Nättraby kyrkogård 1. INLEDNING

Transkript

1 1. INLEDNING Föreliggande rapport är en del inom ett av Länsstyrelsen i Blekinge Län påbörjat projekt med kulturhistoriska dokumentationer av kyrkogårdar och begravningsplatser. Projektet omfattar inte sådana begravningsplatser som är varaktigt övergivna och därmed klassas som fornminnen. Kyrkogårdar är ofta anläggningar med en lång historia. Genom deras framväxt och utveckling över tid utgör de värdefulla kulturmiljöer. Det är viktigt att dessa miljöer vårdas och bevaras inför framtiden på ett föredömligt sätt. För att göra detta möjligt krävs det ett samspel mellan församlingen och kulturmiljövårdens aktörer. Denna rapport ska fungera som underlag både för församlingens fortsatta skötsel av begravningsplatsen/kyrkogården och som beslutsunderlag åt länsstyrelsen när man hanterar tillståndsärenden som rör begravningsplatserna/kyrkogårdarna. Kyrkogårdar och begravningsplatser är miljöer som ständigt genomgår mer eller mindre omfattande förändringar. Det råder en problematik angående hur man ska handskas med äldre gravvårdar när gravrätten återgår till upplåtaren. Många äldre områden har förändrats under modern tid för att underlätta den praktiska skötseln. Utveckling bör ske på ett sätt som tar hänsyn till den befintliga miljön och de värden och kvaliteter den besitter. Föreliggande arbete är ett kunskapsmaterial och avsikten är att det ska kunna ligga som grund för framtida underhållsarbeten och förändringar. Dokumentationen är genomförd under december 2001 januari 2002 av undertecknad i samarbete med Mia Jungskär, båda bebyggelseantikvarier vid länsstyrelsen i Blekinge. Dokumentationen omfattar en historik som tagits fram med hjälp av arkiv- och litteraturstudier. En okulär besiktning ligger till grund för beskrivningen av miljöns nutida utseende med en bedömning av kulturhistoriskt, konstnärligt och personhistoriskt värde. För att tydliggöra kyrkogårdens/begravningsplatsens karaktär har dels en inventering gjorts av de olika gravkvarteren, dels en inventering av enskilda gravvårdar. Gravvårdsinventeringen är selektiv, där unika, tidstypiska eller på annat sätt representativa vårdar valts ut bland de övriga. Det bör påpekas att även de gravvårdar som inte enskilt blivit inventerade besitter ett kulturhistoriskt värde. Gravvårdsinventeringen har genomförts utifrån en för ändamålet framtagen inventeringsblankett. Fotografering har varit en viktig del av dokumentationen. En kombination av översiktsbilder och detaljbilder har kompletterat det skriftliga materialet. Fotograferingen har utförts av författaren, samt att bildmaterial från arkiv har använts. Dokumentationen är inriktad på kyrkogården som anläggning och innehåller därför en sparsam information om kyrkan samt de övriga byggnaderna. Med utgångspunkt från det insamlade materialet har kyrkogårdens/begravningsplatsens kulturhistoriska värde tydliggjorts och råd tagits fram för den framtida skötseln. Anna-Karin Skiöld Karlskrona Länsstyrelsen Blekinge Län 1

2 2 Länsstyrelsen Blekinge Län

3 2. ALLMÄNT OM KYRKOGÅRDAR OCH BEGRAVNINGSPLATSER HISTORIK En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så sätt att den ligger i direkt anslutning av en kyrkobyggnad. Många begravningsplatser ansluter endast till ett begravningskapell. Den text som nedan sammanfattar kyrkogårdarnas historia rör i stor utsträckning även begravningsplatser vad gäller gravskick och utformning. I förhistorisk tid var det vanligt med både jordbegravningar och brandgravar, men när kristendomen infördes förbjöd man brännandet av kroppar. De döda begravdes vanligen i närheten av sina gårdar innan skicket med kyrkogårdar blev utbrett. Under medeltiden hade oftast varje kyrka en egen kyrkogård, om än liten och obetydlig. Först begrov man varje byalag för sig, men det övergick till att man delade in kyrkogården för olika hemman. Kyrkogården hade vanligen en omgärdning som kunde bestå av träbalkar som täcktes av ett spåntak. Omgärdningen kallades bogårdsmur, men har på senare tid fått namnet kyrkogårdsmur. År 1764 kom ett kungligt påbud att kallmurade gråstensmurar skulle omgärda kyrkogårdarna, och i början av 1800-talet tillät man att de murades i kalkbruk om de täcktes med tegel eller skiffer. Den medeltida kyrkogården bestod troligen av gräs eller ängsmark där de besuttnas gravvårdar stod uppställda i form av sarkofager, hällar, tumbor och stenkors. Marin Luther föreslog redan på 1500-talet att man skulle flytta kyrkogårdarna utanför städerna och göra dem till rum för andakt och begrundan, men detta kom inte att förverkligas förrän på 1800-talet. Då infördes förbud mot att uppföra stadskyrkogårdar eftersom det ansågs ohygieniskt och sattes i samband med vattenföroreningar. På och 1600-talen hände det att kyrkogårdsmurar revs och området fick växa igen eller användas som betesmark. Först under 1700-talet började man att visa större intresse för kyrkogårdarna och lägga mer energi på att planlägga dessa. Innan 1800-talet var det vanligast att folk som inte var av högre stånd begrovs i anonyma allmänningar kring kyrkan, medan de rika kunde få begravas inne i kyrkan eller strax utanför. Det var också bara de rika som hade egentliga gravstenar. På allmänningarna kunde graven märkas ut genom en liten kulle eller ett träkors. Det var vanligt att man begravde i skift. Det innebar att man lade de döda i allmänningarna bredvid varandra allt eftersom. När platsen var full kunde man återigen begrava folk där man hade börjat. Fram till slutet av 1700-talet placerade man de ben man grävde upp när man återanvände marken i benhus. Sedan kom skicket att låta benen vila i evig tid, vilket har lett till att vi idag begraver på olika djup för att ändå kunna använda marken mest effektivt. Det innebar att det inte fanns något större behov för utvidgning av kyrkogården förrän framåt 1800-talet. Då ökade också efterfrågan efter enskilda gravplatser samtidigt som befolkningsantalet steg. Under 1700-talet och framförallt 1800-talet började man uppföra mer strikta och välplanerade kyrkogårdar. Strax innanför kyrkogårdens gräns, som ofta bestod av en mur, kunde det vara tätt planterat med träd, vanligen lindar. Detta kallas trädkrans och ses som en kvarleva från talens franska trädgårdsstil. De olika gravkvarteren på större kyrkogårdar avskildes vanligtvis med häckar till lagom stora ytor. Länsstyrelsen Blekinge Län 3

