Styrelsens yttrande nr 1. Vattendirektivets åtgärdsprogram

Transkript

1 Styrelsens yttrande nr 1 Motion nr 1 från Säffle norra lokalavdelning Motion nr 2 från Östra Ämterviks lokalavdelning Vendirektivets åtgärdsprogram Motion nr 1/2015 från Säffle norra LRF-avdelning angående Vendirektivets åtgärdsprogram Motion nr 2/2015 från Östra Ämterviks LRF-avdelning angående Vendirektivets åtgärdsprogram Från Säffle Norra LRF-avdelning har det inkommit en motion som kräver vendirektivets åtgärdsprogram förkastas i sin helhet, arbetet med bra ven startar om med lokala samarbeten och motionen går vidare till riksförbundsstämman. Östra Ämterviks LRFavdelning yrkar åtgärdsprogrammet omarbetas till en lista av underbyggda åtgärder. Styrelsen delar motionärernas oro om de åtgärdsprogram för bättre venkvalité som nu håller på samrådas. Styrelsen anser det finns många brister i processen, dialogen med berörda, brist på konsekvensanalyser, brister i finansering och en beslutsprocess som saknar viktiga politiska avvägningar mot andra intressen som producera mat och förnybar energi. Sverige har som nation förbundit sig arbeta för god status ska uppnås i våra vendrag genom antagandet av EU:s ramdirektiv för ven. God status är en mycket hög målsättning då det innebär en liten avvikelse från ett opåverkat ven. Sverige är förpliktat ta fram ett åtgärdsprogram som syftar till nå god status på våra ven. Beslut tas sedan i dec av vendelegationen. Åtgärdsprogrammet riktar sig till andra myndigheter som sedan kan välja styrmedel för åtgärder vidtas för nå god status. De styrmedel som kan komma ifråga är lagstiftning, ekonomiska stöd och rådgivning. Hur det slutliga utfallet blir är också då beroende av vilka val exempelvis jordbruksverket gör när de ska verkställa åtgärdsprogrammet. Avgörande för besluten ska bli väl avvägda när vendelegationen ska ta beslut om åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer är bra analyser av förslagens konsekvenser är gjorda. Dessa analyser är avgörande för ställningstagande om undantag eller sänkta krav när det gäller nå god status. Det som är oroväckande vi inte sett några sådana analyser ännu av någon kvalité. Motionärerna lyfter fram flera av föreslagna åtgärder saknar tillräcklig vetenskaplig grund. Åtgärder måste naturligtvis vila på vetenskaplig säker grund om myndigheterna överväger lagstiftningsåtgärder. Det måste vara grundläggande i en rättstat. Till sist vill styrelsen påminna om en av ramdirektivets grundartiklar:

2 Ju mer öppenhet man har när mål sätts upp, åtgärder bestäms och rapportering skall göras, desto mer kommer man genomföra direktivet med god vilja och desto större möjligheter får medborgarna påverka inriktningen på skyddet. Styrelsen anser det är ytterst angeläget vendirektivet blir det samverkansprojekt som det är avsett vara och inte nu som nu ett myndighetsprojekt där mindre och mindre insyn medges till allmänheten. tillsända en riksstämmomotion med en uppmaning om LRF verkar för politiska avvägningar sker av folkvalda och åtgärdsprogrammet blir till en hanterbar lista med väl underbyggda åtgärder där resultaten går värdera utifrån finansiering och verklig effekt på venkvalitén samt tillsända en skrivelse till länsstyrelsen och venmyndigheten utifrån motionärernas synpunkter och stämmans diskussioner.

