6. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING... 61

Transkript

1 INNEHÅLLSFÖRTECKNING: 1. INLEDNING ALLMÄNT OM KYRKOGÅRDAR OCH BEGRAVNINGSPLATSER... 5 HISTORIK... 5 VEGETATION... 6 GRAVVÅRDAR- EN ÖVERSIKTLIG UTVECKLING... 7 Gravstenar... 7 Dekor... 9 LAGSTIFTNING Lagen om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) Begravningslagen (SFS 1990:1144) Förordning om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (SFS 1998:1252) Plan- och bygglagen (SFS 1987:10) AUGERUMS KYRKOGÅRD AUGERUMS FÖRSAMLING KYRKAN OMGIVNING Gamla kyrkogården Minneslunden Mellankyrkogården (nya kyrkogården)...25 Nyaste kyrkogården OMGÄRDNING OCH ENTRÉER ÖVRIGA BYGGNADER GRAVVÅRDAR OLIKA TYPER AV GRAVVÅRDAR Gravstenar Gravkumlar Övriga vårdar TITLAR KASSERADE VÅRDAR EXEMPEL PÅ GRAVVÅRDAR AV KULTURHISTORISKT INTRESSE KARAKTÄRSDRAG OCH FÖRSLAG TILL FRAMTIDA BEVARANDE AV KYRKOGÅRDEN KULTURHISTORISK VÄRDERING NÄR EN GRAVRÄTT ÅTERGÅR KARAKTÄRSDRAG OCH BEVARANDEFÖRSLAG Karaktärsdrag Augerums kyrkogård Förslag till bevarande av kyrkogården Karaktärsdrag gamla kyrkogården Förslag till bevarande av gamla kyrkogården Karaktärsdrag mellankyrkogården Förslag till bevarande av mellankyrkogården Karaktärsdrag nyaste kyrkogården Förslag till bevarande av nyaste kyrkogården UNDERHÅLL OMISTLIGA GRAVVÅRDAR KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING OTRYCKTA KÄLLOR...61 Arkiv Internet... 61

2 Informant TRYCKTA KÄLLOR Litteratur BILAGOR BILAGA 1 GRAVKARTA ÖVER AUGERUMS KYRKOGÅRD FRÅN 1983 BILAGA 2 GÄLLANDE GRAVKARTA MED ÄNDRINGAR BILAGA 3 VEGETATIONS- OCH GRAVPLATSKARTA BILAGA 4 KARTA ÖVER OMISTLIGA GRAVPLATSER BILAGA 5 TITLAR AUGERUMS KYRKOGÅRD BILAGA 6 FOTOKARTA 2 Länsstyrelsen Blekinge Län

3 1. INLEDNING Föreliggande rapport är en del inom ett av Länsstyrelsen i Blekinge Län påbörjat projekt med kulturhistoriska dokumentationer av kyrkogårdar och begravningsplatser. Projektet omfattar inte sådana begravningsplatser som är varaktigt övergivna och därmed klassas som fornminnen. Kyrkogårdar är ofta anläggningar med en lång historia. Genom deras framväxt och utveckling över tid utgör de värdefulla kulturmiljöer. Det är viktigt att dessa miljöer vårdas och bevaras inför framtiden på ett föredömligt sätt. För att göra detta möjligt krävs det ett samspel mellan församlingen och kulturmiljövårdens aktörer. Denna rapport ska fungera som underlag både för församlingens fortsatta skötsel av begravningsplatsen/kyrkogården och som beslutsunderlag åt länsstyrelsen när man hanterar tillståndsärenden som rör begravningsplatserna/kyrkogårdarna. Kyrkogårdar och begravningsplatser är miljöer som ständigt genomgår mer eller mindre omfattande förändringar. Det råder en problematik angående hur man ska handskas med äldre gravvårdar när gravrätten återgår till upplåtaren. Många äldre områden har förändrats under modern tid för att underlätta den praktiska skötseln. Utveckling bör ske på ett sätt som tar hänsyn till den befintliga miljön och de värden och kvaliteter den besitter. Föreliggande arbete är ett kunskapsmaterial och avsikten är att det ska kunna ligga som grund för framtida underhållsarbeten och förändringar. Dokumentationen är genomförd under våren 2002 av undertecknad, bebyggelseantikvarie vid länsstyrelsen i Blekinge. Dokumentationen omfattar en historik som tagits fram med hjälp av arkiv- och litteraturstudier. En okulär besiktning ligger till grund för beskrivningen av miljöns nutida utseende med en bedömning av kulturhistoriskt, konstnärligt och personhistoriskt värde. För att tydliggöra kyrkogårdens/begravningsplatsens karaktär har dels en inventering gjorts av de olika gravkvarteren, dels en inventering av enskilda gravvårdar. Gravvårdsinventeringen är selektiv, där unika, tidstypiska eller på annat sätt representativa vårdar valts ut bland de övriga. Det bör påpekas att även de gravvårdar som inte enskilt blivit inventerade besitter ett kulturhistoriskt värde. Gravvårdsinventeringen har genomförts utifrån en för ändamålet framtagen inventeringsblankett. Fotografering har varit en viktig del av dokumentationen. En kombination av översiktsbilder och detaljbilder har kompletterat det skriftliga materialet. Fotograferingen har utförts av författaren, samt att bildmaterial från arkiv har använts. Dokumentationen är inriktad på kyrkogården som anläggning och innehåller därför en sparsam information om kyrkan samt de övriga byggnaderna. Med utgångspunkt från det insamlade materialet har kyrkogårdens/begravningsplatsens kulturhistoriska värde tydliggjorts och råd tagits fram för den framtida skötseln. Gravvårdar av stort kulturhistoriskt värde presenteras under rubriken omistliga gravvårdar. Mia Jungskär Karlskrona Länsstyrelsen Blekinge län 3

