Lösens kyrkogård 1. INLEDNING

Transkript

1 1. INLEDNING Föreliggande rapport är en del inom ett av Länsstyrelsen i Blekinge Län påbörjat projekt med kulturhistoriska dokumentationer av kyrkogårdar och begravningsplatser. Projektet omfattar inte sådana begravningsplatser som är varaktigt övergivna och därmed klassas som fornminnen. Kyrkogårdar är ofta anläggningar med en lång historia. Genom deras framväxt och utveckling över tid utgör de värdefulla kulturmiljöer. Det är viktigt att dessa miljöer vårdas och bevaras inför framtiden på ett föredömligt sätt. För att göra detta möjligt krävs det ett samspel mellan församlingen och kulturmiljövårdens aktörer. Denna rapport ska fungera som underlag både för församlingens fortsatta skötsel av begravningsplatsen/kyrkogården och som beslutsunderlag åt länsstyrelsen när man hanterar tillståndsärenden som rör begravningsplatserna/kyrkogårdarna. Kyrkogårdar och begravningsplatser är miljöer som ständigt genomgår mer eller mindre omfattande förändringar. Det råder en problematik angående hur man ska handskas med äldre gravvårdar när gravrätten återgår till upplåtaren. Många äldre områden har förändrats under modern tid för att underlätta den praktiska skötseln. Utveckling bör ske på ett sätt som tar hänsyn till den befintliga miljön och de värden och kvaliteter den besitter. Föreliggande arbete är ett kunskapsmaterial och avsikten är att det ska kunna ligga som grund för framtida underhållsarbeten och förändringar. Dokumentationen är genomförd under februari och början av mars 2002 av undertecknad i samarbete med Mia Jungskär, båda bebyggelseantikvarier vid länsstyrelsen i Blekinge. Dokumentationen omfattar en historik som tagits fram med hjälp av arkiv- och litteraturstudier. En okulär besiktning ligger till grund för beskrivningen av miljöns nutida utseende med en bedömning av kulturhistoriskt, konstnärligt och personhistoriskt värde. För att tydliggöra kyrkogårdens/begravningsplatsens karaktär har dels en inventering gjorts av de olika gravkvarteren, dels en inventering av enskilda gravvårdar. Gravvårdsinventeringen är selektiv, där unika, tidstypiska eller på annat sätt representativa vårdar valts ut bland de övriga. Det bör påpekas att även de gravvårdar som inte enskilt blivit inventerade besitter ett kulturhistoriskt värde. Gravvårdsinventeringen har genomförts utifrån en för ändamålet framtagen inventeringsblankett. Fotografering har varit en viktig del av dokumentationen. En kombination av översiktsbilder och detaljbilder har kompletterat det skriftliga materialet. Fotograferingen har utförts av författaren, samt att bildmaterial från arkiv har använts. Dokumentationen är inriktad på kyrkogården som anläggning och innehåller därför en sparsam information om kyrkan samt de övriga byggnaderna. Med utgångspunkt från det insamlade materialet har kyrkogårdens/begravningsplatsens kulturhistoriska värde tydliggjorts och råd tagits fram för den framtida skötseln. Anna-Karin Skiöld Karlskrona Länsstyrelsen Blekinge Län 1

2 2 Länsstyrelsen Blekinge Län

3 2. ALLMÄNT OM KYRKOGÅRDAR OCH BEGRAVNINGSPLATSER HISTORIK En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så sätt att den ligger i direkt anslutning av en kyrkobyggnad. Många begravningsplatser ansluter endast till ett begravningskapell. Den text som nedan sammanfattar kyrkogårdarnas historia rör i stor utsträckning även begravningsplatser vad gäller gravskick och utformning. I förhistorisk tid var det vanligt med både jordbegravningar och brandgravar, men när kristendomen infördes förbjöd man brännandet av kroppar. De döda begravdes vanligen i närheten av sina gårdar innan skicket med kyrkogårdar blev utbrett. Under medeltiden hade oftast varje kyrka en egen kyrkogård, om än liten och obetydlig. Först begrov man varje byalag för sig, men det övergick till att man delade in kyrkogården för olika hemman. Kyrkogården hade vanligen en omgärdning som kunde bestå av träbalkar som täcktes av ett spåntak. Omgärdningen kallades bogårdsmur, men har på senare tid fått namnet kyrkogårdsmur. År 1764 kom ett kungligt påbud att kallmurade gråstensmurar skulle omgärda kyrkogårdarna, och i början av 1800-talet tillät man att de murades i kalkbruk om de täcktes med tegel eller skiffer. Den medeltida kyrkogården bestod troligen av gräs eller ängsmark där de besuttnas gravvårdar stod uppställda i form av sarkofager, hällar, tumbor och stenkors. Marin Luther föreslog redan på 1500-talet att man skulle flytta kyrkogårdarna utanför städerna och göra dem till rum för andakt och begrundan, men detta kom inte att förverkligas förrän på 1800-talet. Då infördes förbud mot att uppföra stadskyrkogårdar eftersom det ansågs ohygieniskt och sattes i samband med vattenföroreningar. På och 1600-talen hände det att kyrkogårdsmurar revs och området fick växa igen eller användas som betesmark. Först under 1700-talet började man att visa större intresse för kyrkogårdarna och lägga mer energi på att planlägga dessa. Innan 1800-talet var det vanligast att folk som inte var av högre stånd begrovs i anonyma allmänningar kring kyrkan, medan de rika kunde få begravas inne i kyrkan eller strax utanför. Det var också bara de rika som hade egentliga gravstenar. På allmänningarna kunde graven märkas ut genom en liten kulle eller ett träkors. Det var vanligt att man begravde i skift. Det innebar att man lade de döda i allmänningarna bredvid varandra allt eftersom. När platsen var full kunde man återigen begrava folk där man hade börjat. Fram till slutet av 1700-talet placerade man de ben man grävde upp när man återanvände marken i benhus. Sedan kom skicket att låta benen vila i evig tid, vilket har lett till att vi idag begraver på olika djup för att ändå kunna använda marken mest effektivt. Det innebar att det inte fanns något större behov för utvidgning av kyrkogården förrän framåt 1800-talet. Då ökade också efterfrågan efter enskilda gravplatser samtidigt som befolkningsantalet steg. Under 1700-talet och framförallt 1800-talet började man uppföra mer strikta och välplanerade kyrkogårdar. Strax innanför kyrkogårdens gräns, som ofta bestod av en mur, kunde det vara tätt planterat med träd, vanligen lindar. Detta kallas trädkrans och ses som en kvarleva från talens franska trädgårdsstil. De olika gravkvarteren på större kyrkogårdar avskildes vanligtvis med häckar till lagom stora ytor. Länsstyrelsen Blekinge Län 3

