Skuggdirektionen om: Penningpolitiken

Transkript

1 Skuggdirektionen om: Penningpolitiken : Gunnar Örn Del lll: Diskussion om penningpolitiken Närvarande ledamöter: Villy Bergström Lars Calmfors Klas Eklund Lena Hagman Erik Thedéen Barbro Wickman-Parak Vid protokollet: Gunnar Örn och Cecilia Skingsley Erik Thedéen: "Tillväxten är extremt stark och jag tror att en del av det beror på att penningpolitiken är väldigt stimulerande. Om man justerar för inflationsförväntningar är realräntan fortfarande under 1 procent. Det ger kraftig kredittillväxt och en mycket god inhemsk efterfrågan. Vi har också den här sysselsättningsökningen som jag tror kanske är för snabb för att vara riktigt hanterbar inflationsmässigt. Det ser man också i flaskhalsbarometrarna. Det är en missuppfattning att detta bara gäller byggindustrin. Jag tror att det gäller i stort sett samtliga branscher utom tillverkningsindustrin. Det innebär att vi ganska snart kan hamna i flaskhalsproblem, och kanske då stigande löneökningar. Sedan tycker jag att hela inflationsbilden är lite problematisk. Vi har en stigande inhemsk inflation, som enligt Riksbankens egna inflationsbedömningar hamnar på 3 procent på två års sikt, medan den importerade inflationen ligger kvar på noll. Vi får en allt större skillnad mellan den inhemskt genererade inflationen och den importerade. Om man drar inflationsmålet in absurdum, innebär varje liten minskning på importpriserna att vi måste trycka upp den inhemska inflationen ännu mer. Det där tror jag är en ganska farlig mix. Om man ligger på så höga inhemska priser, så är risken att om importpriserna slår om, så att de inte ligger på minus utan på plus, då har vi plötsligt ett inflationsproblem. Då är frågan: är flaskhalsproblemen så stora, eller finns de här utbudseffekterna på arbetsmarknaden? Då ansluter jag mig till det Lars säger. Jag tror det finns sådana utbudseffekter, men hade vi haft en väl fungerande arbetsmarknad hade vi inte haft de här flaskhalsproblemen i dag. Så det är någonting som inte fungerar. I år tror jag vi får nya människor ut på arbetsmarknaden, och ändå har vi

2 flaskhalsproblem. Varför går de inte till byggindustrin? Någonting är det som inte fungerar och det är lite oroande. Om man då tittar på den penningpolitiska taktiken eller strategin, så tycker jag att det är dags att skifta fokus, från att stimulera ekonomin med penningpolitiken och i stället verka mera åt en mindre expansiv politik." KE: "Menar du mindre expansiv, eller menar du åtstramande?" ET: "I det här läget säger jag mindre expansiv politik. Och om vi jämför med andra länder, för det tycker jag är illustrativt, så är risken att vi hamnar i ett amerikanskt eller nyazeeländskt scenario där vi stramar åt räntan för långsamt, så att vi ligger kvar med ett inflationsproblem när ekonomin börjar gå svagare. Det är vad man gör i Nya Zeeland, det är vad man gör i USA. USA skulle helst vilja sänka, men de har ett inflationsproblem som gör att de inte kan det. Jag skulle hellre vilja hamna i ett läge där vi stramar åt lite snabbare och på så sätt får en jämnare utveckling så vi slipper det problemet. Det kan leda till att inflationen kanske blir lite för låg på två års sikt, men det är i så fall en risk värd att ta. En flexibel målhorisont tror jag är en del i den här strategin också." Lars Calmfors: "Jag har ungefär samma bedömning. Förutom det Erik säger fäster jag mycket stor vikt vid riskerna inför avtalsrörelsen. Jag tror det är väldigt farligt att gå in en avtalsrörelse med risk för överhettning på delar av arbetsmarknaden. Jag tycker därför det finns mycket starka skäl både för att höja räntan nu och för att signalera att fortsatta