4 År 1815 lagfästes en förordning med anvisningar för nya begravningsplatser. De skulle anläggas utanför städer och byar och vara uppbyggda med kvarter, symmetriska gångar och trädplanteringar. Enligt samma förordning upphörde officiellt rätten för den som ville begravas inom kyrkobyggnadens murar. Detta ledde till att fler gravvårdar restes utanför kyrkan. Det ansågs finare att begravas så nära kyrkan som möjligt, och den södra sidan var av högre status än den norra. Under den senare hälften av 1800-talet blev det allt vanligare för vanligt folk att skaffa sig en egen gravplats med gravvård. Samtidigt blev de rikas gravvårdar allt mer pompösa för att hävda sig i mängden. Från mitten av 1800-talet började man att anlägga kyrkogårdar influerade av de engelska parkerna. Man skapade miljöer som såg naturliga ut och som inte alls hade den tidigare strikta symmetrin. En bit in på 1900-talet växte intresset för naturliga begravningsplatser och skogskyrkogårdar anlades som i större utsträckning tog tillvara på befintliga växtförhållanden och topografi. I och med att man började använda maskiner anpassades kyrkogårdarna till deras mått och krav. Gräs kom allt mer att dominera nyanläggningar och många grusgravar såddes in samtidigt som staket och häckar togs bort för att underlätta skötseln. Kremering har varit vanligt i förhistorisk tid, men förbjöds i och med kristendomens införande och blev inte vanligt igen förrän en bit in på 1900-talet. Idag är antalet kremeringar i förhållande till jordbegravningar i Sverige ca 80/20. Denna siffra kan dock variera stort i landet och i mindre landsortsförsamlingar kan förhållandena vara de omvända. Bruket att begrava i minneslund blev gällande först Det har fått stor genomslagskraft under det sena 1990-talet, även om minneslunden fortfarande inte är populär på stora delar av landbygden. Det är ett billigt och praktiskt sätt att ha en vacker minnesplats där de anhöriga själva inte behöver stå för underhållet. En tanke med minneslundar är anonymiteten, att man ska känna en samhörighet i kollektivet och att de sörjande kan dela sin sorg med andra i samma belägenhet. Väljer man att begravas i en minneslund så väljer man bort att resa ett personligt monument, alla blir lika inför döden, fattig såväl som rik. Idag finns det dock ett motstånd till det helt opersonliga i ett kollektivt gravskick. På flera håll experimenterar man idag med att göra lundar där platsen för den enskildes aska märks ut med en liten plakett, även om det därtill finns en gemensam gravvård. Detta motsäger egentligen mycket av grundtanken med minneslundar. Anledningen bakom är att det har funnits önskemål från de sörjandes sida att ha en plats, en specifik punkt där de vet att den begravne ligger. VEGETATION Vegetationen som idag återfinns på våra kyrkogårdar i form av träd, häckar och buskar är, i förhållande till kyrkogårdens ofta höga ålder, väldigt ung. Fram till 1800-talet fanns det ont om planerad vegetation på begravningsplatserna. Utvecklingen som har skett under de senaste tvåhundra åren har satt sin prägel på kyrkogårdarna och gjort dem till de gröna rum som vi känner dem idag. Följande faktorer som har påverkat kyrkogårdens vegetation nämns i boken Kyrkogårdens gröna kulturarv: Hälso- och hygienaspekter sundhet Park- och trädgårdsideal arkitektur Kyrkans liv och lära teologi 4 Länsstyrelsen Blekinge Län

5 Myndighetsförordningar funktionalitet Lokala traditioner ekonomi Innan den strukturerade vegetationen infördes på begravningsplatserna fanns där ofta högt och vildvuxet gräs samt betande kreatur. Under medeltiden var det inte ovanligt att kyrkogården, vid sidan om sin funktion som begravningsplats, även kunde vara en plats för kontakter t.ex. handel. Klosterväsendet under medeltiden hade stort inflytande på framväxten av våra trädgårdar och därigenom har influenserna kommit att överföras även på kyrkogårdar och begravningsplatser. När kyrkogårdarna växte i skala blev det mer eller mindre nödvändigt att införa ett gångsystem. Träd planterades till en början främst av hygieniska skäl, då man ansåg att de hade en renande inverkan. De blev sedan en del i ett, för kyrkogården, nytt formspråk. Hängande arter planterades och kom att kallas sorgträd. Efter 1850 blev det allt mer vanligt att även landsbygdskyrkogårdarna fick en mer vårdad och prydlig karaktär. GRAVVÅRDAR- EN ÖVERSIKTLIG UTVECKLING Traditionen att resa gravvårdar har en lång historia. Det har förekommit allt från likträn och dödsbrädor till gravkor, hällar och stenkistor. Träkors har varit vanliga under en lång period, framförallt när det gällde begravningar på allmänningarna, men någon stilutveckling är svår att följa då de sällan finns bevarade. Även järn har varit vanligt material till gravvårdar. I Sverige finns bevarade vårdar av smidesjärn från sent 1600-tal. De rätt få bevarade smideskorsen i Blekinge är enkla och försedda med stora namnplåtar av järn. Under 1800-talet kom gravvårdar av gjutjärn som en industriprodukt. Framförallt rör det sig om kors och staket, men det finns även exempel på gjutjärnshällar. Kring sekelskiftet 1900 var murgrönegravar vanliga, det är kullar försedda med murgröna som märker ut gravplatsen. Ytmaterialet på gravplatserna kan skilja sig markant åt. Idag är det vanligast med gräsbetäckta gravar när man anlägger nya gravplatser, medan grus var ett vanligt ytmaterial under det sena 1800-talet. Mönsterkrattning av gruset är en tradition som till viss mån har levt kvar till våra dagar. Valet av ytmaterial har även påverkats av lokala förhållanden och under senare tid av önskan om en mer rationell skötsel. Gravvårdarnas utseende följer ofta lokala traditioner. Innan gravkatalogernas uppkomst (se nedan) präglades gravvårdarnas utseende av vilka hantverkare som fanns i trakten, men även senare kan man se lokala särdrag. Orsaken är att många söker inspiration på kyrkogården när de ska välja gravvård. Gravstenar Kortfattat kommer här att tas upp gravstenarnas utveckling. Även om det fortfarande förekommer flera andra sorters gravvårdar, är gravstenen idag den vanligast förekommande. Fram till mitten av 1800-talet höggs gravstenarna för hand och representerade ett hantverk. I och med den ökande efterfrågan växte det under slutet av århundradet fram en stenindustri som maskinellt kunde producera ett allt större antal gravvårdar. Så småningom började man även ge ut kataloger, ur vilka man kunde välja en vård som Länsstyrelsen Blekinge Län 5

