Psykiskt funktionshindrade i Lessebo kommun

Transkript

1 FOU-RAPPORT 2008:8 Psykiskt funktionshindrade i Lessebo kommun behovsinventering av vård och stöd 2008 Anna Maria Lindblom

2 FoU Välfärd i Södra Småland och författaren Omslagsbilden: Anna Maria Lindblom Omarbetning av bilden: Marita Wallisson Redigering/layout: Dorthe Geisler

3

4

5 Sammanfattning FoU Välfärd i Södra Småland har på uppdrag av Lessebo Kommun genomfört en behovsinventering av vård och stöd till personer med psykiska funktionshinder med eller utan missbruk boende i Lessebo kommun under våren Syftet med behovsinventeringen var att tydliggöra hur många personer med psykiska funktionshinder med eller utan missbruk som bor i Lessebo kommun samt att kartlägga målgruppens, dvs. brukarnas behov av vård och stödinsatser gällande boende, arbete och fritid. Behovsinventeringen genomfördes som en enkätundersökning med strukturerade frågeformulär. Brukarna fick fylla i ett självskattningsformulär och den personal inom kommun och landsting som möter brukarna i sitt arbete har identifierat och lämnat uppgifter om dem genom att fylla i ett frågeformulär för varje person de haft kännedom om. Totalt identifierades 102 personer mellan 18 och 65 år i Lessebo kommun. Drygt hälften av dem bor ensamma. De flesta av brukarna (80 %) bor i eget boende. Av de 102 personerna med psykiska funktionshinder är 9 personer föräldrar som har hemmaboende barn under 18 år. Ytterligare 19 personer är föräldrar som har umgängesrätt med sina underåriga barn. Fem personer uppges sakna bostad och sex personer behöver särskilt boende. Tjugofyra personer har idag boendestöd, inventeringen visar dock att det är ytterliggare tjugofem personer som behöver stöd i hemmet. Endast 40 procent av de 102 personerna med psykiska funktionshinder har en psykiatrisk insats och ytterliggare 24 personer saknar denna insats. Trettioåtta personer har grundutbildning som motsvarar grundskola/folkskola och tjugosex av brukarna har gymnasieutbildning.

6 De dagliga aktiviteter där brukarna behövde mest hjälp (30-50 %) och stöd var i samband med social gemenskap, samt med att laga mat, städa och tvätta. Tjugofem procent av gruppen behövde stöd i samband med personlig hygien, handla mat, köpa kläder, sköta mediciner och resa. Daglig sysselsättning och arbete är två viktiga komponenter för en persons välbefinnande. De flesta av brukarna har inget arbete (70 %) och ett fåtal brukare studerar. En stor del av målgruppen fick inte sina behov tillgodosedda när det gällde social samvaro (32 %) och arbetsträning (33 %) eller arbetsrehabiliterande verksamhet (27 %). Personer med psykiskt funktionshinder har ofta svårigheter att uttrycka sina behov och kan uppleva det svårt att hävda sina rättigheter. Behovet var ej tillgodosett för 27 personer. Mer än en fjärdedel av målgruppen har tidigare haft ett missbruk. Nio personer hade en pågående insats för sitt beroende. Ytterliggare 18 personer var i behov av hjälp och stöd för sitt missbruk. 4

7 Innehåll 1.1 INLEDNING Uppdrag Bakgrund Lagar och ansvar Inventering Psykisk sjukdom och psykiskt funktionshinder Missbruk och samtidig psykisk sjukdom Behovsinventering Lessebo kommun Syfte Inventeringens målgrupp Metod Genomförande Survey-undersökning Urval, bortfall och tillförlitlighet Etiska överväganden Resultat Målgruppen Barn Språk och utbildning Boendeform och behov av stöd Boende Boendeform Särskilt boende Externt boende Boendestöd Arbete och social funktion Social funktion Kommunikation Passa tider Ekonomi God man och förvaltare Funktionsnivå

8 3.6 Pågående insatser och behov av insatser Psykiatrisk vård och behandling Stödbehov Missbruk och missbruksbehandling Personligt ombud Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Barn Boende Bostadslöshet Stöd Arbete, sysselsättning, social gemenskap och ekonomi Psykiatrisk vård Stigma Case Management Psykisk sjukdom och missbruk Konklusion Individuell plan Fortsatt forskning...51 Referenser...53 Bilagor...59 Bilaga 1: Information till personal Bilaga 2: Information till brukare Bilaga 3: Skattningsformulär till personal Bilaga 4: Skattningsformulär till brukare 6

9 1. Inledning 1.1 Uppdrag FoU Välfärd i Södra Småland har på uppdrag av Lessebo Kommun genomfört en inventering av antal personer mellan 18 och 65 år med psykiska funktionshinder med eller utan missbruk boende i Lessebo kommun samt skattning av deras behov av vård och stöd i boende, arbete och fritid. Behovsinventeringen har genomförts av leg. sjuksköterska, Anna Maria Lindblom och handledare har varit fil.dr Ylva Benderix även leg. sjuksköterska och leg. psykoterapeut vid institutionen för pedagogik vid Växjö universitet. 1.2 Bakgrund Vård av personer med psykisk sjukdom finns dokumenterat sedan flera hundra år tillbaka. Redan år 1531 upprättade Gustav Vasa ett hospital för sinnessjuka i Stockholm. Under 1850-talet upprättade staten sinnessjukhus med norsk förebild. Behandlingsmöjligheterna var då små. Fyrtio år senare infördes de specifika inriktningarna barnpsykiatri och rättspsykiatri. Under 1950-talet utvecklades läkemedel mot psykos, depression och mani vilket ledde till symtomreduktion och patienter kunde skrivas ut från de stora slutna institutionerna och få fortsatt behandling i öppen vård. De kommande 40 åren skulle den psykiatriska sjukvården förändras markant. Rätten till frihet och ett värdigt liv tog över debatten inom den psykiatriska sjukvården (Allgulander 2005). År 1995 genomfördes den s.k. psykiatrireformen. Reformen innebar att antalet slutenvårdsplatser minskade kraftigt och många långtidssjuka personer med psykiska funktionshinder flyttade ut i eget boende. Reformen syftade till att förbättra de psykiskt funktionshindrades livssituation, samt att möjliggöra en ökad delaktighet i samhället och en ökad gemenskap med andra människor. Det fortsatta reformarbetet skulle också stimulera utbyggnaden av bostäder och utveckla dagliga verksamheter. Psykiatrireformen 7

