Landskapsinventering av vedsvampar i tallskog på Sveaskogs marker i nordvästra Dalarna 2014

Transkript

1 Landskapsinventering av vedsvampar i tallskog på Sveaskogs marker i nordvästra Dalarna 2014 Äldre produktionsskog Mikael Gudrunsson, Anders Dahlberg SLU, Ulf Lindenbaum Skogsstyrelsen på uppdrag av Sveaskog, 14 november

2 Resultaten i kortform I skogar yngre än 70 år gjordes få fynd av rödlistade vedsvampar, 2 4 fynd/per hektar 1. Fynden gjordes till 90 % på gamla lågor och lumpar från det tidigare beståndet. Dessa skogar har varit kalavverkade och oftast markberedda. I skogar äldre än 70 år påträffades rödlistade vedsvamparna i stor frekvens, i genomsnitt 15 fynd per hektar eller på nästan varannan död vedenhet. Fynden växte till 70 % på gamla lågor eller lumpar. Dessa skogar har varit extensivt brukade och har en obruten kontinuitet träd och av lämplig död ved. Rödlistade vedsvampar förekom lika frekvent i nyckelbiotoper, naturvärdeslokaler och äldre produktionsskogar (mer än 70 år). Antalet fynd av rödlistade vedsvamparna korrelerade starkt till mängden av död ved 2. En fjärdedel av fynden gjordes på ved som var cm i diameter, hälften på ved som var cm och fjärdedel på ved som var mer än 30 cm. Rödlistade vedsvampar har störst förutsättningar att finnas kvar och på sikt leva vidare i avsatta nyckelbiotoper och naturvärdeslokalerna där det finns och nyskapas gamla träd och lågor som kan fortsätta att producera lämplig död ved. Avverkning av äldre produktionsskogar leder oundvikligen till att ved och förekomster av rödlistade vedsvampar förstörs. Med särskild hänsyn till lågor, torrakor och annan död ved kan skadorna minskas vid avverkning och markberedning. 1 Det lägre antalet, 2 fynd/hektar, när beståndet varit markberett. 2 I likhet med riksskogstaxeringen definierade undersökningen ved en diameter på mer än 10 cm som grov död ved. 2

3 Sammanfattning av studien Äldre tallskog utgör en stor andel av skogsmarken i nordvästra Dalarna. Dessa skogar har ofta höga naturvärden och flera har därför pekats ut som nyckelbiotoper eller blivit avsatta som naturvärdeslokaler. Diskussionerna och konflikterna mellan Sveaskog och naturvården har dock fortsatt eftersom signal och rödlistade arter, framförallt vedlevande och mykorrhizasvampar, påträffas och rapporteras i stor omfattning även från äldre produktionsskogar. Detta har föranlett frågan om rätt bestånd avverkas och avsätts? Görs rätt prioriteringar? Skall mer areal skyddas eller kan förändrade skogsbruksformer vara en modell i detta landskap? För att ge dessa diskussioner bättre förutsättningarna har vi på uppdrag av Sveaskog tagit fram ett faktaunderlag om i vilka skogar vedsvampar som är rödlistade eller signalarter finns i detta område. Rapporten redovisar en landskapsstudie av Sveaskogs skogsmarksinnehav på ha skogsmark i Idre och Särna socknar i Älvdalens kommun i nordvästra Dalarna. Studien omfattar all tallskog, sammanlagt ha, i alla beståndsåldrar inom två landskapsavsnitt och innefattar bl a ekoparkerna Tranuberget och Fjätälven. I studien har vi kvantifierat hur mycket signal och rödlistade vedlevande svampar det finns på tallved i tallbestånd av tre kategorier; (1) som avsatts för naturvårdsändamål (nyckelbiotoper och naturvärdeslokaler), (2) äldre produktionsskog (definierad som äldre än 70 år, dvs skog som inte varit trakthyggesavverkad) samt (3) kulturskogar av tall uppkomna efter trakthyggesavverkning (definierade som skogar yngre än 70 år) Begreppen förklaras i Figur 3. I hela området är 80,3% av skogsmarksarealen tallskog. Vi slumpade ut 50 bestånd per beståndskategori (sammanlagt 150); 54 uteslöts, främst naturvärdeslokaler, som låg på blöt/fuktig mark med mycket lite död ved. Studien omfattar därför bara tallskog på torr och frisk mark, vilket utgör ca 75 % tallskogsarealen. Av undersökningens 96 bestånd är ca 1/3 i vardera beståndskategori. I dessa inventerade vi förekomsten av signal och rödlistade vedsvampsarter och beräknade antalet grov död ved objekt. Vi beräknade också mängden död ved och förekomsten av vedlevande svampar i de olika beståndskategorierna och uppräknat till landskapsnivå. Sammanlagt påträffades 1158 fynd av 2 signalarter och 23 (24) rödlistade vedlevande svampar. De flesta arterna var sällsynta. Fem arter svarade för 82 % av fynden. Resultaten visar att Signal och rödlistade vedlevande svamparter förekommer lika frekvent i tallskog som är äldre produktionsskog som i naturvärdesskogar (nyckelbiotop eller naturvärdeslokal); ca 15 fynd/ha. I tallskogar yngre än 70 år (kulturskog) var antalet fynd betydligt lägre; ca 2 fynd/ha i bestånd som markberetts och ca 4 fynd/ha där markberedning inte skett. På landskapsnivå innebär detta att Naturvärdesskogar (nyckelbiotoper och naturvärdeslokaler) utgör 29 % av områdets tallskog. Här finns 40 % av landskapets död vedenheter och 52 % av svampfynden. Äldre produktionsskog (> 70 år) utgör 19 % av områdets tallskogsareal. Här finns 25 % av landskapets död vedenheter och 32 % av svampfynden. Kulturskog (< 70 år) utgör 52 % av områdets tallskogsareal. Här finns 35 % av landskapets död vedenheter och 19 % av svampfynden. 3

4 Bakgrund Nordvästra Dalarna har en för svenska förhållande, stor andel äldre skog, ffa tallskog (Fig 1). Fram till 1960-talet var detta område var i huvudsak extensivt brukat. Landskapet består till övervägande del av magrare tallskog på torr-frisk mark där nedbrytningen av ved går förhållandevis sakta. Många skogar som idag ser ganska triviala ut kan därför fortfarande innehålla höga naturvärden som t ex rödlistade vedlevande arter som beroende av död grov tallved eller rödlistade mykorrhizasvampar som ofta är associerade till trädkontinuitet. Figur 1. (a) Andelen gammal skog av skogsmarksarealen exklusive skogsmark inom reservat. Beståndsmedelålder>140 år i Norrland, Dalarna, Värmland och Örebro län. Beståndsålder >120 år i Götaland, Svealand exkl. Dalarna, Värmland och Örebro län. (b) Utbredningen och andelen av tallskog som är äldre än 70 år i Sverige nedanför fjällnära skogsgränsen. Baseras på Riksskogstaxeringen (Dahlberg ). Skogsstyrelsen fick 2003 i uppdrag av Sveaskog att testa en inventeringsmetodik för att bedöma naturvärden i högt belägna skogar i NV Dalarna. Metoden gick ut på att bedöma förekomster av strukturer, element, fysiska faktorer, skogshistorik/störning samt arter. Varje naturvärdesrubrik som t ex. naturvärdesträd, död ved, topografi, vattenmiljöer mm fick ett betyg 1-5 där 1 var högsta betyg. När bedömningen var klar vägdes de olika betygen samman och skogen klassades antingen som en 3 Dahlberg A Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk - slutrapport för delprojekt naturvärden. Skogsstyrelsen. Rapport 7. 4

