Fördjupnings- PM om Höga visan och dess eventuella kristologi?

Transkript

1 Fördjupnings- PM om Höga visan och dess eventuella kristologi? Frågeställning I detta fördjupnings-pm kommer jag analysera och diskutera följande frågeställning: Kan en kristologisk utläggning av Höga Visan vara försvarbar? Inledning För att göra en ansvarig tolkning har jag valt att börja med att presentera det ursprungliga ändamålet med texten (givetvis i den mån det är möjligt i ett PM av detta slag), hur den fick sin plats i kanon och presentera en datering. Sedan kommer jag visa något exempel på hur texten tolkats i judisk tradition och i kristen tradition, för att slutligen försöka tillämpa en bibelteologisk metod på texten för att nå en kristologi. Datering & Författare Som vi ser i Höga visan 1:1 (Bibel 2000) så härleds texten till Salomo, men det är aldrig Salomo själv som för ordet utan han själv omnämns bara i tredje person (Eriksson & Viberg 2009: s139). Antagligen tillskrivs Salomo texten på grund av tradition om kungens vishet eller för att det sägs att han haft många fruar (Eriksson & Viberg 2009: s139). Dock är den gängse dateringen av Höga visan långt senare än Salomos levnadstid (Eriksson & Viberg 2009 : s138). Det är möjligt att berättelsen kan ha en gammal kompositör där berättelsen eller sången gått från mun till mun, medan texten i sin skriftliga form är från sen efterexilisk tid (Eriksson & Viberg 2009 : s138). Textens litterära genrer Vad är Höga visan för slags text och vad skrevs den med för uppsåt egentligen? Generellt sett kan man säga att textens stil liknar det poetiska språk som bibliska och religiöst poetiska texter har (H.Pope 1977 : s21).tidigt sågs texten som ett drama (H.Pope 1977 : s34). För att tydliggöra dramat läggs rollerna till med tiden. De två rollerna med han och hon får vi i den grekiska översättningen av texten under 400 talet i Codex Alexandrinus (H.Pope 1977 : s34). Vi får följa ett samtal om kärleken mellan en man och en kvinna, där kvinnan är den som börjar med att tilltala mannen (Höga visan 1:1 : Bibel 2000). Texten sågs som ett drama och ett drama har scener. Därför delades texten upp i fem delar eller akter som i the Ethiopic translation blir fem kapitel (H.Pope 1977 : s34). Detta är en möjlig teori om texten skulle vara ett drama (Eriksson & Viberg 2009 : s138). En annan teori skulle kunna vara att texten är en analogi eller en kärleksdikt (Eriksson & Viberg 2009 : s138). I Bibel 2000 har texten 8 kapitel. Att texten har en poetisk karaktär eller är en slags vishetslitteratur kan slås fast då den är författad enligt hebreisk poetisk metod (Eriksson & Viberg 2009 : s138). Ämnet för texten är också något som är typiskt för denna typ av litteratur, nämligen mänsklig kärlek (Eriksson & Viberg 2009 : s138). Textens plats i kanon och ingång i kanon

