FÖRTROENDET FÖR RÄTTSVÄSENDET

Transkript

1 Förtroendet för rättsväsendet FÖRTROENDET FÖR RÄTTSVÄSENDET Gabriella Sandstig och Ylva Norén Bretzer det europeiska forskningsprojektet Scientific Indicators of Confidence in Justice I (JUSTIS) ligger fokus på att utveckla mätinstrument som fångar upp allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Sverige och Storbritannien lyfts i sammanhanget fram som föregångsländer i detta arbete (Yordanova, 2009:vi, viii). År 1980 ställde vi i Sverige frågor om svenskarnas kunskaper kring rättsskipning och inställning till densamma och1982 började The British Crime Survey (BCS) ställa frågor till allmänheten om hur bra de ansåg att polisen utförde sitt arbete. SOM-institutet har sedan 1986 inom ramen för de årligen återkommande natio nella undersökningarna ställt frågor om allmänhetens förtroende för samhällsinstitutioner och yrkesgrupper, däribland förtroendet för polisen och domstolarna och sedan 2002 även Säkerhetspolisen (Säpo). BCS har sedan 1996 utvecklat sina frågor till att gälla andra delar av rättsväsendet som uppskattningen av domstolarnas och kriminalvårdens arbete. Gemensamt för brittiska (BCS, METPAS, CPS, PfLS), svenska och andra europeiska undersökningar är att frågor kring förtroendet för rättsväsendet är intimt sammanlänkade med frågor kring rädslan för att drabbas av brott samt människors upplevda trygghet (Yordanova, 2009). I fokus för detta kapitel är svenskarnas allmänna förtroende för tre av rättsväsendets institutioner: polisen, domstolarna men också säkerhetspolisen. Kapitlet handlar om att undersöka hur allmänhetens förtroende för rättsväsendets institutioner har sett ut över tid och att identifiera likheter och skillnader mellan dessa tre delar av rättsväsendet mot bakgrund av mer generella trender i samhällsförtroendet. Dimensioner i 25 års samhällsförtroende Samhället består av institutioner, organisationer och aktörer: samt de normer och opinioner som ligger till grund för desamma (Holmberg och Weibull, 2011; Hupe & Hill, 2006; Holmberg och Oscarsson, 2004). Att mäta och analysera allmänhetens förtroende för de olika samhällsinstitutionerna utgör en viktig pusselbit för att förstå samspelet mellan medborgare och olika typer av institutioner. Ett sätt som tidigare har prövats är att genom faktoranalyser undersöka vilka dimensioner som finns i svarspersonernas perceptionsrymd (Kim och Mueller, 1978). I Sverige har faktoranalyser genomförts av Holmberg och Weibull sedan 1996 och framåt. Faktorerna har sett lite olika ut olika år, beroende på vilka svarsalternativ som ingått. Den faktoranalys som visas här bygger därför i huvudsak vidare på de tidigare redovisade Sandstig, G & Norén Bretzer, Y (2012) Förtroendet för rättsväsendet i Lennart Weibull, Henrik Oscarsson & Annika Bergström (red) I framtidens skugga. Göteborgs universitet: SOM-institutet. 145

2 Gabriella Sandstig och Ylva Norén Bretzer faktoranalyser som genomförts inom SOM-undersökningarna (se vidare Holmberg och Weibull, 2011; Weibull & Holmberg, 1996). 1 Vi har här genomfört en faktoranalys som baseras på de institutioner som fanns med från startåret Denna analys i det sammanslagna materialet över de 11 institutioner som ingick från starten redovisas i Appendix 1. De faller ut i fyra olika dimensioner, där faktor 1 utgörs av polis, försvar, sjukvård och grundskola, det vill säga tydliga förvaltningsuppgifter. Faktor 2 utgörs av regering och riksdag, och kan därmed sägas vara den politiska dimensionen. Faktor 3 består av radio och tv, dagspress samt facket 2, och faktor 4 konstitueras av storföretag och banker. Dessa faktorer eller dimensioner har vi därefter använt som grund för ett additativt index, dels för att synliggöra det övergripande samhällsförtroendet (alla institutioner utom polisen), samt ett index för respektive underdimension (förvaltning, politik, media och fack, samt privata sektorn). Vi beaktar i dessa konstruktioner endast tio förtroendekomponenter (polisen exkluderad), eftersom vi senare ska jämföra förtroendet för rättsväsendet (där polisen ingår) gentemot det övergripande samhällsförtroendet. Vi utgår från att det är möjligt att med hjälp av ett additivt index likvärdigt väga samman dessa tio institutioner till en robust förtroendedimension, där en första iakttagelse är att allmänhetens samhällsförtroendet som helhet inte ändrats dramatiskt (Figur 1), med undantag för en inledande nedgång under 1990-tals krisen, och därefter en kraftig återhämtning i samband med arbetslöshetsvalet 1994 (Gilljam & Holmberg, 1995:148). Vår analys i figur 1 bygger alltså på ett additativt index för tio samhällsinstitutioner som har varit med sedan starten 1986 (exklusive polisen), där det sammanlagda samhällsförtroendet kan fastställas över den aktuella tidsperioden. Detta sammantagna samhällsförtroende kan dessutom delas upp i fyra underdimensioner, eller fyra nya additativa index för respektive faktor (som motiverats genom en faktoranalys i det sammanlagda materialet). Den första, här kallad förvaltning, avser förtroendet för sjukvården, försvaret och grundskolan; den andra kallas förtroendet för politiken som här avser Riksdagen och Regeringen; en tredje kallas medier och facket, som avser förtroendet för radio, tv och facket; samt den fjärde, privat sektor, som avser banker och storföretag. Något mer dramatiska svängningar kan noteras under periodens första halva, medan svängningarna är mindre och inte lika stora under periodens andra halva. Förtroendet för politiken förändras i samband med de återkommande valen, då valcykeleffekter inträder, i samband med att politikers exponering ökar betydligt (Holmberg, 1994; Strömbäck och Johansson, 2006). Likaså noteras kraftigare förändringar vad gäller förtroendet för den privata sektorn, vilket sammanhänger med de återkommande men mindre förutsägbara finanskriserna. Sammantaget har det politiska förtroendet ökat under 2000-talets första årtionde, medan förtroendet för den privata sektorn påverkades negativt i samband med IT-bubblan , och finanskrisen Den högsta nivån av förtroende för privata sektorn uppmättes dock redan 1986, och medelvärdet har därefter legat mellan 47 och 58 procent. Förvaltningsförtroendet, och förtroendet för medier och fackliga organisationer är 146