4 4 Länsstyrelsen Blekinge Län

5 2. ALLMÄNT OM KYRKOGÅRDAR OCH BEGRAVNINGSPLATSER HISTORIK En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så sätt att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. Många begravningsplatser ansluter endast till ett begravningskapell. Den text som nedan sammanfattar kyrkogårdarnas historia rör i stor utsträckning även begravningsplatser vad gäller gravskick och utformning. I förhistorisk tid var det vanligt med både jordbegravningar och brandgravar, men när kristendomen infördes förbjöd man brännandet av kroppar. De döda begravdes vanligen i närheten av sina gårdar innan skicket med kyrkogårdar blev utbrett. Under medeltiden hade oftast varje kyrka en egen kyrkogård, om än liten och obetydlig. Först begrov man varje byalag för sig, men det övergick till att man delade in kyrkogården för olika hemman. Kyrkogården hade vanligen en omgärdning som kunde bestå av träbalkar som täcktes av ett spåntak. Omgärdningen kallades bogårdsmur, men har på senare tid fått namnet kyrkogårdsmur. År 1764 kom ett kungligt påbud att kallmurade gråstensmurar skulle omgärda kyrkogårdarna, och i början av 1800-talet tillät man att de murades i kalkbruk om de täcktes med tegel eller skiffer. Den medeltida kyrkogården bestod troligen av gräs eller ängsmark där de besuttnas gravvårdar stod uppställda i form av sarkofager, hällar, tumbor och stenkors. Marin Luther föreslog redan på 1500-talet att man skulle flytta kyrkogårdarna utanför städerna och göra dem till rum för andakt och begrundan, men detta kom inte att förverkligas förrän på 1800-talet. Då infördes förbud mot att uppföra stadskyrkogårdar eftersom det ansågs ohygieniskt och sattes i samband med vattenföroreningar. På och 1600-talen hände det att kyrkogårdsmurar revs och området fick växa igen eller användas som betesmark. Först under 1700-talet började man att visa större intresse för kyrkogårdarna och lägga mer energi på att planlägga dessa. Innan 1800-talet var det vanligast att folk som inte var av högre stånd begrovs i anonyma allmänningar kring kyrkan, medan de rika kunde få begravas inne i kyrkan eller strax utanför. Det var också bara de rika som hade egentliga gravstenar. På allmänningarna kunde graven märkas ut genom en liten kulle eller ett träkors. Det var vanligt att man begravde i skift. Det innebar att man lade de döda i allmänningarna bredvid varandra allt eftersom. När platsen var full kunde man återigen begrava folk där man hade börjat. Fram till slutet av 1700-talet placerade man de ben man grävde upp när man återanvände marken i benhus. Sedan kom skicket att låta benen vila i evig tid, vilket har lett till att vi idag begraver på olika djup för att ändå kunna använda marken mest effektivt. Det innebar att det inte fanns något större behov för utvidgning av kyrkogården förrän framåt 1800-talet. Då ökade också efterfrågan efter enskilda gravplatser samtidigt som befolkningsantalet steg. Under 1700-talet och framförallt 1800-talet började man uppföra mer strikta och välplanerade kyrkogårdar. Strax innanför kyrkogårdens gräns, som ofta bestod av en mur, kunde det vara tätt planterat med träd, vanligen lindar. Detta kallas trädkrans och Länsstyrelsen Blekinge län 5

6 ses som en kvarleva från talens franska trädgårdsstil. De olika gravkvarteren på större kyrkogårdar avskildes vanligtvis med häckar till lagom stora ytor. År 1815 lagfästes en förordning med anvisningar för nya begravningsplatser. De skulle anläggas utanför städer och byar och vara uppbyggda med kvarter, symmetriska gångar och trädplanteringar. Enligt samma förordning upphörde officiellt rätten för den som ville begravas inom kyrkobyggnadens murar. Detta ledde till att fler gravvårdar restes utanför kyrkan. Det ansågs finare att begravas så nära kyrkan som möjligt, och den södra sidan var av högre status än den norra. Under den senare hälften av 1800-talet blev det allt vanligare för vanligt folk att skaffa sig en egen gravplats med gravvård. Samtidigt blev de rikas gravvårdar allt mer pompösa för att hävda sig i mängden. Från mitten av 1800-talet började man att anlägga kyrkogårdar influerade av de engelska parkerna. Man skapade miljöer som såg naturliga ut och som inte alls hade den tidigare strikta symmetrin. En bit in på 1900-talet växte intresset för naturliga begravningsplatser och skogskyrkogårdar anlades som i större utsträckning tog tillvara på befintliga växtförhållanden och topografi. I och med att man började använda maskiner anpassades kyrkogårdarna till deras mått och krav. Gräs kom allt mer att dominera nyanläggningar och många grusgravar såddes in samtidigt som staket och häckar togs bort för att underlätta skötseln. Kremering har varit vanligt i förhistorisk tid, men förbjöds i och med kristendomens införande och blev inte vanligt igen förrän en bit in på 1900-talet. Idag är antalet kremeringar i förhållande till jordbegravningar i Sverige ca 80/20. Denna siffra kan dock variera stort i landet och i mindre landsortsförsamlingar kan förhållandena vara de omvända. Bruket att begrava i minneslund blev gällande först Det har fått stor genomslagskraft under det sena 1990-talet, även om minneslunden fortfarande inte är populär på stora delar av landbygden. Det är ett billigt och praktiskt sätt att ha en vacker minnesplats där de anhöriga själva inte behöver stå för underhållet. En tanke med minneslundar är anonymiteten, att man ska känna en samhörighet i kollektivet och att de sörjande kan dela sin sorg med andra i samma belägenhet. Väljer man att begravas i en minneslund så väljer man bort att resa ett personligt monument, alla blir lika inför döden, fattig såväl som rik. Idag finns det dock ett motstånd till det helt opersonliga i ett kollektivt gravskick. På flera håll experimenterar man idag med att göra lundar där platsen för den enskildes aska märks ut med en liten plakett, även om det därtill finns en gemensam gravvård. Detta motsäger egentligen mycket av grundtanken med minneslundar. Anledningen bakom är att det har funnits önskemål från de sörjandes sida att ha en plats, en specifik punkt där de vet att den begravne ligger. VEGETATION Vegetationen som idag återfinns på våra kyrkogårdar i form av träd, häckar och buskar är, i förhållande till kyrkogårdens ofta höga ålder, väldigt ung. Fram till 1800-talet fanns det ont om planerad vegetation på begravningsplatserna. Utvecklingen som har skett under de senaste tvåhundra åren har satt sin prägel på kyrkogårdarna och gjort dem till de gröna rum som vi känner dem idag. Följande faktorer som har påverkat kyrkogårdens vegetation nämns i boken Kyrkogårdens gröna kulturarv: 6 Länsstyrelsen Blekinge Län

