Tolkningsövning Romarbrevet 13:1 7. Överheten i Guds tjänst

Transkript

1 Tolkningsövning Romarbrevet 13:1 7 Texten Överheten i Guds tjänst 1Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. 2De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva. 3De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall berömma dig; 4den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda. 5Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. 6Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är Guds tjänare när de vakar över allt sådant. 7Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad. (Bibel 2000) Översättningsproblem När jag jämför bibel 2000 översättning med Åkesons översättning och bibel 1917 års översättning finner jag ett översättningsproblem som kan tas upp. I v1 används ordet själ i stället för människa enligt Åkessons och 1917 års översättning. Detta påverkar inte tolkningen då man förstår av den fortlöpande texten att detta handlar om människan och inte vilken själ som helst. Läsarter Det finns inga läsarter som påverkar tolkning utifrån de kommentarerna jag använt mig av. 1

2 Struktur form och rörelse En översikt v1-2 Överhet från Gud v3-4 Överheten slår bara mot dem som gör onda gärningar v5 Underordning v6-7 Betala er skatt Retorik Jag finner att det finns tre retoriska delar i denna del av brevtexten: Argumentation v1-2, v5 Konsekvenser v3-4 Tillämpning för läsarna v6-7 Argumentationen innehåller ett försvar av staten och romarna. De är tillsatta av Gud och därför gör inte överheten fel. I det jag valt att kalla konsekvenser finns ett indirekt hot. För dem som inte anpassar sig efter överhetens krav, som är tillsatt av Gud, kommer det inte gå bra. Överheten har rätten att döma och straffa med svärd om det skulle behövas. Sista delen handlar om tillämpning för läsarna. Denna del är ärendet Paulus har till mottagarna. Här kommer tillämpningen till hur de ska förhålla sig till den överhet som är tillsatt av Gud och som kan straffa. Historisk kontext Tanken om att staten och de som styr är tillsatta av Gud var ingen ovanlig tanke. I GT kan vi hitta många referenser som pekar mot detta (Hultgren 2011 : s467). Ett exempel jag vill lyfta fram är från Jeremia: 7Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång. (Jer 29:7 : Bibel 2000). En annan bibeltext på temat som kan vägas in är hämtad ur evangelierna: frågan om skatt till kejsaren, ur Mark 12:13ff. Vi kan se att den berättelsen både kan tolkas som en berättelse om respekt för överheten (Hultgren 2011 : s467), men att den också går att se som ett motstånd mot den nyinförda romerska valutan och i förlängningen som ett motstånd mot det Romerska imperiet (Elenäs 2013 : s4). Därför måste vi bejaka möjligheten att det troligen fanns en rörelse bland de tidiga kristna som vägrade betala skatt. Vi har också den judiska gruppen Zeloterna, som är ett samlingsnamn för de judar som gör uppror mot det Romerska imperiet i det Judiska kriget (år 66-74) (Rhoads 1992 : s1047). Med hänsyn taget till Romarbrevets datering, som enligt James Dunns skulle vara skrivet någonstans i mitten av 50-talet (Dunn 1988 a : xliii), skulle en påverkan av Zelotgruppen vara ganska osannolik. Det verkar inte troligt att denna typ av väpnat motstånd skulle ha varit aktuell i Rom redan i mitten av 50-talet. 2

3 Den församling som bildats i Rom verkar i grunden bestå av judar. Det finns texter som talar om att det vid tiden fanns Judar i Rom (Dunn 1988 a : xlvi). Antagligen emigrerade kristna från Jerusalem till Rom. Då relationen mellan städernas på det styrande planet var god, verkar en sådan emigration inte orimlig (Dunn 1988 a : xlvi). Den kristna gruppen verkar vara väl etablerande i mitten av 50-talet, eftersom Paulus i romarbrevet talar om att han velat besöka församlingen redan många år tidigare (Dunn 1988 a: li). Verkningarna av det judiska kriget märktes i huvudsak i Judéen och Jerusalem (Chilton 1992: s839). Därför så måste vi räkna med att de som emigrerade från Jerusalem till Rom rimligen borde varit missnöjda med överheten och kanske en hörde till en grupp som gjorde ett vardagliga motstånd mot Romarnas välde, om än i mindre omfattning. I Galiléen, där Jesus verkade, fanns det ett vardagligt motstånd och ogillande hos landsbygdsbefolkningen mot romarna som försökte utvinna arbetskraft, skatt och mat från dem (Oakman 2012 : s72). Motståndet kunde praktiskt innebära att de utförde sabotage eller stal (Oakman 2012 : s72). I huvudsak var dock detta något som ägde rum bland landsbygdsbefolkningen snarare än bland stadsbefolkningen. Utbytet mellan Rom och Jerusalem verkar dock ha varit gott (Dunn 1988 a : xlvii). Bland annat reste ledande rabbiner från Jerusalem till Rom för att hålla kvar relationen till judarna där (Dunn 1988 a : xlvii). Judarna i Rom ville säkerligen också hålla god kontakt med sitt moderland (Dunn 1988 a : xlvii). Detta gör att jag vill lyfta fram möjligheten att det vardagsmotstånd mot romarna som fanns på den judiska landsbygden vid mitten av 50-talet även spridit sig till Rom. Det fanns också en hotbild mot de judiska församlingarna i Rom (Dunn 1988 a : li). Judarna och de judekristna blev under år 49 utvisade av kejsare Claudius (Hultgren 2011 : s468). År 54 dör dock Claudius och därmed kan de utvisade återvända till Rom (Hultgren 2011 : s468). Detta har självklart en stor inverkan på församlingens syn på överheten. Hur mycket Paulus kände till om allt det som hänt är svårt att säga, men att han kände till det i någon mån är mycket troligt (Hultgren 2011: s468). Anledningarna till Paulus utspel angående överheten i denna text tycker jag förstås bäst i förhållande till de faktorer jag lyft fram ovan. Litterär kontext Vår text hör ihop med ett större avsnitt med förmaningar från Pauls (Rom 12:1 15:13). Ser vi texten i ljuset av denna litterära kontext kan vi se att texten egentligen inte är en doktrin om staten, utan om hur människorna i församlingen bör leva (Hultgren 2011: s467). Problematiken handlar, åtminstone enligt den litterära kontexten, om de troendes handlande i den profana världen (Hultgren 2011 : s467). En annan läsning av det hela är att texten är en insprängd doktrin om förhållandet till staten. 3

