A Licensjakt efter varg

Transkript

1 1(11) A Licensjakt efter varg Länsstyrelsen i ZZ län beslutar om licensjakt efter högst sex vargar. Beslutet gäller utan hinder av att beslutet överklagas. Beslutet delges genom kungörelsedelgivning. Skälen för Länsstyrelsens beslut Samråd mellan Länsstyrelserna I enlighet med propositionen En hållbar rovdjurspolitik (Prop. 2012/13:191) har länen inom rovdjursförvaltningsområdet samverkat i frågor gällande förvaltning av rovdjur. Beslut om licensjakt för respektive län har grundats på Naturvårdsverket beslut om miniminivåer för varg (NV ), respektive läns förvaltningsplaner, samt gällande lagtexter. Aktuella bestämmelser om förutsättningar för jakt Enligt 24 a andra stycket jaktförordningen får Naturvårdsverket överlämna att besluta om licensjakt efter varg till Länsstyrelserna i ett rovdjursförvaltningsområde enligt 2 förordningen (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn att besluta om licensjakt efter björn, varg, järv och lo med stöd av 23 d jaktförordningen, under förutsättning att antalet föryngringar för arten i rovdjursförvaltningsområdet överstiger de fastställda miniminivåerna enligt 5 förordningen (2009:1263). I 23 c jaktförordningen anges att förutsättningen för att licensjakt efter björn, varg, järv och lo ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Av 23 d jaktförordningen följer att om det finns förutsättningar enligt 23 c och något annat inte följer av 24 a, får Naturvårdsverket besluta om licensjakt efter varg. Ett beslut om jakt enligt första stycket får utformas och förenas med villkor som är ändamålsenliga med hänsyn till de olägenheter som förekomsten av täta rovdjurspopulationer orsakar. Bestämmelserna i jaktförordningen ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet). Enligt artikel 12.1 a) art- och habitatdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4a, med förbud mot att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter i naturen,

2 2(11) oavsett hur detta görs. Vargen finns uppräknad i bilaga 4a såsom en djurart av gemenskapsintresse som kräver noggrant skydd. Av artikel 16.1.e) art- och habitatdirektivet följer att förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde får en medlemsstat göra undantag från bestämmelserna i artikel 12 för att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 i en begränsad mängd som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna. Riktlinjer för förvaltningen av stora rovdjur Large Carnivore Initiative for Europé (LCIE) har på EU-kommissionens uppdrag tagit fram riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå. Riktlinjerna antogs av EU-kommissionen sommaren 2008 och kan enligt kommissionens bedömning ligga till grund för inriktningen av rovdjursförvaltningen inom EU. I riktlinjerna anges bl.a. följande om möjligheterna till jakt: från bevarandesynpunkt finns ingen principiell orsak till att populationerna av stora rovdjur ej kan tolerera vissa nivåer av jaktliga förvaltningsåtgärder eller att förvaltas under samma förutsättningar som jaktbart klövvilt eller jaktbara fågelarter. Detta förutsatt att jakten är väl hanterad, vilket i detta fall innebär effektiv inventering av populationsstorlek, fastställande av lämplig tilldelning och jaktperioder, samt noggrann åtlydnad av dessa regler. En väl organiserad jakt kan potentiellt sett vara uthållig. Artikel 16 ger i sammandrag en möjlighet att tillåta jakt, och kvarhållande av traditionella jaktmetoder Länsstyrelsens bedömning Möjligheten att medge licensjakt på varg är starkt begränsad och jakt kan endast ske om det finns stöd i något av de undantag som finns reglerat enligt ovan. Syftet med jakten Länsstyrelsen klargör inledningsvis syftet med jakten och vilka problem som finns och som är nödvändiga att komma