7 Hälso- och hygienaspekter sundhet Park- och trädgårdsideal arkitektur Kyrkans liv och lära teologi Myndighetsförordningar funktionalitet Lokala traditioner ekonomi Innan den strukturerade vegetationen infördes på begravningsplatserna fanns där ofta högt och vildvuxet gräs samt betande kreatur. Under medeltiden var det inte ovanligt att kyrkogården, vid sidan om sin funktion som begravningsplats, även kunde vara en plats för kontakter t.ex. handel. Klosterväsendet under medeltiden hade stort inflytande på framväxten av våra trädgårdar och därigenom har influenserna kommit att överföras även på kyrkogårdar och begravningsplatser. När kyrkogårdarna växte i skala blev det mer eller mindre nödvändigt att införa ett gångsystem. Träd planterades till en början främst av hygieniska skäl, då man ansåg att de hade en renande inverkan. De blev sedan en del i ett, för kyrkogården, nytt formspråk. Hängande arter planterades och kom att kallas sorgträd. Efter 1850 blev det allt mer vanligt att även landsbygdskyrkogårdarna fick en mer vårdad och prydlig karaktär. GRAVVÅRDAR- EN ÖVERSIKTLIG UTVECKLING Traditionen att resa gravvårdar har en lång historia. Det har förekommit allt från likträn och dödsbrädor till gravkor, hällar och stenkistor. Träkors har varit vanliga under en lång period, framförallt när det gällde begravningar på allmänningarna, men någon stilutveckling är svår att följa då de sällan finns bevarade. Även järn har varit vanligt material till gravvårdar. I Sverige finns bevarade vårdar av smidesjärn från sent 1600-tal. De rätt få bevarade smideskorsen i Blekinge är enkla och försedda med stora namnplåtar av järn. Under 1800-talet kom gravvårdar av gjutjärn som en industriprodukt. Framförallt rör det sig om kors och staket, men det finns även exempel på gjutjärnshällar. Kring sekelskiftet 1900 var murgrönegravar vanliga, det är kullar försedda med murgröna som märker ut gravplatsen. Ytmaterialet på gravplatserna kan skilja sig markant åt. Idag är det vanligast med gräsbetäckta gravar när man anlägger nya gravplatser, medan grus var ett vanligt ytmaterial under det sena 1800-talet. Mönsterkrattning av gruset är en tradition som till viss mån har levt kvar till våra dagar. Valet av ytmaterial har även påverkats av lokala förhållanden och under senare tid av önskan om en mer rationell skötsel. Gravvårdarnas utseende följer ofta lokala traditioner. Innan gravkatalogernas uppkomst (se nedan) präglades gravvårdarnas utseende av vilka hantverkare som fanns i trakten, men även senare kan man se lokala särdrag. Orsaken är att många söker inspiration på kyrkogården när de ska välja gravvård. Gravstenar Kortfattat kommer här att tas upp gravstenarnas utveckling. Även om det fortfarande förekommer flera andra sorters gravvårdar, är gravstenen idag den vanligast förekommande. Länsstyrelsen Blekinge län 7

8 Fram till mitten av 1800-talet höggs gravstenarna för hand och representerade ett hantverk. I och med den ökande efterfrågan växte det under slutet av århundradet fram en stenindustri som maskinellt kunde producera ett allt större antal gravvårdar. Så småningom började man även ge ut kataloger, ur vilka man kunde välja en vård som passade och låta hugga in en personlig inskription. Dessa bestod nästan uteslutande av polerad svart granit. Praktfulla gravar kunde omgärdas av stensocklar eller järnstaket, ofta markerade de då en hel familjegrav. Gravplatsen kunde också omgärdas av låga häckar av till exempel buxbom eller liguster. EXEMPEL PÅ GRAVVÅRDAR UNDER TALEN 8 Länsstyrelsen Blekinge Län

9 Gravstenarna har följt med de allmänna stilriktningarna i såväl formspråket som i dekoren. Man kan se inslag av jugend under det tidiga 1900-talet, som sedan övergå till klassicism och funktionalism. Efter andra världskriget kom en bestämmelse från kyrkogårdsnämnder runt om i landet om att införa maxhöjd på gravstenarna. Detta resulterade i att de svällde ut på bredden istället för att markera sin status i höjden. Följaktligen blev låga, breda gravvårdar kännetecknande för perioden. Under 1960-talet blev stenarna allt mer enkla och strikta, oftast rektangulära, helt släta och med en enkel inskription. Dekor begränsas till ett kors eller kanske en list. Idag så väljer man istället friare former, många föredrar natursten. Bland granitstenar har den röda blivit allt vanligare. Det är framförallt ekonomin som styr valet av gravvård. Kvadratmeterpriset på stenen är högt, vilket i sin tur leder till att man sällan väljer riktigt stora stenar. Begravningsfirmorna har oftast ett billigt standardsortiment som masstillverkas. Det innebär att man har litet utrymme för egna förändringar. Vill man påverka själv får man räkna med att kostnaderna blir mycket högre. Dekor Det är vanligt med dekor på gravvårdar, antingen huggen eller gjuten. Även träkorsen kunde vara målade och försedda med symboler. När gravkatalogerna infördes kom en uppsjö av slingor och blomsterrankor vilka kritiserades under början av 1900-talet för att vara smaklösa och schablonartade. Förr var det vanligare med kristna symboler eller bibelcitat. Idag har sekulariseringen lett till att många väljer andra symboler som de förknippar med den avlidne, det kan vara allt från tallar, båtar och soluppgångar till nallebjörnar och hjärtan. Ofta kan de ha en grund i kristen ikonografi, men står oftare för den avlidnes personlighet. En båt kan till exempel vara tecken på den eviga resan, men samtidigt kan det stå för att den avlidne tyckte om havet. Fram till i mitten av 1900-talet var det vanligt att skriva titlar på gravvårdarna. Detta gör att de utgör en viktig källa till traktens socialhistoriska utveckling. Det har även funnits en tradition i att, inte minst på landsbygden, skriva hemort eller gårdsnamn i inskriptionerna. Detta ger gravvårdarna en lokalhistorisk förankring och ortsnamn och gårdsnamn som ofta lever via muntlig tradition blir på detta sätt dokumenterade och bevarade som historiska dokument. Kanske ligger de massproducerade gravstenarna till grund för att man istället väljer att sätta en identitet på stenen med hjälp av symboler. Länsstyrelsen Blekinge län 9

10 LAGSTIFTNING Genom lagstiftning finns det möjlighet att styra en kyrkogårds utveckling och förändringar. Med olika lagar regleras allt från gravplatsens utformning till förfarandet av begravningsplatsens vegetation. Församlingen har ett stort ansvar för sin kyrkogård. Den kommunala byggnadsnämnden utför viss prövning och länsstyrelsen kontrollerar så att de kulturhistoriska intressena tillvaratages och gör tillståndsprövningar när det rör väsentliga förändringar. Lagen om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) Lagen om kulturminnen m.m. benämnes även Kulturminneslagen (KML). I den står att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö och ansvaret för detta delas av alla. Alla kyrkor och kyrkogårdar byggda eller anlagda fram till 1939 och ett begränsat urval kyrkor byggda efter 1939 skyddas av KML. Enligt KML, 4 kap., skyddas de kulturhistoriska värdena i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Lagen om kulturminnen m.m. 4 kap. Kyrkliga kulturminnen BEGRAVNINGSPLATSER 11 I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas. Begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. 12 Begravningsplatser enligt detta kapitel är sådana områden eller utrymmen som avses i 1 kap. 1 begravningslagen (1990:1144). Bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggnader på begravningsplatsen som inte är kyrkobyggnader samt fasta anordningar såsom murar och portaler. Lag (1990:1146). 13 I fråga om en begravningsplats som anlagts före utgången av år 1939 krävs tillstånd av länsstyrelsen 1. för att utvidga eller på något annat sätt väsentligt ändra begravningsplatsen, 2. för att där uppföra någon ny byggnad eller fast anordning eller riva eller väsentligt ändra befintlig byggnad eller fast anordning. Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs. Lag (1999:304). 14 Om riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmelserna i 13 tillämpas också i fråga om en begravningsplats som tillkommit efter utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrkobyggnad som uppförts dessförinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde. 15 Om det på en begravningsplats eller i en byggnad på en begravningsplats som ägs och förvaltas av en borgerlig kommun finns föremål av kulturhistoriskt värde, tillämpas bestämmelserna i 6, 7, 9 och 10 också på sådana föremål. Kommunen skall därvid ansvara för förteckningen samt förvaringen och vården av föremålen. I stället för vad som sägs i 7 skall i förteckningen anges om ett föremål ägs eller förvaltas av någon annan än kommunen. 10 Länsstyrelsen Blekinge Län

