Remissammanställning energieffektiviseringsdirektivet

Transkript

1 Promemoria N2013/2837/E Näringsdepartementet Remissammanställning energieffektiviseringsdirektivet Näringsdepartementets promemoria Förslag till genomförande av energieffektiviseringsdirektivet i Sverige har skickats till 156 remissinstanser. 120 av dem har yttrat sig. Därutöver har 14 lämnat yttranden på eget initiativ. Följande remissinstanser har yttrat sig över promemorian Riksrevisionen, Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Svea Hovrätt MMÖ, Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljööverdomstolen, Hyres- och arrendenämnden i Stockholm, Svenska kraftnät, Boverket, Domstolsverket, Elsäkerhetsverket, Ekonomistyrningsverket, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Fortifikationsverket, Kammarkollegiet, Kommerskollegium, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Konsumentverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Regelrådet, Riksantikvarieämbetet, Skatteverket, Skogsstyrelsen, Statens energimyndighet (Energimyndigheten), Statens fastighetsverk (SFV), Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Styrelsen för teknisk ackreditering och kontroll (Swedac), Tillväxtverket, Trafikverket, Högskolan i Dalarna, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Lunds universitet, Umeå universitet, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen Hallands län, Landstinget i Kalmar län, Länsstyrelsen Västerbottens läns landsting, Västra Götalandsregionen, Stockholms stad, Göteborgs Stad, Malmö stad, Järfälla kommun, Eskilstuna kommun, Jönköpings kommun, Växjö kommun, Östersunds kommun, Söderköpings kommun, Boxholms kommun, Ängelholms kommun, Östhammars kommun, Värnamo kommun, Fagersta kommun, Borlänge kommun, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Advokatsamfundet, Bostadsrätterna, Byggherrarna Sverige AB, Byggmaterialindustrierna, Energi- och miljötekniska föreningen, Elforsk, Energieffektiviseringsföretagen (EFF), Energigas

2 2 Sverige, E.ON AB, Fastighetsägarna Sverige, Fortum, Föreningen Sveriges Energirådgivare (Energirådgivarna), Föreningen Sveriges regionala energikontor (Energikontoren Sverige), Göteborg Energi, Hyresgästföreningens Riksförbund, Jernkontoret, Klimatkommunerna, Kyl & Värmepumpföretagen, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Lantmännen, Näringslivets regelnämnd, Branschföreningen Oberoende Elhandlare, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige, Riksbyggen, Föreningen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige (SveMin), Svensk Fjärrvärme, Svenska Bioenergiföreningen (Svebio), Svenska Petroleum- och Biodrivmedel Institutet (SPBI), Svenska Trädbränsleföreningen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag AB (Sabo), Sveriges Byggindustrier, Teknikföretagen, Vattenfall AB, VVSföretagen, Svensk Torv, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Elförbrukarföreningen, Svensk Ventilation Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig över promemorian Jordbruksverket, Lantmäteriet, Miljöstyrningsrådet, Vinnova, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys), Blekinge tekniska högskola, Chalmers tekniska högskola, Handelshögskolan i Stockholm, Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet, Uppsala universitet, Västmanlands läns landsting, Örebro läns landsting, Lerums kommun, Eslövs kommun, Heby kommun, Surahammars kommun, Vännäs kommun, Härjedalens kommun, Ovanåker kommun, Torsby kommun, Sollefteå kommun, Övertorneå kommun, Simrishamns kommun, Lidköpings kommun, Hudiksvalls kommun, Kiruna kommun, Byggnadsarbetarförbundet, Diligentia, Elmaterialleverantörernas förening, Företagarna Sverige, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Landsorganisationen i Sverige (LO), Samverkansforum för statliga byggherrar, Schneider Electric, Svensk teknik och design, Svenska kommunaltekniska föreningen, Sveriges energiföreningars riksorganisation (SERO), Sveriges konsumenter, Sveriges tekniska forskningsinstitut (SP), Transportgruppen, Vasakronan, Villaägarnas riksförbund, Världsnaturfonden WWF Yttranden har också inkommit från Belysningsbranschen, Svenska leverantörsföreningen för individuell mätning och debitering (LIMD), HSB Göta ekonomisk förening, Tekniska verken i Linköping AB, Svenskt Näringsliv, Swedisol, HSB norr, Veidekke, Isoleringsfirmornas förening, SWETIC, Etik & Energi, Noda Intelligent Systems AB, Svensk Förening för Förbrukningsmätning av Energi (SFFE), Siemens Följande remissinstanser tillstyrker eller har inga synpunkter

3 Vänersborgs tingsrätt, mark- och miljödomstolen, Hyres- och arrendenämnden i Stockholm, Elsäkerhetsverket, Ekonomistyrningsverket, Energimarknadsinspektionen, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Kammarkollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Göteborgs universitet, Örebro universitet, Ängelholms kommun, Östhammars kommun, SEK Svensk Elstandard 3 Allmänna synpunkter på förslagen i promemorian Förvaltningsrätten i Linköping anför att regeringen noggrant bör överväga de normgivningsbemyndiganden som föreslås i promemorian. Enligt förvaltningsrättens uppfattning är det särskilt problematiskt när subdelegation av föreskriftsrätt kommer att ske till den myndighet som sen ska utöva tillsynen, eller vara part i en domstolsprocess. Enligt förvaltningsrätten kan det finnas skäl för att i stället tydliggöra relevanta begrepp i lagstiftningen, alternativt överlämna tolkningen till rättstillämpningen. Domstolsverket noterar att bestämmelserna om överklagande av beslut om föreläggande inte är utformade på samma sätt i de olika lagförslagen. Enligt förslaget till lag om energikartläggning i stora företag och förslaget till lag om energimätning i byggnader kan endast beslut om förelägganden som har förenats med vite överklagas. När det gäller förelägganden enligt förslaget om lag om vissa kostnads-nyttoanalyser på energiområdet kan däremot även förelägganden som inte förenats med vite överklagas. Domstolsverket anges att det inte ges någon motivering till skillnaden i promemorian, vilket gör att frågan bör belysas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Domstolsverket delar promemorians bedömning att förslaget endast kommer leda till ett fåtal överklaganden, men vill framhålla att även om förslaget inte ensam kommer att kräva några större ökningar av resurser till domstolarna, kan ett flertal mindre resurskrävande reformer sammantaget medföra att mer betydande resurstillskott är nödvändiga Kommerskollegium har gjort en bedömning i enlighet med 6 förordningen (1994:2029) och direktiv 98/34/EG (det s.k. anmälningsdirektivet). Kommerskollegium har härvid funnit att de föreslagna författningsändringarna inte omfattas av någon anmälningsskyldighet. I den mån som författningsförslagen skulle kunna utgöra tekniska föreskrifter i direktivets mening, har kollegiet bedömt att de utgör ett strikt genomförande av en bindande unionsrättsakt och således inte behöver anmälas. Konjunkturinstitutet anser att existerande styrmedel bör utvärderas utifrån direktivets krav på kostnadseffektivitet och inte bara behållas för att de redan finns där. Institutet anser att flera analyser visar att