till rätta med genom en tillämpning av undantaget. Huvudsyftet med jakten är att minska koncentrationen av varg i de delar av landet där den är som störst för att begränsa de socioekonomiska konsekvenserna och förbättra möjligheterna för tamdjurshållning. Syftet står i enlighet med Riksdagens beslut den 10 december 2013 att anta propositionen En hållbar rovdjurspolitik (prop. 2012/13:191). Enligt propositionen är det mycket viktigt att de människor som påverkas av stora rovdjur ges möjlighet att finna en delaktighet i förvaltningen. En minskad förekomst av varg i de mest koncentrerade områdena bidrar till att konfliken mellan människa och varg minskar samtidigt som toleransen för varg ökar. Det finns vetenskapligt stöd för att den skandinaviska vargpopulationens utveckling är direkt beroende av människans tolerans för vargen och att en kontrollerad jakt inte är oförenlig med att upprätthålla gynnsam bevarandestatus. En tydlig, förutsägbar och legitim förvaltning stärker snarare förutsättningarna för att långsiktigt bibehålla en

3 3(11) gynnsam bevarandestatus för varg i Sverige enligt en forskningsrapport från 2015 av L. Scott Mills och Jennifer Feltner, (Bilaga 4 till Delredovisning av regeringsuppdraget att utreda gynnsam bevarandestatus för varg (M2015/1573/Nm). Rapporten visar också att det finns ett samband mellan ökat förtroende för förvaltningen och en minskad illegal jakt på varg. Vidare syftar beslutet till att uppfylla målsättningen i Naturvårdsverkets nationella och Länsstyrelsens regionala förvaltningsplan för varg om att minska förekomsten av varg i områden där populationen är som tätast. Det är en förutsättning för legitimiteten i den regionala förvaltningen att de målsättningar som satts upp efterlevs i den mån som svensk lagstiftning tillåter när vargstammen med god marginal uppnått gynnsam bevarandestatus (M2015/1573/Nm). Risken för olägenheter och socioekonomiska konsekvenser ökar i områden där förekomsten av varg är tät. Förutom direkta kostnader till följd av vargangrepp på tamdjur, har Sveriges Lantbruksuniversitet sett att det finns indirekta kostnader såväl för enskilda jordbrukare som för samhället i rovdjurstäta områden, trots ett betydande arbete med förebyggande åtgärder. Licensjakt på varg bidrar därmed till att uppnå det övergripande och långsiktiga målet i rovdjursförvaltningen om att vargstammen ska bibehålla gynnsam bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. En selektiv och strikt kontrollerad jakt i de områden där tätheten av varg är som störst kan minska de olägenheter som förekomsten av täta rovdjurspopulationer orsakar, utan att äventyra gynnsam bevarandestatus och utan att förhindra fortsatt spridning av varg inom artens naturliga utbredningsområden. Licensjakt för att minska tätheten av vargstammen i vissa områden bedöms vidare av Naturvårdsverket i den nationella förvaltningsplanen vara en effektiv, kontrollerbar och hållbar del av en aktiv vargförvaltning om den sker i begränsad omfattning Strategi för att uppnå syftet med jakten Vargar lever i familjegrupper i revir som de hävdar mot andra vargar. För att minska tätheten av varg behöver man därmed minska tätheten av vargrevir. Länsstyrelsen bedömer att det därför är mest ändamålsenligt att jakten inriktas mot att upplösa utvalda revir. Till skillnad från att jaga enskilda individer i ett större antal revir kan en jakt som inriktas mot en hel familjegrupp i ett revir medföra att föryngringar under nästkommande vår uteblir. Vidare kan den valda jakttiden också bidra till att de områden som omfattas av jakt inte återbesätts den säsongen. Vidare ska jakten i möjligaste mån bedrivas så att ungdjur fälls före föräldradjur. En anledning är att årsungar utan föräldradjur kan riskera att utveckla ett oönskat beteende. Vargstammen i Sverige har en kontinuerligt hög tillväxttakt och har efter föregående licensjakt en fortsatt betryggande marginal mot referensvärdet för gynnsam bevarandestatus. Dessa förutsättningar kan enligt den nationella förvaltningsplanen ge ett utrymme för licensjakt som förvaltningsåtgärd i rovdjursförvaltningsområden som uppnått sina miniminivåer. Det innebär att ett län som bedömer att det är motiverat att minska koncentrationen av varg i ett område för att ta socioekonomisk hänsyn, kan