räntehöjningar kommer tidigt nästa år. Sedan är jag mer osäker på var man kommer att landa när utbudseffekterna av reformerna slår ut. En annan fråga är om vi kommer att få en arbetskraftsinvandring som dämpar flaskhalsproblemen? Där har vi inte information än. Osäkerheten tilltar mer än vanligt när man förlänger tidshorisonten. Det är viktigt med snabba räntehöjningar under den närmaste tiden. Men det behöver inte innebära att är en hök längre fram. Sannolikt kommer arbetsmarknaden långsiktigt att fungera bättre än tidigare. Men förändringarna kommer inte omedelbart utan först gradvis." BW: "Jag tycker att det är fullt naturligt att vi höjer räntan med 25 punkter. Jag ser det här som att vi ska hantera risker, och riskerna är på uppsidan. På lång sikt får man hoppas att arbetskraftsutbudet ökar, men det vi ser är att bristtalen nu ökar, och det gäller också inom industrin även om det inte är generellt utan avser bristen på yrkesarbetare. Sedan när det gäller inflationen kan man säga att om man plockar bort energi, så verkar inflationen inom två år närma sig 2 procent. Men jag vill inte vara låst vid detta om 2 procent om två år. Det ger intryck av en exakthet som inte finns. En sak till. Vi ser att bostadsmarknaden här hemma har gått in i en något lugnare fas, och det är en önskvärd utveckling. Sedan har vi andra faktorer som är med i spelet. Nummer ett är att vi får en mycket

3 starkare ökning av hushållens disponibla inkomster. Nummer två är fastighetsskatten, via begränsningen av markvärdet, kommer att mildras redan 2007 i storstadsområden där vi har den värsta överhettningen. Nummer tre är att man tar bort schabloninkomstbeskattningen på bostadsrätter. Allt detta innebär att den dämpning som räntehöjningarna lett fram till delvis äts upp. När det gäller den mer långsiktiga räntebanan, så måste vi komma ihåg att vi inte kan negligera risken att det kan hända något drastiskt i omvärldskonjunkturen." KE: "Utifrån den bedömning som jag gjort, och som vi verkar vara i stort sett överens om - god konjunktur, mycket snabb sysselsättningstillväxt, lägre arbetslöshet och risk för högre lönepåslag än vad Riksbanken räknade med i sin inflationsrapport - så är det naturligt att landa i slutsatsen att reporäntan ska höjas i december. Av vår diskussion här att döma är den relevanta frågan inte höjning eller ej, utan snarare om man ska höja med 25 eller 50 punkter. Men någon signalering för 50 punkter har inte skett, och en så stor höjning skulle skapa oro. Slutsatsen är därför självklar: Att vi höjer reporäntan med 25 punkter nu. Ser vi framåt bör vi fundera i termer av risker och osäkerhet om utväxlingsförhållandet mellan arbetslöshet och inflation. Vad vi sett i många länder är att det gått att få ned arbetslösheten betydligt utan att inflationen stigit. Däremot vet vi inte om det kommer ketchupeffekter längre fram. Det finns en risk att det plötsligt kommer så många nya jobb att det slår upp på löner och inflation, framför allt om vi har oturen att detta sker i en situation där produktiviteten samtidigt dämpas. I det här läget tycker jag att centralbankens jobb är att tänka i termer av riskminimering. Då ser jag nu tydliga risker på uppsidan jämfört med Riksbankens prognos. Det talar för att vi efter de här 25 punkterna i december ska fortsätta höja, och i lite snabbare tempo än vad som ligger i marknadens nuvarande prissättning. Så jag delar min högt värderade ledamot Lars Calmfors uppfattning." LC: "Det var precis det jag menade när jag argumenterade för snabba räntehöjningar. I början av nästa år ska man gå upp snabbare än vad som ligger i marknadens bedömningar." VB: "50 punkter alltså?" LC: "Nej, men förmodligen 25 punkter såväl i februari som i mars." BW: "I marknadens prissättning ligger en bedömning om att farten i räntehöjningarna bromsas upp nästa år. Nu tas 1,5 procentenheter på ett år. Om vi skulle fortsätta i den takten har man alltså en styrränta på 4,50 i slutet av nästa år." ET: "Inte om du räknar med det här beslutet som vi sitter med nu. Då blir det 4,25

