Våldsutsatthet hos unga kvinnor och män

Transkript

1 Utdrag ur NCK-rapport 2010:04 / ISSN ATT FRÅGA OM VÅLDSUTSATTHET SOM EN DEL AV ANAMNESEN Våldsutsatthet hos unga kvinnor och män Ingela Danielsson

2

3 Våldsutsatthet hos unga kvinnor och män Ingela Danielsson Hur vanligt är det att ungdomar utsätts för våld? Ungdomar är den grupp i samhället som är mest utsatt för våld. 1 Socialstyrelsen har sedan 1978 gjort återkommande så kallade ULF-undersökningar. Från 2007 redovisas att 17 procent av unga kvinnor och 23 procent av unga män mellan 16 och 24 år det senaste året varit utsatta för våld eller hot. 2 Från samma år redovisade Brottsförebyggande rådets Nationella trygghetsundersökning (NTU) att nio respektive fyra procent av unga kvinnor och män i samma åldrar varit utsatta för hot medan 5 respektive 12 procent varit utsatta för misshandel. Andelen som uppgavs var utsatta för sexualbrott var lägre: tre respektive en halv procent. 3 Mycket högre siffror för våldsutsatthet rapporteras i en undersökning från nio olika ungdomsmottagningar i hela landet där man använt ett frågeformulär med konkreta och utförligt formulerade frågor. 4 Undersökningen visar också tydliga könsskillnader. De unga kvinnorna var generellt mer utsatta för psykiskt och sexuellt våld och de unga männen mer för fysiskt våld. Trettiotre procent av kvinnorna och 18 procent av männen uppgav att de det senaste året utsatts för någon form av psykiskt våld, medan 18 procent av kvinnorna och 27 procent av männen utsatts för någon form av fysiskt våld. Störst var skillnaden för det sexuella våldet: 14 procent av kvinnorna och 4 procent av männen hade varit utsatta för något sexuellt våld senaste året. Det fanns också stora skillnader mellan könen på vem man rapporterade som förövare. Bland unga kvinnor var det vanligare att förövaren var någon som stod dem nära, det vill säga förälder, partner eller tidigare partner. De unga männen uppgav oftare en kompis eller en okänd som förövare. De unga kvinnorna rapporterade att de led mer än männen av både det psykiska och fysiska våldet. Det hedersrelaterade våldet har nyligen undersökts av en forskargrupp vid Stockholms universitet. 5 Man visar att en högre andel flickor än pojkar lever under hedersrelaterade normer och begränsningar. Tjugotre procent av flickorna och sju procent av pojkarna svarade att de inte fick ha ett förhållande med en jämnårig pojk- eller flickvän och att deras föräldrar förväntar sig att de är oskuld då de Att fråga om våldsutsatthet som en del i anamnesen 3