3 Förtroendet för rättsväsendet under perioden som helhet relativt stabilt. Vid en jämförelse av trenderna i de fyra dimensionerna sett över tid, är en andra viktig iakttagelse att det att under 2000-talets inledande skede går att skönja en konvergens i allmänhetens samhällsförtroende, jämfört med perioden dessförinnan (för en redovisning av förtroendet för enskilda institutioner över tid se Holmbergs och Weibulls kapitel om institutionsförtroende i denna volym). Figur 1 Det allmänna samhällsförtroendet och samhällsförtroende i fyra dimensioner (medelvärde, procent) 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% Samhällsförtroende Sjukvård, försvaret och grundskolan Banker och storföretag Dagspress, Radio/TV och Facket Regering och Riksdag 0% Kommentar: Samhällsförtroendet ovan bygger på ett index av 10 utvalda institutioner som ingått i SOM-undersökningarna sedan 1986 (Fråga: Hur stort förtroende har Du för det sätt på vilket följande institutioner och grupper sköter sitt arbete? Svarsalternativ: Regeringen, Sjukvården, Försvaret, Riksdagen, Bankerna, Dagspressen, De fackliga organisationerna, Radio och TV, Grundskolan, Storföretagen). Polisen har inte inkluderats, eftersom denna redovisas som en urskild dimension i kommande redovisning. Svarsalternativen har kodats 100=Mycket stort förtroende, 75=Ganska stort förtroende, 50=Varken stort eller litet förtroende, 25=Ganska litet förtroende, 0=Mycket litet förtroende ställdes inga frågor om Bankerna, Dagspressen, Radio & TV eller Grundskolan. Frågan 1987 har inte använts senare eftersom svarsalternativen skiljer sig från övriga perioden ställdes inga frågor om Dagspressen eller Radio & TV, därför ingår dessa ej i underlaget. Ovan redovisas n= Cronbach s α=0,77. Förtroendet för rättsväsendet i ljuset av allmänhetens samhällsförtroende Även om forskningen om förtroende ökat radikalt på internationell nivå sedan 1990 (jmf Rothstein, 2004), och förtroendet för skilda delar av samhället ur ett europeiskt perspektiv har mätts sedan 1970-talet (Eurobarometern), framstår vid en närmare läsning av den akademiska litteraturen förtroendet för kärnfunktioner 147