4 4 energieffektiviseringsmålet kan bli svårt att nå med befintliga styrmedlen och tycker att Näringsdepartementets bedömning om att befintliga styrmedel ska behållas eftersom de bedöms motsvara direktivets krav är oklar. Konkurrensverket förordar på ett generellt plan att ekonomiska styrmedel används före administrativa medel (regleringar) för att uppnå energi- och klimatpolitiska mål. Verket delar promemorians bedömning att, med justeringar och förbättringar, så långt som möjligt använda befintliga styrmedel för att uppfylla direktivets krav. En ambition bör enligt verket vara att, med beaktande av bindande krav i EU-regelverket, så långt möjligt begränsa och renodla styrmedelsfloran. I detta avseende pekar verket på att den omfattande styrmedelsfloran som redan finns på energi- och miljöområdet riskerar att leda till såväl mål- som medelkonflikter. Naturvårdsverket är positivt till vissa förslag bl.a. till att nya lagar om energikartläggning och kostnads-nyttoanalyser införs men anser att förslaget till genomförande behöver samordnas bättre med befintliga styrmedel såsom miljöbalken och miljöledningssystem i staten. Naturvårdsverket efterfrågar också en analys av en mer långtgående tillämpning av miljöbalkens regler om hushållning med naturresurser (2 kap. 5 miljöbalken). Regelrådet avstyrker förslagen och anser att de administrativa kostnaderna för företagen är outredda eller ofullständigt beskrivna. Energimyndigheten tillstyrker i huvudsak förslagen i promemorian och ser positivt på det nya förslaget. Myndigheten påtalar att ambitionsnivån skulle kunna vara högre när det gäller statliga myndigheters och offentliga organs roll som föregångare. Promemorians förslag om att i huvudsak bygga vidare på och utveckla befintliga styrmedel delas. Statens väg- och transportforskningsinstitut menar att Sverige redan har de styrmedel, såsom en kraftfull energibeskattning, energirådgivning och energimärkning, som behövs för att uppnå det övergripande syftet med direktivet att spara energi och är därför frågande inför det svenska behovet av direktivets planeringsinsats. Sverige är dock enligt institutet skyldigt att implementera direktivet. Tillväxtverket anför att man bör överväga att införa ett s.k. ROT-avdrag för energieffektiviserande åtgärder, ett avdrag som även skulle omfatta fastighetsägare med hyresgäster. Särskilt påpekas problematiken med den förestående renoveringen av miljonprogramsområden och möjligheterna för fastighetsägarna att välja den mest energieffektiva lösningen. Vidare anför verket att effekterna på miljön skulle kunna bli bättre med en utökad samordning mellan myndigheter som

5 5 Tillväxtverket, Jordbruksverket, länsstyrelser och även regionala utvecklingsaktörer. Trafikverket tillstyrker i huvudsak promemorians förslag till genomförande av energieffektiviseringsdirektivet i Sverige. Högskolan i Dalarna tillstyrker huvuddragen i förslaget till genomförande av energieffektiviseringsdirektivet men framför att det saknas konkreta förslag hur verifiering av styrmedlens effekt ska ske. Högskolan i Dalarna föreslår delar departementets uppfattning att till synes fungerande befintliga styrmedel hålls i kraft och vid behov omdanas för ökad effekt. Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) delar den syn som ligger till grund för direktivet. KTH anser att det finns tydliga vinster med energieffektiviseringar och tycker att det borde vara viktigt att verkligen satsa på sådana och inte bara göra ett minimum för att uppfylla direktivets krav. KTH anser att det är olyckligt att ambitionerna inte är större när det gäller energieffektiviseringsåtgärder. KTH delar promemorians uppfattning att i första hand utgå från existerande styrmedel och vidareutveckla dem, men anför att det också kan finnas skäl för att införa nya styrmedel när ambitionerna behöver höjas. Lunds universitet anser att promemorian ger uttryck för en osäkerhet i den svenska formuleringen av mål och medel för att främja energieffektivisering och att Sveriges implementering av EED och dess nationella energieffektiviseringspolitik riskerar att bli kraftlös fram till Lunds universitet förordar att utvecklingen av styrmedel för energieffektivisering bör styras av möjligheterna till förbättring och inte av beräkningsmetoder framtagna för att visa måluppfyllelse. Umeå universitet anser att ambitionsnivån i promemorian är låg. Enligt universitetet synes förslagen ha ambitionen att uppfylla kraven enligt direktivet, men med så liten ansträngning som möjligt. Man framhåller att tolkningen av tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt eller kostnadseffektivt kan bli avgörande för ambitionsnivån och att man inte bör vara för återhållsam i detta avseende. Länsstyrelsen i Skåne län anser att förslaget i otillräcklig grad tar hänsyn till länsstyrelsernas strategiska roll i energiomställningen och länsstyrelsernas möjlighet att agera som tillsynsmyndighet även i energifrågor. Länsstyrelsen anser att det effektivaste tillvägagångssättet är att, där möjligt, integrera energifrågorna i den befintliga tillsynen. Länsstyrelsen Västra Götalands Län är positiv till huvuddelen av förslagen, men bedömer att de största utmaningarna kommer att uppstå i förverkligandefasen eftersom inga stimulanspaket ännu är utformade för att driva på genomförandet av direktivet.