5 produktionsskog eller en naturvårdsskog (se under Metodik). Inventeringsmetodiken används fortfarande med en del mindre justeringar. Naturvärdesinventeringarna de efterföljande åren på Sveaskogs marker i norra Dalarna visade att det finns en hög andel värdefulla skogar, främst av tall i dessa trakter ökade antalet fynd av framförallt signal och rödlistade vedsvampar på liggande död tallved explosionsartat i Norra Dalarna. Detta berodde framförallt på att medlemmar från Naturskyddsföreningen tillsammans med en vedsvampsexpert från Finland anordnade inventeringsresor i nordvästra Sverige. Det gav en hel del ny kunskap om förekomsten av dessa vedsvampar. Artinventeringarna genomfördes bl. a. i avverkningsanmälda skogar inom Sveaskogs innehav, dvs. skogar som enligt naturvärdesinventeringarna hade klassats som produktionsskogar. Artfynd från den ideella naturvården har fortsatt att strömma in från dessa äldre produktionsskogar. I maj 2011 besökte Sveaskog och Skogsstyrelsen några avverkningsanmälda skogar väster om Idre där Naturskyddsföreningen hade noterat ett stort antal fynd av rödlistade arter främst vedsvampar på tallågor. Fynden innefattade även flera arter i klassen EN (Starkt Hotade) och några fynd av rödlistade marksvampar. Diskussioner fördes om det går att hitta modeller/anpassningar för att bedriva ett skogsbruk som tar hänsyn till dessa arter. Det konstaterades att merparten av de avverkningsplanerade skogarna såg tämligen triviala ut med avseende på naturvärdena och att instruktionerna enligt Sveaskog inventeringsmodell hade följts. Skogsstyrelsen och Sveaskog enades om att det vore värdefullt att få veta hur fördelningen av signal- och rödlistade arter ser ut i detta landskap. Sveaskog beslutade därför att avsätta medel för att undersöka förekomsten av naturvårdsintressanta svampar beroende av död tallved i nv. Dalarna. Under hösten 2014 genomfördes denna undersökning. Författarna är ensamt ansvariga för rapportens innehåll. Syfte och målsättning Syftet är att resultaten skall kunna bidra till konstruktiva naturvårdsdiskussioner mellan ideell naturvård, forskare, myndigheter och Sveaskog (skogsbruket) genom att redovisa var signal och rödlistade vedlevande svampar på tallved finns i detta skogslandskap, och att beräkna hur stor andel av arternas populationer som finns i Sveaskogs naturvårdsavsättningar (nyckelbiotoper och naturvärdeslokaler) respektive i yngre och äldre produktionsskogar på landskapsnivå. För att göra detta har vi inventerat; 1. Vilka vedlevande signal och rödlistade svamparter 4 som finns i a. nyckelbiotoper, naturvärdeslokaler, b. äldre produktionsskogar (> 70 år, som inte varit trakthyggesavverkade), 4 Baserat Artdatabanken (2015) Rödlistade arter i Sverige 2015 samt Skogsstyrelsen (2014) Handbok för inventering av nyckelbiotoper. Här redovisas också gulporing, Junghuhnia luteoalba, som var rödlistad vid inventeringstillfället hösten 2014 ( , NT) och men sedan 2015 är klassificerad som livskraftig (LC). 5

6 c. yngre produktionsskogar (< 70 år, som varit trakthyggesavverkade) 5 2. Hur frekvent arterna förekommer i dessa skogar 3. På vilka typer av död ved arterna förekommer, samt 4. Hur mycket död ved finns det i dessa skogar En övergripande målsättning är att de utvärderade resultaten skall kunna bidra till att finna lämpliga förvaltnings- och skötselstrategier för brukande, avsättningar och hänsyn. utveckla Sveaskogs naturvårdssatsningar på ett effektivt sätt i relation till landskapets möjligheter att behålla och förvalta signalarter och rödlistade arter, och att. Metodik Undersökning har beställts av Stefan Bleckert på Sveaskog. Ulf Lindenbaum på Skogsstyrelsen och Anders Dahlberg på SLU har ansvarat för planering, genomförandet och redovisningen av resultaten; Ulf Lindenbaum har svarat för planering av fältarbete och utsökning av inventeringsobjekt medan Anders Dahlberg svarat för utformningen av inventeringen och rapportskrivande. Planeringen har skett i samverkan med Stefan Bleckert. Mikael Gudrunsson utförde inventeringarna, sammanställde och bearbetade resultaten. Mimmi Persson på Sveaskog har bistått med utsökning av beståndsunderlag. Val av skogsobjekt och geografisk avgränsning Studien utfördes inom Sveaskogs skogsinnehav i Särna och Idresocknar, Älvdalens kommun i NV Dalarna (Figur 2). Den geografiska avgränsningen gjordes framförallt utifrån att undersökningsområdet fortfarande innehåller stora arealer med skyddsvärd skog, bland annat inryms två ekoparker Tranuberget och Fjätälven, på sammanlagt drygt ha. Över 80 % av skogsmarken är tallskogar som ofta är svåravgränsade med avseende på naturvärdena och hyser signalarter och rödlistade arter. Studien avgränsades till att bara omfatta på tallskogar med fält- och markskikt bestående av i huvudsak ljung, lingon och marklavar. Med hjälp av Sveaskogs beståndsregister sorterades alla bestånd med >70% tall (trädslagsblandning baserat på volym) ut (80.3 % av skogsmarksen; Tabell 1). Dessa skogar grupperades i (1) naturvärdesskogar och (2) produktionsskogar (se Figur 3). Naturvärdesskogarna bestod av nyckelbiotoper och naturvärdeslokaler. Produktionsskogarna av äldre (>70 år) och yngre (< 70 år) övriga skogar. Nyckelbiotoper och naturvärdeslokaler är skogar som har fått höga betyg i Sveaskogs naturvärdesklassning; i regel minst en 1:a (1 = högsta klass) för någon naturvärdesrubrik t.ex. naturvärdesträd eller död ved. Avgränsningen mellan nyckelbiotoper och naturvärdeslokaler görs med hjälp av en helhetsbedömning av biotopens samlade naturvärde. Skogar med extra starka 1:or eller flera ettor tillsammans innebär i regel att skogen klassas som nyckelbiotop. Produktionsskogarna delades in i äldre produktionsskogar (> 70 år) samt yngre produktionsskogar som här kallas för kulturskogar (< 70 år). Naturvärdesskogarna och de äldre produktionsskogarna definieras här som kontinuitetsskogar (Figur 3). Äldre produktionsskogar är således hittills extensivt skötta skogar som inte trakthyggesavverkats och som inte har fått höga poäng vid naturvärdesinventeringarna. Kulturskogarna är de bestånd där det finns 5 Se figur 3 för en närmare definition 6