11 Det är länsstyrelsens uppgift att pröva ärenden om begravningsplatsen ska genomgå en väsentlig förändring. Enligt boken Kyrkogårdens gröna kulturarv kan väsentliga förändringar innebära: borttagande eller genomgripande ändring av hägnad, ändring av material eller färgsättning på anordning inom begravningsplatsen, ändring av inredning och konstnärlig utsmyckning i ceremonirum samt konstnärlig utsmyckning utomhus med undantag för sådana betydelselösa ändringar som endast avser att tillgodose vissa praktiska behov, ändring av vegetationens arkitektoniska och rumsskapande karaktär, större ändringar av gravkvarter och vägsystem inom gravplatsen, åtgärder som i sig själva inte är väsentliga men som har betydelse för anläggningens helhetsverkan om de upprepas såsom borttagande av gravramar, staket och dylikt kring gravplatser, ändrad vägbelysning, anläggande eller ändring av elektrisk belysning. Vad gäller gravvårdar och gravhällar inne i kyrkan gäller 4 kapitlet 6 som lyder: Inventarier av kulturhistoriskt värde, som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad, kyrkotomt eller begravningsplats, skall förvaras och vårdas väl. Begravningslagen (SFS 1990:1144) Begravningslagen innefattar bestämmelser som kan vara av stor vikt för en kyrkogårds utformning. Enligt begravningslagen (kap. 7 26) har gravrättsinnehavaren rätt att bestämma gravanordningens utseende och beskaffenhet. Detta gäller även gravplatsens utsmyckning och ordnande. Bestämmanderätten kan begränsas av upplåtaren för att uppnå en god gravkultur. Det är sedan gravrättsinnehavaren som har ansvaret för att gravplatsen hålls i ordnat och värdigt skick. En gravrätt får upplåtas för år och kan sedan förlängas. I 7:e kapitlet om gravrätt står i 37:e paragrafen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av något annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på gravplatsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Detta innebär ett stort ansvar för församlingen vad gäller förfarandet av äldre gravanordningar. Förordning om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (SFS 1998:1252) Kyrkogårdens vegetation kan skyddas genom miljöbalkens 7:e kapitel som förtydligas i Förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ( 5 och bilaga 1). Alléer skyddas där genom biotopskyddet, och med allé menas Lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden skall till övervägande del utgöras av vuxna träd. De vanligt förekommande trädkransarna som omgärdar en kyrkogård får härigenom ett lagligt skydd. Utbyte av träd kan förekomma om alléns karaktär bevaras. I denna förordning klargörs även att det är länsstyrelsernas ansvar att se till att biotopskyddet efterlevs. Länsstyrelsen Blekinge län 11

12 Plan- och bygglagen (SFS 1987:10) Kyrkogårdsförvaltningen måste söka bygglov hos den kommunala byggnadsnämnden enligt Plan- och bygglagen (PBL) för de ärenden som faller utanför den statliga tillsynen genom KML. Enligt kapitel 8 i PBL krävs bygglov för att uppföra byggnader inom begravningsplatser eller göra tillbyggnader. Det krävs också bygglov för att anordna en ny begravningsplats eller i väsentlig grad ändra den befintliga. 12 Länsstyrelsen Blekinge Län

13 Bild 1: Översiktskarta över Blekinge län 3. AUGERUMS KYRKOGÅRD AUGERUMS FÖRSAMLING Augerum ligger en mil nordost om Karlskrona. Augerums församling bildar tillsammans med Lösen och Flymen en kyrklig samfällighet, Lyckå församling som har ersatt den gamla pastoratsindelningen. Pastorsexpeditionen ligger i Mariagården i Lyckeby. Bygden kring Augerum har främst varit beroende av jordbruk och skogsnäring. Omgivningen kring byn utgörs av jordbrukslandskap medan skogsbygden ligger i de norra delarna av socknen. Skogsbygden brukade Augerum kyrka, men bildade med tiden en kapellförsamling som fick sin hemvist i Flymens kapell som invigdes Att Augerums och Lösens församlingar har haft mycket kontakter markeras bland annat av den s.k. Prästavägen som har förbundit de två kyrkorna under århundranden. Länsstyrelsen Blekinge län 13

14 KYRKAN Augerums kyrka är uppförd i nyklassicistisk stil och stod klar Delvis är den byggd efter ritningar av Jacob Wilhelm Gerss. Kyrkobygget påbörjades under sent 1700-tal men arbetet avbröts under de svåra missväxtåren När arbetet åter skulle upptas var planritningarna försvunna. Kyrkan invigdes 1821 trots att den inte för tillfället var fullt färdig. Utmärkande för kyrkan är att den ligger i nord-sydlig riktning, istället för som brukligt är öst-västlig. Kyrkan kompletterades med ett torn under tidigt 1860-tal. Tidigare fanns en medeltida kyrka på platsen, men den revs delvis när man byggde den nuvarande kyrkan. Delar av det gamla murverket finns integrerat i den nya Bild 2: Augerums kyrka foto från öster kyrkobyggnaden, vilket bl.a. märks på en sakramentsnisch i den östra muren. Nischen tyder på att den medeltida kyrkan låg i öst-västlig riktning till skillnad från dess efterföljare. Utanför västmuren fanns ett klocktorn som syns på en karta från lantmäteriet från Den medeltida kyrkan kan ha varit en häradskyrka eftersom Lyckå (föregångaren till Lyckeby) tidigt hade stadsrättigheter. Bild 3: Översiktsbild från nordost. Prästavägen i förgrunden. 14 Länsstyrelsen Blekinge Län