6 6 Länsstyrelsen i Gotlands län anser att förslaget i huvudsak är bra och att tvärperspektivet Förenkla för företag är särskilt viktigt att lyfta fram i sammanhanget. Länsstyrelsen i Dalarnas län saknar koppling mellan energieffektivisering, konkurrenskraft, tillväxt, klimatpåverkan, andra miljömål och samhällsintressen vilket de anser medför att de positiva effekterna av energieffektivisering inte lyfts fram och ambitionsnivån blir för låg. Länsstyrelsen konstaterar också att förslagen som presenteras inte innebär några nya resurser jämfört med i dag. Västra Götalandsregionen är positiv till promemorians och direktivets inriktning på en ökad satsning inom energieffektivisering. Regionen pekar dock på ett behov av tydlig och samordnad nationell styrning inom området. Särskilt när det gäller byggregler och främjandet av en energieffektiv bebyggelse efterfrågas tydligare styrning och högre ställda krav. Malmö stad anser att effektiviseringarna bör beskrivas som en del i en samlad klimatpolitik och att långsiktigheten mot 2050 borde vara tydligare. Järfälla kommun anser att en gemensam ram i unionen banar väg för framtidens energieffektiviseringar. Växjö kommun är positiv till lagförslagen i promemorian och till förslagen om främjande av energieffektivisering. Söderköpings kommun är i stort sett positiv till förslagen om genomförande av energieffektiviseringsdirektivet. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är positivt till direktivets och promemorians inriktning på en förstärkt satsning på energieffektivisering och framför att kommuner, landsting och regioner är villiga att öka sina insatser. Advokatsamfundet konstaterar att förslagen kommer att få icke oväsentliga ekonomiska konsekvenser för bl.a. fastighetsbolag och större företag. Advokatsamfundet bedömer dock att förslagen i promemorian motsvarar innehållet i direktivet i nödvändig omfattning. Bostadsrätterna stödjer i huvudsak den tolkning av direktivet som presenteras i promemorian men vill framhålla vikten av att kunskap och information byggs upp och förmedlas för att ta tillvara det engagemang som finns för att spara och använda energin på bästa möjliga sätt och att

7 7 frågan om energieffektivisering handlar väsentligt mer om brist på kunskap än frånvaro av bidrag och ekonomiska stödåtgärder. Byggherrarna ställer sig bakom EU:s mål om 20 procents effektivare energianvändning till 2020 och att ytterligare effektiviseringar därefter kan ske, men menar att kommissionen och direktivet kraftigt bryter mot subsidiaritetsprincipen. Det påtalas också att regeringen under förhandlingsarbetet bättre borde ha samordnat sig med andra medlemsstater samt med näringslivet. Byggmaterialindustrierna stödjer intentionerna i energieffektiviseringsdirektivet om 20 procent effektivare energianvändning och att direktivet ska bana väg för ytterligare förbättringar men anser att det är tveksamt om Sveriges ambitioner och lagda intensitetsmål kommer att bidra till en gemensam måluppfyllelse. Energi- och miljötekniska föreningen ställer sig bakom lagstiftning och åtgärder som främjar effektiv användning av energi, men efterlyser större helhetssyn, förenkling och samordning. Särskilt pekas på att dagens byggregler innefattar funktionskrav och lämnar öppet för den som genomför en åtgärd att uppnå kraven på bästa sätt. Detta synsätt frångås nu med krav på specifika tekniklösningar för energihushållning i byggnader. Energieffektiviseringsföretagen (EFF) anser att man i det framlagda förslaget försöker finna sätt att göra så lite som möjligt i stället för att dra nytta av lönsamma möjligheter. EFF framför vidare att forskning inom området beteendeekonomi visar att beslutsfattandet hos enskilda personer och företag är komplicerat men kan förbättras genom utformning av erbjudanden. EFF föreslår att det inrättas ett centrum för energieffektivisering och en fond för finansiering av åtgärder. Fastighetsägarna Sverige ställer sig bakom EU:s ambitioner inom energieffektivisering men anser att den presenterade promemorian inte tar hänsyn till den svenska utformningen av energisystemen i byggnader samt erfarenheterna från det svenska energieffektiviseringsarbetet. Fastighetsägarna anser att promemorian har en huvudsaklig utgångspunkt i en juridisk analys av direktivet och saknar en grundlig saklig analys av ett lämpligt genomförande av direktivet i Sverige. Fortum framför att energieffektivisering måste ses ur ett systemperspektiv, eftersom det annars riskerar att bli suboptimeringar. Energikontoren Sverige är överlag positivt inställd till förslagen i promemorian och att man från regeringens sida visar att man är medveten om det gedigna arbete och positiva inslag som regionala energikontor innebär på området.

8 8 Kyl & Värmepumpföretagen anser att förslagen i promemorian är för defensiva och hade önskat en större satsning på energieffektiviseringsåtgärder i form av t.ex. finansieringsfonder, informationsaktiviteter och forum för samordning. Det anses finnas en besparingspotential till år 2020 för enbart lönsamma åtgärder inom fastighetsinstallationer uppgående till drygt 20 TWh. Skogsindustrierna saknar konkretisering av många av förslagen i promemorian och menar att detta istället överlåts till att utarbetas i föreskrifter. Då påverkan på Skogsindustriernas medlemsföretag kan bli signifikant framhåller Skogsindustrierna att de vill vara delaktiga i detta föreskriftsarbete. Vidare anges att det är svårt att, utifrån promemorians förslag och konsekvensanalys, utläsa hur administrativt omfattande implementeringen de facto blir. Ambitionen vid implementeringen av direktivet måste därför vara att hålla genomförandet av förslagen på lägsta möjliga administrativa nivå. Svensk Fjärrvärme är positivt till en ambitiös energieffektiviseringspolitik på svensk nivå och EU-nivå, men framhåller den svenska inriktningen att bedömningarna ska ske utifrån ett systemperspektiv. Svensk Fjärrvärme anser att promemorian och förslagen till genomförande inte relaterar till den befintliga utformningen och erfarenheterna av den svenska energieffektiviseringspolitiken. Enligt Svensk Fjärrvärme har promemorian en huvudsaklig utgångspunkt i en juridisk analys av direktivet och saknar en grundlig saklig analys av ett lämpligt genomförande av direktivet i Sverige. Svensk bioenergiförening (Svebio) anser att direktivet kommer att ha en begränsad betydelse för utvecklingen i EU och ännu mindre betydelse i Sverige. Det anses bl.a. att åtskilligt som tas upp i direktivet redan är täckt i svensk lagstiftning och att några av punkterna i direktivet leder till överflödig lagstiftning, enbart till för att tillfredsställa direktivets formella krav. Enligt Svebios uppfattning åstadkoms den bästa styrningen av energimarknaden genom generella styrmedel, i första hand en prissättning av koldioxidutsläppen via koldioxidskatter och en väl fungerande utsläppshandel. Sveriges Byggindustrier stödjer intentionen i energieffektiviseringsdirektivet samt förslaget att regeringen bör fastställa en långsiktig strategi för att säkerställa att det inte underinvesteras i renovering av befintliga byggnader. Sveriges Byggindustrier är kritiska till den process som föranlett förslaget. Sveriges Byggindustrier anser att det är beklagligt att utvärderingen av styrmedel för energieffektivisering inte genomförts innan promemorians utskick. Därmed saknas ett samlat underlag för att bedöma vilka energieffektiviseringsåtgärder som är mest effektiva och som bör prioriteras i samband med genomförande av energieffektiviseringsdirektivet. Enligt Sveriges Byggindustrier har