4 År 1815 lagfästes en förordning med anvisningar för nya begravningsplatser. De skulle anläggas utanför städer och byar och vara uppbyggda med kvarter, symmetriska gångar och trädplanteringar. Enligt samma förordning upphörde officiellt rätten för den som ville begravas inom kyrkobyggnadens murar. Detta ledde till att fler gravvårdar restes utanför kyrkan. Det ansågs finare att begravas så nära kyrkan som möjligt, och den södra sidan var av högre status än den norra. Under den senare hälften av 1800-talet blev det allt vanligare för vanligt folk att skaffa sig en egen gravplats med gravvård. Samtidigt blev de rikas gravvårdar allt mer pompösa för att hävda sig i mängden. Från mitten av 1800-talet började man att anlägga kyrkogårdar influerade av de engelska parkerna. Man skapade miljöer som såg naturliga ut och som inte alls hade den tidigare strikta symmetrin. En bit in på 1900-talet växte intresset för naturliga begravningsplatser och skogskyrkogårdar anlades som i större utsträckning tog tillvara på befintliga växtförhållanden och topografi. I och med att man började använda maskiner anpassades kyrkogårdarna till deras mått och krav. Gräs kom allt mer att dominera nyanläggningar och många grusgravar såddes in samtidigt som staket och häckar togs bort för att underlätta skötseln. Kremering har varit vanligt i förhistorisk tid, men förbjöds i och med kristendomens införande och blev inte vanligt igen förrän en bit in på 1900-talet. Idag är antalet kremeringar i förhållande till jordbegravningar i Sverige ca 80/20. Denna siffra kan dock variera stort i landet och i mindre landsortsförsamlingar kan förhållandena vara de omvända. Bruket att begrava i minneslund blev gällande först Det har fått stor genomslagskraft under det sena 1990-talet, även om minneslunden fortfarande inte är populär på stora delar av landbygden. Det är ett billigt och praktiskt sätt att ha en vacker minnesplats där de anhöriga själva inte behöver stå för underhållet. En tanke med minneslundar är anonymiteten, att man ska känna en samhörighet i kollektivet och att de sörjande kan dela sin sorg med andra i samma belägenhet. Väljer man att begravas i en minneslund så väljer man bort att resa ett personligt monument, alla blir lika inför döden, fattig såväl som rik. Idag finns det dock ett motstånd till det helt opersonliga i ett kollektivt gravskick. På flera håll experimenterar man idag med att göra lundar där platsen för den enskildes aska märks ut med en liten plakett, även om det därtill finns en gemensam gravvård. Detta motsäger egentligen mycket av grundtanken med minneslundar. Anledningen bakom är att det har funnits önskemål från de sörjandes sida att ha en plats, en specifik punkt där de vet att den begravne ligger. VEGETATION Vegetationen som idag återfinns på våra kyrkogårdar i form av träd, häckar och buskar är, i förhållande till kyrkogårdens ofta höga ålder, väldigt ung. Fram till 1800-talet fanns det ont om planerad vegetation på begravningsplatserna. Utvecklingen som har skett under de senaste tvåhundra åren har satt sin prägel på kyrkogårdarna och gjort dem till de gröna rum som vi känner dem idag. Följande faktorer som har påverkat kyrkogårdens vegetation nämns i boken Kyrkogårdens gröna kulturarv: Hälso- och hygienaspekter sundhet Park- och trädgårdsideal arkitektur Kyrkans liv och lära teologi Myndighetsförordningar funktionalitet Lokala traditioner ekonomi 4 Länsstyrelsen Blekinge Län

5 Innan den strukturerade vegetationen infördes på begravningsplatserna fanns där ofta högt och vildvuxet gräs samt betande kreatur. Under medeltiden var det inte ovanligt att kyrkogården, vid sidan om sin funktion som begravningsplats, även kunde vara en plats för kontakter t.ex. handel. Klosterväsendet under medeltiden hade stort inflytande på framväxten av våra trädgårdar och därigenom har influenserna kommit att överföras även på kyrkogårdar och begravningsplatser. När kyrkogårdarna växte i skala blev det mer eller mindre nödvändigt att införa ett gångsystem. Träd planterades till en början främst av hygieniska skäl, då man ansåg att de hade en renande inverkan. De blev sedan en del i ett, för kyrkogården, nytt formspråk. Hängande arter planterades och kom att kallas sorgträd. Efter 1850 blev det allt mer vanligt att även landsbygdskyrkogårdarna fick en mer vårdad och prydlig karaktär. GRAVVÅRDAR- EN ÖVERSIKTLIG UTVECKLING Traditionen att resa gravvårdar har en lång historia. Det har förekommit allt från likträn och dödsbrädor till gravkor, hällar och stenkistor. Träkors har varit vanliga under en lång period, framförallt när det gällde begravningar på allmänningarna, men någon stilutveckling är svår att följa då de sällan finns bevarade. Även järn har varit vanligt material till gravvårdar. I Sverige finns bevarade vårdar av smidesjärn från sent 1600-tal. De rätt få bevarade smideskorsen i Blekinge är enkla och försedda med stora namnplåtar av järn. Under 1800-talet kom gravvårdar av gjutjärn som en industriprodukt. Framförallt rör det sig om kors och staket, men det finns även exempel på gjutjärnshällar. Kring sekelskiftet 1900 var murgrönegravar vanliga, det är kullar försedda med murgröna som märker ut gravplatsen. Ytmaterialet på gravplatserna kan skilja sig markant åt. Idag är det vanligast med gräsbetäckta gravar när man anlägger nya gravplatser, medan grus var ett vanligt ytmaterial under det sena 1800-talet. Mönsterkrattning av gruset är en tradition som till viss mån har levt kvar till våra dagar. Valet av ytmaterial har även påverkats av lokala förhållanden och under senare tid av önskan om en mer rationell skötsel. Gravvårdarnas utseende följer ofta lokala traditioner. Innan gravkatalogernas uppkomst (se nedan) präglades gravvårdarnas utseende av vilka hantverkare som fanns i trakten, men även senare kan man se lokala särdrag. Orsaken är att många söker inspiration på kyrkogården när de ska välja gravvård. Gravstenar Kortfattat kommer här att tas upp gravstenarnas utveckling. Även om det fortfarande förekommer flera andra sorters gravvårdar, är gravstenen idag den vanligast förekommande. Fram till mitten av 1800-talet höggs gravstenarna för hand och representerade ett hantverk. I och med den ökande efterfrågan växte det under slutet av århundradet fram en stenindustri som maskinellt kunde producera ett allt större antal gravvårdar. Så småningom började man även ge ut kataloger, ur vilka man kunde välja en vård som passade och låta hugga in en personlig inskription. Dessa bestod nästan uteslutande av polerad svart granit. Praktfulla gravar kunde omgärdas av stensocklar eller järnstaket, ofta markerade de då en hel familjegrav. Gravplatsen kunde också omgärdas av låga häckar av till exempel buxbom eller liguster. Länsstyrelsen Blekinge Län 5