10 betonade att all service, stöd och vård skall utgå från individens situation, behov och levnadsförhållanden. Stödet skall vara anpassat till varje persons individuella förutsättningar och behov och ges i så öppna och normaliserade former som möjligt. Den psykiatriska öppenvården byggdes ut. År 1999 publicerades den uppföljande slutrapporteringen från psykiatrireformen. Tillsynen visade viss förbättring på flera olika områden såsom boende och dagliga verksamheter. De psykiskt funktionshindrade personernas delaktighet och inflytande i samhället var dock fortfarande mycket eftersatt (Socialstyrelsen 1999). Kommunernas ansvar förtydligades. Innehållet i Socialtjänstlagen förändrades och man påvisade socialtjänstens ansvar att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållanden i kommunen för människor med psykiska funktionshinder. Dessutom blev socialtjänsten ansvarig för att i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden (SFS 2001:453, Åberg 2001). Liknande skyldigheter har kommunen gentemot personer med stora och varaktiga psykiska funktionshinder pga. autism eller förvärvade hjärnskador enligt 15 LSS (SFS 1993:387) där det stadgas att kommunerna ska informera om vilka mål och medel för verksamheten som finns, samt fortlöpande följa upp vilka i kommunen som omfattas av lagen och vilka deras behov av stöd och service är. Under 2002 till 2003 konstaterade socialstyrelsen att vården för personer med psykiska funktionshinder och samtida missbruksproblem fortfarande var eftersatt. En nationell narkotikasamordnare och en nationell psykiatrisamordnare tillsattes med uppgiften att se över psykiatrins och missbruksvårdens olika delar såsom arbetsformer, samverkan, samordning, resurser, personal och kompetens inom vård, social omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka, psykiskt funktionshindrade och missbrukare. Samordnarna skulle vidare bl.a. leda arbetet med kvalitetsutveckling(dir 2003:133, SOU 2006:100). 8 I samband med psykiatrireformen avsattes särskilda stimulansmedel till ett projekt som skulle förbättra samverkan av vården för personer med psykiska funktionshinder och samtida missbruk. Två olika modeller för samverkan användes. En långtidsuppföljning gjordes

11 och efter 1,5 år kunde man konstatera vikten av samverkan mellan missbruksvården och psykiatrin, där det från rapporten framkom att ett ökat samarbete ledde till att personernas livssituation hade förbättrats avsevärt. Missbruket hade minskat, relationerna, den psykiska och fysiska hade förbättrats och kriminaliteten minskat. Det fanns ett klart samband mellan ett minskat missbruk och förbättring av den psykiska hälsan. Patienterna upplevde att deras livskvalitet hade höjts. Det fanns dock fortfarande hjälpbehov inom flera problemområden, såsom arbete/försörjning, sociala relationer, den fysiska hälsan och framför allt den psykiska hälsan. Resultaten pekade på ett långsiktigt hjälpbehov (Socialstyrelsen 2004). Socialstyrelsen och Länsstyrelsen genomförde tillsammans tillsyn av kommunernas insatser för personer med psykiskt funktionshinder under Tillsynen visade att det fanns tydliga brister i kommunernas inventerande, uppsökande och informerande verksamhet. Förklaringar till bristerna var att det saknades en definition av målgruppen samt att det saknas bra metoder för genomförande av en inventering. De åtgärder som rekommenderades på kommunal nivå var att utföra kartläggning av hur stor målgruppen är och vilka behov den har. Detta för att ta fram en bra grund för kommunernas framtida verksamhet. Kommunerna behöver också utveckla system för hur man gör en sådan kartläggning. Informationen till målgruppen behöver utvecklas och förbättras, särskilt i den uppsökande verksamheten (Socialstyrelsen 2005). Efter att Nationell psykiatrisamordning slutfört sitt uppdrag tog Socialstyrelsen över ansvaret för det fortsatta stödet till utvecklingen genom att ge ett praktiskt och verksamhetsnära stöd till socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen har för detta ändamål skapat en ny organisation med ett särskilt projekt: Projektet heter NU! Projektet har i uppdrag att både samordna myndighetens arbete och bedriva utvecklingsinsatser. NU!-projektet är en förkortning för Nationellt utvecklingsstöd till verksamheter för människor med psykisk sjukdom eller psykiskt funktionshinder. Ett särskilt delprojekt ska arbeta med nationellt stöd till den inventerande, uppsökande och informerande verksamheten i landets kommuner (Socialstyrelsen 2008). 9

12 Socialstyrelsen rapporterade fortsatta brister under Den fråga som ställdes var: Görs rätt saker och används resurserna effektivt? Fortfarande krävs åtgärder för att insatserna till personer med psykiska sjukdomar eller psykiska funktionshinder ska kunna leda till ökad hälsa och bättre livskvalitet. För att veta om så var fallet var det viktigt att veta vilka insatser som gavs och vilka resultat de skulle leda till. I dag saknas sådana data i hög grad inom psykiatrin och socialtjänsten (Socialstyrelsen 2007a). Sveriges kommuner och landsting behöver öka sin kunskap om människors behov av den psykiatriska hälso- och sjukvården och kommunernas insatser. Det finns annars en risk för att utbyggnaden av verksamheterna inte motsvarar målgruppens behov av vård, stöd och rehabilitering. Den informerande och uppsökande verksamheten i kommunerna behöver byggas ut så att den når alla personer som har behov av insatser (Socialstyrelsen 2007b). 1.3 Lagar och ansvar Sveriges kommuner har en skyldighet att skaffa sig kännedom om vilka personer i respektive kommun som har ett psykiskt funktionshinder med eller utan missbruk. Många personer med psykiska funktionshinder och missbruk isolerar sig och saknar resurser att själva söka hjälp och formulera sina behov. Vissa vill kanske inte alls ta del av behandling eller stöd i vardagen. Därför rekommenderas kommunernas socialnämnder ta fram metoder för uppsökande verksamhet (Socialstyrelsen 1999). Socialnämnden ska i den uppsökande verksamheten upplysa om socialtjänstens arbete och erbjuda hjälp när det finns ett behov, arbeta för att de personer som har någon form av funktionshinder ska få vara en del av samhället och få möjlighet att också vara delaktig och leva som andra. Socialnämnderna rekommenderas även att medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och att denna får bo på ett sätt som är anpassat efter hans/hennes behov av särskilt stöd (SFS 2001:453). Trots att det finns lagstadgat hur socialnämnden ska utföra sitt arbete så påvisar den nationella tillsynen tydliga brister i utförandet av det (Socialstyrelsen 2005). 10