9 9 promemorian en huvudsaklig utgångspunkt i juridisk analys och saknar en grundlig saklig analys av ett lämpligt genomförande av direktivet i Sverige. Teknikföretagen är positiva till att Sverige uttrycker målet för energieffektivisering som ett intensitetsmål. Man är också tydliga med att genomförandet av direktivet inte får medföra en ökad administrativ börda för företagen. Vattenfall AB framhåller vikten av en holistisk syn för perspektiven primärenergireducering, samlat energisystemtänkande och styrning av energianvändning baserat på energiintensitet. Vidare anförs när det gäller lagförslagen att det behövs ett gemensamt synsätt med de i rapporten Enklare för kunden förslag som ökar förutsättningarna för en nordisk slutkundsmarknad. Naturskyddsföreningen konstaterar att det är svårt att bedöma effekterna av många åtgärdsförslag i promemorian då många väsentliga delar kommer att utredas vidare och/eller regleras på förordningsnivå. Naturskyddsföreningen menar vidare att det är mycket olyckligt att Näringsdepartementet genom att hänvisa till befintliga styrmedel går miste om möjligheten att ta krafttag för energieffektivisering. Naturskyddsföreningen befarar att Sverige riskerar att få bakläxa från EU-kommissionen för att inte ha genomfört direktivet på ett tillfredsställande sätt. Artiklarna 1 och 2 Konjunkturinstitutet anser att direktivets definition av uttrycket energibesparing som formulerats i en före och efter mätning kan resultera i att Kommissionen riskerar att missa eventuella rekyleffekter, som innebär att energivinster används till ökad energianvändning. Artikel 3 Ett vägledande mål Riksrevisionen anför att regeringen bör föreslå riksdagen att förtydliga definitionen av målet om 20 procent effektivare energianvändning till år Särskilt anförs att begreppet tillförd energi såsom täljaren i energiintensitetsmålet behöver preciseras. Riksrevisionen anser att målet så som det nu är formulerat inte tar hänsyn till verkliga energieffektiviseringsåtgärder, eftersom begreppet tillförd energi även innefattar omvandlingsförluster inom främst kärnkraftsindustrin. Med nuvarande målformulering kan energiintensitetsmålet enligt Riksrevisionen komma att motverka klimatmålet, eftersom en ökad andel kärnkraft skulle leda till större omvandlingsförluster trots att klimatpåverkan skulle minska. Slutligen poängteras att all elproduktion bokförs i Sverige såsom tillförd energi, även om elen exporteras. Det

10 10 anförs att om nuvarande målformulering behålls så behöver i stället uppföljningen anpassas till att även avse verkliga effektiviseringsåtgärder. Konjunkturinstitutet anser att det är klimatmål, och inte energieffektiviseringsmål som behövs och att det är orimligt att de enskilda medlemsstaterna, vid utformande av sina nationella mål, ska beakta unionsmålet eftersom det kräver att medlemsstaterna både beaktar andra medlemsstaters nationella mål och hur dessa mål ser ut att uppfyllas vilket kan resultera i bedömningar där äpplen jämförs med päron. Institutet anser även att Näringsdepartementets tillämpning är mer ambitiös än vad direktivet kräver. Energimyndigheten tillstyrker särskilt bedömningen och anför att det nuvarande målet fungerar väl som vägledande mål. Statens fastighetsverk anser att det kan vara klokt att ta höjd när Sveriges målnivå fastställs och styrmedlen utformas eftersom det kan vara svårt att bedöma styrmedlens effekt. Högskolan i Dalarna anser att ett vägledande mål är nödvändigt i avsikt att skapa harmonisering, standardisering och vägledning för utveckling. Kungliga Tekniska Högskola (KTH) anser att det gällande målet inte är tillräckligt ambitiöst och snarare motsvarar en business as usual - utveckling som till och med kan innebära en totalt sett ökad energianvändning. Målet bör därför enligt KTH revideras. Lunds universitet avstyrker den svenska målformuleringen under artikel 3 och framför att det svenska målet bör omformuleras för att spegla en högre och rimlig ambitionsnivå och större beslutsamhet för energieffektivisering att det bör kontrolleras mot officiell statistik att den i promemorian angivna svenska primärenergianvändningen om 534 TWh (2008) verkligen stämmer eftersom universitetets kontroll ger en primärenergianvändning om 567 TWh (2008). Umeå universitet påpekar att det är fem år sedan beslutet om det nu gällande energiintensitetsmålet fattades. Om omställningen inte går fort nog kan det enligt universitetet finnas skäl till att formulera ett nytt mål. Länsstyrelsen i Dalarnas län anser att energiintensitetsmålet ska höjas från 20 procent till 30 procent mot BNP från 2008 till 2020 för att direktivet ska uppfyllas och Sverige ska tillgodogöra sig fördelarna med energieffektivisering. Östersunds kommun anser att det antagna energiintensitetsmålet inte är tillräckligt. För att nå uppsatta energi- och klimatmål på längre sikt bör en bedömning göras om ambitionsnivån till 2020 behöver höjas. Staten behöver ge tydliga styrsignaler när det gäller energieffektivisering.