6 EXEMPEL PÅ GRAVVÅRDAR UNDER TALEN Bild 1: Gravvårdars utveckling. 6 Länsstyrelsen Blekinge Län

7 Gravstenarna har följt med de allmänna stilriktningarna i såväl formspråket som i dekoren. Man kan se inslag av jugend under det tidiga 1900-talet, som sedan övergår till klassicism och funktionalism. Efter andra världskriget kom en bestämmelse från kyrkogårdsnämnder runt om i landet att införa maxhöjd på gravstenarna. Detta resulterade i att de svällde ut på bredden istället för att markera sin status i höjden. Följaktligen blev låga, breda gravvårdar kännetecknande för perioden. Under 1960-talet blev stenarna allt mer enkla och strikta, oftast rektangulära, helt släta och med en enkel inskription. Dekor begränsas till ett kors eller kanske en list. Idag så väljer man istället friare former, många föredrar natursten. Bland granitstenar har den röda blivit allt vanligare. Det är framförallt ekonomin som styr valet av gravvård. Kvadratmeterpriset på stenen är högt, vilket i sin tur leder till att man sällan väljer riktigt stora stenar. Begravningsfirmorna har oftast ett billigt standardsortiment som masstillverkas. Det innebär att man har litet utrymme för egna förändringar. Vill man påverka själv får man räkna med att kostnaderna blir mycket högre. Dekor Det är vanligt med dekor på gravvårdar, antingen huggen eller gjuten. Även träkorsen kunde vara målade och försedda med symboler. När gravkatalogerna infördes kom en uppsjö av slingor och blomsterrankor vilka kritiserades under början av 1900-talet för att vara smaklösa och schablonartade. Förr var det vanligare med kristna symboler eller bibelcitat. Idag har sekulariseringen lett till att många väljer andra symboler som de förknippar med den avlidne, det kan vara allt från tallar, båtar och soluppgångar till nallebjörnar och hjärtan. Ofta kan de ha en grund i kristen ikonografi, men står oftare för den avlidnes personlighet. En båt kan till exempel vara tecken på den eviga resan, men samtidigt kan det stå för att den avlidne tyckte om havet. Fram till i mitten av 1900-talet var det vanligt att skriva titlar på gravvårdarna. Detta gör att de utgör en viktig källa till traktens socialhistoriska utveckling. Det har även funnits en tradition i att, inte minst på landsbygden, skriva hemort eller gårdsnamn i inskriptionerna. Detta ger gravvårdarna en lokalhistorisk förankring och ortsnamn och gårdsnamn som ofta lever via muntlig tradition blir på detta sätt dokumenterade och bevarade som historiska dokument. Kanske ligger de massproducerade gravstenarna till grund för att man istället väljer att sätta en identitet på stenen med hjälp av symboler. Länsstyrelsen Blekinge Län 7

8 LAGSTIFTNING Genom lagstiftning finns det möjlighet att styra en kyrkogårds utveckling och förändringar. Med olika lagar regleras allt från gravplatsens utformning till förfarandet av begravningsplatsens vegetation. Församlingen har ett stort ansvar för sin kyrkogård. Den kommunala byggnadsnämnden utför viss prövning och länsstyrelsen kontrollerar så att de kulturhistoriska intressena tillvaratages och gör tillståndsprövningar när det rör väsentliga förändringar. Lagen om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) Lagen om kulturminnen m.m. benämnes även Kulturminneslagen (KML). I den står att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö och ansvaret för detta delas av alla. Alla kyrkor och kyrkogårdar byggda eller anlagda fram till 1939 och ett begränsat urval kyrkor byggda efter 1939 skyddas av KML. Enligt KML, 4 kap., skyddas de kulturhistoriska värdena i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Lagen om kulturminnen m.m. 4 kap. Kyrkliga kulturminnen Begravningsplatser 11 I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas. Begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. 12 Begravningsplatser enligt detta kapitel är sådana områden eller utrymmen som avses i 1 kap. 1 begravningslagen (1990:1144). Bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggnader på begravningsplatsen som inte är kyrkobyggnader samt fasta anordningar såsom murar och portaler. Lag (1990:1146). 13 I fråga om en begravningsplats som anlagts före utgången av år 1939 krävs tillstånd av länsstyrelsen 1. för att utvidga eller på något annat sätt väsentligt ändra begravningsplatsen, 2. för att där uppföra någon ny byggnad eller fast anordning eller riva eller väsentligt ändra befintlig byggnad eller fast anordning. Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs. Lag (1999:304). 14 Om riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmelserna i 13 tillämpas också i fråga om en begravningsplats som tillkommit efter utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrkobyggnad som uppförts dessförinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde. 15 Om det på en begravningsplats eller i en byggnad på en begravningsplats som ägs och förvaltas av en borgerlig kommun finns föremål av kulturhistoriskt värde, tillämpas bestämmelserna i 6, 7, 9 och 10 också på sådana föremål. Kommunen skall därvid ansvara för förteckningen samt förvaringen och vården av föremålen. I stället för vad som sägs i 7 skall i förteckningen anges om ett föremål ägs eller förvaltas av någon annan än kommunen. 8 Länsstyrelsen Blekinge Län