3 Styrelsens yttrande nr 2 Motion nr 3 från Kristinehamns LRFavdelning Rättsosäkerhet runt skrotbilar på landsbygden Motion nr 3/2015 från Kristinehamns LRF-avdelning angående dumpning av skrotfordon. Motionärerna vill LRF arbetar för det blir enklare bli av med kvarlämnade fordon i markerna. Skrotningspremien avskaffades 2007 och sedan dess har antalet övergivna skrotbilar ökat. Det saknas idag ett incitament för en bilägare skrota sin bil och detta har noterats hos såväl bilskrotarna, som hos organisationen Håll Sverige rent. Enligt en prejudicerande dom i miljööverdomstolen; MÖD 2006:63, har man fastställt en markägare inte är ansvarig för avfall som han inte själv har dumpat, eller gett någon annan tillstånd till dumpa. Fastighetsägaren är inte heller ansvarig om han inte haft möjlighet förhindra eller försvåra nedskräpningen. I praktiken har dock ansvaret ofta hamnat hos markägaren och rättsläget förefaller ännu osäkert. Frågan har varit föremål för flera utredningar och i augusti 2014 beslutade regeringen om uppdra Naturvårdsverket ånyo utreda hur kommuner och staten kan ersättas för sitt omhändertagande av övergivna uttjänta fordon där ägare inte går finna Av detta framgår det huvudsakliga ansvaret faktiskt ligger på kommunerna och i andra hand Trafikverket och Polisen. Detta uppdrag ska vara redovisat i november Här behöver markägarperspektivet komma in och tidsperspektivet är viktigt. Det är ju inte acceptabelt markägaren får stå för miljökonsekvenserna i väntan på det utreds om ägaren inte går finna LRF behöver därför fästa än större intresse på Naturvårdsverkets utredning. göra en skrivelse i detta ämne till riksförbundsstyrelsen samt motionen därmed anses besvarad.

4 Styrelsens yttrande nr 3 Motion nr 4 från Fryksdalens lokalavdelning Självförsörjningsgrad av svenska livsmedel Motion nr 4/2015 från Fryksdalens lokalavdelning angående ökad självförsörjningsgrad av livsmedel i svenskt jordbruk I en motion till regionförbundsstämman framför Fryksdalens lokalavdelning krav LRF ska driva frågan om högre självförsörjningsgrad av svenska livsmedel. Som stöd för argumentationen presenterar motionären uppgifter om hur de svenska marknadsandelarna på den inhemska matmarknaden haft en negativ utveckling under en lång följd av år. Regionförbundsstyrelsen delar motionärens uppfning utvecklingen av den svenska livsmedelsproduktionen är mycket bekymmersam. Dessa kurvor måste vända och den svenska livsmedelsproduktionen ska öka. Självklart vill vi också höja självförsörjningsgraden, men det är inget självändamål den ökade produktionen ska avsättas på den inhemska marknaden så länge som importen framförallt består av lågprisprodukter. Att konkurrera med dessa varor innebär ytterligare prisdumpning av våra egna produkter. Vi behöver därför kraftsamla för höja produkternas värde och fortsätta marknadsföra våra svenska mervärden nu när våra konsumenter äntligen efterfrågar och har upptäckt fördelarna med våra närproducerade/svenska produkter. Vi behöver också ta marknadsandelar på exportmarknaden med hjälp av svenska premiumprodukter. En höjd självförsörjningsgrad är självklart viktigt, inte minst när man ser oroshärdar i vårt närområde och i andra delar av världen. Klimatförändringar kan också förändra livsmedelsförsörjningen på jorden. Ansvaret för självförsörjningsgraden ligger dock inte hos oss jordbrukare utan på samhället och politikerna. LRF arbetar redan hårt med marknadsföra våra svenska produkter och deras mervärden och även med påverka våra politiker i dessa frågor. tillstyrka regionens och riksförbundets fortsa arbete och motionen i övrigt anses besvarad