11 11 Särskilt behöver Energimyndigheten och Boverket ges gemensamma uppdrag att främja energieffektivisering. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att det nationella målet till 2020 inte ska vara mindre ambitiöst än de senare decenniernas utveckling av energianvändningen och nuvarande mål kan behöva skärpas. Bostadsrätterna anser att Sverige har välisolerade och energimässigt väl fungerande bostäder. och ett, i europeiskt perspektiv, synnerligen väl underhållet byggnadsbestånd samt att risken är uppenbar att byggåtgärder som initieras av direktivet i ett livscykelperspektiv leder till sämre effektivitet och ökad miljöbelastning trots att det i det korta perspektivet framstår som attraktivt. Energieffektiviseringsföretagen (EFF) finner det anmärkningsvärt att beräkningarna visar tydligt att Sverige, genom sin målformulering om minskad intensitet, kommer att bidra till det gemensamma målet att minska det totala energislöseriet endast om den svenska ekonomin utvecklas sämre än i övriga europeiska länder. EFF framför att ett nytt mål för Sverige ska tas fram som bygger på den potential som finns i landet. Fastighetsägarna tillstyrker särskilt förslaget i denna del. Göteborg Energi tillstyrker särskilt förslaget i denna del. Jernkontoret tillstyrker särskilt förslaget i denna del och uppmanar regeringen att arbeta för att ett intensitetsmål införs även på EU-nivå. Klimatkommunerna avstyrker bedömningen och anser att den föreslagna omtolkningen av EU:s mål är fel väg att gå. I stället borde Sverige ange ett mål som motsvarar EU:s, dvs. 20 % minskad primärenergianvändning till Särskilt eftersom Sverige enligt de senaste beräkningarna inte är på väg att uppnå det angivna energiintensitetsmålet bör detta överges till förmån för ett bindande mål om energianvändning. Innovations- och kemiindustrierna i Sverige tillstyrker särskilt att det vägledande målet anges som ett intensitetsmål. Näringslivets regelnämnd tillstyrker förslaget att anmäla energiintensitetsmålet. Svensk Energi framhåller det nuvarande svenska energiintensitetsmålet som positivt då det inte sätter hämsko på ekonomin och påpekar att en svensk variant av EU-målet skulle kunna få allvarliga följder för den svenska ekonomin. Utifrån promemorian upplever man att det är svårt

12 12 att utläsa vilken inställning Näringsdepartementet har till frågan om ett svenskt energieffektiviseringsmål byggt på EU:s metodik. Svensk Energi anser att det i artikel tre öppnas en möjlighet för EU-kommissionen att återkomma till frågan om bindande mål för energianvändningen i varje medlemsstat om de vägledande mål som medlemsstaterna sätter inte räcker till för att hålla EU som helhet under det föreskrivna taket om 1474 Mtoe primärenergi år 2020 (1078 Mtoe i slutlig energianvändning). Svensk Energis bedömning är att medlemsstaterna och EU-kommissionen enligt direktivet har en skyldighet att se till att EU håller sig under taket samt att Europaparlamentet kan, om medlemsstaternas mål inte räcker till, väcka talan inför EU-domstolen om att dessa parter inte lever upp till sitt åtagande om maximal energianvändning enligt direktivet. Att Näringsdepartementet tolkar artikel tre som om EU inte har ett bindande mål för energianvändningen upplever Svensk Energi som förvånande men stödjer att departementet gör denna tolkning gällande mot EU-kommissionen i det fortsatta arbetet. Svensk Energi anser vidare att det är tydligt att målet för energieffektivisering på EU-nivå inte stöder den svenska energieffektiviseringspolitiken. Trots detta ska hänsyn tas till EU-målet när medlemsstaterna sätter sina nationella vägledande mål. Svensk Energi understryker därför att det post-2020 inte bör sättas upp nya mål för energieffektivisering på EU-nivå utan varje land bör, utifrån sina utmaningar och energisystem, formulera mål och passande styrmedel för energieffektivisering. Ett klimatmål bör enligt Svensk Energi också vara överordnat andra mål i energi- och klimatpolitiken och att satsningar på förnybar energi och energieffektivisering i första hand är medel för att åstadkomma minskade klimatutsläpp. Främsta styrmedlet i klimatpolitiken är enligt Svensk Energi ett ambitiöst EU ETS. Svensk Fjärrvärme tillstyrker bedömningen att det svenska energiintensitetsmålet ska ligga fast. Dock anses det vara något oklart hur energieffektiviseringsdirektivets primärenergimål ska relatera till det nationella energieffektiviseringsmålet. Det framhålls att systemperspektivet är centralt och att det är utifrån den primära energiresursanvändningen som åtgärder ska prioriteras. Svensk bioenergiförening (Svebio) anser att riksdagens målformulering innebär att Sverige valt en enkel väg som knappast innebär någon utmaning, eftersom energiintensiteten årligen och utan åtgärder förbättras med ungefär 1,5 % genom strukturomvandling och teknisk utveckling. Svebio anser att energieffektiviseringsmålet bör kompletteras med en trovärdig prognos för den absoluta energianvändningen år 2020, en beräkning som antagligen skulle visa att Sveriges energianvändning kommer att vara konstant eller lägre 2020 jämfört med idag. Regeringen bör också i absoluta tal redovisa vilka energibesparingar som nås med olika riktade åtgärder och i olika samhällssektorer.

13 13 Svenska Trädbränsleföreningen tillstyrker förslaget och anser att det nuvarande målet är bra. Svenskt Näringsliv tillstyrker förslaget att rapportera det befintliga energiintensitetsmålet och framhåller särskilt att Sverige bör markera mot eventuella försök från Kommissionens sida att ställa krav på tak för den absoluta energianvändningen. Sveriges Byggindustrier motsätter sig inte bedömningen att Sveriges redan antagna energieffektiviseringssmål är det som ska anmälas till Kommissionen men anser att promemorian borde ha diskuterat möjligheten att öka ambitionsnivån. Swedisol anser att det är tveksamt att Sveriges ambitioner och lagda intensitetsmål kommer att bidra till måluppfyllelse i EU och menar att man mer offensivt bör ta till vara på alla möjligheter till effektivisering och utifrån befintlig potential sätta ett realistiskt nationellt mål. Isoleringsfirmornas förening anser att Sveriges potential till än mer effektivare energianvändning också bör beaktas i beräkningarna och hänvisar till rapporter och undersökningar som pekar på energibesparande åtgärder med positiv ekonomisk utveckling. Svensk Ventilation anser det vara tveksamt att Sveriges ambitioner och lagda intensitetsmal kommer att bidra till en gemensam maluppfyllelse och vill se ett mer offensivt mål. Naturskyddsföreningen menar att det är olyckligt att det antagna målet om 20 procents effektivare energianvändning, som omräknats till ett intensitetsmål, anses uppfylla direktivets krav på vägledande nationellt mål för energieffektivisering. Detta mål kan uppfyllas utan att några åtgärder behöver vidtas och kan knappast sägas bidra till att uppfylla EU:s mål om energieffektivisering. Artikel 4 En nationell strategi för renovering av byggnader Högskolan i Dalarna framför att renoveringsmetoder behöver utvecklas som kombinerar energieffektivitet med bevarandekrav och att ett nationellt renoveringscentrum behöver etableras. Högskolan i Dalarna föreslår även att de regionala högskolorna kan vara noder i ett nationellt nätverk för förmedling av kunskap om effektiva, långsiktiga lösningar och att dessa noder ska ha sitt nav inom Energimyndigheten eller Belok/Bebo kanslierna. Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) tillstyrker förslaget men påpekar att det är viktigt att det i en sådan strategi är de långsiktiga klimatmålen som beaktas. Det kan finnas motsättningar mellan åtgärder som är