15 Inne i kyrkan finns det flera kistplåtar uppsatta. De flesta är daterade tidigt 1800-tal, vilket innebär att de troligen härstammar från den gamla kyrkan. När man rev den gamla för att göra plats åt dagens kyrka måste man ha stött på åtskilliga gravar, det är sannolikt att man då tog tillvara på kistplåtarna. OMGIVNING Nordväst om Augerums kyrkogård ligger Augerum gård, som under generationer har tillhört släkten von Koch. Släkten har haft stort inflytande över kyrkogårdens utveckling eftersom de har ägt angränsande mark som använts för utvidgningar. I väster gränsar kyrkogården med en brant sluttning till Lyckebyån. Ån har påverkat kyrkogårdens utseende genom att sätta en naturlig gräns väster ut samtidigt som den är miljöskapande och ger den gamla delen av kyrkogården en dramatisk prägel. Den delen av Lyckebyån som ligger nedanför kyrkogården har fått namnet Klockgölen efter en sägen som berättar att en av klockorna från kyrkans gamla klockstapel ligger sänkt här. Bild 4: Den angränsande Lyckebyån. Foto taget från gamla kyrkogården i öster. Länsstyrelsen Blekinge län 15

16 På fältet norr om kyrkogården fanns det under början av 1700-talet en botanisk trädgård som anlades av apotekaren Freber. Den fick på sin tid internationell uppmärksamhet och var den första som beskrevs enligt Linnés sexualsystematik. Idag finns en över 100 meter lång avenbokallé kvar som en rest av den botaniska trädgården. Längs vägen, norr om kyrkogården, finns det parkeringsplatser för personal och besökare. I öster gränsar kyrkogården till en inhägnad som används som träningsplan för hästhoppning. Längre österut ligger Karlskrona Griftegård Augerum, den stora friliggande begravningsplatsen för Karlskronas församlingar. Griftegården har av riksantikvarieämbetet ansetts ha sådana konstnärliga och arkitektoniska värden att den faller under beteckningen Kyrkligt kulturminne och skyddas enligt KML, trots att den är uppförd senare än Den anlades 1973 och är ritad av Per Friberg. Griftegården har kommit att förändra förutsättningarna för Augerums kyrkogård bland annat genom att några ytterligare utvidgningar inte är aktuella även om kyrkogården fullbeläggs. Bild 5: Avenbokallén som är rester av den botaniska trädgården. Foto från söder 16 Länsstyrelsen Blekinge Län

17 Bild 6 (ovan): Omgivningen mot väster. Foto från kyrktornet. Bild 7 (nedan): Omgivningen mot sydost. Foto från kyrktornet. Länsstyrelsen Blekinge län 17

18 KYRKOGÅRDEN Augerums kyrkogård består av tre delar: den gamla kyrkogården, som troligen har medeltida ursprung den nya kyrkogården, även kallad mellankyrkogården, som anlades ca den nyaste kyrkogården, som invigdes 1925 Sammanlagt finns det ca gravar på Augerum kyrkogård. Fördelningen mellan kremationer och jordbegravningar är relativt jämn, men med en övervägande del jordbegravningar. En gravkarta upprättades 1983 av Lennart Lundqvist, men denna har modifierats med minneslunden och gravkvarter 19. Fram till mitten av 1800-talet var det vanligt att officers- och borgarfamiljer från Karlskrona köpte gravplatser på Augerum kyrkogård. Idag måste man vara med i en av de tre församlingarna som tillhör Augerum pastorat för att få begravas på kyrkogården, eller vara utflyttad max. 5 år. Detta gäller dock inte om det finns en familjegrav. Övriga hänvisas till den närliggande Griftegården. Griftegården är främst byggd för Karlskronas församlingar, men ska även bli begravningsplats för Augerums församling när den nuvarande kyrkogården blir fullbelagd. Bild 8: Kyrkogårdens olika utvidgningar 18 Länsstyrelsen Blekinge Län

19 Bild 9 (ovan) och 10(nedan): Översiktsbilder över mellan- och nyaste kyrkogården. Foton från nordväst Länsstyrelsen Blekinge län 19

20 Bild 11: Skiss över kvartersindelningen Gamla kyrkogården Den äldsta delen av Augerums kyrkogård ligger närmast kyrkan och härstammar troligtvis från medeltiden, eftersom den tillhörde den äldre kyrkan. Gränsförhållandena för den gamla kyrkogården har återskapats av lantmäteriet, baserat på en karta från Eftersom underlaget inte är exakt, så är rekonstruktionen av dagens fastighetsgränser en uppskattning av tidigare förhållanden. Den gamla kyrkogården ligger i kuperad terräng och har en naturlig parkkaraktär. Gräsbevuxna kullar omgivna av höga träd ger kyrkogården sin speciella prägel, tillsammans med ett fritt gångsystem av grusgångar. De flesta av gravvårdarna är av hög ålder och det råder en stor variationsrikedom vad gäller storlek och utformning. Det finns flera äldre gjutjärnskors, två gjutjärnsstaket, stenhällar och stora och små gravstenar. Särskilt utmärkande är de två gravkumlen tillhörande F.H. af Chapman och Anders af Håkansson. Den gamla kyrkogården är ett väl avgränsat område. I väster sluttar den brant ner mot Lyckebyån, i norr avskiljs den av vägen och i öster och söder finns naturliga svackor. Gamla kyrkogården bildar på detta vis en platå kring kyrkan, vilket har begränsat möjligheterna för att utvidga kyrkogården. Augerums minneslund har uppförts söder om kyrkan på den gamla kyrkogården. Parkbelysning som sattes upp 1986 ger indirekt belysning av kyrkobyggnaden. Någon belysning av mellankyrkogården och den nya kyrkogården förekommer inte. 20 Länsstyrelsen Blekinge Län

21 Bild 12 (ovan):kvarter 16. Foto från sydväst Bild 13 (nedan):kvarter 16. Foto från nordost Länsstyrelsen Blekinge län 21

22 Bild 14: Kvarter 16. Foto från väster Kvarter 15 : Detta kvarter ligger öster om kyrkan och karaktäriseras av flera höga cypresser. Marktäckningen är gräs förutom vid ett fåtal grusgravar. Gravvårdarna är av hög ålder, och 1800-tal. Här finns fyra gjutjärnskors och ett par gravhällar. Kvarter 16: Kvarteret rymmer flera gravvårdar från och 1800-tal i varierande utförande. Här finns många gravvårdar med markerade hörnstenar och de två gravkumlarna tillhörande Chapman och Håkansson. I anslutning till Chapmans grav finns en låg stenmur som avgränsar en större gravplats med 11 gravar. I söder finns en öppning i muren och en liten stentrappa. I kvarter 15 finns även fyra gjutjärnskors och två gjutjärnstaket. Marken är täckt med gräs, utom vid ett par grusgravar. På tidiga fotografier kan man se att det fanns idegran och flera träd i kvarteret som inte finns kvar idag. Kvarter 17: Kvarteret omfattar kyrkans minneslund och några enstaka gravar. Minneslunden behandlas i ett eget avsnitt nedan. I den stora rabatten bakom minneslunden finns två äldre gravvårdar bevarade på plats. Det rör sig om ett gjutjärnskors och en hög rest gravsten. Dessa båda står nu mitt i ett högt buskage. Länsstyrelsen gav 1971 tillåtelse att ta bort stenramen på en grav som var belägen där buskaget står idag. Enligt kartor fanns det vid tillfället fem gravvårdar på planen söder om kyrkan. Öster om kyrkan finns två gravvårdar kvar i form av en stenhäll och fyra låga hörnstenar. Även på detta område har det funnits en stenram som togs bort på 1970-talet. Runt detta kvarteret finns det på gravkartan från 1983 en gångväg som inte finns kvar idag. 22 Länsstyrelsen Blekinge Län