4 gifter sig. Sju procent av flickorna och tre procent av pojkarna hade dessutom varit utsatta för kränkande behandling, hot eller våld i ett hedersrelaterat sammanhang. Ungdomars utsatthet för våld och deras hälsa Flera nationella och internationella undersökningar har visat att våld mot kvinnor i nära relationer är ett av de största hoten mot kvinnors hälsa. 6 För ungdomar finns färre undersökningar, men från USA finns flera rapporter om dating violence, det vill säga våld i nära relationer. Där har man visat att både unga kvinnor och män som utsatts för våld, har en klart sämre fysisk och psykisk hälsa, med bland annat ökad risk för ätstörningar, självmordstankar och självmordsförsök. 7 Bland unga kvinnor är det också vanligare med ett ökat sexuellt risktagande med flera partners, lägre kondomanvändning och fler oönskade graviditeter. 8 Även om våldet utövats av en person man inte har någon nära relation till är hälsan sämre, framför allt hos unga kvinnor, men i viss mån även hos unga män. 9 De som varit utsatta för våld är också stora sjukvårdskonsumenter, de unga kvinnorna i högre grad än de unga männen. 10 Det är däremot ovanligt att ungdomar söker vården specifikt för att de blivit utsatta för våld. 11 Ungdomsmottagningar Det finns cirka 230 ungdomsmottagningar i landet och mer än ungdomar kommer varje år för ett enskilt besök till en ungdomsmottagning. 12 Den övergripande målsättningen för verksamheten är att främja ungdomars fysiska och psykiska hälsa, stärka ungdomar i identitetsutvecklingen så att de kan hantera sin sexualitet samt att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförbara infektioner. 13 De flesta mottagningar tar emot ungdomar mellan 12 och 20 år, några upp till 23 eller 25 år. Även om ungdomsmottagningarna vänder sig till både unga kvinnor och män, är en stor majoritet av besökarna, procent, unga kvinnor. Andelen unga män varierar och på vissa mottagningar är upp till 30 procent av besökarna unga män. De vanligaste orsakerna till att ungdomar söker en ungdomsmottagning är preventivmedelsrådgivning eller oro för underlivsinfektioner eller underlivsbesvär, men många ungdomar kommer också till mottagningen för samtal vid sociala eller psykiska problem. På mottagningarna arbetar både barnmorskor, sköterskor, kuratorer, psykologer och läkare. 14 På de flesta mottagningar är det inte särskilt vanligt att ungdomar söker specifikt för att de varit utsatta för våld. Att fråga ungdomar om deras erfarenhet av våld Flera amerikanska organisationer som till exempel American Medical Association, American Nurses Association och American College of Obstetricians and Gyne- 4 Att fråga om våldsutsatthet som en del i anamnesen

5 cologists rekommenderar personal inom hälso- och sjukvård att fråga kvinnor rutinmässigt efter våldutsatthet. American Academy of Pediatrics rekommenderar att barnläkare ställer frågor om våld inom all barnsjukvård, huvudsakligen för våld inom familjen riktat mot modern. 15 Orsaken är att om mamman är utsatt för våld så är barnet också ofta det. Även om barnet inte utsätts för direkt våld själv, påverkas det mycket negativt av att bevittna våldet. Man skriver också att barn som kommer från ett hem med våld ofta upprepar det våldsamma beteendet i egna nära relationer. En nyligen publicerad svensk undersökning har visat att barn och ungdomar som lever med en mamma som utsatts för våld har sämre hälsa och högre sjukvårdskonsumtion. 16 För ungdomar finns inga kända officiella rekommendationer om frågor om våld i anamnesen. Under senare år har dock flera forskare föreslagit att personal inom hälso- och sjukvård bör fråga ungdomar om deras erfarenheter av våld, eftersom det finns övertygande belägg för att ungdomar, och framför allt unga kvinnor, som varit utsatta för våld, har betydligt sämre fysisk, psykisk och sexuell hälsa än de som inte varit utsatta. 17 Socialstyrelsen genomförde 2001 ett metodutvecklingsprojekt som inkluderade 14 olika ungdomsmottagningar i landet, där man undersökte hur personalen ställde sig till att fråga alla kvinnor som sökte på mottagningen om de varit utsatta för våld. 18 Inledningsvis var 21 procent av personalen tveksamma eller negativa till att rutinmässigt ställa frågor om våld, men efter att ha gjort det i ett halvår hade antalet minskat med två tredjedelar. Knappt hälften av personalen upplevde att rutinfrågorna om våld hade medfört ökad tidspress och knappt en fjärdedel önskade mer handledning. Personalens uppfattning var att det stora flertalet av de unga kvinnorna var positiva till att svara på frågor om utsatthet för våld, och flera ungdomar uttryckte också att de tyckte det var bra: Äntligen någon som frågar, Det känns helt rätt, Jättebra. Av de knappt 200 kvinnor som i samband med besöket på mottagningen även svarat på en enkät hur de upplevde att bli till frågade om våld och kränkningar var det ingen som uttryckt en negativ inställning. De allra flesta våldshändelser låg en tid tillbaka i tiden. Viktiga förutsättningar för att kunna genomföra att personalen skulle fråga om våld rutinmässigt var bland annat att de fick tillräcklig information och utbildning om syftet med att fråga om våld samt ett tydligt stöd från ledningen. Vidare behöver personalen få tid att bemöta det frågan väcker hos kvinnorna, samt till handledning och reflektion för att utveckla trygghet i yrkesrollen. Andra viktiga erfarenheter var att kvinnor inte berättar spontant om sin våldserfarenhet men däremot svarar på direkt fråga och att såväl kvinnor som söker på mottagningen som majoriteten av personalen anser att rutinmässiga frågor om våld bör ingå den ordinarie verksamheten. Även om kunskapen och intresset för ungdomars utsatthet för våld har ökat på de flesta ungdomsmottagningar i landet är det en minoritet av mottagningarna där personalen i dag regelbundet frågar ungdomar om deras erfarenhet av våld. Att fråga om våldsutsatthet som en del i anamnesen 5