4 Detaljanalys Överhet tillsatt av Gud v1-2 Åhörarna lever fortfarande kvar i Adams tidsålder, i en fallen värld. Så länge åhörarna gör detta måste de leva efter de politiska villkor som gäller för den värld de fortfarande lever i - på samma sätt som individen lever i anden men i en död kropp, som Paulus talar om i Rom 7:24 8:10 (Dunn 1988 Romans 9-16 : s760) När Paulus talar om att människan ska underordna sig all överhet i v1 så tar detta redan nu sikte mot v6 och v7 (Hultgren 2011: s471). Underordning är här att betala skatt, visa vördnad, betala tull och visa respekt. Paulus verkar inte vara särskilt intresserad av att ändra på det rådande politiska systemet. Detta beror möjligen på att han tänker sig att den yttersta domens dag är nära och då ska rättvisa skipas (Dunn 1988 Romans 9-16 : s762) Här kan vi också relatera till ett annat motiv ur den historiska kontexten. Ett ytterligare starkt motiv för dem att underordna sig överheten är nämligen att de inte återigen ska bli utvisade, eller få ett ännu värre straff vilket v2 vittnar om. Vi kan återigen relatera till den historiska kontexten där jag redogör för hur överheten kan ses som tillsatt av Gud. Överheten slår bara mot dem som gör onda gärningar v3-4 Vad Paulus egentligen menar här är en aning oklart. Är allt det som staten eller överheten bedömer som ont verkligen ont? Antagligen är Paulus medveten om problematiken, Hultgren (2011: s476) menar att det kan handla om att Paulus använder ironi. Påståendet som Paulus gör i v3 kan vara en parafrasering av ett Grekiskt, Romersk konsensus om att staten ska döma ont med ont och gott med gott (Jewett 2007 : s792). Nästa vers (v4) blir ännu mer problematisk. Enligt Paulus argumentation skulle Jesus ha blivit dödad av överheten och fått falla under det svärd som Gud givit dem. En förklaring för detta kan vara att Paulus verkligen inte vill att de kristna ska skadas av missionsstrategiska skäl (Jewett 2007 : s794). Det skulle i så fall inte alls handla om en teoretisk eller teologisk syn på staten (Jewett 2007 : s794), utan om att Paulus söker argument för att säkra missionsuppdraget att nå till Spanien (Jewett 2007 : s794) Underordning v5 Paulus stryker under dygden av underordning ännu en gång i v5. Här utvecklar han också sitt resonemang genom att säga att en kristen inte bara ska underordna sig av rädsla utan också av 4