9 Det är länsstyrelsens uppgift att pröva ärenden om begravningsplatsen ska genomgå en väsentlig förändring. Enligt boken Kyrkogårdens gröna kulturarv kan väsentliga förändringar innebära: borttagande eller genomgripande ändring av hägnad, ändring av material eller färgsättning på anordning inom begravningsplatsen, ändring av inredning och konstnärlig utsmyckning i ceremonirum samt konstnärlig utsmyckning utomhus med undantag för sådana betydelselösa ändringar som endast avser att tillgodose vissa praktiska behov, ändring av vegetationens arkitektoniska och rumsskapande karaktär, större ändringar av gravkvarter och vägsystem inom gravplatsen, åtgärder som i sig själva inte är väsentliga men som har betydelse för anläggningens helhetsverkan om de upprepas såsom borttagande av gravramar, staket och dylikt kring gravplatser, ändrad vägbelysning, anläggande eller ändring av elektrisk belysning. Vad gäller gravvårdar och gravhällar inne i kyrkan gäller 4 kapitlet 6 som lyder: Inventarier av kulturhistoriskt värde, som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad, kyrkotomt eller begravningsplats, skall förvaras och vårdas väl. Begravningslagen (SFS 1990:1144) Begravningslagen innefattar bestämmelser som kan vara av stor vikt för en kyrkogårds utformning. Enligt begravningslagen (kap. 7 26) har gravrättsinnehavaren rätt att bestämma gravanordningens utseende och beskaffenhet. Detta gäller även gravplatsens utsmyckning och ordnande. Bestämmanderätten kan begränsas av upplåtaren för att uppnå en god gravkultur. Det är sedan gravrättsinnehavaren som har ansvaret för att gravplatsen hålls i ordnat och värdigt skick. En gravrätt får upplåtas för år och kan sedan förlängas. I 7:e kapitlet om gravrätt står i 37:e paragrafen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av något annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på gravplatsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Detta innebär ett stort ansvar för församlingen vad gäller förfarandet av äldre gravanordningar. Förordning om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (SFS 1998:1252) Kyrkogårdens vegetation kan skyddas genom miljöbalkens 7:e kapitel som förtydligas i Förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ( 5 och bilaga 1). Alléer skyddas där genom biotopskyddet, och med allé menas Lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden skall till övervägande del utgöras av vuxna träd. De vanligt förekommande trädkransarna som omgärdar en kyrkogård får härigenom ett lagligt skydd. Utbyte av träd kan förekomma om alléns karaktär bevaras. I denna förordning klargörs även att det är länsstyrelsernas ansvar att se till att biotopskyddet efterlevs. Plan- och bygglagen (SFS 1987:10) Kyrkogårdsförvaltningen måste söka bygglov hos den kommunala byggnadsnämnden enligt Plan- och bygglagen (PBL) för de ärenden som faller utanför den statliga tillsynen genom KML. Enligt kapitel 8 i PBL krävs bygglov för att uppföra byggnader inom begravningsplatser eller göra tillbyggnader. Det krävs också bygglov för att anordna en ny begravningsplats eller i väsentlig grad ändra den befintliga. Länsstyrelsen Blekinge Län 9

10 10 Länsstyrelsen Blekinge Län

11 3. LÖSENS KYRKOGÅRD LÖSEN Lösen ligger nordost om Karlskrona. Det var tidigare en egen kommun men kom senare att ingå i Lyckeby kommun. År 1967 blev Lyckeby en del av Karlskrona kommun. Lösen var under 1200-talet en av huvudorterna i Blekinge. Kyrkan ligger på en höjd i en jordbruksbygd alldeles söder om europaväg 22. När man står på kyrkogården ser man den havsvik som sträcker sig in i landskapet i sydost. I norr avgränsas kyrkogården av europavägen, i väst av en mindre byväg, i syd av bebyggelse och i öst av det lägre liggande slättlandskapet. Lösens och Augerums församlingar samt Flymens kapellförsamling bildar tillsammans ett pastorat som tillhör Karlskrona-Ronneby kontrakt i Lunds stift. Bild 2: Blekingekarta med Lösen utsatt. Tidigare hade även Lyckeby en egen kyrka. Från 1600-talet var Lyckeby församling ett annex till Lösen. Åborna var för fattiga för att underhålla sin kyrka, och den började därför förfalla under 1700-talet. Kyrkogården i Lyckeby användes som begravningsplats fram till 1830-talet. Ett nytt tingshus uppfördes sedan på platsen. Gravstenar ska ha använts som byggmaterial till tingshuset. I Lyckeby ligger idag församlingshemmet Mariagården som tillhör hela pastoratet. Från år 1726 blev Aspö en del av Lösens pastorat. Detta varade dock bara under en kort tid eftersom sammanslagningen inte uppskattades av aspöborna. Länsstyrelsen Blekinge Län 11

12 KYRKAN OCH KYRKOGÅRDENS ÖVRIGA BYGGNADER Kyrkan Den nuvarande kyrkan i Lösen är från Kyrkan har dock äldre föregångare. Den första kyrkan uppfördes troligen på 1000-talet och var byggd i trä. Under 1200-talet ersattes den av en romansk stenkyrka med rektangulärt långhus och ett lägre, smalare och rakt avslutat kor. Vapenhuset byggdes till senare. År 1674 nämns ett vapenhus som nybyggt. Troligen hade det en medeltida föregångare. Under medeltiden vallfärdade många till kyrkan och besökte de berömda helgonbilder som fanns där. Kyrkan saknade klocktorn, men en klockstapel av trä ska senare ha uppförts. Klockstapeln var 1635 så förfallen att klockan var tvungen att tas ner, stapeln renoverades dock sedan. Stenkyrkan revs 1858 på grund av dess dåliga skick och den ansågs även vara för trång på grund av församlingens tillväxt. När kyrkan revs hittade man en tegelsten med inristade runor. Runorna utgör de latinska orden ego sum lapis som betyder jag är en sten. År 1858 började arbetet med att bygga den nya kyrkan. Arkitekt var J. F. Åbom och byggmästare var J. Rosenlund. På allhelgonadagen 1860 stod den klar för invigning. Den östra långhusgaveln byggdes av handslaget tegel från den äldre stenkyrkan. I sakristian finns också tre fönster från den medeltida kyrkan. De är rundbågiga och har blyinfattade rutor. Även inventarier från den gamla kyrkan har bevarats och finns i den nuvarande, bland annat en skulpterad och förgylld predikstol i ek samt en dopfunt från 1500-talet. Den nyklassicistiska kyrkan består av långhus, rakt avslutat kor i öst samt ett klocktorn i väst. Fasaden är spritputsad och har slätputs kring dörrar och fönster. Långhus och sakristia är täckta av sadeltak. Bild 3: Kyrkan från Foto taget från syd. År 1936 restaurerades kyrkan och i samband med detta utförde blekingekonstnären Gunnar Torhamn en muralmålning vid altaret som kom att ersätta den tidigare altarprydnaden i form 12 Länsstyrelsen Blekinge Län

13 av ett kors med törnekrona i trä. Kyrkan renoverades igen 1976, då både ut- och invändig målning genomfördes. Samtidigt inrättades ett väntrum under läktaren. Församlingshemmet På kyrkogården ligger en före detta klockarebostad. Byggnaden, som är i en och en halv våning, är klädd med rödfärgad locklistpanel och uppfördes omkring år Huset står på en fogad granitgrund och taket är ett sadeltak täckt av nytt tvåkupigt tegel. På båda takfallen finns en takkupa. Enligt muntlig uppgift ska klockarebostaden på 1970-talet ha använts till matbespisning för skolan. Byggnaden används idag som församlingshem. Bild 4: Den före detta klockarebostaden som idag fungerar som församlingshem. Foto taget från sydöst. Gravkapellet År 1938 uppfördes ett gravkapell på nordöstra delen av kyrkogården (se bilaga 4). Det är en vitputsad byggnad med sadeltak, som täcks av skiffer. Vid ingången står det Sälla äro de som sova, de som slutat vandringen. Värt att nämnas är den gamla fina likvagn som står inne i bårhuset, tillverkad av Gerh. Andersson från Lyckeby. Årtal är dock okänt. Ekonomibyggnaden År 1976 fick församlingen bygglov för nybyggnad av en personal- och förrådsbyggnad. Byggnaden ligger i kyrkogårdens södra del invid byvägen. Det är nu på gång en tillbyggnad av förrådsbyggnaden. Tillbyggnaden omfattar sex meter och ska fungera som garage för grävmaskinen som delas mellan Lösen, Augerum och Flymen. Tidigare låg en redskapsbod på andra sidan vägen i väst, på platsen för den nuvarande parkeringen. Länsstyrelsen Blekinge Län 13