4 Gabriella Sandstig och Ylva Norén Bretzer som domstolarna och polisen vara understuderade (Kääriäinen, 2007; Goldsmith, 2005). 3 Norén Bretzer visade i sin avhandling att förtroendet för domstolarna och rättsstatens procedurer är avgörande för att förstå det politiska förtroende som olika medborgare har (Norén Bretzer, 2005; jfr Tyler, 2011, 2003; jfr även Rothstein, 2003). Hösten 2010 aviserade justitieminister Beatrice Ask att ökad kraft skulle ägnas åt effektiviteten i rättsväsendet, där en utvärdering av rättsstatistiken kom att uppdras åt Statskontoret (Statskontoret, 2011:15). 4 Föreliggande översiktsredovisning av trender avseende allmänhetens förtroende för rättsväsendet, och specifikt uppdelat på polisen, domstolarna och Säpo kan betraktas i detta perspektiv. Här finns en unik möjlighet att visa hur dessa trender har utvecklats sedan SOM-mätningarna inleddes, samt att visa hur förtroendet för rättsväsendet sammantaget förhåller sig till förtroendet till övriga samhällsinstitutioner. I kapitlets senare del fördjupas analyserna av tänkbara förklaringar till förtroendet för varje enskild rättsväsendeinstitutionstyp. När vi granskar förtroendet för rättsväsendet i ljuset av det allmänna samhällsförtroendet (den tjocka svarta linjen i figur 1 och figur 2) återfinns förtroendet för polisen och för domstolarna uteslutande på ovansidan av samhällsförtroendet. Detta är ett förväntat resultat då det tidigare inom ramen för SOM-institutets underökningar påvisats att förtroendet för polisen rankas bland de högsta oavsett rangordningsmetod (Sandstig, 2007:10). Förtroendet för Säpo skiljer här ut sig med det låga medelvärdet 45 procent 2003, som troligen kan kopplas till mordet på Anna Lindh (se senare diskussion). Sedan mätningarna av förtroendet för Säpo återupptogs 2006 har dock förtroendet för Säpo varit i paritet med förtroendet för domstolarna. Förtroendet för rättsväsendets tre delar som här redovisas (med undantag för Säpo 2003), kan i jämförelse med det allmänna samhällsförtroendet sammantaget betraktas som stabilt och positivt. Med stabilt avses här att inga stora svängningar uppvisas under 2000-talets första årtionde, förutom en mindre nedåtgående förändring 2005 och Däremot kan vi också genom denna trendanalys konstatera att förtroende för polisen sammantaget låg något högre under 1980-talet och 1990-talets första hälft, medan en tydlig minskning inträffade , men därefter har förtroendet för polisen stabiliserats på denna nivå. Förtroendet för rättsväsendet ligger stabilt under den uppmätta perioden, med undantag för Holmberg och Weibull har i sina analyser av vad som i stort påverkar institutionsförtroende lyft fram att det inte främst handlar om enskilda händelser, utan att institutionsförtroendet i lika hög grad har med samhällsförändringar och värdeförskjutningar att göra. Störst blir effekten om det finns ett samspel mellan de förändrade värderingarna och händelserna (Holmberg och Weibull, 2005:74). Förtroendet för polisen eller bedömningar av polisens arbete tycks inte heller påverkas negativt av större händelser som Hisingsbranden 2000, Göteborgskravallerna 2001 samt flodvågskatastrofen 2004 (Sandstig, 2007). Vid såväl lokala som nationella kriser har dessa bedömningar snarast påverkats positivt (ibid). När det gäller topparna och dalarna i förtroendet för rättsväsendet följer de i stort det generella samhällsförtroendet (figur 2). 148

5 Förtroendet för rättsväsendet Figur 2 Förtroendet för polisen, domstolarna och Säpo i jämförelse med det allmänna samhällsförtroendet (medelvärde procent) 100% 90% 80% 70% 66% 60% 59% 50% 61% 52% 63% 59% 59% 53% 40% 30% 20% Polisen Säpo Domstolarna Samhällsförtroendet 10% 0% Kommentar: Ovan redovisas förtroendet för polisen ( , utom 1987), förtroendet för Säpo ( , ), samt förtroendet för domstolarna ( ). Dessa redovisas i förhållande till index för Samhällsförtroendet som redovisades i figur 1. Fråga: Hur stort förtroende har Du för det sätt på vilket följande institutioner och grupper sköter sitt arbete? (Polisen, Domstolarna, Säpo). Svarsalternativen har kodats 100=Mycket stort förtroende, 75=Ganska stort förtroende, 50=Varken stort eller litet förtroende, 25=Ganska litet förtroende, 0=Mycket litet förtroende. Undantaget gäller Säpo Första gången förtroendet för Säpo mättes låg medelvärdet på 52 procent, det vill säga lägre än förtroendet för polisen och domstolarna. Året därefter sjönk förtroendet ännu mer, till det lägsta noterade medelvärdet under mätperioden på 45 procent. Ett minskat förtroende kan vara ett uttryck för att medborgarna på det hela taget anser att samhällets institutioner inte fungerar som de ska (Falkheimer och Palm, 2005:6). Mer troligt i fallet Säpo är att allmänhetens låga förtroende 2003 kan förklaras med mordet på Sveriges utrikesminister Anna Lindh, då det i Säpos uppdrag bland annat ingår att skyddar den centrala statsledningen. Den huvudsakliga likheten mellan förtroendet för de tre institutionerna som representerar rättsväsendet i denna undersökning sedd i ljuset av samhällsförtroendet är att i likhet med polisen och domstolarna är förtroendet för Säpo också är högt. I huvudsak finns det tre skillnader i trender och händelsebaserade förklaringar mellan å ena sidan Polisen och Domstolarna och å andra sidan Säpo. Det första är att i motsats till andra samhällsinstitutioner är förtroendet för Säpo fortsatt högt Det andra är att förtroendet för Säpo gradvis har ökat över tid och medelvärdet är sedan 2006 lika högt som medevärdet för förtroendet för domstolarna och den gången medelvärdet var mycket lågt var orsaken troligtvis händelsedriven. Den tredje har samband med skillnader i förklaringar. 149