6 Det goda exemplet Det finns flera ungdomsmottagningar som kan tjäna som goda exempel. I Stockholm frågar personalen på flera olika mottagningar ungdomarna regelbundet om våld. På Järva Ungdomsmottagning, som var en av de mottagningar som deltog i Socialstyrelsens utvecklingsprojekt att fråga om våld, startade man redan 1999 att fråga ungdomarna om våld. På mottagningen arbetar tre barnmorskor och tre kuratorer. Alla frågar regelbundet samtliga unga kvinnor och män som kommer på sitt första besök på mottagningen om deras erfarenhet av fysiskt, psykiskt, sexuellt och hedersrelaterat våld. De enda som inte tillfrågas är de som kommer tillsammans med en partner eller förälder. Man använder inga bestämda frågeformulär, utan har diskuterat sig fram till ett förhållningssätt och alternativa sätt att fråga ungdomarna. Personalen berättar att det ständigt pågår erfarenhets- och kunskapsutbyte inom personalgruppen, vilket de uppfattar som mycket stimulerande. Innan man börjar prata om våld informeras ungdomarna alltid om att sekretessen i vissa fall kan brytas, och barnmorskan/kuratorn uttrycker också att man svarar bara på det man vill. Frågorna om våld introduceras ofta på ungefär följande sätt Vi vet att det är mycket vanligt att ungdomar utsätts för olika typer av våld och att det kan påverka en mycket. Därför frågar vi alltid om det. De ungdomar som berättar att de varit utsatta för våld erbjuds alltid fortsatt kuratorskontakt. En minoritet, procent, av ungdomarna tackar ja, vilket stämmer väl med Socialstyrelsens rapport från sitt utvecklingsprojekt. 19 För att följa upp arbetet registrerar personalen regelbundet hur många ungdomar som svarar jakande på någon fråga om våld. Personalen uttrycker att det är viktigt med ett tydligt stöd uppifrån, vilket på Järva Ungdomsmottagning bland annat är formulerat i ett samverkansavtal mellan kommun och landsting. Där framgår att riskfaktorer som våld, hot och övergrepp speciellt ska uppmärksammas. Personalgruppen är mycket positiv till att rutinmässigt fråga om våld. De tycker att det berikar arbetet genom att de känner att de gör ett bra jobb, att det stimulerar metod- och yrkesutvecklingen och att mötet med ungdomarna fördjupas. De ser egentligen inga svårigheter, utom möjligen när det kan bli aktuellt med en anmälan till socialtjänsten. De har inte uppfattat att det skulle finnas någon risk för att ungdomar inte skulle komma till mottagningen av rädsla för att få frågor om våld. Både barnmorskor och kuratorer har däremot många gånger upplevt att ungdomarna uppskattar att bli tillfrågade om våld. Personalen säger också att frågorna ofta kan öppna upp för andra svåra frågor. Sammanfattning Det finns många starka skäl till att personalen på ungdomsmottagningarna bör ställa frågor till alla unga kvinnor och män om deras erfarenhet av våld. Målet för verksamheten på mottagningarna är att verka för bättre psykisk och fysisk 6 Att fråga om våldsutsatthet som en del i anamnesen

