Tolkningsövning 1 Mosebok 18:16-33

Transkript

1 1 Mosebok 18:16-33 Texten Abraham ber för Sodom 16Männen bröt upp och såg nu ner över Sodom. Abraham följde dem ett stycke på väg. 17Herren tänkte: Varför skulle jag dölja för Abraham vad jag ämnar göra? 18Abraham skall ju bli ett stort och mäktigt folk, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som han har fått. 19Ja, jag har utvalt honom för att hans barn och efterkommande skall lyda hans befallning att hålla sig till Herrens vägar och göra vad som är rätt och rättfärdigt. Då skall det gå i uppfyllelse som Herren har lovat Abraham. 20Och Herren sade: Klagoropet från Sodom och Gomorra är starkt, och deras synd är mycket svår. 21Jag går ner och ser efter om de verkligen har handlat så illa som det verkar av klagoropet från staden, det rop som har trängt fram till mig. Om det inte är så, måste jag få veta det. 22Männen gick vidare mot Sodom. Men Abraham stod kvar inför Herren. 23Och Abraham vände sig till Herren och sade: Skall du verkligen förinta den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige? 24Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Skall du då verkligen förinta den i stället för att skona den för de femtio rättfärdigas skull som bor där? 25Så kan du inte göra, döda den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige, så att det går den rättfärdige på samma sätt som den orättfärdige. Så kan du inte göra! Skall inte den som är hela jordens domare göra vad som är rätt? 26Herren sade: Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, skall jag för deras skull skona hela staden. 27Abraham fortsatte: Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som är jord och stoft. 28Kanske fattas det fem för att det skall bli femtio rättfärdiga? Skall du då förgöra hela staden för dessa fem människors skull? Herren svarade: Om jag finner fyrtiofem, skall jag inte förgöra den. 29Ännu en gång tog Abraham till orda: Kanske finns där fyrtio? Herren sade: Då skall jag inte göra det, för de fyrtios skull. 30Abraham sade: Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns där trettio? Herren svarade: Om jag finner trettio, skall jag inte göra det. 31Då sade Abraham: Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns där tjugo? Herren svarade: Då skall jag inte förgöra staden, för de tjugos skull. 32Abraham fortsatte: Bli inte vred, Herre, om 1

2 jag talar en sista gång, men kanske finns där tio? Herren svarade: Då skall jag inte förgöra staden, för de tios skull. 33När Herren hade talat med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem. (Bibel 2000) Läsarter Det finns inga läsarter som är av avgörande relevans för tolkningen. Historisk kontext Sodom var en av de mest betydande städerna av Siddimsdalens fem städer. De andra städerna i Siddimsdalens var Gomorra, Adma, Seboim och Soar. De fem städerna hade en allians tillsammans och när fiender hotade uppträdde de under en kung. I fredligt tillstånd hade varje stad en egen kung. Senare i berättelsen förstörs alla städerna förutom Soar. Vi lokaliserar idag städerna under Döda havet. (Hedegård 1978 s951) Sodom nämns första gången i 1 Mos 10:1-32 i en geografisk översikt av Kanaan. Sodom beskrivs som tillhörande Noas förbannade ättlingars land dvs Kanaan. I den senare traditionen sågs Sodom som platsen där alla typer av synd härjade. Framför allt i form av onaturligt sexuellt umgänge av olika slag, såsom sexuellt umgänge mellan två män. (Sakenfeld s ) Litterärkontext Texten 18:16-33 är del av en större narrativ berättelse om Sodom och Gomorra. Vår text finns som del 2 och 3 i översikten. Där får vi följa Yahwehs dialog och reflektion över hur Sodom ska hanteras. I del 6 kan vi se kulmen i narrativet där det slutgiltiga beslutet att förstöra staden tas. 1. Besökarna ser ut över Sodom (18:16) 2. Herrens reflektion (18:17-21) 3. Abraham vädjan till herren (18:22-33) 4. Änglarnas ankomst i Sodom (19:1-3) 5. Anfallet på lot och hans besökare (19:4-11) 6. Varning om stadens förstörelse (19:12-13) 7. Lots vädjan till svärsönerna (19:14) 8. Flykten från Sodom (19:15-16) 9. Lot vädjan om Soar (19:17-22) 10. Sodom och Gomorra förstörs (19:23-26) 2