14 Bild 5: Kyrkans korgavel, med de tre fönstren från den medeltida stenkyrkan, och bårhuset från 1938 med kvarter fyra i förgrunden. Foto taget från öst. Bild 6: Den sydvästra delen av kyrkogården, med ekonomibyggnaden och minneslunden. Foto taget från öst. 14 Länsstyrelsen Blekinge Län

15 KYRKOGÅRDEN OCH DESS UTVECKLING Kyrkogården har successivt utvidgats och växt fram till dagens storlek och utseende. I takt med att kyrkogården blivit för liten har ny mark tagits i anspråk och den har utvidgats främst i sydlig riktning. Man kan urskilja var utvidgningar skett, detta främst genom de olika kvarterens skilda karaktärer. Kyrkogårdens äldsta del ligger i direkt anslutning till kyrkobyggnaden och omfattas till största del av kvarter två (se bilaga 1). Liksom många andra kyrkogårdar har Lösens kyrkogård genomgått omfattande förändringar och utvidgningar under de senaste 150 åren. En större och mer strukturerad kyrkogård har växt fram. År 1874 skriver kantor J.P. Kjällqvist Planen framför kyrkan har hittills företett en ingenting mindre än fängslande anblick. Nu har dock församlingen börjat ett försköningsarbete, som snart torde visa sig tacksamt, ehuru dyrt. Tusentals lass jord hafva blifvit framförda, en bastant mur lagd utmed uppkörsvägen, med en sex steg hög, fem alnar bred trappa af hela granitstenar midt för ingången till kyrkan; några och trettio högstammiga lindar hafva planterats Omgifningarna kring kyrkan hafva börjat planterats Bild 7: Kyrkogårdens äldsta del direkt söder om kyrkan. Foto taget från sydöst. År 1901 behövde kyrkogården utvidgas. Den befintliga storleken på kyrkogården hade varit densamma sedan 1751 (se bilaga 3). Omkring år 1905 gjordes en utvidgning österut. Området ingår i kvarteren tre och fyra, och omfattas av de sex östligaste gravraderna (se bilaga 1). Den gamla östra kyrkogårdsmuren ska idag ligga under den grusade gång som utgör gräns mellan den äldre kyrkogården och utvidgningen. År 1944 utvidgades kyrkogården söderut, då ett område som tillhörde klockarebostället togs i anspråk, men det skulle dröja cirka tio år innan det nya området började användas i större omfattning. En del av området var klockaregårdens trädgård och på marken fanns en källare, en brunn samt flera fruktträd. Ritningen till utvidgningen var gjord av stadsarkitekt Sigge Ullén (se bilaga 5). Området som omfattades av utvidgningen var 7192 kvadratmeter stort. Man var tvungen att fylla på området med jord eftersom det till stor del bestod av berg samt Länsstyrelsen Blekinge Län 15

16 hade en mycket lägre marknivå än den övriga kyrkogården. En stenmur lades i väst, syd och öst för att ge stöd åt jordmassorna. Jorden fylldes på till samma höjd som murens krön. På västra sidan planerades en öppning i muren som skulle förses med grindstolpar i granit. Grindstolparna skulle krönas av kors i smidesjärn och även grindarna skulle vara i smidesjärn. Innanför muren planerades att plantera lindar samt en häck av avenbok. Planerna på grinden kom aldrig att realiseras. En tre meter bred gång lades i nord-sydlig riktning och anslöts till den äldre kyrkogårdens gångsystem, och en gång lades i öst-västlig riktning. Från dessa två huvudgångar drogs två meter breda gångar genom gravfälten. Området utmed den västra muren samt ett område i öst reserverades för familjegravar. Dessa planerades att förses med låga häckar av bland annat liguster, likt omgärdningarna på den gamla kyrkogårdens familjegravar. Gravvårdarna skulle inte överstiga en höjd av 110 centimeter. Stående vårdar på ensamgravar skulle stå på gravplatsens västra sida och inte överstiga 70 centimeter. Den halvcirkelformade terrassen på baksidan av klockaregården planerades att kompletteras till en cirkel, eftersom klockaregården planerades att rivas. Ritningarna och planerna för det utvidgade området realiserades bara i viss utsträckning. Gravkvarter anlades bara i områdets östra del. Bild 8: Översiktsbild på kyrkogården innan utvidgningen Bild hämtad från ATA. År 1953 ändrade stadsarkitekt S. Ullén delar av sin ritning från 1943 års utvidgning, gällande det område som ännu inte kommit till användning (se bilaga 6). Enligt 1943 års plan skulle klockaregårdens bostadsbyggnad rivas, men 1953 bestämdes istället att byggnaden skulle bevaras och användas som samlingslokal. Området närmast söder om den gamla kyrkogården planerades för urngravar. Mellan urngravarna och det färdigställda kvarteret i den sydöstra delen t.o.m. den öst-västliga mittgången, planerades för ännu ett kvarter med familjegravar och ensamgravar i huvudsaklig överensstämmelse med den gällande planen från Åt väst avslutas området av en rad familjegravar och en gång i nord-sydlig riktning strax söder om 16 Länsstyrelsen Blekinge Län

17 den halvrunda terrassen bakom klockarebostället, istället för att som den tidigare planen att anlägga gravkvarter ända fram till den västra kyrkogårdsmuren. Området i väst avsågs bli av liknande parkkaraktär som området väster om kyrkan. Idag finns lediga gravplatser i de använda kvarteren. Kvarter åtta, som ligger söder om församlingshemmet, dränerades, grävdes om och färdigställdes som begravningskvarter i början av 1990-talet. Idag är kvarteret bara utnyttjat i begränsad utsträckning, och nya gravplatser upplåts där i långsam takt. Någon ny utvidgning av kyrkogården kommer inte att göras. Om den i framtiden blir fullbelagd kommer hänvisning att göras till Griftegården i Augerum. Bild 9: Kyrkogårdens utveckling. Länsstyrelsen Blekinge Län 17