4 procent och det förefaller inte orimligt tycker jag." VB: "Jag ansluter mig också till det här om att 25 punkter är ett självklart beslut. Jag tycker också att man kan diskutera 50 punkter, men det skulle vara att röra om i grytan för mycket. Det skulle se ut som om man började göra ingrepp i avtalsrörelsen och annat. 25 punkter - har det någon realekonomisk effekt? Det är svårt att tro. Det är bara ett sätt att upprätthålla förväntningarna om att räntehöjningarna kommer att fortsätta i lugn takt framöver, så att man fortsätter att räkna in framtida räntestegringar i investeringskalkyler och annat. Jag ser framför mig en, två, kanske tre höjningar de närmaste mötena. Men längre än så är det ingen idé att gå, för vi får nya fakta och bedömningsunderlag då. Så det är mycket möjligt att vi måste bromsa upp räntestegringarna i framtiden. Men alla de bedömningar som gjorts om riskerna framåt delar jag och då säger man att 25 punkter är ett tämligen självklart beslut, följt av 25 punkter per gång både vid första och andra räntemötet nästa år." LH: "Jag håller med om att vi ska ta beslut om en räntehöjning i dag, men jag verkar vara den som avviker när det gäller framtiden, arbetsmarknaden och sysselsättningen. Jag tror inte att det är en bred ökning av bristen på arbetsmarknaden, utan det är ett fåtal branscher som gått väldigt bra. Industrin efterfrågar olika typer av företagstjänster, dvs. från den bransch där sysselsättningen hittills i år ökat mest, men även den branschen har uppvisat högre produktivitetstillväxt. Men vi kommer inte att se samma kraftiga sysselsättningsuppgång i den branschen som på 1990-talet. Jag tror inte att den här bristen kommer leda till en kraftig löneökningsspiral. Visst kommer utbudet av arbetskraft att öka nu, men man har större problem med att hitta rätt sorts personal, och då blir det överskott på arbetskraft. Jag tror att sysselsättningen visst kommer att öka, men inte så kraftigt. Inom många branscher kommer man inte att kunna ställa högre lönekrav. Inte ens i byggbranschen, där det är så kraftig brist, har man ju sett någon kraftig löneuppgång. Så det är nya fenomen här som påverkar löneutvecklingen. Men jag ser också den nya finanspolitiken, där de som har jobb får kraftiga inkomstpåslag. Det driver upp konsumtionen. Kärninflationen fortsätter också uppåt, så det vore totalt fel att ligga kvar på den här räntenivån. Men vi måste invänta konjunkturutvecklingen nästa år." BW: "Vi är ju alla medvetna om att det finns en risk uppåt. Men det finns osäkerhetsmoment åt andra hållet också. Jag tycker man ska ta det gradvis, avvakta och se. Skulle det hända något drastiskt i USA så har vi alla möjligheter att stoppa upp." ET: "Nästan ingen har talat om den exakta inflationsbanan. Jag skulle vilja komma tillbaka till min fråga om det här med målhorisonten, för jag tycker att den här ekonomin fordrar högre räntor, sedan vet vi inte om inflationen går upp på ett, två, tre eller kanske fyra års sikt, men vi vet den har inletts. Därför tycker jag att vi ska signalera höjningar de närmaste mötena. Jag tycker också att man kan konstatera att