7 Äldre produktionsskog Figur 2. Översikt över området för landskapsstudie av vedsvampar inom Sveaskogs skogsmarksinnehav på ha skogsmark i nordvästra Dalarna. Inom området undersöktes 110 objekt utvalda från all tallskogar ( ha, motsvarande 80 % av området). Tallskogar visas i rött, grönt och gult; annan skogsmark svart. Tallskog definierades som att tall skulle utgöra minst 70 % av trädslagsvolymen. notering om att de är föryngrade m. h a. plantering, sådd eller självföryngring och som regel trakthyggesavverkade. Kulturskogarna delades upp i bestånd över och under 30 år. Äldre produktionsskogar och kulturskogarna definieras här gemensamt som produktionsskogar (Figur 3). För respektive beståndskategori slumpades 25 objekt ut bland alla potentiellt möjliga med kriteriet att minst 70 % av trädslagsblandningen skulle bestå av tall (Tabell 1), förutom för de äldre produktionsskogarna där 50 skogsobjekt slumpades ut. På så sätt valdes 50 objekt ut inom respektive huvudgrupp 6, sammanlagt 150 objekt. 6 Huvudgrupp = 1. identifierade naturvärdesskogar (dvs. NB+NVL), 2. äldre produktionsskog, och 3. kulturskogar (<30 år + >30 år). 7

8 Fig 3. Schematisk bild över hur tallskogen delades in i de fem kategorier av bestånd som undersöktes. Bredden på staplarna visar beståndstypernas relativa skogsareal (alla fem = 100 %, se Tabell 1). Ovanför figuren visas vilka bestånd som övergripande betecknas som kontinuitetsskogar (inte varit trakthyggesavverkade) respektive produktionsskogar. Tabell 1. Totalareal för hela Sveaskogs skogsinnehav inom Särna och Idre, samt utsöksareal för alla potentiellt möjliga skogsobjekt (minst 70 % tall av trädslagsblandning). Nyckelb. = Nyckelbiotop. Naturv.= Naturvärdeslokal. Ä prod = äldre produktionsskog, Ks = Kulturskog. Variabel Nyckelb. Naturv. Ä. prod. Ks år Ks 30 år Totalt Allt skogsinnehav (ha) Allt skogsinnehav (%) 12,0 19,4 16,6 16,0 36,0 100 Utsöksareal (ha) Utsöksareal (% av allt skogsinnehav) 9,6 16,3 15,9 13,9 24,5 80,3 8

9 Figur 4. Exempel på skogar från olika beståndskategorier: A) nyckelbiotop, B) naturvärdeslokal, C-D) äldre produktionsskog, E) kulturskog under 30 år och F) kulturskog över 30 år. C-F är produktionsskogar. 9

10 Inventeringsmetod Inventeringen genomfördes med en förutbestämd tidsbegränsning på 60 minuter per skogsobjekt, med start från den del av skogsobjektet som inventeraren först kom fram till. Inventeringen bygger på den inventeringsmetod som Metsahällitus i Finland använder för sina naturvärdesinventeringar (underlag från Kaisa Junninen Metsahällitus). Samtliga inventeringar är utförda av Mikael Gudrunsson (MG). Inventeringens sträckning var inte förutbestämd, istället sökte MG aktivt efter så många fynd av rödlistade eller signalarter av vedlevande svampar som möjligt inom den begränsande tiden genom att aktivt leta efter förekomster av lämplig ved. All liggande död ved med en diameter på minst 5 cm (på grövsta stället) som påträffades blev genomsökt för att undersöka om några av arterna kan förekomma på klenare ved än 10 cm. För varje vedobjekt med fynd noterades: Namn på art/arter Koordinater (enligt SWEREF 99) Vedursprung: gammal låga, gammal silverlåga, gammal rotstump, gammal lump, gammal gren, ung låga eller ung avverkningsrest (Figur 5). Nedbrytningsgrad: 0 = rå ved (intakt bark), 1 = hård död ved, 2 = något nedbruten död ved, 3 = nedbruten död ved, 4 = mycket nedbruten död ved (samma definition som riksskogstaxeringen). Diameter: anges i cm på grövsta stället. Bränd/kolad ved: ja eller nej Vid kvantifieringen av antal död vedenheter definierades död ved på samma sätt som hos riksskogstaxeringen 7, dvs klen död ved, största diametern är < än 10 cm grov död ved, minsta diametern > 10 cm Observera att Sveaskog i sin naturvårdsinstruktion använder en något annorlunda definition av död ved 8 ; Högstubbar och torrträd räknas bara om de är grövre än 15 cm i brösthöjd. Högstubbar med lägre höjd än brösthöjd räknas inte. Enbart lågor grövre än 15 cm i bedömd brösthöjd räknas. En låga som är 30 centimeter i diameter räknas i normalfallet som en grov låga, men gränsen för att räknas som en grov låga skall relateras till ståndorten och naturtypen. 7 Fältinstruktion 2013 RIS, riksskogstaxeringen. SLU. 8 Instruktion för Naturvärdesbedömning Sveaskog

11 Fig 5. Bilder på utseendet av olika vedursprung: A) gammal låga, B) gammal silverlåga, C) gammal rotstump, D) gammal lump, E) ung låga, F) ung avverkningsrest, G) gammal gren. För varje skogsobjekt insamlades även efter inventeringstiden uppgifter om: Antal död ved enheter per hektar: beräknat som medelvärde från 3 punkter längs inventeringslinjen (början/mitt/slut), utifrån antal liggande vedobjekt inom en radie av 25 m multiplicerat med 5 (= 0.98 ha). Klen ved (< 10 cm vid grövsta stället) uteslöts eftersom den kan vara svåra att upptäcka på avstånd, samt för undvika inflation av död ved vid förekomst av mycket avverkningsrester (grenar och toppar). Åldersstruktur: bedömdes som likåldrigt eller olikåldrigt bestånd utifrån levande träd (fördelning av stamgrovlek, barkstruktur, samt grenars och trädkronors utseende). Beståndsskiktning: bedömdes som enskiktat eller flerskiktat bestånd (endast tall togs med i bedömningen). Inventeringsspår: lagrades med hjälp av GPS. Med hjälp av denna beräknades sedan inventeringsytan genom att skapa en buffertzon på 10 meter kring spåret (Figur 6). Denna uppgift användes sedan för att beräkna antal påträffade fynd och arter per ytenhet inom de olika skogsobjekten. 11