18 KYRKOGÅRDENS STRUKTUR Kyrkogården har två delar av olika karaktär. I öster ligger begravningsplatsen med linjärt strukturerade gravkvarter. Kvarteren är numrerade från ett till åtta. I väster ligger ett område med mer parkliknande karaktär. Det är oregelbundna grästäckta områden som, liksom på hela kyrkogården, skiljs åt av grusade gångar. Det är i den sydvästra delen som kyrkogårdens minneslund är anlagd. Eftersom kyrkogården är belägen på en åsrygg är hela området terrasserat. Terrasseringsarbetet inleddes på 1870-talet. I öst är kyrkogården uppbyggd med flera meter. Åt syd är kyrkogården terrasserad i tre nivåer. Kvarter fem ligger lägre än den äldsta kyrkogården i öst. Kvarter sex och sju ligger ännu en nivå lägre. Eftersom den norra sidan sedan länge har haft lägre status, på grund av kopplingen till mörkret och djävulen, är det vanligast att kyrkogårdar växer i sydlig riktning. Lösens kyrkogård sträcker sig nästan helt åt söder från kyrkan. Endast en smalt område finns norr om kyrkan, men några gravplatser finns inte där. Det är ett gräsbevuxet område som i norr avgränsas av träd och en stenmur. Det är en påtaglig blandning av olika gravplatsutformningar på Lösens kyrkogård. Det finns ett stort antal grusgravar och de är till största del omgärdade av låga buxbomshäckar, men ett flertal stensocklar finns också bevarade. Grusgravarna blandas med gräsgravar och vissa områden är helt gräsbelagda. Kantor J.P. Kjällqvist lät på 1870-talet uppresa en huggen granithäll med inskrifter om döden och uppståndelsen. I en nisch står en miniatyr av Thorvaldsens Kristus i gips, skyddad av glas i järnram. Tre urnor krönte tidigare hällen, idag finns bara en kvar. Bild 10: Granithäll sydväst om kyrkan. Foto taget från öst. Kvarter ett Kvarter ett är ett långsmalt område och omfattas av en gravrad som sträcker sig från kyrkogårdens äldsta del till utvidgningen från 1905 i öst. Det är en blandning av gravplatser, en del är grästäckta och andra är grusgravar omgärdade av antingen buxbom eller stensockel. I norr avgränsas området av en grusgång och i syd av muren och de lindar som, innan utvidgningen söderut, utgjorde kyrkogårdens gräns. 18 Länsstyrelsen Blekinge Län

19 Bild 11: Kyrkogården sett från kyrktornet. Foto taget söderut från kyrktornet. Bild 12: Den västra parkliknande kyrkogårdsdelen. Foto taget söderut från kyrktornet. Länsstyrelsen Blekinge Län 19

20 Kvarter två Kvarter två utgörs av kyrkogårdens äldsta del. I dag är det en stor blandning av gravplatsernas utformning inom kvarteret. Det är en variation av nya och riktigt gamla vårdar. Bland annat finns två gamla gjutjärnskors resta över före detta präster inom Lösens församling (se gravvårdsinventering). Det finns grusgravar med omgärdningar av stensocklar och buxbom och vissa gravplatser är täckta av gräs. Tidigare fanns fler omgärdningar inom kvarteret. Kvarteret omgärdas av grusgångar. Bild 13: Kvarter två som är den äldsta kyrkogårdsdelen och ligger i direkt anslutning till kyrkan. Foto taget från sydväst. Kvarter tre Kvarter tre ligger i kyrkogårdens östra del och omfattas av tre gravrader från kyrkogårdens äldsta del samt den östra utvidgningen från Kvarteret avgränsas i syd och väst av grusgångar och i öst av den terrasserade mur som begränsar kyrkogården. I norr finns ingen tydlig avgränsning utan området går ihop med kvarter fyra. Den östra delen utgörs till största del av grusgravar omgärdade av låga buxbomshäckar. Den äldsta vården inom den delen är från 1910-talet. De tre äldre gravraderna i väst har mer monumentala gravplatser med stora vårdar och fina omgärdningar i form av stensocklar, buxbom och en järnkätting. De äldsta vårdarna där är från 1880-talet. I öst samt i delar av det äldre området är marken täckt av gräs (se bilaga 7). Där den grusgång som löper genom kvarteret är belägen, låg tidiga den östra kyrkogårdsmuren. Kvarter fyra Kvarter fyra ligger i kyrkogårdens nordöstra hörn, intill bårhuset, och kom till vid utvidgningen Området är till största delen täckt med grus. Längst i öst och runt bårhuset är marken dock grästäckt. Det är nästan uteslutande grusgravar som omgärdas av låga buxbomshäckar. Gravvårdarna är låga och är gjorda av grå granit, de flesta rektangulära. Det finns en blandning av ensamgravar och familjegravar. De äldsta gravvårdarna är från 1908, då kvarteret var nytt. 20 Länsstyrelsen Blekinge Län

21 Bild 14: Den äldsta, västra delen av kvarter tre. Foto taget från sydväst. Kvarter fem Kvarter fem utgör kyrkogårdens urnlund och ligger som en smal terrass i nord-sydlig riktning, i mitten av kyrkogården. Gången som löper i öst-västlig riktning, är lagd av kalksten och ligger i kvarterets södra del. En trappa förbinder kvarteret med kvarter sju i syd och i väst förbinds det med den övriga kyrkogården. I norr avgränsas kvarteret av den tidigare sydliga kyrkogårdsmuren och i syd av en häck av ölandstok och en sluttning ner mot kvarter sju. Kvarter sex Kvarteret ligger i kyrkogårdens sydöstra del och avgränsas av grusgångar. Gravraderna längst åt öst delas in av spireahäckar. Det är grusgravar som omgärdas av buxbom. Den västra delen är gräsbevuxen och gravplatserna delas in av små buxbomshäckar, med en blandning av ensamgravar och familjegravar (se bilaga 7). Kvarter sju I den östra delen av kvarteret delas gravraderna in av tujahäckar och gravplatserna består av grusgravar omgärdade av buxbom. Den västra delen är, liksom i kvarter sex, gräsbevuxen och gravplatserna är utmärkta med små buxbomshäckar. Liksom i kvarter sex finns det här en blandning av ensamgravar och familjegravar. Länsstyrelsen Blekinge Län 21

22 Bild 15: Kvarter fem som fungerar som urnlund. Foto taget från öst. Bild 16: De östra delarna av kvarter sex och sju. Foto taget från norr. 22 Länsstyrelsen Blekinge Län