6 passade och låta hugga in en personlig inskription. Dessa bestod nästan uteslutande av polerad svart granit. Praktfulla gravar kunde omgärdas av stensocklar eller järnstaket, ofta markerade de då en hel familjegrav. Gravplatsen kunde också omgärdas av låga häckar av till exempel buxbom eller liguster. EXEMPEL PÅ GRAVVÅRDAR UNDER TALEN 6 Länsstyrelsen Blekinge Län

7 Gravstenarna har följt med de allmänna stilriktningarna i såväl formspråket som i dekoren. Man kan se inslag av jugend under det tidiga 1900-talet, som sedan övergår till klassicism och funktionalism. Efter andra världskriget kom en bestämmelse från kyrkogårdsnämnder runt om i landet att införa maxhöjd på gravstenarna. Detta resulterade i att de svällde ut på bredden istället för att markera sin status i höjden. Följaktligen blev låga, breda gravvårdar kännetecknande för perioden. Under 1960-talet blev stenarna allt mer enkla och strikta, oftast rektangulära, helt släta och med en enkel inskription. Dekor begränsas till ett kors eller kanske en list. Idag så väljer man istället friare former, många föredrar natursten. Bland granitstenar har den röda blivit allt vanligare. Det är framförallt ekonomin som styr valet av gravvård. Kvadratmeterpriset på stenen är högt, vilket i sin tur leder till att man sällan väljer riktigt stora stenar. Begravningsfirmorna har oftast ett billigt standardsortiment som masstillverkas. Det innebär att man har litet utrymme för egna förändringar. Vill man påverka själv får man räkna med att kostnaderna blir mycket högre. Dekor Det är vanligt med dekor på gravvårdar, antingen huggen eller gjuten. Även träkorsen kunde vara målade och försedda med symboler. När gravkatalogerna infördes kom en uppsjö av slingor och blomsterrankor vilka kritiserades under början av 1900-talet för att vara smaklösa och schablonartade. Förr var det vanligare med kristna symboler eller bibelcitat. Idag har sekulariseringen lett till att många väljer andra symboler som de förknippar med den avlidne, det kan vara allt från tallar, båtar och soluppgångar till nallebjörnar och hjärtan. Ofta kan de ha en grund i kristen ikonografi, men står oftare för den avlidnes personlighet. En båt kan till exempel vara tecken på den eviga resan, men samtidigt kan det stå för att den avlidne tyckte om havet. Fram till i mitten av 1900-talet var det vanligt att skriva titlar på gravvårdarna. Detta gör att de utgör en viktig källa till traktens socialhistoriska utveckling. Det har även funnits en tradition i att, inte minst på landsbygden, skriva hemort eller gårdsnamn i inskriptionerna. Detta ger gravvårdarna en lokalhistorisk förankring och ortsnamn och gårdsnamn som ofta lever via muntlig tradition blir på detta sätt dokumenterade och bevarade som historiska dokument. Kanske ligger de massproducerade gravstenarna till grund för att man istället väljer att sätta en identitet på stenen med hjälp av symboler. Länsstyrelsen Blekinge Län 7

8 LAGSTIFTNING Genom lagstiftning finns det möjlighet att styra en kyrkogårds utveckling och förändringar. Med olika lagar regleras allt från gravplatsens utformning till förfarandet av begravningsplatsens vegetation. Församlingen har ett stort ansvar för sin kyrkogård. Den kommunala byggnadsnämnden utför viss prövning och länsstyrelsen kontrollerar så att de kulturhistoriska intressena tillvaratages och gör tillståndsprövningar när det rör väsentliga förändringar. Lagen om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) Lagen om kulturminnen m.m. benämnes även Kulturminneslagen (KML). I den står att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö och ansvaret för detta delas av alla. Alla kyrkor och kyrkogårdar byggda eller anlagda fram till 1939 och ett begränsat urval kyrkor byggda efter 1939 skyddas av KML. Enligt KML, 4 kap., skyddas de kulturhistoriska värdena i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Lagen om kulturminnen m.m. 4 kap. Kyrkliga kulturminnen Begravningsplatser 11 I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas. Begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. 12 Begravningsplatser enligt detta kapitel är sådana områden eller utrymmen som avses i 1 kap. 1 begravningslagen (1990:1144). Bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggnader på begravningsplatsen som inte är kyrkobyggnader samt fasta anordningar såsom murar och portaler. Lag (1990:1146). 13 I fråga om en begravningsplats som anlagts före utgången av år 1939 krävs tillstånd av länsstyrelsen 1. för att utvidga eller på något annat sätt väsentligt ändra begravningsplatsen, 2. för att där uppföra någon ny byggnad eller fast anordning eller riva eller väsentligt ändra befintlig byggnad eller fast anordning. Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs. Lag (1999:304). 14 Om riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmelserna i 13 tillämpas också i fråga om en begravningsplats som tillkommit efter utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrkobyggnad som uppförts dessförinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde. 15 Om det på en begravningsplats eller i en byggnad på en begravningsplats som ägs och förvaltas av en borgerlig kommun finns föremål av kulturhistoriskt värde, tillämpas bestämmelserna i 6, 7, 9 och 10 också på sådana föremål. Kommunen skall därvid ansvara för förteckningen samt förvaringen och vården av föremålen. I stället för vad som sägs i 7 skall i förteckningen anges om ett föremål ägs eller förvaltas av någon annan än kommunen. 8 Länsstyrelsen Blekinge Län

9 Det är länsstyrelsens uppgift att pröva ärenden om begravningsplatsen ska genomgå en väsentlig förändring. Enligt boken Kyrkogårdens gröna kulturarv kan väsentliga förändringar innebära: borttagande eller genomgripande ändring av hägnad, ändring av material eller färgsättning på anordning inom begravningsplatsen, ändring av inredning och konstnärlig utsmyckning i ceremonirum samt konstnärlig utsmyckning utomhus med undantag för sådana betydelselösa ändringar som endast avser att tillgodose vissa praktiska behov, ändring av vegetationens arkitektoniska och rumsskapande karaktär, större ändringar av gravkvarter och vägsystem inom gravplatsen, åtgärder som i sig själva inte är väsentliga men som har betydelse för anläggningens helhetsverkan om de upprepas såsom borttagande av gravramar, staket och dylikt kring gravplatser, ändrad vägbelysning, anläggande eller ändring av elektrisk belysning. Vad gäller gravvårdar och gravhällar inne i kyrkan gäller 4 kapitlet 6 som lyder: Inventarier av kulturhistoriskt värde, som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad, kyrkotomt eller begravningsplats, skall förvaras och vårdas väl. Begravningslagen (SFS 1990:1144) Begravningslagen innefattar bestämmelser som kan vara av stor vikt för en kyrkogårds utformning. Enligt begravningslagen (kap. 7 26) har gravrättsinnehavaren rätt att bestämma gravanordningens utseende och beskaffenhet. Detta gäller även gravplatsens utsmyckning och ordnande. Bestämmanderätten kan begränsas av upplåtaren för att uppnå en god gravkultur. Det är sedan gravrättsinnehavaren som har ansvaret för att gravplatsen hålls i ordnat och värdigt skick. En gravrätt får upplåtas för år och kan sedan förlängas. I 7:e kapitlet om gravrätt står i 37:e paragrafen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av något annat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på gravplatsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Detta innebär ett stort ansvar för församlingen vad gäller förfarandet av äldre gravanordningar. Förordning om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. (SFS 1998:1252) Kyrkogårdens vegetation kan skyddas genom miljöbalkens 7:e kapitel som förtydligas i Förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ( 5 och bilaga 1). Alléer skyddas där genom biotopskyddet, och med allé menas Lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden skall till övervägande del utgöras av vuxna träd. De vanligt förekommande trädkransarna som omgärdar en kyrkogård får härigenom ett lagligt skydd. Utbyte av träd kan förekomma om alléns karaktär bevaras. I denna förordning klargörs även att det är länsstyrelsernas ansvar att se till att biotopskyddet efterlevs. Plan- och bygglagen (SFS 1987:10) Kyrkogårdsförvaltningen måste söka bygglov hos den kommunala byggnadsnämnden enligt Plan- och bygglagen (PBL) för de ärenden som faller utanför den statliga tillsynen genom KML. Enligt kapitel 8 i PBL krävs bygglov för att uppföra byggnader inom begravningsplatser eller göra tillbyggnader. Det krävs också bygglov för att anordna en ny begravningsplats eller i väsentlig grad ändra den befintliga. Länsstyrelsen Blekinge Län 9