4 4(11) använda licensjakt som förvaltningsmetod om förutsättningarna för jakten i övrigt är uppfyllda. Risk för angrepp på tamdjur Enligt Prop. 2012/13:191 ska Länsstyrelsen i sina regionala rovdjursförvaltningsplaner göra bedömningar om det kan finnas områden inom länet som är särskilt sårbara för förekomst av stora rovdjur, som exempelvis områden med särskilt hög täthet av tamdjur. Risken för vargangrepp är sannolikt högre i dessa områden jämfört med områden med lägre täthet av tamdjursbesättningar. Faktiska skador på tamdjur och inkomstbortfall orsakade av varg är en källa till konflikt mellan människa och varg. Vargen orsakar direkta och indirekta skador, främst på fårskötsel, fäbodbruk och jakt. De flesta skadorna sker framförallt i Mellansverige där vargen har sin huvudsakliga utbredning (Naturvårdsverkets förvaltningsplan, , s.25). Inverkan på älgförvaltningen I de områden där varg etablerar sig kan möjligheterna till jakt på älg påverkas negativt genom vargens inverkan på älgstammens storlek. Inom vargrevir finns det även en ökad risk för angrepp på hund vid löshundsjakt. Jakthundar är av stor betydelse inom viltvård och möjligheten att förvalta starka stammar av vilt och därmed begränsa skador på landsbygdsnäringar. Hänsyn bör därför tas även till löshundsjakten (se prop. 2012/13:191 s. 315). Uppföljning av licensjaktens genomförande och resultat För att nå de uppsatta förvaltningsmålen och undvika negativ påverkan på gynnsam bevarandestatus krävs kännedom om ett flertal viktiga faktorer såsom populationsstorlek, övrig dödlighet, och reproduktion. Licensjakten bör utvärderas årligen både nationellt och regionalt, för att utifrån nyvunnen kunskap genomföra justeringar till nästa års licensjakt vid behov. Detta är en grundprincip i adaptiv viltförvaltning. Uppföljning av utvecklingen i vargstammen ska ske genom årliga inventeringar av varg enligt Naturvårdsverkets föreskrifter. I de områden där licensjakt har bedrivits kommer en särskild uppföljning att göras för att få kunskap om hur snabbt nya vargar etablerar revir i dessa områden. Uppföljning av dödlighet, migration och tillväxt görs årligen av det Skandinaviska Vargforskningsprojektet, Skandulv. Erfarenheter ifrån jakten kommer även att analyseras och utbytas inom hela rovdjursförvaltningsområdet beslutade Länsstyrelserna i AA, LL och BB län om licensjakt på sammanlagt 35 vargar. Genomförandet och effekterna av licensjakten har utvärderats och dokumenterats enligt ovanstående. Effekten på populationsnivå blev att vargstammen efter jakten vintern 2015 var på samma nivå som vintern , vilket också varit utgångspunkten för storleken på tilldelningen. I de län där den tätaste delen av vargstammen finns kunde man minska tätheten av revir, utan att spridningen av vargstammen eller gynnsam bevarandestatus påverkades negativt. Uppföljning har gjorts genom spårning och DNA-analyser i de områden där licensjakt genomfördes I några fall har man hittat DNA från vargar från de familjegrupper som jagats, och i de flesta områdena har man hittat DNA från andra vargar, bland annat från intilliggande revir. Inga nya revirmarkerande vargar kunde dokumenteras före brunstperioden, men det kan inte uteslutas att nya revirmarkerande par kan ha etablerat sig i jaktområdena under barmarkstiden.