2 Höga visan hade en liturgisk plats i den Hebreiska bibeln tillsammans med ytterligare fem skrifter som alla korrelerade med en högtid (H.Pope 1977 : s18). Bland dessa fem skrifter så var Höga visan den första och följdes sedan i följande ordning av Rut, Klagovisorna, Predikaren och Ester (H.Pope 1977 : s18). Höga visan användes som läsning den åttonde dagen under påsken (H.Pope 1977 : s18). Ordningen kan vara en andra redaktion sedan Talmud (H.Pope 1977 : s18). Det finns nämligen indikationer på att en äldre ordning skulle kunnat placera Höga visan annorlunda och då tillsammans med ordspråksboken och predikaren, som också tillskrivs Salomo (H.Pope 1977 : s18). Huruvida Höga visan var en av de böcker som skulle ingå i kanon var omdiskuterat redan från kanons utformning fram till modern tid (H.Pope s18). Samtidigt diskuterades den på samma sätt som alla andra texter vid bildningen av den judisk-kristna kanon (H.Pope 1977 : s18). Höga visan har setts som kanonisk av både Synagogan och Kyrkan över tid (H.Pope 1977 : s18). Den är inkluderad i Talmud (Baba Bathra 14) och i kanon av Melito, (biskop av Sardis) (H.Pope 1977 : s19). Från rabbinska källor finner vi att Höga visan var något omdiskuterad och omstridd under Jamniamötet där gamla testamentet fastställdes år 60 e.k. Rabbi Aquiba var en av de röster som kämpade för att få med Höga visan i kanon vid detta möte (H.Pope 1977 : s19). En del forskare hävdar att Höga visan inte förrän här får sin första kanoniska status, vilket inte H.Pope ser som troligt. H Pope lyfter fram en annan teori som innebär att diskussionen snarare handlar om huruvida Höga visan borde varit en del av den nya kononbildningen (s19). Aquibas huvudargument för att den självfallet borde hör till kanon var enkelt: ingen Iseralit skulle misstro Höga visan som helig (H.Pope 1977 : s19). Alltså vore det orimligt att välja bort den vid en senare kanonbildning. Texten i sig själv består av ett folkligt språkbruk och liknar folksånger från gammaltestamentlig tid (H.Pope 1977 : s21). Höga visan har säkerligen, med denna vetskap, sjungits bland folk långt innan den skrivits ner och använts flitigt (H.Pope 1977 : s21). Från Rabbi Aquibas egna texter visar det sig att han ansåg att Höga visan ibland användes på ett stötande sätt bland folket, detta blir ytterligare ett argument för att folk kände till sången väl (H.Pope 1977 : s21). Genom att den var känd bland folket och användes av dem ges argument för att tro att den inte ändrats särskilt mycket innehållsmässigt över tid, då den bevarats i kollektivt i folks minne innan den blivit nedskriven (H.Pope 1977 : s22). Det finns exempelvis texter från bland annat Judarnas hösta råd (Sanherdin) som fördömer dem som använder Höga visan som bara en sång vid en fest. Utifrån Aquibas interpretationer kan vi se att han ser Högavisan som allegorisk (H.Pope 1977 : s19), men huruvida den allegoriska tolkningen var argumentet för att den skulle finnas med i kanon är svårt att säga, men inte alls en omöjlighet (Eriksson & Viberg 2009 : s139). Judendomens och kristendomens tolkning av Höga Visan Med denna bakgrund går jag nu vidare till frågan hur Höga visan tolkats i judendomen och kristendomen. Trots att texten har varit ett drama eller en kärleksdikt så har den oftast tolkats allegorisk i såväl judisk som kristen tradition (Eriksson & Viberg 2009 : s ). En allegorisk läsning innebär att texten ska förstås symboliskt (Eriksson & Viberg 2009 : s139). En av de vanligaste tolkningen inom judendomen har varit att se det passionerade kärlekspråket som en gestaltning av relationen mellan Gud och hans folk (Eriksson & Viberg 2009 : s139). Den har tolkats på ett liknande sätt i den kristna historian men då som allegori för relationen mellan Kristus och kyrkan (Eriksson & Viberg 2009 : s138).

3 Tillämpa bibelteologisk metod Utifrån framställningen ovan är det tydligt att texten rent exegetiskt inte har något med en kristologisk tolkning att göra över huvud taget. Kan texten ändå utrycka något som ger en kristologi utan att göra våld på texten? För att pröva detta kommer jag att använda mig av Paul R House metod, för att se om en sådan metod är möjlig att använda på höga visan. Jag ska också försöka jobba med tanke att finna ett tematiskt center för bibeln enligt Walter Kaiser skola. Paul R. House Vi kan börja med att pröva att applicera Paul R. House metod på Höga visan. Metoden kan beskrivas som kanonauktoritativ, vilket som jag förstår det handlar om att låta kanon och texten få stå för sig själv utan en ambition att försöka nå det historiska skeendet bakom texten (Mead 2007 : s ) Man skulle kunna förenkla eller raljera över metoden och säga att texten är det vi har, thats it. Själva de bibelmetodiska generna härstammar från Childs (Mead 2007 : s ). House vidareutvecklar metoden i sin bok Old Testament Theology från 1998 som presenterar en metod att bedriva bibelteologi i Childs anda (Mead 2007 : s143). Han presenterar en slags bok för bok presentation av bibelns teman för en bibelteologi (Mead 2007 : s143). Han ställer sig emot att arbeta med att gräva fram källor som bibelböckerna bygger på, (likt det tematiska källarbetet som använts på pentateuken) men lyfter ändå fram möjligheten att kunna se tematiska center i bibelns böcker (Mead 2007 : s143). I Old Testament Theology låter han varje bibelboks tematiska center ge en teologi om Guds natur eller om hans handlande (Mead 2007 : s143). När han gjort detta övergripande över hela kanon ges en bild av vem Gud är ur ett bibelteologiskt perspektiv. Några exempel från hans arbete är: Guden som skapar blir det teologiska temat ur Genesis eller Guden som förväntar sig trohet blir temat ur Numeri (Mead 2007 : s144). Ska jag försöka arbeta på samma sätt som House gör när han bedriver bibelteologi, så blir det väldigt svårt att arbeta med Höga visan utan att använda allegorisk tolkning. Ska vi ta reda på hur eller vem Gud är med en tematisk analys så blir det svårt när inte ens Gud själv nämns i Höga visan. Kanske ganska självklart då texten själv inte talar om Gud eller Kristus utan om kärleken mellan två människor. Ett centralt tema Vi försöker istället arbeta likt Walter Kaiser med att finna ett centralt tema för hela bibeln, där alla texterna på något sätt bidrar till att bygga upp detta tema (Mead 2007 : s131). En sådan metod kan givetvis kritiseras av exempelvis House genom att mena att varje text då inte får göra sin unika röst hörd på ett tydligt sätt. Men om vi ändå skulle försöka fina ett tema som blir center för hela bibeln, så skulle jag som ett exempel vilja lyfta fram Guds kärlek eller Guds Passion för människan och mänskligheten. I James K. Meads bok Biblical Theology, issues, methods, and themes så finner vi ett sådant bibelteologiskt tema (sid ). På vilket sätt skulle då Höga visan vara med och bygga upp ett sådant tema? Visst talar Höga visan om kärlek, men utan att använda allegori blir det ändå svårt att låta texten bidra till detta tema.