3 11, Abraham ser ut över Sodom (19:27-28) (Wenham 1994 s41) Gästerna, dvs Yahweh och de två märkliga männen, hälsar på hos Abraham. Männen har två uppdrag. För det första, att meddela Sarah om hennes kommande barn. För det andra, att förstöra städerna. Uppdraget handlar om att starta upp något nytt och förstöra det gamla. Männen byter dock skepnad till änglar senare i texten. (Brueggermann 1982 s162) Vår berättelse blir ett mellanparti mellan de två viktigaste händelserna i narrativet. Männen som driver berättelsen framåt utför sina uppgifter i 18:1-16 (löftet om barnet) och kap 19:1ff (förstörelsen av Sodom & Gomorra). Berättelsen i 18:16-33 blir en mellanakt med teologisk reflektion över Abrahams och Yahwehs relation. Form, struktur, rörelse Verserna 16, 22 och 33 är kommentarer av författaren. Kommentarerna talar om den geografiska situationen och sätter in dialogerna i ett ramverk. Dessa delar kallar jag A. Herrens reflektion över hur hans ska handla med Sodom utvecklas i B- och C-delen. B som monolog och C som dialog. A v.16 Gästerna bryter upp B v Monolog av Yahweh A v.22 Gästerna går mot Sodom C v Abraham vädjar till herren A v.33 Abraham återvänder hem Detaljanalys Kommentar & Herrens tankar v16-19 Abraham agerar, som vanligt, som en god värd och följer sina besökare en bit på vägen i v.16. Vidare följer en monolog av Yahweh. Det kan diskuteras ifall monologen i v är ett senare tillägg, då det går att fortsätta att läsa berättelsen även om man hoppar över den. En fråga är central i v.17: kan Abraham lite på Gud och kan Yahweh lite på Abraham. 3

4 Resonemanget leder till svaret: Ja, de kan lita på varandra. Senare kan vi se en slutsats som växer fram i Amos 3:7 som innebär att Yahweh alltid avslöjar sina hemligheter för sin utvalde. (Hamilton 1995 s17) I v frågar sig Yahweh om Abraham ska få del av hans gudomliga plan. Han rättfärdiggör avslöjandet genom att påminna sig om förbundet han slutit med Abraham. (Wenham 1994 s50) Herren berättar om Sodom v20-21 I både berättelsen i kap 18:16-33 och berättelsen i kap 18:9-15 blir Yahweh provocerad av något slags ljud. Först av Sarahs skratt och sedan av Sodoms klagan. (Hamilton 1995 s17) Det finns Babyloniska berättelser där andra gudar också blir störda av ljudet från syndigt beteende och där oljudet lett till förgörelse. I det fallet var det dock inte gråt. Möjligen finns det i vår text en parallell till den berättelsen, med den skillnaden att Yahweh är en Gud som kan stå över misshagande ljud för sina rättfärdigas skull. (Hamilton 1995 s20-21) I slutet av v.21 lämnar Yahweh öppet för att det han hört inte stämmer överens med hur det är i staden. (Wenham 1994 s50) Klagoropen verkar inte komma från besökare eller boende i närheten, som klagar över Sodom och Gomorra. Det verkar vara städernas invånare själva i som klagar. Som jag tagit upp i den historiska kontexten så präglades stadens synd av social och sexuell omoral. (Hamilton 1995 s19) Abrahams vädjan till Herren v22-25 I v.22 så skiljs gruppen på fyra åt. Två av männen går vidare mot Sodom och Yahweh står kvar med Abraham. Männen byter skepnad till änglar när de kommer fram till Sodom i kap 19:1. (Wenham 1994 s51) Det finns en symbolik i att det är Abraham som står inför Yahweh i texten och inte tvärt om. Yahweh är större än Abraham. (Hamilton 1995 s23) Abrahams fråga som följer i v.23 ff kretsar egentligen inte kring Sodoms bevarande eller inte, utan kring hur Yahewh agerar på ett teologiskt plan. Är några fås rättfärdighet tillräckligt för att rädda det stora flertalet syndare? Räddas många av de få rättfärdiga. Hur skulle Yahewh agera med det kommande Israels folk? (von Rad 1972 s ) Abraham blir utmanade mot Yahweh i slutet av v.25. Frågan kan också ses som Abrahams vittnesbörd om den Gud han känner - Abraham känner Yahwehs karaktär och hans nådighet. (Hamilton 1995 s24-25) 4