23 Kvarter åtta Kvarteret ligger söder om församlingshemmet. Gravrätterna i kvarterets två östligaste gravrader har upplåtits, annars är kvarteret hittills oanvänt och tillgängligt för framtida behov. Kvarteret omgärdas av grusade gångar. Bild 17: Kvarter åtta som bara delvis börjat utnyttjas. Foto taget från norr. OMGÄRDNING Kyrkogården omgärdas sedan länge av en bogårdsmur byggd i kallmursteknik av gråsten. Den ska ha lagts om År 1665 ska det ha funnits två stigluckor av trä, ett i öst och ett i väst. Det i väst byggdes om År 1870 fyllde man enligt uppgift på flera tusen lass jord för att utjämna kyrkogården eftersom den var för stenig och låg på ett berg. I samband med detta flyttades och höjdes stenmuren. Jord fylldes i vissa fall upp till murarnas krön. I väst, söder om grinden, är muren täckt av jord och gräs. Idag finns tre entréer i väst. Den södra är en öppning i muren. Innanför denna leder en grusad gång fram till den före detta klockarebostaden. Norr därom finns en entré med murade grindstolpar som är vitputsade och täckta med plåt. Stolparna kröns av varsitt kors. Grindarna är dubbla och i järn. Den norra entrén är en öppning i muren med två lyktstolpar på var sida. En trappa går upp till den allé som leder fram till kyrkans västentré. I norra gränsen av kvarter fem sträcker sig den gamla kyrkogårdens sydmur, som en kallmur av granit. Den gamla kyrkogårdens östra mur ligger under den grusgång som sträcker sig i nord-sydlig riktning i kvarter tre. Länsstyrelsen Blekinge Län 23

24 Bild 18: Öppning i den västra muren. Grusgången leder fram till församlingshemmet, den före detta klockarebostaden. Foto taget från väst. Bild 19: Grindstolparna och den dubbla järngrinden i väst. Foto taget från väst. 24 Länsstyrelsen Blekinge Län

25 MINNESLUNDEN Minneslundar har funnits i Sverige sedan Sedan har det till stor del varit upp till varje enskild församling när och hur en anläggning av minneslund har skett. Minneslundar medför ett gravskick av anonym karaktär som används allt mer. Valet av detta gravskick kan också ha att göra med ekonomiska förhållanden samt åsikten om allas likhet inför döden. Även om ingen gravvård rests över den avlidne har anhöriga genom minneslunden ändå en fridfull plats att gå till och minnas den avlidne. År 1986 anlades minneslunden på Lösens kyrkogård i den sydvästra delen av kyrkogården. En grusad gång kantad av gatsten leder fram till minneslunden norrifrån. Lunden är en cirkelformad grusad plan som i väst avgränsas av en mur. Även ett planterat område väster om lunden ger den ett skydd från vägen. Inom minneslunden finns ett litet vattenkar samt en plats arrangerad för smyckning av blommor och ljus. Det begravs ungefär fem per år i minneslunden och askan grävs ner istället för att strös ut. Bild 20: Kyrkogårdens minneslund som anlades 1986, Foto taget från öst. VEGETATION Kyrkogården, som delvis har en parkkaraktär, utgör en grön miljö med många olika träd och buskar. En trädkrans omgärdar kyrkogården och inom kvarteren finns bland annat lindar, granar, cypresser och hängaskar. Hängaskarna utgör ett återkommande inslag i kyrkogårdsmiljöer. De kallas sorgträd på grund av sitt sorgsna uttryck. Från kyrkogårdsmuren i väst löper en lindallé fram till kyrkans huvudingång. Kantor Kjällqvist, som levde mellan åren 1830 och 1906, hade stor påverkan på kyrkogårdens utformning. Enligt Allan Karlsson, tidigare kyrkogårdsvaktmästare i Lösen, ska det ha varit under Kjällqvist ledning som man planterade de lindar som idag utgör den trädkrans som omgärdar kyrkogården, samt den allé Länsstyrelsen Blekinge Län 25

26 som löper fram till kyrkan huvudentré. De lindar som står i södra delen av kvarter ett utgjorde tidigare kyrkogårdsgräns. Idag har man påbörjat att såga ner vartannat av dessa träd. Vintern fälldes åtta stycken lindar i kyrkogårdens östra gräns. Efteråt fanns förslag om att plantera en häck mellan de återstående träden. Stubbarna och rotsystemet från de fällda träden förhindrade dock detta. Några nya träd planterades istället. En stor del av kyrkogårdens gravplatser omgärdas av låga buxbomshäckar. I den sydöstra delen delas även gravraderna in av högre häckar, i kvarter sex av spirea och i kvarter sju av tuja. I kvarter fem växer ölandstok i sluttningen mot syd. I kyrkogårdens västra parkdel växer bland annat mycket syréner och ett par rödbokar. Bild 21: Allén som löper fram till kyrkan. Foto taget från väst. Minneslunden skyddas i väst av en stor plantering som består av häggmispel (amelanchier laevis), avenbok (carpinus betulus), häckoxbär (cotoneaster lucidus), lagerhäck (prunus laurocerasus) och klängväxten klätterhortensia (hydrangea petiolaris). GRAVVÅRDAR Dagens utformning av gravvårdar skiljer sig markant från hur de såg ut för hundra år sedan. Den tidigare hantverksskickligheten har ersatts av massproduktion av maskinellt framställda och standardiserade stenar, där vårdarna ofta får en homogen utformning, både vad gäller storlek och stil. När den gamla kyrkan revs 1858 skall ett stort antal äldre gravstenar ha blivit spridda till gårdarna i socknen. 26 Länsstyrelsen Blekinge Län

27 En relativt vanligt förekommande gravvård inom Lösens kyrkogårds senast tillkomna kvarter, är en rektangulär låg sten med en nisch där man kan placera en urna eller vas. Bild 22, 23: Två exempel av de gravvårdar med nisch, som är vanligt förekommande på Lösens kyrkogård. Eftersom de flesta gravrätter så småningom övergår till kyrkans ägo uppstår frågor om vad som ska göras med den gamla gravvården. I kyrkogårdens västra del finns ett stort antal äldre gravvårdar uppställda, omgärdade av en syrénhäck. De har blivit borttagna från sina respektive gravplatser när gravrätten upphört, men ändå bevarats inom kyrkogården. Det är både gjutna järnkors och gravstenar från olika tider. Även i kyrkogårdens östra del finns ett antal gamla gravvårdar bevarade. Lösens församling har som rutin att fotografera samtliga gravvårdar innan de tas bort. Efter borttagandet bevaras de några år innan de förstörs eller grävs ner, i fall anhöriga kommer och söker efter vården. Bild 24: De bevarade gravvårdarna i kyrkogårdens västra del. Foto taget från nordväst. Länsstyrelsen Blekinge Län 27