12 Figur 6. Exempel på inventeringsyta (tjock svart linje), beräknat utifrån 10 meters buffert av GPS-spår (vit linje) för 1 timmes inventering inom ett skogsobjekt. Ovan har 812 m GPS-spår resulterat i 1.38 ha inventeringsyta. Inventerade skogsobjekt och analys Sammanlagt inventerades 110 av de 150 utlottade skogsobjekten, fördelat på 34 naturvärdesskogar (23 nyckelbiotoper, 11 naturvärdeslokaler), 36 äldre produktionsskogar och 40 kulturskogar (16 över 30 år, 24 under 30 år) (Tabell 2; Appendix 1). Att det blev 40 färre inventerade skogar än vad som lottats ut beror på att dessa bestånd avvek, de låg på blöt/fuktig mark. Dessa innehåller betydligt mindre död ved och uteslöts därför. Detta var tydligast inom naturvärdeslokaler där 14 av de 25 utlottade bestånd bestod av blötare/fuktigare mark (Figur 7a) samt för kulturskogar över 30 år där 10 av de 25 bestånden låg på sådan mark (som i vissa fall dikats (Figur 7b) samt bördigare mark (möjligtvis på grund av gödsling, Figur 7c). I efterhand uteslöts ytterligare 14 skogsobjekt; 11 med avvikande skogstyp (3 äldre produktionsskogar, 2 naturvärdeslokaler, 5 kulturskogar över 30 år och 1 kulturskog under 30 år) samt 3 äldre produktionsskog som uppenbart höll nyckelbiotopsklass 9 (olikåldriga och flerskiktade skogar med riklig förekomst av naturvärdesträd och död ved, Figur 7d). Vid bearbetningen visade det sig att yngre och äldre kulturskogar inte skilde sig åt i förekomst av vedsvampar. Kulturskogarna skilde sig däremot starkt åt om de varit markberedda eller inte. På grund av detta valde vi vid bearbetningen att dela upp kulturskogar om de varit i markberedda eller inte. Totalt ingår 96 skogsobjekt i analysen, fördelat på 33 naturvärdesskogar (23 nyckelbiotoper, 10 naturvärdeslokaler), 29 äldre produktionsskog ar och 34 kulturskogar (7 utan markberedning, 27 med markberedning) (Tabell 2). Antal fynd och arter har beräknats per ytenhet (hektar) utifrån totalt antal fynd och inventeringsyta för respektive skogsobjekt. 9 Dessa bestånd uteslöts i denna bearbetning, men skulle också ha kunnat ingå eftersom urvalet gjordes ju utifrån hur de klassats vid inventeringstillfället. 12

13 Tabell 2. Antal skogsobjekt inom huvudgrupper och beståndskategorier som söktes ut, uteslöts i fält för inventering, inventerades och analyserades. Det lägre antalet inventerade naturvårdslokaler och äldre kulturskogar bedde ffa på att bestånden var avavvikande tallskogstyper, huvudsakligen blöt/fuktig eller kråkbär/ljung (se Fig 7). Huvudgrupp Beståndskategori Utsökning Uteslöts Inventering Analys Naturvärdesskog Nyckelbiotoper Naturvärdeslokaler Äldre produktionsskog > 70 år Kulturskog år Under 30 år Utan markberedning 7 Med markberedning 27 Totalt Figur 7. Exempel på avvikande skogsobjekt som uteslöts från studien: A) blöt/fuktig mark med fält- och markskikt med kråkbär och vitmossa, B) blöt/fuktig mark som dikats, C) bördig mark med fältskikt av blåbär, D) äldre produktionsskog med nyckelbiotopskaraktär (olikåldrig/flerskiktad skog med gott om naturvärdesträd och död ved). 13

14 I beräkningarna av antalet mängden död vedenheter och antalet fynd av naturvårdsintressanta vedlevande svampar beaktar vi bara tallskog på torr och frisk mark. Baserat på de utslumpade 150 bestånden skattat vi att arealen torr och frisk tallmark av våra undersöka beståndskategorier är 90 % av nyckelbiotoperna, 50 % av naturvärdeslokalerna, 70 % av den äldre produktionsskogen samt 80 % av kulturskogen. Detta motsvarar ca 75 % av arealen tallskog (knappt ha av totalt ca ha). Beräkning av populationsstorlekar för arter på landskapsnivå skedde på följande sätt; 1. Enbart för de fem mest frekventa arterna 2. För dessa beräknades ett medevärde på antalet fynd/ha för varje bestånd (baserat på antalet vedenheter med förekomst av arten och undersökt areal). 3. För varje beståndskategori beräknades ett medelantal förekomster och ett 95% konfidensintervall (antal förekomster/ha). 4. Därefter multipliceraden totala arealen av respektive beståndskategori (ha) med antalet förekomster /ha för varje beståndskategori. Konfidensintervallet uttrycks i %. Resultat Fynd- och artantal Totalt gjordes 1158 fynd av 2 signal- och 23 (24) rödlistade arter (Tabell 3). Mer än hälften (15) av arterna var sällsynta (återfanns i 10 % av alla skogsobjekt), medan endast 5 arter (fläckporing, gräddporing, nordtagging, vedticka och vitplätt) återfanns i merparten av alla skogsobjekt ( 50%). Tabell 3. Artlista med totalt fyndantal för de olika beståndskategorierna (antal inventerade bestånd inom parentes). Nyckelb. = Nyckelbiotop. Naturv.= Naturvärdeslokal. Ä.prod = äldre produktionsskog. Ks = Kulturskog. mb = markberedning. Kategori visar om arten är röd-listad (rödlistekategori) eller signalart (S). Observera att siffrorna inte är direkt jämförbara eftersom de representerar olika antal bestånd och olika areal. Sådana jämförelser visas i Tabell 8 10,11 och 12 samt i Figur 5,13 och 14. * Observera att gulporing sedan 2015 inte är rödlistad längre. 14

15 Art Kategori Nyckelb. (23) Naturv. (10) Ä prod. (29) Ks ej mb (7) Ks mb (27) Totalt Erastia salmonicolor VU 1 1 fläckporing VU gräddporing VU gränsticka NT gullgröppa S gulporig ticka VU 1 1 gulporing LC * gäckporing NT hornvaxskinn NT kolticka EN 1 1 kristallticka VU 1 1 kritporing CR kådvaxskinn NT 2 2 laxgröppa VU laxticka VU 1 1 nordtagging NT smalfotad taggsvamp EN spadskinn VU 1 1 stjärntagging NT 1 1 taigataggsvamp EN tallstocksticka VU 1 1 urskogsporing EN urskogsticka EN vaddporing NT vedticka S vitplätt NT Totalt Medelvärden för fynd- och artantal per hektar var snarlika för äldre produktionsskogar och naturvärdesskogar (Tabell 4, Figur 8). Kulturskogar hade markant lägre antal arter och antal fynd/ha. Beståndsåldern på kulturskogar visade sig vara utan betydelse. Däremot var det en signifikant skillnad om kulturskog hade markberetts eller inte. Markberedd kulturskog hade markant färre arter och färre fynd i kulturskogar som inte markberetts. I den fortsatta bearbetningen redovisas därför kulturskogar med och utan markberedning i huvudsak var för sig. 15

16 Tabell 4. Fynd- respektive artantal per ytenhet (ha) inom respektive beståndskategori (antal inventerade bestånd inom parentes). Medelvärden redovisas med standardfel (SE). Nyckelb. = Nyckelbiotop. Naturv.= Naturvärdeslokal. Ä prod. = äldre produktionsskog, Ks = Kulturskog. mb = markberedning. Variabel Nyckelb. (23) Naturv. (10) Ä prod. (29) Ks ej mb (7) Ks mb (27) Fyndantal Medel (SE) 15,9 (1,9) 15,6 (3,2) 14,6 (1,1) 4,0 (0,6) 1,9 (0,2) min-max 4,6-47,8 4,1-35,9 5,1-26,9 2,3-6,0 0-6,3 Artantal Medel (SE) 5,8 (0,5) 5,7 (0,9) 5,9 (0,4) 2,0 (0,4) 1,3 (0,1) min-max 2,5-10,8 2,2-11,4 2,5-10,4 1,1-3,4 0-3,1 Äldre produktionsskog Äldre produktionsskog Fig 8. Boxplottar som visar A) fyndantal/ha respektive B) artantal/ha för beståndskategorierna: äldre produktionsskog (n=29), kulturskog med markberedning (n=27) och naturvärdesskog (n=33). Det tjockare strecket visar medianvärdet, lådan rymmer den mittersta hälften av skattningarna och de streckade linjerna visar minimum och maximum. Ofyllda cirklar med siffror är avvikande observationer. Fem arter påträffades i > 50 % av alla skogsobjekt och svarade för 82 % av alla fynd som gjordes (Tabell 3). Dessa fem arter påträffades tillräckligt frekvent för att göra en noggrannare bearbetning på artnivå (Tabell 5). Det är ingen skillnad i antalet fynd/ha för någon av arterna mellan naturvärdeslokaler och kontinuitetsskog som är produktionsskog. Alla fem arterna påträffas även i kulturskogen, men med betydligt färre fynd. I förhållande till naturvärdes- och äldre produktionsskogarna hade kulturskogar som markberetts, 7 (5-11) gånger färre fynd/ha. I kulturskogar som inte markberetts var antalet fynd 3 (3-4) gånger färre per ha. 16