6 Gabriella Sandstig och Ylva Norén Bretzer Vad förklarar förtroendet för rättsväsendets samhällsinstitutioner? En av de mest centrala förklaringsfaktorerna inom forskningen om institutionellt förtroende är betydelsen av mellanmänsklig tillit. Statsvetaren Robert Putnam var en av de tidiga forskarna som påpekade den här typen av samband, vilket sedan har fastställts av den internationella forskningen (Putnam, 1993; Lin, 2001). Ett viktigt framsteg är senare forskningsresultat som pekar på att det kausala sambandet är omvänt: fungerande institutioner genererar tillit i samhället (Rothstein, 2011). Oavsett den kausala riktningen, som inte närmare utreds här, bekräftas här den numera överväldigande mängden forskning som fastställer betydelse av tillit mellan människor och förtroende för institutioner, där förtroendet för polisen är ett exempel på sådant institutionsförtroende. 5 Vi vet generellt att förtroendet för rättsväsendet ligger högre i de skandinaviska länderna jämfört med i Europa, vilket kan förstås utifrån att vi har en relativt stor omfördelning av välfärd i samhället. Kääriäinen visar till exempel att i europeiska länder med svagare välfärdssystem där, så läggs betydligt mer omfattande resurser på lag och ordning, medan länder med ett mer omfattade välfärdssystem inte lägger motsvarande resurser på denna sektor (Kääriäinen, 2007:416). En tänkbar tolkning av detta är att social grundtrygghet leder till ett mindre konfliktfyllt samhälle, mer tillit och ökad lycka, i linje med annan aktuell debatt som förs (Wilkinson & Picket, 2011; Human Development Report 2011). Förtroendet för rättsväsendet i Sverige ligger enligt Eurobarometern medelhögt där exempelvis förtroendet för polisen ligger högre i Finland och Danmark, medan länder som Frankrike, Spanien, Portugal och Baltikum ligger betydligt lägre. Vi kommer nu att fördjupa ett antal analyser för polisen, domstolarna och Säpo: främst med syfte att undersöka hur inflytelserika faktorer som är kända sedan tidigare beter sig över tid. Det handlar i stort om bakrundsindikatorer som ålder, utbildning och mellanmänsklig tillit samt demokratindikatorer som politiskt intresse, nöjdhet med demokratin men också individens subjektiva skattning av ideologisk placering på en vänster-högerskala. I och med att SOM-institutet numera har möjlighet att samla alla sina tidigare undersökningar i en och samma datamängd, är det av intresse dels att kunna redovisade den sammanslagna datamängden (kontinuitetsdatafilen bestående av alla svarspersoner som har deltagit i någon nationell SOM-undersökning), dels att kunna göra några nedslag enstaka år. Förklaringsfaktorerna i de tre modellerna utgörs av de vanliga hypoteser som brukar prövas i dessa sammanhang, och de allra flesta visar sig vara signifikanta. Vi kommer här dock att endast lyfta de huvudsakliga och mest intressanta sambanden. Avseende polisen vet vi till exempel att utsattheten för våldsbrott eller att uppfattningen att lag och ordning är en viktig samhällsfråga också har en stor självständig effekt på förtroendet för polisen (Kääriäinen, 2007; Sandstig, 2007) men analysen ovan omfattar endast sådana faktorer som vi har haft möjlighet att analysera under 150

7 Förtroendet för rättsväsendet Tabell 1 Effekten av bakgrunds-, demokrati- samt ideologiska faktorer på förtroendet för polisen, domstolarna och Säpo med nedslag under perioden (ostandardiserad regressionskoefficient, b-värde samt signifikans, p-värde) Polisen Domstolarna Säpo Kön 0,04 *** 0,05 *** 0,04 *** 0,05 *** 0,02 0,02 * 0,01 0,02 *** 0,01 *** 0,04 * 0,04 ** Ålder -0,01 0,01-0,05 *** 0,00-0,08 ** -0,00-0,02-0,04 *** -0,12 *** -0,03-0,09 *** Utbildning -0,04 * 0,01-0,02-0,02 *** 0,03 0,07 *** 0,06 *** 0,05 *** -0,03-0,10 *** -0,06 *** Tillit 0,12 *** 0,14 *** 0,16 *** 0,15 *** 0,17 *** 0,12 *** 0,16 *** 0,16 *** 0,03 0,04 0,08 ** Politiskt intresse -0,03-0,07 *** -0,04 ** -0,03 *** 0,01 0,03 0,07 *** 0,05 *** -0,12 0,00 0,07 Nöjd med demokratin 0,26 *** 0,24 *** 0,28 *** 0,24 *** 0,30 *** 0,27 *** 0,29 *** 0,29 *** 0,23 *** 0,18 *** 0,26 *** Ideologisk orientering 0,03 0,04 * 0,03 * 0,03 *** 0,07 ** 0,04 * 0,02 0,03 *** 0,14 *** 0,12 *** 0,12 *** R 2 0,09 0,10 0,13 0,11 0,14 0,12 0,17 0,15 0,11 0,07 0,11 Antal svarande Kommentar: * p<.05; ** p<.01; ***p<.001. Kön (1=Kvinna, 0=Man), Ålder (1=85 år, 0=15 år), Utbildning (1=Hög, 0=Låg), Tillit (1=Man kan lita på de flesta människor), Politiskt intresse (1=Mycket intresserad, 0=Inte alls intresserad), Nöjd med demokratin i Sverige (1= Mycket nöjd, 0=Inte alls nöjd), Ideologi (1=Klart till höger, 0=Klart till vänster). De sammanslagna mängderna redovisas endast från år 1996 då frågan om tillit ställdes för första gången. ***= p<.001, **=p<.01, *=p<