23 Kvarter 18: I detta gravkvarter dominerar gräset och det finns endast sparsamt med gravvårdar. Av de som finns är endast en från talet och resten troligen från mitten av 1900-talet. Åldern på detta kvarter är oklar, men det räknas in i fastighetsbeteckningen Augerum 13:23 som ska vara ett återskapande av gränsen för den gamla kyrkogården. Eventuellt kan marken har styckats in i gravrätter under 1900-talet och innan dess brukats som allmänning. På gravkartan från 1983 leder en gångväg runt kvarteret, men idag är området en enhetlig gräsyta. Bild 15: Gamla kyrkogården. Foto från sydöst Bild 16: Kvarter 18. Foto från väster Länsstyrelsen Blekinge län 23

24 Bild 17: Minneslunden. Foto från sydost. Minneslunden Minneslunden på Augerums kyrkogård anlades 1987 och ligger som tidigare är nämnt inom den Gamla kyrkogården, söder om kyrkan. Den ritades av AB Jacobson och Widmark i Karlskrona. Innan minneslunden anlades fanns det några enstaka gravvårdar uppsatta närmast kyrkan. Ett par av dessa har fått vara kvar och har därför blivit stående mitt i ett buskage. Minneslunden har en cirkulärt utformad meditationsplats som delvis omges av en låg stenmur och ett buskage. I den främre delen av cirkeln ut mot lunden finns ett vattenkar för placering av snittblommor. Platsen genomskärs av en grusgång, men kantstenar markerar cirkelformen. I meditationsplatsen ska finnas en bänk, och i planen finns omnämnt en siktröjning ut mot Lyckebyån för att ge en vacker utsikt. (Fotografiet ovan togs under vintertid och saknar omnämnda bänk.) Lunden, som ligger framför meditationsplatsen, består av en enkel gräsmatta där man gräver ner stoftet efter de avlidna. Minnelunden i Augerum har fått relativt bra genomslagskraft som ett alternativ till personliga gravplatser. 24 Länsstyrelsen Blekinge Län

25 Bild 18: Översiktsbild över mellankyrkogården. Foto från sydost. Mellankyrkogården (nya kyrkogården) Kyrkogården utvidgades ca i östlig riktning. Utvidgningen kallades den nya kyrkogården, men har på senare tid fått benämningen mellankyrkogården. Marken skänktes av justitiekanslern Nils von Koch under förutsättning att begravning inte längre skulle äga rum på den gamla kyrkogården som låg mitt för huvudbyggnaden på hans gods Augerums gård. Mellankyrkogården är förbunden med den gamla kyrkogården genom en stig som sträcker sig genom diket i öster. Mellankyrkogården kännetecknas av långa rader av gravvårdar och flera höga cypresser. Gravplatserna delas in främst genom buxbomshäckar, men även i vissa fall av granitsocklar. Gräs är den dominerarande marktäckningen, även om grusgravar förekommer, främst i kombination med granitsocklar. Kvarter 8: Detta är ett litet kvarter som angränsar till den nyaste kyrkogården i öster. Gravplatserna omgärdas av buxbomshäck eller stenram och det finns många grusgravar. Bland gravvårdarna kan nämnas en rektangulär gjutjärnsvård, ett gjutjärnskors och en iögonfallande gravplats med vit gravsten och stensockel täckt med vitt singel. Kvarter 9: Kvarteret är en smal remsa med två gravrader som är en naturlig förlängning av kvarter 8 mot söder. Gravplatserna avgränsas av buxbomshäck eller av stenramar. Den östra raden har övervägande grusgravar. Länsstyrelsen Blekinge län 25

26 Bild 19: Kvarter 10 längst fram i bild med två höga cypresser. Foto taget från kyrktornet i nordost Kvarter 10: Kvarteret kännetecknas av flera stenramar runt gravplatserna, förhållandevis stor andel grusgravar och en stor variation på utformningen av gravvårdarna. Kvarteret kallas även Rääf-kvarteret eftersom det i mitten står en hög obelisk tillhörande Rääf. Två höga cypresser sätter sin prägel på kvarteret. Kvarter 11 och 12: Kvarteren utgör tillsammans ett stort sammanhängande område med friliggande gravar omgivna av gräsyta. De flesta är omgivna av buxbomshäck men det finns även ett tiotal stenramar. Inom kvarteren växer flera höga cypresser som i hög grad är karaktärsskapande för kvarteret. Kvarter 13: Området har samma karaktär som kvarter 11 och 12. Det kännetecknas även av flera gravvårdar från 1800-talet tillhörande högreståndspersoner. Detta kan utläsas av gravvårdarnas utformning och av titlarna. Bland annat kan nämnas von Kochs högresta gravvård i väster, mannen som lät skänka området ifråga för att utvidga kyrkogården på 1870-talet. Kvarter 14: Ett mindre gravkvarter längs gången med gravvårdar från 1800-tal och tidigt 1900-tal. Flera av gravvårdarna tillhör släkten Thörn. Inom kvarteret finns ett trasigt gjutjärnskors. Kvarter 19: Kvarteret är ritades 1989 av Lars Kvarnström och består endast av urngravar. Gravvårdarna är daterade kring millennieskiftet och har modern utformning. 26 Länsstyrelsen Blekinge Län