28 Bild 25, 26: De bevarade gravvårdarna i kyrkogårdens östra del. Foto taget från öst. Tidigare var det vanligt att man på gravvården angav titel och den ort där man bodde eller kom ifrån. Gravvårdarna är därigenom viktiga historiska källor, som visar sociala och lokalhistoriska mönster. Idag är det inte längre vanligt med titlar på gravvården. På Lösens kyrkogård finns bara ett fåtal vårdar från de senaste decennierna med titel. En vanlig titel på Lösens kyrkogård är lantbrukare, vilket vittnar om att det är en jordbruksbygd. Exempel på andra titlar som finns representerade på kyrkogården är: kronolänsman byggmästare flaggstyrman landsfiskal kyrkovärd folkskolelärare marinläkare stadsingenjör kyrkväktare gjutmästare prost bryggare bergsingenjör fotograf trädgårdsmästare överste sotaremästare sjöingenjör snickare skomakarmästare korgmöbelmakare derkmästare stenhuggare bagarmästare tapetseraremästare kantor/organist filare f. kommissarie vid marinens poliskår På kyrkogården finns en gravhäll av granit med runskrift. Den har varit liggande och täckt en grav. Under 1800-talet användes den som sittplats av kyrkobesökare. Den är nu rest sydväst om kyrkan. Den andra runstenen på kyrkogården låg tidigare i kyrkans korgolv. Det är nu den övre delen som finns bevarad och uppställd på kyrkogården. GRAVVÅRDSINVENTERING Ett selektivt urval av enskilda gravvårdar har gjorts för inventeringen. De vårdar som lyfts fram har bedömts varit tidstypiska, unika, kulturhistoriskt intressanta eller representativa för kvarteret. Som tidigare påpekats saknar inte de vårdar som utelämnats i gravvårdsinventeringen kulturhistoriskt värde. Gravplatsnumren som finns på inventeringsblanketterna återfinns på gravkartan, bilaga Länsstyrelsen Blekinge Län

29 Gravvård Läge Kyrkogårdens nordöstra hörn Gravvårdens typ Stående sten Plantering/växtmaterial Gravplatsnummer Kv. 4, pl Gravvårdens höjd 50 cm Omgärdning buxbom Årtal 1972 Gravvårdens material Grå granit Ytmaterial grus Inskription Josef Svensson Makan Mimmi Inskriptionstyp planhuggen Titel Skador/åtgärder Beskrivning Låg rektangulär gravsten. Gravplatsen är täckt av grus och omgärdad av en buxbomshäck. Kulturhistoriskt värde Hela gravplatsen är representativ för kvarteret. Foto Taget från väst Datum Fotograf Anna-Karin Skiöld Länsstyrelsen Blekinge Län 29

30 30 Länsstyrelsen Blekinge Län

31 Gravvård Läge Kyrkogårdens östra gräns Gravvårdens typ Stående sten Plantering/växtmaterial Gravplatsnummer Kv. 3, pl. 765 Gravvårdens höjd 160 cm Omgärdning stensockel Årtal 1931 Gravvårdens material Svart granit Ytmaterial grus Inskription Lantbrukare Sven Göransson 28/ / Axel Svensson Inskriptionstyp försänkt Titel lantbrukare Skador/åtgärder Beskrivning Hög stående sten av svart polerad granit. Dekor i form av blommor och ett kors. Kulturhistoriskt värde En av de äldsta gravvårdarna inom kvarter tres östra del från Konstnärlig utformning Foto Taget från väst Datum Fotograf Anna-Karin Skiöld Länsstyrelsen Blekinge Län 31

32 Gravvård Läge Östra gränsen av den gamla kyrkogården Gravvårdens typ Stående sten Plantering/växtmaterial tuja Gravplatsnummer Kv. 3, pl Gravvårdens höjd 160 cm Omgärdning stensockel Årtal 1888 Gravvårdens material Grå granit Ytmaterial grus Inskription A. Johnsson 18 17/ /6 88 B. Carolina Johnsson 18 30/ /12 36 Inskriptionstyp försänkt Titel Skador/åtgärder lavar Beskrivning Hög stående gravsten. Polerad framsida Kulturhistoriskt värde Hög ålder, en av de äldsta inom kvarter tre. Foto Taget från öst Datum Fotograf Anna-Karin Skiöld 32 Länsstyrelsen Blekinge Län

33 Gravvård Läge Östra gränsen av den gamla kyrkogården Gravvårdens typ 1 stående sten 2 liggande stenar Plantering/växtmaterial buxbom Gravplatsnummer Kv. 3, pl Gravvårdens höjd Ca 230 cm Omgärdning Stensockel Årtal 1900 Gravvårdens material Grå granit Ytmaterial grus Inskription 1. Landtbrukaren A.H. Olsson Öljersjö Anna Charlotta Lantbrukaren Henrik Andersson 25/ / Lantbrukaren Olof Teodor Andersson 10/ / Skador/åtgärder Lavar på både gravsten och den omgärdande sockeln Inskriptionstyp försänkt Titel lantbrukare Beskrivning Monumental familjegrav med en hög obelisk och två liggande mindre stenar framför. Kulturhistoriskt värde Hela gravplatsens utformning har högt kulturhistoriskt värde. Foto Taget från väst Datum Fotograf Anna-Karin Skiöld Länsstyrelsen Blekinge Län 33

34 Gravvård Läge Östra gränsen av den gamla kyrkogården Gravvårdens typ Stående sten Plantering/växtmaterial buxbom Inskription G. Nystrand 3/ / Gravplatsnummer Kv. 3, pl Gravvårdens höjd 145 cm Omgärdning Järnpelare + järnkätting Årtal 1895 Gravvårdens material Grå granit Ytmaterial grus Inskriptionstyp försänkt Titel Skador/åtgärder Mycket lavar. Inskriptionen svårläst. Beskrivning Monumental gravplats på grund av omgärdningen. Gravvård i form av en obelisk. 34 Länsstyrelsen Blekinge Län

35 Kulturhistoriskt värde Högt kulturhistoriskt värde på grund av omgärdningen. Hög ålder Foto Taget från väst Datum Fotograf Anna-Karin Skiöld Gravvård Läge Östra gränsen av den gamla kyrkogården Gravplatsnummer Kv. 3, pl Årtal Länsstyrelsen Blekinge Län 35

36 Gravvårdens typ Stående sten Plantering/växtmaterial kaprifol Gravvårdens höjd Ca 250 cm Omgärdning buxbom Gravvårdens material Grå granit Ytmaterial grus Inskription Herman Nobling 18 12/ /2 63 Karin Nobling 18 3/ / /2 08 Tore 19 31/ /6 14 Daniel 19 14/ /4 12 Maria 19 8/12 74 Skador/åtgärder Inskriptionstyp försänkt Titel Beskrivning Hög grovhuggen sten med förgylld inskription Kulturhistoriskt värde Högt kulturhistoriskt värde på grund av dess unika utformning. Foto Taget från öst Datum Fotograf Anna-Karin Skiöld Gravvård 36 Länsstyrelsen Blekinge Län