17 Tabell 5. Antal fynd/ha för de 5 vanligaste arterna som återfanns i 50 % av alla skogsobjekt. Redovisas för respektive beståndskategori med antal inventerade bestånd inom parentes. Medelvärden redovisas med standardfel (SE). Nyckelb. = Nyckelbiotop. Naturv.= Naturvärdeslokal. Ä prod. = äldre produktionsskog. Ks = Kulturskog. mb = markberedning. Fyndantal/ha Nyckelb. (23) Naturv. (10) Ä prod. (29) Ks ej mb (7) Ks mb (27) Fläckporing Medel (SE) 2,1 (0,5) 1,8 (1,5) 1,7 (0,3) 0,6 (0,3) 0,3 (0,09) min-max 0-7,6 0-4,5 0-5,3 0-1,8 0-2,1 Gräddporing Medel (SE) 4,3 (0,7) 3,7 (1,2) 3,6 (0,3) 1,4 (0,3) 0,5 ( 0,1) min-max 0,6-12,1 0,7-13,1 0-6,8 0,4-3,0 0-1,5 Nordtagging Medel (SE) 4,6 (0,8) 4,3 (0,8) 4,7 (0,7) 1,2 (0,3) 0,4 (0,1) min-max 0,8-18,1 0,4-7,5 0-12,6 0-2,6 0-2,1 Vedticka Medel (SE) 0,9 (0,3) 2,2 (0,8) 1,0 (0,2) 0,4 (0,3) 0,2 (0,06) min-max 0-4,6) 0-8,2 0-4,1 0-1,9 0-1,4 Vitplätt Medel (SE) 1,4 (0,3) 1,3 (0,3) 1,1 (0,2) 0,3 (0,1) 0,2 (0,05) min-max 0-4,5 0-3,2 0-4,6 0-0,9 0-1 Mängd död ved Antalet död ved enheter skiljde sig inte åt mellan naturvärdesskogarna och de äldre produktionsskogarna (Tabell 6; Figur 9). Antalet död vedobjekt var däremot betydligt lägre i kulturskog, i synnerhet där markberedning skett (Tabell 6; Figur 9). I kulturskogsbestånden som inte markberetts var antalet ca 70 % i förhållande till naturvärdes/äldre produktionsskogarna; där markberedning skett var motsvarande siffra ca 30 %. Främsta anledningen till de mindre vedmängderna är att befintlig död ved körs sönder i samband med avverkning och markberedning (se Figur 10). Tabell 6. Antal vedenheter/ha för de olika beståndskategorierna, antal inventerade bestånd inom parentes. Medelvärden redovisas med standardfel (SE). Nyckelb. = Nyckelbiotop. Naturv.= Naturvärdeslokal. Ä prod. = äldre produktionsskog. Ks = Kulturskog. mb = markberedning. Variabel Nyckelb. (23) Naturv. (10) Ä prod. (29) Ks ej mb (7) Ks mb (27) Död ved Medel (SE) 34,6 (1,9) 36,5 (4,4) 33,1 (1,6) 24,3 (3,0) 10,4 (1,4) min-max

18 Äldre produktionsskog Fig 9. Boxplot som sammanfattar antalet vedenheter/ha för de olika beståndstyperna; Äldre produktionsskog (n=29), kulturskog med markberedning (n=27) och naturvärdesskog (n=33). Det tjockare strecket visar medianvärdet, lådan rymmer den mittersta hälften av skattningarna och de streckade linjerna visar minimum och maximum. 18

19 Fig 10. Exempel på kvalitetsdegradering av död ved: A) överkörd gammal låga, B) överkörd gammal silverlåga, C) gammal rotstump som frilagts ovan mark, D) överkörd gammal lump, E) myrangripen silverlåga i kulturskog, F) uppkapad död ved vid jaktpass. 19

20 Vedpreferenser hos signal och rödlistade vedsvamparna Vedursprunget hade stor betydelse för förekomsten av arterna, 92% av fynden gjorde på gammal ved, ffa gamla lågor och gamla lumpar (Tabell 7). Detta förefaller gälla samtliga arter utom gulporing. Hälften av fynden gjorde på död ved som var cm i diameter på grövsta stället, och vardera en fjärdedel på död ved 5-15 cm respektive större än 30 cm (Tabell 8). Om man beaktar att 15 cm i brösthöjd är grövre i rotändan, är förmodligen ca en tredjedel av fynden gjorda på lågor som är högst 15 cm i brösthöjd. Av de fem mest frekventa arterna förekom gräddporing och nordtagging framförallt på intermediär och grövre ved medan fläckporing, vedticka och vitplätt var mest frekventa på de intermediär till klenare död ved. De allra flesta fynden gjordes på ved som var intermediärt nedbruten (nedbrytningsgrad 2-3; Tabell 9) I tabell 10 redovisas antalet förekomster av arterna på bränd/kolad ved respektive på ved som inte var bränd/kolad. I denna undersökning kvantifierade vi förekomsten antalet vedobjekt på beståndsnivå. Tiden medgav dock inte att kvantifiera förekomsten av olika vedkvalitéer som behövs för att kunna sätta resultaten i proportion till varandra och för att kunna värdera den relativa betydelsen av olika typer av ved för olika svamparter. I figur 11 exemplifieras vedtyper där urskogstickan påträffades. På motsvarande sätt visas de vedmiljöer de där de två arterna mykorrhizasvampar som bildar fruktkroppar under ved, ofta kolad, påträffas i figur 12. Antalet fynd per vedenhet var 3 gånger större på ved i kontinuitetsskog (naturvärdesskogarna och de äldre produktionsskogarna) än på ved i kulturskog (jfr Tabell 4 och Tabell 6). I genomsnitt fanns det en vedsvamp som var rödlistad eller signalart på varannan vedenhet i kontinuitetsskogarna och på var sjätte enhet vedenhet i de yngre produktionsskogarna. Det pekar på att förutom att mängden ved var mindre i kulturskogarna, är kvalitén på veden i dessa skogar mindre gynnsam för dessa svampar. En indikation kan vara att 91 % av alla fynd gjordes på äldre ved och 9 % yngre avverkningsrester (Tabell 7). Nu gjordes dock ingen mätning av hur mycket äldre och yngre ved som fanns i de olika skogarna vilket behövs för att bedöma dessas relativa betydelse. 20