27 Bild 20: Kvarter 6. Foto taget från nordväst. Nyaste kyrkogården År 1921 köpte församlingen in mark öster om den dåvarande kyrkogården, tillhörande Augerum gård. Marken användes till en utvidgning av kyrkogården som planlades av Alarik Lagergréen. Denna stod färdig Eftersom utvidgningen skulle ske på plan mark valde Lagergréen att ge den ett mer regelbundet behandlingssätt. Han tyckte att den gamla kyrkogårdens parkkaraktär och slingrande gångar inte lämpade sig för den plana terrängen. Resultatet blev en symmetriskt uppbyggd utvidgning kring en axel i nord-sydlig riktning. Närmast axeln skulle familjegravar placeras medan övriga gravar lades längre ut åt sidorna. Det finns ett förslag på föreskrifter från 1946 som ska reglera den nyaste kyrkogården utformat av trädgårdsarkitekten G.V. Walberg. Här föreslås hur man ska vårda och återplantera för att behålla områdets gröna karaktär. Även gravvårdarnas storlek regleras i de olika kvarteren. Några intressanta punkter från dokumentet följer: - Gravvårdar och hällar skola utföras av granit, gnejs, marmor eller kalksten. I särskilda fall kan medgivas anbringande av gravkors o.l. utförda av ek eller gjutjärn. - Gravvårdar eller hällar få ej utföras med grovhuggna eller polerade ytor. - Alla gravar och gravplatser skola inhägnas med häckar av storvuxen buxbom och annat hägnadsmaterial får ej användas (således inga som helst socklar av granit o.l.) - Å gravplatsen får ej planteras träd eller buskar utan endast lägre växter (rosor och blomsterväxter). Om förslaget godkändes av kyrkorådet framkommer inte av genomgånget arkivmaterial. Överlag stämmer dock Walbergs regleringar med områdets nuvarande utseende. År 1966 beslutade kyrkorådet att ta bort en rad tyska häckar som var gamla och risiga, samt att så in vissa ytor med gräs istället för den rådande grus och häckindelningen. Detta väckte inga protester hos kungliga byggnadsstyrelsen, men det planerade borttagandet av en av gångarna ogillades eftersom det skulle leda till att besökarna var tvungna att gå på gravar för att komma fram. Länsstyrelsen Blekinge län 27

28 Bild 21: Kvarter 7. Foto från sydost. Enligt uppgift från kyrkovaktmästare Johnny Wihlborg har man påträffat ben och skallar under grävningar på den nyaste kyrkogården, inom kvarter 1 och inom det område som såddes in för liggande gravvårdar. Eftersom marken inte har tillhört kyrkogården förrän 1921 och planlades relativt snarligen, så är det oklart vad det är för lämningar som har påträffats. Kvarter 1:Utgörs av en enkel rad med gravvårdar längs kyrkogårdens östra gräns. Det rör sig om modernare gravvårdar som skiljs åt av buxbomshäckar. Kvarter 2, 3 och 4: Dessa kvarter byggs upp av raka gravrader kring spirea- och avenbokhäck, som en spegelvänd bild av kvarter 5-7. Grusgravar är ett dominerande inslag, främst i kvarter 4. Gravvårdarna är av relativt jämn storlek och dateras från 1930-tal och framåt. Kvarter 5: Kvarteret inramas av avenbokhäckar och kännetecknas av grusgravar omgärdade av buxbomshäckar. Kvarter 6 och 7: Kvarteren är uppbyggde kring rader av spirea- och avenbokhäck. Längst i väster finns en rad med grusgravar, annars har gravplatserna en mindre plantering som inramas av buxbom. Gravraden i öster som angränsar till björkallén har övervägande något större, breda gravstenar av enkel rektangulär utformning. I mitten av dessa kvarter finns den igensådda ytan som omnämns ovan, den kännetecknas av en rad med liggande gravvårdar av senare datum. 28 Länsstyrelsen Blekinge Län

29 OMGÄRDNING OCH ENTRÉER Augerum gamla kyrka omgärdades av en gråstensmur som på 1630-talet var kraftigt förfallen hade den åtgärdats och försetts med två porthus, ett i norr och ett i söder. Det ena var dock vid denna tidpunkt nedblåst och sönderslaget. År 1735 lade man om kyrkogårdsmuren. Idag finns delar av denna muren bevarade längs vägen norr om kyrkan. Den kröns av stenpelare sammanbundna med järnräcken. Mellankyrkogården och nyaste kyrkogården avgränsas i norr av en stenmur i tuktad gråsten. I öster utgörs gränsen av en avenbokhäck som även till viss del fortsätter i söder. I övrigt består den södra gränsen av en naturligt svacka. Det finns fyra entréer till kyrkogården. Alla har pelare och smidda järngrindar vilka bildar öppningar i kyrkogårdsmuren. Där man har förlitat sig på naturliga avgränsningar är kyrkogården svårtillgänglig och saknar entréer. Av de fyra portarna ligger två i norr, en i gamla kyrkogårdens nordöstra hörn och en i det nordvästra hörnet. Den nordvästra entrén skiljer sig från de övriga genom att ha murade pelare i gult småtegel. I de övriga fallen är pelarna av huggen granit i kvaderimitation, krönta av ett stenklot. Bild 22: Liten gjutjärnsgrind i den norra muren. Foto från norr. Länsstyrelsen Blekinge län 29

30 Bild 23 (ovan):de västra grindarna. Foto från sydost. Bild 24 (nedan):grindar i norra muren. Foto från nordväst. 30 Länsstyrelsen Blekinge Län

31 VEGETATION Bild 25: Höga cypresser som ger kyrkogården en särskild siluett. I Sveriges Kyrkor (1926) beskrivs Augerums kyrkogård som en av de vackraste i Blekinge genom sin belägenhet vid Lyckebyån och genom sina vackra planterade idegranar, lindar och andra lövträd och i varm grönska idylliskt inbäddade monumentala gravar. Vegetationen tillsammans med den kuperade terrängen är de faktorer som främst ger kyrkogården sin karaktär. Kyrkogården han en rik växtlighet som till stor del består av träd och buskage. Man kan se på tidigare fotografier att det tidigare har funnits en ännu rikare växtlighet, framförallt på gamla kyrkogården. Till exempel finns inga av de omnämnda idegranarna kvar. Svackan som skiljer den gamla kyrkogården från mellankyrkogården, är bevuxen med träd och sly. Under mitten på 1900-talet var svackan kraftigt igenvuxen, men skulle gallras inom ramen för Augerums gårds skogsprogram. Stormarna gjorde att skogsprogrammet ändrades och att gallringen dröjde. Idag hålls ytan relativt öppen. Under tiden för denna kyrkogårdsdokumentations tillblivelse genomfördes en genomgång av trädbeståndet på kyrkogården i samband med en kurs för kyrkogårdsvaktmästarna i trädvård, beskärning etc. Förekommande trädslag på kyrkogården är lind, hängask, lönn, ek, björk och kastanj. Lind är klart dominerande och har använts för att kanta den nyaste delen av kyrkogården i norr och öst. Den nyaste kyrkogården delas axialt av en björkallé som idag har tre trädpar. Man har tagit ner varannan björk för att planera en framtida återväxt. Ännu har det inte planterats nya träd i luckorna. Träd och högvuxna cypresser är ett dominant inslag både på den gamla och den nya kyrkogården. Av de häckar som finns på kyrkogården har man uteslutande använt buxbom för att avgränsa gravplatser. För att dela in olika kvarter och skilja gravrader åt har man använt avenbok och spirea. Länsstyrelsen Blekinge län 31