7 hälsa och det finns vetenskapligt stöd för att både den fysiska och psykiska hälsan är sämre och sjukvårdskonsumtionen högre hos ungdomar som utsatts för våld. Ungdomar som varit utsatta berättar sällan om sin utsatthet spontant men däremot ofta när de blir tillfrågade. Acceptansen är hög hos ungdomarna som söker på ungdomsmottagningar att bli tillfrågade om våld. Genom att rutinmässigt fråga om erfarenheterna av våld kan mottagningen erbjuda fler ungdomar som utsatts för våld en möjlighet att bearbeta det. Det finns i dag ingen forskning som visar att ungdomar mår bättre av att berätta om eller bearbeta det våld de varit med om, även om det sannolikt är så. Inte heller är det visat att risken för upprepning av våldet minskar. Men eftersom våldet påverkar ungdomarnas hälsa är det rimligt att personalen tar upp det i anamnesen, precis som med andra faktorer som kan påverka hälsan. Personalen kan också genom att fråga om utsatthet för våld visa ungdomar att våld inte är acceptabelt och att ungdomsmottagningen kan vara en plats där det går att prata om våld. Det finns goda förutsättningar och en stor acceptans hos personalen att fråga om våld, framför allt när personalen arbetat regelbundet med det under en period. Avslutande reflektion Min personliga ingång till att forska kring ungdomars utsatthet för våld var mitt intresse för samlagssmärta. Vid ett tillfälle hörde jag en amerikansk forskare berätta om en stor studie han hade gjort, där han fann ett mycket starkt samband mellan utsatthet för våld i barndomen och samlagssmärta. 20 När jag gick igenom litteraturen fann jag att det fanns beskrivet starka samband mellan flera andra olika smärtillstånd och tidigare utsatthet för våld. 21 Under senare år när jag själv forskat kring ungdomars utsatthet för våld, har jag ofta avslutat artiklar eller föredrag med att betona vikten av att fråga alla ungdomar som söker på våra mottagningar om deras utsatthet för våld. Ändå har jag inte gjort det regelbundet. Under skrivandet av det här arbetet, och framför allt efter att ha träffat personal från ungdomsmottagningar där man regelbundet frågar om utsatthet för våld, har jag genom att ta del av deras kunskap och erfarenhet blivit helt övertygad om att frågor om våld kan och bör ställas till alla ungdomar som kommer på sitt första besök till mottagningen. Att fråga om våldsutsatthet som en del i anamnesen 7