5 Styrelsens yttrande nr 4 Motion nr 5 Nyeds LRF-avdelning Rovdjursförvaltning Motion nr 5/2015 från Nyeds lokalavdelning angående nödvändiga förbättringar vad gäller rovdjursförvaltningen Från Nyeds LRF-avdelning har det kommit en motion som behandlar rovdjursförvaltningens många problemområden. Motionären yrkar regionförbundet verkar för riksdagens beslut om vargstammen skall minskas i de mest rovdjurskoncentrerade områdena, en konsekvensanalys genomförs som behandlar samtliga kostnader och samtliga kostnader skall ersättas av staten. Vidare yrkar motionären skyddsjakt skall kunna beviljas efter ett angrepp och skyddsjakt på enskildes initiativ skall kunna användas utanför inhägnat område. Slutligen yrkar motionären ansvaret för viltförvaltningen skall tillfalla en ny myndighet och nödvändiga ändringar genomförs i Art- och habitatdirektivet samt varje enskilt land skall ha bestämmanderätt när det gäller rovdjuren. Det är många viktiga aspekter som Nyeds LRF-avdelning lyfter och som behöver belysas. Vad gäller genomförandet av riksdagens beslut om vargstammen skall tillåtas glesas ut där rovdjurskoncentrationen är som störst finns en hel del kvar för myndigheterna åstadkomma. Årets licensjakt innebär, om länsstyrelsens beräkning stämmer, vargstammen i Värmland inför nästa år kommer vara på en oförändrad nivå. Länsstyrelsen medger de snarare underbeskat än överbeskat vargstammen inför årets licensjakt. Uppgiften för myndigheten är nu utvärdera utfallet av licensjakten, göra en ny populationsuppskning och därefter anpassa kommande licensjakt med syfte verka mot Naturvårdsverkets beslutade inriktningsmål om 7 föryngringar för Värmland. Styrelsen kommer i dialog och genom Erik Forsbergs medverkan i länets Viltförvaltningsdelegation i första hand verka för inriktningsmålet om 7 föryngringar uppnås snarast. När det gäller motionärens yrkan om en konsekvensanalys har SLU med anledning av propositionen En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191) ett regeringsuppdrag som skall slutredovisas under året. Utredningen skall analysera hur rovdjursangrepp påverkar landsbygdsföretagens hela ekonomi genom kartlägga kostnader, direkta och indirekta, för landsbygdsföretag, analysera alternativa ersättningsmodeller för lantbruksföretag samt utreda bidrag för förebyggande åtgärder vad gäller omfning. LRF följer arbetet genom medverkan i den expertgrupp som är kopplad till utredningen. LRF kommer, beroende på de resultat utredningen kommer fram till, använda rapporten i det fortsa påverkansarbetet, som går i motionärens riktning. Yrkandet om samtliga kostnader skall ersättas av samhället via viltskadeanslaget, och inte som nu delvis via landsbygdsprogrammet ligger väl i linje med den rovdjurspolicy som förbundsstyrelsen antog I den fastslår LRF rovdjursförekomst som leder till skada och skaderisk inte kan anses som normal affärsrisk och de kostnader som skador och förebyggande av skador medför, fullt ut skall bekostas av staten via viltskadeanslaget. Regeringen har nyligen meddelat de avser öka anslagen för viltskydd, vilket LRF krävt länge.