5 5(11) Genomförandet av licensjakten utvärderades genom dialog med besiktningsmännen, Naturvårdsverket, andra länsstyrelser samt jaktledare och jägare som deltog i jakten. Utifrån uppföljningen av licensjakten som genomfördes i januari 2015 drar Länsstyrelsen slutsatsen att den strategi och tilldelning som gällde i det beslutet var ändamålsenlig för att uppnå syftet med beslutet. Lämpligt jaktuttag i Sverige Licensjaktens omfattning nationellt Länsstyrelserna i rovdjursförvaltningsområdet har gjort en gemensam analys av förutsättningarna för ett selektivt jaktuttag. Analysen baseras på regionala miniminivåer och förvaltningsmål, fastställt inventeringsresultat från den senaste inventeringssäsongen ( ), resultatet av Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om gynnsam bevarandestatus för varg, målsättningarna i den svenska rovdjurspolitiken samt underlag från Skandulv. Skandulv har enligt uppdrag från Naturvårdsverket beräknat hur stor beskattningen på den svenska vargstammen kan vara för att uppnå en minskning, en nolltillväxt eller en ökning efter genomförd licensjakt Skandulv har i sina beräkningar använt sig av två olika modeller för att beräkna sambandet mellan jaktuttag och populationens storlek med utgångspunkt från de nivåer vargstammen hade direkt efter jakten vintern 2014 (328 vargar) respektive 2015 (356 vargar). De två modeller som användes visade mycket snarlika resultat, se nedan. Modell 1, Håkan Sand Figur 1. Sambandet mellan jaktuttag vintern 2016 och storleken på populationen direkt efter detta uttag (nettopopulation). Svart punktad linje illustrerar storleken på populationen efter jakt 2014/15. Pilarna illustrerar det uttag som motsvarar populationen 2014/15 vid en populationstillväxt under 2015/16 som är lika stor som den funna årliga tillväxten i populationen i medeltal under de 10 senaste åren (blå) samt för det övre +90%

6 6(11) konfidensintervallet för denna årliga tillväxt (grön) respektive det lägre -90% konfidensintervallet (röd) för denna årliga tillväxt. Modell 2, Olof Liberg Figur 2. Sambandet mellan jaktuttag vintern 2016 och storleken på populationen direkt efter detta uttag. De två nivåerna för populationen direkt efter vinterns jakt år 2014 och 2015 (328 resp. 356 djur) visas med röda vågräta linjer. Den tjocka svarta linjen visar medelvärdet för relationen mellan jaktuttag och den resulterande populationen direkt efter uttaget. De streckade linjerna visar gränsen för 90% konfidensintervall. Den övre ekvationen gäller regressionslinjen för medelvärdet, den nedre för konfidensintervallets nedre gräns. Länsstyrelsen utgår i detta beslut ifrån att det finns utrymme för ett sammanlagt uttag på 80 vargar (se figur 1 och 2) nationellt utan att påverka vargstammen negativt. Denna siffra inkluderar förutom uttag för licensjakt även vargar som avlivas med skyddsjakt och annat lagstöd. Uttaget kommer enligt Skandulvs beräkningar inte att sänka den nationella vargstammen utan syfta till att hålla den stabil på ca 350 individer. Detta ger stammen en marginal till det av regeringen satta referensvärdet för gynnsam bevarandestatus. Länsstyrelsen bedömer att ett totalt uttag som sker selektivt och som uppgår till mindre än den årliga tillväxten i vargstammen uppfyller kriterierna i artikel 16.1.e i art- och habitatdirektivet om att uttaget ska vara i begränsad omfattning och begränsad mängd. Enligt den nationella förvaltningsplanen för varg är utrymmet för uttag genom licensjakt beroende av artens status och populationsnivå. Det är således ingen absolut siffra utan utrymmet kan delvis variera beroende på vilken art som berörs.

7 7(11) Vad gäller vargstammens status och populationsnivå är Länsstyrelsens bedömning att begränsad omfattning bör sättas i relation till att den svenska vargstammen befinner sig i ett skede av stadig tillväxt och att det rör sig om en art med stor tillväxtpotential. Motsvarande bedömning av begränsad mängd bör sättas i relation till att en ökad populationsstorlek gör att mängden individer i uttaget ökar även om uttaget i andel av populationen är densamma. Licensjaktens omfattning per län För att kunna förvalta en stam så säkert som möjligt bör man ta hänsyn till stammen i helhet och sätta detta i relation till hur de olika länen påverkas och var de största koncentrationerna finns. Efter samråd mellan Länsstyrelserna har det framkommit att de största tätheterna av varg finns i länen BB, MM, AA, CC och ZZ. Licensjaktens omfattning Varje län måste ta hänsyn till de regionala förutsättningarna och till den lokala stammens hållbara utveckling. Det möjliga jaktuttaget per län bör ställas i relation till länets beslutade miniminivå samt förvaltningsnivå. Länen har efter samråd enats om att möjligt jaktuttag med hjälp av licensjakt ska fördelas per län enligt följande: Län Antal individer BB 20 AA 8 AB 6 CC 6 ZZ 6 Annan lämplig lösning Utöver licensjakt arbetar Länsstyrelsen även i största möjliga utsträckning med andra åtgärder så som ersättningar vid skador, bidrag för förebyggande insatser, skyddsjakt, samråd och information som bidrar till att minska konflikter mellan människa och varg. Licensjakt utgör dock ett nödvändigt komplement för att ytterligare minska risken för socioekonomiska konsekvenser. Detta gäller särskilt i områden med tät förekomst av varg och andra rovdjur. Licensjakt är en strategi för att uppnå målet att minska sådana tätheter. Andra åtgärder för att minska förekomsten av varg i ett område skulle kunna vara flytt eller sterilisering av varg. Flytt av varg Vargar kan förflytta sig över mycket långa sträckor under kort tid. Erfarenheter visar att det finns en stor sannolikhet för att flyttade vargar återkommer till området där de infångades. En flytt medför dessutom en hög grad av stress för det fångade och flyttade djuret som måste sövas. Enbart sövningen är en både riskabel och ingripande åtgärd för vargen. Flytt av varg är också en personalintensiv åtgärd som är förenad med mycket höga kostnader. Naturvårdsverket uppskattar att kostnaden för flytt av en varg vid ett tillfälle uppgår till cirka kr. En flytt av det antal vargar som omfattas av detta beslut skulle därför innebära orimliga kostnader.