8 1 Socialstyrelsen (2009) Folkhälsorapport Stockholm: Socialstyrelsen. 2 Statistiska centralbyrån (2007). Undersökningar om levnadsförhållanden (ULF). 3 Brottsförebyggande rådet (2008) Nationella trygghetsundersökningen Om utsatthet, trygghet och förtroende. Rapport 2008:3 4 Danielsson I, Blom H, Nilses C, Heimer G and Högberg U (2009). Gendered patterns of high violence exposure among Swedish youth. Acta Obstet Gynecol Scand 88:5; s Danielsson I, Blom H, Nilses C, Högberg U, Heimer G (2010). Tydliga könsskillnader i ungdomars utsatthet för våld. Också stora skillnader mellan olika studier. Läkartidningen 18;107, s Schlytter A, Högdin S, Ghadimi M, Backlund Å and Rexvid D (2009). Oskuld och heder. En undersökning av pojkar och flickor som lever under hedersrelaterad kontroll i Stockholm stad omfattning och karaktär. Stockholm: Stockholm Stad. 6 Campbell J C (2002). Health consequences of intimate partner violence. Lancet. 359, s WHO (2005) WHO Multi-country Study on Women s Health and Domestic Violence against Women. Socialstyrelsen (2009) Folkhälso rapport Ackard DM, Eisenberg M and Neumark-Sztainer D (2007). Long-term impact of adolescent dating violence on the behavioral and psychological health of male and female youth. J Pediatr. 151:5, s Olshen E, McVeigh K H, Wunsch-Hitzig R A and. Rickert V I (2007). Dating violence, sexual assault, and suicide attempts among urban teenagers. Arch Pediatr Adolesc Med. 161:6, s Silverman J G, Raj A and Clements K (2004). Dating violence and associated sexual risk and pregnancy among adolescent girls in the United States. Pediatrics. 114:2, s Roberts T A, Auinger P and Klein J D (2005). Intimate partner abuse and the reproductive health of sexually active female adolescents. J Adolesc Health, 36:5, s Sundaram V, Helweg-Larsen K, Laursen B and Bjerregaard P(2004). Physical violence, self rated health, and morbidity: is gender significant for victimisation? J Epidemiol Community Health. 58:1, s Danielsson I, Olofsson N and Gådin K G (2005). Våldets följder en fråga om folkhälsa. Starkt samband mellan våld/hot och ohälsa hos både kvinnor och män. Läkartidningen. 102: 12-13, s , 42. Olofsson N, Lindqvist K, Gådin K G and Danielsson I (2009) Violence against young men and women A vital health issue. The Open Public Health Journal 2, s Danielsson I, Olofsson N and Gådin K G (2005). Våldets följder en fråga om folkhälsa. Starkt samband mellan våld/hot och ohälsa hos både kvinnor och män. Läkartidningen. 102: 12 13, s , 42. Olofsson N, Lindqvist K, Gådin K G and Danielsson I (2009) Violence against young men and women A vital health issue. The Open Public Health Journal 2, s Ashley O S and Foshee V A (2005). Adolescent help-seeking for dating violence: prevalence, sociodemographic correlates, and sources of help. J Adolesc Health. 36:1, s Priebe G and Svedin C G (2008). Child sexual abuse is largely hidden from the adult society. An epidemiological study of adolescents disclosures. Child Abuse Negl. 32:12, s Wiksten-Almströmer M (2006). Ungdomsmottagningar nätverk med helhetssyn på ungdomars problem. Läkartidningen. 103, s Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar (FSUM) (2002). Policyprogram för Sveriges Ungdomsmottagningar. 14 Wiksten-Almströmer M (2006). Ungdomsmottagningar nätverk med helhetssyn på ungdomars problem. Läkartidningen,103, s American Academy of Pediatrics Committee on Child Abuse and Neglect (1998). The role of the pediatrician in recognizing and intervening on behalf of abused women. Pediatrics. 101: 6, s Olofsson N, Lindqvist K, Gådin KG, Bråbäck L and Danielsson I (2010). Physical and psychological symptoms and learning difficulties in children of women exposed and non-exposed to violence: a population-based study. Int J Public Health, 2010 [Epub ahead of print]. 17 Olshen E, McVeigh K H, Wunsch-Hitzig R A and. Rickert V I (2007). Dating violence, sexual assault, and suicide attempts among urban teenagers. Arch Pediatr Adolesc Med. 161:6, s Danielsson I, Olofsson N and Gådin K G (2005). Våldets följder en fråga om folkhälsa. Starkt samband mellan våld/hot och ohälsa hos både kvinnor och män. Läkartidningen. 102: 12 13, s , 42. Olofsson N, Lindqvist K, Gådin K G and Danielsson I (2009) Violence against young men and women A vital health issue. The Open Public Health Journal 2, s Socialstyrelsen (2001). Tack för att ni frågar Screening om våld mot kvinnor. 19 Ibid. 20 Harlow B L and Stewart E G (2005). Adult-onset vulvodynia in relation to childhood violence victimization, Am J Epidemiol. 161:9, s Hamberg K, Johansson E and Lindgren G (1999). I was always on guard an exploration of woman abuse in a group of women with musculoskeletal pain, Fam Pract. 16, s Att fråga om våldsutsatthet som en del i anamnesen