6 Även yrkandet om staten skall stå för kostnader som uppstår i samband med skyddsjakt ligger väl i linje med organisationens hållning. Riksförbundet har uppmärksammat ansvarigt departement på problemet och regionstyrelsen för diskussionen med länsstyrelsen i Värmland. Lägsta kravet är jaktledaren, som har ett mycket stort ansvar när det gäller utförandet av skyddsjakten, får täckning för sina kostnader via länsstyrelsen. När det gäller beslut om skyddsjakt är styrelsens uppfning antalet angrepp är irrelevant. Varje enskilt fall med specifika omständigheter behöver hanteras var för sig. Länsstyrelsen har även möjlighet ta beslut om skyddsjakt på eget initiativ om stor risk för skada föreligger, det vill säga även innan ett angrepp skett inom ett område. Styrelsen verkar för länsstyrelsen framdeles också skall ta sådana beslut jämte beslut om skyddsjakt efter angrepp. I de riktlinjer för skyddsjakt som länsstyrelsen tillsammans med Viltförvaltningsdelegationen håller på arbeta fram anges inget antal vad gäller angrepp för när skyddsjakt skall beviljas. Syftet med 28 i Jaktförordningen är förebygga angrepp på tamdjur. Angreppet måste vara pågående eller omedelbart förestående och du måste försöka skrämma bort rovdjuret först. Reglerna gäller både innanför och utanför inhägnat område. Så länge man följer villkoren ovan ser styrelsen inget hinder för paragrafen inte går nyttja på det sätt som motionären yrkar. Den nyligen nedlagda jaktlagsutredningen föreslog en ny viltförvaltningsmyndighet skulle inrättas och överta Naturvårdsverkets uppgifter. I riksförbundets yttrande till utredningen instämde styrelsen uppgifterna behöver upplåtas till en annan myndighet. Detta särskilt med tanke på förvaltningen vad gäller rovdjuren måste övergå från en förvaltning med bevarandefokus till en förvaltning som syftar till aktivt förvalta och balansera arterna. Frågan om en förflyttning av ansvaret för viltförvaltningen från Naturvårdsverket till annan myndighet är fortfarande aktuell och viktig för LRF. I det arbetet ingår påverkan och bevakande av lagstiftning rörande viltförvaltning och antalsreglerande jakt. Slutligen motionärens yrkande om driva frågan om genomförande av ändringar i Art- och habitatdirektivet samt varje lands rätt till beslut i frågor som rovdjursförvaltning. Miljökommissionären har fått ett tydligt uppdrag om se över både Art- och habitatdirektivet och Fågeldirektivet, vilket är en historisk framgång som LRF är mycket nöjd över. Arbetet kommer bevakas av LRFs kontor i Bryssel med stort stöd av riksförbundet. Målsättningen är vargen som art inte längre ska klassas som strikt skyddad i bilagan till direktivet. Vad gäller varje lands bestämmanderätt vad gäller rovdjursförvaltning så behöver vi ha i åtanke Sverige såväl genom riksdagsbeslut som åtaganden genom Bernkonventionen och Art- och habitatdirektivet samt Sveriges inträde i EU åtagit sig hålla livskraftiga stammar av rovdjur. Rätten förvalta rovdjuren och särskilt beaktandet av varje medlemslands specifika förutsättningar för förvalta rovdjur med socioekonomisk hänsyn måste tillfalla varje enskilt land. tillstyrka regionens och riksförbundets fortsa arbete enligt vad som anförts ovan samt motionen i övrigt anses besvarad med vad styrelsen framfört.

7 Styrelsens yttrande nr 5 Motion nr 6 Säffle norra LRF-avdelning Miljöåtagande för betesmark i områden med varg Motion nr 6/2015 från Säffle Norra lokalavdelning angående problematiken med uppfylla miljöåtaganden för betesmarker i områden med varg Från Säffle Norra LRF-avdelning har det kommit en motion som behandlar den problematik som kan uppstå i områden med varg vad gäller uppfylla miljöåtaganden kopplade till betesmarker. Motionären yrkar regionstyrelsen verkar för krav om återbetalning undanröjs i de fall betesdrift måste upphöra på grund av rovdjursförekomst och styrelsen lyfter problematiken kring återbetalningskrav med länsstyrelsen och länets riksdagsledamöter. Möjligheten till nyttja länets samtliga betesmarker genom hävd av tamdjur är en mycket viktigt fråga för styrelsen. Djurproduktionen står idag under stor press vad gäller lagstiftning och lönsamhet. Förekomst och angrepp av rovdjur är ytterligare en faktor som påverkar företagandet och lönsamheten vad gäller hållandet av tamdjur. För motionärens yrkan om kravet om återbetalning skall undanröjas krävs en dispens från villkoren vad gäller miljöåtagande för betesmark. Något undantag från villkoret går dock inte åstadkomma eftersom kravet är marken skall betas. I de fall där tamdjursägare på grund av rovdjursförekomst och/eller angrepp haft problem med uppfylla miljöåtaganden kopplade till betesmarker har länsstyrelsen angett sanktionen till noll kronor. Styrelsen anser länsstyrelsen agerande i dessa ärenden är fullgott. Vidare kommer styrelsen fortsätta bevaka frågan så länsstyrelsen forts agerar på detta sätt. Med anledning av motionen har styrelsen genom en skrivelse till Jordbruksverket uppmärksammat dem på problematiken med rovdjursförekomst och betesåtaganden med yrkan om Jordbruksverket ser över föreskrifterna, då det brådskar inför kommande åtagandeperiod. Djurägare med femåriga åtaganden vad gäller bete skall kunna gå ur åtagandet på grund av rovdjursproblematik utan återbetalningskrav för den del av perioden som åtagandet kunnat fullföljas samt uppsägandet av åtagandet inte skall medföra någon sanktion. tillstyrka regionens och riksförbundets fortsa arbete och motionen i övrigt anses besvarad.