8 Gabriella Sandstig och Ylva Norén Bretzer en sammanhängande period av år. Nedan analyseras de huvudsakliga likheterna i vad som kan förklara förtroendet för de tre samhällsinstitutionerna för att därefter närmare skärskåda olikheterna. Likheter och skillnader i förklaringar till förtroendet för rättsväsendet Om vi inleder med att granska likheter och skillnader i förklaringarna till förtroendet för polisen, domstolarna och Säpo 2011, är den främsta likheten att den demokratiska faktorn, nöjd med demokratin, har den största självständiga effekten på förtroendet för rättsväsendets institutioner, oavsett institution (tabell 1). Ju mer nöjda medborgarna är med demokratin i Sverige, desto högre förtroende har de för polisen, domstolarna och Säpo. Om svarspersoner är missnöjda med demokratin, ökar det sannolikheten betydligt för att de även kommer att ha mycket litet förtroende för rättsväsendet i alla tre avseenden. En annan övergripande likhet är att bakrundsfaktorerna kön, ålder och utbildning tillika demokratifaktorn politiskt intresse, självständigt förklarar förhållandevis lite. Kvinnor har omkring 4 procents högre förtroende för polisen eller för Säpo, jämfört med män. Detta samband är inte alls lika tydligt då det gäller förtroendet för domstolarna, där könskillnaden halveras eller är nästan obefintlig. De som generellt anser att man kan lita på andra människor tenderar också att ha högre förtroende för både polisen och domstolarna, medan motsvarande effekt inte i samma utstäckning tycks finnas vad gäller förtroendet för Säpo. Effekten av tillit är 16 respektive 17 procent (polisen respektive domstolarna), medan den endast är 8 procent vad gäller förtroendet för Säpo. Även egenskattad ideologisk orienteringen åt höger medför ett högre förtroende för rättsväsendets institutioner, men här är skillnaderna omvända: de som skattar att de befinner sig klart till höger hyser ett högre förtroende för Säpo (omkring 12 procent) jämfört med de som skattar att de befinner sig klart till vänster. Motsvarande effekt är endast omkring 3 procent med avseende på domstolarna eller polisen. Varför det förhåller sig på detta sätt är svårt att svara på. Det är troligare att medborgarna i sin vardag har kommit i kontakt med polisen eller domstolarna än Säpo och kan till följd av denna erfarenhet vara mer eller mindre välvilligt inställd. Att tillit endast har halverad förklaringskraft i relation till Säpo jämfört med förtroendet för polisen eller domstolarna bör betraktas som ett mycket värdefullt resultat, däremot kan vi så här långt endast spekulera kring orsaken. Att ha tillit till andra människor samt att vara politiskt intresserad kan därmed sägas ha oklara effekter då det gäller förtroende för rättsväsendet i dessa tre olika avseenden. Det finns också små skillnader i riktningen och nivån på sambanden mellan förtroendet för rättsväsendets institutioner och ålder, utbildningsnivå samt graden av politiskt intresse. Det är här främst de yngre som har högre förtroende för domstolarna och Säpo, medan sådant samband saknas för polisen (i den sammanslagna 152

9 Förtroendet för rättsväsendet mängden). Utbildning slår olika i olika undersökningar, och den sammantagna slutsatsen blir därmed att högutbildade generellt har 5 procentenheter högre förtroende för domstolarna jämfört med lågutbildade, medan låg och medelutbildade har ett något högre förtroende för polisen och Säpo jämfört med vad de högutbildade har. Eventuellt kan detta förstås med någon slags diffus identifikationsförklaring, som inte närmare kommer att utredas här. Har det skett några förändringar i förklaringarna över tid? Medborgarnas nöjdhet med demokratin har över tid varit den främsta förklarande faktorn, oavsett vilken av rättsväsendets institutioner som i detta sammanhang avses. Effekten av nöjd med demokratin på förtroendet för polisen har under perioden som helhet ( ) varit 24 procent, och något högre på förtroendet för domstolarna, 29 procent (tabell 1). Effekten av nöjd med demokratin på förtroendet för Säpo har vid de nedslag som valts ut förklarat något mindre, ca 20 procent. På liknande sätt har tilliten till andra människor varit den faktor som i näst störst utsträckning förklarat förtroendet för polisen och domstolarna över tid, medan det för Säpo varit den ideologiska riktningen (tabell 1). Riktningen och styrkan på effekten av kön har över tid varit likartad för varje enskilt institution där den förklarat mellan en till fem procent av förtroendet för rättsväsendets institutioner. Det är i vissa fall riktningen och i andra också styrkan på effekterna av bakgrundsfaktorerna ålder och utbildning respektive demokratifaktorn politiskt intresse som varierat över tid. Det handlar visserligen om förhållandevis små effekter, och ibland snarast om att faktorn har eller inte har effekt. När det gäller variationer i effekten av ålder har äldre personer traditionellt sett haft ett högre förtroende för polisen jämfört med de yngre. Tidigare studier visat att skillnaden mellan yngre och äldre har avtagit över tid (Sandstig, 2007), vilket stämmer fram till år 2007, men därefter har gruppskillnaderna mellan yngre och äldre ökat igen, vilket bekräftas i 2011 års mätning. I denna ser vi att den självständiga effekten av ålder är fem procent, där yngre har fem procents högre förtroende för polisen jämfört med äldre. Sett över perioden som helhet raderas sambanden ut till ett nollsamband, vilket visar hur viktigt det är att också studera trender från år till år. Politiskt intresse uppvisar något oklara effekter, den är tydligt signifikant för polisen och domstolarna 2011men har varierande signifikans år 2003 och År 2003 är däremot politiskt intresse signifikant för Säpo, men inte signifikant När det gäller Säpo har också riktningen varierat över mätperioden korrelerade ett lågt politiskt intresse positivt med ett högt förtroende för Säpo medan det 2011 snarare är ett högt politiskt intresse som gör detsamma. Härnäst fördjupas analysen av variationerna i förklaringarna till förtroendet för Säpo. 153