5 räntan planar ut på en förvånansvärt låg nivå i marknaden i dag." VB: "Vad du säger tolkar jag så här, att i grund och botten har vi hamnat för lågt." ET: "Ja." VB: "Vi kom ner på 1,5 procent och det var fel. Vi måste upp till mer normala räntor, för en vacker dag behöver vi sänka dem. Och jag hoppas vi hinner ifatt de mer normala nivåerna." KE: "Riksbanken har sagt att en neutral nivå för styrräntan ligger mellan 3,5 och 5 procent. Personligen tycker jag nog att det är lite högt, men klart är likväl att styrräntan i dag ligger under den neutrala nivån i dag och har gjort det under lång tid. Vi är inne i en stark sysselsättningsuppgång, och de flesta av oss tror att den fortsätter ett bra tag till. Då är det ganska självklart att reporäntan ska lyftas in i den neutrala zonen. Vi kan i dag inte utesluta att räntan ska upp till den övre delen av den neutrala zonen, eller kanske till och med över den. Marknaden delar i dag inte den synen. Därför bör vi i skuggdirektionen signalera att marknaden underskattar behovet av reporäntehöjningar det närmaste året. Då är frågan: varför ligger marknaden så lågt? Här kan man säkert söka en del av svaret i behavioural finance. Förväntningar har ofta ett "ankare", och de förankras lätt i det som har varit. När räntan låg högre och var på väg ned, så var det väldigt få som trodde att den skulle så långt ned som den faktiskt gick. Nu startar ränteuppgången från en låg bottennivå; i det läget finns fortfarande minnet av de låga nivåerna kvar och få analytiker orkar se så långt framåt att de inser hur högt styrräntan faktiskt måste gå. Därför är det viktigt för oss som skuggdirektion att signalera detta till marknaden: lägg inte allt för stor vikt vid var vi var för ett år sedan, titta framåt i stället!" LC: "Erik tog upp att vi inte sagt så mycket om inflationen, men det är ju bedömningarna av den som ligger bakom argumentationen. Risken är att om uppgången nu blir för snabb, så grundläggs en löneökningsprocess som kommer att driva upp inflationen på ett par års sikt. Jag ser det som väldigt viktigt att nu ge en signal om att en sådan utveckling inte kan tolereras. Ett skäl är också att de förändringar som äger rum på utbudssidan inte kan väntas verka med stor kraft omedelbart. De kommer att få effekter gradvis. Det gäller att förhindra att en utveckling mot högre inflation startar innan utbudsreformerna fått fullt genomslag." ET: "Vi diskuterar inte en exakt UND1X-bana på två års sikt, och det tycker jag är sunt." BW: "Jag tycker inte heller om den här fixeringen vid 2 procent om två år. När man är utsatt för en utbudschock, som man kan säga att vi är med globalisering och produktivitetstillväxt, då kan jag tänka mig att även om Riksbanken hade sänkt räntan

6 till noll procent, så hade vi ändå inte ökat sysselsättningen och fått upp inflationen till 2 procent. Vår uppgift är att vara tydliga, och i det här fallet har vi en stark efterfrågan och vi har en risk på uppsidan. Man kan säga vad man vill om den nya regeringens utbudspolitik, men det vi ser på kort sikt, det är en kraftfull stimulans av en redan stark ekonomi." VB: "När man har en produktivitetschock, som är strukturell, är frågan om man ska försöka kompensera den för att försöka få upp inflationen. Jag tror inte det." Dagens Industri: Som vi uppfattat församlingen, så är det enhällighet om 25 punkters höjning i december. Vad ska hända efter det? VB: "Som man ser det nu, kan man inte se längre fram än till februari och mars. Men jag tycker att man kan se 25 punkters höjning per gång." KE: "Man kan inte utesluta att det kommer bli nödvändigt höja reporäntan i en snabbare takt än vad marknaden för närvarande förväntar sig." ET: "Om jag ska ansluta mig till Villy och Klas, tycker jag vi ska signalera att vi kan komma att höja i snabbare takt på kort sikt, och att räntebanan sannolikt kommer