13 1.4 Inventering Socialtjänsten och hälso- och sjukvården har ett gemensamt ansvar för att inventering utförs. Inventering innebär en behovsskattning, en skattning av bl.a. behov av bostad, sysselsättning och vård. Genom att genomföra en inventering kan kommunen skaffa sig en uppfattning om hur många personer med psykiska funktionshinder som finns och hur behoven för denna grupp ser ut (SOU 2006:100). Personer med psykiska funktionshinder har ofta kontakt med olika vårdgivare därför är det viktigt att inventeringen utförs i både kommun och landsting (Socialstyrelsen 2005, SOU 2006:100, Socialstyrelsen 1999). En inventering av psykiskt funktionshindrade personers behov av boende, stöd, vård och kommunala insatser kan utföras på olika sätt. Det finns inga givna metoder för hur en inventering ska utföras i kommunal eller landstingets regi. Strukturerade intervjuer, frågeformulär till både personal och individen själv är några av de metoder som använts i svenska studier. (Jansson et al 2003, Jansson et al 2004, Arvidsson 2005). Socialstyrelsen har startat ett projekt för att underlätta kommunernas inventeringsarbete. Två instrument är utvalda i projektet, Camberwell Assessment of Need (CAN) och Need of Support and Service Questionnaire (NSSQ). Bedömningsinstrumenten är vetenskapligt utprövade och har använts i flera studier (Socialstyrelsen 2008, Jansson et al 2003, Jansson et al 2004, Arvidsson 2005). Bedömningsinstrument är strukturerade och standardiserade frågeformulär som ett komplement till den mer kvalitativa kontakten mellan personal och den enskilde. Systematiska bedömningar kan bidra till en samlad bild av den enskildes behov av stöd, ge ett underlag för diskussion om lämpliga insatser samt ett underlag för uppföljning (Socialstyrelsen 2007c). 1.5 Psykisk sjukdom och psykiskt funktionshinder Psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom har genom tiderna förklarats på många olika sätt. Det kunde handla om en besatthet orsakad av elaka avlidna släktingar eller ett straff för begångna synder. Senare förklaringsmodeller handlar om tidiga upplevelser i livet som orsakar den psykiska ohälsan eller att det biologiska arvet och fysiska 11

14 orsaker medför sjukdomen. Nutida upplevelser av psykisk ohälsa är ofta kopplat till livets snabba tempo och höga prestationskrav. I dag ses framförallt psykisk sjukdom som en komplex sjukdom orsakad av flera olika faktorer (SOU 2006:100). En människas grundläggande behov är fysiska, psykiska, sociala och andliga. Personer med psykiska funktionshinder med eller utan samsjuklighet dvs. både psykisk sjukdom och missbruk kan också ha särskilda behov av vård och stöd utöver de grundläggande behoven. Behov av vård och stöd kopplas till personliga och sociala konsekvenser av ett psykiskt funktionshinder. Personer med psykiska funktionshinder har ett omfattande behov av vård, stöd och behandling. Bedömningen av målgruppens totala behov varierar mellan olika studier och länder. Individens psykiatriska symtom, psykosociala funktionsnivå, ålder och sjukdomstid har visat sig vara starkt kopplade till behovet av vård och stöd. Personer med psykiska funktionshinder har ofta kognitiva svårigheter, tankestörningar och bristande sjukdomsinsikt. Dessa faktorer påverkar en persons egen bedömning av vård och stödbehov. På grund av dessa faktorer så har det diskuterats hur tillförlitliga beskrivningarna och bedömningarna av sina behov som personerna med psykiska funktionshinder har rapporterat. Flera studier har visat olika resultat, individen själv bedömer samma grad av behov som personalen dock inom helt olika områden, personerna upplever ökad grad av behov än personalen men även färre behov än vad personalen gör. Anledningarna till skillnaderna i forskningsresultaten är många. En förklaring anses vara att personalen som gör en behovsinventering utgår från individens psykopatologi och psykosociala funktionsnivå medan individen själv utgår från sitt eget vardagsliv vilket ger ett bredare perspektiv (Brunt & Hansson 2005, SOU 2006:100). Enligt Hälso- och sjukvårdslagen så ska vården och behandlingen så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten (HSL 1982:763). Människor som lever med allvarliga och långvariga konsekvenser av psykisk sjukdom kan sägas ha psykiska funktionshinder. (Hydén 2005 s.71). 12

15 Alla de tillstånd som diagnosticeras eller som kunde ha diagnosticerats som psykisk sjukdom eller störning anses möjliga att ge ett psykiskt funktionshinder. Den enskilda individens tillstånd ska uppfylla vissa kriterier för psykisk störning. Denna grupp domineras oftast av personer med psykossjukdom, personlighetsstörning, affektivt syndrom, samsjuklighet mellan missbruk och annan psykisk störning och neuropsykiatriskt tillstånd. Begreppet psykiskt funktionshinder syftar till de konsekvenser en psykisk störning kan ge. Funktionshindret kan uppstå som följd av olika begränsningar. Begränsningarna kan vara relaterade till funktionsnedsättningen, svårighet att delta i dagliga aktiviteter men också vara utformade av omgivningen och dess reaktioner (Brunt & Hansson 2005, Nationell psykiatrisamordning 2006). Enligt Socialstyrelsens undersökningar så är det ca 6/1000 personer som har ett psykiskt funktionshinder dvs. mellan personer i Sverige (Hydén 2005). År 2006 presenterades Nationella psykiatrisamordningen följande definition: En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller hon har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och dessa begränsningar har funnits elelr kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheter ska vara en konsekvens av psykisk störning. (Nationell psykiatrisamling 2006) 1.6 Missbruk och samtidig psykisk sjukdom Definition av beroende, missbruk och samsjuklighet. Beroende är ett tillstånd av kognitiva, kroppsliga och beteendesymtom som uppkommer för att individen fortsätter att använda en substans trots att den framkallar påtagliga problem. Vederbörande utvecklar ett tvångsmässigt bruk av substansen som dominerar beteendet, och som resulterar i att en allt högre dos måste tas för att för att få samma effekt (tolerans), och i utsättningssymtom 13

16 om intag av substansen plötsligt avbryts (abstinens). De flesta upplever också ett sug efter substansen (craving) (Allgulander 2005 s.131). Missbruk utmärks av upprepat substansbruk som gör att individen försummar sin roll på arbetet, i studier eller hemma (t.ex. ströfrånvaro, vanskötsel av barn och hushåll). Det kan innebära att man kör bil eller maskiner påverkad, och att man blir anhållen för störande beteende, eller kommer i slagsmål. Vid missbruk behöver inte finnas några tecken på beroende. Man kan alltså ha missbruksproblem utan att vara beroende (Allgulander 2005 s.131). Samsjuklighet, Samförekomst av psykisk sjukdom och alkohol/ narkotikamissbruk som ibland kallas dubbeldiagnos definierades 1995 av Världshälsoorganisationen (WHO) som samförekomst hos en och samma person av en störning avseende missbruk av ett psykoaktivt ämne och en annan psykiatrisk störning. Det finns klinisk expertis som anser att det ofta är lämpligare att tala om multimorbiditet, eftersom de drabbade ofta också lider av kroppsliga sjukdomar som t.ex. Hepatit C-infektioner och av sociala svåra problem som familjeproblem, arbetslöshet, fängelsevistelser eller hemlöshet (ECNN 2004). Personer med ett missbruk har en ökad risk för psykiska sjukdomar och personlighetstörningar och det omvända sambandet gäller också. Ca 50 procent av de brukare som har psykiska funktionshinder har även ett missbruk dvs. samsjuklighet. Dessutom förstärker de olika diagnoserna varandra och bägge diagnoserna upplevs som betydligt svårare än om de förekommit ensamma (Meuser 2006, Socialstyrelsen 2007c). De mest framträdande diagnoserna är ångest och depressionssjukdomar. Brukare med samsjuklighet har stort behov av vård och stöd. Dessa personer visar ett sämre behandlingsresultat, risk för återfall och har större risk att få fysiska åkommor (Drake et al 2001). Patienter med samsjuklighet hamnar ofta mellan olika vårdgivare. Från den psykiatriska vården kan man anse att missbruket måste behandlas först innan adekvat psykiatrisk behandling kan ge effekt och missbruksvården kan anse att den psykiska åkomman 14