32 Bild 26: Två stora rhododendronbuskar mellan gamla och mellankyrkogården. Foto från väster. Bild 27: Björkallén. Foto från söder Bild 28: Svackan mellan gamla och mellankyrkogården. Foto från söder. 32 Länsstyrelsen Blekinge Län

33 ÖVRIGA BYGGNADER Ett förslag till bårhus ritades av arkitekten Anders Edblad och genomfördes Det är en vitputsad byggnad med sadeltak som ligger öster om kyrkan. Ingången består av ett par dubbeldörrar i trä och ovan dörren finns infattade stenblock med inskriptionen: Joh. 11:25 De sälla som bor i Guds gårdar, de äro ej döda de sova. I arkivmaterialet finns också omnämnt en likbod uppförd 1931 Väggarna var av småtegel som var slamputsat och vitkalkat och taket var plåttäckt. I materialet nämns inte vart denna var uppförd, men troligen revs den i och med att Edblads bårhus uppfördes. Utanför den norra kyrkomuren ligger en personalbyggnad och ett församlingshem. Det finns även en ekonomibyggnad utanför kyrkogårdens sydöstra hörn för maskiner och dylikt, uppförd på sent 1900-tal. Bild 29 (ovan): Bårhuset. Foto från norr. Bild 30 (nedan):personalbyggnaden. Foto från sydväst. Länsstyrelsen Blekinge län 33

34 5. GRAVVÅRDAR OLIKA TYPER AV GRAVVÅRDAR Det finns en stor variation av olika typer av gravvårdar på Augerums kyrkogård. Särskilt kännetecknande är det stora utbudet av äldre gravvårdar som finns på den gamla kyrkogårdar. Det är ovanligt att man hittar gravvårdar äldre än 1800-tal ute på kyrkogårdarna, även om de kan finnas kvar inne i kyrkan. På Augerums kyrkogård finns det flera gravvårdar från 1700-talet bevarade och flera av dessa är i mycket gott skick. Gravstenar Av de äldsta gravvårdarna på Augerums kyrkogård är det två typer som märker ut sig, de gustavianska och empirgravarna. De gustavianska gravarna är i kalksten och den tidigaste härstammar från Empirgravarna är utformade av låga granitstenar med initialer och årtal och som kan bindas samman av järnkättingar. Idag finns rester av kedjorna kvar i fästena på vissa av stenarna som står på den gamla kyrkogården. På flertalet av hörnstenarna finns dock inga märken som tyder på att det skulle ha förekommit kedjor. Bild 31: Sk. gustaviansk gravvård. Foto från väster. Bild 32: Hörnsten. En av fyra på en grav i empirstil. Foto från sydväst. 34 Länsstyrelsen Blekinge Län

35 Bild 33: Chapmans och Håkanssons gravkumlar. Foto från norr. Gravkumlar På den äldsta delen av kyrkogården finner man också de två stora gravkumlarna som är kännetecknade för platsen. Ett gravkummel är ett röse av stenar och ev. jord som är uppkastat över en eller flera gravar. Av de som finns på Augerums kyrkogård tillhör den ena skeppsbyggaren amiral Fredrik Henrik af Chapman medan den andra är rest över landshövdingen och friherren Anders af Håkansson. Gravkumlarna ligger bredvid varandra och är av liknande utformning. De är halvcylindriska och bevuxna med gräs och mossa. Gavlarna är av granit och försedda med inskriptioner och de avlidnas sköldemärken. Övriga vårdar Det finns flera gjutjärnskors, främst på den gamla kyrkogården, och som dateras ca Där finner man även ett fåtal stenhällar bevarade. Stenhällar är en gravvårdstyp med en lång historia, men som blir ovanligare under 1800-talet då resta gravstenar dominerar. Stenhällarna har svårlästa inskriptioner som i flera fall är helt bortvittrade vilket beror på deras utsatthet för fukt och regn. Länsstyrelsen Blekinge län 35

36 TITLAR Bruket att skriva titlar på gravvårdar gör att man kan följa traktens utveckling och se vilka näringsgrenar som har varit dominerande. På Augerums kyrkogård förekommer ett brett spektrum med olika titlar. Bland de äldre gravvårdarna är det främst högreståndspersoner som har titlar, vilket till stor del beror på att det var de som hade råd att köpa gravplatser och uppföra gravvårdar. Utvecklingen förändras så att det på mellankyrkogården förekommer flera titlar från medelklassen och på den nyaste delen flera arbetartitlar. Denna utveckling kan härledas till att det blev vanligare för även de lägre klasserna att uppföra egna gravvårdar i stället för att begravas på allmänningar. Det finns förhållandevis många titlar på gravvårdar från den andra hälften av 1900-talet, något som i allmänhet inte är vanligt. Några titlar som förekommer på Augerums kyrkogård är: - kommendörkapten - byggmästare - konsul - trädgårdsmästare - fiskhandlare - lantbrukare - kvarnägare - handlare För en mer omfattade lista över vilka titlar som förekommer på Augerums kyrkogård hänvisas till Bilaga 5. Bild 34: Ovanlig titel på gravsten på mellankyrkogården. Foto från öster. 36 Länsstyrelsen Blekinge Län

37 KASSERADE VÅRDAR Bild 35: Kasserade gravvårdar uppställda på sydöstra delen av kyrkogården. Foto från nordväst. De gravvårdar som har tillfallit kyrkan efter att gravrätter har återgått tas för det mesta bort för att gravplatsen ska kunna återanvändas. De kasserade stenarna finns samlade i ett upplag på den sydöstra delen av kyrkogården. Tidigare har man grävt ner äldre gravstenar. De lades i slänten vid den södra delen av kvarter 14 och 18 och schaktades över med jord. Detta slutade man enligt uppgift med för 5-6 år sedan. Det sker idag inget urval av gravvårdarna utan alla samlas på samma ställe. Undantaget är en handfull av de större stenarna som idag står uppställda i den halvcirkelformade häcken mellan kvarter 4 och 7. EXEMPEL PÅ GRAVVÅRDAR AV KULTURHISTORISKT INTRESSE Alla gravvårdar har ett kulturhistoriskt värde av något slag. Genom att göra ett selektivt urval har meningen varit att försöka ge en bild av särskilt intressanta objekt. Därmed inte menat att de gravvårdar som inte har redovisats skulle vara ointressanta. De stenar som har valts ut är tidstypiska, unika eller kulturhistoriskt intressanta. I flera fall har bara en enstaka sten fått representera en hel kategori av vårdar, t.ex. de massproducerade svarta granitstenarna från slutet av 1800-talet/ början av 1900-talet. Inventeringen, som har gjorts med hjälp av blanketter, är till för att man ska kunna skapa en bild över kyrkogårdens särart, och är inte särskilt omfattande. Det finns även en karta över gravvårdar av hög ålder eller särskilt kulturhistoriskt intresse som ligger som Bilaga 4. Länsstyrelsen Blekinge län 37