10 10 Länsstyrelsen Blekinge Län

11 3. NÄTTRABY KYRKOGÅRD NÄTTRABY Namnet Nättraby grundar sig troligen i ordet nät eller not som har anknytning till dess roll som fiskeläge. Under medeltiden var Nättraby en bondehamn, där handel kunde bedrivas under friare former än inne i städerna. Blekinge var danskt fram till freden i Roskilde Nättraby var således ett dansk-svenskt bondesamhälle under lång tid. Efter att Karlskrona grundades, under den andra hälften av 1600-talet, flyttade en stor del av stadens societet till Nättraby. På 1800-talet var hälften av samhällets invånare ståndspersoner med anknytning till örlogsstaden. En ångbåtslinje fanns mellan Nättraby och Karlskrona. Nättrabys näringsliv kom att byggas upp av den betydande hamnen och under 1800-talet uppfördes ett tegelbruk som utnyttjade lertäkten i dalgången. Under 1900-talet fick samhället bland annat en garveri- och läderfabrik, maltdrycksbryggeri, stärkelsefabrik och cellulosaindustri. Nättraby var en egen kommun fram till 1974, då det skedde en sammanslagningmed Karlskrona kommun. Fram till början av 1900-talet tillhörde bland annat Ekholmen, Saltö och Dragsö Nättraby kommun. Bild 2: Nättraby kyrka och kyrkogård. Foto taget från nordväst. Nättraby kyrka och kyrkogård har en speciell placering i landskapet. De ligger i sluttningen ner mot dalgången och sträcker sig utmed Nättrabyån, inte långt från dess mynning. Länsstyrelsen Blekinge Län 11

12 Bild 3: Blekingekarta med Nättraby utmärkt. KYRKAN OCH KYRKOGÅRDENS BYGGNADER Nättraby kyrka härstammar från slutet av 1100-talet och är därmed en av Blekinges äldsta kyrkor. Kyrkan är ett bra exempel på en tidig medeltidskyrka med sitt romanska formspråk och uppbyggnad med långhus, kor och absid. Den är uppförd i granit och har en spritputsad fasad. Två ingångar finns åt söder, och i norr finns en igenmurad portal. Absidens lilla fönster åt syd vittnar om de tidigare fönstrens storlek. Innertaket är ett plant brädtak. Bild 4: Nättraby kyrka. Foto taget från syd. 12 Länsstyrelsen Blekinge Län

13 Kyrkans interiör restaurerades Yttertaket är täckt av tegel på långhuset och på absiden av galvaniserad plåt. Tidigare var absiden täckt av spån. Två strävpelare stöder den västliga kyrkomuren. Enligt Sveriges kyrkor skulle den ena strävpelaren ha gett vika 1739 och en ny uppmurats och försetts med järnankare revs och uppbyggdes på nytt den nordvästra strävpelaren, som också gett vika. Denna är ihålig medan den första är massiv. Troligen byggdes det första vapenhuset på 1500-talet i korsvirke. Det nutida vapenhuset är uppfört i tegel och renoverades 1796 och Altartavlan sattes upp i kyrkan Altarringen från 1846 är i svarvad trä. Dopfunten är daterad 1692 och den väldekorerade predikstolen var färdig Bild 5: Klockstapeln öster om kyrkogården. Foto taget från väst. Kyrkans klockstapel ligger i sluttningen öster om kyrkogården och höjer sig över den omkringliggande äldre villabebyggelsen. Klockstapeln är byggd av ek och furu och står på en fogad granitsockel, är målad med falurödfärg och har svarta, tjärade knutar. Den nedre delen är klädd med lockpanel och de två övre med locklistpanel. Taket täcks av spån och kröns av en spira samt en flöjel. På vindflöjeln kan man läsa årtalet 1796, då klockstapeln renoverades. Enligt Sveriges kyrkor omtalas en klockstapel för första gången Den stod på samma plats som den nuvarande och var förfallen. Den nya klockstapeln skall ha uppförts år På kyrkogårdens östra del, norr om minneslunden, ligger ett ekonomihus samt ett bårhus. Båda husen byggdes De ligger i vinkel och förbinds av en mur och en pergola. Socklarna består av granit och väggarna är av vitputsat tegel. De båda husens sadeltak är täckta av enkupigt tegel. I ekonomibyggnaden inryms omklädningsrum, ett litet kontor, toalett och redskapsbod. Bårhuset inrymmer bårrum samt kylceller. Länsstyrelsen Blekinge Län 13

14 Bild 6: Ekonomibyggnad och bårhus, byggda Foto taget från sydväst. Sydost om kyrkogården ligger Martagården med samlingslokal, pastorsexpedition och kyrkans arkiv. Byggnaden uppfördes Bild 7: Martagården, byggd Foto taget från nordväst. 14 Länsstyrelsen Blekinge Län