17 måste behandlas innan missbruket kan behandlas. Ibland ges behandling av de båda åkommorna samtidigt men då av två olika vårdenheter som inte samarbetar kring patienten vilket ofta leder till att patienten avbryter den ena eller båda behandlingarna (Meuser & Gefvert 2005). Utredning och diagnosticering av samsjuklighet utgör idag ett problem, pga. att det idag saknas diagnosinstrument för både missbruk och psykisk sjukdom. Socialstyrelsen rekommenderar sjukvården att bygga upp system för att det ska kunna ske specifik behandling av missbruk och samtidig psykisk sjukdom. De olika diagnoserna har tidigare behandlats var för sig, det är dock mycket viktigt att behandlingarna samordnas och att sociala insatser ges. Socialstyrelsen påvisar brister i vården kring personer med samsjuklighet. Flera studier har initierats och man har undersökt möjligheten till integrerad vård (Socialstyrelsen 2007c). Integrerad vård är nödvändigt och behandlingsformer för detta behöver utformas menar Ducharme et al (2006). Även Drake et al (2001) påtalar vikten av en integrerad vård. En integrerad vård innebär att behandling av den psykiska åkomman och missbruket ges av en och samma vårdgivare. De olika diagnoserna blir en diagnos och behandlas också som så. Brukaren behöver lära sig att hantera bägge sina sjukdomar. För att undvika återfall och försämrat psykiskt status är brukaren i behov av bra boende, stöd i vardagen och en meningsfull fritid (Drake et al 2004). Socialstyrelsen sammanfattar att utvecklings och forskningsbehovet fortfarande är stort kring samsjuklighet. Behandlingsformerna behöver vidareutvecklas och det behövs betydligt mer forskningsresurser inom detta område. Ducharme et al (2006) påtalar också att begreppet integrerad vård är ett ord som kan tolkas på olika sätt och att ytterliggare forskning behövs för att utreda begreppet integrerad vård. Instrument för att spåra upp och bedöma om en person har en psykisk sjukdom vid samsjuklighet saknas. 15

18 1.7 Behovsinventering Lessebo kommun Då någon riktad inventering av personer med psykiska funktionshinder och samsjuklighet psykiskt funktionshinder och missbruk inte har gjorts sedan 1998 i Lessebo kommun saknas en samlad kunskap om hur många personer som är aktuella i målgruppen och vilka behov de har samt vilka resurser som behövs för att tillgodose dessa behov. Inventeringen som genomfördes i Lessebo kommun 1998 omfattade 44 personer med psykiska funktionshinder. 1 januari 2008 startade Lessebo kommun upp en ny socialpsykiatrisk enhet. En god kännedom om målgruppens behov av vård, stöd och rehabilitering var då nödvändig för att kommunen skulle kunna planera sin verksamhet och för att förtroendevalda skulle få underlag för att styra verksamheten och tillföra verksamheten adekvata resurser. 1.8 Syfte - Att få kännedom om hur många personer mellan 18 och 65 år med psykiskt funktionshinder och samtida missbruksproblem som bor i Lessebo kommun. - Att med hjälp av ett för syftet utformat frågeformulär (Need of Support and service Questionnaire, NSSQ) kartlägga målgruppens behov av vård- och stödinsatser gällande boende, arbete och fritid. 16

19 1.9 Inventeringens målgrupp Målgruppen var psykiskt funktionshindrade personer med eller utan missbruk. Nationella psykiatrisamordningens definition användes. Målgruppen var följande personer mellan 18 och 65 år: - Personer med psykiskt funktionshinder som har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden (bostad, studier, arbete, sysselsättning, social gemenskap, relationer och fritid) - Funktionshindret ska ha funnits eller kan antas komma att bestå under en längre tid (minst 1 år) - Funktionshindret ska vara en konsekvens av psykisk störning - Personer med allvarlig psykisk störning som samtidigt har ett missbruk och beroendeproblematik - Personer med neuropsykiatrisk störning som Aspergers syndrom, ADHD. Följande tillstånd ingår inte: - Missbruk/beroende utan psykiatrisk samsjuklighet - Psykisk utvecklingsstörning utan annan psykiskt störning - Psykiatriska tillstånd som är av kortvarig och övergående natur - Demenssjukdomar utan samtidig psykisk störning - Autism med utvecklingsstörning. 17

20 18

21 2. Metod 2.1 Genomförande Under 2007 utlyste Socialstyrelsen medel inför kommande förändringar inom den psykiatriska vården. Lessebo kommun besluta-de att söka medel för att kunna utföra en inventering av antal personer mellan 18 och 65 år med psykiska funktionshinder med eller utan missbruk samt skattning av deras behov av vård och stöd i boende, arbete och fritid. För att utföra och dokumentera inventeringen kontaktade Lessebo kommun FoU Välfärd i Södra Småland. En god psykiatrisk vård bygger på olika myndigheters samarbete kring brukaren. Det handlar om insatser inom våra olika livsområden som boende, sysselsättning, fritid, arbete, rehabilitering, social gemenskap samt vård och omsorg. Socialtjänsten, psykiatrin och primärvården har ett gemensamt ansvar för de personer som har psykiska funktionshinder, för att deras funktioner bibehålls och tas till vara (Socialstyrelsen 1999). En person med psykiska funktionshinder har ofta kontakter med flera olika myndigheter. Dessa myndigheter har använts som en första källa. För att få en så fullständig inventering som möjligt var målsättningen att kunna få med alla de myndigheter som arbetar med någon form av insats till personer med psykiska funktionshinder med eller utan missbruk. De myndigheter som deltagit är kommunens socialpsykiatriska enhet, socialtjänsten, landstingets psykiatri, personligt ombud och arbetsförmedlingen i viss mån. Tyvärr har Försäkringskassan ej bedömt sig ha möjlighet att prioritera ett deltagande i inventeringsarbetet. Lokalpressen informerades om den planerade inventeringen i syfte att informera så många av personerna i målgruppen som möjligt samt deras eventuella anhöriga. Detta för att underlätta inför att de senare kontaktades av personal. 19