14 14 kostnadseffektiva på kort och lång sikt. Eftersom byggnader har lång livslängd är det enligt KTH centralt att det i strategin tas hänsyn till de långsiktiga klimat- och miljömålen. Landstinget i Kalmar län är positiva till förslaget om en nationell strategi för renovering av byggnader särskilt styrmedel och åtgärder som stimulerar en kostnadseffektiv totalrenovering av byggnader. Västra Götalandsregionen tillstyrker förslaget med en nationell strategi och pekar särskilt på problemet med att allmännyttiga bostadsföretag p.g.a. kravet om affärsmässighet får svårt att genomföra långsiktiga energieffektiviseringsåtgärder utan att kraftigt höja hyrorna. Växjö kommun anser att det här är ett mycket viktigt område att fokusera på och att det är väldigt viktigt att alla renoveringar görs med energianvändningen i starkt fokus. Umeå kommun instämmer i bedömningen med en nationell strategi men framhåller att energikraven för nybyggnation i BBR behöver ses över då kraven är för låga för att bidra till nära noll-energibyggnader. Kraven anses inte heller vara teknikneutrala. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tillstyrker behovet av en nationell strategi för energieffektiv renovering och en översyn av styrmedel för att underlätta investeringar. SKL framför även att byggreglernas energikrav behöver skärpas och göras teknikneutrala. Bostadsrätterna anser att när och om en nationell strategi ska läggas fast bör den då byggas nerifrån och upp, d.v.s. utgå från de olika problem och möjligheter som fastighetsansvariga möter i vardagen, i motsats till de, ur ett nationellt perspektiv mer näraliggande uppifrån och ner ; modeller skapas utifrån nationellt aggregerad statistik om byggnadsbeståndets ålder, användning, sammansättning och ägarförhållanden. Bostadsrätterna anser också att eventuella förslag som presenteras bör utformas som icke-diskriminerande generella åtgärder och bör finansieras av ägarna till fastigheterna och framför att man inte vill se en situation då enbart de fastighetsägare gynnas som över tiden underlåtit att underhålla sina hus på en acceptabel nivå. Byggherrarna instämmer i bedömningen att en nationell strategi ska utarbetas, men anser att fokus på åtgärderna ska vara kostnadseffektivitet. I detta ligger även att hyran efter en renovering ska vara på en rimlig nivå. Fokus enligt strategin bör inte vara på totalrenovering. Byggmaterialindustrierna framför att det finns stora möjligheter till effektivisering i våra byggnader och menar att energianvändningen i byggnader kan minska från 85 TWh till 42,5 TWh till 2050.

15 Byggmaterialindustrierna stödjer förslaget att regeringen bör fastställa en långsiktig strategi för byggnadsrenovering. Byggmaterialindustrierna anser att det, förutom vinsterna för fastighetsägare, brukare och boende, finns mycket stora samhällsvinster att göra bl.a. i form av ökad sysselsättning och konkurrenskraft. Energieffektiviseringsföretagen (EFF) anser att det finns en mycket stor potential för effektivisering inom byggnadssektorn om den bara utnyttjas på rätt sätt. Detta innebär, enligt EFF, att det måste finnas ett helhetsperspektiv där ett antal olika åtgärder sätts samman till paket med genomförande vid en tidpunkt eller under en längre tidsperiod. EFF framför att de bedömningsgrunder och den kalkylmetodik som tillämpas av BELOK bör vara utgångspunkt och att man bör ta intryck av Storbritanniens modell, Green deal, där kunder kan få erbjudanden till helhetslösningar som också inkluderar finansiering. Fastighetsägarna Sverige ställer sig bakom antagandet av en långsiktig nationell strategi för renovering av byggnader, men anser att uppdatering av strategin med treårs-intervaller är för kort tid för genomförande av renoveringsåtgärder. Energirådgivarna anser att den nationella strategin är en mycket viktig del av genomförandet men att fokus bör läggas på själva genomförandet av åtgärderna. Fastighetsägarna bör därför få hjälp och stöd för att komma igång med åtgärderna. Stödet skulle kunna vara bidrag för samordnare eller en energicoach som tar fram lönsamma åtgärdspaket. Klimatkommunerna konstaterar att en stor andel av den slutliga energianvändningen går till uppvärmning och kylning av bostäder och lokaler, och att det är mycket viktigt att alla renoveringar görs med energianvändningen i fokus. Klimatkommunerna anser det vara viktigt att kommunerna får möjlighet att ställa skarpare krav på energianvändningen än vad som följer av byggreglerna. Dessutom bör kraven i byggreglerna skärpas i detta avseende. Lantmännen framhåller vikten av att Boverkets nybyggnadsregler bör revideras och pekar på att nuvarande regler utgår från köpt energi. Lantmännen anser inte att detta kan betraktas som teknikneutralt då det missgynnar vissa tekniska lösningar och ger en felaktig styrning mot vad man anser måste vara målet med energieffektivisering, nämligen minskad klimatpåverkan. Lantmännen delar Svebio:s uppfattning att nybyggnadsreglerna bör revideras i enlighet med direktivets krav på reduktion av primärenergianvändning och klimatpolitiska krav. Svensk Energi tillstyrker förslaget att ta fram en nationell strategi för renovering. Styrmedel bör bygga på att stärka marknadens mindre och kunskapssvaga aktörer som t.ex. mindre fastighetsbolag och bostadsrättsföreningar. Vidare anges att de företag som säljer t.ex. fastighetsförvaltningstjänster som ofta inbegriper drift av ventilation och 15