8 8(11) Sterilisering av varg Även sterilisering av varghonor kräver att aktuell varg sövs, och efter ingreppet krävs en viss läkprocess som är svår att övervaka. Det är således en mycket personalintensiv åtgärd som även den är förenad med höga kostnader. Sterilisering är enligt Länsstyrelsens mening inte lämplig att utföra på ett vilt djur då den utsätter djuret för onödigt lidande. Slutsatser Ovan nämnda förvaltningsstrategier är enligt Länsstyrelsens mening endast teoretiska alternativ till licensjakt. Alternativen är olämpliga i förhållande till såväl kostnader, tidsaspekt och personalresurser som risken för onödigt lidande. Det kan ifrågasättas om de ens är praktiskt möjliga att genomföra för det antal vargar som nu är i fråga för uttag genom licensjakt. Flytt eller sterilisering kräver att vargarna i fråga först fångas vilket utgör jakt i jaktlagens mening, och innebär att undantagen i artikel 16.1 art- och habitatdirektivet måste tillämpas även för dessa åtgärder. Länsstyrelsen bedömer mot bakgrund av ovanstående att det inte finns någon annan lämplig lösning för att minska vargstammens koncentration där den är som tätast än att bedriva licensjakt efter varg. Gynnsam bevarandestatus I propositionen En hållbar rovdjurspolitik bedömer regeringen att vargen har en gynnsam bevarandestatus i Sverige. Detta mot bakgrund av att referensvärdena för populationsstorlek och utbredningsområde är uppnådda, den starka populationsutvecklingen, den förbättrade genetiken med minskad inavelsgrad och ökad genetisk variation, den lyckade genetiska förstärkningen samt av en tillräcklig invandringstakt av vargar från Finland och Ryssland. Detta förstärks ytterligare i Naturvårdsverkets delredovisning av regeringsuppdraget att utreda gynnsam bevarandestatus för varg (M2015/1573/Nm) (NV ). I rapporten framgår att det i Sverige bör finnas 300 vargar för att uppnå gynnsam bevarandestatus, samt att minst en ny immigrant från Finland eller Ryssland ska reproducera sig med de skandinaviska vargarna under naturliga förhållanden varje 5-årsperiod. Rapporten säger också att majoriteten av forskarna ser den starka populationstillväxten som en indikation på att populationen har en gynnsam bevarandestatus. Den svenska vargstammen har de senaste 15 åren haft en kontinuerlig tillväxt. Framtidsutsikterna är goda och populationen förväntas vara fortsatt livskraftig. Detta framgår av Naturvårdsverkets nationella förvaltningsplan för varg där Naturvårdsverket. Av den senaste rapporten om inventeringen av vargstammen i Skandinavien framgår följande: totalt har 49 familjegrupper (varav 43,5 i Sverige) och 19 revirmarkerande par (varav 13,5 i Sverige) registrerats. Det skandinaviska vargbeståndet beräknades under vintern uppgå till ca 460 djur, varav ca 415 i Sverige inklusive halva gränsöverskridande revir mellan Sverige och Norge.