8 Styrelsens yttrande nr 6 Motion nr 7 Östmarks LRF-avdelning Vargförvaltning Motion nr 7/2015 från Östmarks lokalavdelning angående lokalt deltagande i lokal förankring av rovdjursförvaltningen och kvalitetssäkring av varginventering Östmarks LRF-avdelning har skickat en motion till regionförbundsstämman angående yrkan om lokalbefolkningen bereds deltagande i den lokala förankringen av rovdjursförvaltningen. Vidare yrkar motionären statens uppgift om kvalitetssäkring av varg effektiviseras så inventeringen kan användas som ett verkligt stöd för älgförvaltningsgrupperna. Inventeringen av varg i Sverige är bland den med minst avvikelser i världen, men som med all populationsuppskning av vilt råder osäkerheter. Som vi alla mycket väl vet väcker rovdjuren mycket känslor hos lokalbefolkning, organisationer och allmänhet. Styrelsen ser det därför som viktigt inventeringsmetodiken och kvalitetssäkringen håller en mycket hög nivå. Trots detta såg vi under vinterns jakt det var stora avvikelser i det antal som uppskats och det verkliga. Detta är mycket olyckligt och gör det svårt bedriva en bra förvaltning. Inventeringsmetodiken, som är gemensam för samtliga län samt för Norge, är hårt styrd för resultaten skall vara jämförbara mellan områden och över tid. Inventeringarna är främst inriktade mot de reproducerande paren, och därför verksamheten koncentrerad till den period då det finns möjlighet särskilja paren från övriga vargar, det vill säga då det under vinterperioden är mest sannolikt för snötäckt mark. Strax efter avslutad inventeringssäsong i april kan man räkna med inventeringsresultatet stämmer allra bäst överens med verkligheten (om inte problem som exempelvis en snöfig vinter påverkat genomförandet). Efter det sker det dock en hel del; nya kullar föds, fjolåringar vandrar ut eller in, nya revir etableras och individer dör. Styrelsens åsikt är därför älgförvaltningsgrupperna behöver ha en nära och god dialog med länsstyrelsen vad gäller inventeringsresultat för ha möjligt beakta vargens påverkan på älgförvaltningen. Styrelsen är väl medveten om svårigheterna vad gäller Värmland med tanke på det stora antal revir och älgförvaltningsområdena i olika stor utsträckning berörs av flera vargrevir. Kunskapen som älgförvaltningsgrupperna måste få ta del av är hur stor del av reviret eller reviren som ingår älgförvaltningsområdet. Utifrån det går det sedan i genomsnitt räkna ut hur många älgar som årligen kommer tas av varg. Forskningsresultat visar ett vargrevir, oavsett flockstorlek, tar älgar om året. Det är av yttersta vikt älgförvaltningsgrupperna får tillgång till ett adekvat underlag för på så sätt ha bästa möjliga förutsättning till älgpopulationen förvaltas efter rådande foder- och betesskadesituation. Vargproblematiken får inte medföra en negativ kvalitet eller produktiv älgpopulation, men det är även av yttersta vikt ingen överskning av vargarnas påverkan på älgstammen sker med risk för ökade betesskador som följd.