att landa högre än vad marknaden förväntar sig på längre sikt." KE: "Det låter bra. I Eriks formulering fångas både tempot och nivån." LC: "Min uppfattning är också snabbare höjningar än vad marknaden har prisat in. Det betyder 25 punkter både i februari och mars. Men sedan gäller det att beakta ny information. I vilken takt fungerar regeringens åtgärder på arbetskraftssidan?" BW: "Jag tycker att vi bör göra ett par höjningar med 25 punkter under våren, och att vi sedan förmodligen får en tredje också. Men längre än så vill jag inte gå redan nu. Min räntebana landar då något högre än den marknadens förväntningar ger uttryck för." LH: "Jag tror också att vi måste besluta om en höjning i februari, men jag vill inte låsa mig. Jag vill invänta mer statistik om konjunkturutvecklingen, och jag tror att vi kommer att bli överraskade. Det tar tid att se effekterna av jobbavdraget och inflationstendenserna så tidigt på året. Jag vill säga februari och sedan invänta ny statistik." Räntan måste höjas mer och snabbare "Skuggdirektionen": marknaden underskattar behovet av åtstramning Riksbanken måste höja reporäntan på fredag. De sex ledamöterna i "skuggdirektionen" är helt eniga om den saken. Majoriteten av dem anser också att räntan kommer att behöva höjas både mer och

7 snabbare under nästa år än vad marknaden räknar med i dag. "Vi måste upp till mer normala räntor, för en vacker dag kommer vi att behöva sänka dem", säger Villy Bergström. Röstsiffrorna är 6-0 till förmån för en höjning med en kvarts procentenhet (25 räntepunkter) när skuggdirektionen röstar om vilket beslut Riksbanken bör fatta vid sitt penningpolitiska möte senare i veckan. Det skulle innebära att reporäntan hamnar på 3 procent. Skuggdirektionen inleder sitt första möte med en kort genomgång av ny statistik och en diskussion om det världsekonomiska läget. "Rädslan för en recession i USA är något överdriven", tycker Barbro Wickman- Parak. Lena Hagman tror inte heller på någon kraftig inbromsning i USA nästa år, men varnar ändå för att avmattningen där kan bli kraftigare än väntat. "Den ideala utvecklingen är en svacka i USA som bromsar upp underskottet i bytesbalansen, men som motverkas av en stark tillväxt i Europa och övriga världen", säger Villy Bergström. Klas Eklund tror att smittoriskerna från USA är ovanligt små den här gången. Inbromsningen där är en inhemsk historia. Samtidigt fortsätter världen i övrigt att gå starkt. "Dessutom har inflationsproblemen minskat i USA", säger Erik Thedéen. Lars Calmfors tycker att de andra ledamöternas prognoser om den internationella konjunkturen verkar rimliga. "Möjligen kan man fundera över utvecklingen i Europa, framför allt med koppling till dollarraset." När diskussionen går över till den svenska ekonomin är meningarna mer delade. "Jag ser klara indikationer på nedgång", säger Lena Hagman. "Industrin har blivit mer försiktig i sina planer att investera och nyanställa. Vi får en stark tillväxt i år, men jag tror på avmattning under nästa år. Jag tror också att många är för optimistiska om arbetsmarknaden. Jag kan till exempel inte se hur branschen företagstjänster ska kunna bidra med hundratusentals nya jobb. Man underskattar problemen med att hitta rätt person till rätt plats." Villy Bergström: "Jag håller med om att industrisektorn har nått toppen. Men det spelar inte så stor roll, eftersom den inte är mer än 20 procent av BNP. Samtidigt ser jag en risk i den kommande avtalsrörelsen. Läget är särskilt akut i och med att vi har extrema ökningstal i toppen, med direktörer som höjer sina löner med 20 procent och samtidigt ska försöka hålla ökningarna på 3 procent för det stora löntagarkollektivet."