15 KYRKOGÅRDEN OCH DESS UTVECKLING Kyrkogården har successivt utvidgats och växt fram till dagens storlek och utseende. I takt med att församlingen växt har ny mark tagits i anspråk och kyrkogården har utvidgats främst i sydlig riktning. Man kan urskilja var utvidgningar skett, framför allt genom de olika kvarterens skilda karaktärer. Kyrkogårdens äldsta del ligger i direkt anslutning till kyrkobyggnaden och är indelad i kvarter A, B och C (se bilaga 1). Den äldsta karta som hittats över den gamla kyrkogården är från 1817 (se bilaga 3) I början av 1900-talet var det befintliga området för litet och en utvidgning blev nödvändig. År 1904 togs beslut om en utökning av kyrkogården och den förverkligades året därpå (se bilaga 4). Det första förslaget var att utvidgningen skulle ske åt norr, men detta motsatte sig Nettraby-Alnaryds jernvägsaktiebolag eftersom bolaget planerade en vägsträckning där. Expansionen skedde istället åt söder och ett trädgårdsområde som tillhörde den dåvarande prästgården togs i anspråk. Prästgården var ett timrat tvåvåningshus, täckt av torvtak. Gården revs 1904 på grund av kyrkogårdsutvidgningen och det faktum att byggnaden var i dåligt skick. År 1927 utvidgades kyrkogårdsområdet igen. Ett område mellan kyrkogården och vägen i öst togs från löneboställe Nättraby nr. 5. Man var tvungen att ta bort en ladugårdslänga samt en potatiskällare. Ritningarna till utvidgningen gjordes av trädgårdskonsulent S.H. Linde. Området planerades och planterades bara, och fick aldrig några gravplatser. Senare uppfördes ekonomibyggnaden och bårhuset på platsen. På 1960-talet hade kyrkogården återigen blivit för liten. Ytterligare mark behövdes tas i anspråk och utvidgningen skedde nu åt syd och sydöst. Området direkt söderut avsågs för 354 jordgravar med dubbelt gravdjup på en yta omfattande 1725 kvadratmeter. Det östra området som kom att omfatta 850 kvadratmeter avsågs för urngravar om vardera en gånger en meter. Det skulle komma att inrymma 427 gravplatser. Öster om urngravarna uppfördes ett parkområde med sittplatser och en vattenanläggning. Parkområdet kom senare att bli kyrkogårdens minneslund. Genomgående gångar som skulle förbindas med de befintliga grusades medan gångarna inom de nya kvarteren lades av centimeter stora block av ölandskalksten. Bild 8: Kyrkogårdens framväxt. Länsstyrelsen Blekinge Län 15

16 År 1973 beslutades att kvarter D, E, F och G skulle genomgå en upprustning enligt ett förslag utfört att landskapsarkitekt Kerstin Johansson. Omvandlingen grundade sig i önskemålet av rationaliseringar av kyrkogårdens skötsel. Kyrkogården har idag ingen brist på nya gravplatser. Det finns lediga platser inom de idag använda kvarteren. Dessutom är kvarter K helt oanvänt och kan användas för framtidens kommande behov. Bild 9: Det oanvända kvarteret K. Foto taget från sydost. KYRKOGÅRDENS STRUKTUR Kyrkogården, som ligger i sluttningen ner mot Nättrabyån, sträcker sig i nord-sydlig riktning. Den avgränsas i öster av en väg och i väst av Nättrabyån. De olika kvarteren, tillkomna under skilda tider, visar tydligt kyrkogårdens framväxt söderut. De äldsta kvarteren skiljer sig markant från de senast tillkomna. Deras oregelbundenhet vittnar om hur kyrkogårdar vanligtvis såg ut innan 1850-talet. Det är först på senare tid som planering och stramare indelningar har börjat karaktärisera kyrkogårdarna. Detta syns tydligt på de delar som tillkommit efter år Kvarter D, E, F och G, som kom till 1905 har en stramare uppbyggnad än den äldsta delen. En fyrdelad plan med räta gångsystem bygger upp 1900-talets första utvidgning. De kvarter som omfattas av utvidgningen från 1966 har en ännu striktare indelning av tujahäckar och en homogen utformning av gravvårdar. På Nättrabys kyrkogård utförs 99% av grävarbetet maskinellt. De senaste decennierna har arbetet på kyrkogårdar och begravningsplatser rationaliserats. Under den senaste 30- årsperioden har denna rationalisering och det effektiviserade arbetet lett till att gräs till stor del har fått ersätta grusgravar och stensocklar på kyrkogården. Den kyrkogårdsdel som kom till på 60-talet planerades direkt efter kravet på rationell skötsel. 16 Länsstyrelsen Blekinge Län

17 Kompletterande belysning sattes upp på kyrkogården 1997, vid norra ingången till kyrkogården samt längs ett par av kyrkogårdsgångarna. Kvarter A Kvarter A ligger norr om kyrkan (se bilaga 1). Efter att man slutade begrava folk inne i kyrkan, så ansågs det finast att bli begraven så nära kyrkan som möjligt på den södra sidan. Trots detta ligger ett flertal högreståndsmänniskor begravda inom kvarter A. Detta är tämligen ovanligt. Området mellan östra kyrkogårdsmuren, östra gaveln på kyrkan och norrut, var på 1800-talet, reserverat för socknens fattiga. Denna norra del av kyrkogården omgärdas av en kallmur av gråsten samt en trädkrans. De grusade gångarna följer kyrkan och murens sträckning. År 1862 bestämdes att gångstigarna skulle anläggas utmed ringmuren för att besökarna skulle slippa gå över de dödas gravkullar och trampa ner gräset. Allt eftersom gravplatser försummats har de blivit gräsbelagda. Inom det nu till största delen gräsbelagda området finns gravvårdar med varierande formspråk, allt från små anspråkslösa stenar till monumentala sådana samt gjutjärnskors. Vissa gravplatser omgärdas av gjutjärnsstaket, järnkätting, buxbomshäckar eller stensocklar, medan andra helt saknar avgränsning. Bild 10: Kvarter A. Foto taget från den nordvästra kyrkogårdsentrén. Kvarter B Kvarter B ligger söder om kyrkan och sträcker sig efter den östra kyrkogårdsmuren. Inom detta kvarter, liksom inom kvarter A och C, fanns tidigare ett stort bestånd av grusgravar och omgärdningar av buxbomshäckar. Än idag har kvarteret relativt många omgärdningar kvar i form av stensocklar, buxbom och ett gjutjärnsstaket. Gräsbeläggningen har dock tagit överhand. Området är ett av de kvarter där variationen av gravplatsutformningar är störst. Inom kvarteret finns ett flertal äldre gravvårdar, men man kan se en successiv utveckling fram till dagens moderna gravstenar. Länsstyrelsen Blekinge Län 17

18 Bild 11: Kvarter B, med kvarter C i bakrunden. Foto taget från öst. Kvarter C Kvarter C som också tillhör den äldsta delen av kyrkogården sträcker sig utmed Nättrabyån på kyrkans södra sida. Det påminner mycket om kvarter B. Gravplatsutformningarna är varierande och representerar en lång tidsperiod. Inom kvarteret finns ett par gjutjärnskors och äldre gravvårdar av högt kulturhistoriskt värde. Bild 12: Kvarter C med dess gjutjärnskors. Foto taget från öst. 18 Länsstyrelsen Blekinge Län