22 2.1.1 Survey-undersökning Kartläggningen i Lessebo kommun gjordes genom en surveyundersökning. Denna form av undersökning syftar till att göra en kartläggning av det man undersöker. Det som kännetecknar survey-undersökningen är att den ska ge en bred och omfattande täckning av det man undersöker, att den beskriver förhållandena vid en viss tidpunkt (ibland som en uppdatering av vad man vet om förhållandena vid en tidigare tidpunkt) och att undersökningen bedrivs empiriskt, ute i verkligheten. Denna survey-undersökning genomfördes med hjälp av enkäter. De olika myndigheterna ombads informera om antalet personer med psykiska funktionshinder med eller utan missbruk de kände till och som de ansåg vara i behov av hjälp och stöd. Alla tillfrågade myndigheter fick ta del av den målgruppsformulering som arbetats fram. Den personal som i sitt dagliga arbete mötte personer med psykiska funktionshinder identifierade och lämnade uppgifter om dessa personer genom att fylla i ett frågeformulär med givna svarsalternativ. Frågeformuläret, Need of Support and Service Questionnaire(NSSQ) har utarbetats av Lennart Jansson med.dr, Forskare vid Institutionen för Neurovetenskap, Uppsala Universitet IMS / Socialstyrelsen, Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete. NSSQ är beprövat, har god test-retest och interbedömar reliabilitet. Det har även en god validitet (Jansson et al 2005). Ett frågeformulär riktades till personal och ett formulär med samma frågor riktades till brukarna. Frågeformulären kan också användas som underlag för personernas individuella insatser och som underlag för kommunens verksamhetsplanering. Innan frågeformulären lämnades ut informerades alla verksamheter både skriftligt (se Bilaga 1) och muntligt. Etiska frågor och frågor kring målgruppen diskuterades och möjlighet gavs att ställa frågor om tillvägagångssättet. Frågeformuläret NSSQ beskriver brukarnas behov av boende, sysselsättning och stöd. På formulärets första del registreras sociala 20

23 uppgifter, brukarens initialer, födelseår och de fyra sista siffrorna i personnumret, boendeförhållanden (eget boende, särskilt boende, HVB-hem, saknar bostad, ensamboende eller tillsammans med någon (maka/make, sambo, med föräldrar), om brukaren har barn och om dessa är hemmaboende, kunskaper i svenska språket (tala, läsa, skriva, förstå), utbildningsnivå (grundskola, ej genomförd grundskola, gymnasium, universitetsstudier). I den andra delen beskrivs arbete (arbete på öppen marknad, egen företagare, inget arbete, skyddat arbete, studier), ekonomi (lön, ersättning från Försäkringskassan, försörjningsstöd) och personens funktionsnivå (personlig hygien, laga mat, handla mat, städa och tvätta, köpa kläder, sköta sin ekonomi, sköta sociala kontakter, sköta kommunikation, sköta sin medicinering, resa med allmänna kommunikationsmedel, kontakter med myndigheter, passa tider). Den tredje delen beskriver pågående insatser och behov av insatser (psykiatrisk vård, behandling för beroendeproblem, somatisk vård, rehabilitering, tandvård, extern vård såsom HVBhem, särskilt boende, boendestöd, hemtjänst, förvaltare, god man, tolk, färdtjänst, LSS, kontaktperson, ledsagare, socialt umgänge, schemalagd aktivitet, arbetsträning). Sista delen består av frågor kring missbruk, husdjur och personligt ombud. Det finns även utrymme för fri text. Frågeformulären lades in i och bearbetades i statistikprogrammet SPSS version I de fall olika bedömningar har gjorts för en och samma person har den samlade bedömningen fått gälla. 2.2 Urval, bortfall och tillförlitlighet Då syftet med undersökningen var att inventera antalet personer med psykiska funktionshinder med eller utan missbruk och deras behov har inget närmare urval gjorts mer än ovan nämnda avgränsningar. Eftersom inget bestämt antal enkäter förmedlades finns inget externt bortfall. Brukarna fick fylla i ett avidentifierat formulär som visade att de valde att avstå eget deltagande. Det kan finnas ett visst mörkertal då det kan antas att Försäkringskassan som valde att inte deltaga i kartläggningen har kontakt 21

24 med personer som idag inte har någon kontakt med landsting eller kommunal psykiatri. Vid frågeundersökningar bör man alltid utgå ifrån att respondenternas svar är uppriktiga och tillförlitliga, även om så inte alltid är fallet. Det som kan antas brista i tillförlitligheten i personalens svar är otillräcklig kunskap om brukarnas situation och det som kan påverka tillförlitligheten i brukarnas svar är deras relation och eventuella beroendeställning till de verksamheter som ingår i inventeringen. För att öka tillförlitligheten i brukarnas svar fick enkäten besvaras anonymt. 2.3 Etiska överväganden Innan inventeringen påbörjades skickades en ansökan till FoU-centrum, Landstinget Kronobergs forskningsetiska råd för prövning och vägledning. Rådet gjorde bedömningen att inventeringen inte behövde granskas av den regionala etikprövningsnämnden. Inventeringen byggde helt på frivillighet och informerat samtycke gentemot deltagarna. Samtliga informerades både skriftligen och muntligen om inventeringens syfte (Bilaga 1). Varje enskild deltagare fyllde i frågeformuläret i närvaro av sin kontaktperson. Denne var då beredd att ge stöd om så behövdes. Dock utan att påverka den enskildes svar. För att kunna identifiera eventuella dubbletter fick uppgiftslämnarna ange initialer i för och efternamn, födelseår och de fyra sista siffrorna. Insamlade frågeformulär behandlades konfidentiellt och deltagarna var anonyma i inventeringen. 22

25 3. Resultat Sammanlagt har 102 personer identifierats med psykiska funktionshinder med eller utan missbruk boende i Lessebo kommun. Totalt inkom 122 frågeformulär från personal och 56 självskattningsformulär från brukare boende i Lessebo kommun. Personalen hade i de 122 frågeformulären bedömt behov av stöd för 99 unika personer. Av dessa hade personalen i de flesta fall (72) träffat brukaren under de veckor då datainsamlingen genomfördes. Personal från kommunens olika verksamheter identifierade och bedömde behov för 81,5 procent av alla brukare i inventeringen och personal från landstingets olika verksamheter identifierade och bedömde behov för resterande 18,5 procent (Tabell 1). Av de 56 brukare som har fyllt i självskattningsformuläret är det tre individer vars behov inte bedömts i personalens frågeformulär samt 16 brukare som valde att avstå från eget deltagande Försäkringskassan i Lessebo kommun valde att avstå från deltagande i inventeringen, vilket kan ha lett till att kartläggningen inte blev fullständig, dvs. även Försäkringskassan kan ha haft kontakt med personer med psykiska funktionshinder. Även Arbetsförmedlingen i Lessebo kommun avstod från att delta i inventeringen, orsaken var pga. sekretess. Handläggaren på arbetsförmedlingen uppger dock att det endast finns en känd person med psykiska funktionshinder som har kontakt med Arbetsförmedlingen, men som inte har någon kontakt med någon av kommunens verksamheter. Denna person kunde därför inte ingå i kartläggningen. 23