9 I Viltförvaltningsdelegationen, där mandatet ägare och brukare av jordbruksmark representeras av Erik Forsberg, diskuteras såväl inventeringsmetodik som inventeringsresultat i syfte säkerställa inventeringen håller en hög kvalitetssäkring. Vid Viltförvaltningsdelegationens sammanträden finns möjligheten föra diskussionen om effektivisering av kvalitetssäkringen. Frågan om införande av trenduppskning över tid för rovdjuren, liknande den som görs i älgförvaltningen, bör även diskuteras i Viltförvaltningsdelegationen. Det skulle kunna fungera som ett komplement till kvalitetssäkringen, särskilt vid de tillfällen det uppstått svårigheter vid genomförandet av inventeringarna. Styrelsen har även lyft frågan om införande av trenduppskning samt kontinuerlig insamling av vargspillning genom en skrivelse till riksförbundet med yrkan om påverka Naturvårdsverket. Vad gäller det lokala deltagandet så ser styrelsen det som ytterst viktigt länsstyrelsens tjänstemän, rovdjursspårare och besiktningspersonal välkomnar ett lokalt engagemang och de är positiva till framåtsyftande samarbete med lokalbefolkningen. Dock är länsstyrelsen den ansvariga myndigheten för förvaltningen av rovdjuren i länet, vilket innebär de även har uppdraget uttala sig i ärenden som rör rovdjursförvaltningen. Dock måste det givetvis göras med respekt för lokalbefolkningen och de näringsverksamheter som påverkas av rovdjursförvaltningen. motionen anses besvarad och behandlad med vad styrelsen anfört.

10 Styrelsens yttrande nr 7 Motion nr 8 Filipstadsbygdens LRF-avdelning Licensjakt efter varg Motion nr 8/2015 från Filipstadsbygdens lokalavdelning angående tilldelning av varg inför licensjakt och försök till sabotage vid genomförande av licensjakten Från Filipstadsbygdens LRF-avdelning har det kommit en motion som behandlar tilldelningen av varg inför licensjakt samt de försök till sabotage under den nyligen genomförda licensjakten efter varg. Motionären yrkar regionförbundet verkar för en tilldelning om minst 50 vargar inför licensjakten 2016 samt riksförbundet kraftfullt markerar emot försök till sabotage av genomförande av beslutade licensjakter. Som motionären så väl beskriver så har årets licensjakt genomförts väl. Det är även riktigt länsstyrelsen troligen har underbeskat stammen. Även om Sverige är ett föregångsland när det gäller inventering av varg så vilar även vargförvaltningen som all annan viltförvaltning på mer eller mindre säkra populationsuppskningar och beräkningar av mortalitet. Spårningsförhållandena i södra delen av länet var dåliga inför tilldelningen. När länsstyrelsen tog beslutet om licensjakt saknades därför aktuella uppgifter om antalet vargar i respektive revir. Tilldelningen till licensjakten beslutades därför utifrån genomsnittlig gruppstorlek. Länsstyrelsen uppger själva det är mer troligt de underbeskat stammen än de överbeskat populationen. Uppgiften som länsstyrelsen nu har är utvärdera licensjakten, göra en ny populationsuppskning och därefter anpassa kommande förvaltningsåtgärd utifrån tillkommen kunskap, precis så som en adaptiv förvaltning skall fungera. Naturvårdsverket har beslutat om regionala miniminivåer för rovdjuren. För Värmlands län innebär det en miniminivå om 11 föryngringar med en förvaltningsinriktning mot målet 7 föryngringar. Styrelsen kommer i dialog och genom Erik Forsbergs medverkan i länets Viltförvaltningsdelegation i första hand verka för inriktningsmålet om 7 föryngringar uppnås, vilket innebär tilldelningen till licensjakterna de kommande åren behöver öka. Styrelsen kommer även verka för kommande beslut om licensjakt omfar hela revir snarare än ett visst antal vargar. Det är endast då jakten når sitt fulla syfte och det är också det som är bäst ur djuromsorgsperspektiv. Det är sorgligt demokratiskt fade beslut inte accepteras och respekteras av somliga grupper i samhället. Yttrandefriheten är en grundbult i vårt demokratiska rättssamhälle, men yttrandefriheten får inte agera som skydd för illegala handlingar oavsett form och art. Styrelsen vill uppmanna samtliga som upplever försök till sabotage, illegalt intrång samt andra liknande brott mot jaktförordningen polisanmäla händelserna. Såväl regionförbundet som riksförbundet tar starkt avstånd från sådana illegala handlingar, vilket vi markerar och framför i olika sammanhang till allmänhet, myndigheter och politiker. tillstyrka regionens och riksförbundets fortsa arbete och motionen i övrigt anses besvarad.