10 Gabriella Sandstig och Ylva Norén Bretzer En fördjupad analys av förklaringar till förtroendet för Säpo Vi vet sedan tidigare att det finns ett starkt samband med att ideologisk placera sig till höger på en idologisk skala och att ha högt förtroende för Säpo (se Sandstig, 2010). Andra entydiga mönster är att de som har ett mycket stort förtroende för svenska politiker och polisen samt de som är mycket nöjda med hur demokratin fungerar i Sverige och i EU som har ett stort förtroende för Säpo. Utifrån tidigare studier vet vi också att det finns ett generellt samband mellan att ha ett högt förtroende för en samhällsinstitution och att också ha det för flera. Detta samband gäller också förtroendet för regeringen och Säpo, men sedan tidigare vet vi också att förtroendet för Säpo sedan mätningarna återupptogs under valåret 2006 och alliansregeringens tillträde finns ett mycket starkare positivt samband mellan regerings förtroende och förtroendet för Säpo. En förklaring till att förtroendet för Säpo i likhet med polisen och domstolarna respektive de andra samhällsinstitutionerna inte faller, eller återgår till 2009-års nivå är att den sittande regeringen fortfarande för en högerinriktad politik som också gynnar förtroendet för Säpo i positiv riktning. Det finns därför skäl till att utöka modellen med ytterligare två faktorer för att undersöka hur stora skillnader i effekten av förtroendet för svenska politiker och förtroendet för regeringen är. Tabell 2 Effekten av bakgrundsfaktorer och utökade demokrati- och ideologiska faktorer på förtroendet för Säpo 2003, 2007 samt 2011 (ostandardiserad regressionskoefficient, b-värde samt signifikans, p-värde) Kön 0,07 *** 0,04 *** 0,03 ** Ålder -0,11 *** -0,03-0,07 ** Utbildning 0,04 * -0,11 *** -0,07 *** Tillit 0,01 0,01 0,03 Politiskt intresse -0,15 *** -0,03-0,04 Förtroendet för sv. politiker 0,19 *** 0,13 *** 0,22 *** Nöjd med demokratin i Sverige 0,12 *** 0,09 ** 0,10 ** Förtroendet för regeringen 0,05 0,12 *** 0,16 *** Ideologisk orientering 0,15 *** 0,06 ** 0,04 R 2 0,14 0,10 0,17 Antal svarande Kommentar: * p<.05; ** p<.01; ***p<.001. Kön (1=Kvinna, 0=Man), Ålder (1=85 år, 0=15 år), Utbildning (1=Hög, 0=Låg), Tillit (1=Man kan lita på de flesta människor), Politiskt intresse (1=Mycket intresserad, 0=Inte alls intresserad), Nöjd med demokratin i Sverige (1= Mycket nöjd, 0=Inte alls nöjd), Förtroendet för Svenska politiker (1=Mycket nöjd, 0=Inte alls nöjd), Förtroendet för regeringen (1=Mycket stort, 0=Mycket litet), Ideologi (1=Klart till höger, 0=Klart till vänster). 154