5 eget ansvarstagande och moraliska aspekter (Dunn 1988 Romans 9-16 : s765). Paulus vill att de kristna ska finnas med och agera på det Jesuslika sättet i det redan existerande samhället trots regeringens lagar och bestämmelser (Hultgren 2011: s473). Han vill få de kristna att förstå att de är del av en större social struktur (Hultgren 2011: s473). Betala er skatt v6-7 I v6 a nämns betalning av skatt. Detta nämns säkerligen för att de tidigare inte betalat, alternativt att de just nu inte betalar skatt. Paulus använder sig av ett retoriskt grepp då han säger ni betalar skatt (v6 bibel 2000), han talar som om de gjorde detta. Det här sättet att skriva vill jag lyfta fram som ett retoriskt knep för att hävda att de bör betala skat, vilket de antagligen inte gör. Man skulle kunna hävda att Paulus argument för att betala skatt är att skatten går till välfärd för de många människorna och att staten på så sätt Guds tjänare och att kristna därför ska betala skatt (Hultgren 2011: s474). Men att skattesystemet på den tiden skulle fungera på ett liknade sätt som i västvärlden idag är ganska befängt att tro. Den romerska skatteverksamheten sågs snarare som en utsugarverksamhet av den fattiga landsbygdsbefolkningen (Oakman 2012: s83-84). Det finns bevarade klagomål från år 58 som berättar om att det fanns grupper av tullindrivare som gjorde sig för stora förtjänster genom skatten (Dunn 1988 Romans 9-16 : s766). Det fanns följaktligen under perioden innan år 58 en rörelse som gjort motstånd mot att betala skatt detta är omskrivet i en rapport av Tacitus till Nero (Jewett 2007: s798). Så nog fanns det ett missnöje hos dem som levde i Rom (Dunn 1988 Romans 9-16 : s766). Under år infördes också ett nytt tulluttag för dem som flyttade in i Rom (Jewett 2007 : s799). Detta gjorde att de judar och judekristna som blivit förvisade från Rom (se ovan under historisk kontext) också blev tvungna att betala skatt när de skulle flytta tillbaka till Rom igen. Givetvis påverkade detta också församlingen (Jewett 2007 : s799). I vers 7 följer sedan flera exempel på hur man kan visa underordning, där två kategorier är betalning och respekt. Syntes Rom 13:1 7 kan lätt tolkas som en doktrin om staten, men jag tror inte att texten ska uppfattas på det sättet. Textens närliggande kapitel handlar i mångt och mycket om hur en kristen bör vara och leva, men Rom 13:1 7 har ett annat motiv. Nämligen ett överlevnadsmotiv. Skattevägran samt olika typer av motstånd och protester mot det romerska imperiet verkar inte ha varit helt ovanligt hos de tidiga kristna eller judiska grupperna. Det förekom i såväl Rom som Galiléen. Detta gjorde att grupperna fick lida på olika sätt. I Rom blev de t ex förvisade från Rom för att flera år senare få återvända. Detta är ett starkt skäl till att Paulus ville att församlingen skulle underordna sig statens villkor, han vill inte att de skulle råka värre ut än de redan hade gjort. Paulus legitimerar 5

6 därför statens beteende med olika argument på ett överdrivet sätt, men som nu är nödvändigt. Detta för att han faktiskt har omsorg om församlingen i Rom. Därtill kan läggas att Rom var en central geografisk punkt för Paulus missionsplan, vilket också gör att församlingens existens där inte kan riskeras. Församlingen i Rom behövs för den fortsatta missionen. Kanske var det så att för Paulus var spridandet av evangeliet viktigare än att det faktiskt efterlevdes? Denna fråga ställer jag öppet. Denna tolkning av texten legitimerar också att skattevägran i Guds rike faktiskt kan vara något som går tillbaka på den historiske Jesus. En kritik man kan rikta mot den tolkningen är dock att det inte bara var Jesus som framförde denna idé och missnöjet över det romerska imperiet som utnyttjar sina undersåtar. Reflektion Textens betydelse idag kan möjligen vara att Paulus tycker att det finns situationer då kristet levnadsätt får hållas tillbaka. Det är dock svårt att tolka in detta i vår tid, då Paulus hade en specifik kontext som han skriver in i. Huruvida detta går ihop med de texter vi kan finna om Jesus undervisning kan man fråga sig. Och likaså om texten över huvud taget går ihop med Paulus syn på lidande och lidandet för Kristi skull, i hans övriga undervisning. 6

7 Bibliografi Bibel 2000: texterna: Gamla testamentet, Tillägg till Gamla testamentet - de apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna, Nya testamentet : Bibelkommissionens översättning 1999 / [träsnittsvinjetter: Kristina Anshelm] Stockholm: Verbum Bibel 1917: Gamla och nya testamentets kanoniska böcker : konungen år Nacka: Esselte Herzogs Dunn, James D. G. (1988 a). Vol. 38A, Romans 1-8. Word biblical commentary. Waco, Tex.: Word Books Dunn, James D. G. (1988 b). Vol. 38B, Romans Word biblical commentary. Waco, Tex.: Word Books Chilton, Bruce. (1992) Jewish war i Herion, Gary A., Beck, Astrid B. & Freedman, David Noel (red.) The Anchor Bible dictionary. Vol. 3, H-J. New York: Doubleday. s839 Elenäs, Arvid. (2013). Tolkningsövning Markusevangeliet 12: Teologiska Högskolan Stockholm. Hultgren, Arland J. (2011). Paul's letter to the Romans: a commentary. Grand Rapids, Mich.: Eerdmans Jewett, Robert (2007). Romans: a commentary. Minneapolis: Fortress Press Oakman, Douglas E. (2012). The political aims of Jesus. Minneapolis: Fortress Press Rhoads, David (1992) "Zealots" i Herion, Gary A., Beck, Astrid B. & Freedman, David Noel (red.) The Anchor Bible dictionary. Vol. 6, Si-Z. New York: Doubleday. s1047 Åkeson, Helge. (1892, 2a upplagan) Bibeln. Tidaholm: Fribaptistsamfundets förlag. 7