26 Tabell 1. Inventeringens deltagande verksamheter Uppgiftslämnare Antal brukare i % n= 102 Landstingets psykiatri 15,1 Primärvård 2,5 Kommunpsykiatri 46,2 Socialtjänst 35,3 Beroendevård 0,8 Försäkringskassan 0 Arbetsförmedlingen Målgruppen Undersökningsgruppen i Lessebo kommun bestod av 102 brukare; 33 procent kvinnor och 67 procent män. Åldersfördelningen för brukarna visas i Tabell 2. Tabell 2. Undersökningsgruppen indelad i åldersgrupper enligt personalens och brukarnas uppgifter Åldersgrupper År Personal (n=99) antal Brukare (n=56) antal Barn Av de 102 personerna med psykiska funktionshinder uppger brukarna själva och personal att ca 30 procent är föräldrar till barn under 18 år. Hos nio dvs. nio procent bor barnen hemma hos brukaren (Tabell 3). 24 Tabell 3. Andelen brukare med hemmaboende barn enligt personalens och brukarnas uppgifter Hemmaboende barn under 18 år Personal (n=99) % Brukare (n=56) % Ja 9,1 8,9 Nej 88,9 89,3 Vet ej 2,0 1,8

27 Nitton brukare, dvs. 20 procent har umgängesrätt med barn som är under 18 år. Personalen uppger att för 7 brukare känner man inte till om brukaren har umgängesrätt eller ej (Tabell 4). Tabell 4. Andelen brukare med umgängesrätt med barn under år enligt personalens och brukarnas uppgifter Umgängesrätt med barn yngre än 18 år Personal (n=99) % Brukare (n=56) % Ja 19,2 21,4 Nej 73,7 75,0 Vet ej 7,1 2, Språk och utbildning Personalen bedömer generellt att brukarna har sämre kunskaper i svenska språket (Tabell 5) än vad brukarna själva anser (Tabell 6). Brukarna uppger i högre grad att de klarar att tala, förstå, läsa och skriva utan problem. Tabell 5. Personalens skattning av brukarnas kunskaper i svenska språket Svenska språket Tala Förstå Läsa Skriva Klarar utan problem 86,9 72,7 71,7 67,7 Klarar men med vissa 9,1 21,2 19,2 19,2 problem Klarar ej 4,0 6,1 7,1 9,1 Vet ej 0 0 2,0 4,0 Tabell 6. Brukarnas kunskaper i svenska språket enligt brukarnas skattning Svenska språket Tala Förstå Läsa Skriva Klarar utan problem 85,7 82,1 83,9 83,9 Klarar men med vissa problem 10,7 16,1 12,5 10,7 Klarar ej 3,6 1,8 3,6 5,4 Vet ej Av de 102 brukarna har 38 procent endast folkskole- eller grundskolenivå (Tabell 7). Ca 10 procent saknar grundläggande utbildning, dvs. har ej fullgjord grundskola. Endast en liten del av gruppen har utbildning på högskolenivå (5 %). Personalen uppgav att man saknade kunskap om utbildningsbakgrund för 20 av de 102 brukarna med psykiska funktionshinder. 25

28 Tabell 7. Brukarnas utbildningsnivå enligt personalens och brukarnas uppgifter Utbildning Personal (n=99) % Brukare (n=56) % Ej fullgjord grundskola 9,1 12,5 Folkskola/grundskola 38,4 44,6 Gymnasium 26,3 39,3 Universitetsstudier 5,1 3,6 Vet ej 21, Boendeform och behov av stöd Boende Av de 102 brukarna vistas endast 3 personer på HVB-hem (hem, vård och boende) eller annan form av behandlingshem. Majoriteten, drygt 80 procent bor i eget boende. Sex personer bor i annat boende t.ex. hos föräldrarna eller hos någon annan. Personalen uppger att 5 brukare, 5 procent saknar eget bostad, men dessa personer uppger att de bor hos föräldrar eller hos annan. Tabell 8 visar hur brukarna bor bostadsform i Lessebo kommun. Tabell 8. Undersökningsgruppen uppdelad på bostadsform enligt personalens och brukarnas uppgifter Bostadsform Personal Brukare (n=99) (n=56) Eget boende 80,8 87,5 Annat boende 6,1 1,8 HVB/behandlingshem 3,0 1,8 Särskilt boende 5,1 7,1 Saknar bostad 5,1 1,8 Vet ej Boendeform Boendeform avser hur brukaren bor. Om brukaren bor ensam eller tillsammans med någon eller några redovisas i Tabell 9. I undersökningsgruppen är det vanligast att man bor ensam (60 %). Sjutton procent av deltagarna är gifta. Tjugoåtta procent har husdjur, vanligast är hund och katt. 26

29 Tabell 9. Undersökningsgruppen uppdelad på boendeform hur brukaren bor enligt personalens och brukarnas uppgifter Boendeform Personal Brukare (n=99) (n=56) Bor ensam 59,6 62,5 Med maka/make 11,1 10,7 Med någon annan 12,1 10,7 Bor tillsammans med föräldrar 17,2 14,3 Vet ej 0 1, Särskilt boende Med begreppet särskilt boende avses behov av boende enligt LSS eller SoL. Övervägande delen (81 %) av brukarna klarar sig bra i eget boende. I kommunen är det 9 brukare som bor i särskilt boende. Det finns dock ytterliggare 6 brukare som är i behov av särskilt boende. Tabell 10 visar behovet av särskilt boende. Tabell 10. Behov av särskilt boende enligt personalens och brukarnas skattning Särskilt boende Personal (n=99) Brukare (n=56) Har insats och denna är tillräcklig 9,1 10,7 Har insats men behöver mer 0 5,4 Har insats, kan minska eller upphöra Har ej insats men behöver denna 6,1 1,8 Har ej insats och inget behov 80,8 73,2 Vet ej 4,0 8, Extern vård När kommunen inte kan bistå med lämpligt boende kan det bli aktuellt att köpa vårdplats från en extern vårdgivare. Lessebo kommun saknar lämpligt boende för fem personer med psykiska funktionshinder med eller utan missbruk. Fyra personer har en extern vårdplats och ytterliggare en person är i behov av en sådan plats. 27