9 9(11) Strängt kontrollerade former Jakten är strängt kontrollerad med avseende på de villkor som beslutet är förenade med samt det underlag som beslutet grundas på, eftersom kvaliteten på inventeringsresultaten för varg är mycket hög. Jämfört med förvaltning av andra viltarter är kunskapsnivån inom vargförvaltningen i Sverige mycket omfattande och detaljerad. En större detaljnivå än dagens skulle vara mycket svår att uppnå och dessutom orimligt kostsam. Det finns alltid osäkerheter i all viltförvaltning, men beträffande vargstammen, som har gynnsam bevarandestatus och en stadig tillväxt, är osäkerheterna ovanligt små och risken för negativa konsekvenser likaså. En mycket noggrann uppföljning och analys av jaktresultatet inför kommande beslut bidrar dessutom till att ytterligare förbättra kunskapsläget. Mot bakgrund av de i beslutet formulerade villkoren anser Länsstyrelsen att licensjakten uppfyller kraven på strängt kontrollerande förhållanden. Selektiv jakt Länsstyrelsen bedömer att licensjakt i enlighet med detta beslut är selektiv både ur ett nationellt perspektiv och ett regionalt perspektiv. Licensjakten begränsas till de områden där vargstammen är som tätast och till specifika jaktområden baserat på kunskap om de revir som finns där. Inom varje län görs en regional bedömning utifrån den regionala förvaltningsplanen av hur jakten ska riktas för att bäst uppnå syftet med jakten. Länsstyrelsen i Z län har pekat ut revir där licensjakt får bedrivas utifrån Viltförvaltningsdelegationens övergripande riktlinjer för licensjakt. Det innebär att revir har pekats ut utifrån skadesituation, genetisk status, påverkan på jakt och lokala koncentrationer. Länsstyrelserna avser att påbörja sina inventeringar så snart det är möjligt och inrikta dessa mot det revir som omfattas av detta beslut. Vidare ska Länsstyrelsen omedelbart avlysa jakten om det framkommer att en genetiskt viktig varg har etablerat sig i det området som omfattas av licensjakten. Genetisk status I Sverige finns nu fyra kända invandrade vargar. De är de mest genetiskt värdefulla vargarna och genom tillgängligt inventeringsunderlag finns kunskap om var dessa individer befinner sig. En varg finns i Junsele, två vargar (ett par) finns i Tiveden och en varg finns i Prästskogen. Det är därmed mycket låg sannolikhet för att dessa vargar nu skulle befinna sig i de revir som är aktuella för jakt. Det är även högst osannolikt att ytterligare vargar har kommit till aktuella områden från Ryssland genom både Finland och Sverige. Inom det utvalda jaktområdet finns enligt Varg i Skandinavien och Finland (SLU Rapport nr ) ingen genetiskt viktig varg, enligt definitionen F1 (en invandrad varg eller första generationens avkomma). Det utvalda jaktområdet kommer dock att vara prioriterat för inventeringsinsatser inför jaktstart för att minimera risken för att en genetiskt viktig varg finns i området under tiden då jakten bedrivs. Mot bakgrund av ovanstående gör Länsstyrelsen bedömningen att licensjakten uppfyller kraven på selektivitet.