19 Kvarter D Kvarter D är från kyrkogårdsutvidgningen Tillsammans med kvarter E, F och G utgör det ett rektangulärt område som symmetriskt delats in av korsande mittgångar. Karaktäristiskt för dessa kvarter var tidigare grusgravar med granitsockelomgärdningar. Under de senaste 25 åren har kvarteren genomgått en förvandling och fått ett annat uttryck. De är idag till stor del gräsbelagda. Det praktiska underhållsarbetet av gruset tog för mycket arbetstid i anspråk, och för att spara tid har man istället sått gräs. I vissa fall har stensocklarna bevarats trots att gravplatsens yta har gräsbelagts. Sockeln har då sänkts ner för att underlätta arbetet. Raderna med gravplatser delas i kvarteret in av tujahäckar. Kvarter E Kvarter E sträcker sig utmed ån. Inom området finns en stor variation av gravvårdar. Gravraden närmast ån består av små anspråkslösa gravstenar. De tre gravraderna närmast mittgången utgörs av familjegravar med bevarade omgärdningar av stensocklar. Det är gravrader där grusgravarna har fått vara kvar i ett sammanhängande område. Bild 13: Grusgravar med stensockelomgärdningar i kvarter E. Foto taget från sydost. Kvarter F Kvarter F delas, liksom kvarter D, in av rader av tujahäckar. Detta kvarter har helt gräsbelagts så när som på en kvarvarande grusgrav. Stensocklarna som finns kvar har sänkts ner för att underlätta skötseln. Kvarter G Kvarter G är den sydvästra delen av kyrkogårdsdelen från Området är till största delen täckt av gräs och indelas av grusgångar. Mellan de två västligaste raderna med gravplatser finns en knappt 50 cm hög buxbomshäck. Inom kvarteret finns idag fyra stycken grusgravar med stensocklar kvar. De två raderna med gravar som ligger utmed ån i väst består av homogena låga och rektangulära gravstenar. De flesta är uppförda Länsstyrelsen Blekinge Län 19

20 under 60- och 70-talen. De övre raderna närmre mittgången består av mer monumentala gravplatser. Där finns också ovanliga gravvårdar i form av liggande långsmala stenar. Bild 14: Kvarter G med dess låga liggande gravvårdar. Foto taget från öst. Kvarter I Kvarter I består av en urnlund samt en minneslund. Marken sluttar ner mot väst och har därför blivit terrasserad. En stödmur skiljer kvarteret från kvarter F och en stödmur finns även mellan urngravarna och minneslunden. Åt väst består avgränsningen av en tujahäck. Man ser tydligt att kvarteret innehåller urngravar, då gravvårdarna står tätt. Bild 15: Urnlunden i kvarter I. Foto taget från syd. 20 Länsstyrelsen Blekinge Län

21 Kvarter K I kyrkogårdens sydöstra del ligger kvarter K (se bild). Det är idag ett helt oanvänt kvarter som kan tas i bruk vid framtida behov. Den gräsbelagda ytan har kalkstensgångar som delar in gravplatserna. Tidigare fanns även lingonoxbärshäckar inom kvarteret som även de delade in gravgångarna. Dessa togs bort tills vidare eftersom marken hittills varit oanvänd. Kvarteret avgränsas i väst av en stödmur samt en tujahäck och en kalkstenstrapp förbinder det med kvarter L. Kvarter L och M Kvarteren avslutar kyrkogården söderut och bildar ett homogent område som dock skiljer sig markant från den övriga kyrkogården. Man kan tydligt utläsa att kvarteren är tillkomna under en senare utvidgning. Den gräsbelagda ytan delas upp med hjälp av tujahäckar och gångar. Den nordligaste gången är grusbelagd medan de tre södra är cirka 40 cm breda kalkstensgångar. Kvarterens gravvårdar har en enhetlig utformning. De är till största del låga rektangulära stenar i grå granit med begränsad utsmyckning. Enligt kyrkogårdsvaktmästare Hans Robertsson infördes på 1970-talet en regel om att gravstenen och den omkringliggande planteringen inte fick vara högre än 70 centimeter. Detta har kommit att sätta sin prägel på hela kvarteren. Gränsen söderut utgörs av en blockstensmur av granit. Bild 16: Kvarter L och M. Foto taget från öst. OMGÄRDNING Kyrkogården omgärdas till största del av en stenmur av granit. Någon datering av murens uppförande är inte känd. Muren omlades 1833 samt fogades med kalkbruk. År 1881 anskaffades två par grindar av smitt järn till östra och norra kyrkogårdsluckorna. Troligen bytte man i samband med detta ut de dåvarande träluckorna mot stenpelare. År Länsstyrelsen Blekinge Län 21

22 1907, två år efter den första kyrkogårdsutvidgningen, uppfördes likande pelare med järngrindar i den nya kyrkogårdens nordöstra hörn. Från utvidgningsdelen från 1905 och söderut består kyrkogårdsavgränsningen åt väst av en tujahäck som löper utmed ån. Bild 17: Den västra muren som sträcker sig fram till södra gränsen av kvarter C. Foto taget från syd. Bild 18: Tujahäcken som avgränsar kyrkogården västerut. Foto taget från norr. 22 Länsstyrelsen Blekinge Län

23 Bild 19: Den östra grinden i kvarter D. Foto taget från syd. När man 1927 utvidgade kyrkogårdstomten österut lades en stenmur som drogs fram till den järngrind med stenpelare som uppfördes efter utvidgningen År 1939 sänkte man vägbanan öster om denna mur. Konsekvensen blev att kyrkogårdsmuren fick en höjd av 165 centimeter och blev svår att se över. En sänkning av muren till 120 centimeter ansågs därför berättigad. Bild 20: Stödmur som skiljer kvarter I och K från den övriga kyrkogården på grund av nivåskillnader. Foto taget från syd. Länsstyrelsen Blekinge Län 23