8 Klas Eklund: "Det blir en riktig boom för den inhemska ekonomin 2007, och jag tror att Riksbanken kraftigt underskattar sysselsättningsökningen. Bristen på arbetskraft tilltar också trots regeringens ganska vältajmade åtgärder för att öka utbudet. Det gör att utmaningarna i lönerörelsen blir ännu större." Erik Thedéen: "Jag tror att Riksbanken helt enkelt räknade fel i sin inflationsrapport i oktober. Sysselsättningen kommer att öka mycket snabbare. Finanspolitiken kommer också att stimulera ekonomin. Vad gäller inflationen måste man titta på andra mått. Rensar man bort elpriserna ser vi en tydlig, trendmässig uppgång i den underliggande inhemska inflationen." Lars Calmfors: "Jag går direkt på inflationsriskerna. Det finns ett uppdämt missnöje ute på arbetsplatserna. Jag är orolig för att avtalen och senare lokala förhandlingar kan resultera i avsevärt högre löneökningar, som driver upp inflationen. På längre sikt tror jag att regeringens åtgärder för att öka utbudet av arbetskraft ger effekt. Men på kort sikt är jag orolig för att det går för fort." När diskussionen går över på penningpolitik, är alla eniga om att räntan ska höjas nästa vecka. "Risken är annars att vi hamnar i ett amerikanskt eller nyzeeländskt scenario där vi stramar åt räntan för långsamt, så att vi ligger kvar med ett inflationsproblem när ekonomin börjar gå svagare", säger Erik Thedéen. Lars Calmfors tror det är farligt att gå in i en avtalsrörelse med risk för överhettning på delar av arbetsmarknaden. "Jag tycker därför att det finns mycket starka skäl både för att höja räntan nu och för att signalera att fortsatta räntehöjningar kommer tidigt nästa år." "Jag tycker att det är fullt naturligt att vi höjer räntan med 25 punkter", säger Barbro Wickman-Parak. "Jag ser det här som att vi ska hantera risker, och riskerna är på uppsidan. När det gäller den mer långsiktiga räntebanan, så måste vi komma ihåg att vi kan inte negligera risken att det kan hända något drastiskt i omvärldskonjunkturen." Klas Eklund: "Av vår diskussion här att döma är den relevanta frågan inte höjning eller ej, utan snarare om man ska höja med 25 eller 50 punkter. Men någon signalering för 50 punkter har inte skett, och en så stor höjning skulle skapa oro. Slutsatsen är därför självklar: Att vi höjer reporäntan med 25 punkter nu." Villy Bergström: "Jag ansluter mig också till att 25 punkter är ett självklart beslut. Jag tycker också att man kan diskutera 50 punkter, men det skulle vara att röra om i grytan för mycket. Det skulle se ut som om man började göra ingrepp i avtalsrörelsen och annat. Jag ser framför mig en, två, kanske tre höjningar de närmaste mötena. Men längre än så är det ingen idé att gå, för vi får nya fakta och bedömningsunderlag då."

9 Lena Hagman: "Jag håller med om att vi ska ta beslut om en räntehöjning i dag, men jag verkar vara den som avviker när det gäller framtiden, arbetsmarknaden och sysselsättningen. Jag tror att inte att det är en bred ökning av brist på arbetskraft utan det är ett fåtal branscher som gått väldigt bra. Jag tror också att vi måste besluta om en höjning i februari, men jag vill inte låsa mig. Jag vill invänta mer statistik om konjunkturutvecklingen, och jag tror att vi kan bli överraskade." Villy Bergström: "Vi kom ner på 1,5 procent och det var fel. Vi måste upp till mer normala räntor, för en vacker dag behöver vi sänka dem. Och jag hoppas vi hinner ifatt de mer normala nivåerna." Klas Eklund: "Riksbanken har sagt att en neutral nivå för styrräntan ligger mellan 3,5 och 5 procent. Personligen tycker jag nog att det är lite högt, men klart är likväl att styrräntan i dag ligger under den neutrala nivån i dag och har gjort det under lång tid."