11 Förtroendet för rättsväsendet Även om mellanmänsklig tillit har ett högt samband med förtroendet för polisen och domstolarna, är sambandet obefintligt gällande förtroendet för Säpo. Detta oavsett vilket år vi mäter (tabell 2). I vanliga fall kan förtroendet för regeringen, antas ligga för nära förtroendet för Säpo och mäta samma sak varför en sådan faktor ofta exkluderas ur analysen. Det är däremot inte gjort i detta fall eftersom tidigare analyser tydligt visat att förtroendet för Säpo inte bara har ett tydligt har samband med den personliga skattningen av ideologisk orientering på höger-vänster skalan utan att också den gradvisa ökningen av förtroendet för Säpo har råkat sammanfalla med alliansregeringens tillträde. En regressionsanalys visar också mycket tydligt att 2003 var det bara den mellanmänskliga tilliten som i mindre utsträckning för klarade variansen i förtroendet för Säpo än förtroendet för regeringen. Detta i motsats till förtroendet för Säpo 2007 och 2011 där förtroendet för regeringen däremot förklarar det mesta eller den näst största delen av den förklarade variansen (även förtroendet för svenska politiker). Den motsatta trenden gäller den självständiga effekten av egenskattad ideologisk orientering, som är större 2003 jämfört med de senare nedslagen. En skillnad i förklaring mellan de tre institutionerna är således att ökningen i förtroendet för Säpo sedan 2006 kan bäst förklaras av att allmänhetens förtroende för Säpo främst bestäms av den ideologiska omorienteringen i Sverige som möjliggjorde den borgerliga valsegern Därmed förstärktes förtroendet för Säpo hos den svenska allmänheten. Karakteristiska idealtyper som förklarar förtroendet för rättsväsendet Baserat på regressionsanalysen från (se tabell 1) kan vi nu också mycket hårdraget teckna de idealtyper som hyser högt eller lågt förtroende för olika institutioner inom rättsväsendet. En person med högt förtroende för domstolarna kan sannolikt beskrivas som en yngre högutbildad, politiskt intresserad kvinna som i mycket hög utsträckning litar på andra människor, som är nöjd med den svenska demokratin och som sympatiserar med en högerorienterad ideologi (figur 3). Medborgaren med ett lågt förtroende för Säpo skulle på motsvarande sätt kunna beskrivas som en äldre, högutbildad man som anser att man generellt inte kan lita på andra människor, är mycket missnöjd med den svenska demokratin och har en tydlig vänsterideologi (baserat på analyser från 2003, 2007 samt 2011 i tabell 1). 155

12 Gabriella Sandstig och Ylva Norén Bretzer Figur 3 Karakteristika idealtyper som förklarar förtroendet för rättsväsendet Polisen Domstolarna Säpo Högt En yngre kvinna som i mycket stor ut sträckning litar på sina medmänniskor. Hon är inte särskilt politiskt intresserad men är ändå mycket nöjd med den svenska demokratin. Hon är politiskt ointresserad och sympatiserar troligen med en högerinriktad ideologi. En yngre högutbildad troligtvis kvinna som är mycket nöjd med den svenska demokratin. Personen är mycket politiskt intresserad och litar dessutom på andra medborgare i mycket stor utsträckning. En yngre lågutbildad kvinna som i hög utsträckning litar på sina medmänniskor och är mycket nöjd med den svenska demokratin. Hon sympatiserar tydligt med en högerorienterad ideologi. Lågt En äldre man som i mycket låg utsträckning litar på sina medmänniskor och som är mycket missnöjd med den svenska demokratin. Han är politiskt intresserad och har troligen en vänsterinriktad ideologi. En äldre lågutbildad troligtvis man som är mycket missnöjd med den svenska demokratin. Personen är ointresserad av politik och litar på andra människor i mycket liten utsträckning. En äldre högutbildad man som i hög utsträckning misstror sina medmänniskor och är mycket missnöjd med den svenska demokratin. Han sympatiserar tydligt med en vänsterorienterad ideologi. Samtidigt är detta endast karikatyrer av enskilda förtroendetyper, men då ska vi komma ihåg att nöjd med demokratin är den enskilt starkaste förklaringen för alla tre institutioner. Förtroende för demokratin i Sverige väger i stort sett lika tungt som alla de övriga faktorerna tillsammans: därför är en värdefull slutsats här att det är av central betydelse för den kommande forskningen att försöka förstå vilka slags grupper eller individer som är minst nöjda med den svenska demokratin. 156

13 Förtroendet för rättsväsendet Appendix 1 Faktor Sjukvård,788,070,092,010 Polis,671,241,043,201 Försvar,539,195,013,388 Grundskola,582,018,319,107 Regering,127,895,070,125 Riksdag,194,861,165,162 Radio & tv,137,028,774,182 Dagspress,004,077,750,295 Facket,295,281,592 -,189 Storföretag,123,075,106,818 Banker,181,167,210,642 Kommentar: Faktoranalysen inkluderar de 11 svarsalternativ som ställts i SOM-undersökningarna med undantag för 1987 och Metod: Roterad komponentmatris. Kumulativ förklarad varians: 62 procent. Noter 1 Faktoranalyser har genomförts av Holmberg och Weibull sedan 1996 och framåt. Faktorerna har sett lite olika ut olika år, beroende på vilka svarsalternativ som ingått. Vi har här strikt utgått ifrån de institutioner som fanns med från startåret År 1996 genomförde Weibull och Holmberg en faktoranalys, där exempelvis faktor 1 inkluderade kungahuset, svenska kyrkan, storföretagen, försvaret, bankerna och domstolarna till skillnad från faktor 3 i samma analys som inkluderade sjukvården, polisen, grundskolan. Över åren har många olika varianter av faktoranalyser redovisats i de årliga undersökningarna, samtidigt som antalet delfrågor har utvidgats. Faktoranalyserna som redovisades 2011 inkluderade exempelvis faktor 1=Europaparlamentet, EU-kommissionen, FN och De politiska partierna. I samma analys grupperades faktor 4=kungahuset, svenska kyrkan, storföretagen och bankerna. Vad som kommer ut beror delvis på vad man lägger in i analysen, men den analys som redovisas ovan bygger på faktoranalys i 25 års samlade material. 2 Att facket hamnar i samma dimension som medierna är här sannolikt en metodfråga som beror av ordningen mellan institutionerna i frågan, samt av hur många ingående svarsalternativ som svarspersonerna ställs inför. 157