24 Vid utvidgningen på 1960-talet ansågs gränserna mot väst och öst vara tillräckliga genom den befintliga östra muren samt av Nättrabyån i väst. Som avgränsning söderut uppfördes en cirka 80 centimeter hög mur av huggen granit. I öster finns en stödmur som avgränsar urnkyrkogården från den övriga kyrkogården, på grund av de nivåskillnader som finns där. Stödmuren är uppförd i ölandskalksten. Stenmurarna på gamla delen är omlagda på senare år. Den äldre västra muren norr om stigluckan lades om år Den hade då börjat ge vika mot Nättrabyån. Den fick efter renoveringen samma dimensioner som den tidigare haft. Bild 21: Stigluckan som i dag står i kyrkogårdens västra gräns. Foto Taget från sydost. Det finns sju entréer till kyrkogården. En i norr och två i öst består av stenpelare med dubbla järngrindar. I sydost finns en entré i anslutning till Martagården. Det är en öppning som leder ut till parkeringsplatsen bredvid pastorsexpedition. Från kvarter L finns en öppning i den södra muren. I den västra kyrkogårdsgränsen, mellan kvarter C och E ligger en stiglucka som leder ut till den promenadstig som löper längs med ån. Stigluckan är knuttimrad av ek och taket är täckt av ekspån. Tidigare fanns det minst tre stigluckor runt kyrkogården. Den som finns kvar har flyttats vid ett par tillfällen. Fram till början av 1900-talet var den belägen vid den äldsta kyrkogårdsdelens södra gräns. Efter 1905 års utvidgning flyttades stigluckan till den nya södra gränsen. År 1966 utvidgades kyrkogården återigen åt söder och 1973 flyttades stigluckan till dess nuvarande plats i väst. Vissa delar av syllen byttes då ut. Norr om stigluckan finns en öppning i den västra muren. En trappa leder där ner till promenadstigen. 24 Länsstyrelsen Blekinge Län

25 MINNESLUNDEN Minneslundar har funnits i Sverige sedan Därefter har det till stor del varit upp till varje enskild församling när och hur en anläggning av minneslund har skett. Minneslundar medför ett gravskick av anonym karaktär som används allt mer. Valet av detta gravskick kan också ha att göra med ekonomiska förhållanden samt åsikten om allas likhet inför döden. Även om ingen gravvård rests över den avlidne har anhöriga genom minneslunden ändå en fridfull plats att gå till och minnas den avlidne. Bild 22: Sten i minneslunden. Foto taget från öst. Minneslunden i Nättraby ligger i kyrkogårdens sydöstra del. Den uppfördes 1981 efter ritningar av landskapsarkitekt Lennart Lundqvist, verksam i Uppsala. Området omfattar en yta av cirka 500 kvadratmeter. Tanken var att platsen skulle bli en meditativ och lugn plats omgärdad av vegetation. Kransar, buketter och lösa blommor skulle få placeras på en speciellt anvisad plats och nedgrävningsplatsen skulle skiljas från själva lunden. Formspråket skulle överrensstämma med hela kyrkogårdens formspråk. Norr och söder om minneslunden planerades för urngravar, likt de redan befintliga väster om området. Den springbrunn som redan fanns på platsen bevarades och skulle medverka till att uppnå en meditativ rumsbildning. År 1999 söktes tillstånd om utvidgning och ändring av minneslunden. Det ansågs att den nuvarande minneslunden var för liten samt att granbeståndet mot nordost gav ett dystert intryck. Minneslunden är nu under ombyggnad (se bilaga 6). I öst mot vägen byggs det upp en kulle för planteringar. Nedanför planteringen ska en bäck med vattenfall och en vattenspegel rinna fram. Flera av de befintliga träden får stå kvar. Bänkar ska sättas ut och en blomsteräng planteras. Länsstyrelsen Blekinge Län 25

26 VEGETATION Nättraby kyrkogård utgör en grön miljö med mycket träd, buskar och gräs. Kyrkogården omgärdas av en trädkrans av lind, lönn, ask och al. Även inne på kyrkogården växer ett antal träd. Precis söder om kyrkan växer en hängask. Dessa så kallade sorgträd är vanligt förekommande på kyrkogårdar på grund av sitt sorgsna uttryck. Vid lilla ingången till kyrkan står en rubinia (falsk akasia). Tujahäckarna som till största del återfinns på den södra delen av kyrkogården planterades i samband med kyrkogårdsutvidgningen Häckarna planterades för att åstadkomma tydliga gravrader och skapa vackra bakgrunder till gravplatserna. På kyrkogårdsdelen från 1905 planterades rader av tuja, rosor och spirea. Efterhand har dessa häckar bytts ut och utgörs idag bara av tuja. Även kvarter A, norr om kyrkan, hade rosenbuskar. Dessa togs bort på 1970-talet och ersattes av några Cotoneaster dielsiana (oxbär). Kyrkogårdsdelen från 1905 utgörs av en rektangulär symmetrisk plan som är uppdelad i fyra kvarter. I mittaxeln planterades strax efter utvidgningen fyra stycken hängalmar som fortfarande utgör ett estetiskt inslag i miljön. Redan 1912 hade ett av dem blivit skadat och byttes ut. Idag är träden sjuka men står fortfarande på plats. Denna del av kyrkogården omgärdades tidigare av ligusterhäckar. I gränsen mellan delen och 1966-delen finns en lönn och en cypress. Cypresser finns även i kvarter B och C. Bild 23: Hängalmar i mitten av kyrkogårdsdelen från Länsstyrelsen Blekinge Län

27 GRAVVÅRDAR GRAVKOR När det, i mitten av 1700-talet, inte längre var tillåtet att begravas inne i kyrkan började gravkor uppföras utanför kyrkans murar. Det har troligen funnits tolv gravkor under sju tak på Nättraby kyrkogård. Tre av dessa var fristående medan de andra var uppförda intill kyrkan. De var byggda för Rayalins familj, överste F. Fust, översten Grameen, grevinnan Horn, ekipagemästaren, kapten Fischerström, löjtnant J. Sjögren, löjtnant Svante Hjelm, landshövdingen, baron Raab, löjtnant Solberg, överstelöjtnant Hjelm, inspektor Calysendorff och den sista för Kock, Kullenberg och Billing. Att begrava i gravkor förbjöds i Nättraby år 1850 eftersom de underhölls dåligt och att stanken från dem trängde in i kyrkan. Det beslutades att de gravkor som inte underhölls skulle rivas. På 1860-talet fanns endast tre av de tolv gravkoren kvar. Idag finns inga bevarade. Det Rayalinska gravkoret, som stod kvar längst, låg längst norr ut på kyrkogården, inkilad i kyrkogårdsmuren. Gravkoret, från 1700-talet, var uppfört av gråsten, hade gulputsade väggar, vitputsade hörn och ett plåttäckt brädtak. En trappa av granit ledde upp till ingången. Invändigt var väggarna slätputsade. Golvet bestod av kullersten, fram till 1926 då ett golv av cementtegel lades däröver. På fasaden satt två minnestavlor av rödaktigt natursten, med inskriptionen; Bild 24: Det Rayalinska gravkoret. Foto: I. Atterman, 1972, Blekinge museums arkiv Länsstyrelsen Blekinge Län 27