30 Tabell 11. Behov av extern vård enligt personalens och brukarnas skattning Extern vård Personal (n=99) Brukare (n=56) Har insats och denna är tillräcklig 4,0 7,1 Har insats men behöver mer 1,0 0 Har insats, kan minska eller upphöra 0 0 Har ej insats men behöver denna 1,0 1,8 Har ej insats och inget behov 88,9 80,9 Vet ej 0 10, Boendestöd Boendestöd är det psykosociala stöd som brukaren kan få i sitt eget hem. Personalen bistår bl.a. med instruktioner och stöd i hur ett hem ska skötas. Stödet kan också innebära stöd i kontakten med myndigheter och vid fritidsaktivitet. Enligt personalen har 24 procent boendestöd idag, men ytterliggare 25 procent är dock i behov av stöd eller behov av mer stöd än vad de har idag. Brukarna uppger i betydligt mindre grad att de är i behov av mer stöd. Tabell 12. Behov av boendestöd enligt personalens och brukarnas skattning Boendestöd Personal (n=99) Brukare (n=56) Har insats och denna är tillräcklig 24,2 33,9 Har insats men behöver mer 10,1 8,9 Har insats, kan minska eller upphöra 0 1,8 Har ej insats men behöver denna 15,2 3,6 Har ej insats och inget behov 44,4 48,2 Vet ej 6,1 3,6 Hemtjänst beviljas de brukare som har behov av insatser enligt SoL. De brukare som ej själva kan t.ex. städa. Det är fyra brukare som har hemtjänst och ytterliggare fem brukare är i behov av att få det (Tabell 13). Ingen av brukarna som inte redan har hemtjänst upplever att de är i behov av det. 28

31 Tabell 13. Brukarnas behov av hemtjänst enligt personalens och brukarnas skattning Hemtjänst Personal (n=99) Brukare (n=56) Har insats och denna är tillräcklig 4,0 7,1 Har insats men behöver mer 0 0 Har insats, kan minska eller upphöra 0 1,8 Har ej insats men behöver denna 5,1 0 Har ej insats och inget behov 88,9 83,9 Vet ej 2,0 7,1 3.3 Arbete och social funktion Av brukarna har 15 procent arbete på öppna marknaden och 2 procent är egna företagare (Tabell 14). De flesta är dock helt utan arbete, hela 68 procent och 10 procent har skyddat arbete. Fem brukare är studerande. Det är 19 procent som har en strukturerad schemalagd aktivitet (Tabell 15). Det är dock 28 procent som inte har någon strukturerad schemalagd aktivitet men som har ett behov av det. Enligt personalen så är det 7 procent av brukarna som genomför arbetsträning dvs. basträning inför yrkesinriktad rehabilitering (Tabell 16). Det är ytterliggare 33 procent som behöver denna basträning inför yrkesinriktad rehabilitering men som inte har det idag. Personalen uppger att det endast är 4 procent som har en yrkesinriktad arbetsrehabilitering medan brukarna uppger att det är 15 procent som har det (Tabell 17). Dock uppger personalen att fler brukare (27 %) behöver arbetsrehabilitering än vad brukarna (ca 20 %) själva uppger. 29

32 Tabell 14. Andelen brukare uppdelat på olika former av arbete och studier enligt personalens och brukarnas uppgifter Arbete Personal Brukare (n=99) (n=56) Arbete på öppna marknaden 15,2 17,9 Skyddat arbete 10,1 12,5 Egen företagare 2,0 0 Studier 5,1 5,4 Inget arbete 67,7 64,3 Vet ej 0 0 Tabell 15. Brukarnas behov av strukturerad schemalagd aktivitet enligt personalens och brukarnas skattning Strukturerad schemalagd aktivitet Personal Brukare (n=99) (n=56) Har insats och denna är tillräcklig 19,2 30,4 Har insats men behöver mer 9,1 5,4 Har insats, kan minska eller upphöra 0 1,8 Har ej insats men behöver denna 28,3 16,1 Har ej insats och inget behov 35,4 41,1 Vet ej 8,1 5,4 Tabell 16. Behov av arbetsträning basträning inför yrkesinriktad rehabilitering enligt personalens och brukarnas skattning Arbetsträning Personal Brukare (n=99) (n=56) Har insats och denna är tillräcklig 7,1 14,3 Har insats men behöver mer 3,0 5,4 Har insats, kan minska eller upphöra 1,0 0 Har ej insats men behöver denna 33,3 19,6 Har ej insats och inget behov 45,5 53,6 Vet ej 10,1 7,1 Tabell 17. Brukarnas behov av yrkesinriktad arbetsrehabilitering enligt personalens och brukarnas skattning Yrkesinriktad arbetsrehabilitering Personal Brukare (n=99) (n=56) Har insats och denna är tillräcklig 2,0 10,7 Har insats men behöver mer 2,0 3,6 Har insats, kan minska eller upphöra 1,0 0 Har ej insats men behöver denna 27,3 19,6 Har ej insats och inget behov 57,6 53,6 Vet ej 10,1 7,1 30

33 3.3.1 Social funktion Inventeringen visar att brukarna har svårigheter med sociala kontakter. Fler än hälften av brukarna har en insats eller är i behov av en insats i form av stöd i kontakten med andra människor (Tabell 18). Nitton procent har idag en insats vad gällande socialt umgänge (Tabell 19). Tio procent har insats men behöver mer hjälp i kontakten med andra. Hela 32 procent har ingen insats alls när det gäller socialt umgänge men personalen uppger att dessa behöver det. Fjorton procent av brukarna uppger att de inte har någon insats som rör socialt umgänge men att de är i behov av det. Tabell 18. Behov av hjälp med att sköta sociala kontakter enligt personalens och brukarnas skattning Sociala kontakter Personal Brukare (n=99) (n=56) Personen har inget behov av hjälp, klarar sig helt på egen hand 33,3 60,7 Personen klarar sig med viss hjälp 39,4 26,8 Personen klarar sig inte alls utan hjälp 15,2 10,7 Vet ej 12,1 1,8 Tabell 19. Behov av social gemenskap, Träffpunkt enligt personalens och brukarnas skattning Träffpunkt (socialt umgänge) Personal Brukare (n=99) (n=56) Har insats och denna är tillräcklig 19,2 28,6 Har insats men behöver mer 10,1 10,7 Har insats, kan minska eller upphöra 0 0 Har ej insats men behöver denna 32,3 14,3 Har ej insats och inget behov 32,3 44,6 Vet ej 6,1 1, Kommunikation Kommunikation är för många med psykiska funktionshinder svår att hantera. Sextionio procent klarar sig helt på egen hand men nitton procent är i behov av stöd i samband med kommunikation såsom t.ex. att ringa. Brukarna har dock en annan uppfattning vad gällande behovet av hjälp. Åttio procent anser sig klara sig helt på egen hand när det gäller kommunikation (Tabell 20). Det är dock överensstämmelse i bedömningen, både brukare och personal 31