21 Tabell 7. Artlista med totalt fyndantal för olika vedursprung. G. = gammal. Silver. = silverlåga. Rot. = rotstump. U. = ung. Avv. = avverkningsrest. För vetenskapligt namn och rödlistkategori se Tabell 3. Observera att gulporing sedan 2015 inte är rödlistad längre. Art G. låga G. silver. G. lump G. rot. G. gren U. låga U. avv. Totalt Erastia salmonicolor 1 1 fläckporing gräddporing gränsticka gullgröppa gulporig ticka 1 1 gulporing gäckporing hornvaxskinn kolticka 1 1 kristallticka 1 1 kritporing 2 2 kådvaxskinn laxgröppa laxticka 1 1 nordtagging smalfotad taggsvamp spadskinn 1 1 stjärntagging 1 1 taigataggsvamp tallstocksticka 1 1 urskogsporing urskogsticka vaddporing vedticka vitplätt Totalt

22 Tabell 8. Artlista med totalt fyndantal för olika diameterklasser. För vetenskapligt namn och rödlistkategori se Tabell 3. Observera att gulporing sedan 2015 inte är rödlistad längre. Art 5-15 cm cm 30 cm Totalt Erastia salmonicolor 1 1 fläckporing gräddporing gränsticka gullgröppa gulporig ticka 1 1 gulporing gäckporing hornvaxskinn 4 4 kolticka 1 1 kristallticka 1 1 kritporing kådvaxskinn laxgröppa laxticka 1 1 nordtagging smalfotad taggsvamp spadskinn 1 1 stjärntagging 1 1 taigataggsvamp tallstocksticka 1 1 urskogsporing urskogsticka vaddporing vedticka vitplätt Totalt

23 Tabell 9. Artlista med totalt fyndantal för olika nedbrytningsgrader (se metod för beskrivning). För vetenskapligt namn och rödlistekategori se Tabell 3. Observera att gulporing sedan 2015 inte är rödlistad längre. Nedbrytningsgrad Art Totalt Erastia salmonicolor 1 1 fläckporing gräddporing gränsticka gullgröppa gulporig ticka 1 1 gulporing gäckporing hornvaxskinn kolticka 1 1 kristallticka 1 1 kritporing 2 2 kådvaxskinn laxgröppa laxticka 1 1 nordtagging smalfotad taggsvamp spadskinn 1 1 stjärntagging 1 1 taigataggsvamp tallstocksticka 1 1 urskogsporing urskogsticka vaddporing vedticka vitplätt Totalt

24 Tabell 10. Artlista med totalt fyndantal för fynd på bränd/kolad ved respektive på som inte är bränd (se metod för beskrivning). För vetenskapligt namn och rödlistekategori se Tabell 3. Observera att gulporing sedan 2015 inte är rödlistad längre. Art Ved bränd/kolad Ved ej bränd/kolad Totalt Erastia salmonicolor 1 1 fläckporing gräddporing gränsticka gullgröppa gulporig ticka 1 1 gulporing gäckporing hornvaxskinn 4 4 kolticka 1 1 kristallticka 1 1 kritporing kådvaxskinn 2 2 laxgröppa laxticka 1 1 nordtagging smalfotad taggsvamp spadskinn 1 1 stjärntagging 1 1 taigataggsvamp tallstocksticka 1 1 urskogsporing urskogsticka vaddporing vedticka vitplätt Totalt

25 Fig 11. Exempel på substrat med fynd av urskogsticka (Antrodia primaeva). Urskogstickan verkar föredra gammal hård död ved, ofta med tydliga brandspår. Troligtvis brandgynnad art, verkar klara varma och torra miljöer. 25

26 Fig 12. Exempel på substrat med fynd av smalfotad taggsvamp (Hydnum gracilipes) och tajgataggsvamp (Phellodon secretus). Arterna verkar föredra gammal hård död ved, ofta rotstumpar med tydliga brandspår. Troligtvis är även markförhållanden viktiga, torra sandmarker är en typisk livsmiljö. 26

27 Jämförelser på landskapsnivå Omräknat på landskapsnivå av svarar kontinuitetskogar (naturvärdesskogar och äldre produktionsskog) för 48 % och kulturskogar för 52 % av den undersökta skogsmarksarealen ( ha). Tallskog utgör 54 % av denna areal ( ha). I analysen ingår bara tallskog på torr och frisk mark ( ha). Merparten av antalet vedenheter och i än högre grad av antalet fynd av signal och rödlistade vedlevande svampar påträffades i naturvärdesskogarna och de äldre produktionsskogarna (Tabell 10, 11 och Figur 13). De fem frekventa arterna hade på motsvarande sätt alla ungefär 85 % av sina förekomster i dessa kontinuitetsskogar (Figur 14, Tabell 13). Tabell 10. Sammanfattande resultat på landskapsnivå. Andel av skogsmarksareal, andel av totala antalet vedenheter samt andel av totala antalet fynd av signal och rödlistade vedsvampar. Naturvärdesskogar och äldre produktionsskogar behandlas gemensamt liksom kulturskogar.1 beaktande all tallskog, ha. 2 bara beaktande den torra och friska tallskogsmark som ingick i analysen, ha. Naturvärdesskogar + Andel av total skogsareal (% ) 1 Andel av analyserad tallskogsareal 2 Andel av # vedenheter (% ) Andel av artfynd (% ) äldre produktionsskog (dvs kontinuitetskog) Kulturskog Tabell 11. Beräkningar av totalt antal och andel död ved (vedobjekt > 15 cm) och fynd på landskapsnivå för respektive beståndskategori som ingår i analys med skogsobjekt bestående av minst 70 % tall inom Sveaskogs skogsinnehav i Särna och Idre. Avrundade siffror till närmast 1000-tal. Nyckelb. = Nyckelbiotop. Naturv.= Naturvärdeslokal. Ä prod. = äldre produktionsskogar. Kont. Totalt = Kontinuitetsskogar totalt (dvs naturvärdesskogar och äldre produktionsskogar), Ks = Kulturskog. mb = markberedning. Variabel Nyckelb. Naturv. Ä prod Kont. totalt Ks ej mb Ks mb Ks totalt Totalt Antal död ved (95% konfidensintervall) + (3%) + (10%) + (3%) + (7%) + (3%) Andel död ved enheter (%) Fynd (antal) (95% konfidensintervall) + (4%) + (7%) + (2%) (1%) + (0,5%) Fynd (%) Andel av tallskogsareal (%) Andel av tallskogsareal (%) på frisk skogsmark

28 100% 80% 60% 40% 20% Ks mb. Ks ej mb. ä prod. Naturv. Nyckelb 0% Andel av areal Död ved Fynd Fig 13. Andelen av (1) totalarealen beståndskategori, (2) det totala antalet död vedenheter på landskapsnivå samt (3) av alla fynd på landskapsnivå av rödlistade och signalarter för respektive beståndskategori. Nyckelb.= Nyckelbiotop. Naturv.= Naturvärdeslokal. Ä prod = äldre produktionsskogar. Ks = Kulturskog. mb = markberedning. 100% 80% 60% 40% 20% Ks mb Ks ej mb ä prod. Naturv. Nyckelb. 0% Fig 14. Andelen av (1) totalarealen beståndskategori, samt (2) de 5 mest frekventa arterna (fläckporing VU, gräddporing VU, nordtagging NT, vedticka S och vitplätt NT) för respektive beståndskategori. Dessa arter utgjorde 82 % av alla fynd och återfanns i 50 % av alla skogsobjekt. fynd) för respektive beståndskategori. Nyckelb. = Nyckelbiotop. Naturv.= Naturvärdeslokal. Ä prod.= äldre produktionsskog. Ks = Kulturskog. mb = markberedning. 28