28 Thomas von Raialin, vice amiral, född 1673, död 1741 på den örlogsflotta han förde, grundelig kunskap widsträckt erfarenhet, oförfäradt mod, redligt nit, nyttiga tienster förvärvade honom öfverhetens nåd, medborgares förtroende, fäderneslandet bevarar hans dygd uti tacksamt minne. På den andra stod det; Här hwilar iohan von Raialin, friherre, vice amiral, landshöfding öfvercommendant, commendeur af kong. Mai:ts svärds orden, hans fars kunskaper ock förtienster blefvo genom dess egne mera kände, sine barn uppfostrade han at tiena konung ock fösterland, måtte ingen af dess efterkommande läggas i denna grift utan at hafva lefvat som han. Från år 1858 användes gravkoret som bårhus och det var troligen detta användningsområde som fick byggnaden att stå kvar ytterligare cirka hundra år. Under 1970-talet uppstod en diskussion om gravkoret skulle rivas. Riksantikvarieämbetet sade nej till en rivning eftersom man ansåg att gravkoret var ett unikum som vittnade om äldre tiders gravskick. I mitten av 1970-talet revs dock det Rayalinska gravkoret. GRAVVÅRDAR Förutom de gravvårdar som finns uppställda på kyrkogården finns ett flertal minnesmärken över avlidna inne i kyrkan. I kyrkans kor finns, på den norra väggen, två muralmålningar till minne över pastor Povel Vitussen samt allmogekvinnan Sicilia Eriksdotter. I vapenhuset finns minnesplåtar över begravna människor uppsatta. Dessa har varit fastsatta på de kistor som gravsatts i gravkoren. När gravkoren revs grävdes kistorna ner och en del plåtar bevarades och sattes upp i vapenhuset. Dagens utformning av gravvårdar skiljer sig markant från hur de såg ut för hundra år sedan. Den tidigare hantverksskickligheten har ersatts av massproduktion av maskinellt framställda och standardiserade stenar, där vårdarna ofta får en homogen utformning, både vad gäller storlek och stil. På Nättraby kyrkogård är detta tydligast i kvarteren L och M, där samtliga stenar är från 1960-talet och framåt. Eftersom de flesta gravrätterna så småningom övergår i kyrkans ägo uppstår frågor om vad som ska göras med den gamla gravvården. Längs den östra muren i kvarter B finns cirka 65 äldre gravvårdar uppställda. De har blivit borttagna från sina respektive gravplatser när gravrätten upphört, men är bevarade inom kyrkogården. Det är både gjutna järnkors och gravstenar från olika tider. Även ett träkors finns uppställt mot muren. Ett flertal av gravstenarna är från 1800-talets slut och sekelskiftet Längs den östra muren finns också minnesstenen över Raab. Den satt på släktens gravkor innan koret revs och en ny gravplats med vård restes över Raab. Släkten har nu gravplats A Även söder om kyrkogården, utanför kyrkogårdsmuren, ligger ett antal borttagna gravstenar. 28 Länsstyrelsen Blekinge Län

29 Bild 25: Borttagna gravvårdar uppställda utmed den östra kyrkogårdsmuren. Foto taget från nordväst. Bild 26: Gjutjärnskors utmed östra kyrkogårdsmuren. Foto taget från väst. Det skiljer sig mycket hur pass personlig inskription som finns på gravvårdarna. Medan vissa vill tala om exakt när de föddes, vad de livnärde sig av och var de bodde vill andra vara mer anonyma. På ett gjutjärnskors i kvarter A är den enda inskriptionen P.D.W. Inom kvarter D finns en gravvård med texten Här vilar far, mor och bror. Länsstyrelsen Blekinge Län 29

30 Bild 27: Gravvård med anonym inskription. Även i kvarter E finns en gravvård som har en anonym inskription. Det är en monumental gravplats med sten och omgärdning. Den enda inskriptionen lyder Till uppståndelsens morgon PERSONHISTORIA Förr var det vanligt att man angav den avlidnes titel på gravstenen. Det förekommer även idag, om än inte i samma omfattning. På Nättraby kyrkogård finner man gravvårdar resta över många släkter med stark lokalhistorisk förankring. Nättrabys närhet till Karlskrona med dess betydande roll som örlogsstad blir tydlig när man läser de titlar som finns representerade på kyrkogården. Gårdarna i nättrabytrakten ägdes till stor del av högreståndspersoner. Officerare, amiraler, kaptener och personer knutna till varvet flyttade till trakten och lät bygga upp stora gårdar. Nedan följer några av de titlar som finns representerade på Nättraby kyrkogård; Kapten kommendörkapten nämndeman Landshövding konteramiral fabrikör Major styrman kyrkoherde Slöjdare kontraktsprost smedmästare Lantbrukare provinsialläkare ryttmästare Rådman sjökapten teckningslärare Greve, grevinna filosofie doktor konduktör Häradsdomare hemmansägare amiral 30 Länsstyrelsen Blekinge Län

31 Bild 28: Minnessten över Vitus Andersson. Foto taget från öst. För trakten kända och betydelsefulla släkter som finns representerade på kyrkogården är bland annat Wachtmeister, Palén, och von Heidenstam. En av de mest kända personer som ligger begraven på Nättraby kyrkogård är Vitus Andersson. Han var bonde och ägde de öar som Karlskrona anlades på. Minnesstenen som 1891 restes över honom är en av kyrkogårdens mest monumentala och står på kyrkans södra sida. Det fanns tidigare en annan sten rest över honom men inskriptionen var oläslig och stenen ersattes av den sten som idag finns kvar. Inskriptionen på stenen lyder; Här vnder hvilar ärligh och beske:deligh dannemand Vitvs Andersson som begrovs anno 1688, samt hans kära hvstrv Elena Håkans:dotter lefvat tilsamman 38 år afvlat 7 barn, 5 s och 2 d, gvdh gifve them och os en frögdefvl uppståndelse. På stenens baksida står det; Carlskrona och dess omnejd reste stenen 18 8/ Tomas Raialin, som låg begraven i det sista gravkoret, föddes i Finland Han blev kapten vid flottan 1711, ekipagemästare 1732 och vice amiral 1741 samt utnämnd till överbefälhavare över flottan i kriget mot Ryssland Där dog han i fältsjukan, men hans stoff begravdes på Nättraby kyrkogård. Sonen Johan Raialin gick i faderns fotspår och blev arklimästare vid flottan Han utnämndes till vice amiral 1765 och var landshövding i Blekinge åren År 1856 beslöts att Fischerströms gravkor i kyrkogårdens nordöstra hörn skulle tas bort och att man på det sättet skulle få en gravplats som var 9 alnar lång och 6 alnar bred. Gravplatsen uppläts sedan till familjegrav för kammarherre Rappe, som bland annat skänkt kyrkan en mässkrud och altartäcke samt lagt grunden till socknens slöjdskola för flickor. Längs den norra kyrkogårdsmuren ligger greve Hugo Wachtmeister och hans hustru grevinnan Francec Aurore von Kocks begravna. Hugo Wachtmeister, som dog 1940, var ordförande i Blekinge läns landsting och känd författare och reseskildrare. Länsstyrelsen Blekinge Län 31