34 anser att 50 procent av brukarna behöver stöd i kontakten med myndigheter (Tabell 21). Tabell 20. Behov av hjälp med att sköta kommunikation enligt personalens och brukarnas skattning Kommunikation Personal Brukare (n=99) (n=56) Personen har inget behov av hjälp, klarar sig helt på egen hand 68,7 80,4 Personen klarar sig med viss hjälp 13,1 10,7 Personen klarar sig inte alls utan hjälp 6,1 7,1 Vet ej 12,1 1,8 Tabell 21. Brukarnas behov av hjälp i samband med kontakt med myndighet enligt personalens och brukarnas skattning Kontakt med myndighet Personal (n=99) Brukare (n=56) Personen har inget behov av hjälp, klarar sig helt på egen hand 39,4 48,2 Personen klarar sig med viss hjälp 34,3 35,7 Personen klarar sig inte alls utan hjälp 21,2 12,5 Vet ej 5,1 3, Passa tider Personalen bedömer att de flesta av brukarna klarar av att passa tider. Passa tider är dock en oerhört viktig del i det svenska samhället, vilket 3 procent har svårt att sköta på egen hand (Tabell 22). Brukarna uppger även här att de i större utsträckning klarar sig bra utan någon hjälp. Tabell 22. Brukarnas behov av stöd när det gäller att passa tider enligt personalens och brukarnas uppgifter Passa tider Personal (n=99) Brukare (n=56) Personen har inget behov av hjälp, klarar sig helt på egen hand 62,6 75 Personen klarar sig med viss hjälp 23,2 14,3 Personen klarar sig inte alls utan hjälp 8,1 7,1 Vet ej 6,1 3,6 32

35 3.4 Ekonomi Av de 102 personerna med psykisk funktionshinder uppges ca 20 procent ha lön och därmed arbete (Tabell 23). Deltagarnas huvudsakliga inkomst är dock ersättning från Försäkringskassan i form av sjukersättning eller aktivitetsersättning Över 60 procent av inventeringens deltagare uppger att de har problem med att sköta sin ekonomi (Tabell 24). Brukarna uppger att de i högre grad klarar sin ekonomi själva än vad personalen anser. Tabell 23. Brukarnas inkomst och försörjning enligt personalens och brukarnas uppgifter Inkomst från Personal Brukare (n=99) (n=56) Lön 20,2 17,9 Ersättning från Försäkringskassan 48,5 60,7 Försörjningsstöd/socialtjänsten 21,2 19,6 Ålderspension 0 0 Annat 10,1 1,8 Tabell 24. Behov av hjälp med att hantera sin ekonomi enligt personalens och brukarnas skattning Hantera ekonomi Personal (n=99) Brukare (n=56) Personen har inget behov av hjälp, klarar sig helt på egen hand 32,3 57,1 Personen klarar sig med viss hjälp 27,3 28,6 Personen klarar sig inte alls utan hjälp 35,4 14,3 Vet ej 5, God man och förvaltare Tjugotre procent av brukarna uppger att de har en god man. Personalen uppger sexton procent. Dock är det enligt personalen ytterliggare 13 brukare som behöver god man. Ingen av brukarna som inte har god man upplever sig ha behov av det heller. Både personal och brukare uppger att det är över 60 procent av de deltagande brukarna som inte alls har behov av god man. Det är sex brukare som har en förvaltare. Personalen uppger att det är ytterliggare åtta brukare som behöver det. Ingen av brukarna upplever sig vara i behov av en förvaltare som inte har det idag. 33

36 3.5 Funktionsnivå Brukarnas funktionsnivå visar olika aktiviteter som ibland kan vara svåra att utföra på egen hand. En undersökning av brukarens funktionsnivå ger en bild av de behov brukaren har av stöd i boendet. Både personal och brukare har bedömt funktionsnivåerna utifrån följande olika nivåer: 1. Jag har inget behov av hjälp, jag klarar mig helt på egen hand. 2. Jag klarar mig med viss hjälp. 3. Jag klarar mig inte alls utan hjälp. 4. Vet ej. Ca 25 procent har behov av hjälp i samband med följande aktiviteter: personlig hygien, handla mat, köpa kläder, sköta mediciner samt resa med allmänna kommunikationer. Trettio-femtio procent har behov av hjälp i samband med följande aktiviteter: laga mat, städa och tvätta (Tabell 25). För att visa överskådligt behoven av insatser presenteras det sammanlagda resultatet i procent av svarsalternativ 2 och 3 i Tabell 25. I snitt har personalen uppgivit svarsalternativet vet ej 13 procent på dessa frågor. Trots det så överensstämmer svaren med brukarnas svar. Endast 2,5 procent av brukarna har genomsnittligt svarat vet ej. Tabell 25. Funktionsnivå, brukarnas behov av hjälp enligt personalens och brukarnas skattning Funktionsnivå Personal (n=99) % Brukare (n=56) % Personlig hygien 23,3 17,9 Laga mat 32,3 28,6 Handla mat 28,3 23,2 Städa och tvätta 43,4 44,6 Köpa kläder 28,3 25,0 Sköta medicinering 26,3 25,0 Resa med allmänna kommunikationer 26,2 30,4 34

37 3.6 Pågående insatser och behov av insatser Psykiatrisk vård och behandling Fyrtioen procent har idag en psykiatrisk insats i form av vård och behandling, denna insats upplevs som tillräcklig (Tabell 26). Ytterliggare 19 procent av brukarna har insats men anses behöva mer vård och behandling. Det är 24 procent som idag inte har någon psykiatrisk insats alls men som är i behov av att få det. Brukarna uppger i mindre grad att de är i behov av psykiatrisk insats, endast 4 procent uppger att de inte har någon insats men att de behöver få det. Tabell 26. Brukarnas behov av psykiatrisk vård och behandling enligt personalens och brukarnas skattning Psykiatrisk vård och behandling Personal (n=99) Brukare (n=56) Har insats och denna är tillräcklig 41,4 50 Har insats men behöver mer 19,2 16,1 Har insats, kan minska eller upphöra 1,0 1,8 Har ej insats men behöver denna 24,2 3,6 Har ej insats och inget behov 7,1 21,4 Vet ej 7,1 5, Stödbehov Personal och brukare har fått beskriva sin upplevelse av olika former av stödbehov. Det fanns 21 olika frågor att besvara, 11 av dem är redovisade i rapporten tidigare. Resterande 10 frågor redovisas i Tabellerna Varje insats hade 5 olika svarsalternativ och ett Vet ej-alternativ: 1. Har insats och denna är tillräcklig 2. Har insats men behöver mer 3. Har insats men denna kan minska eller upphöra 4. Har ej insats men behöver denna 5. Har ej insats och inget behov 6. Vet ej Det är väldigt få brukare som har en insats men som anses kunna vara utan den, 0-4,0 procent. Även brukarna uppger samma siffror. 35