29 Tabell 12. Skattningar av totalt antal och andel fynd på för hela det studerade området landskapsnivå för de 5 vanligaste arterna (återfanns i 50 % av alla skogsobjekt) för respektive beståndskategori. Skattat antal fynd är avrundat till närmaste 100-tal. Nyckelb. = Nyckelbiotop. Naturv.= Naturvärdeslokal. Ä prod. = äldre produktionsskog. Ks = Kulturskog. Mb = markberedning. Konfidensintervall för beräkningarna ligger på mellan % av respektive beräkning och är inte utskriva för respektive värde. Variabel Nyckelb. Naturv. ä prod. Ks ej mb Ks mb Totalt Andel av tallskog på frisk mark (%) Andel antal död ved (%) Fläckporing Totalantal på landskapsnivå Andel av population på landskapsnivå (%) Gräddporing Totalantal på landskapsnivå Andel av population på landskapsnivå (%) Nordtagging Totalantal på landskapsnivå Andel av population på landskapsnivå (%) Vedticka Totalantal på landskapsnivå Andel av population på landskapsnivå (%) Vitplätt Totalantal på landskapsnivå Andel av population på landskapsnivå (%)

30 Sammanfattande diskussion kring resultaten Undersökning visar att det är stora skillnader i antalet fynd av rödlistade och signalarter av vedsvampar i Sveaskogs tallskogar på i nordvästra Dalarna beroende på beståndshistorik. I äldre skogar, oavsett om de är utpekade nyckelbiotoper, naturvärdeslokaler eller är äldre produktionsskogar finns det omkring 15 svampfynd per hektar medan de yngre produktionsskogar som har avverkats och föryngrats genom trakthyggesbruk efter 1950 (<70 år, i rapporten benämnda kulturskogar) har mellan 2-4 fynd/hektar. I markberedda kulturskogarna var antalet fynd lägre, i genomsnitt 2 fynd/ha, eftersom ved förstörs i samband med markberedning, medan antalet fynd var 4/ha i bestånd som föryngrats utan markberedning. Resultaten bekräftar att många vedlevande rödlistade svampar regelbundet påträffas när avverkningsanmälda äldre produktionsskogar undersöks i området och att det finns fog för diskussioner om avverkningsanmälda bestånds naturvärden. Detta belyser också svårigheterna att göra naturvårdsavgränsningar i tallskog i nordvästra Dalarna såvida inte merparten av all äldre tallskog skall ingå om vedsvampars naturvärden till fullo beaktas. Samtidigt visar också resultaten att mer än hälften av de undersökta svamparnas förekomster i Sveaskogs tallskogar i området finns i bestånd som redan är avsatta för naturvård. Omräknat till landskapsnivå svarar dessa naturvärdesskogar för 29 % av områdets tallskogsareal, har 40 % av landskapets antal död vedenheter och 52 % av de naturvårdsintressanta svamparnas förekomster. Den äldre produktionsskogen utgör 19 % av områdets tallskogsareal, har 25 % av landskapets totala antal grova död vedenheter och 32 % av svampfynden. Sammantaget utgör dessa kontinuitetsskogar 48 % av tallskogsarealen, 65 % av den döda veden och 83 % av fynden. Slutligen utgör de yngre produktionsskogarna (< 70 år), 52 % av områdets tallskogsareal. Här finns 35 % av landskapets totala antal grova död vedenheter och 17 % av förekomsterna av de undersökta svamparna. Vedsvampar främst på torr och frisk tallmark Siffrorna som presenteras i resultaten och här avser tallskog på torr och frisk mark som motsvarar ca 75 % av landskapets tallskogsareal. Resterande 25 % av tallskogsarelen uteslöts på grund av att den låg på fuktig eller blöt mark med betydligt mindre mängder död ved. Våra siffror indikerar att en betydligt större andel av naturvärdslokalerna av tallskog i området ligger på fuktig och blöt mark än inom de andra beståndstyperna. Fuktig och blöt tallskog är av betydligt mindre intresse för naturvårdsintressanta svampar eftersom de innehåller mycket lite liggande död ved. De uteslöts därför ur undersökningen eftersom de bedöms att hysa en mycket liten del av vedsvamparnas totala förekomster och för att utnyttja inventeringstiden mera effektivt. Dessa marker kan förstås innehålla andra naturvärden. Baserat på denna undersöknings stickprov bedömder vi att 90 % av nyckelbiotopsarealen ligger på torr och frisk mark. Motsvarande siffror var 50 % för naturvärdeslokaler, 70 % för äldre produktionsskog och 80 % för kulturskog. 30

31 30 % av svampfynden på ved cm i diameter Undersökningen visar att det finns ungefär lika mycket död ved i nyckelbiotoper och Sveaskogs avsatta naturvärdeslokaler som i de äldre produktionsskogarna. I genomsnitt fann vi 35 död vedenheter/ha och ingen skillnad mellan dessa olika beståndstyper. Vedinventeringen är gjord på tre provytor (25 m radie) i varje bestånd och alla död vedenheter med minst 10 cm i diameter räknades, dvs med riksskogstaxeringens definition på grov död ved. Dessa siffror skiljer sig från de jämförande motsvarande uppgifterna på nationell nivå som Sveaskog tog fram tog fram för hela sitt skogsinnehav 2012 (Tabell 13). Sveaskogs siffror redovisar att nyckelbiotoper har betydligt fler torrakor och lågor än naturvärdeslokaler som i sin tur har fler torrakor och lågor än produktionsskog. Det finns flera möjliga orsaker till dessa skillnader. För det första kan mängden död ved i de undersökta tallskogarna i nordvästra Dalarna skilja sig åt från de nationella genomsnittsiffrorna. Vidare har vi i denna undersökning räknat all död ved med minst 10 cm i diameter, inklusive lumpar och grövre grenar, medan Sveaskogs fältinventering omfattade torrakor och lågor med 15 cm i diameter som lägsta gräns. Förekomsten död ved är mycket ojämnt och aggregerat fördelad i bestånd varför det är svårt utan större arbetsinsatser att få bra skattningar på beståndsnivå. I denna undersökning gjordes 3 provytor per bestånd medan Sveaskogs betydligt större fältinventering räknade förekomsten på ved på en yta in per bestånd. En tredjedel av svampfynden i denna undersökning gjordes på lågor som var cm i diameter, en vedkvalité som inte omfattas av Sveaskogs definition av död ved. Tabell 13. Uppgifter om antalet torrakor och lågor på Sveaskogs skogsinnehav i Sverige 2012 (baserat på ha No/NS och ha PG/PF, framförallt beläget i norra Sverige). Gränserna för att inkludera torrakor och lågor var en diameter på minst 15 cm. Uppgifter från Stefan Bleckert. Torrakor antal/ ha Lågor antal/ ha Nyckelbiotoper Natruvärdeslokaler 9 11 Produktionsskogar 3 3,5 Lika många svampfynd i naturvärdesskogar som i äldre produktionsskog Det var lite förvånande att urvalet av nyckelbiotoper och naturvärdeslokaler inte var bättre än de äldre produktionsskogarna för de naturvårdsintressanta vedsvamparna. Det kan bero på att Skogsstyrelsens och Sveaskogs kriterier för att identifiera nyckelbiotoper respektive naturvärdeslokaler inte bara beaktar naturvårdsintressanta vedsvampar utan är avsedda att ge en helhetsbedömning av biotopens samlade naturvärden. Baserat på rödlistan 10 utgör svamparna ca 85 arter (hälften vedsvampar och hälften mykorrhizasvampar), skalbaggar för ca 50 arter, lavar för ca 15 arter och övriga artgrupper för ca 20 arter av de naturvårdsintressanta rödlistade arterna tallskog i norra Sverige. Från denna undersökning går det dock inte att avgöra om andra naturvårdsintressanta arter än vedsvampar har högre förekomster i de 10 ArtDatabanken Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala 31