16 16 värme, har en viktig roll. Att nå dessa företag med kompetensinsatser kan vara ett annat sätt att få med energieffektiviseringsperspektivet i fastighetsförvaltningen. Svensk Fjärrvärme anser att utgångspunkten för en nationell renoveringsstrategi bör tas i den energi som används i en byggnad, och inte den energi som köpts. Dessutom bör Boverkets byggregler ses över i detta sammanhang eftersom de utgår från köpt energi och anses missgynna gemensamma uppvärmningsformer som fjärrvärme. Det konstateras att det framlagda förslaget om energimätning i byggnader kommer att motverka förutsättningarna att kunna genomföra en nationell renoveringsstrategi eftersom incitamenten försvinner för fastighetsägaren att vidta energieffektiviseringsåtgärder. Svensk Bioenergiförening (Svebio) framhåller bl.a. att direktivets huvudinriktning är att minska primärenergianvändningen och anser att de svenska nybyggnadsreglerna, som utgår från inköpt energi, står i kontrast till detta. Nybyggnads- och ombyggnadsreglerna bör därför ändras i enlighet med direktivets krav på reduktion av primärenergianvändning och klimatpolitiska krav. När den långsiktiga strategin fastställs bör även hänsyn tas till behovet att reducera utsläppen av växthusgaser, samt även kostnadseffektivitet och privatekonomisk lönsamhet för att undvika omfattande subventionering. Svenskt Näringsliv stödjer bedömningen men framhåller vikten av att förslaget till strategi remitteras innan regeringen fastställer den. Sveriges Byggindustrier deltar i Boverket och Energimyndighetens arbete med att ta fram ett förslag till renoveringsstrategi och anser att det är mycket viktigt att förslaget remitteras innan det fastställs av regeringen. Sveriges Byggindustrier anser att lagkrav på omfattande energieffektivisering vid renovering är fel väg att gå och riskerar att leda till att fastighetsägarna gör bedömningen att det blir alltför dyrt och därmed skjuter upp renoveringen. Vidare framförs förslag att fastighetsavgiften ska kopplas till byggnadens energiprestanda på så vis att en byggnad med låg energianvändning ska få lägre fastighetsavgift än en byggnad med hög energianvändning. Sveriges Byggindustrier tillstyrker förslagen om åtgärder för ökad energieffektivitet i byggnader som ägs av statliga myndigheter. Förslaget rörande statliga myndigheters inköp tillstyrks och vikten av god uppföljning enligt förutbestämda kriterier och sanktioner för dem som inte uppfyller kraven. Förslaget om främjande av åtgärder för ökad energieffektivitet i kommuner och landsting tillstyrks. Sveriges Byggindustrier anser att det finns ett behov av att förtydliga att kommunernas möjlighet att krav på energieffektiva produkter ska gälla i kommunernas roll som beställare och inte i deras roll som myndighet.

17 Swedisol är mycket positiva till framtagandet av en nationell strategi för byggnadsrenoveringar. Vidare anförs att den offentliga sektorns roll som förebild kan bli mycket tydligare och att staten snarast ska fastställa en definition av byggnad med hög energiprestanda Det framhålls vidare att man anser det viktigt att förslaget remitteras innan det fastställs. Veidekke anser att det behövs fastställas en långsiktig nationell strategi för renovering i byggnader bör fastställas men anser att fokus ska ligga på långsiktigt kostnadseffektiva åtgärder. Vidare framförs förslag att fastighetsavgiften ska kopplas till byggnadens energiprestanda på så vis att en byggnad med låg energianvändning ska få lägre fastighetsavgift än en byggnad med hög energianvändning. I dagsläget kan ambitiösa energieffektiviseringsåtgärder snarare öka fastighetsavgiften, vilket upplevs som kontraproduktivt. Veidekke ställer sig positiva till beställarkrav från kommuner men motsätter sig att kommuner går in som regelinstans. Isoleringsfirmornas förening välkomnar en nationell strategi för byggnadsrenovering. Vidare anges att Boverkets regler bör ligga som grund för enskilda krav per disciplin inom byggnadssektorn till exempel minimikrav för VVS-installationer ur en energianvändningsaspekt. IF anser att dem offentliga sektorn bör ha kapacitet och kunna ta på sig en roll som vägledande i energieffektiviseringsarbetet, därmed finns paralleller till artikel 5 och 6. Inom byggsektorn kan långsiktighet ofta förbigås och eftersom strategin föreslås vara långsiktig bör hänsyn också tas till livscykelperspektivet med driftkostnader och boendekostnader istället för, som aktuellt, bara i byggnadsskeendet. Etik & Energi välkomnar en nationell strategi för byggnadsrenovering och framför betydelsen av att beakta den potential som ryms avseende Svenska kyrkans och frikyrkornas byggnader. 17 Artiklarna 5 och 6 Insatser för energieffektivisering i den offentliga sektorn Konkurrensverket tillstyrker särskilt förslaget att använda ett alternativ för att uppnå energibesparingar i statligt ägda byggnader. Verket anför att den föreslagna ordningen bättre ger utrymme för att kostnadseffektivt uppnå verkliga energibesparingar, i stället för att använda sig av den osthyvelsprincip som direktivets huvudalternativ ger uttryck för. Konkurrensverket tillstyrker även förslagen om att i förordning kräva att statliga myndigheter gör inköp utifrån högsta energiprestanda, men framhåller att det är viktigt att villkoren kostnadseffektivitet, ekonomisk genomförbarhet, hållbarhet i vidare bemärkelse, teknisk lämplighet samt tillräcklig konkurrens beaktas och vägs mot varandra vid utformningen av förordningen. Även Energimyndigheten och

18 18 Länsstyrelsen Norrbottens län påtalar vikten av att begreppen tolkas rätt och anför att tolkningen bör slås fast på förordningsnivå. Konsumentverket ställer sig bakom de föreslagna strävandena att nå ökad energieffektivitet i statliga myndigheter och framför att verket redan är aktivt i dessa frågor inom ramen för sitt miljöledningssystem. Naturvårdsverket stödjer promemorians förslag att en alternativ strategi bör väljas i stället för de åtgärder som anges i direktivets artikel 5.1. Verket anser vidare att det är viktigt att genomförandet av direktivet kopplas till förordningen (2009:907) om miljöledningssystem i statliga myndigheter så att det inte uppstår likartade krav på energikartläggningar och rapporteringar av myndigheternas energieffektiviseringsarbete i olika delar av lagstiftningen bl.a. bör uppfyllandet av kraven enligt artikel 6.1. bör kunna redovisas och följas upp inom ramen för miljöledningsförordningen. Energimyndigheten påpekar att tröskelvärdena kommer att medföra att en stor del av inköpen inte kommer att omfattas av kraven. Myndigheten anser att det för Sveriges del bör prövas om fler upphandlingar borde omfattas. Energimyndigheten anför att myndigheternas rapportering enligt artikel 5 bör kunna samordnas med rapporteringen enligt artikel 6, eftersom Fortifikationsverket och Statens fastighetsverk omfattas av båda kraven. När det gäller valet att fördela sparbetinget på ovan nämnda myndigheter så tillstyrker myndigheten bedömningen. Energimyndigheten delar bedömningen att kraven på kommuner och landsting bör utökas i samband med statligt stöd om energieffektivisering och framhåller att viss framförhållning är nödvändigt. Det framhålls att Länsstyrelsen har en viktig samordnande roll på regional nivå och att utökade resurser kan behövas om Länsstyrelsens roll upphör. Statens fastighetsverk (SFV) stöder att en alternativ strategi väljs och att man tillsammans med Fortifikationsverket ska minska energianvändningen i byggnaderna med åtminstone 21 GWh men framför att det bör anges hur energisparkravet ska delas upp mellan SFV och Fortifikationsverket. SFV anser även att bedömningen om statliga myndigheters inköp måste kompletteras med officiellt skydd eller särskilda arkitektoniska eller historiska värden samt att denna formulering även bör inkluderas i den förordning som ska tas fram. SFV lyfter fram att detta undantag är möjligt att göra enligt direktivets bilaga III och att man trots undantaget kommer att genomföra en mängd lönsamma energisparåtgärder i byggnaderna.