14 Gabriella Sandstig och Ylva Norén Bretzer 3 Det bör noteras att SCB genomförde en enkät år 2008 där personer från allmänheten och 186 personer med domstolserfarenhet sammantaget tillfrågades om förtroendet för de svenska domstolarna (SOU 2008:106 bilaga A). 4 Brottsförebyggande rådet ansvarar för statistik kring brottstyper, trygghetsundersökningar, lagförda personer, kriminalvård och återfall och hatbrott. Rikspolisstyrelsen (RPS) samverkar med Åklagarmyndigheten då det gäller Rättsväsendets uppföljningssystem (RUS). Sedan 2006 ställer RPS inom ramen för Nationella trygghetsundersökningen egna frågor om allmänhetens förtroende för rättsväsendet. 5 Här mäts denna genom frågan Hur stort förtroende har Du för andra människor? Där svarsalternativet anges på en 11-gradig skala där 0=Det går inte att lita på människor i allmänhet till 1=Det går att lita på människor i allmänhet. Referenser Gilljam, M. & Holmberg, S.(1995). Väljarnas val. Norstedts Juridik. Goldsmith, A. (2005). Police Reform and the problem of trust. i Theoretical Criminology 9, Holmberg, S. (1999). Down and down we go, chapter in Norris, Pippa, Critical citizens. Oxford University Press. Holmberg S. och Oscarsson H. (2004). Väljare: Svenskt väljarbeteende under 50 år. Stockholm: Norstedts. Holmberg S. och Weibull, L. (2005) Flagnande förtroende I Holmberg, S och Weibull, L (red) Du stora nya värld. Trettiofyra kapitel om politik, medier och samhälle. Göteborg: SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Holmberg, S. och Weibull, L. (2011). Förtroendekurvorna pekar uppåt i Holmberg, S.; Weibull, L. & Oscarsson, H. Lycksalighetens ö. SOM-rapport nr 52, Göteborgs universitet. Hupe, P.L. & Hill, M. (2006). The Three Action Levels of Governance: Re-framing the Policy Process Beyond the Stages Model in Peters, G. P. & Pierre, J. (eds.). Handbook of Public Policy. SAGE Publications. Kääriäinen, J.T. (2007). Trust in the Police in 16 European Countries A Multilevel Analysis i European Journal of Criminology, 4(4): Kim, Jae-On och Mueller, C W (1978). Factor Analysis: Statistical Methods and Practical Issues. SAGE University Paper No. 14. Lin, N. (2001). Social Capital: A Theory of Social Structure and Acton. Cambridge University Press. Norén Bretzer, Ylva (2005). Att förklara politiskt förtroende: Betydelsen av social capital och rättvisa procedurer. Avhandling i statsvetenskap: Göteborgs universitet. Putnam, Robert (1993). Making Democracy Work: Civic Traditions in Modern Italy. Princeton University Press. 158

15 Förtroendet för rättsväsendet Rothstein, Bo (2011). The Quality of Government Corruption, Social Trust and Inequality in International Perspective. University of Chicago Press. Rothstein B. (2003). Sociala fällor och tillitens problem. Stockholm: SNS Förlag. Rothstein, B. (2004) Förtroende i det multikulturella samhället I Holmberg, S och Weibull, L (red) Ju mer vi är tillsammans. Tjugosju kapitel om politik, medier och samhälle. Göteborg: SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Sandstig, G. (2007) Förtroendet för polisen. En analys av medborgarnas syn på polisen och dess roll i samhället Arbetsrapport nr. 51. Göteborg: Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG), Göteborgs universitet. Sandstig, G (2007) Förtroende för polisen i Holmberg, S, Weibull, L (red) Det nya Sverige, SOM-rapport nr 41. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet. Sandstig, G. (2010) Hemligt? Förtroendet för Säpo i Holmberg, S, Weibull, L (red) Nordiskt ljus. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet. SOU 2008:106. Ökat förtroende för domstolarna: Bilagedel A Enkätundersökningar. Statskontoret (2011:15). Brå och kriminalstatistiken. Stockholm. Strömbäck, J och Johansson, B. (2006). Valens mobiliserande kraft i Holmberg, S. och Weibull, L. (red) Du stora nya värld. SOM-rapport 39. Göteborgs universitet. ( ) Tyler, TR (2011). Trust and legitimacy: Policing in the USA and Europe in European Journal of Criminology, 8(4), Tyler, TR (2003). Procedural justice, legitimacy, and the effective rule of law i Tonry M (ed.) Crime and Justice A Review of Research. University of Chicago Press, UNDP. Human Development Report ( ) Weibull, L och Holmberg H (1996). Föränderligt förtroende i Holmberg H och Weibull S (red.) Mitt i 90-talet, SOM-rapport nr 16: Göteborgs universitet. Wilkinson, R. & Pickett, K. (2011). Jämlikhetsanden: Därför är jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen. Stockholm: Karneval förlag. Yordanova, Y. (ed.) (2009) Scientific Indicators of Confidence in Justice: Tools for Policy Assessment. Working paper, Grant Agreement nr /JUSTIS June 12,

16