32 utpekade naturvärdeskogarna är i de äldre produktionsskogarna. En skillnad som har mer urvalskriterierna att göra är att nyckelbiotoperna och naturvärdeslokalerna är mer flerskiktade och förmodligen också mer olikåldriga än de äldre produktionsskogarna. En annan bidragande orsak är att urvalet av dessa naturvårdsskogar skett under många års tid av olika personer där både erfarenheterna av att kunna identifiera och välja ut objekt varierat individuellt och även den gemensamma uttolkningen och kalibreringen av urvalskriterier utvecklats. Nyckelbiotoperna och naturvärdeslokalerna kan förstås ha pekats ut på grund av andra naturvärden, men de kan också i vissa fall möjligen också vara objekt som hamnat där på grund av att de är mindre lämpliga som produktionsskogar. Sönderkörning av ved vid avverkning och markberedning Störst påverkan vid avverkning Den stora påverkan på och nedgången av naturvårdsintressanta vedsvampar sker i och med att äldre skog trakthyggesavverkats. Detta beror främst på att äldre lågor och annan ved i stor omfattning oundvikligen körs sönder i samband avverkning. De förstörs ytterligare när markberedningen sker. En finsk undersökning har visat att markberedningen förstör omkring 75 % att den grova döda veden. I jämförelse med kontinuitetskogarna i denna studie är mängden död ved ungefär 2/3 efter avverkning utan markberedning och 1/3 efter avverkning där det dessutom skett markberedning. I detta ingår den död ved som nyskapas i samband vid slutavverkning. I produktionsskog nyskapas merparten av död ved just i samband med slutavverkning. Avverkningarnas snabbskapade ved är inte av samma kvalité som ved som skapas naturligt, och då ofta mera långsamt, vilket påverkar vilka vedsvampar som etableras. Det finns resultat bland annat från stora undersökningar i Finland som pekar på att specialiserade (däribland rödlistade) vedlevande svampar missgynnas av detta medan andra arter istället gynnas och ökar. Resultaten i denna studie pekar också i den riktningen. Av alla fynd av naturvårdsintressanta vedsvampar i kulturskogarna (dvs yngre än 70 år och avverkade efter ca 1950) gjordes 90 % på äldre ved, lumpar och äldre silverlågor från den tidigare skogsgenerationen och 10 % på unga lågor eller avverkningsrester. Det är därför en farhåga att förekomsterna av dessa rödlistade vedsvampar kan komma att minska ytterligare efter en omloppstid eftersom tillförseln av naturligt skapad död ved och grövre lumpar då bör ha minskat ytterligare och eventuell kvarvarande sådan ved förstörts ytterligare i samband med gallringar, avverkning och markberedning. Fem arter svarade för 82 % av alla svampfynd Fem arter svarar för 82 % av alla fynd, medan de allra flesta arterna var ovanliga. Det är ett mönster som går igen hos alla artgrupper och i alla miljöer. Få arter är vanliga medan de allra flesta arter är ovanliga. De flesta rödlistade arter verkar knutna till gammal död ved, främst äldre lågor. De fynd som görs i kulturskogar var oftast på äldre vedrester (lågor, men även lumpar) från tidigare extensivt brukade skogar. Dessa typer av grov död ved kommer förmodligen bara i mycket begränsad omfattning att nyskapas med dagens skogsskötsel (markberedning/kort rotationstid/omfattning av miljöhänsyn etc.). Närmare en tredjedel av fynden var gjorda på kolad ved, en vedkvalité som i frånvaro av bränder numera sällan skapas. 32

33 Skogsskötselval påverkar framtida svampförekomster Ungefär 30 % av dagens svampfynd finns på skogsmark som är äldre produktionsskog och som på sikt kommer att avverkas. Med buisness as usual kommer avverkningarna och markberedning att medföra att dessa förekomster kommer att minska till mindre än 1/5 av idag i dessa bestånd med resultat att populationsstorlekarna på landskapsnivå kommer att minska med cirka 15 % (se nedan). Det är dock säkerligen möjligt att med val av skogsskötsel och lokalisering, utformning och omfattning av miljöhänsyn påverka hur mycket död ved och av vilka kvalitéer som kommer att finnas på beståndsnivå och därmed också på landskapsnivå. Det skulle vara gynnsamt om det gick att säkerställa att fler äldre lågor inte förstörs när ett bestånd avverkas och markbereds, t ex med någon form av hänsynsytor kring ansamlingar av lågor. För att konkretisera vad olika slags skötsel skulle kunna resultera i presenterar vi några möjliga scenarier (Figur 15). Vi redovisar hypotetiskt mängden död ved och den potentiella mängden av rödlistade och signalarter på fem sätt: (1) Historiskt, där vi antar att all tallskog hade samma kvalitéer som dagens kontinuitetsskog. Förmodligen var dock vedmängderna och populationerna större före dimensionsavverkningarnas tid. (2) tillståndet idag samt tre scenarier hur det kan komma att se ut Dessa tre scenarier är (3) att all äldre produktionsskog idag då har avverkats, markberetts och planterats, (4) att naturvårdshänsynen i samband med avverkning och markberedning förstärkts så att vedmängderna ökat och antalet svampförekomster fördubblas (från två till fyra/ha) på alla produktionsskogar, samt (5) att hälften av den äldre produktionsskogen 2015 avsätts som naturvärdeslokaler och övriga sköts som idag (dvs som alt 3) I de tre scenarierna utgår vi ifrån veden kommer att vara av samma kvalité för vedsvampar. Det är inte säkert att det kommer var så, till exempel kommer brandskadad ved att bli mindre vanlig på grund av lägre brandfrekvensen än tidigare. Det är också osäkert om kvävegödsling kommer att påverka tallveden så att sammansättningen av vedsvampar förändras. Med fortsatt skogsbruk av den äldre produktionsskogen kommer mängderna död ved och populationerna av de naturvårdsintressanta svamparna att minska från dagens nivåer (100 i Figur 15). Genom förstärkt naturvårdshänsyn eller med ökad areal nyckelbiotoper och avsatta naturvärdeslokaler kommer minskningen att vara mindre. Dessutom kommer mängderna död ved och därmed populationerna av de naturvårdsintressanta svamparna att öka i de redan idag avsatta naturvärdesskogarna. Storleken på detta bör gå att beräkna. Förstärk naturvårdshänsyn (4) skulle kunna innebära att i ökad omfattning uppmärksamma vedrika partier vid planering och ta hänsyn till dem vid avverkning och markberedning. Förmodligen skulle ökad areal av hänsynsytor där skogsmaskiner inte kör kunna bidra till att spara och förlänga livslängden på äldre död 33