11 Strandskyddet och äganderätten Styrelsens yttrande nr 8 Motion nr 9 Östra Ämterviks LRF-avdelning Motion nr 9/2015 från Östra Ämterviks LRF-avdelning angående strandskydd och äganderätt Motionen vill strandskyddet helt avskaffas i glesbygd. Strandskyddet vållade en het deb i Värmland under Länsstyrelsen fick hård kritik för den inte tog tillräcklig hänsyn till landsbygdens utveckling och tack vare bland annat LRF:s arbete så sjönk arealen skyddad mark kraftigt från remiss till beslut. Dock kvarstod många områden som är lämpliga utveckla runt våra stora vendrag. Exempelvis runt Vänern, Klarälven och Frykensjöarna. Därför blev det också ett 100-tal överklagningar av beslutet, varav åtta var kommuner. Att hälften av kommunerna överklagade beslutet vittnar om beslutets legitimitet kan ifrågasättas. LRFs utgångspunkter var inget strandskydd i Värmland behövde utökas, åkermark inte ska ha strandskydd och jord- och skogsbruk oavsett storlek inte ska begränsas. Styrelsen har dock inga problem med gå ännu längre och kräva även den grundläggande nivån på 100 meter ska avskaffas på landsbygden. Detta skulle vända på bevisbördan där det generella skydd som idag inte behöver motiveras ersätts med en process där särskilt skyddsvärda områden kräver ett detaljerat underlag för underkastas ett skydd. Detta skulle sända en signal om landsbygden får förtroende ta vara på sin potential. Styrelsen bedömer inte det finns risk för överexploatering av landsbygden, då kommunerna behåller sina avvägningsinstrument i bygglovsprocessen. tillsända strandskyddsdelegationen en skrivelse i ärendet samt skriva en riksstämmomotion utifrån styrelsens yttrande och stämmans diskussioner.

12 Styrelsens yttrande nr 9 Motion nr 10 från Älvdals lokalavdelning Avvägningen mellan produktion och miljö i politiska beslut och myndighetsutövning Motion nr 10/2015 från Älvdals lokalavdelning angående produktion och miljö I en motion till regionförbundsstämman framför Älvdalens lokalavdelning krav om samhällsdiskussionen måste breddas från många gånger enbart handla om miljö till även handla om produktion. Styrelsen vill redan inledningsvis redovisa den till fullo delar motionärens uppfning. Systematiken i de svenska regelverken kring miljö vilar på en föråldrad syn på vilka som är de verkliga miljöutmaningarna och hur dessa bör hanteras. Detta syns bl.a. genom miljöintresset regelmässigt aldrig utsätt för avvägningar gentemot andra intressen och grundsynen är miljöhänsyn är liktydigt med stopp för mänsklig aktivitet. Det har nu gått 30 år sedan sälar och granar dog i stor skala på västkusten och under tiden som gått sedan dess har andra miljöproblem istället tornat fram som samhällets stora utmaningar. Ser vi till dagens kunskapsläge är den rimliga uppfningen, och de flesta miljöforskarnas slutsats, inte längre naturen ska bevaras till varje pris, slutsatsen är istället landskapet MÅSTE brukas. Detta bruk ska naturligtvis ske långsiktigt hållbart men förutsättningarna för oss i Värmland uppfylla det kriteriet är ytterligt gynnsamma och är inte ett hot för oss utan vår stora möjlighet! De överallt närvarande miljöperspektiven måste därför matchas genom varje beslut som berör de gröna näringarna i allt från tillstånds- till lagstiftningsärenden måste kompletteras med en tydligt redovisad bedömning av vad beslutet betyder för utvecklingen av produktion, arbetstillfällen och andra samhällsnyttor. uppdra åt regionförbundsstyrelsen göra en riksförbundsstämmomotion innebärande varje beslut som berör de gröna näringarna i allt från tillstånds- till lagstiftningsärenden måste kompletteras med en tydligt redovisad bedömning av vad beslutet betyder för utvecklingen av produktion, arbetstillfällen och andra samhällsnyttor.