävande arter beroende av gammelträd och döda träd ännu leva kvar, men en viktig fråga är hur länge de kan hålla sig kvar om inte omfattande restaureringsåtgärder utförs. Det finns en rad olika osäkerheter kring naturvård i skogsbruket. Gemensamt för dem är behovet av mer kunskap. Illustration: Tove Vollbrecht. Det är svårt att studera miljökraven hos många hotade arter, inte minst på grund av den tidsfördröjning som råder för arternas försvinnande, den så kallade utdöendeskulden. När livsmiljöer försvinner tar det tid innan arter reagerar, vilket kan ge en felaktig ögonblicksbild av läget. Denna tidsfördröjning 24

27 vad gäller effekterna på en population medför att det för vissa arter har skapats en utdöendeskuld som måste tas med i beräkningarna av skyddsbehov med mera. EN VIKTIG OCH CENTRAL FRÅGA för att minska osäkerheten vid artbevarande är att få svar på hur stora populationerna behöver vara för att överleva på sikt. Ingående forskning under senare år har berört denna fråga för ett litet antal arter och visat att osäkerheten är stor. Trots detta har många studier visat att populationer behöver innehålla individer (för insekter vars populationer varierar kraftigt över tiden behövs dock betydligt större antal för att arterna ska överleva i ett område). Låt oss ta hackspettar som exempel. För några arter av hackspettar finns nämligen relativt bra information grundad på mångårig forskning för att beräkna hur mycket skog som måste skyddas för att de ska leva kvar i livskraftiga bestånd. Det gäller mindre hackspett, vitryggig hackspett och tretåig hackspett. I den sydsvenska urskogen torde de alla ha varit allmänt förekommande. Numera är det bara mindre hackspett som är någorlunda utbredd, men minskande. Ett par av mindre hackspett behöver minst 40 hektar äldre lövträdsdominerad skog inom ett område på 200 hektar. Detta innebär alltså att andelen lövträd i äldre skog måste vara minst 20 %. Den vitryggiga hackspetten har liknande krav på lövskog. Dessutom behöver den större ytor med hög andel döda lövträd, ställvis % av stående träd. Sådana andelar döda träd uppnås bara i riktigt gammal skog eller på brandfält. För södra Sverige kan vi troligen räkna med cirka 200 hektar lövträdsdominerad gammelskog för varje par vitryggig hackspett. Även den tretåiga hackspetten försvinner när nutida skogsbruksmetoder införs. Studier i östra Uppland visar att ett par kräver hektar gammelskog med 9 50 m 3 döda träd per hektar, gärna med inslag av grandominerad sumpskog. Här födosökte tretåig hackspett främst på nyligen döda granar i bestånd med cirka 10 m 3 sådana träd per hektar. På andra håll har denna hackspett bott även på brandfält dominerade av rikligt med döda tallar. Om vi antar att ovannämnda tre arter hackspettar ska förekomma med vardera cirka par i Skandinavien för att på sikt vara livskraftiga innebär det ett behov av i storleksordningen hektar lövträdsdominerad gammelskog för vitryggig hackspett och minst hektar barrträdsdominerad gammelskog för tretåig hackspett, båda skogstyperna med stort inslag av döda träd. Arealerna avser Sverige och Norge tillsammans eftersom det bör kunna förekomma regelbundet genutbyte mellan hackspettspopulationerna i skyddade skogar i dessa länder. Det är en politisk fråga hur mycket av skyddad skog som ska förekomma i södra Sverige, men både mindre hackspett och vitryggig hackspett torde ha bäst förutsättningar att reproducera sig framgångsrikt i södra Sverige. OM VI ANTAR ATT ungefär hälften av den lövträdsdominerade och % av den grandominerade gammelskogen ska finnas i den boreonemorala zonen i södra Sverige innebär det alltså cirka hektar gammelskog. Detta är ungefär 14 % av skogsmarken i denna region. Redan nu ser vi att om liknande räkneoperationer skulle utföras för andra artgrupper med andra miljökrav så landar skyddsbehovet ganska långt över siffran för enskilda artgrupper. I varje avsättning kommer det alltså att bli mer och mer viktigt att man kan skapa skydd för artgrupper med olika habitatkrav. Om inte detta beaktas kommer vi att landa i absurda situationer där skyddsbehovet närmar sig 100 % av skogsmarken för hela Sydsverige. Även om man som forskare ofta betonar osäkerheten i olika rekommendationer är det viktigt att tala om graden av osäkerhet; för många arter vet vi fak- 25