19 Trafikverket tillstyrker förslaget om undantag för myndigheter som äger små fastighetsbestånd. Trafikverket tillstyrker även förslagen om implementering av artikel 6 men anser att förordningen som ska tas fram bör ha ett bredare fokus än på byggnader som statliga myndigheter hyr och den verksamhet som sker i dessa byggnader. Trafikverket anser att det bör ges närmare vägledning om hur myndigheterna ska tillämpa direktivets artikel III mot bakgrund av det begränsade utbudet av däck som klarar de högsta klassificeringarna i samtliga kategorier vilket kräver avvägningar mellan säkerhet och energieffektivitet. Trafikverket efterfrågar även ett helhetsgrepp när det gäller myndigheters energianvändning så att fokus lyfts från energianvändning i lokaler till myndighetens hela verksamhet och att detta bör genomsyra kommande regelverk. Högskolan i Dalarna anser att det nya programmet som föreslås för den offentliga sektorn ska omfatta även de allmännyttiga bostadsbolagen och att kommuner ska gå före genom att kunna redovisa tillförlitliga nyckeltal för egna fastigheter och erbjuda övriga fastighetsägare metodik för jämförelser. Högskolan i Dalarna föreslår en fortsatt nationell forskning och utvärdering av framförallt lågenergibyggande och ett fortsatt Cerbof-program samt att byggsektorns gängse metoder för långsiktiga kalkyler och redovisning av beslutsunderlag moderniseras. Högskolan i Dalarna framför också att renoveringsmetoder behöver utvecklas som kombinerar energieffektivitet med bevarandekrav och att ett nationellt renoveringscentrum behöver etableras. Lunds universitet avstyrker bedömningen att energisparbetinget under artikel 5 enbart bör gälla för två av de berörda statliga fastighetsägarna och föreslår en omfördelning så att samtliga av de berörda statliga fastighetsägarna omfattas. Umeå universitet anser att definitionen av statligt ägda fastigheter är för snäv. Det borde vara möjligt att höja ambitionen och inkorporera även fastigheter som ägs av t.ex. statligt ägda bolag eller t.o.m. övriga offentligt ägda fastigheter. När det gäller övriga åtgärder för ökad energieffektivitet i statliga myndigheter (avsnitt 7.3) så påtalar universitet att det krävs att nya innovativa lösningar och metoder får prövas och utvärderas. Statliga fastigheter skulle kunna användas som s.k. test-beds för utvecklings och forskningsprojekt. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det är värdefullt med kontinuitet på alla nivåer i energiomställningsarbetet och framhåller länsstyrelsens samordnande roll. Länsstyrelsen i Skåne län anser att de lagar och förordningar som styr/föreslås styra arbete med energieffektivisering har alltför lite fokus på transporter och föreslår att tjänsteresor görs till en obligatorisk del av den offentliga sektorns energieffektiviseringsarbete. Länsstyrelsen anser 19

20 20 att fler myndigheter än Statens fastighetsverk och Fortifikationsverket borde framgå med gott exempel och omfattas av kravet på energieffektivisering. Länsstyrelsen Västra Götalands län anför när det gäller statliga myndigheters inköp (avsnitt 7.2 i promemorian) att det borde ställas kompletterande krav på en livscykelanalys. Länsstyrelsen ställer sig positiv till bedömningen i avsnitt 7.4 och anser att stödet till kommuner och landsting bör förlängas. Länsstyrelsen ser positivt på att ha kvar ett samordningsansvar för det statliga stödet. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser när det gäller att genomföra åtgärder för ökad energieffektivitet i byggnader som ägs av statliga myndigheter, att kraven inte bör åläggas enbart två myndigheter. Enligt länsstyrelsen kommer kraven på energikartläggningar att leda till att ett antal lämpliga energibesparingsåtgärder identifieras. Det vore då lämpligt att den offentliga sektorn som ska vara föregångare åläggs att genomföra ett antal av dessa åtgärder. Den föreslagna effektiviseringstakten om ca 1 procent årligen anses vara en mycket måttlig ambitionsnivå för energieffektiviseringsarbetet. Länsstyrelsen framför också sin syn på ett utökat behov av samordning när det gäller genomförande och uppföljning av åtgärder och styrmedel. Särskilt gäller detta i förhållandet mellan centrala förvaltningsmyndigheter och den regionala nivån för att ge den regionala och kommunala nivån samstämmiga signaler, vägledning, arbetsmetoder och verktyg. Länsstyrelsen delar promemorians bedömning att kraven på motprestationer från kommuner och landsting vid stöd för energieffektivisering bör skärpas. De krav som promemorian föreslår ska ställas på centrala förvaltningsmyndigheter (avsnitt 7.2.) borde enligt länsstyrelsen ställas även på kommuner, landsting och offentligt ägda bolag. Stödet till energikartläggningar bedöms vara bra, men länsstyrelsen anser att kraven på energianvändning eller djurenheter är för högt ställt. Länsstyrelsen i Dalarnas län anser att energieffektiviseringsmålet ska omfatta fler statliga byggnader exempelvis de som ägs av statliga bolag och att målet att minska energianvändningen med 7 procent till 2020 inte är tillräckligt ambitiöst utan bör vara 20 procent till Länsstyrelsen framför också att det är viktigt att stödet till regional samordning kvarstår och att energieffektiviseringsstödet till kommuner och landsting bör utökas så att det motsvarar en heltidsanställd per kommun. Länsstyrelsen Hallands län, anser att arbetet med att samordna det statliga energieffektiviseringsstödet till kommuner och landsting ska fortsätta. Landstinget i Kalmar län framför att energieffektiviseringsstödet till kommuner och landsting har varit en framgångsfaktor och att