5 Dialog och avslutande kommentar v26-33 Yahweh accepterar logiken i Abrahams argumentation. Han lovar att skona staden om han hittar rättfärdiga bland folket. Sedan fortsätter Abraham att sänka antalet rättfärdiga och Yahweh ger med sig gång på gång. (Wenham 1994 s53) Här får Abraham svaret på den teologiska frågan om huruvida de rättfärdiga kan rädda många orättfärdiga. Tio rättfärdiga räcker för att rädda en hel stad orättfärdiga. (Hamilton 1995 s25) Sedan skiljs Yahweh och Abraham åt i v33. Syntes Den teologiska fråga texten ställer är ifall Gud skonar folket även om det bara finns en liten del som är rättfärdiga bland dem. Svaret blir Ja. Yahweh är en nådig Gud som ser till de rättfärdiga och låter deras rättfärdighet rädda de orättfärdiga. Ser vi till de första läsarna får vi ha i åminnelse att de gått igenom den babyloniska fångenskapen. Säkerligen hade många ur Israels folk fallit ifrån tron på Yahweh under fångenskapen. Men de få rättfärdiga som fanns kvar skulle räcka för hela folkets räddning. Innebörden i händelsen bli för Abrahams del att Yahweh inte är som andra gudar. Yahweh är nådefull, han bryr sig om de rättfärdiga och håller sitt förbund. Till skillnad från de babyloniska gudarna, som stör sig på oljud, så kan Yahweh se över sådant. Dock måste jag ifrågasätta historiciteten för en sådan här text. Det verkar snarare som om den är insprängd i narrativet som en teologisk reflektion. Den verkar också haft större betydelse för de israeliter som var de första läsarna, än för Abraham och narrativet den är del av. Reflektion Texten kan idag förmedla hopp för människan. I Sverige har de kristna blivit en allt mer marginaliserad grupp som får allt mindre inflytande på samhället ju längre tiden går. Men trots att människorna inte lever med Gud så räcker de troendes rättfärdighet till hela städer och hela folks räddning. Det går att dra det så långt som till att säga att städer och folk kommer att komma till himmelen trots att de inte är frälsta. 5

6 Bibliografi Bibel 2000: texterna: Gamla testamentet, Tillägg till Gamla testamentet - de apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna, Nya testamentet : Bibelkommissionens översättning 1999 / [träsnittsvinjetter: Kristina Anshelm] Stockholm: Verbum Brueggemann, Walter, 1982: Genesis. Atlanta: John Knox Press Hamilton, Victor P, 1995: The book of Genesis: chapters Grand Rapids, Michigan: Eerdmans Publishing Company Hedegård, David & Saarisalo, Aapeli, 1978: Biblisk uppslagsbok: en handbok för bibelläsare. 5. uppl. Stockholm: EFS-förlag von Rad, Gerhard, 1972: Genesis a Commentary. The old testament libarary. Philadelphia: The Westminster Press Sakenfeld, Katharine Doob, (red.) : The new interpreter's dictionary of the Bible S-Z Volume 5. Nashville: Abingdon Press Wenham, Gordon J, (red.) 1994: Word biblical commentary. Vol. 2, Genesis Texas: Word Books 6