10 10(11) Begränsad omfattning Uttaget i licensjakten uppgår till mindre än den årliga tillväxten hos den svenska vargstammen och uppfyller därmed enligt Länsstyrelsens bedömning kriterierna i artikel 16.1.e i art- och habitatdirektivet om att uttaget ska vara i begränsad omfattning och begränsad mängd, såväl på populationsnivå som på länsnivå. Val av revir i ZZ län Y-reviret Länsstyrelsen har gjort en samlad bedömning av vilket revir som kan vara lämpligt för licensjakt på varg efter samråd med länets viltförvaltningsdelegation. De kriterier som använts för att välja reviret Y är täthet/koncentration av vargrevir i länet, historik gällande skador och oönskade beteenden samt förekomst av tamdjursbesättningar och bebyggelse inom vargrevir. Det är enligt Länsstyrelsen mycket angeläget att åstadkomma en förvaltning som ökar acceptansen och motverkar de problem och skador som förorsakas av en växande och tät vargpopulation. Inom ZZ län finns enligt års inventering 4,7 länsegna familjegrupper, samtidigt som länet berörs av 7 familjegrupper, inräknat revir som delas med angränsande län. Tätheten mellan de olika reviren orsakar konfliker mellan människor och vargar. Reviret Y har sedan flera år en historik av skador orsakade av varg och vargarna har under flera års tid i perioder uppvisat ett oönskat beteende som i stor utsträckning påverkat de boende i området. Det har under hösten 2016 förekommit angrepp på två hundar på gårdsplaner samt på nötkreatur, vilka är svåra att förebygga genom exempelvis stängsling. I mars 2015 beviljade Länsstyrelsen skyddsjakt på alfaparet i reviret efter att vargarna i över ett års tid genererat oro och obehag för många boende i Y och X. Ingen varg fälldes under denna skyddsjakt på grund av dåliga spårförhållanden. I oktober 2015 beviljades en skyddsjakt till följd av angreppet på nöt, ingen varg har dock hittills fällts. Det rör sig således om specifika problem som inte minst av socioekonomiska skäl är angelägna att lösa. I reviret Y finns enligt Viltskadecenters statusrapport från inventeringssäsongen 2014/2015 inga genetiskt värdefulla vargar. Lämpligt jaktuttag i ZZ län De regionala förvaltningsplanerna utgår ifrån rovdjursförvaltningens juridiska och politiska ramar, och behandlas och godkänns av länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer. Beslut om licensjakt som fattas med stöd av regionala förvaltningsplaner har goda förutsättningar att uppfattas som legitima och väl förankrade hos berörda intressegrupper. Detta påverkar i sin tur toleransen för varg och förtroendet för förvaltande myndigheter och förbättrar därmed förutsättningarna för att bibehålla gynnsam bevarandestatus. Vid bedömning av möjligt jaktuttag i ZZ län har hänsyn tagits till hur stor andel av vargstammen som finns i ZZ, men också till att en fortsatt spridning av vargstammen ska kunna ske och att jaktuttaget inte ska försvåra upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus.

11 11(11) I bedömningen ingår att risken för underbeskattning av vargstammen i förhållande till det regionala förvaltningsmålet är större än risken för överbeskattning, vilket ytterligare styrker att detta jaktuttag inte riskerar att påverka gynnsam bevarandestatus negativt. Jaktresultatet kommer att följas upp noggrant och bidra till kunskapsunderlaget för kommande förvaltningsbeslut, enligt principerna för adaptiv viltförvaltning. I och med genomförandet och utvärdering av kommande års licensjakter kommer kunskaper att öka och de osäkerheter som finnas att minska. Detta är vedertagen metodik inom viltförvaltning. Länet har en beslutad miniminivå på två vargföryngringar (Fastställande av miniminivåer för varg och björn gällande rovdjursförvaltningsområden och län, Dnr NV ) samt en av viltförvaltningsdelegationen beslutad förvaltningsnivå på tre vargföryngringar. Det senaste fastställda inventeringsresultatet från 2014/2015 visar att länet berörs av 4,7 länsegna familjegrupper, vilket i detta fall motsvarar 4,7 länsegna föryngringar. (Inventering av varg i Skandinavien , Viltskadecenter). Uttaget på ett vargrevir i länet är grundat på en inriktning mot att vargstammen i länet stegvis ska sträva mot förvaltningsnivån på tre vargföryngringar. Tilldelningen på sex vargindivider är baserad på en genomsnittlig gruppstorlek på sex vargindivider per revir. I beaktande har även tagits att vargar avlivas med skyddsjakt och annat lagstöd. Därutöver har en viss försiktighetsprincip beaktats, i linje med Naturvårdsverkets vägledning gällande licensjakt efter varg 2016 (NV ). Jakten är inriktad på ett område där det finns en väl dokumenterad problembild och är begränsad till ett fåtal individer (ett revir). Den är enligt Länsstyrelsen proportionerlig och kan inte bedömas få någon negativ inverkan på populationen som hindrar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus. Jakten är tvärtom nödvändig för att minska konflikterna mellan människa och varg och därmed genom ökad acceptans långsiktigt möjliggöra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för populationen. Hur man överklagar detta beslut framgår av bilagan.