4 Diskussion Med ovanstående framställning så blir min fråga: hur förhåller vi oss till Höga visan? Arbetar vi bibelteologiskt med att finna ett centralt tema för hela bibeln, så kan vi sedan återvända med detta tema till bibeltexten. Ser vi temat Guds kärlek som en röd tråd genom hela bibeln, så behöver detta tema gestaltas på många olika sätt. Kyrkan har genom historien arbetat med konst av olika slag för att gestalta Guds karaktär via altartavlor och målningar. Ser vi till bibelns texter så kan vi se hur delar av vishetslitteraturen kan fungera på ett liknade sätt. Höga visa kan utifrån temat Guds kärlek bli ett sätt för läsaren att på ett poetiskt sätt få temat gestaltat för sig. Det är viktigt att här säga att texten i sig själv inte är skrivet för detta ändamål. Men på samma sätt som betraktaren av en tavla, med sin egen subjektiva tolkningsvärld, kan se Gud i den trots att konstnären inte haft det uppsåtet med tavlan - på samma sätt kan en läsare se saker i exempelvis en poetisk text, genom att bära temat Guds kärlek till människan i sin subjektiva tolkningsvärld. För att återknyta till frågan som ställdes i början Kan en kristologisk utläggning av Höga Visan vara försvarbar? så är svaret: ja, det är möjligt genom att låta Höga visan bli en spegel av det centrala och övergripande tema som bibeln bär. Men ställs Höga visan ensam så ser jag inte någon möjlighet till att den kan bära en kristologi, vilket jag hävdar utifrån textens bakgrund och tidiga funktion. Att den hör hemma i kanon i dag tycker jag blir rimligt utifrån förhållningssättet att behandla texten som ett konstverk utifrån det centrala tema bibeln ger. Men om texten från början skulle haft en plats i kanon på grund av att texten är bärare av en teologi kan diskuteras. Det skulle bli att göra våld på texten. Varför vill jag då inte lyfta fram synsättet att Höga visan är en allegori? Jag kan inte se att texten i sig själv bär på något hemligt eller dolt metaforiskt budskap som måste tolkas som allegori. Texten är bara vad den är, men för eller hos läsaren kan den vara mycket mer. Jag avslutar diskussionen med en bild för det bibelteologiska mönster jag vill presentera. Tolkning värld Läsaren Bibeln Centralt tema

5 Bibliografi Bibel 2000: texterna : Gamla testamentet, Tillägg till Gamla testamentet - de apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna, Nya testamentet : Bibelkommissionens översättning 1999 / [träsnittsvinjetter: Kristina Anshelm]. (2000). Stockholm: Verbum Eriksson, LarsOlov & Viberg, Åke (red.) (2009). Gud och det utvalda folket: inledning till Gamla Testamentet. Stockholm: Verbum Mead, James K. (2007). Biblical theology: issues, methods, and themes. 1st ed. Louisville, Ky.: Westminster John Knox Press Pope, Marvin H. (1977). Song of songs: a new translation with introduction and commentary. 1. ed. Garden City, N.Y.: Doubleday